Odling, växthantering och miljöutveckling i kvarteret Mästaren, Kalmar 2009.

Transkript

1 Odling, växthantering och miljöutveckling i kvarteret Mästaren, Kalmar Teknisk rapport av kvartärgeologiska och arkeobotaniska analyser Dnr Jens Heimdahl Riksantikvarieämbetet, UV Mitt Bakgrund och syfte Den arkeologiska slutundersökningen av kvarteret Mästaren i Kalmar 2009 genomfördes tvärvetenskapligt, och som ett led i detta kombinerades den arkeologiska undersökningen med en geologisk och arkeobotanisk undersökning redan i fält. Kvartärgeologiska och arkeobotaniska uppdraget innefattade stratigrafisk analys av kvarterets geologi och kulturlagerbildning, samt makroskopisk analys av jordprover inriktat på botaniska lämningar. Fältanalyser utfördes juni augusti 2009, laborativa makroskopiska analyser genomfördes under hösten 2009 och våren Frågeställningarna bakom analyserna rör stadsbornas aktiviteter på platsen och i den omgivande miljön, hur spåren efter av kulturväxter sett ut ifråga om importerade, insamlade och lokalt odlade grödor, och vad dessa kan avslöja t ex om Kalmarbornas matkultur och vanor till vardags och till fest. Hur såg stadsbornas trädgårdar ut, vad odlades där och hur odlade man? En särskild frågeställning rör den lokala miljöutvecklingen. Hur såg platsen ut innan Kalmar flyttades till Kvarnholmen och kvarteret stakades ut på platsen? Hur har miljön på platsen utvecklats sedan dess? Hur har t ex djurhanteringen fungerat inom staden? Det arkeobotaniska, och kvartärgeologiska materialet kommer också att jämföras med historiska uppgifter, t ex om vilka vegetabilier och kryddor som framkommer genom det skriftliga källmaterialet. På vilka sätt liknar/skiljer sig uppgifterna åt och vad säger oss detta? Undersökningen har prioriterat anläggningar som innehåller avfall samt spår av lokal odling. 11 av de 24 analyserade anläggningarna utgörs av avfallsbingar från olika tomter. En annan prioriterad lämningstyp har varit odlingsjordar på kvarterets bakgårdar varifrån 5 prover analyserades. I övrigt innefattar de analyserade kontexterna t ex spislämningar, primärt dumpat avfall (t ex i brunnar) och synliga avfallsrester av t ex nötskal. Materialet från kv. Mästaren jämförs med och ställs i relation till resultaten från undersökningen av kv. Magistern som utfördes direkt efter undersökningen av Mästaren (Heimdahl 2009b). De stratigrafiska tolkningsresultaten av kulturlagren presenteras huvudsakligen integrerat i den arkeologiska rapporten, eftersom detta skedde som en integrerad del i fältarbetet. Detta gäller även de 70 makroskopiska pilotanalyser som genomfördes i fält. Följande rapport behandlar främst de 24 prover som valdes ut för 1

2 fördjupade laboratorieanalyser. Resultaten från fältanalyserna inkorporeras dock även i diskussionen av resultaten i rapport. Metod och källkritik Fältmetoder De geoarkeologiska fältmetoderna och provtagningen följde grundprinciperna i (Heimdahl et al 2005). rbetsgång, strategier och behandlingen av materialet anpassades till de lokala förutsättningarna och liknade de som utvecklades under arbetet med kvarteret Diplomaten 2007 (Heimdahl 2009). Proverna preparerades och undersöktes direkt i fält så att kompletterade prover kunde tas om pilotprovet visade sig innehålla för lite material eller material av särskilt intresse. På detta sätt blev sedimentinnehållet i lagren undersökt samtidigt som de grävdes ut, vilket var viktigt för den stratigrafiska diskussionen och tolkningen i fält. 70 prover preliminäranalyserades på detta sätt under den pågående utgrävningen. Provernas volym låg i allmänhet, om inte materialbrist förelåg, kring 1 liter i jord, men i vissa fall när prover bedömdes som särskilt intressanta, eller fattiga på organiskt material, kompletterades volymen upp till 24 liter. Proverna togs i första hand ur vertikala sektioner där risken för kontamination av recenta material var minst och kontrollen av stratigrafin är säkrast. nnars skedde provtagningen genom att en utvald del av lagret skars bort som en orörd enhet och placerades i en tillslutbar plastpåse. När ett prov var taget preparerades det genom våtsiktning, eller lagrades tillfälligt i provförrådet tills preparering kunde ske. Våtsiktning genomfördes med en sikt med masksidor på 0,25 mm. För prover med grövre material som pinnar och bark användes även siktar med grövre maskdiameter, 3 och 10 mm för att göra provet lättare att genomsöka. I vissa fall våtsiktades volymer om 3-5 liter i grövre sikt (5mm maskvidd) i syfte att genomsöka jorden efter större material (nötskal, plommonkärnor etc.), då sådant material kräver större provtagningsvolymer (Karg 2007:152). Flotering utfördes i de fall proverna innehöll minerogent material av mellansandsfraktion eller större, enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986). Prover med finkornigt material räckte att våtsikta i sin helhet. Efter våtsiktning placerades proven i plastburkar med lock. Proverna preliminärbesiktigades omedelbart med hjälp av en stereolupp ( 10 40) och förvarades sedan i burkar fyllda med vatten dess att transport för vidare analys kunde ske. För utom att underlätta de arkeologiska tolkningarna i fält syftade provtagningen till att samla in och välja ut prover från olika kontexttyper som kunde belysa olika aspekter av materialet. De olika kontexttyperna var: naturliga avsättningar innan stadens anläggande; djurhållning (t ex fähus); latriner/latrinavfall; fyllnadsmassor; lokala ogräsmiljöer (lokalfloran) samt odlingsjordar. Genom fälterfarenheten av preliminäranalyser av prover från renodlade kontexter underlättades identifieringen av blandade kontexter. T ex genom kunskapen om typiska karaktärsarter för innehållet i dyngan i de lokala fähusen blev det lättare att känna igen när dynga förekom i andra sammanhang genom förekomsten av dessa karaktärsarter. Ytterligare prover prioriterades för laboratorieanalys eftersom de visat sig innehålla enstaka material av särskilt intresse, t ex odlingsväxter. Förutom växtrester har också annat makroskopiskt material eftersökts i proverna, t ex fiskben, insektsrester och smidesloppor, de utgör i lika hög grad viktiga indikatorer på olika miljöer och aktiviteter. I det följande anges alla typer av diasporer som fröer, frukter, delfrukter, acener etc. som fröer eller frukter. 2

3 Laborativa analysmetoder Totalt valdes 24 prover ut för fördjupade laboratorieanalyser. Varje prov analyserades med målet att samla in en tillräckligt stor mängd data för en välunderbyggd ekologisk analys av makrofossilinnehållet. Detta innebar i praktiken en strävan att identifiera >300 fröer/frukter per prov. För latrinmaterialet, som bedömdes som särskilt värdefullt, strävades efter att identifiera >500 fröer/frukter per prov. Vissa prover innehöll dock mindre material. Prover som inte var tillräckligt rena våtsiktades på nytt i ljummet vatten. nalysen av de insamlade proverna genomfördes med hjälp av stereomikroskop (förstoring 6 100). Vissa genomskinliga frön och frukter med karaktäristisk cellstruktur undersöktes under mikroskop med genomfallande ljus ( ). Makroskopiskt material (här avses även slagg, mollusker, ben och artefakter) plockades ut med fjäderpincett, bestämdes och sorterades i mindre vattenfyllda burkar med lock. Bestämningsarbetet skedde till stor del med hjälp av referenssamlingar. Som bestämningslitteratur användes ndreberg 1998, nderberg 2009, Bejerink 1976, Berggren 1969 & 1981, Jacomet et al. 1989, Jacomet 1987, Katz et al. 1965, Körber-Grohne 1964 & 1991och Schoch et al Kvantifieringen av frön/frukter skedde genom räkning där summan frön/frukter avrundades uppåt till närmsta heltal. Fragmenterade rester hanterades för sig och uppskattades kvantitativt. Särskild notering gjordes om fröna/frukterna var bevarade som subfossilt eller om de bevarats genom förkolning. Det fragmenterade materialet i proverna som inte är fröer och frukter kvantifierades enligt en relativ skala 1 3, där 1 innebär förekomst av enstaka fragment (ca 1 10) i hela provet. 2 innebär att materialet är vanligt att det hittas i de flesta genomletningar av de teskedsstora subsamplingar som gjorts. 3 innebär att materialet var ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Proverna från avfallsbingarna har komponentanalyserats för att bedöma volymandelen av olika avfallstyper där mänsklig avföring, djurdynga och annat avfalls urskiljts. Dessa komponentanalyser har skett genom okulär area-bestämning enligt de principer som beskrivs av aby & Berglund (1986: ). Som nämnts ovan visar erfarenheten att större makrofossil är svåra att hitta om provtagningen omfattar minde volymer än 1 liter. Detta innebär ett problem då latrinavfall är så rikt på material att det inom de ekonomiska ramarna för projektet har varit omöjligt att analysera större volymer än en halvliter per prov. Detta har lösts så att stora volymenheter om ca 3 liter först våtsiktats genom 5mm-maskor och genomsökts efter stora makrofossil (här avses främst Prunus spp. och olika typer av nötter). Därefter har en mindre dela av provet, omkring 0,5 1 l våtsiktats enligt gängse procedur. Fynden av större makrofossil är därför överrepresenterade ca 10 ggr i fyndlistan, och hänsyn måste tas till detta i analysen. Vid beräkningar av relativa frukt- och bärvolymer har detta förhållande kompenserats. Ekologiska analyser De ekologiska analyserna och grupperingssystemen baserar sig främst på Grime et al. 1988, Ellenberg et al. 1991, Mossberg et al. 1992, noteringar i Den virtuella floran (nderberg 2009) samt egna iakttagelser i fällt. På detta sätt har både grupperingssystem där en växt kopplas ihop med ett vist typhabitat (hierarkiskt system) och system där den antas kunna trivas på ett flertal olika habitat (heterarkiskt system) använts. De olika habitaten var: Ängar 3

4 och betesmarker (indelad i torr och fuktig typ); ruderatmark och åker; näringsrik ruderatmark; torrbacke/klippor; skog/lund; strandkant och vattenväxter. Träd, större buskar, odlade, importerade och insamlade växter hanterades för sig. Denna indelning låg till grund för att skapa enklare diagram över de olika provernas ekologiska signatur. På detta sätt kunde signalen från olika typhabitat avläsas i proverna och deras sammansättning blev lättare att avläsa, framförallt med avseende på signalen från ängs- och betesmark (från dynga eller foderrester) och signalen från områdets lokala flora. Källkritik Vid sidan om missbedömningar vid identifiering av frön/frukter är den svåraste felkällan att komma till rätta med i dessa fall, kopplingen mellan den faktiska vegetationen som vuxit på platsen och de spår den lämnat efter sig. Representationen för det faktiska växtsamhället är inte alltid tillförlitligt återspeglat i makrofossilen. spekterna på detta problem är flera: Olika växter sätter olika mängd frön/frukter som sprids på olika sätt olika långt ifrån moderplantan. rter är olika motståndskraftiga och bevaras inte lika väl subfossilt eller förkolnat. Detta kan i sin tur leda till att endast mycket motståndskraftiga fröer bevaras i omlagrat material vilket i sin tur leder till över- respektive underrepresentation av vissa arter. Olika makrofossil är olika lätta att finna beroende på storlek, form och färg och olika sediment är olika lätt analyserade. I några typer av sediment kan man tänka sig att frön inom visst storleksintervall bevaras särskilt lätt. nalysen av makrofossil har också samma typer av felkällor som den arkeologiska analysen. Fyndmaterialet är underställt det kulturellt relaterade strukturer som rått i området och gett upphov till lämningen. På detta sätt kan sammansättningen av makrofossilen ha påverkats av kulturella faktorer, som t ex selektiv bortrensning av växter från vissa ytor, insamlingstekniker, betesstrategier och avfallshantering. Bevarandegraden av det organiska materialet från kv. nsvaret är inte homogent. I t ex avfallsbingarna som har det varit näst intill anoxiska förhållanden, vilket lett till ett mycket välbevarat organiskt material, som dessutom förekommer i lager som begränsas av skarpa kontakter. Detta innebär att materialet i dessa lager har ett mycket högt källvärde. I andra strata är bevarandegraden sämre, vilket t ex gäller för odlingshorisonterna. Dessa har tillkommit genom en medveten och regelbunden omrörning i jorden, vilket lett till en syresatt miljö med hög biologisk aktivitet och nedbrytning tillföljd av detta. I dessa horisonter har alltså innehållet delvis försvunnit, och de kan dessutom innehålla omlagrat material från äldre kontexter (odlingsjordar har t ex stundom förbättrats med äldre kulturlager). Här skall vi dock betänka ömtåligt organiskt material normalt sett inte bevaras länge i en odlingsjord, och det är bara undantagsvis som det är fruktbart att analysera dem makroskopiskt. Bevarandet kan ske om odlingsjorden begravs och en tillräckligt syrefattig miljö råder i jorden. Detta innebär i sin tur att makrofossilen som hittas i odlingsjorden troligast härrör från den senaste brukningsfasen. Detta innebär också att om odlingsjord flyttas från ett ställe till ett annat, så kommer det ömtåliga omlagrade materialet att brytas ner i den nya odlingen. Ömtåliga fröer har därför i detta sammanhang har ett högre primärt källvärde än motståndskraftiga fröer. De makroskopiska spåren i odlingsjord kan alltså tolkas som jämnåriga med den aktuella odlingshorisontens sista fas. I vissa kontexter, t ex odlingslager och spisrester, förekom även förkolnat material - spisavfall. lla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom förkolning, detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig struktur (t ex flockblomstriga 4

5 växter). Fröer och frukter som bevaras genom förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn) eller hårda skal (ex. mållor). v detta följer att växtmaterialet som bevarats genom förkolning bara representerar en liten del av de växter som ursprungligen utsatts för hetta/brand. Resultat Resultaten av analyserna redovisas i tabellen i bilagan. Förkolnade fröer/frukter är markerade med en asterisk. I tabellen har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala 1-3, där 1 innebär förekomst av enstaka (ca 1 5) fragment i hela provet. 2 innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Siffrorna för makrofossil anger antalet räknade fröer/frukter. sterisk (*) bakom det latinska namnet markerar att fröet/frukten är förkolnat, vilket också förtydligats bakom det svenska namnet. Diskussion För att belysa de olika aspekterna av vilken information makrofossilanalyserna bidrar med till förståelsen av kvarterets miljöutveckling och människorna som bott där, diskuteras resultaten tematiskt. Inledningsvis med fokus på vad som fanns på platsen innan staden flyttade dit, och hur den lokala miljön därefter utvecklades. I detta tas frågor om avfallshantering och odling upp. Därefter följer en analys av vad resultaten kan berätta om kvarterets innevånare. Här fokuseras på vad spåren av kosthållning kan berätta om stadens kultur, bl.a. utifrån frågor om klass, etnicitet och handel. Före staden och de första markarbetena De geologiska avsättningarna under kvarterets kulturlager skiftar över ytan. I kvarterets norra del består substratet av homogen lera, förhållandevis flackt avsatt. I den södra delen finns uppstickande sandiga avlagringar som utgörs av svallsediment med ursprung i morän. Utseendet på denna underliggande geologi överensstämmer i stort med hur området beskrivs i det äldre kartmaterialet som beskriver kvarholmen innan staden flyttades. Utifrån detta är kvarteret Mästaren anlagd i en vik på holmens nordsida, men kvarterets södra del ligger på en udde i denna vik. Vikens botten motsvaras alltså av den marina leran i kvartertes norra del, och den lilla udden utgörs av svallsanden i söder. I samband med stadens anläggande har både leran och svallsanden täkts av sandiga fyllnadsmassor. Utfyllnaden har inte behövt varit särskilt omfattande, fyllnadens mäktighet ligger omkring 0,5 m, vilket visar att viken var grund och den strandkanten i söder flack. I överytan av svallsanden som utgör udden i kvarterets södra del finns fragment av en markhorisont, begravd under fyllnadssanden, bevarad. Den makroskopiska analysen av denna horisont (205866) visar på spår efter en fuktig och öppen strandvegetation av starr och gräs. Den öppna strandvegetationen tolkas som att Kvarnholmen i denna del, före stadens anläggande, utnyttjats för bete. Stranden har regelbundet översvämmats, vilket visas av att rotfilten har ett rikt innehåll av Östersjöfauna i form av musselkräftor och marina alger som foraminifärer. 5

6 Perioden med flack betesmark i strandmiljö fick ett abrupt slut när området täcktes av fyllnadsmassor. Dessa bestod främst av sand, men även en del grus och sten. Partiklarnas kantighet antyder att materialet ursprungligen utgjorts av svallad morän. Det har antagits att massorna togs från en ås som skall ha legat utsträckt i öst-västlig riktning på holmen. På detta sätt skall man också ha åstadkommit en plan stadsgrund. Detta kan mycket väl stämma om vi antar att åsen utgjorts av svallade moränryggar på holmen. Förutom att höja marknivån har det sandiga materialet fungerat dränerande. När det gäller utfyllnadsmassorna skall också några tekniska egenheter noteras. För det första är höjningen av marknivån anmärkningsvärt blygsam. På udden i kvarterets södra, centrala del utgörs de bara av 40 cm sand, och över leran ute i viken ligger tjockleken på mellan cm. Detta innebär att stadens nivå i denna del på 1670-talet inte låg många decimeter över havsytan. Vilket borde ha gjort den känslig för översvämningar. Samtidigt finns inga spår av att man haft några större problem med detta (något som t ex präglade det samtida Karlstad, Heimdahl 2005), vilket kan tyda på att stadens bastioner och murar fungerade som effektiva barriärer. Fyllnadssanden innehåller inte heller några spår av bindmaterial, som pålar, kistor eller ris. (Jmf t ex med de samtida utfyllnaderna i Jönköping mot Munksjön, Heimdahl 2010) vilket visar att man inte ens under byggnationsfasen förväntade sig problem med erosion. Detta kan tyda på att någon form av skyddsvall, barriär eller vågbrytare konstruerades norr om kvarteret, innan utfyllnaden av själva stadsområdet påbörjades. Stadsmiljö och avfallshantering De bevarade markhorisonterna inom kvarteret visar att ytorna inom tomterna oftast bestått av bar, trampad jord, som ibland belagts med träflis, bark eller granris. Nästan undantagslöst innehåller dessa horisonter spår av djurdynga, och ofta även latrinavfall, vilket antagligen har att göra med att bakgårdsodlingarna gödslats med detta material, varpå de spridits i de omgivande markhorisonterna när man passerat mellan kökstäppa och bakgård. Förekomsten av avfallet i marken är alltså inte nödvändigtvis tecken på undermålig avfallshantering. Föga förvånande vittnar en stor mängd ogräsfrön i markhorisonterna om en näringskrävande ogräsflora som trivts både i störda och stabila miljöer. Generellt verkar miljön i och 1700-talets Kalmar varit i det närmaste identisk med de samtida miljöerna i städer som Karlstad, Norrköping och Jönköping (Heimdahl 2005, 2009 och 2010). Miljöerna i och 1700-talets städer är i samtida vittnesmål allmänt beskrivna som smutsiga platser, ofta med uttalade problem kring avfallshanteringen i de offentliga rummen (Dufwa & Pehrson 1989). I de arkeologiska materialen kan denna bild också bekräftas, t ex genom fynd av olagligt deponerat hushållsavfall i allmänna utrymmen, men vi finner likväl spår efter en reglerad avfallshantering och städning, såväl i det privata som i det offentliga (Heimdahl 2009 & 2010). I tomterna inom kvarteret Mästaren hittades inga exempel på illegal avfallsdumpning, men likväl tydliga exempel på en form privat avfallshantering som innefattat återvinning av avfall som gödsel. Det handlar i detta fall om en slags trälådor som fungerat som avfallsbingar. Totalt hittades 11 sådana inom undersökningsområdet. Bingarna var främst belägna längst bak på tomterna, men undantag fanns. Systemet verkar ha varit i bruk från kvarterets tidigaste skede (ca 1670-talet) och har använts ända fram i 1800-talet. Innehållet i de flesta av bingarna domineras av latrinavfall, men ingen av dem består uteslutande av detta. Ofta ligger volymandelen omkring 50 %, och det heterogena avfallet i bingarna visar att inte utgjort latriner i vanlig bemärkelse, och att funktionen varit mer komplex. Det övriga innehållet i bingarna består av annat avfall, som djurdynga, 6

7 trädgårdsavfall, tröskningsavfall, köksavfall och organiskt hantverksavfall (t ex huggspån). Det minerogena inslaget är mycket litet. ntingen är det frågan om latriner som även använts för allmänt avfall, vilket förutsätter att bingarna varit försedda med någon form av överbyggnad med sittanordning, ett system som finns beskrivet från Stockholm (Dufwa & Pehrson 1989:8 9), eller så är latrinavfallet sekundärt deponerat i bingarna, vilket innebär att själva latrinerna har haft lösa ämbar som tömts regelbundet och inte gett upphov till lokala avsättningar (i princip ett system med pottor). v bingarna att döma kan det inom kvarteret finnas exempel på bägge typerna av detta system, vilket även visas av att vissa bingar inte alls innehåller spår av latrinavfall (t ex 19113, KG130), medan andra är rika på mänskliga fekalier och dessutom bär spår av överbyggnader (t ex 24755). En liknande form av avfallshantering påträffades i även kvarteret Magistern, men här rörde det sig istället främst om grävda avfallsgropar, och det fanns endast två exemplar av de trälådekonstruktioner som hittades i Mästaren. Dock är groparnas och bingarnas storlek, placering invid bakgårdarnas odlingsjordar och innehåll i det närmaste identisk, varför det är rimligt att anta att de fyllt samma funktion. Vilken roll har då dessa bingar spelat i stadens avfallshantering? Utifrån innehållet i bingarna tolkas det som att de varit knutna till den bakgårdsodlingen vi hittar spår av i tomternas bakändar. Dessa har antagligen fungerat som komposter, eller gödselbehållare. Deras placering, centralt, eller i bakändan av tomterna är därmed inte bara styrd av att lukten skulle hållas undan från den offentliga gatumiljön, utan också av närheten till trädgårdsanläggningarna. Detta bekräftas också av att innehållet i odlingsjordarna är mycket likartat det i bingarna, Även om odlingsjordarnas innehåll är betydligt mer nedbrutet så går det här att igenkänna alla de avfallsgrupper som hittas i bingarna. Det skall här understrykas att innehållet i avfallsbingarna är av vetenskapligt intresse. Mycket få liknande fynd har analyserats i Sverige, och detta är tveklöst det hittills det mest omfattande och rika material som påträffats. Jämförelser kan främst göras med samtida fynd från Jönköping (Heimdahl 2009 och 2010). Innehållet i avfallsbingarna är på flera sätt kontextuellt slutna och har ett högt källvärde. vfallet speglar strikt avfallshanteringen på den enskilda tomt dit bingarna hör. Det är antagligen avsatt inom en kort tidsperiod, kanske bara några månader (detta eftersom de finns tydliga tecken på att de tömts regelbundet, något vi återkommer till nedan). v avfallskategorierna är det i synnerhet latrinavfallet som är betydelsefullt då detta direkt speglar hushållens kosthållning. När detta ställs mot innehållet i köksavfall och trädgårdsavfall kan detta ge mycket värdefull information. Till detta kommer att den stora mängden avfallsbingar från olika tider ger en unik möjlighet studera utvecklingen på de enskilda tomterna i detta avseende. Källkritiskt skall vi också notera att innehållet i avfallsbingarna sannolikt speglar ett avfall som dumpats där strax innan bingen gått ur bruk genom en ny konstruktionsfas. Bingarnas innehåll kan alltså vara kronologiskt närmare knutna till de efterföljande fasernas inledande skede än det sammanhang inom vilket bingen brukats. Odlingen på bakgårdarna Ett inslag som präglade stadsgårdarnas bakgårdsmiljö under1600- och 1700-talet var den småskaliga odlingar som bedrevs där. Tidigare undersökningar av andra städer har visat att denna typ av trädgårdsbruk varit både vanlig omfattande i de tidiga stadsmiljöerna ända från tidigmedeltid och framåt. Ett exempel är hur större delen av staden Vadstena yta upptogs olika trädgårdsanläggningar år 1705 (Lindeblad 2006). Bevisen för att odling bedrivits inom 7

8 kvarteret Mästaren är av två slag, dels direkta i form av bevarade odlingshorisonter med karaktäristisk form, placering och innehåll, dels indirekta i form av förekomsten av fröer av odlingsväxter som inte hanteras annat än i odlingssyfte (jmf Heimdahl 2010). När sådant material påträffas i hushållens avfall tolkas det här som att hushållet bedrivit småskalig odling. I kvarteret Mästaren påträffades odlingsjordar i bakändan på flera tomter (t ex 15288/KG214, 20614/KG146, 26635/KG172 och 27097/KG170), något som också gällde för kvarteret Magistern. De påträffade odlingsbäddarna dateras till det tidiga 1700-talet eller senare. Ingen odlingsbädd från det tidigaste skedet, det sena 1600-talet, kunde identifieras, men småskalig odling har ändå bedrivits av hushållen även under denna period vilket visas av fynden av odlingsavfall i avfallsbingarna (t ex på tomt 234, 235 och 236). Innehållet i odlingsbäddarna speglar hur denna odling bedrivits. Här finns spår av gödning, jordförbättring, bevattning, sådd och ogräshantering. Horisonterna har främst byggts upp av ett minerogent material, främst sand som blandats med träflis, huggspån, bark och tillförts gödsel i form av de avfallskategorier som även återfinns i avfallsbingarna, d.v.s. kreatursdynga, latrinavfall, köksavfall (t ex spisaska). Stalldyngan representeras av förekomst av ängsväxter (se avsnittet om djurhantering) medan latrinavfallet oftast märks genom förekomst av olika bärkärnor, som björnbär, hallon, smultron och lingon, samt åkerogräset klätt, som även detta förekom rikligt i latrinavfallet (se nedan). Resterna av köksavfall bestod av fisk- och djurben, samt spår av spisavfall i form av träkol och förkolnade sädeskorn. Det finns också tecken på att man blandat lera i odlingsjorden för att ge den önskade egenskaper. Spår av bevattning förekommer i form av fossil av vattenlevande organismer, här representerat av vilosporer av mossdjur (Cristatella) samt hinnkräftor (Daphnia spp.), organismer som kan snabbt utvecklas i brunnar, naturliga vattenhål och vattentunnor. Spåren av att man gödslat köksodlingarna med latrinavfall är kulturhistoriskt brännande. Liknande spår har påträffats också i andra städer, t ex Jönköping (Heimdahl 2009), och detta bruk verkar ha varit utbrett under talet och möjligen även tidigare. I handledningar om trädgårdsskötsel från 1700-talet finns dock inte ens latrinavfallet omnämnt, och i skildringar från och 1600-talet är det tydligt att latrinfrågan är starkt tabubelagd. Samtidigt finns i äldre antika handledningar, som Columella, en acceptans för att använda latrinavfall för köksodling, vilket ger en motsatt bild: Därpå följer den [gödsel] som människor lämnar, om den blandas upp med andra avfallsprodukter från lantgården, eftersom den i sig är något varm och därför kan bränna jorden (Hedberg 2009:74). Möjligen var stödet av antika auktoriteter ett av skälen till att man trots starka tabun hanterade latrinavfall i odlingarna. Kanhända har också Columellas instruktioner bidragit till att vi inte finner något rent latrinavfall i, utan att detta är utblandat med gödsel och annat köksavfall, d.v.s. andra avfallsprodukter från lantgården. När det kommer till frågan om bevattning kan det också noteras att 5 st brunnar påträffades i kvarteret, betydligt fler än vad det historiska källmaterialet pekar på. Vattenkvaliteten i staden var beryktat dålig tillföljd av att saltvatten trängde in i Kvarnholmens grundvatten när uttaget ökade. Man kan fråga sig om den stora mängden brunnar är spår efter försök att finna bättre vatten, en idé som idag kan tyckas naiv, men som kommer i ett annat ljus då man betänker att periodens vetenskap beskrev det underjordiska vattnet som förekommande i ådror. En annan förklaring till de många privata brunnarna kan också vara att de inte alls syftade till att ta ut dricksvatten, utan vatten till kreatur, tvätt och bevattning. 8

9 Hur ser då spåren efter de växter som odlades i kvarteret ut? För att besvara den frågan måste vi ta hänsyn till en tafonomisk bedömning av de olika kulturväxterna, eftersom de i denna fråga har olika källvärde. Växter som odlas för sina fröer/frukter kan ha hamnat i odlingsjorden via gödning med latrin-, och köksavfall, utan att de för den skull odlats där. Fenomenet är tydligt när det gäller exotiska växter som fikon, vindruvor och anis, men mer svårbedömt när det kommer till växter som dill och koriander vilka mycket väl kan ha ingått i bakgårdsodlingarna, även om detta inte går att bekräfta (tab. 1). På samma vis går det inte utifrån förekomsten av bär- och fruktkärnor att avgöra huruvida fruktträd eller bärbuskar ingått i odlingarna eller ej. Kryddor 1600-tal 1700-tal Lokal odling Dill Trolig Koriander Trolig Mejram Bekräftad Persilja Bekräftad Sommarkyndel Bekräftad Grönsaker och rotfrukter Kål Bekräftad Lungrot Bekräftad Palsternacka Bekräftad Rova Trolig Rädisa/rättika Bekräftad Tabell 1: Kryddor och grönsaker som odlats på kvarterets bakgårdar, och som troligen odlats där. Den samlade bilden av bakgårdsodlingarna är att de bestått av köksodlingar med grönsaker, rotfrukter och kryddor. Tidigare analyser av material från Jönköping har visat att man i liknande sammanhang även odlade medicinalväxter (Heimdahl 2009 & 2010). Sådana fynd finns även i Kalmar, men de är mer svårtolkade. Det är t ex osäkert huruvida bolmört förekommit som ogräs, eller om den odlats; huruvida opievallmo representerar användandet av en krydda eller odling av medicin. I det närliggande kvarteret Magistern påträffades dock stora förekomster av sommarfläder, som är en införd medicinalväxt, vilken mycket väl kan ha odlats. tt medicinalodling förekommit i Kalmar förefaller alltså troligt, men det har inte gått att säkert belägga i kvarteret Mästaren. Djurhållning och stalldynga Inom kvarteret finns få fasta spår av djurhållning. Inom tomt 235 hittades ett mindre fähus från talet. Djur verkar inte ha hållits på alla tomter. I avfallsbingarna på talstomterna 235 och 236 finns t ex ringa spår av djurdynga, medan detta förekommer rikligt på tomterna 234, 244 och 246. De fåtaliga djurhållningsspåren stöds av historiska uppgifter om boskapspenning från 1760, där totalt 64 kor, 2 hästar, en kalv och en gris redovisas för hela staden. Det vanligaste har varit att man i hushållet haft en, möjligen två kor. Om dessa uppgifter är representativa har det snarast varit ett undantag än regel att ha större djur än höns i staden. 9

10 Samtidigt utgör spår av betade växter ett betydande inslag i Kalmars odlingsjordar, m.a.o. det finns spår av kreatursdynga i de flesta markhorisonter. v de provtagna kontexterna, avfallsbingar och odlingsjordar utgör ängs- och betesväxterna ungefär 10 % av innehållet, nästan helt representerade av bingarna från tomt 234, 244 och 246. I odlingshorisonterna kommer ca 18 % av fynden från ängs- och betesväxter, en nästan lika stor andel 14 % kommer från latrinavfall, och resten utgörs av ogräs. Stalldyngan är alltså i denna bemärkelse mer rikligt representerad som gödningsmedlet för de lokala odlingarna än latrinavfall. Diskrepansen mellan den ringa kreaturshållningen och djurdyngas allmänna närvaro i stadens markhorisonter och odlingsjordar, inbjuder till tolkning, och vi måste här beakta att mängden kreatur som besökt, och fraktats till staden utan att ha hållits här bör ha varit stor. Djur som drivits in i staden som drag och slaktboskap är osynliga i statistiken, men har likväl lämnat spår i marken. Dyngans vanlighet som gödsel ger dessutom upphov till frågan huruvida Kalmars borgare kan ha köpt in gödsel från den omgivande landsbygden. Liknande gödselhandel är känd från 1700-talets herrgårdar som försörjde stora köksodlingar (hrland 2006). Mat och kost i kvarteret Latrinmaterialet Ur analyssynpunkt har fokus främst legat på innehållet i latrinavfallet. I de renaste, och bäst bevarade proverna, (27333/KG208 & 28479/KG183), daterade till 1600-talets slut, framgår det att de främst utgörs av spannmålsfragment jämte fragment av oidentifierad växt och djurvävnad. Det är tydligt att en betydande mängd spannmål intagits omald, eller grovt mald, detta eftersom spannmålen i latrinmaterialet utgörs av hela, eller fragment av tomma skal. Spåren av den malda spannmålen kan förväntas vara osynligt i denna typ av analys. Efter massan av spannmålsfragment och oidentifierad växt och djurvävnad domineras latrinavfallet av fröer och frukter från bär, och i vissa fall från kryddväxter vars frukter använts (t ex kummin, anis, dill, senap och koriander). Innehållet av bär och frukter är konsekvent stort i allt avfall, och konsumtionen av dessa produkter bör ha varit betydande. Även mängden av olika sorter är riklig. Detta skall sättas in i ett gastronomiskt historiskt sammanhang där socker alltjämt var en lyxvara och bär ofta fyllde funktionen av kryddor i mat, något som bl.a. framgår av Kajsa Wargs recept. Spannmål I kvarteret påträffades rester av spannmål både i förkolnad och i oförkolnad form. Prioriteringen av latrinmaterial i provtagningen har resulterat i att de oförkolnade fragmenten dominerar. Dessa går sällan att bestämma till sädesslag makroskopiskt, men i vissa fall har det kunnat ske. Materialet är dock litet, och det är vanskligt att betrakta det som representativt. I synnerhet om man t ex letar efter skillnader mellan tidsperioder eller tomter. Man tvingas då att dela upp materialet i så små enheter att underlaget blir än svagare. Åldern på huvuddelen av materialet från bingarna tycks dock begränsat till perioden ca 1700, varför det är mer fruktbart att studera det som en möjlig representativ helhet för hushållens spannmålskonsumtion under denna period. Detta kan sedan ställas mot de förkolnade resterna från spisen, byggd ca 1690 och ombyggd på 1730-talet, som möjligen, men inte säkert, representerar en något senare period (fig 1). 10

11 En sammanställning av de oförkolnade fynden visar på en dominans av råg och korn, och en liten mängd havre. Jämförs denna sammansättning med de förkolnade fynd av spannmål som gjorts i spisavfall på tomt 236 ser vi att andelen korn är större i latrinmaterialet, och att andelen vete helt saknas. Detta kan vara en effekt av identifieringsproblematiken. Skalkorn har varit lättare att identifiera i latrinmaterialet, men det kan också spegla att användningen av omald säd främst gällt korn, medan råg, havre och vete oftare malts till mjöl. Identifierat spannmål i latriner Havre; 1 Ärt 3% Spisavfall Åkerogräs 3% Råg; 10 Vete 8% Enbär 21% Skalkorn; 20 Råg 28% Havre 8% Korn 29% Figur 1: Sammansättning av spannmål i latriner och spisen visar på ett likartat mönster med övervikt för korn och råg, samt en mindre andel havre och vete. ntalet identifierade sädeskorn från latrinmaterialet är mindre än från spisavfallet. Innehållet i spis/ugn 6005 visar dock att även de andra sädesslagen brukats omalda. Fördelningen mellan råg och korn verkar spegla den lokala odlingen. Havre kan ha importerats från Västsverige. ndelen vete, det mest exklusiva sädesslaget är typiskt för urbana miljöer under perioden. Den stora andelen enbär kan till viss del visa på användandet av denna krydda, men speglar här förmodligen främst användandet av enris som bränsle, då förkolnat enris återfanns i provet. En del av spannmålen som brukats på tomterna i kvarteret Mästaren har tröskats på plats, vilket visas av talrika fynd av boss och agnar i några av latrinerna (23374/KG145 och 19113/KG130). Detta visar att ägarna av tomt 235 och 246 under slutet av 1600-talet själva bedrivit spannmålsodling och att denna spannmål hanterats på tomterna. De prover som innehåller spår av boss och agnar innehåller också en större mängd fröer från ogräs som trivts i åkermiljö. Spannmålen har även rensats på tomterna. Ett anmärkningsvärt fenomen som särskiljer samtliga sädesspår från kvarteret Mästern, och som kan ha gällt hela Kalmarregionen, är den stora mängden av fröer från åkerogräset klätt. Klätten är idag ytterst sällsynt, men var ett vanligt åkerogräs så sent som på 1950-talet. Ett av klättens medeltida namn ogräs, skvallrar om detta (Larsson 2009). Problemet med klätt är att det är svårrensat, då fröerna är lika tunga som sädeskornen, och att det därför lätt blir kvar som förorening i det rensade spannmålen. De giftiga fröerna ger mjölet, och brödet som bakas av det en besk bismak. tt döma av innehållet i latrinavfallet, som samtliga innehöll talrika spår av klätt, bör detta ha varit ett påtagligt problem i kvarteret, och sannolikt i regionen. Klättfrön är motståndskraftiga och deras fragmentering i latrinavfallet indikerar att de malts och kommit att in gå i mjöl. Det kan också nämnas att klättfrön i mjöl inte alltid setts som något dålig, bl.a. nämner Linné om hur klätten i Skåne ansågs dryga ut mjölet (Svensson & Wigren-Svensson 2005: s. 235). 11

12 Importerade vegetabilier Till staden Kalmar har det importerats stora mängder vegetabilier, som spannmål, frukt, grönsaker och kryddor. Importen har likväl varit resultat av långväga internationell handel, som lokala importer producerade i Sverige. Gränsen mellan vad som ska räknas som importer respektive lokal- och regionalproducerade varor är flytande, och inte möjligt att ge en strikt definition i föreliggande material. Vissa exotiska varor går tydligt att urskilja, med det finns också produkter som tolkas som import, trots att de kan ha odlats lokalt. I föreliggande fall få görs bedömningen utifrån vad som är känt om samtida odling av de enskilda grödorna, och utifrån vad som framkommer om importen till Kalmar i det historiska materialet. I det senare fallet har uppgifterna tagits fram av historiker Dag Lindström vid Linköpings universitet. v stort intresse är innehållet av långväga importerade varor i materialet. Här finns spår av lyxkonsumtion. Långväga exotiska varor som ris och kardemumma från Sydostasien, och europeiska importvaror som hirs, fikon och vindruva. Ris förekommer redan i det tidigaste materialet från kvarteret, och visar att denna exklusiva vara, som tidigare bara funnits vid hovens bord, nådde Kalmars borgare i slutet av 1600-talet. Sannolikt hänger detta ihop med de Holländska och Brittiska ostindiska kompanierna verksamhet från 1600-talets början och framåt. När det Svenska ostindiska kompaniet startar 1731 bidrar detta till ytterligare en ökad tillgång på exotiska varor. I detta sammanhang är fynden av kardemumma av intresse. I det skriftliga materialet finns också en rad exotiska växter omnämnda som inte återfunnits i det arkeologiska materialet, t ex kryddnejlika, lagerblad, peppar, mandel, muskot, saffran, ingefära, kaffe och kanel. Importvaror 1600-tal 1700-tal 1800-tal Dokumenterat i Kalmar Troligt ursprung nis 1726 Central- eller Sydeuropa Citrusfrukt (förmodligen citron) 1726 Sydeuropa Fikon 1726 Central- eller Sydeuropa Fänkål Central- eller Sydeuropa Gurka 1726 Central- eller Sydeuropa Hirs Central- eller Sydeuropa Kardemumma 1726 Sydostasien Kolvhirs Sydeuropa Kummin 1726 Central- eller Sydeuropa Pumpa (pumpafrön) Central- eller Sydeuropa Ris 1726 Ostasien Russin/korinter 1726 Central- eller Sydeuropa Valnöt 1660, 1726 Central- eller Sydeuropa Omnämnandet av gurkor bland importvarorna till Kalmar 1726 gör det rimligt att även tolka fröerna från gurka i kvarterets latriner (osäkert daterade till 1700-talet resp talet) som importerat material. Gurkodling kan ha förekommit i Sverige redan under medeltid, och odling i högreståndsmiljöer verkar ha varit vanligt under 1600-talet. Gurka kan även ha odlats av inhemska trädgårdsmästare under 1700-talet och spridits till städerna (hrland 2006). Fynden av pumpafröer från tomt 235 från ca , kommer sig antagligen inte från odling av pumpor, utan är rester av importerade pumpakärnor som brukats för medicinska ändamål, i synnerhet urinvägsbesvär. Samtida fynd har gjorts i marinarkeologiska 12

13 sammanhang, bl.a. i det närbelägna regalskeppet Kronan (Tunón 2005: 402). Det är något osäkert när pumpa började odlas i Sverige. Tidiga omnämnanden finns från 1700-talets herrgårdsmiljöer (hrland 2006), men den större spridningen verkar ha ägt rum först i slutet av 1800-talet (Flinck 2005: s. 296). Skriftligt källmaterial visar också att anis, fänkål och kummin varit viktiga importvaror. Dessa växter är visserligen möjliga att odla lokalt, men om så skett har dessa odlingar uppenbarligen inte kunnat tillgodose det lokala behovet fullt ut. Samtliga arter är väldokumenterade som brännvinskryddor under perioden, och kummin användes även för att krydda vin. Möjligen kan även koriander räknas till denna grupp av kryddor. Det finns också rikliga uppgifter om import av frukter som äpplen, och olika typer av spannmål till Kalmar under och 1700-talet, alltså vegetabilier som med säkerhet också odlats lokalt. De arkeobotaniska spåren i kvarteret visar samtidigt tydliga tecken på att preparering av skördar, som tröskning och rensning, skett på plats. Åtminstone verkar en del av borgarna i kvarteret ha varit självförsörjande på spannmål. Detta kan tolkas som att spannmålen som registrerats som infört med skepp till Kalmar, inte var avsedd för konsumtion i staden, utan något annat, kanske kronans eller flottans försörjning, eller för att tjäna som föda på avgående skepp. Slutligen är det intressant att notera att flera växtgrupper som återfinns i kvarteret helt saknas i de skriftliga importuppgifterna. Här kan inte minst nämnas odlade bär och frukter, som krusbär, vinbär, körsbär och plommon. Är detta ett tecken på att lokala, eller regionala odlingar förmådde mätta markanden för borgarnas konsumtion? Om så är fallet bör odlingen av denna typa av bärbuskar och fruktträd ha varit mer omfattande under perioden än vad man hittills föreställt sig. Vilda och odlade bär Utifrån innehållet i latrinavfallet kan vi sluta oss till att vilda bär spelat en stor roll i matkulturen i och 1800-talets Kalmar, resultat som stämmer väl överens med resultat från samtida städer, t ex Jönköping (Heimdahl 2009). Föga förvånande utgörs en stor del av de vilda bären av arter som framförallt trivs i kulturlandskap och på öppnare marker, t ex hallon, smultron och slånbär. Det är lätt att tänka sig hur bär som dessa kan ha plockas i stadens närhet, kanske renat av på stadsjordarna, d.v.s. borgarnas egna marker. Men en lika stor del av bären utgörs å andra sidan av bär som framförallt trivs i skogsmark, på myrar och på mager mark, utanför den egentliga jordbruksbygden (fig 2). Den viktigaste gruppen är lingon och blåbär, men även hjortron och tranbär hittas i materialet. Utifrån vad som är känt från skriftligt källmaterial är de vilda bärens, och bärplockningens betydelse i äldre tid ett i stor utsträckning obeforskat område. Bären har uppenbarligen varit eftertraktade i städerna och har kunnat säljas hit, vilket också det skriftliga källmaterialet vittnar om, men vilken ekonomisk och kulturell roll denna bärhandel spelat är till stora delar outrett. Kontrasten mellan de rika arkeobotaniska vittnesmålen och de sparsmakade historiska uppgifterna, motiverar till framtida studier och en diskussion om bären och bärplockningens ställning i Sverige under tidigmoderna tid. Var det kanske bärplockningens anknytning till fattigdom som gjorde den skambelagd och osynligjord i de historiska källorna? Bärens användning i matlagningen har antagligen varit mångskiftande. Vissa kan ha använts av rena nyttoskäl, t ex lingon och hjortron, tillhör de bär som är självkonserverande, och inte behöver sockras för att bevaras, och de har därmed kunnat fungera som konserveringsmedel 13

14 (Bringéus 1979:200). Skriftliga vittnesmål från och 1800-talet omnämner lingon som viktiga för allmogehushållet (Pettersson 2001:152). Lingon 35% 1600-tal Hallon 15% Rönnbär 13% Övr slättbär 7% Lingon 53% 1700-tal Övr slättbär 5% Hallon 5% Smultron 21% Blåbär 5% Slånbär 8% Smultron 17% Blåbär 14% Övr skogsbär 2% Figur 2: ndel bär från latrinmaterial från olika perioder inom Kv. Mästaren. ndelarna utgörs av den hypotetiska bärvikten beräknad utifrån mängden fröer, med hänsyn tagen till bärens genomsnittliga fröinnehåll och vikt. Bäranvändningen i Kalmar kan antagligen till viss del också betraktas som lyxkonsumtion, och om vi betraktar smakförstärkning och kulinarisk konsumtion som lyx. Under 1600-talet ökade sockerimporten till Sverige, varpå priserna sjönk något och socker blev vanligare i städerna. (Bringéus 1979:228). Detta gav möjlighet till konservering genom syltning, men det är osäkert hur vanligt detta var. Det skulle dröja till 1870-talet innan folk i gemen fick råd att sylta bär. Prisfallet fick också tillföljd att lingon och andra bär, under perioden fick en stor betydelse som exportvara i Småland. Resultaten från städer som omger det småländska höglandet, som Jönköping och Kalmar visar att efterfrågan på lingon måste ha varit stor redan under 1600-talet, och det är därför möjligt att lingonen haft en viss ekonomisk betydelse även längre tillbaka i tiden. Stora skillnader i konsumtion mellan tomter och faser En snabb titt på latrininnehållet i de olika avfallsbingarna antyder systematiska skillnader i innehåll av exklusivt material. Det kan t ex noteras att latriner som innehåller exotiskt material, ofta samtidigt innehåller flera arter exotiska arter, medan denna typ av material helt saknas i andra latriner. Möjligen kan förekomsten av exklusiva produkter i latrinerna kunna vara kopplad till de enskilda hushållens ekonomiska status, och det är därför intressant att titta närmare på denna fördelning. Om vi delar in latrinavfallet enligt denna förekomst, kan vi studera om det går att urskilja fler samband mellan innehållet än bara de exotiska varorna. För ändamålet konstrueras en enkel formel där materialets klass motsvaras av summan av antalet exotiska fröer (a) och antalet olika arter (b). För att inte antalet fröer inte ska överväga betydelsen (vilket den lätt gör vid t ex förekomst av fikon) multipliceras betydelsen av antalet arter med faktorn 5. Denna faktor jämnar ut betydelsen mellan antalen. x = a + 5b 14

15 Som exotiska varor räknas här de arter som sannolikt inte odlas i Sverige. I det följande medtogs: fikon, russin, valnöt, citron, pumpa, ris och hirs i denna kategori. ppliceras ovanstående formeln på detta material i olika latrinerna kan ges följande resultat (fig 3) KG : KG : KG : KG : KG : KG : KG : KG : KG : KG : KG :4 Figur 3: Sortering av de olika latrinerna enligt klass, där de höga staplarna representerar latriner med ett rikligt innehåll av exotiska rester, och de låga staplarna ett fattigt innehåll av detta material. Staplarnas färg representerar latrinernas ålder. Svarta staplar är från slutet av 1600-talet, grå är från 1700-talet och de vita staplarna är från talet. Det finns inget tydligt mönster mellan tomterna, och på en och samma tomt uppträder material av olika klass i olika tidpunkter. Resultatet åskådliggör att det föreligger en reell skillnad i innehållet i de olika latrinerna, där vissa innehållet mycket exotiskt material (t ex 21108/KG137 och 28479/KG183), medan detta nästan helt saknas i andra (t ex 24755/KG199 och 28869/KG184). Det är också talande att resultatet visa en bimodal fördelningstendens, där fyra av latrinerna har en klassfaktor på och fyra har en faktor på 0-6. Endast två latriner hamnar i mellankategorin med faktorer på Latrinerna tenderar alltså att antingen innehålla exklusivt material av stor mängd och variation, eller nästan helt sakna denna typ av material. För att förstå vad denna fördelning beror på kan bingarnas övriga material sättas in i den ordning latrinernas klassfaktor ger. Resultatet presenteras i fig 4. 15

16 Tröskningsspår Krusbär 60 Rönnbär Inslag av dynga (%) Björnbär Humle Röda vinbär Kummin Figur 4: Olika typer av material i latrinerna fördelade enligt klassfaktor, där latriner med mest exklusivt innehåll återfinns till höger på x-axeln. Resultatet visar att det också finns andra tydliga skillnader mellan innehållet i de fattiga och exklusiva bingarna. Tydligast är hur flera vegetabilier tycks associerade med förekomsten av exklusiva importvarorna. Här märks andra, tidigare konstaterade importvaror som kummin och anis, men också bär som vinbär, krusbär och björnbär. Å andra sidan syns också att vissa växtgrupper tydligt är associerade med de latriner som saknar, eller är fattiga på exklusiva importvaror. Här återfinner vis rester av kreatursdynga, men också rika spår av humle och tröskningsrester. Om vi utgick från att innehållet av exklusiva importvaror vore styrt av faktorer kopplade till de enskilda hushållens sociala status och ekonomi att göra, skulle vi kunna sluta oss till att hushåll som uppvisar spår av en exklusiv varuhållning också lämnat den agrara hushållningen, med djurhållning, spannmålshantering och egen ölbryggning bakom sig. En liknande tolkning kan förefalla förföriskt rak och enkel, men bilden störs av några viktiga detaljer: Förekomsten av vissa vilda bär associerade med de olika klassfaktorerna. Det visar sin nämligen att smultron är starkt knutet till latrinerna med exklusivt innehåll, och att lingon är knutet till latriner fattiga på samma innehåll (fig 4). Denna reciproka fördelning av lingon och smultron har knappast något med hushållens sociala status att skaffa, utan är snarast knutet till säsongsvariationer. Smultron är övervägande att betrakta som en sommarföda, de har sällan vinterförvarats i någon större utsträckning. Lingon, å andra sidan, är självkonserverande och välkänt för att kunna vinterförvaras också utan socker. Med denna säsongsvariation för ögonen kan innehållet i bingarna tolkas på ett helt nytt sätt. Latriner med exklusivt material är helt enkelt sommarlatriner. De visar att det importerade materialet inte bara var knutet till sommaren av sjöfartsskäl, utan att de också i hög utsträckning tycks ha konsumerats under sommaren. Om vintern var konsumtionen av 16

17 utländska varor mycket låg, även om dessa skulle klarat att bevaras till dess. Sommarhalvåret var också den period under vilken odlade och vilda bär konsumerades. Den ringa användningen av bär under vinterhalvåret kan vara spår av syltinläggningar, men visar också att detta var ovanligt. Vinteravfallet visar å andra sidan vissa andra karaktäristika. Det var endast under vinterhalvåret som man höll djur stallade och som dynga producerades på tomterna. Man verkar inte ha tröskat vid ett tillfälle på hösten, utan detta tycks ha pågått successivt under hela vinterhalvåret. Likaså visar spåren att ölbryggningen var förlagd vintertid. Referenser aby, B & Berglund, B., 1986: Characterization of peat and lake deposits. I Berglund (red.) Handbook of Holocene Paleoecology and Paleohydrology. John Wiley & Sons Ltd nderberg,., 2010: Den virtuella floran hrland, Å., 2006: Den osynliga handen. Trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige. Carlssons Bokförlag. Stockholm nderberg, -L., 1994: tlas of seeds. Part 4. Resedaceae-Umbelliferae. Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm Beijerinck, W., 1976: Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Backhuys & Meesters. msterdam Berggren, G., tlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm Berggren, G., tlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm Bringéus, N.-., 1979: Matberedning. I Bringéus, N.-. (red.): rbete och redskap. Materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen. Fjärde omarbetade upplagan. Handböcker i etnologi. LiberFörlag. Lund Dufwa,., Pehrson, M., 1989: Snöröjning, renhållning, återvinning. Stockholms tekniska historia. Stockholmsmonografier. Stokholms stad. Stockholm Ellenberg, H., Weber, E. H., Düll, R., Wirth, V., Werner, W. & Paulissen, D., 1991: Indicator values of plants in Central Europe. Scripta Geobotanica. Vol Fjellström, C., 2005: Skogens skafferi. I: Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Flinck, M., 2005: Trädgårdar. I Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Grime, J. P., Hodgson, J. G., Hunt, R. 1988: Comparative Plant Ecology. 742 pp. Unwin Hyman, London. Hedberg, S., 2009 (övers.): Lucius Junius Moderatus Columella, Tolv böcker om lantbruk. En tvåtusenårig romersk lantbrukslära samt Liv, lantbruk och livsmedel i Columellas värld. Kungliga skogs- och lantbruksakademien meddelanden 43. Kungliga Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Stockholm Heimdahl, J., 2004: Ögonblick och kontinuitet Horisontbegreppets användbarhet inom kulturlagerstratigrafi. MET 04:2. s Heimdahl, J., 2005: Urbanised Nature in the Past: Site formation and Environmental Development in Two Swedish Towns D Stockholms universitet, Stockholm Heimdahl, J., 2009: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kvarteret Diplomaten, Jönköping. I Heimdahl, J. & Vestbö Franzén, Å., Diplomatens gröna rum. Specialstudier till den arkeologiska undersökningen i kvarteret Diplomaten. Jönköpings läns museum. rkeologisk rapport 2009:41. Jönköping Heimdahl, J., 2010: Barbariska trädgårdsmästare. Nya perspektiv på hortikulturen i Sverige fram till 1200-talets slut. Fornvännen 105: Heimdahl, J., Manuskript a: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kv. nsvaret, Jönköping. Teknisk rapport Heimdahl, J., Manuskript b: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kv. Magistern, Kalmar. Teknisk rapport. Heimdahl, J., Menander, H., Karlsson, P., 2005: New Method for Urban Geoarchaeological Excavation, Example from Norköping, Sweden. Norwegian rchaeological Review. Vol 38: Von Jacomet, S., 1987: Prähistorische Getreidefunde, Eine nleitung zur Bestimmung prähistorischer Gerstenund Weizen- Funde. Botanisches Institut der Universität bteilung Pflanzensystematik und Geobotanik, Basel 17

18 Von Jacomet, S.; Brombacher, C. & Dick, M. 1989: rchäobotanic am Zürichsee. ckerbau, Sammelwirtschaft und Umwelt von neolitischen und bronzezeitlichen Seeufersiedlungen im Raum Zürich. Züricher Denkmalpflege, Monografien 7. Zürich Karg, S., 2007: Long term dietary traditions: archaeobotanical records from Denmark dated to the Middle ges and early modern times. I: Karg, S. (red.): Medieval Food Traditions in Northern Europe. Nationalmuseum. Studies in rchaelogy & History Vol. 12. Köpenhamn Katz, N.J.; Katz, S.V. & Kipiani, M.G. 1965: tlas of fruits and seeds occuring in quaternary deposits of the USSR. Moskva Körber-Grohne, U., 1964: Bestimmungsschlüssel für subfossile Juncus-Samen und Gramineen-Früchte. Probleme der Küstenforschung im süd-lichen Nordseegebiet. Schriftenreihe des Niedersächsischen Landesinstitutes für Marschen- und Wurtenforschung. Band Körber-Grohne, U., 1991: Bestimmungs-schlüssel für subfossile Gramineen-Früchte, Identification key for subfossil Gramineae fruits. Probleme der Küsten-forschung im südlichen Nordseegebiet. Schriftenreihe des Niedersächsischen Landesinstitutes für Marschen- und Wurtenforschung. Band Latalowa, M., Badura, M., Jarosinska, J. & Swieta-Musznicka, J., 2007: Useful plants in medieval and postmedival archaeobotanical material from the Hanseatic towns of Northern Poland (Oolobrzeg, Gdansk and Elbag). I Karg, S. (red.): Medieval Food Traditions in Northern Europe. Nationalmuseum. Studies in rchaelogy & History Vol. 12. Köpenhamn Lejonhufvud, L., 2001: Grain Tithes and Manorial Yields in Early Modern Sweden. Trends and patterns of production and productivity c graria 309, 359 pp. Swedish University of gricultural Sciences. Uppsala Lindeblad, K., Den gröna staden. I: Larsson, S: Nya stadsarkeologiska horisonter. Riksantikvarieämbetet. Stockholm Mossberg, B., Stenberg, L., Ericsson, S., 1992: Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm Myrdal, J., 1999: Jordbruket under feodalismen Det Svenska jordbrukets historia. Band 2. Natur och Kultur. Stockholm Mårtensson, H., 2002: Trädgårds praxis år kantus. Kalmar Pettersson, B., 2001: Nötter, bär och svamp. I Tunon, H (red.): Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1. Wahlström och Widstand. Stokholm Schoch W. H., Pawlik, B., Schweingruber F. H., 1988: Botanical macro-remains, Paul Haupt Publishers. Stuttgart Svensson & Wigren-Svensson 2005: Klätt. I: Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Tunón, H., 2005: Medicinalväxter. I: Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Wasylikowa, K., 1986: nalysis of fossil sruits and seeds. In Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd

19 Kv. Mästaren 1PM nalys: Jens Heimdahl KG Tomt Kontext Översvämmad strandäng Brunn/avfallsbinge mitt i tomt vfallsbinge tot. ovanligare innehåll vfallsbinge, bak i tomt Äldsta brunnen 1650-tal vfallsbinge mitt i tomt vfallsbinge bak i tomt vfallsbinge (latrin?) mitti tomt Hannas valnötsfynd vfallsbinge bak i tomt Understa odlingslager vfallsbingen bak i tomt Tunna med avfallsbinge Odlingslager? 27 aug Odlingsjord 23 juli Odlingsjord, änka 23 juli Stor avfallsbinge, botten Stor avfallsbinge mitt i tomt vfallsbingen bak i tomt gneta & jeanettes spis Översta odlingslagret (27 aug) Träd och buskar Örter och gräs Mossa Faunarester Före 1640-talet ???? Fas 3, talet Fas talet Fas talet Fas talet Datering nalyserad vol. l 1 0,3 0,01 0,5 0,5 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,4 1,1 0,3 0,3 24 Obränt träflis (0-3) Obränd bark/näver (0-3) Pinnar/kvistar/ris Granbarr Enbarr Träkol Strån och örtdelar Förkolnade strån och örtdelar Tröskningsrester (agnar och halm) 2 1 Sädesfragment (Cer. indet. fragmenta) Fragment av bärskal Fragment av Equisetum spp (fräken) Starrötter 2 Vassrötter Rottrådar från obestämda örter Vitmossa Sphagnum spp Mossa Daggmaskkokonger Puppor/kokonger leddjur Insekter/leddjur Jordkvalster Orobateidea Grod/kräldjur Blåmussla (Mutiulus sp.) 1 Däggdjurshår/borst Mossdjursstatoblast Cristatella sp tal 1600-tal Fas Fas 3, ca 1700 Fas 2 ca 1700 Fas 2, ca 1700 Fas 3 ca 1700 Fas 5 ca 1700 Fas talet Fas talet Fas talet talet Fas talet talet 1700-tal Fas talet, ombyggd 1730-talet 1800-tal

20 nemaliska matrester Musselkräftor (Ostracoda) 1 Foraminifärer 2 2 Hinnkräftor Daphnia spp Däggdjurs- och fågelben Äggskal 2 Fjädrar 1 Fiskben och -fjäll Mineralsmältor/sintrad lera Hantverk-/byggnadsavfall Ylletygsfragment 2 2 Läderfragment 1 1 Smidesloppor 1 Tot. ntal identifierade makrofossil Latinskt namn Vildpersilja ethusa cynapium Klätt grostemma githago Daggkopa (ospec.) lchemilla sp Svalting lisma plantago-aquatica 4 Kamimillkulla nthemis arvensis 2 3 Dill ntheum graveolens Vägmålla triplex spp Havre vena cf. sativa Havre (förkolnat) vena cf. sativa 8 Vårtbjörk Betula pendula Brunskära Bidens tripartita Svartsenap Brassica cf. nigra Kål ospec. Brassica cf. oleracea Rova Brassica cf. rapa 10 4 Kålväxt ospec. Brassica sp Råglosta Bromus secalimus 1 3 Lomme Capsella bursa-pastoris 1 Borststräfse Cara aspera 12 Gråstarr-typ Carex canescens -typ Slankstarr-typ Carex flacca -typ Knaggelstarr-typ Carex flava -typ Grusstarr-typ Carex hirta- typ Dystarr Carex limosa 1 1 Hundstarr-typ Carex nigra -typ Ärtstarr-typ Carex oderei- typ Blankstarr-typ Carex otrubae- typ 3 1 Harstarr-typ Carex ovalis -typ Flaskstarr-typ Carex rostrata- typ Kummin Carum carvi Blåklint Centaurea cyanus Rödklint Centaurea jacea 1 Fältarv Cerastium arvense Svinmålla Chenopodium album -typ Lungrot Chenopodium bonus-henricus 1 2 Lönnmålla Chenopodium hybridum Blå-/Rödmålla Chenopudium glaucum/rubrum Åkertistel Circium arvense 1 1 Citron Citrus cf. x lemone Koriander Coriandrum sativum Kråkkrassning Coronopus squamatus 3 Hassel Corylus avelana 21 2 Gurka Cucumis sativum 2 1 Pumpa Cucurbita pepa 6 144