Geoarkeologisk undersökning

Transkript

1 Bilaga till uv MITT, rapport 2010:40 arkeologisk undersökning Mellan byn och staden Birkas och Björkös bebyggelse ur nya synvinklar Amatörarkeologiska undersökningar år Geoarkeologisk undersökning Uppland; Adelsö socken; Björkö by och Grindsbacka; RAÄ 171 Dnr Jens Heimdahl

2 Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel.: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2010:40 ISSN Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2010-xx-xx. Dnr /xxxx. Bildredigering Karlis Graufelds Layout Åsa Östlund Tryck/utskrift EO Grafiska, 2010

3 Geoarkeologisk undersökning vid Björkö by, år 2006 Under den arkeologiska undersökningen av området vid Björkö by genomfördes geoarkeologiska stratigrafiska fältanalyser under två fältdagar (vecka 33 och 34), ett jordprov togs för makroskopisk analys och undersöktes vecka 41. Syftet var att med hjälp av den stratigrafiska situationen förklara lämningarnas bildningssätt och därifrån beskriva deras arkeologiska källvärdespotential. Metod Ett antal representativa delar av profilen rensades och loggades utifrån geologiska beskrivningar av jordart och jordmån. Profilerna ritades upp i texturdiagram. Dessa beskrivningar skall ses som komplement till de fullständiga stratigrafiska beskrivningarna av schaktkanterna som utfördes tillsammans med arkeologerna och som kommer att presenteras i den arkeologiska rapporten. I beskrivningarna skiljs på strata av typerna lager och horisonter enligt Heimdahl (2004:65 74). Provtagning, flotering och pilotanalys av fyra makrofossilprover genomfördes av under utgrävningen enligt metod beskriven i (Heimdahl m.fl. 2005: ). Flotation och våtsiktning skedde enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986: ). Det finare minerogena materialet samt förkolnade och färska växtrester dekanterades under kontinuerlig vattentillförsel och våtsiktades i 0,25 millimeters maskvidd. Den kvarvarande resten av minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter artefakter. Efter floteringen samlades proverna upp och förvarades i vatten till dess de analyserades. Ett av proverna valdes ut för vidare analys, detta prov var taget i på 40 cm djup i humös sand nära logg A (se figur). Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med gångers förstoring. I samband med bestämningarna utnyttjades litteratur (se referenslista) samt referenssamlingar av recenta fröer. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben m.m. eftersöktes. Provet togs i den aktiva biologiska markhorisonten och innehöll färska (recenta) växtrester, framför allt rottrådar och jorden karaktäriserades av s.k. smulstruktur (crumb-microstructure) som uppstår när daggmaskar är, eller har varit aktiva i jorden. Kokonger av daggmask hittades också i samtliga pilotprover. Färskt biologiskt material har alltså förts ner (postdepositionellt) i jorden och blandats med de äldre arkeologiska lämningarna sedan tidpunkten då dessa avsattes. På grund av denna bioturbation är det bara möjligt att knyta förkolnat biologiskt material till de arkeologiska lämningarna (undantaget benmaterial som ibland förekommer utan att vara brandpåverkat). Även ickeförkolnade växtmakrofossil hittades i proverna, även om vissa av dessa växtrester kan vara spår efter äldre växtsamhällen kan de inte särskiljas från de yngre växtresterna i den moderna fröbanken. 3

4 Djup/cm 0 A Djup/cm 0 B Lera Silt Sand Grus Sten Lera Silt Sand Grus Sten Exempel på två loggar i den västliga schaktkanten. Diagram A representerar strata två decimeter söder om diket eller rännan som vars rester hittades i den varviga leran i detta område. Diagram B visar strata 1 meter norr därom. Resultat Stratigrafisk beskrivning Undersökningsområdet ligger i flack terräng och domineras av varvig glacial lera, täkt av ett ca cm tjockt grusigt sandlager. Denna sand har berikats på humus av olika jordmånsprocesser och innehåller minst fem urskiljbara strata som karaktäriseras av olika grader av förekoms av sten och grovt grus (se figuren). Förekomsten av artefakter är helt koncentrerad till sandlagret, som djupast ner till kontakten mellan leran och sanden. Profil A 0 7 cm: Humös grusig sand, diffus kontakt uppåt 8 12 cm: Humös stenig, sandigt grus, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig sand, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig, sandig sten. Graderad skiktning med minskande kornstorlek nedåt, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig sand. Graderad skiktning med ökat lerinslag nedåt, successivt övergående i lerig sand, diffus kontakt uppåt 4 Geoarkeologisk undersökning vid Björkö by

5 49 52 cm: Tegelfragment liggande i kontakten mellan lerig sand och varvig glaciallera, skarp kontakt uppåt 53 cm: Varvig glaciallera, skarp kontakt uppåt Profil B 0 7 cm: Humös grusig sand 8 12 cm: Humös stenig, sandigt grus, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig sand, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig, sandig sten. Antydan till graderad skiktning med minskande kornstorlek nedåt, diffus kontakt uppåt cm: Humös grusig sand, diffus kontakt uppåt 51 cm: Varvig glaciallera, något diffus kontakt uppåt. Varven störda översta 5 cm. Makroskopiskt innehåll Innehållet i provet efter flotering pressenteras här i fallande ordning beroende på hur riklig förekomsten var: Rottrådar +++ Träkolsfragment ++ Träflis ++ Tegel ++ Fragment av däggdjursben ++ Fiskben + Minerogena smältor (sannolikt sintrad lera) + Oförkolnade fröer inkl. fröbank ++ Stockros Starr Svinmålla-typ Jordrök Trampört Hallon Säv Alcea rocea Carex sp. Chenopodium album-typ Fumaria officinalis Polygonum aviculare Rubus idaeus Schoenoplectus lacustris Diskussion Stratigrafin På flera ställen är glaciallerans varv bevarade ända upp i kontakten till den humösa sanden, på andra ställen är varven förstörda i övre delen av leran ner till 5 10 cm djup. Varven i leran är alltså nästan helt opåverkade av jordmånsbildande markprocesser vilket indikerar att leran varit begravd under andra strata redan från och med att området höjdes ur havet för cirka 2000 år sedan. Det material som då täckte leran var sannolikt svallsand, och sanden som idag överlagrar leran har övervägande sitt ursprunglig i detta. I denna stundom omlagrade svallsand har sedan den naturliga och kulturella jordmånsbildningen ägt rum. Bilaga till UV Mitt, rapport 2010:40 5

6 6 Geoarkeologisk undersökning vid Björkö by Jordmånsbildning till följd av odling, trampning och förekomst av daggmask har gjort att sanden i hög utsträckning har homogeniserats och spår efter äldre strata syns bara i form av ett ökande steninnehåll i vissa skikt. Eftersom dessa skikt också överlagrar tegellagret i diagram A är de att betrakta som ett resultat av sentida kulturella aktiviteter, även om sådana skikt också kan förekomma naturligt i svallsediment. Förmodligen är de spår av att odlingsjord medvetet påförts ytan i samband med trädgårdsodling i mindre skala (nerplöjd jord från sluttningen i norr borde inte resultera i så tydliga och grunda skikt). De steniga/grusiga skikten är förmodligen spår efter att delar av området i omgångar använts som gårdsplan/trädgårdsgångar och belagts med grövre material. Hela sandlagret karaktäriseras av smulstruktur. Det organiska innehållet i jorden förklaras främst av maskarnas aktivitet, men det finns också spår efter att jorden gödslas med stalldynga i form av fuktängsväxter som starr och säv. Intrycket att delar av miljön varit trampad (gång eller gårdsplan) förstärks av förekomsten av trampört. Näringsrik och bearbetad odlingsjord indikeras av ogräs som svinmålla och jordrök. Exempel på spår av odlingsväxter (förmodligen från de senaste åren) är hallon och stockrosor. Kontakten mellan leran och sanden är alltså inte att betrakta som en gammal markyta (när den var en yta låg den på djupt vatten). På några få ställen finns dock tecken på att leran exponerats lokalt. Detta gäller de platser där artefakter hittas deponerade i kontakten mellan leran och sanden, t.ex. tegellagret i diagram A. Detta lager förekommer i direkt anslutning till en rännformad fördjupning i leran, vilket utgör spår efter ett dike. I samband med att diket grävdes har alltså leran fläckvis exponerats som markyta vilket förklarar hur t.ex. tegelfragmenten hamnat på leran. Norr om diket är kontakten mellan leran och sanden mycket ojämn och störd. Detta tolkas som spår efter ett trampat stråk, ett gång- och/eller fästråk har löpt längst diket. Diket har endast sått öppet en kort tid, kanske bara en eller ett par säsonger, eftersom inget vegetationsskikt har bildats i det och varven är ostörda ända upp i kontakten med dikets botten. De flesta artefakter som hittats i sanden har kommit dit genom att de trampats ner i jorden eller grävts/plöjts ner i samband med jordbruk. En del kan också ha kommit dit genom omlagring av kulturpåverkade sediment från andra platser. Trampeffekten på sand kan bli mycket djup, i synnerhet då jorden är fuktig. Eftersom sanden är kraftigt omrörd är det vanskligt att dra några slutsatser utifrån på föremålens djupläge. Äldre föremål kan mycket väl överlagra yngre i denna typ av jordar. Det makroskopiska innehållet i jorden antyder närhet till hushållning och hantering av animalisk föda, men det är osäkert hur gammat detta material är. Möjligen är det ett resultat av långvarigt närhet till bostäder. Det är rimligt att anta att artefakterna som hittas i jorden har tappats på plats, eller är omlagrade från kulturpåverkad jord som legat nära denna plats, sannolikt inom området som kallas Björkö by. Denna slutsats stöds av det faktum att den övervägande delen av sanden är ursprunglig på platsen och sannolikt innehåller lokalt bildade tramphorisonter. Den jord som påförts artificiellt är sannolikt hämtad lokalt. Jag bedömer det som föga sannolikt

7 att fyndbemängd jord hämtats från t.ex. svarta jorden-området och att det äldre fyndmaterialet kan förklaras av omlagring från detta område, eftersom jord lämplig för trädgårdsodling finns att tillgå i det direkta närområdet. Den lokala svallsanden är i sig själv ett lämpligt odlingsmedium. Därigenom är det rimligt att anta att fynden i jorden är lokalt, men inte regionalt omlagrade sedan de deponerats, och att innehållet i marken speglar en aktivitet i närområdet under de perioder som fynden representerar. Slutsatser Den kulturpåverkade jorden består till större delen av kulturpåverkad svallsand. En del svallsand har omlagrats lokalt genom att man velat skapa en fördjupad odlingsjord. Såväl stratigrafi som makroskopiskt innehåll i jorden indikerar att området i omgångar har använts till trädgårdsodling i mindre skala och som gårdsplan/gångstråk. Man har i sen tid bl.a. odlat hallon och stockrosor. Området kan ha plöjts i äldre tid men det finns idag inga direkta spår efter denna plöjning. Leran under den kulturpåverkade sanden har endast fläckvis och mycket tillfälligt exponerats som markyta. Fynden i jorden är sannolikt lokalt omlagrade sedan de deponerats, men speglar aktiviteter i det omedelbara närområdet (Björkö by) under de perioder som fyndmaterialet representerar. Referenser Anderberg, A-L Atlas of seeds. Part 4. Resedaceae-Umbelliferae. Naturhistoriska Riksmuseet. Stockholm Beijerinck, W Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Amsterdam Berggren, G Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet. Stockholm. Berggren, G Atlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet. Stockholm. Heimdahl, J Ögonblick och kontinuitet Horisontbegreppets användbarhet inom kulturlagerstratigrafi. META 04:2. Heimdahl, J. Menander, H. & Karlsson, P., 2005: A New Method for Urban Geoarchaeological Excavation, Example from Norköping, Sweden. Norwegian Archaeological Review. Vol 38. Jacomet, S Prähistorische Getreidefunde, Eine Anleitung zur Bestimmung prähistorischer Gersten- und Weizen- Funde, 70 pp. Botanisches Institut der Universität Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik. Basel. Schoch W H, Pawlik B, Schweingruber F H 1988 Botanical macroremains, 228 pp. Paul Haupt Publishers. Stuttgart. Wasylikowa, K Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd. Bilaga till UV Mitt, rapport 2010:40 7