SIGNALARTER I HÄLSINGLAND

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Instutionen för ekologi, miljö och Geovetenskap Svampkunskap II SIGNALARTER I HÄLSINGLAND Alf Pallin Projektarbete Svampkunskap II, ht 07 Umeå Handledare Elisabeth Bååth

2 Innehållsföteckning sid Innehållsförteckning 2 Sammanfattning 3 Inledning 3 Syfte 3 Funna arter 3 Metod 4 Definition 4 Beskrivning av arter 4 1. Tallticka 4 1.a Utseende 5 1.b Utbredning 5 1.c Signalart 5 2. Vintertagging 6 5.a Utseende 6 5.b Utbredning 7 5.c Signalart 7 3. Scharlakansvårskål 6 3.a Utseende 6 3.b Utbredning 8 3.c Signalart 8 4. Brödtaggsvamp 8 4.a Utseende 8 4.b Utbredning 9 4.c Signalart 9 5. Koralltaggsvamp 9 5.a Utseende 10 5.b Utbredning 10 5.c Signalart 10 Diskussion 10 Källor 10 2

3 Sammanfattning Svampsäsongen i Hälsingland år 2007 blev allmänt betraktad som dålig. För lite regn och ingen värme. Trots detta har jag hittat några för landskapet intressanta och mer eller mindre ovanliga arter. Både signalarter och rödlistade. Svamparna är funna inom reservat likväl som i ej skyddade områden. Se fördelningen under rubrik (funna arter 2007). Följande fem arter är utvalde till närmare granskning och beskrivning: tallticka, vintertagging, scharlakansvårskål, brödtaggsvamp, koralltaggsvamp. Svamparna representerar skilda biotoper, utseende, växtsätt och växtperiod under året. Varje svamp är presenterad med bild, samt en beskrivning av svampens utseende, var och hur den växer och dess förekomst i Hälsingland. Det är intressant att notera hur många arter som är funna i ännu ej skyddade områden. Beskrivningarna bygger på egna iakttagelser studerad litteratur och från internet. Inledning Svampsäsongen 2007 har här i Hälsingland varit dålig om man främst tänker på matsvamparna. För lite regn men ändå ingen värme har begränsat förutsättningarna. Mitt svampår blev ändå ganska lyckat. Inte så stora skördar av karl-johan och kantareller, mm. Men bortsett från matsvamparna så har jag hittat många spännande och för landskapet ovanliga arter. Flera klassade som signalarter och även några rödlistade. Varav många för mig nya fynd. Här kommer beskrivning på några av dessa arter. Redogörelse för var och när svamparna är hittade. Hur växtplatsen ser ut. I vilken omfattning dom förekommer i Hälsingland, samt i övrigt intressanta fakta. De i projektarbetet uppräknade och beskrivna svamparna är alla klassade som signalarter, flera också rödlistade i ArtDatbanken. Av arterna är 50% hittade i reservat och 50% i områden som ej är skyddade. Det är särskilt viktigt och intressant att ta upp arterna som är funna utanför naturreservatens beskydd till diskussion. Dessa svampar signalerar skogar med naturvärden som är viktiga att bevara. Det är av nödvändighet att alla nya fynd rapporteras så att det i framtiden skapas förutsättningar för erfoderliga skyddsåtgärder. Syfte Syftet med projektet är dels att visa på att det under en allmänt dålig svampsäsong (visst finns det svamp, det finns alltid svamp) inspirera till att söka på nya områden och göra nya upptäckter samt bredda svampintresset. Avsikten är också att titta närmare på dom signalarter och på dom rödlistade arterna jag hittat. Jag vill också ta reda på dessa svampars utbredning, och vad man kan lära/läsa ut från biotopen där man kan hitta dem i mina trakter. Vad finns det för förutsättningen för svamparnas fortlevnad och hur ser hotbilden ut. Funna arter 2007 Förteckning av de signalarter som jag hittat i Hälsingland I naturreservat: Rosenticka, Fomitopsis rosea, ullticka, Phellinus ferrugineofuscus, harticka, Inonotus leporinus, violmussling, Trichaptum laricium, stor aspticka, Phellinus populicola, veckticka, Antrodia pulvinascens, vedticka, Phellinus viticola, ostticka, Skeleticutis odora, gullgröppa, Pseudomerulis aureus, koralltaggsvamp, Hericium coralloides, doftskinn, Cystostereum murraii. Ej i naturreservat: Tallticka, Phellinus pini, granticka, Phellinus chrysoloma, vintertagging, Irpicodon pendulus, scharlakansvårskål, Sarcocypha coccinea s.l, barkticka, Oxyporus corticola, brödtaggsvamp, Sarcodon versipellis, gropticka, Oligoporus guttulatus, kötticka, Leptoporus mollis, blå taggsvamp, Hydnellum careuleum, blodticka, Gloeoporus taxicola dofttaggsvamp, Hydnellum suaveolens. 3

4 Av dessa arter är följande utvalda till närmare granskning och beskrivning. Tallticka, vintertagging, scharlakansvårskål, brödtaggsvamp och koralltaggsvamp. Urvalet bygger på arternas förekomst i skilda biotoper, dess olika utseende, karaktärer och växtsätt. Bedömningen är helt min egen. Metod För att hitta uppgifter om svamparna utöver mina iakttagelser, har jag använt mig av svampböcker, publicerade artiklar och vad som finns skrivit på internet. Uppgifterna om arters signalvärde är hämtade ur (1, signalarter Johan Nitare 2000) Definition Rödlistan är en sammanställning av arter som är hotade, sällsynta eller hänsynskrävande. Den är upprättad av ArtDatabankens flora- och faunavårdskommitteer, och har fastställts som officiell för Sverige av Naturvårdsverket. Kategorierna för rödlistan är följande: Försvunnen (RE) - Arter som försvunnit som producerande population efter Akut hotad (CR) - Arter som riskerar att försvinna om inte hotbilden elimineras. Starkt hotad (EN) -Arter där dess överlevnad inte är säkerställd på längre sikt.sårbar( VU)- Arter som f.n inte är akut hotad eller sårbara.men det finns ändå en risk att förekomsten är liten och utbredningen lokalt Missgynnad/hänsynskrävande(NT)- Arter som inte faller under ovanstående, men som ändå kräver hänsyn. (2, ArtDatabanken 1997) Signalarter är en art som indikerar miljöer med höga naturvärden. Det finns lågt signalvärde, medelgott signalvärde och högt signalvärde. (1, Johan Nitare 2000) Beskrivning av arter Först presenteras svampen med bild. Sedan beskrivs utseende och hur den växer, samt utbredning och förekomst. När det gäller Indikatorvärde som signalart citerar jag Johan Nitare. 1. Tallticka, Phellinus pini, signalart Ysberget

5 1.a Utseende, uppbyggnad, växtsätt Talltickan är ganska färglös. Då det gäller gamla exemplar ser den lite på avstånd mest ut som ett stycke död ved eller en avbruten gren när den sitter högt upp på trädet. När tickan växer bara någon meter upp på stammen är det lättare att beskriva utseendet. Svampens äldsta delar närmast stammen är mörkt brun till nästan svart, sedan blir den ljusare längre ut mot kanten där färgen är rödbrun till rostbrun. Undersidan/porlagret är gulbrunt med tiden gråbrunt till rostbrunt. Sedd från sidan är talltickan trekantig och ovanifrån konsollformad med zonering. Ofta växer det lavar på den. Riktigt gamla exemplar som jag hittat har varit näst intill svarta uppspruckna och som förbrända på ovansidan. På det hela är det en ganska hård och träig svamp. Storleken på talltickorna jag hittat har varit upp till 20 cm bred och ca 15 cm ut från trädet. Den går att hitta under hela året. (egna iakttagelser). Talltickan har fruktkroppar som kan bli ca 50 år.den är en parasit som växer på levande tallar mer än 150 år gamla. Oftast högt upp, mera sällan på stubbar och lågor. Det finns knappast någon annan ticka att förväxla den med i fält, men det kan vara svårt att skilja den från grantickan Phellinus chrysoloma om båda svamparna är insamlade och man inte vet substratet. (3, tickor i Sverige Dan Olofsson 1996) 1.b Utbredning och förekomst I Sverige förekommer talltickan i alla landskap, men den fodrar gamla träd över 150 år. Arten växer i många olika miljöer där det finns gamla tallar, urskogsliknande barrskog, hällmarker. Men också varsomhelst där det finns tillräckligt gammal tall t.ex. parker och trädgårdar. Den finns i barrträdskogar över hela Europa och globalt. I Nord America är den även hittad på andra barrträd. (4, L.Ryvarden och R.L Gilbertson 1993) I Hälsingland har jag funnit tallticka på flera lokaler under året. I Mohed en liten by 10 km från Söderhamn mot Bollnäs, på en campingplats med gamla tallar mellan husvagnarna och tälten kunde jag räkna till 18 fruktkroppar av svampen på 14 träd. I en liten talldunge vid busshållplatsen i närheten finns tre talltickor, totalt i området 21 st. De flesta fruktkropparna växer ganska högt. Men några satt bara någon meter upp. Flera av tallarna vid Mohed uppvisade skador som avbrutna grenar m.m. där tickorna satt. På nordsluttningen av Ysberget, ett naturreservat i Enånger Hudiksvalls kommun hittades två talltickor. Dessa två också bara någon meter upp. I ett närliggande reservat på blekberget med urskogsliknande miljö finns också svampen. Tickan sitter också på en av sparade frötallar i Skallsgård Norrala Söderhamns kommun. Efter vägen mellan Ljusne och Bergvik finns det talltickor i ett område med sparad gammelskog. (egna iakttagelser) Från Hälsingland i övrigt finns det 38 fynd varav 8 från min hemförsamling Trönö. Senast rapporterad i landskapet från Ytterhogdal. Totalt i Sverige över 1000 fynd (5, fungus info, 2007) Dan Olofsson noterar 18 fynd i Hälsingland och 818 i Sverige totalt. (3,Tickor i Sverige 1996). 1.c Indikatorvärde som signalart: Medelgott signalvärde, citat När talltickan påträffas i skogslandskapet signalerar den vanligtvis skyddsvärda tallbestånd med höga naturvärden. Den är då främst knuten till tallnaturskogar och restbiotoper med biologiskt gamla träd. Sådana områden utgör ofta livsmiljö för många ovanliga rödlistade arter, t.ex. olika insekter. När svampen växer på vårdträd i parker och trädgårdar är signalvärdet lägre. (1, Johan Nitare 2000) 5

6 2. Vintertagging. Irpicodon pendulus, Signalart, rödlistad. Mohed a Utseende, uppbyggnad, växtsätt I början av mars 2007 såg jag vintertaggingen första gången högt upp bland grenarna i en tallkrona på Moheds camping. Det såg ut som frost på kvisten, men ändå påminde det om en svamp. Med kamerans zoomobjektiv kunde jag konstatera att det var en svamp, där satt flera stycken, nästan vita mot den rödbruna barken på kvisten. Längre in i området fanns det ytterligare några fruktkroppar av svampen, den här gången längre ner på tallen strax under en avbruten gren. Nu upptäckte jag hur vacker den var. Den här tunna skinnsvampen är bara ½ till några cm bred, flera växer gyttrade tillsammans. Med taggar eller som söndertrasade skivor på undersidan, den ser mycket skir och elegant ut, som ett litet smycke av elfenben lyser, nästan glittrar den mot den trollskogsgrå tallstammen. Med hjälp av lånad stege så blev det några bilder. Anders Delin i Järbo bekräftade att mina misstankar om vintertagging stämde. Visserligen är vintertaggingen en parasit på de gamla tallarna där den växer, men jag har inte hittat några uppgifter om dess skadeverkan. (egna iakttagelser) Som namnet antyder är det här en svamp som bildar sina synliga fruktkroppar under vinterhalvåret, det går att hitta dom från slutet på oktober till början av mars. Vanligt är att den sitter högt upp på grenar eller stam. Men den förekommer också nära marken på rot och stam, den växer på svaga eller döda tallar. Vid undersökning har det visat sig att tallar med vintertagging under senare decennier varit extremt långsamtväxande, och att dessa träd uppvisade skador av olika slag. Fruktkropparna finns både på bark och naken grå ved. Det verkar som att vintertaggingen har förkärlek till törskateskadade toppar och grenar. På det kåddränkta partiet som bildas av törskate sitter ofta dom vita fruktkropparna. Vintertaggingen är lätt att artbestämma i fält, det finns inga närstående släktingar, och växer den inom räckhåll så går det inte att ta miste. Sitter den högt upp så kan den förväxlas men vissa ljusa lavar. Snö och frost kan också förvilla. Som ung är fruktkroppen kritvit, som äldre ljust gulbrun på delar av ovansidan men i kanterna fortfarande vit.(6, Anders Delin 2007) 6

7 2.b Utbredning och förekomst Om vintertaggingens förekomst skriver Svengunnar Ryman (7, en fälthandbok 2006) Sällsynt något vanligare i östra Mellansverige. Från rapportregistret (5,fungus info, 2007) är den noterad från följande landskap: Uppland 36, Södermanland 17, Dalarna 4, Västmanland 2, Gotland 2, Östergötland 1, Gästrikland 1, Närke1, Skåne 1, och Hälsingland ett fynd på bromsvallsberget i Hudiksvalls kommun Så har då jag hittat den i Hälsingland Moheds camping på två lokaler.anders Delin som verkligen har letat och inventerat svampen rapporterar i VÄX 2007 nr 2, 66 tallar på 8 platser med vintertagging i Gävleborgs län. Dessa fynd visar på en väsentlig ökning av artens kända utbredning. Vintertaggingen är påträffad i Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Österrike, Storbritannien, Polen, Frankrike, Ryssland och Kazakhstan. (8, Kotiranta 1993) 2.c Indikatorvärde som signalart: Högt signalvärde, citat Vintertaggingen är en bra signalart som visar på gamla tallar och tallskog med höga naturvärden. Den har klassificerats som en gammelskogsart och svampen tycks kräva flerhundraåriga tallar som substrat. Vanligtvis på träffas svampen i starkt skyddavärda naturskogar, men den växer på enstaka gamla och senvuxna träd i det mer alldagliga skogslandskapet (1, Johan Nitare 2000) Vintertaggingen är rödlistad i ArtDatabanken, hotkategori NT. 3 Scharlakansvårskål Sarcocypha coccinea s.l. Signalart, rödlistad Rönningen Trönö a Utseende, uppbyggnad, växtsätt Bland multnande pinnar och vissna löv hittade jag den här lilla svampen i mars Den är både röd till färgen och rödlistad.det var inte många fruktkroppar på den lilla vedpinnen. Bara fyra små skålar, men den signalerade verkligen sin förekomst. Svampen växer med en 7

8 kort gulvit/ ljusrosa fot. Utsidan av skålen är något skarpare rosa med en ljus kant upptill. Insidan är vackert lysande röd. Växtplatsen ett område som tidvis översvämmas av Trönöån. Scharlakansvårskål är en av få vedväxande skålsvampar som kommer på våren. Vilket namnet och datum för fyndet antyder. 3.b Utbredning och förekomst Bokstäverna s.l bakom namnet i rubriken står för i vid bemärkelse och syftar på flera arter av Sarcoscypha. Man anser att det förekommer tre närstående arter i Europa. I syd och mellaneuropa finns S. jurana som har lind som värdträd. S. Coccinea hittas i Danmark där den växer på bok och alm. I Sverige förekommer S. austriaca som växer på pinnar av salix, al och lönn. Den sistnämnda är troligen den vanligaste i Sverige. (9, Åke Malmqvist 2007) Vid sökning på fungus info gav det 10 träffar i Gävleborgs län. Inget fynd registrerat i Hälsingland. Jag känner till två fynd i landskapet. Förutom mitt fynd i Trönö har Anita Blom hittat svampen i Stugsund. Enl. Ryman- Holmåsen från Skåne till Ångermanland, mindre allmän. 3.c Indikatorvärde som signalart Högt signalvärde, citat Scharlakansröd vårskål är en vacker vårsvamp som visar på skyddavärda lövträdsmiljöer med fuktiga och näringsrika jordar. Den på träffas huvudsakigen i områden med långvarig lövträdskontunitet där det årligen sker ett nytillskott av nedfallande döda grenar. På lokalerna förekommer vanligtvis också andra ovanliga rödlistade arter. (1, Johan Nitare 2000) Scharlakansröd vårskål är rödlistad i ArtDatabanken, hotkategori NT. 4 Brödtaggsvamp, Sarcodon versipellis. Signalart, rödlistad. Tannåsen Trönö a Utseende, uppbyggnad, växtsätt Den här snigelätna svampen ser först ut som brödticka. Undersidan avslöjar att det är en taggsvamp. Min misstanke att det var en brödtaggsvamp bekräftades av Johan Nitare. Det är en ganska stor svamp, hatten cm. Färgen är gulbrun med antydning till små fjäll i mitten. Först är taggarna vitaktiga men blir med åldern purpurbruna 4-7 mm långa och nedlöpande. Foten som är av hattens färg är 3-10 cm hög och mm tjock. Något spetsig nedtill med ljus bas. Svampen luktade kryddat bröd, och smakade som att tugga på mjöl. 8

9 Köttet ljust och fast i konsistensen. Brödtaggsvampen jag hittade växte på en bergssluttning. I en fuktig ravin bildad av ett källdrag. Förekomst av skogsorkidé, blåsippa, tibast och olvon tyder på en viss kalkhalt. Omgivande träd till största delen gran och någon tall. Brödtaggsvamp bildar mykorrhiza med gran. När mycelet etablerat sig på en plats kan det vara hopkopplat med flera träd. Om livsförutsättningarna för svampen inte ändras över tiden, kan ett mycel i princip bli hur gammalt som helst. (10, Naturvårdsverket 2006) 4.b Utbredning och förekomst Några registrerade fynd av brödtaggsvamp i Hälsingland fann jag inte. Enl. Johan Nitare är den bara hittad en gång tidigare i Hälsingland. I Ljusdals kommun Flisbergets naturreservat I övriga Sverige är 119 fynd rapporterade. De flesta från nordvästra Götaland, Svealand och från Jämtland. (5, fungus info, 2007). Brödtaggsvampen har västlig utbredning och gynnas av ett maritimt klimat. Spridda förekomster i östra delarna av landet är belägna nära fuktdrag men hög luftfuktighet. I Europa finns den i Norge, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz och Ryssland. Släktet Saracodon betraktas idag som hotade i hela Europa. Sannolikt finns inget annat land med så många och stora populationer av dessa svampar som Sverige. (10, Naturvårdsverket 2006) 4.c Indikatorvärde som signalart Högt signalvärde, citat: Fjälltaggsvampar är mycket bra indikatorer på skogar med höga naturvärden. De är knutna till växtplatser med äldre träd där såväl skogs- -som vegitationstyp har långvarig kontunitet och de tål inte slutavverkning. Skärsilt skyddsvärda är lokaler där flera olika marktaggsvampar uppträder tillsammans. (1, Johan Nitare 2000) Brödtaggsvampen är rödlistad i ArtDatabanken, hotkategori EN 5 Koralltaggsvamp, Hericium coralloides. Signalart Storsjön Trönö

10 5.a Utseende, uppbyggnad, växtsätt Som en korall av kristall såg den ut där den växte på en multnad omkullfallen björkstam. Från en gemensam fot växte det ut ett grenverk av svampen. Fruktkroppens grenar är på undersidan försedda med upp till 15 mm långa taggar. Färgen skiftar från helt vit till något gulare ton. Den ser bräcklig ut, men har en seg konsistens. Svampen som jag hittade var ca 15 x15 cm, men den kan bli upp till 40 cm i omfång. (7, Ryman 2006 ) På den murkna björkstammen fanns rester av gamla fruktkroppar från sprängticka Inonotus obliquus. Växtplatsen är en örtrik fuktig äldre grov granskog med inslag av lövträd. Koralltaggsvampen är en saprofyt som orsakar vitröta. Vanligast på björk, men växer också på asp, al, lönn, alm m.fl. lövträd (1, Johan Nitare 2000) Från Centraleuropa finns rapporter att den växer på gran, troligen en (närbesläktad art Hericium alpestre. (11, ArtDatabanken faktablad 2006) 5.b Utbredning och förekomst Förutom mitt fynd är koralltaggsvampen registrerad på fem lokaler Hälsingland varav ett i min hemförsamling Trönö. På en asplåga vid småtjärnarna (fungus info 2007) Förekommer sällsynt i hela Sverige, sparsammare i norr. (Johan Nitare 2000) Koralltaggsvampen är inte funnen på Gotland och i Bohuslän. Det går att hitta koralltaggsvamp i Danmark, Norge, Tyskland, Storbritannien. I Nederländerna och Polen är den rödlistad. Svampen finns också sällsynt i Nordamerika. (11,ArtDatabanken faktablad 2006) Bland taggsvamparna är koralltaggsvampen den vackraste där den växer på gamla lövstammar i hela Skandinavien (12, Bo Mossberg 1992) Korallsvampen, ej så sällsynt, och en fin matsvamp (13, N.G. Strömbom 1896) En ganska sällsynt art. God steksvamp, bör dock helst skonas. (14, Bengt Cortin 1956). 5.c Indikatorvärde som signalart Höt signalvärde, citat: Koralltaggsvamp är i hela landet en mycket bra signalart. Tros att svampen växer i flera olika skogstyper från norr till söder så påträffas den nästan bara i områden med höga naturvärden. Ofta förekommer den i sällskap med många andra sällsynta arter. Växtplatserna, som kan utgöra såväl igenvuxna kulturmarker som orörda urskogar, har normalt haft ett långvarigt inslag av gamla, grova lövträd. Skogen befinner sig vanligen i en sen successionsfas med döende och döda träd. Svampen är t.ex. en karaktärsart för naturskogslika bokskogsbestånd i södra Sverige, vilka samtliga är starkt skyddsvärda. (1, Johan Nitare 2000) Diskussion Fynden av de rödlistade och som signalarter klassade svamparna är en bra indikator på skogsområden med höga naturvärden. Att skydda dessa skogar är av stor betydelse för bevarande av naturens mångfald. Vid fynd av en rödlistad art finns ofta flera skyddsvärda följeartär av såväl svampar, växter, djur och insekter inom området. Det är särskilt viktigt att diskutera och belysa fynden av signalarter i de områden som ännu inte har beskydd. Alla nya fynd bör rapporteras till berörda parter, samt att man gör en uppföljning av kända lokaler där signalarter registrerats. Källor 1. Johan Nitare. Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsens förlag 2000 sid. 346, 304, 372, 367,

11 2. Karl-Henrik Larsson. Rödlistade svampar i Sverige, artfakta. Art databanken SLU Dan Olofsson. Tickor i Sverige, en projektrapport 1996 sid L. Ryvarden ovh R.L Gilbertson. Eurapean Polypores part 2 Fungiflora 1994 sid fungus info Svampar I Sverige uppdaterad 3 maj Anders Delin. VÄXter i Hälsingland och Gästrikland, Gävleborga botaniska sällskap nr sid Svengunnar Ryman. Svampar en fälthandbok tredje upplagan reviderad 1992 tryckt 2006 Interpublishing sid Kotiranta, Heikki och Saarenoksa, Rimina Rear Finnish aphyllophrales. (VÄXter i Hälsingland nr sid.6) 9. Åke Malmqvist. VÄXter i Hälsingland nr sid Johan Nitare. Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggtsvampar. Rapport 5609 sept Karin Bohlin ArtDatabanken faktablad Hämtat Bo Mossberg. Svampar i naturen. Bild Bo Mossberg, text Sven Nilsson / Olle Persson. W och W 1992 sid N G Strömbom. Strömboms Svenska svampbok. Våra vanligaste Svenska svampar, ätliga och giftiga. Försök till handledning i svampkännedom för nybegynnare. Fjärde upplagan. F och G beijers bokförlagsaktiebolag 1896 Sid Bengt Cortin. Svampar i färg. Almqvist och Wiksell 1956 sid

12 . 12