Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011

Transkript

1 Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011

2 Länsstyrelsen Västerbotten, Livsmiljöenheten Rapporten är sammanställd av Nina Ström Dnr: ii

3 Förord Länsstyrelsen har enligt förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion samt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ett geografiskt områdesansvar gällande krisberedskap. Länsstyrelsen ska samordna krishanteringsåtgärder och underlätta samverkan under en kris inom det geografiska området. Länsstyrelsen har även till uppgift att upprätta regionala risk- och sårbarhetsanalyser som ska kunna fungera som underlag för kommunernas, landstingets och andra aktörers krisberedskapsåtgärder. Inom det geografiska området ska även samhällsviktig verksamhet kunna upprätthållas, varför det är viktigt att analysera hot, risker och sårbarheter inom sådana verksamheter. Dricksvattenförsörjningen är klassad som en samhällsviktig verksamhet och det är därmed av stor betydelse att genomföra en riskinventering och undersöka robustheten i länets dricksvattenförsörjning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har på uppdrag av regeringen tagit fram preliminära resultatmål för samhällets krisberedskap för drickvattenförsörjningen med syfte att minska risken för allvarliga störningar mot verksamheten samt att förbättra förmågan att hantera dessa störningar. Med utgångspunkt i detta samt med hänvisning till förordningarna (2007:825 och 2006:942) anses en inventering av risker och hot samt en analys av robustheten i dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län genom genomförandet av en risk- och sårbarhetsanalys ligga i linje med detta arbete. iii

4 Sammanfattning Dricksvattenförsörjningen är ett sårbart system som riskerar att utsättas för olika typer av störningar. Denna risk- och sårbarhetsanalys fokuserar på sex huvudsakliga risker; smittoutbrott, kemiskt utsläpp, ledningsbrott/läckor, översvämning och skyfall, elavbrott/eleffektbrist samt sabotage. Västerbottens läns dricksvattensystem analyseras utifrån sårbarhet och förmåga att hantera uppkomna oönskade händelser. Det görs även en bedömning av sannolikhet och tänkbara konsekvenser av de olika riskerna, vilket presenteras i en riskmatris. Riskmatrisen presenterar även dammbrott, ras, skred och slamströmmar samt IT-sabotage separat, risker som i övrigt behandlas under översvämning och skyfall respektive sabotage. Det förekommer skillnader i geografi, befolkningsmängd, typ av vattentäkt, förekomst av riskobjekt etcetera inom länet, varför analysen ska ses som översiktlig. Det går dock att konstatera att vattenkvaliteten i länet är god, mycket på grund av att de allra flesta vattenverk producerar grundvatten. Endast två kommuner försörjer delar av befolkningen med ytvatten. Tillgången till stora grundvattenförekomster gör att det endast behövs en enkel beredning i vattenverken. De säkerhetsbarriärer som finns är främst till för att förbättra lukt, smak och färg på vattnet. De flesta analyserade vattentäkter har skyddsområden, vilket reglerar förekomst av verksamheter som riskerar att hota dricksvattenförsörjningen. Riskobjekt, så som lantbruk, avloppsanläggningar, enskilda avlopp, verksamheter som hanterar kemikalier etcetera är relativt få, men täkternas sårbarhet påverkas på andra sätt. Skogsavverkning tillåts inom samtliga skyddszoner i majoriteten av länets kommuner och vägar med transport av farligt gods passerar i närheten av de flesta vattentäkterna. Även godstrafik på järnväg förekommer i vissa kommuner. Därutöver är de flesta grundvattentäkter belägna i grusåsar, ett material med hög genomsläpplighet. Länets största ytvattenverk, i Skellefteå kommun, är mycket sårbar på grund av att vattnet rinner genom staden med närhet till flera vägar, industrier och andra potentiellt farliga verksamheter. Det stora tillrinningsområdet finns delvis i Norrbottens län, vilket gör området svårt att kontrollera. Länets förmåga att hantera kriser i dricksvattenförsörjningen varierar beroende på typ av kris. Tolv av femton kommuner har reservkraft till de största vattenverken i händelse av elavbrott och samtliga kommuner har tillgång till nödvattenförsörjning. Däremot har endast sex kommuner reservvattentäkter. Avsaknaden av reservvattentäkter är allvarligt, med tanke på att grundvattentäkter är svårare att sanera efter exempelvis ett allvarligt kemiskt utsläpp. Utan reservvattentäkt riskerar kommunen att stå utan dricksvattenförsörjning för en stor del av befolkningen. Den största risken mot dricksvattenförsörjningen i länet är kemiskt utsläpp. Sannolikheten för kemiskt utsläpp från trafikolycka är klassad som hög och utsläpp från verksamheter bedöms vara medelhög. Konsekvenserna blir mycket allvarliga. Den ökade sårbarheten till följd av trafik inom skyddsområden tillsammans med en hög genomsläpplighet i marken påverkar riskbedömningen, men även avsaknaden av reservvattentäkter i många kommuner bidrar till den höga riskfaktorn. Det föreligger en hög sannolikhet för elavbrott, men på grund av länets goda förmåga att hantera en sådan störning blir konsekvenserna begränsade. iv

5 Sannolikheten för smittoutbrott är lägre än för kemiskt utsläpp och bedöms vara medelhög. Anledningen till det är att grundvattentäkter har hög motståndskraft mot smitta. Konsekvenserna blir begränsade, även om det uppstår påfrestningar för samhället. Länets kommuner har god klorberedskap i händelse av bakterier i dricksvattnet, men mot parasiter saknas fullgott skydd. Skellefteå installerar för närvarande UV-ljus på ytvattenverket Abborrverket. I övrigt är det endast sex kommuner som har UV-ljus installerat på vissa vattenverk i respektive kommun. UV-ljus är det enda sättet att bekämpa parasiter i dricksvattnet och en installation kan ta upp till tre månader. Allvarliga läckor ger allvarliga konsekvenser och sannolikheten för att detta ska inträffa är medelhög. Skillnaden i konsekvenser mellan allvarlig läcka och smittoutbrott består i att läckage innebär total avsaknad av dricksvatten, medan smitta kan kokas bort. Vattnet blir därefter tjänligt att dricka. Avsaknad av vatten innebär ökande hygienproblem och ett beroende av nödvattenförsörjning. Enskilda invånare känner av stora påfrestningar, och viktiga samhällsfunktioner, så som sjukvård och andra vattenberoende verksamheter, utsätts för en kraftigt ökad belastning. Sannolikheten för IT-sabotage, översvämningar och skyfall, ras, skred och slamströmmar samt dammbrott är låg, men konsekvenserna varierar mellan de olika riskerna. Översvämningar och skyfall innebär begränsade konsekvenser, eftersom få anläggningar för dricksvatten är belägna i närheten av översvämningskänsliga vattendrag. Undantaget är självfallet länets ytvattenverk. Dammbrott anses resultera i mycket allvarliga konsekvenser, på grund av att det är så pass stora delar av samhällets infrastruktur som drabbas. Högst troligt slås elförsörjningen ut, förstörda vägar hindrar framkomlighet och risken för ras och skred är stor. Det gör att dricksvattenförsörjningen drabbas på fler sätt och att det blir svårt att åtgärda problemen, även om dricksvattenanläggningarna i sig inte är direkt hotade av vattenmassorna från dammbrottet. Riskområden för ras, skred och slamströmmar finns över hela länet, men inga anläggningar finns i närheten av dessa områden, varför konsekvenserna av sådana händelser blir mycket begränsade. Det är dock viktigt att poängtera att översvämningar och skyfall samt ras, skred och slamströmmar kan orsaka en ökad risk för smittspridning och läckage av föroreningar. Detta på grund av att marken riskerar att erodera och på det sättet frigöra olika typer av föroreningar, som sedan kan läcka ut i vattentäkterna. Föroreningar kan även läcka in via skadat ledningsnät. Endast fyra kommuner har drift och övervakning av dricksvattenförsörjningen uppkopplat mot Internet. Sannolikheten för IT-sabotage i länet som helhet är därmed låg. Skulle det inträffa kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. IT-sabotage kan vara svårupptäckt, innebära att maskiner och installationer manipuleras att köras på ett felaktigt sätt och att vattenberedningen påverkas. Det kan ta tid att åtgärda och troligtvis stänger ett utsatt vattenverk tillfälligt ner sin produktion till dess att problemet är löst och säkerheten återställd. Dricksvattenförsörjningen i Västerbotten riskerar ändrade förutsättningar på grund av de pågående klimatförändringarna. Temperaturen i länet förväntas stiga och nederbörd i form av regn öka. Förändringarna innebär främst en ökad risk för översvämning, skyfall, ras, skred och slamströmmar, men även en förhöjd risk för smittoutbrott och kemiskt utsläpp. Ökad nederbörd riskerar att frigöra smittämnen och kemiska föroreningar. Därutöver kan dagens riskområden för ras, skred och slamströmmar komma att utökas. Det är framförallt viktigt att ta detta i beaktande inför planering av nya vattentäkter och distributionsanläggningar. v

6 FÖRORD...III SAMMANFATTNING... IV 1. INLEDNING SYFTE OCH MÅL METOD OCH GENOMFÖRANDE METOD AVGRÄNSNINGAR MATERIAL DISPOSITION ALLMÄN INFORMATION OM VÄSTERBOTTENS LÄN ANSVARIGA MYNDIGHETER OCH LAGSTIFTNING LOKAL NIVÅ REGIONAL NIVÅ CENTRAL NIVÅ LAGSTIFTNING ALLMÄN INFORMATION OM DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN BEHOVET AV DRICKSVATTEN DRICKSVATTENSYSTEMET Vattentäkt Vattenverk Distribution DRICKSVATTENSYSTEMET I VÄSTERBOTTENS LÄN Laboratorieberedskap i länet SÅRBARHET I LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING MARKFÖRHÅLLANDEN OCH SÄKERHETSBARRIÄRER RISKOBJEKT RISKER OCH HOT MOT LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING RISKMATRIS SMITTOUTBROTT Orsaker Förmåga och robusthet Konsekvenser Sannolikhet KEMISKT UTSLÄPP Orsaker Förmåga och robusthet Konsekvenser Sannolikhet LEDNINGSBROTT OCH LÄCKOR Orsaker Förmåga och robusthet Konsekvenser Sannolikhet ELAVBROTT OCH ELEFFEKTBRIST Orsaker Förmåga och robusthet Konsekvenser Sannolikhet ÖVERSVÄMNING OCH SKYFALL Orsaker Förmåga och robusthet vi

7 7.6.3 Konsekvenser Sannolikhet SABOTAGE Orsaker Förmåga och robusthet Konsekvenser Sannolikhet ÖVRIGA KONSEKVENSER Ekonomiska konsekvenser Kommuninvånarnas förtroende FÖRDJUPNING AV DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN I UMEÅ KOMMUN SÅRBARHET I DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SMITTOUTBROTT OCH KEMISKT UTSLÄPP Konsekvenser Sannolikhet för smittoutbrott och kemiskt utsläpp FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA LÄCKOR OCH ELAVBROTT Konsekvenser Sannolikhet FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA ÖVERSVÄMNINGAR OCH SKYFALL Konsekvenser Sannolikhet FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SABOTAGE Konsekvenser Sannolikhet EKONOMISKA KONSEKVENSER KLIMATFÖRÄNDRINGAR I VÄSTERBOTTEN TEMPERATURFÖRÄNDRINGAR FÖRÄNDRINGAR I NEDERBÖRD KONSEKVENSER FÖR DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN Översvämningar Varmare klimat Ras, skred och slamströmmar Sammanfattning FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER REFERENSER vii

8 1. Inledning God tillgång till dricksvatten med bra kvalitet anses av de flesta vara en självklarhet i Sverige. Dricksvattenförsörjningen är dock ett komplext och sårbart system, och det inträffar regelbundet incidenter som påverkar vattnets kvalitet. Det är inte bara enskilda invånare och andra levande varelser som är i behov av en god dricksvattenförsörjning för att kunna upprätthålla hälsa och hygien. Även viktiga samhällsfunktioner så som sjukhus och hälsocentraler, skolor, äldrevård och industrier, är beroende av att dricksvattenförsörjningen fungerar. Oönskade händelser som kan drabba dricksvattenförsörjningen är många och inbegriper flera olika typer av incidenter. Det kan handla om att olika smittämnen eller föroreningar läcker ut i vattentäkter eller ledningsnät, avbrott i vattenproduktionen till följd av exempelvis el-bortfall, extremt väder som påverkar vattenkvalitet och produktion samt sabotage av olika slag. Konsekvenserna av sådana händelser kan bli mycket stora och kan även komma att utvecklas till extraordinära händelser. Dricksvattenförsörjningen är även en viktig del i samhällets krishanteringsförmåga och uthållighet. Det är därför av största vikt att arbeta förebyggande och genomföra åtgärder för ett mer robust dricksvattensystem, för att på detta sätt minimera riskerna och stå bättre förberedda när en oönskad händelse inträffar. Det finns flera exempel på när oönskade händelser allvarligt har påverkat dricksvattenförsörjningen, och därmed människors hälsa och samhällets funktionalitet. Södra och centrala England drabbades år 2007 av kraftiga översvämningar, vilket tvingade fram en stängning av ett stort vattenverk i området. Det resulterade i att cirka människor och 11 sjukhus var utan fungerande vattenproduktion i 17 dagar. Våren 2010 drabbades Skellefteå kommun av ett avbrott i vattenproduktionen till följd av kraftiga översvämningar av Skellefteälven. Vattnet nådde ytvattenverket som ligger i anslutning till älven och produktionen avbröts. Lyckligtvis kunde vatten som lagrades i reservoarer användas och de cirka invånare som försörjs av vattenverket blev aldrig utan vatten. Bjurholm drabbades av läckage i ledningsnätet i vintras (2011) och har i maj ännu inte lyckats lokalisera alla läckor. Vattentillgången är nere på 11 % och delar av centrala Bjurholms tätort är helt utan dricksvatten. 1 Allvarliga smittoutbrott har, under 2000-talet, inträffat bland annat i Norge, Finland och Kanada. Orsakerna till smittan har varierat mellan länderna, men konsekvenserna blev likartade med tusentals insjuknade. Inte heller Sverige har varit förskonat från smittoutbrott. Utbrottet av cryptosporidium i Östersunds kommun 2010 resulterade i cirka insjuknade. 2 Nyligen drabbades även Skellefteå kommun av ett utbrott av samma parasit. Hittills kan över 6000 människor ha smittats, men antalet insjuknade minskar successivt. Västerbottens län saknar idag en länsövergripande risk- och sårbarhetsanalys av dricksvattenförsörjningen, och därmed finns ingen övergripande bild av de risker och hot länet står inför. Det saknas därför även tillräcklig kunskap kring konsekvenser av oönskade 1 Centrum kan bli utan vatten. Västerbottens-Kuriren (Hämtad ). 2 Vattenparasit i Skellefteå. Svenska Dagbladet (Hämtad ) 1

9 händelser och vilken förberedelse länets kommuner har inför allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen. Att genomföra en ordentlig riskinventering blir allt viktigare med tanke på att de pågående klimatförändringarna sannolikt kommer att påverka och ändra förutsättningarna för en god dricksvattenförsörjning. Klimatförändringarna innebär exempelvis en ökad nederbörd, vilket kan leda till en större risk för översvämningar. Därmed ökar även risken för smittoutbrott, föroreningar och avbrott i dricksvattenproduktionen. I samhället genomförs även medvetna förändringar som kan påverka viktig infrastruktur, så som dricksvattenförsörjningen. Organisationer och verksamheter blir mer slimmade och har en allt snabbare personalomsättning. I samband med exempelvis pensionsavgångar kan viktig kännedom om verksamheten gå förlorad, om inte kunskapen dokumenteras. Ökad uppkoppling av styr- och övervakningssystem till Internet möjliggör en ny typ av sabotage, om inte rätt säkerhetsåtgärder har genomförts. Risk- och hotbilden förändras i takt med att samhället förändras. Det är därför viktigt att aktörer i samhället är beredda och har utfört tillräckliga åtgärder för att skapa ett mer robust dricksvattensystem. Länsstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys på området kan vara ett stöd för kommunerna i deras arbete med risk- och sårbarhetsanalyser, samt även ligga till grund för fortsatta inventeringar på länsnivå. Regelbunden uppdatering gör det möjligt att följa eventuella förändringar i riskbild samt utvecklingen av robustheten i dricksvattenförsörjningen. 1.1 Syfte och mål Syftet med en risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen är att inventera vilka risker och hot det finns mot verksamheten i Västerbottens län. Arbetet syftar även till att undersöka dricksvattensystemets robusthet samt vilka konsekvenser oönskade händelser kan komma att resultera i. Risk- och sårbarhetsanalysen kan därmed ligga till grund för nödvändiga åtgärder i syfte att minska samhällets sårbarhet inom dricksvattenförsörjningen och stärka krishanteringsförmågan om en allvarlig störning mot verksamheten inträffar. Målet är att risk- och sårbarhetsanalysen ska kunna fungera som ett underlag för en god kunskapsbild om vilka risker, hot och sårbarheter som kan påverka dricksvattenförsörjningen i länet. Därutöver ska konsekvenser och förmågan att stå emot dessa konsekvenser ha analyserats. I förlängningen kan detta leda till att risken för allvarliga störningar mot dricksvattensystemet minskar. 2

10 2. Metod och genomförande 2.1 Metod Det finns flera olika typer av risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjning. 3 Livsmedelsverket har utvecklat en metod i åtta steg, från kartläggning och identifiering av risker, besiktning och bedömning, värdering, åtgärder samt rangordning av risker. 4 Metodiken är mycket djupgående och främst utvecklad för att användas av enskilda vattenverk eller kommuner, och är möjligen mindre lämplig för en mer övergripande risk- och sårbarhetsanalys för ett helt län. Denna risk- och sårbarhetsanalys kommer att utgå ifrån Livsmedelsverkets metod, men metoden anpassas till att fungera för en mer övergripande analys. Antalet steg i analysen kommer att kortas ner, aktiviteter så som besiktning av vattenverk och andra anläggningar kommer inte att genomföras och utformning/rangordning av oönskade händelser kommer delvis att ske på ett annat sätt än det av Livsmedelsverket rekommenderade. Den riskmatris för sannolikhet och konsekvens som presenteras i deras metod kommer inte att användas, utan istället används samma typ av riskmatris som Länsstyrelsen arbetar med i den övergripande risk- och sårbarhetsanalysen för länet. 1. Genomgång av dokumentation: Den information i form av dokument, planer, kommunala riskinventeringar etcetera som finns tillgängligt kommer att undersökas, men under detta steg kommer framförallt kontakt med VA-personal i kommunerna att ske. 2. Kartläggning av abonnenter med särskilda behov: Abonnenter med särskilda behov kan vara sjukhus, andra vårdinrättningar, skolor och förskolor, livsmedelsproducenter med mera. Vilka typer av verksamheter av detta slag som finns i Västerbotten kommer med hjälp av tidigare dokumentation och i kontakt med kommunerna att inhämtas under detta steg. 3. Identifiering av risker: Till att börja med sker en avgränsning och uppdelning av vattenförsörjningssystemet i vattentäkt, vattenverk samt ledningsnät. Detta beskrivs i ett särskilt avsnitt. Vidare görs under detta steg en lista över oönskade händelser som kan inträffa i länet. Listan kommer att tas fram med utgångspunkt från Livsmedelsverkets lista över tänkbara oönskade händelser samt utifrån samtal med VA-personal i kommunerna. Händelser som löper stor risk att inträffa i Västerbotten, ger stora konsekvenser eller förväntas öka i framtiden kommer att prioriteras. Eventuella orsaker till dessa händelser samt vilka anläggningar som kan tänkas vara mest sårbara för händelsen analyseras också under denna punkt. 4. Förmågehantering: Kommunernas förmåga att stå emot och hantera eventuella oönskade händelser mot dricksvattenförsörjningen kommer att undersökas i detta steg. 3 Se exempelvis Water Safety Plans (WSP) och Hazard Analysis and Critical Control Points (HACCP), finns beskrivet i WHO. Water Safety Plans, managing drinking-water quality from catchment to consumer. WHO, 2005; Fault tree analysis, finns beskrivet i Lindhe, Andreas et.al. Fault tree analysis for integrated and probabilistic risk analysis of drinking water systems. Water Research, 43 (6) (2009): Se Livsmedelsverket. Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjning. Rapport/Livsmedelsverket,

11 5. Bedömning av risker: I detta steg görs en bedömning av sannolikhet och konsekvens, för att på så sätt kunna värdera risken. Detta görs för varje risk/oönskad händelse som undersöks i risk- och sårbarhetsanalysen. Resultatet presenteras i en riskmatris, men förklaras även i löpande text. Riskmatrisen som kommer att användas är hämtad ur MSB: s vägledning för risk- och sårbarhetsanalys och består av två skalor för bedömning av sannolikhet respektive konsekvens, men kommer delvis att omarbetas för att anpassas till specifikt dricksvattenförsörjningen. Vid den händelse att uppgifter kring antalet invånare med kommunalt dricksvatten saknas i en kommun, används Livsmedelsverkets definition, som räknar med 2, 5 personer per hushåll. 5 Antalet hushåll multipliceras således med 2, Avgränsningar Det finns ett stort antal vattentäkter och vattenverk i Västerbottens län, varför en viss avgränsning kommer att ske. Vattentäkter som försörjer färre än 50 personer eller som producerar maximalt 10 m 3 /d kommer inte att ingå i rapporten, utan fokus koncentreras till de större och allmänna vattentäkterna. Enskilda vattentäkter så som brunnar eller dylikt kommer således inte att undersökas. Vägledningen för risk- och sårbarhetsanalyser gör gällande att människors liv och hälsa ska prioriteras högt när risker, hot och konsekvenser ska analyseras. Samhällsviktig verksamhet, så som sjukhus, viktiga industrier, skolor med mera är också av betydelse. Bedömningen är att allvarliga störningar på vattentäkter, vattenverk och distributionsnät som försörjer stora befolkningsmängder och samhällsviktiga verksamheter genererar större konsekvenser. Hantering av kriser inom dricksvattenförsörjningen blir därtill svårare när fler människor och viktiga verksamheter berörs. Det finns således ett större behov av att analysera risker, hot och konsekvenser av påverkan på större och allmänna vattentäkter och vattenverk. Antalet vattentäkter och vattenverk som blir föremål för analys blir totalt 126 stycken. Undersökningen kommer att vara översiktlig, men en fördjupning av den största vattentäkten och vattenverket, belägna i Umeå kommun, kommer att genomföras. Detta för att kunna göra en närmare analys av riskbild och konsekvenser av påverkan på dricksvattenförsörjningen då ett stort antal invånare samt samhällsviktig verksamhet berörs. Forslunda vattenverk i Umeå försörjer cirka invånare samt viktiga verksamheter så som Norrlands Universitetssjukhus, Umeå Universitet och Norrmejerier samt hälsocentraler, äldreboenden, skolor med mera. Fördjupningen av Umeå kommun kommer att begränsas till att inkludera endast Vindelälvsåsens vattentäkt, eftersom den försörjer större delen av kommunens befolkning med dricksvatten, däribland Umeå stad där störst konsekvenser kan tänkas inträffa vid allvarliga störningar på dricksvattenförsörjningen. 5 Livsmedelsverket. Vägledning till Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten. Livsmedelsverket,

12 2.3 Material Rapporten baseras på underlag som har samlats in från kommunerna, alternativt kommunalt vattenbolag om detta finns, genom telefonmöten eller kontakt via e-post, med VA-personal och beredskapssamordnare. Frågorna förbereds i förväg. Informationen består av antalet vattentäkter och vattenverk, dricksvattenförsörjningens sårbarhet och robusthet samt risker som kan inträffa. Materialet kompletteras löpande under arbetets gång, om behov av detta föreligger. Information inhämtad från kommunerna refereras inte i den löpande texten, utan uppgiftslämnare anges först i referenslistan. En kommun har lämnat ut material i form av riskinventeringar av vattentäkter och vattenverk samt vattenförsörjningsplan. Bakgrundsinformation om dricksvattensystemet samt referensmaterial hämtas från publikationer av berörda myndigheter och organisationer, så som Livsmedelsverket, Svenskt Vatten AB, Smittskyddsinstitutet (SMI), Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) i Umeå och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Information kommer även i vissa fall att hämtas från respektive hemsida och genom telefonmöten med personal inom Livsmedelsverket, Svenskt Vatten och FOI. Information kommer även att införskaffas genom Länsstyrelsens eget material. Telefonmöte kommer att genomföras med ALcontrol Laboraties i Umeå. Kartor över befintliga vattentäkter, med skyddsområden där detta finns, och vattenverk samt över riskområden för översvämning, ras och skred samt förekomst av farlig verksamhet kommer att utarbetas i Geografiska Informationssystem (GIS). 2.4 Disposition Rapporten inleds med allmän information om Västerbottens län. Därefter redogörs för de myndigheter som ansvarar för dricksvattenförsörjningen i Sverige och för den viktigaste lagstiftningen som reglerar dricksvattensystemet i landet. Vidare följer en allmän beskrivning av dricksvattenförsörjningen, som inbegriper information om människans behov av vatten, dricksvattensystemets uppbyggnad och funktion, samt en presentation av dricksvattenförsörjningen i länet. Rapporten fortsätter med en redogörelse av dricksvattenförsörjningens sårbarhet i Västerbotten, med betoning på marktyp, säkerhetsbarriärer och riskobjekt, för att sedan följas av en presentation av de risker och hot som kan föreligga i länet. De oönskade händelser som är inkluderade i rapporten är smittoutbrott, kemiskt utsläpp, ledningsbrott och läckor, elavbrott och eleffektbrist, översvämning och skyfall samt sabotage. Varje oönskad händelse beskrivs separat med allmän information och möjliga orsaker till dess uppkomst. Länets förmåga att hantera den aktuella störningen samt tänkbara konsekvenser av händelsens inträffande är också presenterat. Det görs även en sannolikhetsbedömning av varje oönskad händelse. Konsekvensbeskrivningen och sannolikhetsbedömningen presenteras även i en riskmatris. Därefter följer en fördjupning av risker och sårbarheter i Umeå kommun. Rapporten avslutas med en redogörelse av de pågående klimatförändringarnas inverkan på dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län. 5

13 3. Allmän information om Västerbottens län Västerbotten är Sveriges till ytan näst största län och består av 15 kommuner. Befolkningsmässigt är länet relativt litet. Det totala invånarantalet uppgick 2010 till personer 6, och en övervägande del av dessa är koncentrerade till de tre största kommunerna, Skellefteå, Lycksele och Umeå. De resterande tolv kommunerna har samtliga färre än invånare. Umeå kommun är Västerbottens största och har cirka invånare (2010). Länet består till största delen av skogsmark, men även myrmarker, gräsbevuxen hedmark och berg förekommer i stor skala. Endast en liten del utgörs av jordbruksmark. Länet är rikt på vatten och har flera stora älvar, som exempelvis Skellefteälven, Umeälven och Ångermanälven, vattendrag som även är utbyggda för vattenkraft. Totalt står dessa tre älvar för 20 % av Sveriges vattenkraftproduktion och är därför utbyggda med stora vattenkraftanläggningar. De större vägar som finns i länet är E12 i väst-östlig riktning, E45 i nord-sydlig riktning centralt i länet, E4 i nord-sydlig riktning i östra delen av länet samt flera något mindre vägar som 363 och 365. Det bedrivs rennäring i relativt stor skala i länet, både av samebyar i länet och av norska renskötande samer. Gruvnäring och täktverksamhet har länge varit av stor betydelse för Västerbottens näringsliv och därför förekommer flera verksamheter inom dessa områden. Det finns även nedlagda täkter på flera platser i länet. Västerbotten har tre sjukhus, Skellefteå lasarett, Lycksele lasarett samt Norrlands Universitetssjukhus (NUS) i Umeå. NUS är det största sjukhuset i Norrland. Varje kommun har minst en hälsocentral, totalt finns 35 stycken i länet. Därutöver har inlandet flera sjukstugor med akutvårdplatser. 4. Ansvariga myndigheter och lagstiftning Flera myndigheter är ansvariga för dricksvattenförsörjningen i Sverige, men på olika sätt och på olika nivåer i samhället. 4.1 Lokal nivå På lokal nivå är kommunen ansvarig för dricksvattenförsörjningen, ofta genom den tekniska förvaltningen, men även som kontrollmyndighet genom miljö- och hälsoskyddsnämnden. Gällande krishantering, förebyggande arbete och andra åtgärder inom området är räddningstjänst, säkerhetsskyddschef och kommunala beredskapssamordnare viktiga aktörer. Även samhällsplanerare har viktiga roller, framförallt i samband med upprättande av översiktsplaner. 7 6 Statistiska Centralbyrån. (Hämtad ) 7 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten Livsmedelsverket, 2008,

14 4.2 Regional nivå Länsstyrelsen är viktig på regional nivå och arbetar bland annat med tillsyn för skyddsområden (om områdena har fastslagits av Länsstyrelsen). I samband med kris har Länsstyrelsen också ett geografiskt områdesansvar och har till uppgift att samordna samt upprätta risk- och sårbarhetsanalyser. Landstinget har allmänt utredningsansvar vid vattenburen smitta och berör då främst smittskyddsläkare. Det finns även fem vattenmyndigheter, vars enheter är lokaliserade till Norrbotten, Västernorrland, Västmanland, Kalmar och Västra Götaland Central nivå Minst tretton myndigheter är involverade i dricksvattenförsörjningen på central nivå. Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet för vatten och livsmedel i Sverige och samarbetar med Samverkansgruppen för vattenförsörjning och vattenkvalitet (SAMVA). Livsmedelsverket publicerar information, ger stöd till kommuner och andra berörda och erbjuder utbildning för att öka säkerhet och beredskap gällande vattenförsörjningen. MSB berörs genom arbetet med krisberedskap och samhällsskydd, och SMI som expert inom smittskydd. Boverket har ansvar gällande översiktsplaner, samhällsplanering och installationer i mark och byggnader. Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) ansvarar för djurs hälsa. Kemikalieinspektionen är expertmyndighet och utövar tillsyn gällande kemiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för strålskydd och kärnsäkerhet. Naturvårdsverket har centralt ansvar för vattentäkter, medan Socialstyrelsen bistår i frågor som rör privata brunnar samt ansvarar för hälso- och smittskydd och miljömedicin. SMHI och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) är viktiga myndigheter gällande klimat och vädervarningar respektive ras och skred, geologiska formationer och grundvatten samt bergartförhållanden. 9 Vattenkatastrofgruppen (VAKA) inrättades av Livsmedelsverket 2004 och fungerar som en expert- och stödgrupp för dricksvattenproducenter och kommuner i samband med svåra störningar i dricksvattenförsörjningen. VAKA-gruppen består av experter inom krisledning och vattenförsörjning samt har ett brett kontaktnät med MSB, smittskyddsexperter, SGI med flera. Drabbade kommuner kan få hjälp av VAKA både på plats och via telefon och gruppen kan bistå med experthjälp, analys av lägesbild, planering och strukturering av information till media och allmänhet med mera. Hjälpen är helt kostnadsfri för kommunen. 10 Kommuner och vattenproducenter kan även beställa nödvattenmateriel genom VAKA. Materiel finns på sex platser i landet, bland annat i Sundsvall och Luleå. Transporter bekostas av beställaren Ibid Ibid Livsmedelsverket. VAKA Nationell vattenkatastrofgrupp. (Hämtad ). 11 Livsmedelsverket. Broschyr: Nationellt nödvattenlager. 7

15 4.4 Lagstiftning Flertalet lagar och föreskrifter styr dricksvattenförsörjningen i landet eller på annat sätt berör dricksvattenförsörjningen. 12 Dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30) utgör grunden för dricksvattenförsörjningen och reglerar bland annat huvudmannens ansvar, som exempelvis berör provtagning och beskrivning av vattenverket, riskförebyggande arbete så som rutiner för kontroll av råvattnet, antal mikrobiologiska säkerhetsbarriärer, larmgränser för ph-justering, desinfektion och turbiditet etcetera. Även övriga rutiner som rör instruktion för driftsansvarig, rutiner för att motverka korrosion, åtgärder vid larm och allvarliga driftstörningar med mera beskrivs i föreskrifterna Allmän information om dricksvattenförsörjningen 5.1 Behovet av dricksvatten Människans behov av vatten varierar beroende på årstid, graden av fysiskt arbete som utförs, ålder, hälsotillstånd etcetera. 14 Den normala vattenförbrukningen per dygn är i genomsnitt 160 liter/person, varav cirka 10 liter används till mat och dryck. 15 Uppstår avbrott i vattenförsörjningen kan denna vattenmängd inte längre tillhandahållas, utan en viss ransonering krävs. Enligt Livsmedelsverket behövs 2, 2 2, 9 liter/person/dag under normala förhållanden, men upp mot 4, 5 liter/person/dag i samband med fysiskt arbete i höga temperaturer. Detta för att kroppens funktioner, så som hjärta, blodtryck och ämnesomsättning, ska kunna fungera. Gravida och ammande kvinnor behöver 4, 8 liter/dag respektive 5, 5 liter/dag. 16 Sjukvården är under normala förhållanden i behov av cirka 650 liter/säng/dygn. I absoluta nödfall kan det räcka med liter/säng/dygn. 17 Storkök förbrukar cirka 3 liter/tillagad portion. 18 I samband med nödvattenleverans ska 3-5 liter/person/dygn kunna levereras till konsumenten och avståndet till hämtningsställe bör inte vara större än 500 meter. Längre avstånd till hämtningsstället minskar den totala mängd vatten som kan införskaffas, vilket påverkar hälsoläget negativt. Vattenmängden ökar till liter/person/dygn efter tre dygn och till liter/person/dygn efter några månader Exempelvis Miljöbalken (1998: 808), plan- och bygglagen (2010: 900), smittskyddslagen (2004: 168), Lag (2006: 412) om allmänna vattentjänster och djurskyddslagen (1988: 534). 13 Andersen, Merethe (red), Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv. Rapport/SAMVA, 2008, Svenskt Vatten AB, a. 16 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvattenförsörjning 2008, Livsmedelsverkets i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå, Ibid. 19 Ibid. 8

16 Mängden vatten som ska tillhandahållas rekommenderas även av MSB i de resultatmål som för närvarande tas fram för dricksvattenförsörjningen, inom ramen för svensk krisberedskap. MSB föreslår även att förebyggande åtgärder ska genomföras av ansvariga aktörer, genom exempelvis upprättande av risk- och sårbarhetsanalyser, samt att störningar i dricksvattenförsörjningen inte ska påverka samhällsviktig verksamhet i sådan omfattning att det uppstår allvarliga konsekvenser. Samhällsviktig verksamhet i detta avseende handlar exempelvis om hälso- och sjukvård, omsorg och livsmedelsförsörjning. 20 Vattenkvaliteten på nödvattnet ska hålla samma standard som normalt, opåverkat, vatten. 21 Nödvattenleverenser är endast till för att täcka det akuta behovet av dricksvatten, men berör inte det vatten som behövs av hygieniska skäl. Brist på vatten till den personliga hygienen ökar smittspridning av diarré-, hud och ögonsjukdomar. 22 Vattenavbrott kan i detta hänseende vara allvarligare än smittspridning, eftersom förorenat eller smittat vatten dels kan kokas, men också användas för spolning av toalett, dusch samt tvätt. 5.2 Dricksvattensystemet Dricksvattensystemet kan delas in i tre delar; vattentäkten, vattenverken samt ledningsnätet. De olika delarna i systemet berörs på skilda sätt i händelse av en allvarlig störning, men hela vattenkedjan kan påverkas vid problem i ett utav dess delar Vattentäkt Vattentäkten är det tillrinningsområde i naturen där råvattnet hämtas och kan bestå av antingen en grundvattentäkt eller en ytvattentäkt. Grundvattentäkter finns ofta i grusåsar, deltan eller i sedimentär berggrund, och tas upp via grävda eller borrade brunnar. Ytvattentäkter består istället av sjöar eller vattendrag. 23 Det finns även konstgjorda grundvattentäkter, då ytvatten får filtreras ner genom en grusås eller annat markgruslager. Detta är ett komplement när det grundvatten som används inte är tillräckligt. 24 Nybildning av vatten sker antingen genom nederbörd på mark och ytvatten som sedan filtreras ner till grundvattnet, eller genom filtrering direkt från sjöar och vattendrag. Ytvatten kan bildas på flera olika sätt, bland annat genom nederbörd direkt på vattendraget, tillförsel av dag- och avloppssystem, regnvatten som markavrinner till ytvattensystem och grundvatten som tränger fram i lågpunkter i marken. 25 Generellt sett anses grundvattentäkter vara att föredra framför ytvattentäkter, eftersom risken för smitta och föroreningar i en grundvattentäkt är mindre. Vattnet håller högre kvalitet och behöver normalt inte behandlas annat än för att förbättra vattnets lukt, smak och färg. Vidare 20 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Remissversion, Redovisning av regeringsuppdrag FÖ2010/697/SSK Uppdrag att föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap. Dnr Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvattenförsörjning 2008, SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, Svenskt Vatten AB, b. 25 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008,

17 har grundvatten en låg och jämn temperatur, vilket minskar risken för mikrobakteriell tillväxt. 26 Klorering behövs normalt inte. 27 Ytvattentäkter påverkas mer av klimat och temperaturskillnader, vilket kan påverka smittspridning negativt. Därutöver är tillrinningsområdet större, vilket innebär att det finns ett större område att kontrollera. Nackdelen med grundvattentäkter är att ett tillräckligt stort utsläpp riskerar att slå ut hela täkten, då vattnet har låg omsättning jämfört med en ytvattentäkt. 28 Tillräckligt svåra utsläpp innebär då att grundvattentäkten blir helt obrukbar och att en ny täkt måste skapas. Grundvattentäkter kan även bli förorenade av ytvatten som transporteras ner till täkten. 29 Statistiskt sett har små vattenverk (färre än 1000 personer), de flesta små grundvattentäkter, stått för flest smittoutbrott i Sverige. Utbrott i medelstora eller större vattentäkter har dock resulterat i flest insjuknade Vattenverk Råvatten från de större täkterna passerar alltid ett vattenverk innan det förs ut i distributionsnätet. Vattenverket avskiljer ämnen som kan påverka vattnets kvalitet, både ur kosmetisk synpunkt, det vill säga ofarliga ämnen som påverkar lukt, smak och färg, samt mikrobiologiska substanser som kan ha en inverkan på människors hälsa. Det är också av vikt att få bort ämnen som skulle kunna orsaka korrosion på ledningsnät och vattenanordningar i fastigheter. Medan grundvatten inte kräver någon större behandling, måste ytvatten alltid renas från skadliga partiklar. Det sker vanligtvis genom kemisk fällning med aluminiumsalt eller järnsalt. Det är dock vanligt att även grundvatten behandlas på något sätt, exempelvis ph-justeras och luftas. Både grundvatten och ytvatten kan även innehålla radon, arsenik och flourid, som finns naturligt i marker och vatten Distribution Ledningsnätet i Sverige varierar kraftigt i ålder, kvalitet och material. Vissa ledningar kan vara uppåt 100 år gamla, men behöver inte nödvändigtvis vara av dålig kvalitet. Vattenledningar från talen kan ofta vara av sämre kvalitet än de riktigt gamla. Utbytet av äldre ledningar i Sverige sker successivt, men långsamt, varför ett och samma distributionsnät kan bestå av ledningar i olika ålder och med flera olika sorters material. De äldre ledningarna är till övervägande del tillverkade i gjutjärn, segjärn, betong, stål eller asbestcement, medan de nyare består av olika sorters plast. Det är viktigt att underhålla distributionsnätet, eftersom korrosion kan uppstå. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett allvarligt problem, utan ger vanligen ett färgat eller grumligt vatten som kan smaka illa, men även bakterieutbrott kan inträffa. Äldre ledningar kan lättare ge upphov till besvärliga läckor och ledningsbrott, vilket i sin tur kan skapa allvarliga problem i omgivningen. 26 Svenskt Vatten AB, b. 27 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, Ibid Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Rapport/Smittskyddsinstitutet, Rapportnummer , Ibid SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008,

18 Huvudledningar som går sönder kan till exempel orsaka sekundära skador på vägar, järnväg och fastigheter. Det är även viktigt att byta ut ledningarna i takt med att samhället förändras, exempelvis genom ökad eller minskad vattenförbrukning. Distributionssnätet bör utformas för att passa efterfrågan på vattnet, för att på så sätt kunna hålla ett bra tryck i ledningarna. 32 Kopplat till ledningsnätet finns ofta reservoarer som fungerar som en förvaringsplats för dricksvatten. Vid ett avbrott i vattenförsörjningen kan reservoarernas vatten användas som en buffert under en begränsad tidsperiod. Lågreservoarer pumpar ut vatten på ledningsnätet, medan vattnet ofta rinner med självfall från högreservoarer. Tryckstegringsstationer kan behövas på högt belägna platser där trycket är sämre och där det följaktligen blir svårare att transportera vatten. Vattenledningsnät med många tryckstegringsstationer och reservoarer riskerar stora problem vid elavbrott, eftersom det då krävs mer reservkraft att hålla igång vattendistributionen. Reservoarer kan även vara känsliga för kraftiga skyfall. Ytligt grundvatten kan vid översvämningar komma in i markförlagda reservoarer och finns bräddavloppsledningar i anslutning till högreservoarer kan vatten tryckas in bakvägen och orsaka bräddning. Avloppsvatten släpps då ut och riskerar att blandas med dricksvatten Dricksvattensystemet i Västerbottens län I Västerbottens län finns 126 vattentäkter som försörjer fler än 50 personer eller som producerar mer än 10 m 3 /d. Det är nästan uteslutande grundvattentäkter som används, endast två kommuner försörjer delar av sin befolkning med dricksvatten från ytvattentäkter. Den största ytvattentäkten i länet försörjer dock cirka invånare. De allra flesta vattentäkter har skyddsområde, men för 28 stycken saknas detta. Det finns även ett flertal enskilda brunnar och mindre vattentäkter, varav många saknar skyddsområde. Många kommuner har svårt att uppskatta hur många invånare som totalt försörjs av kommunalt dricksvatten, eftersom många fritidshus är anslutna till det kommunala vattensystemet. Fritidshusägarna ingår ofta inte i statistiken, eftersom det är svårt att veta hur frekvent de använder sig av vattnet. Uppskattningsvis försörjs cirka länsinvånare med kommunalt dricksvatten. Det bör poängteras att de allra flesta kommuner försörjer mellan 1200 och invånare med vatten. De två största kommunerna har betydligt fler abonnenter. Vattenkvaliteten i Västerbotten är generellt sett hög och få kommuner tillsätter någonting i vattnet. Klorering förekommer endast i ytvattenverken, och övriga justerar endast PH-värde, alkalinitet, och halter av naturliga kemiska ämnen som exempelvis järn. Vissa delar av länet har halter av radon och arsenik i vattnet, men i relativt små mängder. Prover tas regelbundet på vattenverken och skickas till ALcontrol i Umeå. Ledningsnätet i Västerbotten ser ut som i övriga delar av landet. Det varierar kraftigt i material och ålder, från 100 år gamla ledningar fram till moderna rör lagda på talen. De flesta ledningar lades dock under talen och håller därmed något lägre kvalitet än övriga ledningar. Rörmaterialet består främst av gråjärn, segjärn, och olika sorters plast. Endast en kommun har uppgett att det kan finnas rör med asbestbetong. De flesta av länets kommuner har få reservoarer och få tryckstegringsstationer. Två kommuner har uppgett att det finns flertalet tryckstegringsstationer i respektive kommun. 32 Ibid Ibid. 11

19 5.3.1 Laboratorieberedskap i länet Västerbottens läns kommuner skickar sina vattenprover till ALcontrol i Umeå för analys. Laboratoriet analyserar både mikrobakteriella och kemiska prover, men kan inte analysera efter parasiter och virus. ALcontrol i Umeå har avtal med laboratorier i England som kan ta emot sådana prover. Det tar dock tid och det är en relativt stor mängd vatten som behöver skickas. 34 SMI är den myndighet i Sverige som ansvarar för diagnostik av bland annat parasiter och virus, inget annat laboratorium i landet kan genomföra sådana analyser. 35 Kommunerna skickar sina prover till SMI direkt, utan att gå via ALcontrol. 36 ALcontrol Umeå tar emot prover från hela Norrland och gör cirka analyser i månaden. Det finns ingen bemanning på helger, men i händelse av en akut situation går larm via SOS Alarm till personal som har jour. Det tar tid att genomföra analyser av mikrobiologiska prover, bakterierna måste odlas fram för att kunna analyseras och det kan ta upp till 3 dygn. Kemiska analyser går fortare, men gemensamt för samtliga prover är att personalen måste veta vad som ska undersökas. Det går inte att leta i vattnet på måfå. Detta göra att det kan ta relativt lång tid innan typ av smitta eller kemisk förorening kan fastställas. I händelse av förorenat vatten bör ytterligare prover tas efter genomförda åtgärder, för att kunna säkerställa att vattnet är tjänligt att dricka. Avbrott i vattenproduktionen kan därmed kvarstå under en längre tid. Kokningsföreskrifter i samband med smittoutbrott kan fortgå i flera dagar upp till ett par månader, beroende på smittämne Sårbarhet i länets dricksvattenförsörjning Begreppet sårbarhet kan vara något svårdefinierat. Det kan vara en sammanvägning av förmåga och beroenden, men kan också vara mer specifik, och inom dricksvattenförsörjningen syfta på vilken typ av förhållande som råder i anslutning till vattentäkter. Förmåga och beroenden redogörs för i andra avsnitt, varför sårbarhet i denna studie koncentreras till marktyp och eventuella riskobjekt i vattentäkternas närområde. Riskobjekten utgörs av sådan verksamhet som skulle kunna ha en inverkan på vattenkvaliteten eller påverka sannolikheten för att olika typer av risker skulle kunna inträffa, men rör främst risk för kemiskt utsläpp eller smittspridning. 6.1 Markförhållanden och säkerhetsbarriärer Generellt sett består Västerbotten av morän, men även sand och grus, isälvssediment, torv samt i viss utsträckning kalt berg förekommer. 38 Länets grundvattentäkter är till största delen 34 ALcontrol Umeå. Telefonmöte februari Livsmedelsverket. Telefonmöte ALcontrol, Ibid. 38 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys Naturolyckor. Rapport/Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Koncept, 2011,

20 belägna i rullstensåsar, med lager av sand eller grus. Det allra flesta består av grus. Många grundvattentäkter är belägna i skogsmark, men även tallhedar med skydd av ljung, mossa och lavtäcke förekommer. Nio kommuner 39 svarar nej på frågan om grundvattenmagasinet delvis ligger öppet, medan fyra kommuner 40 uppger att det förekommer. Det innebär en ökad risk för att exempelvis smältvatten kan leta sig ner i grundvattenmagasinet. En av dessa kommuner, Vindeln, arbetar med att ta fram skyddsföreskrifter för att förbättra situationen. Det saknas information om förhållandena i Skellefteå, men huvuddelen av kommunens invånare försörjs med vatten från en ytvattentäkt, och således är täkten helt öppen och oskyddad. Infiltration av ytvatten till grundvattentäkter kan förekomma i Vindeln, Nordmaling, Lycksele, Vännäs, Norsjö samt Vilhelmina och då i samband med snösmältning, kraftiga regn, eller i samband med höga vattennivåer i närliggande ytvattendrag. Naturliga barriärer i form av lera, sand eller grus förekommer i Umeå, Robertsfors, Nordmaling, Vännäs, Norsjö, Malå, Lycksele, Sorsele, Dorotea och Åsele. Troligtvis förekommer det även i Bjurholm, Vilhelmina och Vindeln, men det rådde osäkerhet kring detta i respektive kommun. Uppgift saknas helt från Storuman. Säkerhetsbarriärer, i form av exempelvis desinfektion, förekommer inte hos majoriteten av länets vattenverk. Dorotea kommun har problem med höga flouridhalter i ett vattenverk och använder sig därför av nanofilter för att minska förekomsten av flourid. Abborrverket, länets stora ytvattentäkt, i Skellefteå är ett kemiskt fällningsverk och har därför kemisk dosering och använder sandfilter och klordesinfektion. Lagstiftningen är betydligt skarpare kring säkerhetsbarriärer i ytvattenverk, medan grundvattenverk inte har samma krav. Nuvarande lagstiftning efterföljs i länet. I övrigt sker en enkel beredning, där exempelvis järn, mangan, radon med flera ämnen skiljs ut från dricksvattnet. 6.2 Riskobjekt Ytvattenverken i länet är extra utsatta för verksamheter av olika slag, eftersom det rör sig om så pass stora tillrinningsområden. Det är svårare att kontrollera, särskilt i de fall det finns verksamheter i andra kommuner eller i grannlänet som kan påverka täkten. Abborrverket i Skellefteå samt Storumans två ytvattentäkter i Hemavan respektive Tärnaby, har därmed större sårbarhet än länets många grundvattentäkter. Vägar går i närheten av vattentäkter i samtliga kommuner utom i Malå. Det är inte alla vattentäkter i respektive kommun som berörs, men oftast de större täkterna, och transporter med farligt gods kan passera. Det råder en viss osäkerhet kring vilka transporter som egentligen förekommer, men i Skellefteå har Trafikverket gjort en risk- och sårbarhetsanalys för en specifik väg som anses utgöra en risk ur detta hänseende. Förutom risk för utsläpp i samband med trafikolycka kan även partiklar eller salt från vägbanan påverka grundvattentäkter, vilket innebär att även mindre vägar kan utgöra en risk. 39 Robertsfors, Sorsele, Lycksele, Malå, Bjurholm, Vännäs, Norsjö, Åsele, Nordmaling. 40 Umeå, Dorotea, Vindeln, Vilhelmina 13