bu YLOMDQ DWW VNDSD VXQGD RIIHQWOLJD ILQDQVHU WLOOUlFNOLJWVWDUNL(XURSD"

Transkript

1 ,3 Bryssel den 27 juni 2001 bu YLOMDQ DWW VNDSD VXQGD RIIHQWOLJD ILQDQVHU WLOOUlFNOLJWVWDUNL(XURSD",VLWWPHGGHODQGHRPWLOOVWnQGHWI UGHRIIHQWOLJDILQDQVHUQDXQGHULQRP (NRQRPLVND RFK PRQHWlUD XQLRQHQ KlYGDU (XURSHLVND NRPPLVVLRQHQ Sn Q\WW DWW GH RIIHQWOLJD ILQDQVHUQD I UXWVDWW DWW GH I UYDOWDV YlO NDQ YDUD DY DYJ UDQGH EHW\GHOVH I U DWW VWLPXOHUD WLOOYl[W RFK V\VVHOVlWWQLQJ 'HQ DYPDWWQLQJDYHNRQRPLQVRPYLI UQlUYDUDQGHNDQNRQVWDWHUDInULQWHWDVWLOO LQWlNW I U DYYLNHOVHU IUnQ DPELWLRQHQ DWW VNDSD VXQGKHW L GH RIIHQWOLJD ILQDQVHUQD 0DQ E U HIWHUVWUlYD NDG NYDOLWHW RFK KnOOEDUKHW L GHVVD RFK I UQ\DnWDJDQGHWDWWQnGHWNYDQWLWDWLYDPnOHWLVWDELOLWHWVRFKWLOOYl[WSDNWHQ RP RIIHQWOLJD ILQDQVHU VRP OLJJHU QlUD EDODQV HOOHU XSSYLVDU YHUVNRWW, SUDNWLNHQNDQGHPHGOHPVVWDWHUVRPXWQ\WWMDGHGHJ\QQVDPPDHNRQRPLVND I UKnOODQGHQD XQGHUI UUD nuhwi U DWWIn VLQD RIIHQWOLJDILQDQVHU QlUD EDODQV HOOHU XSSQn HWW YHUVNRWW P WD DYPDWWQLQJHQ PHG VW UUH IOH[LELOLWHW RFK PDQ YHUXWU\PPH QlU GHW JlOOHU GHUDV HNRQRPLVND SROLWLN /lqghu VRP IRUWIDUDQGH KDU VWRUD XQGHUVNRWW RFK K J VNXOGVlWWQLQJ KDU GlUHPRW EHJUlQVDGH YDOP MOLJKHWHU.RPPLVVLRQHQ IUDPKnOOHU Sn Q\WW L VLWW PHGGHODQGH DWW HQ VXQG I UYDOWQLQJ DY GH RIIHQWOLJD ILQDQVHUQD IRUWIDUDQGH PnVWH JHV K JVWD SULRULWHW LQRP (8 I U DWW VNDSD XWU\PPH I U OlWWQDGHU DY VNDWWHWU\FNHWSnDUEHWHRFKI UDWWPDQSnHWWHIIHNWLYWVlWWVNDOONXQQDJULSD VLJDQSUREOHPHQSnSHQVLRQVRFKYnUGRPUnGHQD%HVOXWVDPKHWHQDWWULNWD LQGHRIIHQWOLJDXWJLIWHUQDSnnWJlUGHUVRPVNDSDUWLOOYl[WRFKV\VVHOVlWWQLQJ OnWHUDOOWI UOlQJHYlQWDSnVLJLGHIOHVWDPHGOHPVVWDWHU Pedro Solbes, kommissionär med ansvar för ekonomiska och monetära frågor sade i sin kommentar till rapporten att ³GHQQXYDUDQGHDYPDWWQLQJHQDYHNRQRPLQNRPPHU DWW EOL GHW I UVWD YHUNOLJD WHVWHW Sn RP V\VWHPHW I U EXGJHW YHUYDNQLQJ LQRP HXURRPUnGHWlUlQGDPnOVHQOLJWXWIRUPDW6\IWHWPHGYnUUDSSRUWlUDWWJHNODUDUDPDU I UDQDO\VHQDYGHRIIHQWOLJDILQDQVHUQDVWLOOVWnQGLQRP(08VnDWWGHQNDQOLJJDWLOO JUXQG I U XWIRUPQLQJHQ DY GH HNRQRPLVNSROLWLVND UHDNWLRQHUQD Sn OlJHW 'LVNXVVLRQHQRPGHWWDNRPPHUDWWVWnSnGDJRUGQLQJHQI UHXURJUXSSHQRFK(NRILQ UnGHWXQGHUGHQlUPDVWHPnQDGHUQD8QLRQHQWRJ\WWHUOLJDUHHWWVWHJSnYlJHQQlU ULNWOLQMHUQD I U GHQ HNRQRPLVND SROLWLNHQ DQWRJV L * WHERUJ JHQRP DWW VlUVNLOW ULNWD XSSPlUNVDPKHWHQ Sn PnOHW Sn PHGHOOnQJ VLNW I U VWDELOLWHWV RFK WLOOYl[WSDNWHQ DWW NRPPD QlUD EDODQV HOOHU Qn YHUVNRWW L GH RIIHQWOLJD ILQDQVHUQD 6DPWLGLJW VRP PHGOHPVVWDWHUQD OnQJVDPW KnOOHU Sn DWW DQSDVVD VLJ WLOO GH Q\D UDPDUQD I U GHQ QDWLRQHOODILQDQVSROLWLNHQLHQPLOM GlUSHQQLQJSROLWLNHQlUJHPHQVDPIUDPVWnUGHW NODUW DWW GHW NUlYV PHU VDPRUGQLQJ Sn (8 RFK HXURRPUnGHVQLYn.RPPLVVLRQHQV I UVODJ IUnQ IHEUXDUL L nu RP NDG VDPRUGQLQJ luiruwidudqgh XQGHU EHKDQGOLQJ RFK KDULQWHI UORUDWLUHOHYDQV

2 Kommissionens meddelande publiceras samtidigt med den andra rapporten om de offentliga finanserna inom EMU som utarbetats av generaldirektoratet för ekonomiska och finansiella frågor. Rapporten ingår i kommissionens kontinuerliga arbete med att förbättra analysen och övervakningen av skattepolitiken inom EMU, och den syftar till att vidga diskussionen om budgetpolitiken på EU-nivå från att enbart inriktas på stabila finanser till att också omfatta det bidrag som de offentliga finanserna kan ge till tillväxt och sysselsättning. I rapporten anges följande som de mest brådskande finanspolitiska utmaningarna: Fyra medlemsstater inom euroområdet har fortfarande underskott som klart avviker från målet i stabilitetsoch tillväxtpakten att finanserna skall vara nära balans eller uppvisa överskott, och dessa länder har följaktligen mindre manöverutrymme för att hantera den avmattning som just nu kan konstateras. Finanspolitiken måste bestå av en lämplig kombination av åtgärder både på euroområdes- och medlemsstatsnivå. En sådan välavvägd makroekonomisk politik krävs inom den samlade eurozonen för att säkerställa att finanspolitiken inte belastar penningpolitiken alltför mycket, eftersom detta skulle kunna förvärra den nuvarande ekonomiska avmattningen. Medlemsstaternas finanspolitik måste också innehålla en lämplig kombination av åtgärder på nationell nivå, särskilt i länder som visar tydliga tecken på överhettning. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att minska skattetrycket på arbete och sänka marginalskatterna, men ytterligare insatser krävs för att minska skattebördan för lågavlönade arbetstagare. Vad gäller de sociala trygghetssystemen har endast blygsamma framsteg gjorts under senare tid och det återstår fortfarande mycket att göra för att de skall bli mer sysselsättningsvänliga. De offentliga finansernas hållbarhet ger anledning till oro med tanke på den demografiska utvecklingen, särskilt i medlemsstater med hög offentlig skuldsättning där prognoserna visar på att ökningen av utgifterna för de offentliga pensionssystemen kan bli kraftig. När den generation som föddes under baby-boomen efter kriget nu närmar sig den lagstadgade pensionsåldern är tiden kort för att förbereda sig på budgetkonsekvenserna av att befolkningen åldras. Man måste finna en lämplig balans mellan skattesänkningar och minskningar av den offentliga skuldsättningen, som i kraftigt skuldsatta länder bör ges prioritet på grund av denna utveckling. Dessutom kan i några medlemsländer reformer av pensionssystemen inte längre skjutas på framtiden. Samordningen av finanspolitiken måste förbättras inom EMU om euroländerna skall kunna reagera på gemensamma ekonomiska chocker och utmaningar i tid och på ett konsekvent sätt. Om den decentraliserade metoden ( bottom-up-modellen ) för finanspolitiken skall fungera, måste det finnas verklig substans i samordningen av den ekonomiska politiken och realistiska hänsyn måste tas till de nationella ekonomisk-politiska åtgärdernas euroområdesdimension. 2

3 'HQVHQDVWHXWYHFNOLQJHQRFKIUDPWLGVXWVLNWHUQDSnRPUnGHW Utfallet för år 2000 var blandat. Resultaten förbättrades, och skattetrycket fortsatte att minska i de flesta länder. Några regeringar använde dock den oväntat höga tillväxten till skattesänkningar eller utgifter och den finanspolitiska inriktningen var olämplig i flera länder som visade tecken på överhettning av ekonomin. Vad som är mer oroande är att fyra euroländer (Tyskland, Frankrike, Italien och Portugal) fortfarande i år har betydande underskott som klart avviker från det mål som överenskommits inom stabilitetsoch tillväxtpakten, att finanserna skall vara nära balans eller uppvisa överskott. När riskerna för en ekonomisk avmattning ökar, måste de automatiska stabilisatorerna kunna fungera fullt ut i länder som redan har nått detta mål. Detta låter sig däremot inte alltid göra i medlemsstater som ännu inte nått fram till målet, eftersom det skulle kunna leda till underskott i trakten av taket på 3 % av BNP. På medellång sikt framgår det av de uppdaterade stabilitetsoch konvergensprogrammen att alla medlemsstater söker uppnå målet att de offentliga finanserna skall vara nära balans eller uppvisa överskott men i vissa länder först från och med 2003 eller Dessutom förefaller de uppställda målen inte alltid vara särskilt ambitiösa, särskilt med tanke på behovet av förberedelser för den demografiska utvecklingen. 9LONDILQDQVSROLWLVNDPnOE UPHGOHPVVWDWHUQDVlWWDXSSSnPHGHOOnQJ VLNWI UDWWXSSI\OODVWDELOLWHWVRFKWLOOYl[WSDNWHQVNUDY" En viktig uppgift är att fastställa vilka budgetmål medlemsstaterna bör sätta upp på medellång sikt för att uppfylla målet i stabilitetsoch tillväxtpakten att de offentliga finanserna skall vara nära balans eller uppvisa överskott. Man bör då skilja mellan två grupper av länder: För de flesta medlemsstater skulle det krävas en strukturellt i stort sett balanserad budget. Det skulle vara tillräckligt för att gardera sig mot risker i samband med konjunkturnedgångar och mot oväntade budgetpåverkande faktorer som inkomstminskningar, utgiftsökningar eller räntehöjningar. För en andra grupp (Nederländerna, Finland, Danmark och Sverige) förefaller det lämpligt med ett litet strukturellt överskott på omkring 1 % av BNPmed tanke på att dessa länders offentliga finanser är mer konjunkturkänsliga. ) UElWWULQJDYEXGJHW YHUYDNQLQJRFKEXGJHWRUJDQ Budgetorganen, på både EU-nivå och nationell nivå, håller på att anpassa sig till de nya ramarna för den nationella finanspolitiken inom en monetär union. Med utgångspunkt i kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om förbättrad samordning av de politiska åtgärderna inom euroområdet bör man överväga följande fyra praktiska förslag till hur budgetövervakningen inom EU kan förbättras inom de befintliga rättsliga ramarna: a) Upprättande av en princip om att medlemsstaterna skall underrätta kommissionen och rådet om mer betydande finanspolitiska beslut innan dessa antas eller beslutas. b) Samtidigt överlämnande av stabilitetsoch konvergensprogrammen under hösten varje år. c) Mer informativt innehåll i programmen. d) Utvidgning av innehållet i dessa så att de även omfattar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. 3

4 %XGJHWSROLWLNRFKNRQMXQNWXUVWDELOLVHULQJLQRP(08 Det är av avgörande betydelse att länderna inom euroområdet har en gemensam syn och metodik när det gäller finanspolitik och konjunkturstabilisering, särskilt i fråga om de automatiska stabilisatorerna av de offentliga finanserna. Analysen har visat att dessa kan spela en viktig roll när ekonomierna drabbas av en efterfrågechock, t.ex. snabbt minskande privat konsumtion eller sjunkande export. Om däremot problemet är en chock på utbudssidan, t.ex. ökande energipriser, utvecklas produktionen och inflationen i olika riktningar. I ett sådant fall bidrar de automatiska stabilisatorerna till att dämpa produktionsfallet men till priset av en ännu högre inflation. Om utbudschocken blir permanent kan de automatiska stabilisatorerna vara till skada om de försenar den nödvändiga anpassningen till den nya potentiella produktionsnivån. Vad som i stället krävs är offentliga finanser som gynnar flexibilitet på produkt- och faktormarknaderna så att produktionen kan närma sig sin nya jämviktsnivå. Denna typ av analys visar på kommissionens viktiga uppgift att analysera de olika finanspolitiska problem som medlemsstaterna möter inom EMU och att föreslå lämpliga ekonomisk-politiska åtgärder. Sådana insatser krävs om samordningen av den ekonomiska politiken skall bli effektiv. Alltför ofta har euroområdet givit ett intryck av att reagera först efter det att händelserna ägt rum varvid medlemsstaterna valt olika ekonomisk-politiska lösningar på liknande ekonomiska problem. ) UElWWUDGNYDOLWHWJHQRPHQUHIRUPDYVNDWWHRFKI UPnQVV\VWHPHQ Vissa framsteg har gjorts med reformeringen av skattesystemen i syfte att lätta på skattetrycket på arbete och minska marginalskatterna. Ytterligare insatser krävs, eftersom skatten på arbete som helhet fortfarande är mycket hög, historiskt och internationellt sett, i några medlemsstater. Vad gäller förmånssystemen har blygsamma framsteg gjorts under de senaste åren, men det krävs ytterligare arbete om de skall bli mer sysselsättningsvänliga. (QNRUWWLGVIULVWI UDWWVlNHUVWlOODKnOOEDUKHWLGHRIIHQWOLJDILQDQVHUQD De tillgängliga uppskattningarna visar att ökningen av befolkningens genomsnittsålder skulle kunna leda till ökade offentliga utgifter för vård och pensioner med mellan 5 och 8 % av BNP under de kommande decennierna, och möjligen mycket mer i vissa länder (särskilt Grekland, Spanien och Portugal). Detta väcker oro om den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Vid Europeiska rådets sammanträde i Stockholm i år begärdes att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet skulle ingå som en faktor i stabilitetsoch tillväxtpakten och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Även om konsekvenserna av befolkningens åldrande kommer att framträda först på lång sikt bestäms de av politiska beslut på kort eller medellång sikt som fattas inom tidsramen för stabilitetsoch konvergensprogrammen. De ekonomisk-politiska val som görs nu (t.ex. mål på medellång sikt, takten i minskningen av den offentliga skulden och skattereformernas omfattning och inriktning) och som redovisas i programmen måste därför bedömas mot bakgrund av åtagandet att skapa hållbarhet i de offentliga finanserna. 4

5 %HKRYHWDYHQHIIHNWLYDUHVDPRUGQLQJDYILQDQVSROLWLNHQLQRP(08 Konsolideringen av de offentliga finansernahar fortsatt inom EMU, men det framstår allt klarare att den ekonomiska avmattning vi nu upplever blir det första riktiga provet på allvaret i åtagandet om budgetdisciplin inom EMU och på ändamålsenligheten hos övervakningssystemet. Det krävs bättre samordning av finanspolitiken inom EMU och realistiska hänsyn måste tas till euroområdesdimensionen av de nationella ekonomisk-politiska åtgärderna, samtidigt som alla medlemsstater måste respektera överenskomna mål och regler. För en effektiv politisk samordning krävs att det finns gemensamma och tydliga ramar för analysen av de ekonomisk-politiska problemen och utformningen av reaktioner på dessa. Konsekvenserna för euroområdet av nationella ekonomisk-politiska åtgärder måste också beaktas i tid och på lämpligt sätt. 5