Akademi och stad vänner för framgång Redaktörer: peter arvebro och sonja meksa. Akademi och stad vänner för framgång

Transkript

1 Akademi och stad vänner för framgång Redaktörer: peter arvebro och sonja meksa Akademi och stad vänner för framgång

2

3 förord Denna antologi har arbetats fram som ett led i Helsingborgs stads ambition att vara en av landets ledande städer för högre utbildning. Förhoppningen är att boken ska inspirera till samverkan mellan stad, akademi, näringsliv och civilsamhälle genom att visa på arbetsformer, goda exempel och framgångsrikt arbete. För att få god bredd har vi valt att be såväl helsingborgare som andra att bidra med sina tankar och erfarenheter. Skribenterna har lämnats fritt spelrum för sina tankar och står var för sig för sina uppslag och idéer. Boken är också ett exempel på värdet i en av stadens verksamheter för samverkan med campus. Studentmedarbetarsystemet har funnits i flera år och denna bok är ett projekt som gjorts med en av dessa studentmedarbetare, Sonja Meksa. Boken kommer förhoppningsvis vara en källa till inspiration och arbete. Ett varmt tack till alla de som ställt sina pennor till förfogande under en starkt komprimerad produktionsperiod. Peter Arvebro Sonja Meksa Näringslivsutvecklare Studentmedarbetare

4 Redaktörer: Peter Arvebro, Sonja Meksa Ansvarig utgivare: Helsingborgs stad Produktion: Borstahusen Kommunikation Tryck: Tryckservice i Ängelholm Papper: Omslag Galleri Art Gloss 300g Inlaga Galleri Volume 115g Svanenmärkt papper från Antalis Järnkoll och hjärnkoll på ny kunskap Tryckt 2012 Kunskap är makt. Det lärde jag mig under mina år som lärare. Forskning är systematiskt och metodiskt insamlad kunskap, där vår egen intuition och erfarenhet inte riktigt räcker för att dra slutsatser om hur saker och ting faktiskt är. Vi ser gärna det vi vill se och vi baserar lätt våra åsikter på enstaka upplevelser. Att ha nära kontakt med högre utbildning är att ha nära kontakt med forskning och utveckling, med ny kunskap som kan få oss att ompröva och omvärdera vårt sätt att se och göra. Och den kunskapen ger oss makt att fatta kloka beslut till nytta för våra medborgare. Vår stad behöver ett tätt samarbete med högre utbildning och forskning. Det hjälper oss att ligga i framkant både när det gäller att leverera bra service till våra medborgare och när vi ska utföra våra myndighetsutövande uppgifter på bästa sätt. Stadens verksamheter omsätter flera miljarder varje år. Vi måste ha järnkoll och hjärnkoll på hur vi använder våra resurser. Utvärdering, analyser och effektmätningar av vetenskaplig kvalitet hjälper oss att utveckla och kvalitetssäkra vår verksamhet. Evidens är ett populärt ord i tiden. Det betyder bevis. Det gillar jag! Vi har ett stort ansvar inför våra medborgare. Det ansvaret handlar om att göra rätt saker på rätt sätt. Det betyder att vi ska satsa våra resurser på metoder som är bevisat effektiva. Vi har inte råd att chansa! Vi ska så klart stimulera nyfikenhet, kreativitet och en anda av att våga pröva! Men vi har inte tid eller råd att använda metoder som inte fungerar. Och vi ska absolut inte lägga resurser på arbetssätt och metoder som till och med kan göra skada. Men forskning hjälper inte bara oss i staden. Det är till nytta för hela regionen. Campus Helsingborg stimulerar entreprenörskap och företagssatsningar med forskning som råvara. Det leder till innovationer och nya arbeten. Vi hjälper varandra genom att erbjuda handledare, mentorer, forsknings- och uppsatsämnen och aktivt synliggöra forskningsresultat. Forskningsanknuten kompetensutveckling för våra medarbetare ger oss en extra bonus i form av ett attraktivt arbetsgivarvarumärke.

5 Helsingborgs stad har en utvecklings- och forskningsstrategi. Där visar vi tydligt att samverkan med forskning och högre utbildning är något som ska genomsyra hela vår organisation. Vi har till exempel givit oss själva i uppdrag att inventera den forskningssamverkan som faktiskt pågår genom att lyfta fram goda exempel. Vi ska också stimulera stimulerande möten mellan forskare och tillämpare, politiker och tjänstemän. Forskningens frontlinjer går inte någonstans långt borta. Frontlinjen ska gå här mitt ibland oss! Palle Lundberg Palle Lundberg är stadsdirektör i Helsingborgs stad sedan Tidigare har han jobbat som kommundirektör i Botkyrka kommun under åtta år. Han utsågs till årets chef i Sverige 2009 och har skrivit boken Träna ledarskap (Liber 2010). Innehåll Järnkoll och hjärnkoll på ny kunskap Palle Lundberg 5 The missing link Hans Nelson 6 Från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 12 Jesper Falkheimer Samverkan och samvärkens nödvändighet Martin Berg 24 Innovationsstrategi för Helsingborgs stad 32 Sven Thore-Holm Samhällskontraktet Högskolan + kommunerna = sant 38 Karin Röding Drömmen om att kunna förutsäga framtiden Jakob Beijer 46 Årets modefärg skulle bli kommungrått Anna Rydberg 54 Skola på vetenskaplig grund Lisbeth Gyllander/Jaana Nehez 66 Livslångt lärande för invandrade akademiker 74 genom samverkan med arbetslivet Patricia Staaf/Lars Lindhagen Samverkan mellan kommun och akademi trägen vinner 82 Peter Arvebro

6 The missing link hans nelson Hans Nelson har verkat i över 25 år som företagare och har startat fem företag, varav ReklamKompaniet blev Gasellföretag år Hans är radio, internetoch multimediapionjär och driver nu reklambyrån AddEmotion 2.0 AB, har varit ordförande i Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen från november 2004 till februari 2012 och var även en drivande kraft bakom Skåne Nordväst Framtidskommitté mellan åren 2007 och Hans är också styrelseordförande och delägare i Helsingsborgs Bryggeri AB.

7 8 hans nelson The missing link hans nelson The missing link 9 För 30 år sedan bodde jag i Lund. Som de flesta andra 20-åringar var jag där för att studera, men till skillnad från de flesta andra tog jag inte många akademiska poäng. I stället la jag hela mitt engagemang på Lunds studentkår, ett engagemang som bland annat resulterade i studentradions födelse. Ganska snabbt insåg jag alltså att det var entreprenör och företagare jag ville bli. Det föll mig aldrig in att den kunskap jag kunde skaffat mig i Lund kanske skulle ha försett mig med ett försprång i jakten på framtidens kommersiella idéer. Varför trillade inte den polletten ner? Svaret är ganska enkelt. I början på 80-talet var det vattentäta skott mellan universitet och näringsliv, långt mellan idé och produkt. Nästan lite fult att tala om forskningens kommersiella möjligheter och entreprenören eller företagaren ansågs inte tillräckligt smart för att förstå komplexiteten i den forskning som bedrevs. Att forskaren och entreprenören skulle kunna vara en och samma person fanns inte på kartan. En handuppräckning under en föreläsning i företagsekonomi kan illustrera hur vinden blåste. På frågan om framtida yrkesval viftade ett helt hav av händer när bank- och finansyrken nämndes. Av cirka 100 studerande (i företagsekonomi!) var det på sin höjd fem som kunde tänka sig ett liv som egen företagare. Detta var Lund En stad som stelnat i sin akademiska form. Men på andra sidan Atlanten kokade den akademiska världen nästan över av innovationskraft. Forskarna och kapitalet hade funnit varandra. Silicon Valley blev snabbt ett begrepp som visade vägen för övriga universitet. Så även för Lund som några år senare yrvaket kunde konstatera att ingenting var sig likt. De vassaste hjärnorna inom datateknologi, bioteknik och ekonomi struntade fullständigt i vad som var fint eller fult idéerna skulle omsättas i unika, högteknologiska produkter. De hittade varandra och flyttade in på samma adress. På en åker, med visst avstånd från de akademiska salongerna och med närhet till näringsliv och laborationsmiljöer. Ideon såg dagens ljus. Vid denna tidpunkt var jag delägare i en reklambyrå i Lund. Vårt intresse för innovationer inom teknologi och medicin var förmodligen avgörande när entreprenörerna valde oss som marknadsföringsresurs. Plötsligt befann jag mig i ett ordnat kaos där min kund på en och samma gång undervisade på LTH, gästföreläste på MIT i Boston, utvecklade nya produkter i ett bolag tillsammans med andra forskarstudenter och extraknäckte på Ericsson. Nu följde några spännande år där jag på nära håll kunde se hur forskare och näringsliv utvecklade gemensamma plattformar. I miljöer som präglades av nyfikenhet, lust, kreativitet och hårt arbete sågades en del lösningar redan på idéstadiet men förvånansvärt många blev internationella framgångar på mycket kort tid. Vad hände med Lund som stad? Man kan utan överdrift påstå att Lund föddes på nytt. Arbetstillfällena ökade dramatiskt inom branscher med hög förädlingsgrad och stor expansionskraft. Stadens varumärke hoppade in i en tidsmaskin som ett svenskt Oxford och kom ut som ett Silicon Valley. Lund blev en framtidsstad som trots sin litenhet lockade de skarpaste hjärnorna att satsa på sina drömmar. Och med all säkerhet hade forskningsanläggningen ESS inte placerats i Lund utan den förändring som Ideon åstadkom. 80-talet gick mot sitt slut och jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Helsingborg min barndoms stad. Sundets pärla, denna underbara stad med sina stolta invånare. Samtidigt som jag kunde konstatera att allting var sig likt var det också då som varningsklockorna började ringa. Hade jag inte just upplevt ett paradigmskifte i Lund? Och var det inte samma resa som inletts i många andra svenska städer de senaste åren? Hur kunde det komma sig att en stad av Helsingborgs storlek inte kunde erbjuda någon högre utbildning, än mindre någon forskning? Som entreprenör och företagare i Helsingborg i slutet av 80-talet insåg jag snart att kunskapen om ny teknik i näringslivet var förvånansvärt låg. Den innovationskraft som Lund kunde visa upp kändes betydligt mer avlägsen än de 55 kilometrarna. Helsingborgs väletablerade, äldre näringsliv och stadens beslutsfattare visade vid denna tidpunkt upp en omvänd snobbism. Precis som Lunds akademiska värld i början av 80-talet ansåg sig för fina för att samarbeta med näringslivet, var det i Helsingborgs näringsliv, tio år senare, flummigt och dyrt med spetskunnande och forskning. Särskilt onödigt ansågs det eftersom vi ju hade Lund så nära. Hur har Helsingborg påverkats av detta synsätt? Utan överdrift får vi nog erkänna att stadens näringsliv fortfarande i dag har relativt låg forskningsintensitet och därmed också låg förädlingsgrad. Stadens varumärke lever högt på vårt vackra läge och våra stolta invånare men det är framför allt bland landets pensionärer som vi gillas. Ungdomarna föredrar Lund, Malmö och Halmstad. Och tyvärr har vi de senaste åren fått se flera framgångsrika företag lämna vår region, kanske för att komma närmare forskning och den yngre, välutbildade arbetskraften. Men vilka är då våra möjligheter i Helsingborg? För det första tror jag att det krävs en kritisk massa av universitetsstude-

8 10 hans nelson The missing link hans nelson The missing link 11 rande för att det nödvändiga flödet av ny kunskap och nya idéer ska uppstå. Relativt Helsingborgs storlek ligger vår kritiska massa på minst studerande, vilket är en ökning med 300 % jämfört med i dag. Orter som Linköping och Norrköping är bra exempel på städer där man redan har lyckats med en liknande manöver. De båda har tillsammans färre invånare än vi, men tio gånger så många studenter. Kända framtidsforskare som Leif Edvinsson och Jan Sturesson har redan fastslagit att det är med ett större antal studenter man måste börja. Det är summan studenter som är språngbrädan, särskilt i ett inledande skede, och det är den idén vi behöver utveckla. För det andra menar jag att vi måste bli bättre på att profilera vårt samarbete med ett av världens bästa universitet. Lunds universitets starka varumärke är en fantastisk möjlighet för oss att locka studenter från hela Europa men också vår garant för att en kraftig expansion inte sker på bekostnad av kvaliteten. För det tredje tror jag det är helt avgörande att vi etablerar de plattformar som behövs för att stimulera korsbefruktningen mellan forskning och entreprenörskap. Som aktiv i regionens näringsliv ser jag inte bara ett näringsliv med låg forskningsintensitet. Jag ser också en stark entreprenörsanda med gott samarbetsklimat och duktiga företagare. Det finns en fantastisk kraft i vårt lokala näringsliv. Det som saknas är förståelsen för den kommersiella utväxling ett samarbete med campus studenter kan innebära. På samma sätt tror jag att campus studenter och forskare i dag inte ser några naturliga vägar ut i stadens näringsliv. Ett näringsliv som många gånger säkert kan upplevas som en klubb för inbördes beundran. För att skapa en öppnare attityd och öka förståelsen hos båda parter behöver samarbetet en plattform, ett science park-liknande Ideon men anpassat efter vårt näringslivs och våra forskares förutsättningar. För det fjärde menar jag av vi ska överbrygga det ganska stora klivet mellan studentens eller forskarens briljanta idé och etablerandet i en science park. Lösningen kallas inkubatorer och är en plattform anpassad efter den nykläckta idéns behov av en kreativ men lågbudgetmiljö. Här delar man utrymme med andra som också befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium av sina idéer. En tjänsteinkubator i nära samarbete med service managementutbildningen är en bra möjlighet. En annan skulle kunna vara en inkubator kring strategisk kommunikation och sociala medier med tanke på campus nya stora satsning. För det femte måste vi inta en mer aktiv position i Öresundsregionens kunskapssatsning. Malmö, Lund och Köpenhamn är i dag tre starka kunskapsoch forskningsintensiva städer med ett samarbete som hela tiden utvecklas. Helsingborgsregionens storlek, vårt läge, vår tradition inom entreprenörskap och vår koppling till Lunds universitet ger oss unika möjligheter att delta i samarbetet, men för detta krävs att vi tar vår egen satsning på allvar. Men också att vi väljer att se på oss själva som the missing link. Vår medverkan gör Öresundsregionen starkare. Är vi på rätt väg? Svaret är ett entydigt ja. Det finns i dag en kärna bland stadens beslutsfattare och näringsliv som arbetar aktivt för att förverkliga visionen. Men mycket återstår och det gäller att hålla fast vid målbilden. Ett campus med studenter skapar det nödvändiga flödet av kunskap, kreativitet och idéer. I ett science park möts näringsliv och forskning för att utveckla de vassaste idéerna till kommersiell verklighet. Inkubatorer ger de nykläckta idéerna goda möjligheter att vässas och finna sitt kommersiella nätverk. Alltsammans kvalitetssäkrat av ett av världens bästa universitet och i nära samarbete med Öresundsregionens alla aktörer.

9 från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer Jesper Falkheimer, fil. dr, är docent i medie- och kommunikationsvetenskap och verksam som rektor för Campus Helsingborg, Lunds universitet. Han var dessförinnan prefekt för K3, Malmö Högskola. Jesper är också aktiv forskare inom strategisk kommunikation och driver bland annat ett treårigt projekt om kriskommunikation, finansierat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tillsammans med en forskare vid Försvarshögskolan. Han har publicerat åtta böcker, senast Strategisk kommunikation: forskning och praktik (med Mats Heide, 2011) och har också varit verksam som frilansskribent och kommunikationskonsult.

10 14 jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 15 När Campus Helsingborg år 2000 inledde sin verksamhet i gamla Tretorns fabrikslokaler stod samverkan med det omgivande samhället i centrum. Målet var en utbildnings- och forskningsmiljö som präglas av samverkan både internt och externt. Ett antal flervetenskapliga profilområden skapades, bland annat inom service management, miljöstrategi och kommunikation. Samtidigt vidareutvecklade Lunds tekniska högskola högskoleingenjörsutbildningar, Socialhögskolan etablerade socionomutbildning och naturvetarna satsade på marinbiologi. Dåvarande rektorn för Lunds universitet Boel Flodgren lär ha kallat Campus Helsingborg för en föryngringsyta för universitetet. Den nybyggaranda som rådde under de första åren finns kvar än i dag och det finns en stolthet både bland personal och hos många i regionen över Campus Helsingborg finns cirka studenter här och en personalstyrka på mellan lärare, forskare och administratörer. Om ett par år är vi ännu fler. Lunds universitetsstyrelse har satt ett mål på ca studenter Särskilda insatser görs för att höja kvalitet och etablera mer forskning, ofta med direkt koppling till den regionala infrastrukturen, näringslivsstrukturen och kulturgeografin. Inom Lunds universitet i övrigt finns förstås också tidigare och samtida satsningar på både flervetenskap och samverkan. Särskilt gäller det då industrinära och näringslivsorienterade fakulteter som Lunds tekniska högskola och Ekonomihögskolan som sedan sin etablering haft stark samverkan med externa aktörer. Samma sak gäller förstås Medicinska fakulteten. Samverkan är än i dag en central uppgift och en viktig profil för Campus Helsingborg. Inom de flesta av våra utbildningsprogram finns tydliga kopplingar till omvärldens aktörer på olika sätt, som jag senare ska beskriva. Flera av våra utbildningsprogram är skapade i samverkan med regionala och nationella branschaktörer. Detta gäller till exempel utbildningar vid institutionen för service management som fångade upp bristen på högre utbildning inom tjänstesamhället på ett tidigt stadium. Det gäller också en mängd andra program i till exempel livsmedelsteknik, elektroteknik och strategisk kommunikation. Samma sak gäller en stor del av den forskning som bedrivs hos oss i nära samverkan med myndigheter och företag. Campus Helsingborg tillhör av ett av världens 100 främsta universitet enligt internationell ranking, men vi delar också karaktärsdrag med regionala högskolor. För det råder, enligt min erfarenhet, mindre tvekan om att de regionala högskolorna varit mer effektiva på att utveckla samverkan med det omgivande samhället än vad som varit fallet med de gamla och tunga universiteten. Detta beror på en mängd orsaker varav två förtjänar att nämnas här. För det första är lokala och regionala politiker, företag och allmänhet väldigt proaktiva i sina relationer och sitt stöd för regionala högskolor. För Campus Helsingborg har stödet från de tio kommunerna i nordvästra Skåne och näringslivet i regionen varit avgörande för verksamhetens utveckling. Relationerna med näringslivet är goda men främst när det gäller utbildningsfrågor. Sedan en tid tillbaka har vi lagt i en ny växel och ökar farten i samverkan med näringslivet. I oktober 2011 beviljade Anderstiftelsen, knuten till Helsingborgs Dagblad, nio miljoner kronor till en forskningsmiljö inom nya medier som vi vill utveckla tillsammans med dem. Sedan 2011 finns också Campus Helsingborgs vänner, en självständig förening där företag och kommuner kan kanalisera sitt stöd för både utbildning och forskning hos oss. Vi ser fram emot att vidareutveckla relationerna med Campus Helsingborgs vänner framöver. I sin tur bidrar utbildning och forskning hos oss förstås till utvecklingen av Helsingborgsregionen. Kunskap driver samhällsutvecklingen. Men det handlar inte bara om direkta forskningssamarbeten utan också om det stadsliv som skapas genom att unga studenter fyller kaféer, offentliga platser och bidrar till att utveckla stadsdelar. Den osynliga gräns som funnits mellan fina norr och fula söder (mellan medelklassen och arbetarklassen) i Helsingborg har utmanats av alla de av våra studenter som bosätter sig just på söder. För det andra så drivs regionala högskolor av en stark vilja till samverkan som också möjliggörs genom att sega strukturer och rutiner mellan akademin och omvärlden inte hunnit växa upp. Men det bör tilläggas att i dag placerar de flesta universitet, högskolor och regioner just samverkan högt på dagordningen. Och ingen säger i sin egen marknadsföring att de är dåliga på samverkan. Högre utbildning och forskning har under rätta förutsättningar stor betydelse för regional utveckling. OECD, Organisation for Economic Co-operation and Development, konstaterade i en internationell studie från 2007, att regional samverkan är positiv både för samhällsutvecklingen och för universiteten själva. Men i studien visas också att den potential som finns i samverkan mellan universitet och regioner inte alltid tas på allvar. Till exempel har bara tio procent av brittiska företag relationer till universitet. Jag antar att detta är sig ganska likt i Sverige. Mest samverkan finns när det gäller storföretag och inom kvalificerade teknikområden medan många andra kunskapsområden

11 16 jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 17 har svag samverkan med omgivningen. Vid sidan av detta fundamentala argument för ökade satsningar på samverkan finns det flera andra faktorer och orsaker. Först och främst är samverkan inte bara en möjlighet utan faktiskt en skyldighet. I högskolelagen (1 kap, 2 ) står det att I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. Denna formulering härstammar från 1997 och innebar en skärpning av tidigare riktlinjer. En andra bidragande kraft är den europeiska standardisering, kallad Bolognaprocessen, som svenska universitet och högskolor genomgått på 2000-talet och som ledde till en ny utbildningsstruktur från 2007 med tre cykler (grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå). Betydelsen av så kallad anställningsbarhet ett i övrigt dåligt och alltför passivt begrepp som alltför starkt ser människor som arbetstagare, inte entreprenörer eller innovatörer är central och innebär att högskolor och universitet tydligt måste ta hänsyn till utbildningarnas koppling till arbetsmarknaden. Samverkan blir därmed ännu viktigare än tidigare. En tredje bidragande kraft är expansionen av högskole- och universitetssektorn i Sverige. Under 1990-talet har universitet och högskolor expanderat radikalt vilket inneburit att det ställs ökade krav på samverkan från både studenter och externa samhällsaktörer. På bara två decennier har antalet helårsstudenter ökat med 80 procent och i dag har 43 procent av varje ny årskull i Sverige högre utbildning. Detta är fortfarande ganska blygsamt i jämförelse med andra länder, kan tilläggas. I vilket fall så har antalet högskolor, universitet, studenter och anställda ökat för varje år. Studenterna på våra högskolor blir dessutom allt yngre eftersom allt fler går vidare direkt från gymnasiet. En orsak till detta är förstås att ungdomsarbetslösheten är hög, en annan att det blir alltmer självklart för unga människor att gå vidare till högskoleutbildning. Samtidigt innebär detta att allt fler studenter saknar arbetslivserfarenhet vilket oftast värderas högt av arbetsgivarna. Högre utbildning och forskning ses i globaliseringens tidevarv som avgörande för både nationell och regional utveckling. För några decennier sedan tog sig endast en mindre del av befolkningen genom en högskoleutbildning. En examen i sig innebar därmed goda möjligheter att få ett arbete av relevans. I dag räcker det knappast med en examen i sig. De erfarenheter, kontakter och nätverk som en student skaffar sig under sin utbildningstid är avgörande för framtida karriär. Från samverkan, Triple Helix till kunskapstriangeln Samverkan är ett etablerat begrepp och dessutom lagstadgad. Ofta kallas samverkan för högskolornas tredje uppgift, vid sidan av utbildning och forskning som är de två andra uppgifterna. Detta kan kritiseras eftersom samverkan ju i realiteten inte är en avskild funktion utan bör vara en integrerad aspekt av såväl utbildning som forskning. I sin passiva form handlar samverkan bara om traditionell överföring från universitet till omvärlden. Fråga Lund, det forna teveprogrammet ( ) där kända forskare besvarade allmänhetens frågor, är ett exempel på en sådan relation. Ett för övrigt spännande program, kan tilläggas, men symptomatiskt för den traditionella rollfördelningen mellan experter och lekmän i det vetenskapssamhälle som växte fram på 1900-talet. Denna kunskapsmodell är inte bara envägsorienterad utan också hierarkisk. I praktiken är det snarare så att det är i mötet och kommunikationen mellan forskare, studenter och olika praktiker och grupper i omvärlden som kunskap genereras. Övertro på att vetenskapen ensam ska ordna samhället och frälsa medborgarna tillhör en gången tid. Vad vetenskap egentligen är och hur den ska bedömas är inte längre frågor enbart för forskarna själva; samhället lägger sig i hur forskning bedrivs och bedöms, menade professorn i forskningspolitik Mats Benner i en debattartikel för en del år sedan. Under Campus Helsingborgs första år användes begreppet Triple Helix nationellt och internationellt för att illustrera integrationen och de möjliga synergieffekter denna kunde ha. Triple Helix definieras av Tillväxtverket som: [E]n modell för att beskriva samspelet mellan politik/samhälle, forskning och näringsliv [ ]. Triple Helix bygger på ett aktivt deltagande och samspel mellan regionala aktörer inom forskning, politik och näringsliv. Genom att utveckla en gemensam vision och samordna de utvecklingsresurser som satsas inom en region är syftet att få till stånd en ökad innovationsförmåga och större avkastning på insatserna. Nackdelen med denna tankemodell är att forskning skiljs från utbildning. En annan möjlig kritik är att resonemanget är alltför instrumentellt och influerat av ett ideologiskt perspektiv som domineras av direkt och styrd nyttomaximering ( större avkastning på insatserna ). Så är det inte riktigt med det i dag mest aktuella samverkansbegreppet: kunskapstriangeln. Detta begrepp lanserades genom Europeiska unionen för ett par år sedan. I enlighet

12 En grundfråga är förstås om akademisk frihet leder till ökad kvalitet. I en genomgång av Högskoleverket (Degerblad & Hägglund, 2011) konstateras att det inte går att dra några kausala samband mellan akademisk frihet och kvalitet och inte heller mellan behovsstyrd beställd forskning och kvalitet. I praktiken går det, tror jag, att balansera mellan den fria grundforskningen och behovsstyrd forskning liksom mellan bildningsorienterad utbildning och behovsstyrd utbildning. En tredje väg, kanske man kan kalla en sådan balans för. Att negligera samverkan utifrån perspektivet att denna hotar akademisk frihet saknar logisk argumentationsgrund. Inom Lunds universitet finns åtta fakulteter, till exempel Lunds tekniska högskola, samhällsvetenskapliga fakulteten och fakulteten för humaniora och teologi (som är de dominerande på Campus Helsingborg). För alla fakulteter är samverkan viktig men relationen till samhället och marknaden utanför universiteten ser olika ut. Humanister och samhällsvetare kan ses som de som särskilt bejakar kritiska förhållningssätt och, inte helt olikt journalister, gärna håller distans till marknad och stat. Teknologer, ekonomer och naturvetare har troligen inte samma behov av distans även om dessa förstås värderar kritisk granskning. Avslutningsvis kan det vara på sin plats att lyfta fram att samverkan inte bara är guld och gröna skogar. Det går inte att komma ifrån att universitetskultur och de strukturer som styr verksamheten skiljer sig åt från dem som finns i omvärlden. Ett viktigt problem är tidsaspekten. Utbildningar planeras ofta i god tid och följer noggranna kursplaner. Att snabbt lägga in skarpa projekt från omvärldsaktörer är lättare sagt än gjort. Det finns olika grad av öppenhet för snabba förändringar men överlag krävs god framförhållning. Universiteten har en stor uppgift här dels genom att informera omvärlden om de strukturer som finns, dels genom att försöka skapa högsta möjliga öppenhet för samverkan. När det gäller forskning är också tidsaspekten viktig att ta hänsyn till. God och reflekterande forskning behöver tid. Resultat kommer ofta sent i processen, vilket kan ställa till det för företag som är vana vid snabba projekt och snabba resultat. Campus Helsingborg: exempel på samverkan Samverkan kan ske på olika sätt, ha olika syften och relateras till olika aktörer inom och utom universitetet. Något förenklat kan man definiera två dimensioner av samverkan och tre olika intressentområden. De två dimensionerna är förstås utbildning och forskning. De tre intressentområdena är offentliga orga- 18 jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 19 med tidens mest frekventa trendbegrepp inom sektorn innovation lyfter triangeln fram samverkan mellan utbildning, forskning och innovation. Den stora politiska frågan är förstås hur kunskapstriangeln förstärks och skapar såväl nya tankar som nya tjänster, produkter och system. EU:s ministrar för högre utbildning lyfte 2009 fram ett antal utmaningar som sektorn står inför (se som jag tror att många inom och utom universitetet känner igen. De pekar bland annat på behovet av en mer innovativ och entreprenörsinriktad universitetskultur, ökad rörlighet mellan universiteten och näringslivet samt mellan olika vetenskapsområden och ökad självständighet för universiteten. Oberoende eller beroende? Många akademiska forskare och lärare jag talar med är skeptiska till utvecklingen inom högskolor och universitet. Det talas om byråkratisering, utvärderingsmani, politisering och minskad akademisk frihet. Detta kan för en utomstående framstå som märklig kritik, eftersom den autonomireform som nu genomförs (prop.2009/10:149) ju borde leda till motsatsen. I viss mening lever vi i paradoxala tider. Genom autonomireformen ges lärosätena ökad makt över den interna organisationen samt lärar- och forskaranställningar. Men samtidigt styr förstås, såsom den alltid har gjort, utbildningspolitiken över lärosätena genom sin budgetfördelning, genom ständiga kvalitetsutvärderingar och via strategiska satsningar på utvalda forskningsområden. Denna diskussion handlar mer om relationen mellan stat och universitet och kan här lämnas därhän. Men det finns också kopplingar till just samverkan som kan anses vara problematisk om man med akademisk frihet menar att forskarna och lärarna ska leva sitt liv bortom stat och marknad. Akademisk frihet är ett komplext begrepp. Akademisk frihet kan relateras till utvecklingen av de första universiteten i Europa på och 1200-talen, men: Frihetsidealen till trots så har statsmakterna alltid lagt sig i hur akademisk verksamhet skall bedrivas, hur medel ska fördelas och vilka regler som ska gälla (Degerblad & Hägglund, 2001, s. 7). Historiskt sett har universiteten använts som medel för påverkan och politik. Detta gäller även Lunds universitet som grundades år 1666 som ett led i försvenskningen av Skåne. År 1900 dominerades universitetet, som bara omfattade studenter, av professionsutbildningar (till präst, lärare, läkare och jurist) i statens tjänst. Samverkan under denna period handlade med andra ord mest om utbildning av statliga tjänstemän.

13 20 jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 21 nisationer, näringsliv och den offentliga sfären. Det sista området omfattar samverkan som inte har någon enkelt mätbar instrumentell effekt (till exempel på tillväxt eller effektivitet). I stället omfattar denna mötet mellan vetenskap och offentlig diskussion i olika forum, till exempel på kulturinstitutioner, torg och kaféer. Utbildning och studenter. Campus Helsingborgs utbildningsprogram har utvecklat samverkan genom en mängd olika taktiker. Några exempel kan nämnas här. Institutionen för service management och institutionen för strategisk kommunikation har varsin advisory board. I denna sitter representanter från den bransch som utgör arbetsmarknad för studenterna. På möten med dessa representanter kan institutionerna inhämta synpunkter på utbildningarna och lyssna på vad som händer utanför akademin. Inom en del program finns det praktikperioder integrerade i utbildningen. Enskilda studenter får under denna praktik arbeta praktiskt med de kunskaper de skaffat sig under sin utbildning. Efter praktiken får de reflektera och analysera sin tid på den arbetsplats de hamnat på. Om studenterna gör ett bra intryck ökar dessutom möjligheterna för framtida anställning, enligt erfarenheterna. Inom de flesta utbildningar är det inte möjligt att skaffa praktikplatser till alla studenter. I stället kan man då arbeta med skarpa projekt som görs i olika verksamheter, som en större eller mindre del av kurserna. En del verksamheter anlitar praktiker som medbedömare av examensarbeten, givetvis då med fokus på praktisk tillämpning. Ett annat exempel på samverkan sker genom arbetsmarknadsdagar på Campus Helsingborg arrangeras till exempel Agora-dagen (service management och strategisk kommunikation) och MässIng (teknologerna) varje år. Avslutningsvis sker samverkan på ett enkelt sätt genom att institutionerna bjuder in gästföreläsare från olika organisationer. Studentorganisationerna på Campus Helsingborg är också mycket aktiva och bygger relationer med omvärlden på olika sätt. Entreprenörskapsorganisationer gör också stora insatser liksom Marknadsföreningen i Helsingborg som både exponerar forskare och har en studentförening. Forskning. Samverkan inom forskning är vanlig på Campus Helsingborg. När det gäller samverkan med offentliga aktörer i regionen så har Helsingborgs stad har under många år satsat cirka fem miljoner kronor per år i den så kallade plattformen. Målet är att dessa medel ska fungera som katalysatorer för forskningen (och utbildningen). I bedömningen av ansökningar till plattformen tas särskild hänsyn till regional utveckling och samverkan. Vid sidan av plattformen finns en mängd samarbetsprojekt mellan förvaltningar och enskilda forskare. Just nu arbetar en turismforskare tillsammans med Helsingborg business region med utveckling av forskning kring turism och nya medier. En kulturgeograf har under flera år arbetat med platsmarknadsföring tillsammans med kommunala aktörer. En forskare i miljöstrategi arbetar med miljöfrågor inom kommunen. Kommunikationsvetare har drivit projekt kring Dunkers kulturhus och tillsammans med säkerhets- och beredskapsansvariga i staden. Och mycket, mycket mer. Vid sidan av denna samverkan har en mängd projekt genomförts och genomförs i samverkan med andra aktörer i regionen. Några exempel: Det finns samarbete mellan forskare inom service management samt miljöstrategi och NSR (Nordvästra Skånes renhållnings AB), kring waste management. Projekt kring biogas bedrivs i Bjuvs kommun med kopplingar till Findus. LTH samverkar med livsmedelsbranschen och byggbranschen på en mängd olika sätt. Socialhögskolan har samarbete med socialförvaltningen. Ett EU-finansierat interegprojekt, Framtidskuster, samarbetar med en mängd kustkommuner. Detta är bara några nedslag, det finns mängder av projekt. Det finns också goda exempel på uppdragsutbildning, en viktig form av samverkan där forskningsbaserad kunskap möter praktiken i olika företag och myndigheter. Här finns utvecklingspotential. Det som har saknats från Campus Helsingborgs sida vilket troligen är gemensamt med många andra högskolor och universitet är systematik och samordning av samverkan. Detta är en synpunkt jag ofta får när jag möter näringslivsrepresentanter, chefer inom kommuner och näringslivsföreträdare. Ett mål för oss framöver är dels att synliggöra en representant på campusgemensam nivå som fungerar som samordnare och som kan slussa externa intressenter vidare. Ett annat mål är att utveckla en systematisk samverkan då det gäller studenter. Sedan flera år tillbaka har företagsteam funnits med stöd av Helsingborgs stad. Företagsteam är ett projekt med syfte att utveckla relationen mellan Campus Helsingborg och näringslivet i Skåneregionen. Företagsteam har i flertalet år funnits på kandidatprogrammet i datateknik och på kandidatprogrammet i strategisk kommunikation. I företagsteam arbetar studenterna i mindre grupper med ett projekt vid sidan om den reguljära utbildningen. Grupperna består av ungefär tre studenter och en eller två representanter från respektive företag eller organisation. Upplägget formas tillsammans med representanten, men startar alltid med ett företagsbesök

14 22 jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln jesper falkheimer från kunskapsöverföring till kunskapstriangeln 23 med syfte att lära känna varandra och verksamheten. Andra mötet förbereds av studenterna i teamet. Det är studenterna, med stöd utav projektkoordinatorerna, som ska driva frågorna och hålla kontakten med företagsrepresentanten. Detta sker över en längre tid. Grundkonceptet med företagsteam kan vidareutvecklas och vi hoppas framöver att kunna lansera en bredare satsning på så kallade fadderföretag. Avslutningsvis är det också viktigt att lyfta fram Campus Helsingborgs roll och betydelse för utvecklingen av innovationsmiljöer inom nordvästra Skåne. Detta som ett bra exempel på när kunskapstriangeln fungerar. Under denna period arbetar våra forskare och vår ledning med ett antal innovationsmiljöer i regionen, tillsammans med företag och med stöd och viss ledning från Helsingborg business region. Det handlar bland annat om start av en tjänsteinkubator förlagd nära Campus Helsingborg. Här ska nya företag få stöd för att växa till sig, gärna med koppling till forskning och utbildning hos oss. Det handlar också bland annat om Valhall science village, ett initiativ från byggindustrin i regionen som tillsammans med Lunds universitet utvecklar en bygg- och boendeforskningspark på gamla F10 i Ängelholm. Referenser Benner, Mats, Svenska Dagbladet Degerblad, Jan-Eric & Hägglund, Sam (2001). Akademisk frihet en rent akademisk fråga? Rapport 2001:21 R Högskoleverket. Nilsson, Lennart (ed.) Det våras för regionen: Västsverige Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs Universitet. Prop. 2009/10:149. En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor. Utbildningsdepartementet

15 Samverkan och samvärkens nödvändighet martin berg Martin Berg är fil. dr. i sociologi och disputerade 2008 vid Lunds universitet på den senare prisbelönta avhandlingen Självets garderobiär: Självreflexiva genuslekar och queer socialpsykologi. För närvarande är han tjänstledig från sitt universitetslektorat i sociologi vid Högskolan i Halmstad för att, inom ramen för Riksbankens Jubileumsfonds forskningsprogram Flexit, arbeta som forskare vid den digitala byrån Good Old i Malmö där han studerar sociala medier och nätgemenskapers socialitet.

16 26 Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet 27 Samverkan; smaken av ordet dröjer sig kvar länge i munnen. Trots dess inledande karaktär av intensiv nyfikenhet och sprudlande komplexitet tycks dess silkeslena palett uppvisa en viss svårighet att låta det bekanta samsas med det bråkiga. Samverkan är ett ord som pekar på gränsöverskridande och gemenskap kanske till och med en upplösning av gränser men även om dessa är högst njutbara egenskaper så har vi att göra med ett ord vars betydelse är svår att inringa och att beskriva annat än med slitna plattityder. I högskolelagens första kapitel klargörs att det [i] högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. 1 I praktiken betyder detta, vilket den senaste forskningspropositionen klargör, att högskolorna ska vidta åtgärder som syftar till att forskningsresultat ska komma samhället i stort till godo och att högskolorna ska skapa goda förutsättningar för detta. 2 Vikten av samverkan och nyttiggörande av forskning ökar i jämn takt och antas vara ett svar på en växande samhällelig och ekonomisk komplexitet där globala utmaningar ställer krav på nya former av innovation. Forskning och utveckling bidrar till att lösa definierade problem och till att utöka mänsklighetens samlade vetande, hävdas det i samma proposition samtidigt som det argumenteras för att en gränsöverskridande samverkan antas kunna bidra med en ökad kunskapsutveckling. 3 Att forskning och högre utbildning bör förhålla sig till näringsliv och den offentliga sektorn för att kunna hålla takt med tidens tempo står utom allt tvivel. Frågan om vem som är tänkt att hålla i taktpinnen lyfts emellertid sällan. På ett likartat sätt är det ovanligt att den komplexitet som präglar ordet samverkan uppmärksammas. I stället placeras det, stundtals närmast slentrianmässigt, bland andra begrepp och formuleringar av samma ofullbordade släkte. Kvalitet ska säkras och hållbarhet ska garanteras. Men hur ska detta gå till och vad betyder det egentligen att samverka? Dessa frågor illustrerar det skriande behovet att granska begreppet samverkan. Det är trots allt ett sådant begrepp som, likt många andra ur samma familj, kan betyda allt och inget. I allt från officiella styrdokument till tillrättalagd organisationsretorik hävdas det med glädje att verksamheten bygger på samverkan (eller att den så bör göra) men vad för slags gränser implicerar detta begrepp och vilka verksamhetsgrenar är det som förutsätts vara präglade av en ömsesidig närhet respektive distans? Att samverka är en fråga om att verka tillsammans. När betydelsen av detta ord läses i relation till ovan nämnda lagtext står det klart att resultatet av denna gemensamma verkan dessutom ska leda till någon form av nytta. I Svenska akademiens ordbok framgår det att ordet samverka syftar till att beskriva den handling varigenom en sammanslutning av personer arbetar för att uppnå ett gemensamt eftersträvat mål eller på annat sätt ger sig i kast med att utöva verksamhet tillsammans. 4 Att samverka förefaller således vara en fråga om att låta flera aktörer samsas på samma spelplan. Men det finns en oklarhet i denna tanke om gemensam handling som omedelbart påkallar uppmärksamhet. Det visar sig nämligen att begreppet samverkan får olika innebörder beroende av vilken eller vilka inblandade aktörer som utgör handlingens subjekt (och därigenom får sin vilja fram). För att en samverkan ska åstadkommas i vilken samtliga involverade aktörer samordnar sina handlingar eller, som akademiens ordbok uttrycker det, ger sig i kast med att arbeta efter en gemensam plan, krävs det att dessa får en jämbördig möjlighet att agera som subjekt. I det fall då det enbart är en av parterna i en samverkanssituation som får en sådan möjlighet blir det istället raskt en fråga om samarbete eller, i övergående betydelse, medverkan. För att samverkan, förstådd som en situation där samtliga involverade aktörer agerar tillsammans som subjekt, ska möjliggöras är det avgörande att denna situation inte förstås som en dans där en ene ska dansa efter den andres pipa. Snarare krävs det en ömsesidig utmaning där olika förståelsehorisonter, tolkningsperspektiv och utgångspunkter tillåts studsa mot varandra, gnaga och skava i en gemensam kamp där inte en, utan samtliga, tillåts gå ur matchen som vinnare. För att en sådan ska vara möjlig krävs det nya former av mobilitet; såväl tankemässiga som rumsliga, geografiska, språkliga och sådana som relaterar till tid och tradition. Det förefaller vara avgörande att såväl forskare som representanter för det omgivande samhället låter sig slungas med i en pendelrörelse som gradvis kan fylla igen den spricka som utgör själva fundamentet för begreppet samverkan. En sådan rörelse kräver kraft från båda sidor; i annat fall står pendeln still. I detta avseende är det inte tillräckligt att dela med sig av information eller utbyta idéer eftersom detta vore ett exempel på just informationsdelning eller idéutbyte snarare än samverkan. Det måste vara fråga om att verka tillsammans på ett sätt som får en tydlig verkan, det vill säga att ett avtryck görs som får konsekvenser 1 Högskolelag (1992:1434) 1 kap Regeringens proposition 2008/09:50. Ett lyft för forskning och innovation, sid Ibid, sid SAOB (1964), Samverka. Spalt: S932

17 28 Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet 29 för samtliga involverade aktörer. Att så göra ställer krav på gemensamma kunskapsutvecklande processer där försanthållanden, utgångspunkter och självklarheter både raseras, återuppbyggs och modifieras. Det är först i en sådan situation som det är möjligt att föreställa sig en samverkan som är värd att betecknas som sådan. De utmaningar som samverkansbegreppet involverar framkallar med största sannolikhet slitningar och gemensam värk. Ja, visst gör det ont när knoppar brister skrev Karin Boye i dikten med snarlik titel och det är kanske också av denna anledning som samverkan tycks vara eftersträvansvärd men samtidigt så svår. Det gör ont för det som växer och det som stänger när gränser ska korsas och förgivettaganden utmanas. 5 Denna smärta får aldrig vara ensidig utan måste, på samma sätt som möjligheten att agera inte är en aktör förbehållen, utvecklas till en samvärk där gemensamma mål sätts högre än personliga slitningar. Att, som högskolelagen ålägger forskare att göra, samverka med det omgivande samhället, informera om sin forskning och sträva efter ett nyttiggörande av sina forskningsresultat är allt annat än oproblematiskt. Det tycks finnas en enkelriktning i denna uppmaning eftersom frågan om hur det omgivande samhället ska bidra till forskningens utveckling många gånger är höljd i dunkel. Det är inte ovanligt att forskare rynkar på näsan då nyttiggörande och kommersialisering av akademisk forskning förs på tal och i viss mån görs det med rätta. Den fria forskningen måste värnas och den utspridda aversionen mot näringslivet är i flera avseenden fullt förståelig. Vetenskap förknippas ofta med den beryktade akademiska friheten som ger forskare möjlighet att ställa kritiska frågor och att utmana gränserna för vetande utan att vara bundna vid näringslivets logik och strävan efter profit. På motsvarande sätt betraktas akademin inte sällan med en skepsis grundad i antagandet att forskare sällan är de som leder utvecklingen utan snarare utgör en försvårande faktor som med onödigt problematiserande försinkar innovationsprocesser, kreativitet och intäktsmöjligheter. Det är inte särskilt anmärkningsvärt att det enbart är högskolevärlden och inte det omgivande samhället som regleras i högskolelagen men trots allt pekar den uppenbara enkelriktningen i lagtextens formulering på en avgörande problematik. Det är viktigt att en högre grad av mobilitet eftersträvas bland forskare men för att en sådan ska möjliggöras är det nödvändigt att resonera kring vilka gränser som finns mellan de världar som ska korsbefruktas och att en granskning görs av vad som förutsätts befinna sig i respektive verksamhets centrum och periferi. En viktig aspekt av denna problematik kretsar kring möjligheten att kommunicera gränsöverskridande. För att åstadkomma en samverkan värd namnet saknas det i många fall en fungerande begreppsapparat och en synkronisering av de olika sätt att förstå tid som präglar akademi respektive näringsliv. Inom akademin ställs det i ökande grad krav på att vetenskapliga forskningsresultat publiceras i sådana kanaler som garanterar en omsorgsfull (och därmed förödande långsam) granskningsprocess av texter som, med sitt snåriga men inomvetenskapligt raffinerade språk, lätt får läsare från det omgivande samhället att antingen tappa intresse eller fattning redan vid en första anblick. Det vetenskapliga språket är forskningens absoluta förutsättning och är det medel varmed den precision kan uppnås som inte bara gör forskningen värdefull utan som dessutom utgör dess mest grundläggande kriterium (i kontrast till tendentiös samtidsjournalistik, kommersiellt motiverade trendspaningar eller liknande). För att forskning både ska bli framgångsrik och få möjlighet att användas, förstås och väcka intresse på en bredare front krävs det att forskningskommunikationen tar sig andra uttryck än vad som uppfattas som comme il faut inom akademin. Detta är emellertid inte ett oproblematiskt företag eftersom kommunikativa ansträngningar av sådant slag sällan ryms i den mätbarhetskultur som den akademiska meritokratin numera med stor glädje omhuldar. Artiklar ska skrivas och publiceras i en rasande fart för att på det sättet motivera en forskares existens och produktiva värde. Med fördel ska publikationerna tas upp av högt rankade tidskrifter som citeras kors och tvärs för att på det sättet ge ett betydande bidrag till vetenskapens kumulativa utveckling. Det tycks på så sätt vara fallet att forskare är invävda i en dubbel kravstruktur: å ena sidan krävs det en frekvent publicering i vetenskapliga tidskrifter (till vilka det omgivande samhället sällan har tillgång) samtidigt som det, å andra sidan, ställs krav på att forskningen ska präglas av nytta och komma det omgivande samhället till gagn. Tanken om samverkan framstår allt mer komplex när en närmare granskning görs av villkoren för de aktörer som ska ingå i någon form av allians. Att handla i samklang kräver ömsesidig stämning och för att en sådan ska komma till stånd är det inte bara fråga om att justera villkoren för forskningskommunikation i linje med vad som ovan har klargjorts. Det är också avgörande 5 (åtkomst )

18 30 Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet Martin Berg Samverkan och samvärkens nödvändighet 31 att medla mellan de radikalt olika sätt på vilka näringsliv respektive akademi förhåller sig till tid. I jämförelse med vad som sker i akademins korridorer rör sig näringslivets aktörer med en hastighet som rimmar illa med det ovan illustrerade kravet på precision och eftertänksamhet. Att låta dessa världar springa hand i hand kräver att den ene antingen saktar ned eller att den andre ökar sin hastighet. Denna problematik aktualiserar frågan om hur forskning ska bedrivas. Bör den bedrivas på ett sätt som möjliggör storslagna synteser och på så sätt kan grundlägga kunskap som blir beständig över tid eller ska den präglas av en nuets logik? Forskning kanske behöver mogna, kanske är den vissa gånger före sin tid. Frågan är därför om den ska nyttiggöras här och nu eller om den ska få tid att växa. Återigen; det gör ont när knoppar brister men kanske är det vissa gånger nödvändigt att låta, som Boye fortsätter sin dikt, all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka. Att binda sin längtan är något som utgör vardagsmat för forskare det är så tankar får mogna och utveckla intellektuell sötma men i vilken mån inryms en sådan väntan i näringslivets budgetmål och önskan om profit, möjligheten att vara marknadsledande och, inte minst, innovativ? Frågan är därför om det ens är möjligt att låta samverkan utvecklas till något annat än samtidsflirtande retorik utan att antingen näringsliv eller akademi från grunden förändrar sina respektive arbetssätt och strukturella förutsättningar. Kanske måste tanken om samverkan bygga på en öppenhet för utmaning och en sådan kräver nödvändigtvis inte forskning utan snarare forskare. Att låta forskare röra om i företagsgrytan och att låta dem punktera lokala sanningar för att i stället hitta nya och kanske mer gångbara arbets- och tänkesätt vore förtjänstfullt för såväl näringslivets aktörer som framtiden för deras produkter eller tjänster. På motsvarande sätt torde det vara eftersträvansvärt att, som en tidigare forskningsproposition lägger stor vikt vid, låta samverkansuppdraget utgöras av en dialog som präglas av såväl kunskapsöverföring som en möjlighet att låta nya forskningsfrågor växa fram genom mötet med det omgivande samhället. När forskare och praktiker gemensamt löser problem och utvecklar ny kunskap kan också ofta forskningens kvalitet utvecklas positivt, hävdas det i denna forskningsproposition. 6 Att offentligt finansierad forskning kommer det omgivande samhället till nytta är avgörande men det är viktigt att en sådan spridning inte likställs med att forskning ska motiveras och utföras med ett nyttotänkande som grund. Att lokalisera och nedteckna en preciserad förståelse av vad som är att betrakta som nyttigt kräver nödvändigtvis en förankring i nuet och de sätt att tänka, resonera och lösa problem som för närvarande råder. Nyttan bör i stället lokaliseras i det oväntade, i dialogen och i den ömsesidiga utmaningen där en gemensam kunskapsprocess, sina svårigheter till trots, uppmuntras och kommer till liv. Det blir en fråga om att utmana språkets och vetandets gränser, att överskrida olika förståelser av tid och att försätta sig i situationer som är allt annat än bekväma för att på det viset tillse att något nytt och spännande kommer till världen. Samverkan, nyttiggörande och innovation är därför något som är långt mycket mer komplext än statiska formuleringar i officiella styrdokument och pamflettartad retorik om hur det gamla och det nya, akademin och det omgivande samhället ska ingå allianser. Inledningsvis föreslogs det att ordet samverkan präglas av en spänning mellan det bekanta och det bråkiga. Att detta ord är komplext står utom allt tvivel men det återkommer trots allt med jämna mellanrum i samtal om hur forskning ska bedrivas. Det är inte särskilt förvånande att talet om samverkan och nyttiggörande av forskning många gånger betraktas som ett hot mot de värden som hålls högt av akademin och dess företrädare. I de flesta fall kretsar dessa idéer om förändring kring en önskan att låta akademin förändras medan näringslivets aktörer, iklädda rollen som det omgivande samhället, håller i taktpinnen. En sådan enkelriktad samverkan där enbart en av flera involverade aktörer intar positionen som subjekt är problematisk. För att en samverkan, sådan den i positiva ordalag har presenterats ovan, ska möjliggöras krävs det en synkronisering, en ömsesidig respekt och att de gränser som ska korsas både lokaliseras och ifrågasätts. Det är en självklarhet att det krävs två för en tango men när målet är att samverka är det avgörande att samtliga ger sig i kast med att föra såväl som följa. En sådan dans sveper inte fram på golv täckta av rosenblad utan får snarare navigera mellan taggar och törnar i en takt präglad av ömsom försiktighet och ömsom djärvhet. 6 Regeringens proposition 2004/05:80. Forskning för ett bättre liv, sid 46.

19 Innovationsstrategi för Helsingborgs stad sven -thore holm Sven-Thore Holm har jobbat med innovation och förnyelse i 30 år, med fokus på förutsättningar för nya företag att uppstå och individens och organisationens kreativitet och utveckling. Sven-Thore arbetade i elva år som VD för Ideon Science Park i Lund under verksamhetens uppstartsfas och där efter följde VD-skapet för Teknikbrostiftelsen och Innovationsbron Syd AB under 12 år. Innan dess verkade Sven-Thore som ansvarig för luftvårdsfrågorna inom Länsstyrelsen i Malmöhus län.

20 34 sven-thore holm innovationsstrategi för helsingborgs stad sven-thore holm innovationsstrategi för helsingborgs stad 35 I en allt mer konkurrensutsatt värld har allt fler länder börjat intressera sig för innovation och innovationssystem. Länder som tidigare hade en ekonomi baserad på råvaror (commoditives) fokuserar nu på att utveckla en mer produkt-/processorienterad ekonomi, för att komma högre i värdekedjan och därmed bli en starkare ekonomi. Exempel på detta är Ryssland, Kina och Indonesien. Storskaliga effektiva innovationssystem betraktas numera som ett väsentligt inslag i den moderna strukturen och ligger på den politiska agendan i de utvecklade länderna. Också utvecklingsländerna har börjat visa intresse även om processen överskyggas av att avhjälpa fundamentala behov. Sverige har med sin industriella tradition sedan cirka 100 år utvecklat en i jämförelse med andra länder intressant innovationstradition, som sedan cirka 30 år fått en väl organiserad form. Vinnova och Tillväxtverket är två myndigheter under näringsdepartementet med starkt fokus på entreprenörskap och innovation. Innovationsbrons nationella inkubatorprogram finns numera i anslutning till landets forskarparker, av vilka Ideon i Lund är föregångare och dessutom störst i Skandinavien. Sverige som nation har även varit föregångare för att på bred front fostra entreprenörskap. På grundskolenivå finns i sydvästra Skåne och Helsingborg Creative Thinking, vilket skapar förutsättningar för nästa nivå: Ung Företagsamhet på gymnasiet. I landet deltar tusentals ungdomar i en nationell verksamhet som lär ut hur man riggar ett litet företag men också hur man snyggt lägger ner det. Allt slutar med en riksfinal. På högskolenivå finns Venture Cup som är Europas största affärsplantävling som årligen genererar lag med cirka deltagare. Verksamheten har funnits i 13 år och har utbildat cirka personer i hur man förfärdigar en affärsplan. I Helsingborg har den hittills inte varit särskilt aktiv men potential finns. Jag ska återkomma till detta. Campus Helsingborg har under nära nog ett decennium utvecklats till en akademisk miljö av stort intresse. Flera för samhället viktiga utbildningar är i dag förlagda till Helsingborg med stor potential för en utvecklad innovationsstrategi. Näringslivet i Helsingborg är differentierat med några tunga områden i fokus. Livsmedel i olika tappningar liksom logistik och transporter för att nämna några. Av tradition är baskemikalieindustrin av stort intresse liksom ett antal andra industrigrenar. En allmän uppfattning är även att näringslivet totalt sett är engagerat i Helsingborgs utveckling kanske på ett sätt som skiljer sig från många andra skånska kommuner. Förutsättningarna till att göra mer synes därför utomordentliga. Region Skåne har ambitionen att verka för ett bredare Skåne, vilket innebär att allt inte kan hända i Lund/Malmö-området utan att det finns en vilja finns att sprida innovationskraften till hela Skåne. Förutsättningarna för Helsingborg är således goda. Med en befolkning som tillhör de största i Sydsverige, ett universitetscampus som är starkt kopplat till Skandinaviens största akademi och med ett progressivt näringsliv kopplat till en kommunledning som vill något, synes förutsättningarna vara goda att skapa en innovativ profil på Helsingborg. Ett antal aktiviteter bör dock genomföras i syfte att få en stabil innovationsstruktur och därmed en ökad forskningsprofil på kommunen. Som ett exempel bör näringslivskontoret i sin traditionella form omvandlas till ett närings- och innovationskontor med en referensgrupp sammansatt av kommunledning, näringslivet, Campus Helsingborg och Lunds universitet centralt. En sådan ny organisation skulle vara kompetent att satsa på en innovativ förnyelse av Helsingborgs näringsliv och därmed den ekonomiska tillväxten och den framtida sysselsättningen. En avläggare av Venture Cup syd med personal i Helsingborg skulle på ett nytt sätt stimulera studenter, forskare och annan personal vid campus i ett företagande liksom representanter från det existerande näringslivet skulle ges möjlighet att deltaga i Venture Cup. Kopplingen mellan Lund och Helsingborg vad avser innovation skulle bli starkare till gagn för Helsingborg. Venture Cup syd som täcker södra Sverige i en linje Halmstad-Växjö-Kalmar har sedan en tid övervägt en satsning på Helsingborg förutsatt kommunens och det lokala näringslivets engagemang. I syfte att omsätta exempelvis Venture Cups utbildning vad avser affärsplaner bör det i Helsingborg inrättas en inkubator med professionell affärsutvecklingskompetens och då företrädesvis samlokaliserad med campus. Som tidigare nämnts förefaller det rimligt med ett engagemang från Region Skåne, näringslivet, stiftelser med mera. I avsikt att öka inflödet av forskningsresultat bör närings- och innovationskontoret förstärkas med en person vars huvudsakliga uppgift ska vara att identifiera kunskapsbehov ute i det befintliga näringslivet, för att sedan koppla ihop detta behov med kunskapsleverantörer inom akademin och då inte endast Campus Helsingborg utan även i en vidare mening. Verksamheten ska vara behovsdriven, det vill säga en så kallad pullimodell i stället för den