Hur mår de regionala kulturföreningarna?

Transkript

1 Hur mår de regionala kulturföreningarna? En undersökning om regionala kulturföreningars förutsättningar och digitala mognad i fem regioner. IDEELL KULTURALLIANS den 31 januari 2017 Skriven av: Ylva Hellgren & Anna Strömberg

2 Hur mår de regionala kulturföreningarna? En undersökning om regionala kulturföreningars förutsättningar och digitala mognad i fem regioner. Förord Kultursamverkansmodellen skulle öppna dörrarna för det civila samhället. Nu skulle kulturföreningarna få möjlighet att vara med och tycka till om regioners/landstings förslag om hur kulturverksamheterna skulle utvecklas i det egna länet. Kontinuerliga samråd inför framtagandet av kulturplaner med civilsamhället var vad som erbjöds. Men inga riktade medel för civilsamhället fanns i förslaget och det fanns inte heller någon plan för hur dessa samråd skulle locka det civila samhället att delta i dialogen. Ideell kulturallians har sedan modellens implementering noga följt utvecklingen från det civila samhällets perspektiv. Signalerna om hur samrådsprocesserna fungerade i praktikern var från början motstridiga och resultaten av samråden svåra att tolka. Därför gjorde vi vår egna undersökning om hur samrådsprocesserna sett ut i fem regioner och 2014 presenterade vi rapporten Samråd på vems villkor. Resultatet av undersökningen visade bland annat att man mött fler föreningsföreträdare när man bjudit in i kommunerna än när regionerna arrangerat möten. Det är också en bild som Ideell kulturallians fått bekräftat under de två år vi i nära samverkan med fem regioner arbetat lokalt med samrådsprocesserna. Vi har därför ställt oss frågan om varför vår sektor är så svagt representerade, på exempelvis kulturtingen, där många andra kulturaktörer möts. Den här avgränsade underökningen i fem regioner ger en bild av våra medlemsföreningars förutsättningar att delta och vara som part i samrådsprocesserna. Vi har gjort undersökningen delvis inom ramarna för Kick-projektet och dess projektledare och vår kommunikatör. Anna-Karin Andersson Verksamhetschef/Ideell kulturallians Inledning Ideell kulturallians (IKA) har funnits som förening sedan Ideell kulturallians har sedan vi bildades haft som uppgift att starta upp regionala ideella kulturallianser i alla Sveriges 21 regioner/län. Efter sju års arbete finns det idag fyra regionala IKA-styrelser, vilket är långt ifrån målet. För två år sedan fick vi extra medel från statens kulturråd för att utveckla samrådsprocesserna mellan civilsamhället och regionerna/länen. Det blev starten till projektet Kick (Kvalitet i civilsamhällets kultursamverkan). I samverkan med fyra regioner; Blekinge, Kronoberg, Jönköping och Uppsala, och från och med i år Gävleborg, har vi haft som mål att höja kvalitén på samråden, att bredda deltagandet från civilsamhället och att skapa en regional Ideell kulturallians. 1

3 Genom de erfarenheter som vi dragit under processen har det blivit tydligt att de regionala föreningarna är få i jämförelse med de förbundsorganisationer som finns under vårt paraply. En av anledningarna till att gå samman i Ideell kulturallians var just att kultursamverkansmodellen riktade in sig på den nivå där föreningslivet var som svagast. Det är också en modell som förutsätter att det finns starka regionala organisationer som företräder ett spretigt civilsamhälle. Vår bild är att det blivit sämre över tid, vi har sett en utveckling där den tidigare tredelade organisationsmodellen med ett starkt lokalt föreningsliv som representerats av en regional förening med en liten topp på den nationella nivån, alltmer har försvunnit. Vi har istället kunnat se en utveckling där det lokala föreningslivet finns kvar i samma utsträckning som tidigare, medan de nationella förbunden stärkts och professionaliserats. Något som kan tänkas ha skett på bekostnad av att den regionala mellannivån som försvagats eller helt försvunnit. Detta kan vara en förklaring till varför det har varit en utmaning att få till 21 regionala IKA i landet. Det har varit svårt att etablera regionala IKA-styrelser och de regionala IKA som bildats har i sin tur haft svårt att hitta sin roll. Det regionala arbetet har vilat på ett fåtal individers engagemang som backats upp av deras föreningar. De regionala IKA har också behövt stöd från det nationella kansliet i olika sammanhang. För att vi ska kunna utveckla samrådsprocesserna behöver vi förstå de regionala föreningarnas förutsättningar att kunna vara part i en dialog över tid. Sammanfattning Den här undersökningen bygger på medlemsorganisationer i Ideell kulturallians. Vi är en paraplyorganisation som består av både enskilda organisationer som medlemmar men också av paraplyorganisationer. Vi har utgått från 53 av våra medlemsorganisationer och det betyder att studieförbunden inte ingått i studien. Vi har också begränsat undersökningen till de fem regioner som vi samverkar med i Kick-projektet. Undersökningen är gjord i två delar, den ena har gjorts genom enkät och telefonintervjuer, där vi tittat på regionala föreningars organisatoriska och ekonomiska förutsättningar. Den andra delen som undersökt den digitala mognaden har gjorts genom att granska föreningarnas aktivitet på sociala medier. Av de 53 förbundsorganisationerna är 19 organisationer organiserade i regionala och interregionala strukturer. Men färre organisationer är organiserade efter kultursamverkansmodellen, det vill säga i 20 distrikt. I vår undersökning finns det som mest 15 regionala föreningar (i Gävleborg) och som minst 13 regionala föreningar (i Kronoberg och Blekinge). I snitt har ca 25 % (14 stycken) av Ideell kulturallians medlemsorganisationer en regional förening. Dessa föreningar finansieras främst genom verksamhetsbidrag och egna medlemsavgifter. Men det är bara 35 % av föreningarna som får bidrag från regionerna. En majoritet av föreningarna lever på medlemsavgifter och eventuella projektbidrag. Det är bara Riksteatern som får stöd i samtliga undersökta regioner. Riksteaterföreningarna finansieras på olika sätt, ibland med verksamhetsstöd eller att Riksteaterns konsulenttjänst ligger direkt 2

4 under förvaltning och bekostas av regionen. Övriga organisationer som får stöd i fyra av fem regioner är hemslöjden och hembygdsrörelsen. Om man räknar bort Riksteatern ligger anslagen generellt runt kr per år till föreningarna. Det är framförallt intern kunskap- och informationsspridning som är den vanligaste uppgiften för föreningarna. Därefter är vanliga aktiviteter kurser, arrangemang och olika sammankomster för medlemmarna. Lite mer än 60 % av de föreningar som svarat har deltagit i kulturting eller i ett samråd. Men alla föreningar har inte svarat i undersökningen och de svar vi fått har framförallt kommit från de större organisationerna. Därför är siffran inte så förvånande, 12 % har svarat att de inte alls är i att skriva remisser, uppvakta politiker eller delta i kulturting. I över 50 % av föreningarna är styrelseledamöterna över 55 år och många är oroliga att inte klara av återväxten. Det kanske speglar att färre än 50 % av de regionala föreningarna finns på sociala medier. På Facebook är ca 32 %, på Instagram är 6 % och på Twitter är det 1 förening av 81 som är aktiv. Det vi ser genom vår studie är att väldigt få av Ideell kulturallians medlemsorganisationer har ett regionalt föreningsled motsvarande kultursamverkansmodellen. Några organisationer dominerar och är de föreningar som har kapacitet att vara utanför de primära verksamheterna. Medelåldern är hög i föreningsstyrelserna och aktiviteterna på sociala medier är väldigt låg. Den stora frågan för civilsamhället, regionerna och staten är hur samrådsprocesserna ska utvecklas. Civilsamhällets företräds av ideellt arbetande styrelseledamöter som leder verksamheter med små ekonomiska resurser som främst är till för att utveckla den egna kulturverksamheten. Att samråda om kulturplanen är för de starkare föreningarna som har resurser och muskler att delta. Målsättningen med att få fler röster in i modellen, exempelvis unga som inte ens är organiserade, är väldigt svårt med tanke på att vårt organiserade föreningsliv är så svagt. För Ideell kulturallians blir vårt uppdrag att skapa en stark regional plattform av regionala föreningar som kan ta på sig att samla ett brett civilsamhälle, vilket är en enorm utmaning. Ingen av våra regionala IKA har ett verksamhetsstöd/organisationsstöd, inte ens Ideell kulturallians nationellt har verksamhetsstöd, utan vi driver vår organisation genom årliga projektbidrag. Syfte Vi vill undersöka hur förutsättningarna ser ut för de regionala föreningarna att verka på den regionala nivån. Detta ger oss en möjlighet att även förstå vilka förutsättningar det finns att bygga regionala ideella kulturallianser, eftersom det förutsätter att det finns ett starkt regionalt föreningsliv. Undersökningen syftar även till att skapa ett underlag som kan hjälpa förvaltningar att bättre förstå vilka förutsättningar som civilsamhället har att delta på samråd. Undersökningen kan svara på vilka förväntningar det civila samhället och förvaltningar ska ha i processerna med att ta fram kulturplaner. Utgångspunkt Undersökningen är uppdelad i två delar. I den första delen tittar vi på organisationernas förutsättningar och i den andra undersöks organisationernas digitala mognad. Anledningen 3

5 till att vi valt att göra den uppdelningen är att tillvägagångssätten för informationsinsamling har skiljt sig åt. I undersökningen av den digitala mognaden har vi utgått från ett bredare urval av regionala föreningar. Vi har utgått från samma regioner som vi samverkar med i Kick-projektet: Jönköping Uppsala Kronoberg Blekinge Gävleborg Urval av organisationer Den här undersökningen är gjord inom ramen för vår ordinarie verksamhet, vi har därför valt att begränsa urvalet av organisationer och vi har valt att granska Ideell kulturallians medlemsförbund. Det betyder att det kan finnas regionala kulturföreningar som inte finns med i studien. Vi har också valt att inte ta med studieförbunden trots att de flesta är medlemmar i Ideell kulturallians. Motivet till det valet har framförallt varit att deras ekonomiska och organisatoriska förutsättningar skiljer sig kraftigt åt från majoriteten av övriga medlemsförbund. Den regionala föreningens organisation 4

6 Metod För att få en bredd i vår undersökning valde vi att gå ut med en enkät. Den har skickats ut i tre omgångar till de regionala organisationer som ryms under Ideell kulturallians paraply. I de fall vi inte fått in svar har vi ringt upp ordförande alternativt eventuell anställd och ställt samma frågor som finns i enkäten. Av 69 kontaktade organisationer har det inkommit 33 svar. Om vi tittar på vilka regionala organisationer som inkommit med flest svar ser vi att det är Riksteatern, Hembygdsförbundet, Hemslöjdsförbundet och Folkets Hus och Parker. Dessa fyra förbund finns i alla fem regioner, de är starka på en nationell nivå och har en inarbetad regional struktur som sträcker sig långt tillbaka i tiden. De flesta har även anställd personal i sin region som kan vara till hjälp, både genom att fylla i enkäter och skicka information till rätt person. Enkäten består av fyra olika avsnitt med två frågor i varje: Medlemmar - Medlemsantal? - Typ av medlemmar? Ekonomi - Hur finansieras verksamheten? - Vilken är deras största inkomstkälla? Verksamhet - Vad har de för verksamhet? - Har de någon politisk verksamhet? Återväxt - Hur ser åldersfördelningen ut i styrelsen? - Finns det svårigheter att hitta nya styrelseledamöter? Att få in svar på enkäten har visat sig vara svårare än vad vi trott. Ett vanligt förekommande exempel är att enkäten inte nått fram till rätt person i organisationen. I vissa fall har det bildats nya styrelser men kontaktuppgifterna har inte uppdaterats, eller så har kontaktuppgifterna varit ofullständiga vilket försvårat informationsinsamlingen. Hur ser den regionala organisationen ut? De regionala föreningarna fick frågan om vilken typ av medlemmar de har. Nästan 90 % svarade att deras organisation består av medlemsföreningar. Strax under 40 % svarade att de har enskilda medlemmar, det vill säga privatpersoner. I vissa fall var det både föreningar och enskilda medlemmar. Att det är föreningar som utgör den största delen är inte särskilt förvånande då vi enbart undersökt regionala organisationer där de flesta fungerar som ett paraply för mindre lokala föreningarna. 5

7 Huvudsaklig bidragskälla I diagrammet nedan ser man att alla organisationer har en delvis finansiering av olika bidrag. Många har medlemsavgifter men föreningarna får även annat stöd. Den huvudsakliga bidragskällan är verksamhetsbidrag. Vi kan inte utläsa av enkäten om verksamhetsbidraget kommer från deras riksorganisation som tilldelats statliga pengar eller 6

8 om det kommer från den egna regionen. Det går däremot att se att regionföreningarna är beroende av sina medlemsföreningar eftersom medlemsavgifter är en stor del av finansieringen. Om medlemsantalet sjunker så sjunker även intäkterna. Vi vet av regionernas bidragsstatistik att ca 35 % av de regionala föreningarna får bidrag från regionen. Vissa organisationer får även hjälp genom att regionen finansierar konsulenter som ska vara till stöd för organisationernas medlemmar. 40 % av föreningarna har medlemsavgifter och projektbidrag som inkomst. För att få en överblick hur bidragen fördelas till regionala kulturföreningar har vi tittat på de regionala anslagen i respektive region. Vi har undersökt vilka som får bidrag och hur mycket bidrag det handlar om och hur stora skillnaderna är mellan Ideell kulturallians regionala medlemsorganisationer. Två organisationer får anslag i alla fem regioner och det är Riksteatern och Hemslöjden. Båda organisationerna har en annan roll än övriga föreningar i kultursamverkansmodellen och ingår i modellen för statens stöd till regionala kulturverksamheter. Framförallt är det konsulentverksamheten som stöds men Riksteatern har många gånger ett större ansvarsområde och uppdrag för regionen. Riksteaterkonsulenterna är i stor utsträckning kopplade till den regionala riksteaterföreningen medans hemslöjdsföreningarna har lite, om någon möjlighet, att bestämma vad hemslöjdskonsulenten ska göra. Hemslöjdsföreningarna har i vår undersökning ett litet stöd från regionerna precis som övriga regionala föreningar. Regionala hembygdsföreningar, konstföreningar och bygdegårdsföreningar har stöd i nästan alla fem regioner. Region Uppsala ger inget stöd till regionala kulturföreningar utöver ungdomsorganisationer. I Kronoberg får endast den regionala hembygdsföreningen bidrag. Region Gävleborg stödjer flest regionala kulturföreningar i vår undersökning men det betyder inte att de ger mest i anslag totalt. 7

9 Generellt är det ovan fem medlemsorganisationer som har regionalt anslag i form av verksamhetsbidrag eller organisationsbidrag. Organisationer som har stöd i en av fem regioner är: Folkets Hus & Parker, Skådebanan, Folkdansringen, Amatörteaterns Riksförbund och Konstfrämjandet. Anslagen varierar men ligger mellan ca kr till kr. Ibland finns exempel på att en förening får ett rejält bidrag i jämförelse med andra, som exempelvis Skådebanan som får kr i Jönköpings län och Hembygdsföreningen som får kr i Gävleborg, men i genomsnitt ligger bidragen på ca kr per år. Aktiviteter inom organisationen Nästintill samtliga organisationer har flera olika aktiviteter såsom kursverksamhet, sammankomster för medlemmar och kulturarrangemang. Den vanligaste aktiviteten, som mer än 80 % av de svarande utför, är att de erbjuder sina medlemmar kunskap- och informationsspridning. Det kan vara information inom deras intresseområden, vad som sker i deras riksorganisation och på ett regionalt plan. Hela 75 % svarar att de erbjuder kulturarrangemang, 73 % erbjuder sammankomster för sina medlemmar och 70 % har kursverksamhet. Aktiviteterna bidrar till ett rikt kulturliv och ger en grund för deras medlemmar att stå på så att de kan fortsätta utveckla sina föreningar. En förening svarade att de har aktiviteter som ska främja integration. Detta fanns inte med som ett eget svarsalternativ, hade det alternativet funnits hade det visat på att fler har detta på sin agenda. Vi vet det på grund av samtal vi haft med de berörda organisationerna. Kulturpolitiska aktiviteter De regionala föreningarna har i enkäten svarat att de är inom kulturpolitiken. Lite mer än 60 % är delaktiga i kulturting och samrådsträffar inom samverkansmodellen. Många är i kontakt med både politiker och tjänstemän samt skickar in remissvar. Endast 12 % har svarat att de inte alls är. 8

10 Resultatet visar att en övervägande del av de som svarat lägger både tid och engagemang på att påverka kulturfrågor. Detta gör de genom remissvar, uppvaktningar och deltagande på kulturting. Åldersfördelning Tittar man på grafen nedan ser man att de flesta som är engagerade i organisationernas styrelser är över 55 år. I många fall är det inom de organisationer som riktar sig till unga som medelåldern ligger lägre. Många är oroliga för framtiden då de känner att de har svårt att engagera nya medlemmar, speciellt i de yngre åldrarna. I en rapport från Myndigheten för kulturanalys från 2017 har man kommit fram till att de som nyttjar kultur i störst utsträckning är i de yngre åldrarna. Intresset för kultur är därmed stort fast det upplevs svårt att engagera människor under 55 år i de regionala föreningarnas styrelser. Tidsbrist är en faktor att ta hänsyn till men man kan också tänka att det beror på den svaga regionala nivån. För att lyckas med att locka yngre till styrelserna så krävs det 9

11 reella arbetsinsatser, vilket skulle kunna underlättas genom externt stöd i form av ekonomiska bidrag eller tillgång till en konsulent. Digital mognad på den regionala nivån Inledning och bakgrund Om fler regionala IKA skall bildas i landet och om de befintliga regionala IKA skall kunna få en starkare roll, så krävs det att de regionala föreningarna tar ett större eget ansvar i sin region. Det kan handla om att driva civilsamhällets frågor, omvärldsbevaka och kartlägga de lokala föreningarnas behov. Helt enkelt att vara aktiv när det gäller kommunikation och påverkansarbete. Vi vill undersöka hur den regionala nivån mår och hur den skulle kunna stärkas. Del 1 som utgår från enkätens frågor fokuserar till stor del på den organisatoriska infrastrukturen, såsom medlems- och styrelsedemografi och finansieringskällor. En annan aspekt att titta på är hur det utåtriktade arbetet ser ut på den regionala nivån. Hur de regionala föreningarna arbetar med påverkansarbete och kommunikation. För att få kunskap om hur de regionala föreningarna arbetar med sin digitala kommunikation har vi valt att undersöka hur föreningarnas närvaro i sociala medier ser ut. Detta för att få en första bild av den digitala mognaden. Denna kunskap kan användas när IKA nationellt ska ta fram strategier och verktyg för att stärka de regionala IKA i sitt uppdrag. Sociala mediers betydelse i ett digitalt samhälle Idag finns det både billiga och enkla verktyg för att mobilisera målgrupper och bedriva påverkansarbete. Inte minst genom sociala medier. Kunskapen om hur den digitala mognaden ser ut hos de regionala föreningarna ger Ideell kulturallians nationellt bättre förutsättningar för att bättre kunna stödja den regionala nivån när det gäller att skapa arenor eller plattformar där föreningslivet kan mötas och driva gemensamma frågor. Facebook är den sociala plattform som de allra flesta internetanvändare i Sverige (74 %) använder, åtminstone någon gång. Mer än hälften av alla internetanvändare använder Instagram (53 %) någon gång, vilket gör det till den näst populäraste sociala plattformen. (Svenskarna och internet 2017, Internetstiftelsen i Sverige, s. 43) När Myndigheten för kulturanalys undersökte vilka samhällstrender och tendenser som kan få konsekvenser för ungas kulturvanor och för kulturpolitiken framöver, var digitaliseringen något som tydligt lyftes fram. En viktig sådan tendens är att vi går mot ett allt mer bildbaserat samhälle. Det bildliga berättandet är numera minst lika viktigt som det skrivna. Man har även kunnat se att 10

12 budskap med bild och ljud generellt sett har en större genomslagskraft än textbaserad kommunikation. (Samhällstrender och kulturvanor en omvärldsanalys 2015:3, s. 32) I ett allt snabbare och ständigt närvarande informationsflöde höjs också kraven på att sticka ut och fånga mottagarens uppmärksamhet för att ha en chans att nå fram i informationsbruset. Många organisationer och företag använder i allt högre grad rörlig bild i sin kommunikation. Ofta handlar det om kortare filmer med textning, så att mottagaren kan ta del av budskapet utan att behöva slå på ljudet på mobilen. Kommunikationen ska vara tydlig, lättillgänglig och snabb för att vara effektiv. Inom ramen för Kick-projektet har vi genomfört ett antal samråd och möten med det lokala föreningslivet i regionerna, och det har blivit tydligt att det finns ett stort behov bland föreningarna att mötas för att nätverka och diskutera gemensamma frågeställningar. Vi har även kunnat se att det, trots svaga regionala strukturer, finns ett stort intresse bland de regionala föreningarna att driva politiska frågor. Sociala medier kan fungera som en mötesplats för det regionala föreningslivet. Det ger en möjlighet för de regionala styrelserna att samla det lokala föreningslivet som ofta är utspritt över ett stort geografiskt område. Sociala medier är även ett billigt och enkelt sätt att nå ut med budskap. Analysens förutsättningar De regioner vi undersökt är de regioner som ingår i Kick-projektet. De föreningar vi undersökt är de av IKA:s medlemsorganisationer som har en regional organisationsstruktur. Vi har fokuserat på följande sociala medier-kanaler: Facebook Instagram Twitter Vi har gått igenom en region i taget, förening för förening, utifrån de inventeringslistor över föreningslivet som tagits fram inom Kick-projektet. När vi har undersökt om de regionala föreningarna finns i sociala medier har vi tittat på om de är närvarande i respektive sociala mediekanal, det vill säga om de har Facebook, Instagram och Twitter, samt gjort en bedömning ifall de kan räknas som i de kanaler de finns i. Med aktiv menar vi ifall föreningen har gjort återkommande inlägg under det senaste halvåret. Exempel inventeringslista: 11

13 Jönköping Facebook Ja/Nej Om ja, sida eller grupp? Aktiv Ja/Nej Instagram Ja/Nej Aktiv Ja/Nej Twitter Ja/Nej Aktiv Ja/Nej ATR Ja Sida Ja Nej - Nej - Det är svårt att mäta närvaro i sociala medier. Föreningar med många följare kan ha få inlägg och liten interaktion. Medan en förening med få följare kan ha hög aktivitet och mycket interaktion. Denna undersökning är inte en djupdykning i hur föreningarna använder sociala medier där vi mäter interaktionsgrad och räckvidd, utan detta är en enkel och övergripande kartläggning för att få en första bild av föreningarnas kommunikationsvanor. Närvaro i sociala medier Av de sammanlagt 81 undersökta föreningarna finns 47 av dessa närvarande i någon av de tre sociala mediekanalerna (Facebook, Instagram eller Twitter). Av dessa 47 föreningar kan 37 av dem räknas som. Det är alltså mindre än 50 % av de regionala föreningarnas som finns i sociala medier. 12

14 Av de sammanlagt 81 regionala föreningarna vi undersökt finns 38 av dessa på Facebook i någon form. Alltså strax under 50 % finns på Facebook. Majoriteten har publika sidor, men några har även publika grupper de använder som sin kommunikationskanal. Av dessa 38 föreningar som finns på Facebook kan 32 av dessa räknas som. Att föreningarna i första hand valt att finnas på Facebook är inte särskilt förvånande. Facebook är ett enkelt och billigt sätt att sprida information på. Många mindre företag eller föreningar kan se fördelar med att använda Facebook i sin marknadsföring istället för att behöva administrera en dyr hemsida. På Facebook kan man välja att starta antingen en sida eller en grupp, där den sistnämnda kan vara öppen eller sluten beroende på syfte. För att skapa en grupp behöver man ha ett eget personligt konto, och man kommunicerar även i gruppen som privatperson. När vi har tittat på hur föreningarna använder Facebook kan man se att det i första hand är en återrapportering av lokalföreningarnas evenemang eller aktiviteter. Man delar ofta vidare inlägg som någon av lokalföreningarna postat på deras egen Facebooksida. Detta är inte heller helt oväntat då vi kunnat se i vår undersökning att den regionala nivån på många håll är svag, med små egna resurser. Dessutom fyller den regionala nivån ofta en mer administrativ funktion, snarare än att bedriva utåtriktad verksamhet mot en publik. För de lokala föreningarna finns det säkert incitament att använda vissa av Facebooks funktioner i sin marknadsföring, så som statistik- och evenemangsfunktionen. Man kan även se att riksorganisationerna i hög grad finns närvarande i sociala medier. Det är ofta på just riksnivån som de opinionsbildande aktiviteterna sker, något som lämpar sig väl för t.ex. Twitter och Facebook. Det är därför inte märkligt att riksorganisationerna generellt sett en högre aktivitet än regionföreningarna i sociala medier. 13

15 Av de sammanlagt 81 regionala föreningarna vi undersökt finns endast 8 av dessa på Instagram. Av dessa 8 är det 5 föreningar som kan räknas som. Det är med andra ord en liten minoritet av föreningarna som använder Instagram. Vad den låga närvaron kan bero på kan man diskutera. Å ena sidan kan man tycka att det borde finnas fördelar för just kulturföreningar att vara närvarande i ett bildbaserat forum som Instagram, eftersom kulturverksamhet ofta har ett starkt visuellt värde. Men precis som när det gäller användningen av Facebook, så är det de lokala föreningarna och riksnivån som är mest även i detta forum. 14

16 Av de sammanlagt 81 regionala föreningarna vi undersökt finns endast 1 av dessa på Twitter. Och den som har ett konto är inte aktiv. Twitter är i första hand en kanal för att driva opinionsarbete. Ofta är det riksorganisationen som har hand om omvärldsbevakning och påverkansarbete. Detta kan vara en förklaring till varför det finns så få regionala och lokala föreningar på Twitter, medan de stora riksorganisationerna ofta finns där. Sammanfattning närvaro i sociala medier region för region: Blekinge Antal föreningar Facebook Instagram Twitter Kronoberg Antal föreningar Facebook Instagram Twitter Uppsala Antal föreningar Facebook Instagram Twitter

17 Jönköping Antal föreningar Facebook Instagram Twitter Gävleborg Antal föreningar Facebook Instagram Twitter Det man kan utläsa av detta är att det ser ganska likartat ut i samtliga undersökta regioner. Mönstret är inget som påverkas nämnvärt av vilken region som föreningarna befinner sig i. Sverok En av de föreningar som generellt sett har en hög aktivitet på Facebook är ungdomsförbundet Sverok som samlar, utvecklar och sprider spelhobbyn i Sverige. Sverok är indelat i tolv distrikt som täcker hela landet. Sveroks distrikt arbetar regionalt med att hjälpa sina föreningar på olika sätt. Sveroks distrikt har en rad egna kommunikationskanaler. Både på Facebook och Instagram men de har även undersidor på Sveroks nationella webbsida, med egna kalendarium och annan information om vad som händer i distriktet. I undersökningen kan vi se att Sverok finns närvarande på Facebook i alla fem regioner. Samtliga av dessa kan räknas som. Sveroks verksamhet bygger på deltagande i olika typer av aktiviteter, såsom lajv, rollspelskvällar och liknande. Det finns alltså ett intresse hos medlemmarna att ha koll på vad som händer. Man kan tänka sig att de som har ett specialintresse säkert kan vara intresserade av att åka en bit för att delta i en särskild typ av aktivitet. Att det man faktiskt gör är det primära, snarare än att det är just en förening som finns i den omedelbara geografiska närheten. Vidare är Sverok en av Sveriges mest föreningar, det är därför inte konstigt att de även är i sociala medier. Sverok har dessutom även en ung målgrupp med stor 16

18 teknikvana. Många av medlemmarna sysslar med e-sport, LAN och teknik. Därför inte oväntat att de är en av de undersökta föreningarna som har hög närvaro i sociala medier. Analys Vi har i del 1 konstaterat att den regionala nivån är skör, och vi kan se att detta även är något som återspeglas när det gäller de regionala föreningarnas närvaro i sociala medier. Men att organisationer inte finns på sociala medier på den regionala nivån, behöver det vara ett problem? Alla regionföreningar har kanske inte ett behov av att vara i sociala medier. Det kan t.ex. vara ett aktivt val att inte använda organisationens regionala personella resurser till att uppdatera Facebook. Så är fallet med Folkets Hus och Parker. Enligt vd:n Calle Nathanson har man valt att sköta all opinionsbildning och kommunikation från rikskontoret. Det behöver med andra ord inte nödvändigtvis vara ett problem för föreningen. Men om den digitala mognaden är låg kan detta var ett problem för de regionala IKA och för möjligheten att kunna påverka och mobilisera inom ramen för kultursamverkansmodellen. Om Ideell kulturallians som organisation ska vara framgångsrik behövs starka och självständiga regionala IKA-styrelser som driver civilsamhällets frågor i sin region. Det kan handla om att omvärldsbevaka politiken på nationell och regional nivå, att skapa forum för möten mellan de lokala föreningarna i regionen eller att kontakta politiker och tjänstemän för att aktivt bedriva påverkansarbete. Eftersom vi kunnat se att den regionala nivån är så pass svag i sig så behöver Ideell kulturallians stötta de befintliga regionala IKA i sitt arbete med kommunikation och påverkansarbete. Det handlar dels om att vi kan stärka vår roll som omvärldsbevakare och att vi på ett tydligt och systematiskt sätt förmedlar vidare information om den nationella, och även den europeiska, politiken ut i landet. Vi kan även ta fram konkreta verktyg med tips och inspiration för hur de regionala IKA kan jobba med sin kommunikation. Däremot kan vi aldrig tvinga fram ett engagemang om inte viljan att bli mer engagerad finns där från början. Det är också viktigt att vara medveten om att sociala medier i sig inte kommer att lösa de grundläggande strukturella problemen med den svaga regionala nivån. Att vara närvarande på Facebook, Instagram eller Twitter gör varken från eller till om man inte vet varför man finns där, vad man vill kommunicera och till vem. Det finns ofta en övertro på vad tekniska verktyg ska kunna lösa. Därför kan inte att en utbildning i kommunikation förändra särskilt mycket för de regionala IKA. Den regionala nivån är alldeles för svag i sig själv. Däremot kan att en diskussion om de regionala IKA:s roll och hur den kan utvecklas, t.ex. genom att arbeta med påverkansarbete, starta igång en process som på sikt kan bidra till en mer hållbar organisation. En bra början är att se till att skapa forum där de regionala IKA har möjlighet att fokusera på kommunikation och påverkansarbete. Att helt enkelt starta igång ett strategiskt kommunikationsarbete ute i regionerna. När man gör en översyn av en organisations eller förenings kommunikation behöver man först besvara en rad strategiska frågor - om syftet med sin verksamhet, vad man vill uppnå och vilka målgrupper man har. Detta arbete blir särskilt viktigt för de regionala IKA eftersom vi har kunnat se att de har haft problem med 17

19 att definiera sin egen roll, att mobilisera det regionala föreningslivet och att nå ut och påverka politiken. De regionala IKA:s arbete påverkar i allra högsta grad Ideell kulturallians nationellt, och tvärtom. Vi kan se att det finns strukturella förklaringar till varför de regionala IKA inte har kunnat etablera en stark röst, vilket också kan ge indikationer på hur de borde ta sig an de frågor man redan driver nationellt, så som kultursamverkansmodellens begränsningar och problem. Ideell kulturallians har påbörjat ett arbete med att stärka upp kommunikationsarbetet på både regional och nationell nivå. Det blir en lärandeprocess för vår organisation där det kommer vara viktigt att vara öppen för vad som faktiskt kommer fram i processerna. Slutsatser/reflektioner Bara en dryg tredjedel av Ideell kulturallians medlemsförbund har regionala föreningar som motsvarar kultursamverkansmodellen. Våra regionala kulturföreningar som finns bärs främst upp av ideella styrelseledamöter. De verksamheter som ändå har stöd genom en konsulent har inte alltid möjlighet att styra vad konsulenten ska göra. Det råder generellt stora skillnader mellan föreningarnas ekonomiska förutsättningar, vissa verksamheter stöds av regionerna och andra inte alls. Det är också skillnader mellan regionerna hur vårt regionala föreningsliv finansieras, om det finansieras. De föreningar som får verksamhetsbidrag eller organisationsbidrag är beroende av det stödet, det är en stor del av deras inkomst. Medlemsavgiften är en väldigt viktig del av föreningarnas ekonomi och för de flesta basen för att finansiera verksamheten. Många föreningar finansiering består av projektbidrag. Man kan dock inte utläsa vilken typ av projektbidrag det handlar om eftersom det rör sig om flera olika typer av bidrag. Projektbidrag är alltid en osäker finansieringsform eftersom de kan ändras från år till år. Det skapar både otrygghet och osäkerhet för föreningar då man inte kan göra några långsiktiga satsningar. Det går inte heller att utveckla helheten i verksamheten då projektmedel är styrt till att gälla vissa specifika ändamål. I vår kontakt med föreningarna har det framkommit att många dessutom tycker att det är oklart till vad och var man kan söka pengar. Vi kan se att regionföreningarna gör väldigt många olika saker, det finns en stor bredd i föreningarnas verksamhet. Det man nämner som sina vanligaste verksamheter är: kursverksamhet, kulturarrangemang, integration, sammankomster för medlemmar samt kunskap- och informationsspridning. Att föreningarna anordnar många olika typer av aktiviteter skulle man kunna tolka som att det finns ett stort engagemang bland föreningarna. Det kan också vara enklare att nå och aktivera fler om föreningen har en bredd i sin verksamhet. Undersökning visar också att nästan 70 % av regionföreningarna har över 18

20 50 medlemsföreningar bland sina medlemmar. De regionala föreningar som finns företräder oftast många lokalföreningar. Majoriteten som svarat i vår undersökning säger att de är kulturpolitiskt, att de skriver remissvar, uppvaktar politiker, träffar tjänstemän och deltar i kulturting eller andra verksamheter kopplat till kultursamverkansmodellen. Detta ger en positiv signal, att intresset från civilsamhället finns för den här typen frågor. Samtidigt bygger resultatet på att det är främst den starkaste gruppen föreningar som svarat på enkäten. Risken är stor att övrigt civilsamhälle inte har muskler eller kapacitet att vara lika. När det gäller åldersfördelningen i styrelserna så är en klar majoritet av de förtroendevalda över 55 år. Att det är en hög medelålder i styrelserna är inget som är unikt för de regionala föreningarna. Men man kan se att i de organisationer med en ung målgrupp, t.ex. RUM (Riksorganisationen Unga Musikanter), så är medelåldern i styrelserna mycket lägre, vilket inte är särskilt förvånande. Men även om medelåldern är hög inom styrelserna, är det är oklart hur ålderstigna de faktiskt är eftersom den högsta valbara ålderskategorin i enkäten är 55+. Det är möjligt att en majoritet av de förtroendevalda till och med är 65+. Hela 80 % av regionföreningarna säger att de har vissa svårigheter, eller svårigheter, att hitta yngre förtroendevalda. Samtidigt har man i undersökningar från t.ex. Myndigheten för kulturanalys kunnat se att det finns ett stort kulturintresse bland unga idag, men regionstyrelserna har svårt att nå dessa grupper. Detta kan bero på en rad olika orsaker. En sak vi har kunnat se är att regionföreningarna i låg grad finns närvarande i sociala medier. Om regionföreningarna saknar digital kunskap så är det möjligt att detta försvårar möjligheten att nå unga, som har en hög närvaro i sociala medier, och på så sätt få till en återväxt bland styrelserna. Det är nog ingen slump att det är just ungdomsorganisationen Sverok som är en av de regionföreningar som faktiskt utmärker sig med en hög närvaro i sociala medier. Samtidigt som det finns ett intresse från regionföreningarna att driva kulturpolitiska frågor utnyttjar man inte de tillgängliga kommunikationskanalerna för att berätta om det man gör. Ifall man tydligare visade upp sitt kulturpolitiska engagemang skulle detta kunna vara ett sätt att engagera yngre generationer. Återväxten är problematisk, de som är engagerade inom den idéburna sektorn är oftast något äldre. Det har nästan alltid varit så, problemet är att glappet har blivit större vilket delvis kan bero på den låga digitala mognaden hos organisationerna som gör det svårare att engagera yngre målgrupper. 19