Nr Mot :2030. av herr Rermansson m. fl. i anledning av Kungl~ Maj:ts proposition 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd, m. m.

Transkript

1 Mot : ' Nr 2030 av herr Rermansson m. fl. i anledning av Kungl~ Maj:ts proposition 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd, m. m. Propositionen innehåller förslag till lag dels om anställningsskydd, dels om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Utvecklingen på arbetsmarknaden kännetecknas av en fortgående utsorteringsprocess. Det är inte längre enbart någon isolerad grupp av "handikappade" som slås ut ur arbetslivet. Ackordshets, det alltmer höjda arbetstempot, införandet av monotona övervakningsuppgifter är faktorer som är de väsentligaste orsakerna till stress och förslitningsskador. Detta är även den grundläggande orsaken till att allt fler arbetare slås ut ur arbetslivet vid allt yngre åldrar. Antalet arbetsvårdssökande närmar sig I , de förtidspensionerades antal ökar raskt. Den s. k. strukturomvandlingen, företagsfusioner och etableringar utomlands, är en annan företeelse i det nutida kapitalistiska systemet som bidrar till den ökade otrygghe1en inom arbetslivet. Det är i detta läge uppenbart att frågan om trygghet i <inställningen kommit att bli en central fråga för lönearbetarna, inbegripet tjänste mannagrupperna. Bilden bör kompletteras med att det alltjämt före kommer trakasseringar av fackligt och politiskt aktiva arbetare. Svartlist ningen tillhör ingalunda en svunnen tid. Den förekommer också i våra dagar. Det är alltså högt på tiden att frågan om lagfäst trygghet i anställningen ställs på dagordningen. Det heter i propositionen (s. 114): I dagsläget är endast lagstiftning3vägen framkomlig. Endast genom lagstiftning kan garantier skapas för en ordning som effektivt skyddar alla arbetstagare mot godtyckliga uppsägningar och permitteringar och som ger löntagarnas organisationer ett sådant inflytande över personalfrågorna i företagen att trenden mot en allt hårdare utstampning av de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden bryts. Uttalandena förefaller vara löftesrika. Men tyvärr infriar inte förslagen i propositionen förväntningarna i den riktningen. De är tvärtom helt oaccepwbla på det som måste betraktas som den avgörande punkten. Angående Förslag till Lag om anställningsskydd "Sakligt grundad" uppsågning Enligt 7 i den föreslagna lagtexten om anställningsskydd sägs: '"Uppsägning fnin arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad." I utredningen hävdas att begreppee "saklig grund" inte bör preciseras i

2 Mot. 1973: lagtex ten. Propositionen innehåller heller inte någon precisering härav. Däremot har departementsch.efen ingående kommenterat vad som kan anses vara uppsägning på saklig grund. Avsikten härmed är att ange riktlinjer för hur frågan om uppsägning bör bedömas i olika situation'er. I fråga om driftsinskränkning hävdas atr det ytterst får ankomma på arbetsgivarens bedömning av behovet av att genomföra en sådan, och dennas återverkningar på arbetsstyrkan får bli avgörande för huruvida arbetsbri<>t skall anses föreligga (s. 123). I detta avseende såväl som när det gäller uppsägning "på grund av förhållande som hänför sig till den anställde personligen" ges ett tolkningsföreträde åt arbetsgivaren. Reser vation görs för att, som följd av arbetsrättskommittens arbete, frågan om arbetarnas medinflytande kan komma i ett annat läge. Propositionens uppräkning av exempel so m "hänför sig till den anställde personligen" ger som riktlinje bdraktat plats för godtycke och orimlig tillämpning. De visar på nödvändigheten av att avskaffa arbetsköparnas envälde, såsom det kommer till uttryck i 32, och tillförsäkra de anställdas fackliga organisationer ett a1>görande inf7ytande i frågor om uppsägning och avskedanden. Exempelanhopningen anger sålunda "... olovlig utevaro, ordervägran eller olämpligt uppträdande eller" att arbetstagaren "visat sig oförmögen att samarbeta med arbetsgivaren eller med sina arbetskamrater". Här sk.all inte hänsyn tas till vad som förekommit l det särskilda fallet utan i stället till de slutsatser som kan dras av det inträffade. Eller följande: " Om arbetstagarens ordervägran framstår som ett uttryck för en allmän ovillighet att rätta sig efter arbetsgivarens anvisningar, torde saklig grund få anses föreligga." I fall då samarbetssvårigheter föreligger mellan arbetstagare inbördes "får arbetsgivaren anses ha saklig. grund att säga upp endera av arbetstagarna, om frågan inte kan lösas genom en omplacering" (motionärernas kursiv). Om onykterhet i tjänsten sägs att inte enstaka men upprepade fall bör gälla som grund för uppsägning. Här kan helt instämmas i synpunkterna i LO:s remissvar: " Skall exempelvis brott iegelmässigt utgöra saklig grund för uppsägning, kommer möjligheterna att rehabilitera och anpassa människan till samhället aldrig att öka. nc: totala kostnaderna för social rehabilitering blir heller inte mindre genom att människor ställs utan arbete." I inledningen sägs också (s. 114 i prop.): "En lagstiftning om skydd för bestående anställningar bör i första hand ta sikte på att få till stånd ett grundskydd som är lika för alla." Men på s. 124 och 12 5 görs en skillnad i anställningstryggheten beroende på anställningstid. Den som har en kort anställningstid kan inte påräkna samma grundskydd som den som har en flerårig anställning. Vidare skall anställda vid mindre företag inte åtnjuta samma anstallningstrygghet som de som är anställda vid större och medelstora företag. Enligt detta skall det således bli lättare för arbetsköparna att finna saklig grund för uppsägning vid mindre företag. Det finns enligt vår mening ingen saklig grund för dist inktioner i sådan rikt.ning, som endast är ägnade att mot.verka ett lika grundskydd för alla.

3 Mot. 1973: Om rätten att strejka På s. 125 uttalar sig departementschefen härom: Ett deltagande i en facklig konflikt utgör givetvis normalt inte grund för uppsägning. En situation där en strejk kan utgöra grund för uppsägning är emellertid den då strejken är lag- eller avtalsstridig. Strejken kan då framstå som ett sådant åsidosättande av den arbetsskyl dighet. som åvilar arbetstagarna enligt deras anställningsavtal att arbetsgivaren bör ha rätt att vidta uppsägning I kvalificerade fall - t. ex. när det rör sig om någon som agiterar för eller annars spelar en framträdande roll vid en allvarlig olovlig strejk - bör det även kunna bli fråga om omedelbart avskedande. Den allt starkare opinionen mot SAF paragrafcn 32 och kollektivav talslagens 4 har lämnat departementschefen oberörd. Vpk-gruppen har vid ett flertal t.illfällen i 1iksdagsmotioncr hävdat de anställdas rä.tt att tillgripa strejk vapnet. I motionen :227 åberopas följande uttalande av f. förbundsordförande Gustav Kalare i september 1972: Utvidgad förhandlingsrätt i lokala fråt.~or är viktig i och för sig men det löser inte problemen om man inte samtidigt får strejkrätt under avtalsperioden. Som det nu är kan.;rbctsgivaren med fredsplikten i ryggeri säga nej till snart sagt allt vad rnan begär på det lokala planet. Det är då man tvingas tillgiipa "vilda" strejker. Det riktningsgivande uttalandet om den sakliga grunden för uppsiigning vid deltagande i "olovlig strejk." och särskilt i "kvalificerade" fall, då det rör sig om någon som spelar "en framtriidande roll", kan tolkas som en anvisning om skärpt attityd gentemot deltagare i strejkaktioncr framtvingade av förhållanden som arbetare uppfattat som outhärdliga. Som riktlinje betraktat bör hela st:. ckel om deltagandet i "lag- eller avtalsstridiga" strejker utmönstras, liksom den vaga formuleringen om att ett deltagande i en facklig konflikt inte "normalt" utgor grund för uppsägning. I stället måste i klara ordalag slås fast att deltagande i facklig konflikt liksom utövande av facklig och politisk verksamhet icke får utgöra grund för trakasserier eller grund för uppsägning. Något avvaktande av arbetsrättskommitten~ utredning är enligt vår mening icke motiverat. Angående nedsatt arbetsförmåga I fråga om den fört!slagna lagens tillämpningsområde föreslås i l 4:e punkten umlantag för dem som är sysselsatta i beredskapsarbete, arkivarbete eller i skyddad verkstad etc. Vi kan ej dda uppfattningen, som kommer till uttryck i propositionen, att först undanta de mjnniskor som hamnat utanför den öppna marknaden på grund av denna marknads utslagningsmekanismer och sedan, när samhället skapat ersättningsarbeten, undanta dem även frän lagstöd. Detta måste. uppfattas som djupt kränkande och diskriminerande. Det borde inte vara någon svårighet att tillämpa 6 kombinerat med anställningsavtal för dessa kategorier sysselsatta. Det bör för övrigt påpekas att sysselsatta inom de s. k.

4 Mot. 1973: skyddade verkstäderna numera omfattas av kollektivavtal. Den om nämnda punkten 4 i denna paragraf bör sålunda utgå. I 22 ges förmänen att tillgodoräkna en e;:xtra anställningsmånad för varje anställningsmånad en arbetstagare påbörjat efter att ha fyllt 45 år. Motsvarande extra anställningsmånad bör tillerkännas även den som ådragit sig nedsatt arbetsförmåga i sin anställning hos arbetsgivaren, räknat efter varje anställningsmånad som hun påbörjat efter det att han fyllt 25 år. Även 23 bör ges ett tillägg. Paragrafen är i detta stycke mer en papperstiger än en hjälp för de handikappade. Frågan är vad som avses med "en för honom särskilt anpassad eller skyddad arbetsplats". Under år 1972 var det enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik endast 130 personer för vilka arbetsgivaren erhållit bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen. Hur många "skyddade arbetsplatser" det finns på den öppna arbetsmarknaden vet ingen. De platser för vilka arbetsgivaren erhåller 40 procent av lönen är f. n. något över Det torde vara sällsynt att arbetsgivaren anställer en handikappad och tilldelar honom "en för honom särskilt anpassad eller skyddad arbetsplats" utan kontakt med arbetsförmedlingarna och utan statsbidrag. Är däremot lagparagrafen tillämplig på alla som fått sin anställning genom arbetsförmedlingen efter arbetsvårdsutredning, vilket också sägs i kommentarerna, och. är den det exklusivt -- dvs. utan att de andra villkoren skall vara uppfyllda - kommer lagen att omfatta betydligt fler människor. Under år 1972 var detta antal fäll ca personer. Vi förordar sålunda en omformulering av 23 som täcker här anförda synpunkter. Det fackliga inflytundet Det anförda styrker att betyd.ande svårigheter föreligger att i lagtext kunna ge en precisering av vad som avses med utrycket "saklig grund" för uppsägning. En av riksdagen antagen utskott.sskrivning kan visserligen tjäna som riktningsgivande för tillämpningen när det gäller uppsägning respektive frågor som avskedande av anställda.. Här kommer den frågan in i bilden, om det är arbetsköparen som skall ges tolkningsföreträde i överensstämmelse med den p1axis som skapats f hägn av SAF-paragrafen 32. Denna är mog.~n för avskrivning, vilket enligt vår mening bör påverka utformningen av lagen om trygghet i anställningen ob1~roen d1~ av behandlingen av arbetsrätt sk om mittens utredning. Som inledningsvis mförts är det enligt vår mening nödvändigt att tillförsäkra de anställda >jälva genom deras lokala fa :kliga organisation ett avgörande inflytande i frågor om uppsägning och avskedanden. En konsekvens med detta >ynsätt är att klart ange i lagtexti:n ah den lokala l"ackliga organisationen >kall undenättas [ alla såväl uppsägnings som avskc:.landefall. Insisterar ubetsgivaren på att fullfölja uppsägningen och verkställa avsked anges i 34 od1 42 om sådant ärendes handläggning. I 42 hänvisas fall, som ~äller oorganiserad arb..:tstagare, till allmän domstol. I annat fall, heter

5 MoL 1973: det att målet skall pr<"v'1$ av arbetsdomstolen. Vidare sägs: "Tvist får genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän." Det måste anses vara otillfredsställande att en sådan o<:nhetlig tillämpning äger rum. Fördelen med handläggning av allmän domstol är att möjlighet till överklagande till högre instans föreligger. I syfte att uppnå en sådan enligt vår mening eftascrävansvänj enhetlighet förordar vi att riksdagen hos regeringen htmställer om en skyndsam prövning av denna fråga och till vårriksdagen 1974 framlägger förslag i här angiven riktning, så att lagen utan tidsutdräkt skall kunna träda i kraft så som förutsatts, dvs. den I juli I nära anknytning till. de berörda aspekterna på problemet trygghet i anställning som berörts i det föregående står en annan viktig fråga, nämligen o m nyunsrällning av :1.rbet~krnft. I kraft av 32 i SAF:s stjdgar är Jet arbetsköparen som bestämm<.:r om en arbetssökande anvisad av arbetsförmedlingen skall anstallas ellt'r inte. Redan in!e dnin g~vis nämn:.les att s. k. svartlistning av aft etare fortf<iranue fön::kommer. I första hand ä1 <let fråga om atr söka utestiinl',3 f;;i-.kl.igt CJd, politi~kt aktiva frän anställning. Omfattande personund\~ rsökningas företa:; i detta syfte. Företeelsen är diskiimmeramle och uförenlig med eh:mentära demokratislla rättigheter. Den bör inte accepteras. Om en arbetssökan.je har yrkesmässiga kvalifikationer och anställningsmeriter i övrigt inte utgör någon hdastning, skall av :trbetsköparen företagna privata pt n.onunder,ökningar icl..e få medföra avvisande av e.n från arbetsf6rmedlingen fämnat1 anvisning om arbett:. Ändrini;ar i arbetsmarknadskungörelsen är darför motiverade och bör upptas lill en snar behandling. I sammanhanget bör ävenledes uppmärksammas oskicket att ej anta arbetssökande ~om e1 fullgjort si.n värnplikt respektive har uppnått och överskridit viss ålder, exempeivis 40 är eller dylikt. Uppsiig11ingstiden.\ längd Med viss avvikelse i positiv riktning från 1971 års beslut föresl:l., förutom den grundläggande uppsägningstiden för s;';väi ai bt'tsgivare som arbittare en målrnd - en grade1.;.j uppsä~nl11gsti.d upp till sex mamider för den SOlll fyllt 45 ar. rrav Otn viss anstäilningstid är därvid ochå ett villkor. En grndeting av ttygghecen kr s1g inte tilltalande för de yngre arbetarna. Vi anser, i enlighet med vad som anfördes i vpl<.-motio nen 1971 :!472. att uppsägnmgstidt:n bör vara s1.:x månader oberoende av J.cvnadsålder. Härav följer att densamm:.1 (Kkså skall gälla upp till fyllda 67 år, vilht odsä LO anfört i sitl remissyttrandt:. ÖlJriga frågor I 4 angående bc~tämmande av anstättningstlu är preciseringen om anstähning hos annat företag in1j111 kon1:ern enligt vår mening för snäv, varför vi föreslår en utvi<lgning ~om på ett bättre sätt tillgojost:r del angivna syftet. I 13,andra meningen, om rd.tt Lill ~ vräkning på grund av 12 första stycket etc. ges en hypotetisk fram~:täll ning av i n kom~t som

6 Mot : skulle ha kunnat förekomma vid anställning, som arbetaren "skäligen bort godtaga". Denna mening ger utrymme för godtycklig tolkning och bör utmönstras ur lagen. Angåe11de Förslag till Lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder Redan vid behandlingen av propositionen 1971 :107 riktade kommunisterna kritik mot att icke det regionala arbetsmarkn.adsorganct, länsarbetsnämnden, skulle ges sådana befogenheter wm culigt proposi tionen förbehölls arhemnarknactsstyrelsen. Innebörden var art länsarbetsnämnden skulle få befogenhet att förordna att arbe.tsgivaren ej fär anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat.;jler godtagit. Vi hyser fortfarande samma uppfattning och anser att den gängna tiden har bestyrkt nktigheten därav Tiden är enligt vår mening mogen för all arbetsförmedlingen i!ag skall fastställas bli obligatorisk, vilken fråga i särskilt sammanhang bör bli föremål för behandling. Föt att emellertid på verksami sätt ki,nna främja anställning n\' äldre samt personer med nedsatt arbetsff>rmäga är det nödvändigt att skapa möjligheter för arbetsförmedlingarna att agera snabbt. l annat fall kommer de förutsättnmgar som legat till grnnd för behovet av ingripanden att vara helt förä ndrade när uärn1ast högre myndighet är klar med att fatta beslut. Arbetsgivaren kan då hävda att det föreligger så helt förändrade förhållanden att länsarbelsnämnden måste göra nya eller kompletterande ulredningar. Förslag avseende I 0 ~ och därav be tingade följdandringar yrkas därför i denna motion. Sådana avser 1 l och 12. Hemställan Med hänvisning till det anförda föreslås att riksdagen i anledning av propusitionen 1973 :129 A. angående Förslag till Lag om anställningsskydd beslutar l. a) att ansluta sig till de i motionen anförda synpunkterna om riktningsgivande anvisningar rörand( tillämpning av stadgandena 1 7 angående grund för uppsägning samt i 18 angående aukedande, b) att ansluta sig till den i motionen förordade principo.:n att tiuerkänna den lokala fack.organ i:><.!l.tonen rätt att förhindra u ppsägning, permittering eller avskedande, c) att, i anledning av vad i motionen anförts, i anslutning till os regeringtm hemställa att frågan om enhetligt förfarande rörande handläggning av mål enligt denna tag skynd~amt företas till omprövning od1 att förslag om ändrat stadgando;: härom företäggt's riksdagen, d) att uttala vad som i motionen anförts om behovet av en närmare prövning av frågan om att för!1indra att vid nyanstäilningar avvisa ndf;!n av arbetsansökningar 5ker på i,'.ke

7 ~fo t. I f.!73 : sakliga grunder, 2. all godkäm1a i bilaga l angivna förslag till ovan nämnda jämte övriga paragrafer i denna lag 1 B. angående Förslag till Lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder beslutar att ~n taga i bilaga 2 anförda försl:.lg till ändringar i angivna pragrafer i denna lag. Stockholm den 30 oktober 1973 C.-H. HERMANSSON {vpk) LARS-OVE HAGBERG {vpk) SUNE OLSSON (vpk) i Stockholm EIVOR MARKLUND (vpk.) NlLS BERNDTSON (vpk) i Liuköping KARL HALLGREN (vpk) LARS WERNER (vpk) i Tyresö GUSTAV LORENTZON (vpk)

8 Mot. 1973: Bliaga I l. Punkt 4 i l utgår. 2. I 4 tredje raden efter orden ".. inom koncern" skall tillkomma orden: "konsortium eller kommanditbolag" (som arbetsgivaren tillhör etc.) "Uppsägnirig från arbetsgivaren!~ sida sk~ll vara sakligt grundad och får ej vidtagas uran de11 lokala fackorganisatwnens nllstyrkan. Saklig grund hos sig. Beror uppsägning om uppsäguin1;ten" "Uppsägning från arl>etcgivaren:> sida sk.all ske skriftligen uth enligt i>ad säg.t i 29 unde:rriittcls< 1.?w m delgivas den!ol..afu f ackorganisationen. Arbetsgivaren begär de1.." För såväl arb..-:tsgivare som arbetstagare gäller en uppsägnmgstid av minst en månad. Arbetstagarn som vid uppsägningen ha1 varit amtälld hos arbetsgivau:n {\ de senaste sex månaderna eller ~alllma nlag i. mi1ts! tu1 11 mårnid~r nnth r de senaste två ancn har r1.\tt liji en. appsägningsiid '.IV sex 1nånader Andra meningen, som börjar med "Ratt till avräkning" och slutar med orden "skäligen bort. godtaga", strykes. Paragrafen får därigenom i sin helhet lydelsen: "Från lön som utgar på grund av 12 s första stycket får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren unjer nämnda tid uppenb:u!igen kunde ha föivärvat 1 ;mnan anställning. Utbildningsbidrag som utgår av stalsmedel vid arbetsmarknadsutbildning får avräknas, i den man bidraget avser &amma t.id som lönen U 'h ;v;-it t:;t~~aren har hlrvit be1 ättigad till bidraget eltu uppsägningen." "Avskedande skaii ske skiihligen m:h underrättelse hii1om de/giras även dar lok.ila J.ic kurg1111isali.:111en. Arbetsgivaren är bt;gilr det l besked är ogiltigt.'" tredje,;tycket: '"VHI be1ä~ ninb ha1 fyllt 45 ar. Samman lagt får arbctst.<igare till.g,odoräkllll'> hi;g~i 60 siidana extrn anställningsmånader. Arhctstagare som ådragit sig n<!d.r!lt 1 arbe1sförmåga i sin ;;n..1 ciiilning hos arbetsgivaren jkalf tiffgodordkna.~ en extra anscå'llnings månad för varje ansrällni11gsmiinad som han lwr påborjat efter de1 hun fyllt 25 år. " "Utan hinder av 22 - vissa ar.ställningsfrämjande åtgärder elle1 genom arf>c tsfåtmediingni i:-jicr arbet.n1/irdutrcdwng erhäilit arbete hos arbetsgivaen. "