Demokrati i en ny tid

Transkript

1 Demokrati i en ny tid Utblickar i Norden och Europa Dokumentation från nordisk konferens i Stockholm den 7 maj 2008 Föreningen Norden Nordiska rådets svenska delegation

2 Föreningen Norden Hantverkargatan Stockholm Tryckår: Stockholm 2008 Tryckeri: Edita Redaktör: Jan Wiklund Foto: Torsten Hallberg Kartor: Wikipedia 2

3 Demokrati i en ny tid Utblickar i Norden och Europa Dokumentation från en nordisk konferens i Stockholm den 7 maj 2008 arrangerad av Föreningen Norden i Sverige Föreningen Nordens Stockholmsavdelning Nordiska rådets svenska delegation och Sveriges Kommuner och Landsting 1

4

5 Förord Ett betydelsefullt inslag i det nordiska samarbetet är att skapa mötesplatser för utbyte av kunskaper och erfarenheter om olika samhällsfrågor. Med detta syfte hölls, efter initiativ av Föreningen Nordens Stockholmsavdelning, en nordisk konferens i Stockholm den 7 maj 2008 om Demokrati i en ny tid Utblickar i Norden och Europa. Inbjudare till konferensen var Föreningen Norden i Sverige, Nordiska rådets svenska delegation och Sveriges Kommuner och Landsting. Konferensen inleddes med att f.d. statsrådet Bengt Göransson och landshövding Mats Svegfors samtalade om den svenska demokratins brister och möjligheter. Den nordiska demokratimodellen i ett föränderligt Europa var ämnet för ett samtal mellan professorerna Sverker Gustavsson och Daniel Tarschys. Ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting, Anders Knape, medverkade med ett anförande om den kommunala självstyrelsen i Sverige i ett europeiskt perspektiv. Från den svenska regeringen deltog integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni som talade om demokratipolitik i Sverige. Från de övriga nordiska länderna medverkade direktör Grete Tarpgaard, Danmark, specialforskare Siv Sandberg, Finland, ambassadör Gudmundur Árni Stefánsson, Island och professor Anne Lise Fimreite, Norge. Kommunikationschef Karin Arvidsson, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, var moderator. Från Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond och Letterstedtska Föreningen har ekonomiskt stöd erhållits. I den här skriften redovisas de anföranden som hölls och de samtal som fördes vid konferensen. Det är arrangörernas förhoppning att denna dokumentation ska vara ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner om demokratifrågor i de nordiska länderna. Om ytterligare information önskas om konferensen kan kontakt tas med Anita Johansson, tfn , Gabriel Romanus, tfn , Carl-Gunnar Peterson, tfn och Karin Valtersson, tfn Stockholm i november 2008 Anita Johansson Ordförande i arbetsgruppen för planering och genomförande av konferensen 3

6 Innehåll Välkommen till konferensen 7 - Riksdagsledamot Sinikka Bohlin, Ordförande i Nordiska rådets svenska delegation - Ordförande Kristina Persson, Föreningen Norden Demokratiutredningen och Ansvarskommittén vad händer nu? 12 - F.d. statsrådet Bengt Göransson, Demokratiutredningen - Landshövding Mats Svegfors, Ansvarskommittén Ny kommunindelning i Danmark vad händer med den kommunala demokratin? 17 - Direktør Grete Tarpgaard, Kommunernes Landsforening, Danmark Från grönbok till vitbok förändringar och utveckling av den kommunala 22 demokratin i Finland - Specialforskare Siv Sandberg, Åbo Akademi, Finland Samhälle och demokrati i förändring - den nordiska demokratimodellen i 27 ett föränderligt Europa - Professor Sverker Gustavsson, Uppsala universitet - Professor Daniel Tarschys, Stockholms universitet Island ett land med många små kommuner 32 - Ambassadör Gudmundur Árni Stefánsson, Island Den regionala nivåns förändring i Norge - statligt eller kommunalt ansvar? 37 - Professor Anne Lise Fimreite, Universitetet i Bergen, Norge Den kommunala självstyrelsen i Sverige i ett europeiskt perspektiv 45 - Ordförande Anders Knape, Sveriges Kommuner och Landsting Levande demokrati en framtidsvision 50 - Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, Sverige Det fortsatta arbetet konferensen avslutas 56 - Riksdagsledamot Sinikka Bohlin, Ordförande i Nordiska rådets svenska delegation Program 58 Deltagarförteckning 60 4

7 Pia Alsin, harpa, och Ann Östling, tvärflöjt, inledde konferensen med musik från de nordiska länderna 5

8 6

9 Välkommen till konferensen Riksdagsledamot Sinikka Bohlin, Ordförande i Nordiska Rådets svenska delegation: Tack för underbar musik, Pia Alsin, harpa och Ann Östling, tvärflöjt. Det var musik som direkt berör ens hjärta och den årstid som vi har utanför, det sköra och det skira, det är våren och den ljusnande nordiska natten. Och som tack och minne från den här dagen vill vi från Nordiska Rådet överlämna svensk musik till er. Välkomna till Sveriges riksdag och Andrakammarsalen. Det är glädjande att det är så många som har visat intresse för att delta i vårt seminarium idag som också direktsänds i TV 24. Demokrati i en ny tid utblickar i Norden och Europa är temat för vår konferens. På tal om demokrati kan vi säga att år 1928 talade dåvarande statsministern Per Albin Hansson just i denna sal om den industriella demokratin och det kommande genombrott som skulle ske i det svenska samhället, en vision som många av oss kunnat ta del av. I dag talar vi om internationalisering, globalisering och gränsöverskridande aktiviteter. Demokrati i alla dessa former som till exempel öppenhet, gränslöshet är fortfarande ett viktigt nyckelord i vårt samhälle. Jag vill tacka för gott samarbete mellan Föreningen Norden, Sveriges Kommuner och Landsting, Nordiska rådets svenska delegation och sist men inte minst Föreningen Nordens Stockholmsavdelning; trion Anita Johansson, Gabriel Romanus och Carl- Gunnar Peterson som i hög grad är initiativtagare och har sett till att den här dagen kommit till. Underrubriken för detta seminarium är Utblickar i Norden och Europa. Det utvidgade Europasamarbetet har inneburit nya krav på det nordiska samarbetet men rymmer också stora möjligheter. Det är viktigt för oss i det nordiska samarbetet att definiera våra särdrag, det nordiska, och vår identitet. Ett samlat Norden kan utöva ett betydande inflytande och prägla det europeiska samarbetet med våra nordiska värderingar. Vi har en liten förändring i programmet, och det är kl när vi ska få höra om ny kommunindelning i Danmark. Det är inte Peter Gorm Hansen som kommer utan vi har Grete Tarpgaard som kommer från Kommunernes Landsforening i Danmark. På vägnar av Nordiska rådets svenska delegation önskar jag er varmt välkomna till 7

10 dagens seminarium här i Riksdagshuset och med det överlämnar jag ordet till Kristina Persson, Föreningen Nordens ordförande. Sinikka Bohlin är riksdagsledamot, ordförande i Nordiska rådets svenska delegation och ledamot av Nordiska rådets presidium. Hon är också rådets rapportör för den Nordliga dimensionen och ordförande för den permanenta parlamentariska Östersjökommittén. 8

11 Välkommen till konferensen Ordförande Kristina Persson, Föreningen Norden: Varmt välkomna till konferensen Demokrati i en ny tid med utblickar i Norden och Europa som har initierats och organiserats av Föreningen Nordens Stockholmsavdelning. Vi gläder oss mycket åt att så många har valt att komma hit idag. Låt mig också passa på att tacka våra samarbetspartners som gjort konferensen möjlig och, inte minst låter oss få hålla till just här, i Riksdagens andrakammarsal. Vi är särskilt glada åt att se många gäster från övriga Norden här. Vi är ju både så lika och olika och när det gäller reformerna på senare år inom det som man litet slarvigt kan kalla demokratiområdet finns det en del skillnader som är spännande att ta del av och kanske bli inspirerad av. I många avseenden är vi verkligen lika, det ser vi inte minst när det görs internationella jämförelser av till exempel graden av öppenhet i våra samhällen, inställningen till globalisering, offentlig sektor, korruption, jämlikhet, kvinnors villkor och mycket annat som återspeglar hur politiken har format våra samhällen. I alla dessa avseenden är vi lika varandra och vi hävdar oss alla mycket bra. Men det som är ännu mer uppseendeväckande är att vi på senare år också toppar de internationella jämförelserna över s.k. hårda frågor, som ekonomisk tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft. I själva verket är det så att om man lägger samman alla placeringar som länder får i de olika internationella mätningarna (det lär finnas ungefär 14 stycken) hamnar vi alla fem längst fram. Det är imponerande och ger anledning till eftertanke: Vad är det som har gjort de nordiska länderna så pass framgångsrika, och kanske framförallt, hur kan denna styrka bevaras och utvecklas? För om något ska kunna bevaras måste det ju också förändras, hela tiden. Omvärlden förändras ju ständigt och demokratins former och innehåll måste utvecklas så att den svarar mot en ny tids villkor och behov. Försummelser och misstag kan ta lång tid att upptäcka och ännu längre tid att reparera. Därför måste vi klara av konststycket att både vara stolta och glada åt vår vackra nordiska modell - och ständigt ifrågasätta och kritiskt granska den! Det vore fullständigt livsfarligt för demokratin i Norden eller 9

12 för kvaliteten på våra samhällsinstitutioner om vi slutade att ifrågasätta hur de fungerade eller tyckte att modellen inte behövde utvecklas. Om vi blev så nöjda med vad vi uppnått att vi blev passiva och självbelåtna. För med demokratin är det nog som med kärleken, den måste ständigt vårdas för att stanna kvar, vara levande och vital. Ett dilemma för politiken är takten just nu i omvärldsförändringarna: Villkoren för demokratin, ekonomi och teknik omvandlas i ett rasande tempo medan våra demokratiska institutioner rör sig mer i en snigels makliga takt. Med globaliseringen har det blivit uppenbart att det finns en riskfylld brist på överensstämmelse mellan demokratins räckvidd och de ekonomiska och kulturella skeendena: De senaste 20 åren ungefär, har tre stora revolutioner ägt rum som i grunden förändrar villkoren för demokratin i världen. De är, för det första avregleringarna av produkt- och kapitalmarknader i världen, för det andra införandet av ny teknik, främst IT och för det tredje att flera stora, mycket folkrika stater som Kina, Indien och hela östblocket i rask takt har integrerats i den globala marknadsekonomin. Allt detta har skett ungefär samtidigt och det har frigjort en kraftfull ekonomisk utveckling men inte på långa vägar motsvarande politiska utveckling. Det tidiga1900- talet såg också en snabb ekonomisk och teknisk utveckling men då skedde en parallell politisk och demokratisk utveckling med många institutionella reformer inom utbildning, rättsväsende och sociala förhållanden. Då skedde nästan allt inom ramen för nationalstatens gränser. Idag finns det behov av stora gränsöverskridande insatser för ett hållbart klimat, miljö, rättvisa och stabilitet i världen men det finns inte den globala, institutionella överbyggnad eller de demokratiska strukturer som skulle behövas för att man ska fatta de nödvändiga, gemensamma besluten. Vi är inte ens i närheten att skapa dem och om, eller snarare när den kan växa fram, hur demokratisk kommer den att bli? Vi vet hur svårt det är att engagera medborgarna för EU-parlamentsvalen. Men det finns egentligen inget annat val än att försöka Samtidigt är förstås lokal, regional och nationell politik lika viktig som förr och måste utveckla nya former för att fortsätta vara vital. Det finns de som säger att det finns fördelar med den tröghet som demokratins former och beslut präglas av att det ger den nödvändiga tiden för eftertanke och förankring av viktiga beslut, så att de verkligen ska grundas i människors medvetande. Det kan låta förståndigt men rymmer också stora risker. Demokratins former är inget självändamål, de finns till för att rättvist och effektivt leverera ett samhällsansvar ta tillvara det kollektiva intresset. Om snigeln segar på för länge blir det kanske fel beslut som fattas eller inga beslut alls, det blir inga sociala svar på förändringarna som sker runt omkring oss i ekonomi, teknik och omvärld. Det ska bli spännande att höra hur dagens talare adresserar denna fråga, hur demokratin ska byggas i en ny tid. En i mitt tycke viktig fråga är hur bygger man robusta strukturer så att de också klarar svåra tider? Så att respekten för alla människors lika och okränkbara värde respekteras också när vi själva drabbas av svårigheter. Nu har vi bakom oss en guldålder som sett en helt förbluffande ekonomisk tillväxt. Det är nog inte ett alltför djärvt antagande att den stadiga förbättringen av människors levnadsstandard som vi har sett de senaste 60 åren också är en viktig förklaring till den sociala och politiska stabilitet som inte minst vi nordbor fått njuta av. Som i sin tur är en förklaring till att demokratin har fungerat bra. Jag skulle vilja skicka med ett svar på denna fråga. Som kanske kan låta som en självklarhet för många men som inte alltid är så enkelt att uppnå, ens med aldrig så kloka regionindelningar och författningsreformer: Mitt enkla och svåra svar är att demokratin måste bygga på en kombination av gott ledarskap och insiktsfulla, aktiva medborgare: Det som ytterst avgör de demokratiska beslutens kvalitet är människorna, dvs. ledarna, våra förtroendevalda och 10

13 vi som väljer dem. För ett par veckor sedan åt jag middag med fredspristagaren Muhammed Yunus. Han berättade att han för något år sen till sist och efter mycket moget övervägande bestämt sig för att starta ett nytt politiskt parti i Bangladesh, som en akt av samhällsansvar och för att det verkligen behövdes. Men det visade sig att nästan ingen av alla de kloka, goda personerna som han ville ha med i sitt parti hade någon lust. Politik hade ett alltför dåligt anseende. De ville hellre fortsätta vara lärare eller advokater eller vad de nu hade för yrke Däremot fick han en lång rad nya vänner som han själv inte skulle vilja rösta på. Så han la ner det hela, det blev inget nytt parti i Bangladesh. Hur garanterar man att demokratin inte bli ett instrument för odemokratiska krafter? Idag vinner främlingsfientliga partier terräng i stora delar av Europa. Politiker som vill stänga gränserna, sluta sig inåt i stället för att samarbeta med andra blir populära, trots att vi lever i goda tider. Svaret på hur man får bra politiker är förstås demokratin själv, att den blir tillräckligt levande, insiktsfull och dynamisk. Det finns förmodligen bara ett icke-auktoritärt medel för att bekämpa spridningen av fördomar och förakt för andra och det är kunskap. För oss inom Föreningen Norden ser vi att vi har en viktig roll att spela som aktivister inom folkbildningen. Vi kommer att arbeta för att sprida kunskap om de stora omvärldsfrågor som är en viktig utgångspunkt för demokrati i en ny tid. Och som också är ett starkt argument för nordiskt samarbete. Om vi uppträder gemensamt kommer vår politiska röst att höras bättre i världen. Det behövs! Än en gång varmt välkomna, och tack för ordet! Kristina Persson är civilekonom och ordförande för Föreningen Norden. Hon har varit riksdagsledamot, ledamot av Europaparlamentet, landshövding i Jämtlands län och vice riksbankschef. 11

14 Demokratiutredningen och Ansvarskommittén vad händer nu? F.d. statsrådet Bengt Göransson, Demokratiutredningen Landshövding Mats Svegfors, Ansvarskommittén: Mats Svegfors: Ansvarskommittén var en parlamentarisk utredning med tung och bred representation från partierna. I efterhand har den blivit uppmärksammad för sitt förslag om ett mindre antal regioner istället för län, men det handlade inte utredningen om i grunden. Den handlade om de utmaningar som samhällsorganisationen står för på lång sikt. Vi fick uppdraget 2003, och det var ett öppet uppdrag. Första skedet bestod i att skriva direktiv till det andra. Det var en problembeskrivning. Utredningen handlade om ekonomi. Inte utifrån föreställningen att det skulle råda en kris, utan för att förstå de strukturella utmaningar som välfärdsmodellen står inför. Därför närmar vi oss nu kärnan i det Persson sa: varför klarar vi oss så bra i Norden? Utredningen utmynnade i förslag om att den regionala nivån är viktig för att skapa samverkan mellan stat och kommun det är svårt att åstadkomma samordning centralt och om hur den ska se ut. Utredningen handlade om hur samspelet ska se ut. Den utmynnade bland annat i färre regioner med starkt utvecklingsansvar, inte minst bevarat ansvar för sjukvården. Bengt Göransson Mats Svegfors Bengt Göransson: Demokratiutredningen var en parlamentarisk utredning Det var inte en författningsutredning. Arbetet övertygade mig om att den inte skulle 12

15 syssla med författningen. Författningen gör livet lättare för dem som styr. Folkstyre betyder inte att styra folket, utan att det är folket som ska styra. Utredningen belyste demokratins villkor. Min förhoppning var att den skulle resultera i ett bibliotek för demokratistudier, att den skulle verka mobiliserande. Den resulterade i ett huvudbetänkande med utredningens resonemang, plus tretton forskarvolymer och trettiotvå mindre debattskrifter. De senare handlade till exempel om det demokratiska dilemma som uppstår vid olydighetsaktioner, forskarvolymerna vid sidan av statsvetenskapliga områden också om så komplicerade frågor som demokratins estetik. Volymerna finns nu på biblioteken och på exempelvis folkhögskolor. Jag kan fortfarande se att den spelar en roll och att den trots sin spretighet används som grund för demokratidiskussioner. Utredningen stannade för begreppet deliberativ demokrati, vilket syftar på att demokrati är ett ansvarstagande, och att det inte får vara för enkelt. Här finns utmaningar. Vi missade en punkt att man förlorar ibland men måste leva ändå. Det är inneboende i demokratin som princip när samhället definieras som en affär med kunder tappar man möjligheten att utkräva annat ansvar av medborgaren än som skattebetalare. Något som är hotfullt i dagens samhälle är att alltfler i effektivitetens namn definierar samhället som affärsrörelser. Det är en förtunnad syn på demokrati. När SKL på sin mässa möter människor är det yrkeskåren politiker som möter folk som nasare. Vilket ansvar tar medborgaren då? Vi måste rensa upp i köpträsket. Vi kan inte uppträda som om människor är kunder. Politiker måste ta ansvar för sitt uppdrag. Idag finns det inte en enda politiker som företräder medborgarna. De företräder skattebetalarna. Biståndsministern säger sig ansvara för skattepengarna, men hon borde i första hand intressera sig för lidande människors behov. Det förra öppnar för en osocial människosyn. Företräder politikern den gamling som behöver en rullstol, eller företräder han den skattebetalare som inte vill betala för rullstolen? Vi måste rensa begreppsträsket. Det allra märkligaste är att de politiker som företräder skattebetalarna alltid kommer att företräda ett kollektiv, aldrig individer. Jag träffade Frälsningsarméns högste chef, generalen Eva Burrows för sexton år sedan. Hon sa att det finns för många chefer i världen idag men för få ledare. Värden är, sa hon, overmanaged but underled. Det räcker inte att tillsätta effektiva chefer. I det perspektivet kan demokratiutredningens bibliotek vara inspirerande för demokratistudier. Vi kan inte uppträda som om människor är kunder. Politiker måste ta ansvar för sitt uppdrag. (Bengt Göransson) Mats Svegfors: Vi funderade mycket på medborgarperspektivet, men det var en allmän formulering. Medborgaren kan vara den enskilda människa som har förväntat sig stöd. Den traditionella demokratidebatten handlare om Bengts perspektiv: delaktighet i besluten. Men det är också viktigt att tillgodose de förväntningar som medborgarna har. Det leder också till ekonomiska frågor. Den offentliga organisationen handlar inte bara om demokrati utan också om halva samhällsekonomin och om ekonomisk rationalitet. Annars fungerar inte sjukvården Försvaret kostar till exempel fortfarande 40 miljarder kronor, trots en totalt förändrad och reducerad verksamhet. Med de avdrag och det sparande vi har i anslagsfördelningen finns snart bara utrymme för fasta kostnader kvar. Och det är ett generellt problem i tjänsteproduktion. Vi har ofrånkomligen ett omvandlingstryck på den offentliga verksamheten. Det är jättesvårt. Och det blir inte lättare för att det är demokratiskt styrt. Vi måste klara av den fördelning vi vill ha. Och till det behövs inte bara demokratiska ledare utan också 13

16 kunniga ledare. Karin Arvidsson: Effektivitet alltså? Mats Svegfors: Vi säger, som en replik till demokratiutredningen: ja ni har rätt, men det behövs också effektivitet. Vi kan inte fly från detta, vi måste ta ansvar för den offentliga verksamheten, vilket innebär att ta ansvar för effektiviteten. Inte att sjuksköterskorna ska springa fortare, men att systemet ska fungera bättre. Bengt Göransson: Du har rätt i att man inte kan använda pengar man inte har. Men problemet idag är att vi försöker effektivisera samhället genom affärsmässighet. Och det leder till läckage. När jag var minister diskuterades en opera i Göteborg. Det blev protester där operan ställdes emot mer sjukvård. Men en opera är en politisk ambition, vilket mer sjukvård inte kan vara i det offentliga. Mindre sjukvård därför att fler är friska är målet där. Mera sjukvård kan möjligen vara ett mål för ett privat sjukhusföretag som kan ha behov att alla blir patienter. Om man har affärsmässiga ambitioner för ett samhälle kommer allt att handla om expansion. Till exempel att ordna fler återbesök på vårdcentralen, vilket glädjer både läkare och patient, men som kan leda till en kostnadshärdsmälta. Mats Svegfors: Vi sätter inte likhet mellan affärsmässig och organisatorisk effektivitet. Det ska vi kunna hantera i det demokratiska systemet, inte i strukturen. Demokratiska val ska göras på den demokratiska nivån, ekonomisk rationalitet utifrån den modell vi har, och ekonomisk utvecklingsförmåga ut i från den här modellens särart. Utredningen sysslade med sjukvård. USA lägger ner 16 procent av BNP på sjukvården, vi 9 procent. De har lyckats åstadkomma tillväxt i sjukvården, men också ett stort slöseri. Den svenska sjukvården är remarkabelt bra. Den driver på utvecklingen, den har legitimitet, men på sikt finns en utmaning. Det väller fram krav men det finns inte något jättestort utrymme i budgeten. Det krävs en ständig omvandling, som vi måste klara av inom ramen för den modell vi har. Bengt Göransson: Jag talar inte om huvudmannaskapet. Det jag vänder mig mot är när det offentliga resonerar som ett företag. Ett exempel är kollektivtrafiken i Stockholm. Här skulle medborgarna kunna ställas inför svåra valfrågor. Medborgarna borde tvingas svara på frågan om de kan godta att tunnelbanan går var tolfte minut lördagar och söndagar i stället för var tionde om det ger större resurser till vården. De slipper svara idag. Karin Arvidsson: Är inte din utredning ett sätt för staten att slå sig in på marknaden? Bengt Göransson: Så här säger Martin Kylhammar i boken Livet en stor sak: Jag hör ofta att det är viktigt att skaffa sig så mycket information som möjligt. Osmält snack är detta. Tvärtom gäller det att skaffa sig så lite information som möjligt för att lösa sin uppgift. Den informationen skall däremot ha största relevans. Sådant här vet varje kock. Ingen maträtt blir bättre av att det tillsätts ytterligare en råvara vilken som helst. Själva poängen är att uppöva sin förmåga att avgöra relevansen, det vill säga att välja bort sådant som inte hör till saken. Då smakar det. Samhällsapparaten måste nalkas medborgarna med relevant information. Men SKL och partierna nalkas folk som varumärken. Ett exempel är socialdemokraterna som vill ha supportrar istället för medlemmar. Mats Svegfors: Jag har samarbetat med varumärket SKL och måste försvara dem. Jag har samarbetat både med kommunerna och staten, och SKL har varit lätt att samarbeta med vilket inte staten har varit. Det förs fortfarande ett aktivt samtal i kommunerna vilket det inte görs i staten. Bengt Göransson: Vad jag pekar på är att man väljer ett namn som man vill ska nå medborgarna istället för att vara en organi- 14

17 sation. Medborgarnas inflytande avgörs inte av organisationsformen. Däremot är det en risk om medborgarna tror att stat, kommun etc är något separat. Som när statens politiker är nöjda när de kan vältra över kostnader på kommunerna, trots att det är samma medborgare som betalar. Karin Arvidsson: All offentlig makt utgår visserligen från folket, men problemet de flesta talar om är att de inte kan påverka vad som händer. Vad gör vi åt det? Bengt Göransson: Vi måste tala om att medborgarna aldrig har haft så mycket makt som nu. Min farmor hade inte större makt. Däremot är det farligt att tro att man inte har någon makt. Man måste ta ansvar för den och inte springa undan och säga att man inte har någon. Demokratin får inte reduceras till att bara vara en effektiv beslutsapparat. Sdproblemet är faktiskt att folk röstar på dem. Andra politiker måste då ta ansvar för detta och förklara hur de demokratiska sambanden ser ut. Karin Arvidsson: Hur kan man skapa större förtroende? Mats Svegfors: Jag håller med om att medborgarna har större makt än någonsin över politiken. Men politiken har mindre makt över den offentliga verksamheten än tidigare. Varför? Vi är rikare än för fyrtio år sen, men politik är svårare än då. Det finns ett komplicerat samband mellan politik och förvaltning. Politiken tenderar att bli något för sig och förvaltningen går vidare oberoende av politiken. Det politiska handlingsutrymmet var mycket större före sjuttitalets ekonomiska kris. Nu måste man förändra inom givna ramar istället för att bygga ut. Det leder till att politik blir något för sig. kommer i efterhand att framstå som en lycklig period. Vi har mycket små demokratiproblem. Men vi kan få problem om trettio år. Om människor urskiljer klyftan mellan politiken och det politiken antas påverka får vi en förtroendekris. Bengt Göransson: Du har rätt. Svagheten...medborgarna har större makt än någonsin över politiken. Men politiken har mindre makt över den offentliga verksamheten än tidigare. (Mats Svegfors) nu är att de som har de politiska uppdragen inte definierar sin uppgift. Man refererar till skattebetalarna istället för till medborgarna. Jag känner bara till en politiker som har förstått detta Mikael Odenberg, som avgick när han antogs ansvara för skattebetalarna istället för uppgiften att tillvarata försvarsintresset. Samma sak för en kulturpolitiker, han eller hon ska ansvara för kulturen, inte för skattepengarna. Partierna tappar medlemmar. Jag blir skakad när jag läser en s-skrift där en politiker säger att demokratin nu är så utvecklad att man inte behöver gå omvägen över ett parti. En ledande politiker anser alltså att partier är en omväg det är drömmen om den opolitiska politiken. Om man röstar galet ska de gå åt skogen, annars finns inget ansvar. Karin Arvidsson: Är inte detta ett hot mot demokratin? Mats Svegfors: Det svenska samhället nu 15

18 Karin Arvidsson, konferensmoderator Karin Arvidsson (ovan) är kommunikationschef i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Hon har ett förflutet som nyhetsjournalist, producent och programledare på Sveriges Radio och Sveriges Television. Arvidsson har också varit informationschef i Umeå kommun. Bengt Göransson har varit chef för Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, ordförande i ABF:s förbundsstyrelse, skol-, kultur- och utbildningsminister. Göransson har även varit ordförande i Föreningen Norden och i den statliga Demokratiutredningen som 2000 avgav betänkandet En uthållig demokrati! (SOU 2000:1). Mats Svegfors är landshövding i Västmanlands län. Han har varit statssekreterare i Bostadsdepartementet, VD i bokförlaget Timbro samt politisk redaktör och chefredaktör för Svenska Dagbladet. Svegfors har varit ordförande för den statliga Ansvarskommittén som 2007 avgav slutbetänkandet Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10). 16

19 Ny kommunindelning i Danmark vad händer med den kommunala demokratin Direktör Grete Tarpgaard, Kommunernes Landsforening, Danmark: Indledning Tak for invitationen til at præsentere, hvad som hænder i Danmark efter kommunalreformen. 1. januar 2007 oplevede vi historiens største omlægning af den offentlige sektor i DK. De mange kommunesammenlægninger og dannelsen af 5 nye regioner har vagt stor opsigt i udlandet. Det er naturligt. Det hænder ikke hver dag, at der sker en så omfattende reform. Men bemærk: Kommunalreformen i Danmark er ikke primært en reform af strukturen. Kommunalreformen er primært en reform af den måde man fordeler ansvaret for velfærdsudviklingen mellem kommunerne, regionerne og staten. Det gælder også ansvaret for demokratiets udvikling. Den egentlige drivkraft for kommunalreformen har været et princip om at velfærdsopgaverne skal løses så tæt på borgerne som muligt. Konsekvensen heraf er at en lang række velfærdsopgaver den 1. januar 2007 blevet samlet på det kommunale niveau. Fx o Ansvaret for hele det sociale område blev samlet i kommunerne. o Ansvaret for sundhed uden for sygehusene blev samlet i kommunerne. o Kommunerne fik større ansvar for miljø, planlægning og erhvervsservice. o Arbejdsmarkedsopgaverne blev forank ret i kommunerne. o Kommunerne fik ansvaret for at betjene borgerne med pas og kørekort. Reformens klare mål om, at Kommunerne skal være borgernes indgang til den offentlige sektor gælder i vid udstrækning også demokratiet. De danske kommuner har efter reformen fået et endnu større ansvar for at udvikle demokratiet og borgerinddragelsen. Det er de danske kommuner meget bevidste om. Det viser de seneste års erfaringer i Danmark. Det lokale demokrati er sat højt på de nye kommuners dagsorden. Og det leder til hovedbudskabet i mit oplæg: Et stærkt lokalt demokrati er først og fremmest et resultat af politiske prioriteringer ikke af hvilken størrelse kommuner har. 17

20 Danmarks kommuner 2007 Danmarks lokaladministration Hjørring Frederikshavn Læsø Brønderslev-Dronninglund Jammerbugt Ålborg Thisted Morsø Vesthimmerland Rebild Mariagerfjord Skive Lemvig Randers Struer Norddjurs Viborg Holstebro Favrskov Syddjurs Silkeborg Århus Herning Skanderborg Ikast-Brande Gribskov Helsingør Ringkøbing-Skjern Frederiksværk-Hundested Fredensborg Horsens Hillerød Odder Hørsholm Samsø Odsherred Allerød Rudersdal Frederikssund Furesø Hedensted Lyngby-Tårbæk Egedal Gentofte Herlev Ballerup Gladsakse Vejle Billund Rødovre Albertslund Glostrup København Frederiksberg Høje Tåstrup Holbæk Varde Roskilde Brøndby Lejre Ishøj Kalundborg Tårnby Greve Hvidovre Vallensbæk Fredericia Dragør Solrød Bogense Sorø Kerteminde Vejen Fanø Kolding Ringsted Middelfart Køge Esbjerg Odense Slagelse Stevns Nyborg Assens Faxe Næstved Haderslev Faaborg-Midtfyn Bornholm Svendborg Tønder Vordingborg Åbenrå Sønderborg Langeland Ærø Lolland Guldborgsund Det nye Danmark Lad mig lige kort opsummere, hvad der er sket i Danmark 1. januar 2007: De 13 amter/landsting er blevet nedlagt og erstattet af 5 regioner. Deres primære opgave er Sygehuse. 271 kommuner slog sig sammen til 98 kommuner. Det skete ud fra et krav om, at kommunerne skal have minimum indbyggere. Grænsen på blev sat, for at kommunerne kan opnå professionel og økonomisk bærekraft. En bærekraft de skal bruge til at udføre de nye, specialiserede opgaver, som de har overtaget fra staten og amterne. Gennemsnitsstørrelsen på en dansk kommune var før reformen ca indbyggere. Set i et europæisk perspektiv er det relativt store kommuner. Nu er gennemsnittet ca indbyggere det er hermed de største gennemsnitskommuner i Europa. Før reformen var halvdelen af kommu- 18 nerne under indbyggere. I dag er medianen Kommunerne har fået større ansvar også for demokratiet Reformen har betydet store omvæltninger i de danske kommuner både politisk og administrativt: o Kommunerne har skulle opbygge en ny politisk organisation. o Kommunerne har skulle opbygge en ny administration. o De har skulle overtage nye opgaver. o De har skulle fastlægge nyt serviceniveau. o Kommunerne har skulle fastlægge nyt budget. Hvad så med nærdemokratiet og borgernes inddragelse? Er de blevet klemt i de andre store dagsordener? Nej tværtimod! Vi må konkludere, at nærdemokrati har fyldt bemærkelsesværdigt meget i den danske reformproces. Årsagen er naturligvis, at den største bekymring hos reformens skeptikere har været,