ÖPPEN PROGRAMVARA I OFFENTLIG FÖRVALTNING EN JURIDISK INBLICK av Erik Woodcock Markus Holm

Transkript

1 ÖPPEN PROGRAMVARA I OFFENTLIG FÖRVALTNING av Erik Woodcock (erik.woodcock@vinge.se) Markus Holm (markus.holm@vinge.se) Ett PM från det IT-rättsliga observatoriet ITObservatorie

2 Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Rapportens omfattning 4 3 Öppen programvara en kort bakgrund 5 4 Det offentligas nyttjande av öppen programvara Typfall 1 användning Typfall 2 vidareutveckling Typfall 3 spridning 9 5 Licensen är allt 10 6 Upphovsrätt Allmänna frågor Rätt att förändra och vidareutveckla Rätt att sprida eller skyldighet att sprida till allmänheten Den ideella rätten en särskild risk? Behöver upphovsrätten förändras? 23 7 Något om patent 24 8 Kort om offentlig upphandling 25 9 Offentlighet och IT-säkerhet Offentlighet och sekretess Något om krav på IT-säkerhet Avtal om öppen programvara Bakgrund ideologisk och ekonomisk kontext Avtal eller ensidig utfästelse/avsiktsförklaring Bindande avtalsvillkor? Friskrivningsklausuler Rättegång om öppen programvara Något om European Public Sector License 35 Observatorie- 2

3 13 Det offentligas användning av öppen programvara en sammanfattning 36 Bilaga 1 38 Bilaga 2 44 Observatorie- 3

4 1 Inledning Öppen programvara i offentlig förvaltning kan det betraktas som något särskilt kontroversiellt? Svaret på den frågan beror kanske på frågeställarens värderingar och med all säkerhet också på det perspektiv utifrån vilket frågan ställs. Denna rapport tar sin utgångspunkt i den praktiserande juristens perspektiv. Fenomenet som skall betraktas är öppen programvara i offentlig förvaltning och det utifrån svensk rätt. Till att börja med måste fenomenet avgränsas. Ett försök att göra det görs också i denna rapport, dock främst genom hänvisning till andra källor. Denna rapport utgår från tre områden som enligt författarna till denna rapport antas vara de mest centrala vid en myndighets funderingar och frågor gällande öppen programvara. Dessa områden är användning, vidareutveckling och spridning av öppen programvara. Som med alla rapporter av detta slag måste vissa avgränsningar och val angående rapportens innehåll göras. Den som läser rapporten och anser att någon fråga som rätteligen borde ha behandlats saknas uppmanas att kontakta författarna. 2 Rapportens omfattning En rapport som skall behandla ett så stort ämnesområde som öppen programvara måste lämpligen avgränsas. Denna rapport kommer därför att huvudsakligen behandla juridiken kring myndigheters användning av öppen programvara. Den övergripande frågeställningen handlar således om vilka juridiska frågeställningar som bör beaktas vid användningen av öppen programvara i offentlig förvaltning. Observatorie- 4

5 Enligt uppdraget till denna rapport skall rapportens fokus ligga på andra rättsliga frågor än licensiering. I en rapport som handlar om öppen programvara kan det dock inte helt och hållet bortses från frågor rörande licensiering, men tyngdpunkten i denna rapport kommer att ligga på andra rättsliga frågor än licensiering. I denna rapport har författarna själva valt ut vilka frågor som förtjänar att avhandlas. Rapporten gör inte anspråk på att vara fullständig eller heltäckande annat än på det sättet att det enligt författarnas bedömning är de i rapporten avhandlade frågor som förtjänar att beaktas särskilt då användning av öppen programvara övervägs i offentlig förvaltning. Sammanfattningsvis kan sägas att syftet med rapporten är att tillhandahålla en förstudie om de juridiska frågor som aktualiseras vid användning av öppen programvara i offentlig förvaltning med fokus på andra rättsliga frågor än licensiering, dvs en översiktlig genomgång av tänkbara problem inom olika rättsområden. 3 Öppen programvara en kort bakgrund Statskontoret skriver om öppen programvara. 1 Andra beskriver fenomenet fri programvara. 2 Det finns många beskrivningar av det som på engelska kallas open source software och free software. Även om begreppen kan verka närliggande och trots många gemensamma drag ligger ofta olika praktiska och politiska samt filosofiska synsätt bakom olika definitioner. Olikheterna vad gäller synsätt framkommer också i de licenser som förekommer vid öppen programvara. Avsikten med denna rapport är dock inte 1 Öppen programvara, en rapport utgiven av Statskontoret. Rapporten finns också på följande adress: 2 Se till exempel Gnuheter på följande adress Observatorie- 5

6 att beskriva dessa fenomen som sådana och inte heller att värdera dem eller olika definitioner. Bland den flora av rapporter, artiklar samt Internetresurser som beskriver vad som i denna rapport beskrivs som öppen programvara kan bland annat hänvisas till den rapport som publicerats genom det ITrättsliga observatoriet hos IT-kommissionens försorg: Open source Ur ett praktiskt juridiskt perspektiv 3 av Mattias Andersson liksom till Statskontorets rapport Öppen programvara 4. Den läsare som har intresse av att läsa mer om de fenomen som i denna rapport benämns öppen programvara hänvisas företrädesvis till Internet och då först och främst dels till (se särskilt the Open Source Definition ), dels till (se The Free Software Definition). Det går knappast att avhandla vilka juridiska frågeställningar som bör beaktas vid användningen av öppen programvara i offentlig förvaltning utan en ansats till att ange vad som menas med öppen programvara. Inte heller går det att helt undvika diskussionen om varför just begreppet öppen programvara har valts. Det är knappast tillräckligt att enbart konstatera att Statskontoret i sin rapport har valt begreppet öppen programvara, även om det kan te sig naturligt att försöka använda samma begrepp i en text som har offentlig förvaltning i fokus. I denna rapport betecknas det fenomen som skall beskrivas som öppen programvara. För att fylla syftet med denna rapport avser begreppet öppen programvara programvara som kännetecknas av att: 3 Andersson, Mattias, Open source Ur ett praktiskt juridiskt perspektiv, i Ensamrätter i ny miljö tre seminarier, rapport 54/2002 från det IT-rättsliga observatoriet. Rapporten kan hämtas på följande adress: /doc/563.html 4 Öppen programvara, en rapport utgiven av Statskontoret. Rapporten finns också på följande adress: statskontoret.se/pdf/ pdf. Observatorie- 6

7 1. källkoden till datorprogrammet görs allmänt tillgänglig, och 2. rättighetshavaren till datorprogrammet uppställer vissa allmänt tillämpade villkor för nyttjandet av programmet som kännetecknas av: att användningen får ske utan avgift (ingen licensavgift utgår) frihet att sprida och tillgängliggöra datorprogrammet i vidare led frihet att ändra och göra tillägg till datorprogrammet. Det bör noteras att i denna rapport används begreppet öppen programvara för sådan programvara då merparten av dessa kriterier uppfylls. I praktiken kan det i olika licenser göras vissa begränsade undantag från dessa kriterier utan att författarna till denna rapport för den skull anser att programvaran inte bör kunna benämnas öppen programvara. Öppen programvara är således programvara där rättighetshavaren till programvaran själv tillgängliggjort källkoden och sedan medgett en omfattande användning av programvaran till ett obegränsat antal personer. Valet av begreppet öppen programvara skall inte ses som ett försök att definiera en enskild aktivitet utan snarare ses som ett försök att hitta en övergripande etikett som kan rymma såväl Free Software som Open Source liksom andra licenslösningar med gemensamma drag. 4 Det offentligas nyttjande av öppen programvara En myndighets nyttjande av öppen programvara kan indelas i tre grundläggande aktiviteter: användning vidareutveckling spridning. Nedan i detta avsnitt kommer de tre ovannämnda aktiviteterna att beskrivas närmare. De frågor som Observatorie- 7

8 aktualiseras under respektive aktivitet behandlas sedan i de kommande avsnitten. 4.1 Typfall 1 användning En myndighet upphandlar/skaffar färdigutvecklad öppen programvara och använder den i verksamheten. Användningen av en öppen programvara i bemärkelsen installation och körning av programmet förutsätter att myndigheten antingen skapat programmet inom myndigheten eller att myndigheten anskaffar programmet från någon. För det fall att en myndighets anställda avser att skapa en programvara görs detta typiskt sett i någon form av internt projekt, vilket i så fall naturligtvis måste ligga inom ramen för myndighetens verksamhet såsom definierad i myndighetens instruktion. Att en myndighet fattar beslut om att utveckla en programvara kan antas vara ett för myndigheten viktigt beslut, inte minst med tanke på de kostnader som typiskt brukar vara förenade med utvecklingsprojekt på IT-området. För det fall att myndigheten fattar beslut om att skapa en programvara genom ett utvecklingsprojekt i vilket något annat än anställda skall utföra arbete kan projektet i sådana delar jämställas med en upphandling, då närmast av tjänster. En myndighets anskaffning av programvara faller typiskt sett inom tillämpningsområdet för offentlig upphandling och kan enligt författarna till denna rapport som utgångspunkt betraktas som vilken annan upphandling som helst. Eftersom datorprogram typiskt sett omfattas av upphovsrätt måste en myndighet liksom en annan användare ha tillförsäkrat sig nödvändiga rättigheter till programmet i fråga. Observatorie- 8

9 Själva användningen måste vidare vara förenlig med för myndigheten tillämplig lagstiftning och andra föreskrifter. 5 Att användningen måste ske på ett sådant sätt att offentlighetsprincipen kan tillgodoses får anses grundläggande. 4.2 Typfall 2 vidareutveckling En myndighet förändrar och vidareutvecklar en öppen programvara. En förändring av ett datorprogram aktualiserar frågor om detta är förenligt med tillämpliga villkor på vilket programmet tillhandahållits. Har myndighetens anställda skapat programmet så får den också vidareutveckla programmet. 4.3 Typfall 3 spridning En myndighet önskar sprida en öppen programvara. En myndighet kan önska sprida en öppen programvara, till andra myndigheter eller till allmänheten. Även sådana aktiviteter aktualiserar rättighetsfrågor. Mot bakgrund av de aktiviteter som här beskrivits förefaller det naturligt att vad gäller juridiska frågor börja med licensfrågan. 6 5 Som exempel på föreskrift som inte närmare behandlas i denna rapport kan nämnas Arbetarskyddsstyrelsens (numera Arbetsmiljöverket) föreskrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1998:5). 6 Det bör särskilt noteras att det uppdrag som resulterat i denna rapport inte innefattar att närmare granska licensfrågor. I stället hänvisas läsaren i dessa delar därför till rapporten Open source Ur ett praktiskt juridiskt perspektiv, se not 3. Observatorie- 9

10 5 Licensen är allt To copyleft a program, we first state that it is copyrighted; then we add distribution terms, which are a legal instrument that gives everyone the rights to use, modify, and redistribute the program s code or any program derived from it but only if the distribution terms are unchanged. 7 I princip gäller att den som avser att använda ett datorprogram måste ha erhållit tillstånd från rättighetshavaren (upphovsmannen eller dennes rättförvärvare) då användning medför utnyttjande som annars faller inom den ensamrätt som genom lag (konventioner) tillfaller rättighetshavaren. I korthet innebär detta att den som skapar ett datorprogram, upphovsmannen, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) har upphovsrätt till datorprogrammet. Upphovsrätten innefattar ensamrätt att göra vissa i lagen angivna saker, framför allt rätt att framställa och sprida exemplar av datorprogrammet. Denna ensamrätt är föremål för reglering i avtal om licensiering av datorprogram. För att förstå vad som är öppen programvara och klarlägga om viss programvara kan betraktas som sådan är det nödvändigt att se till licensvillkoren för programvaran i fråga. Genom att jämföra licensvillkoren för en programvara med någon annan programvara som allmänt betraktas som öppen programvara eller genom att jämföra med de villkor som tagits fram av organisationer såsom Free Software Foundation ( FSF ) kan en programvara klassificeras som öppen programvara. Organisationer som FSF har själva satt upp definitioner för vad de menar är öppen programvara. 7 What Is Copyleft?, Observatorie- 10

11 Den antagligen mest spridda licensen för öppen programvara är GNU General Public License. Den används för flertalet av FSFs programvaror och för alla andra program vars rättighetshavare använder sig av GNU General Public License (se bilaga 1). 8 Andra belysande exempel på licensvillkor för öppen programvara är de licensvillkor som publiceras på OSIs webbplats. Ett exempel på licensvillkor som publicerats på OSIs webbplats är de som tillämpas för Apache (se bilaga 2). Appache är en av de mest använda programvarorna för webbservrar. 9 Kopplingen av programvara till en viss licens, dvs en viss samling av villkor, görs typiskt genom att rättighetshavaren anger att en viss licens skall tillämpas. Hur detta görs liksom hur innehållet i denna licens skall ha kommit användaren till del är något som inte sällan är föremål för diskussion i samband med diskussion om vilka villkor som en användare av en programvara blivit bunden av. Som huvudregel kan anges att den myndighet som anskaffar öppen programvara har att följa den licens som rättighetshavaren till datorprogrammet utfärdat, dvs angett skall tillämpas. Visserligen kan det säkerligen inte sällan diskuteras om sådana villkor kommit användaren i detta fall en myndighet tillgodo på ett sådant sätt att de utgör bindande avtalsvillkor. Allt förstås beroende hur och av vem sådan programvara anskaffats. Det är dock inte enbart en fråga om att en myndighet är bunden av det avtal den ingått, datorprogram skyddas nämligen som angivits ovan också av upphovsrätt. Upphovsrättsskyddet medför att myndigheten i vart fall måste kunna visa på en rätt att nyttja programmet ifråga och därav följer att myndigheten även måste kunna ange under vilka villkor användning får ske. 8 GNU General Public License finns som bilaga 1 till denna rapport. Licensen finns också på följande adress: En svensk icke-officiell översättning gjord av Mikael Pawlo finns på följande adress: 9 Statskontorets rapport Öppen programvara, s 12. Observatorie- 11

12 6 Upphovsrätt 6.1 Allmänna frågor Identifikation av rättighetshavare. Upphovsrätten tillfaller upphovsmannen. Upphovsman är den som åstadkommit verket i fråga, i detta fall ett datorprogram. 10 Det måste alltså vara fråga om en bestämd fysisk person. Det kan inte vara en abstrakt personkrets eller en juridisk person eller liknande. Beroende på hur många personer som är upphovsmän och licensgivare för en viss öppen programvara kan det uppstå en kedja av upphovsmän till en visst program. Det föreligger dock knappast en principskillnad mellan öppen programvara och annan programvara i det avseendet att många personer ligger bakom utvecklingen. En skillnaden ligger snarast i hur dessa personer varit organiserade. Öppen programvara är typiskt sett inte framtagen av en enhetlig organisation i vanliga fall ett företag som sedan licensierar ut denna i egenskap av rättighetshavare. Öppen programvara är i stället programvara som organiskt växt fram genom ett antal personers insatser och bidrag och där dessa personer licensierar ut sina respektive bidrag på identiska villkor. Det finns exempel på hur försök görs att samla alla rättigheter till en viss öppen programvara hos en organisation. Detta dock kanske framför allt för att underlätta möjligheterna att beivra eventuella överträdelser av licensvillkoren för programvaran i fråga. 11 Eftersom ansvaret för upphovsrättsintrång är strikt, i vart fall i den bemärkelsen att det skall utgå en skälig licensavgift för nyttjandet, bör en myndighet göra en riskbedömning också vad avser användning av öppen 10 Se SOU 1956:25, s 83 och prop 1960:17, s 50 f. 11 Som exempel kan här nämnas att organisationen Free Software Foundation Europe har tagit fram ett rättighetsöverlåtelseavtal genom vilket det är möjligt för upphovsmän att överlåta sina rättigheter till organisationen, se /projects/fla/fla.en.html för vidare information. Observatorie- 12

13 programvara. Enligt författarna till denna rapport bör dock inte problemet att identifiera upphovsmännen överdrivas. Frågan är också i vilken mån detta medför någon skillnad mot programvara i allmänhet. Problemet kan formuleras som en fråga: vilket skydd har myndigheten om någon gör gällande att myndighetens användning av en viss programvara utgör intrång i annans upphovsrätt eller annan immateriell rättighet? Ett svar beror på (i) vem som är upphovsman/licensgivare samt (ii) vilket ansvar licensgivaren påtar sig i detta hänseende. Det ligger möjligtvis i licensens natur för öppen programvara att licensgivaren friskriver sig från ansvar för eventuella intrång i tredje mans rättigheter i form av upphovsrätt eller andra immateriella rättigheter. Detta särskilt då nyttjanderätten beviljas till en obegränsad och oidentifierad mängd användare över hela världen. Om en myndighet kan hitta en leverantör som genom avtal är villig att ansvara för dessa risker föreligger heller inte i sak någon skillnad mot annan programvara. I annat fall får myndigheten själv bära denna risk. Nyttjanderättens innehåll. Som angetts ovan (se avsnitt 5) förutsätter användningen av ett datorprogram upphovsmannens medgivande och det närmare innehållet i ett sådant medgivande följer av innehållet i medgivandet, dvs i licensen. Det är för övrigt inte möjligt att godtrosförvärva nyttjanderätten till ett datorprogram. I den mån nödvändiga bestämmelser saknas i det individuella avtalet får avtalet fyllas ut. För den som då skall bedöma vad som är tillåtet i förhållande till en viss öppen programvara är det nödvändigt att utöver kunskap om aktuella licensvillkor ha kunskap om det bakomliggande juridiska regelverk i form av upphovsrätt som gäller för programvara i allmänhet. Det ter sig naturligt att i första hand tillämpa de särskilda bestämmelserna i upphovsrättslagen om datorprogram (26 g h upphovsrättslagen). Dessa bestämmelser är utformade som inskränkningar i den ensamrätt upphovsmannen erhåller genom lagen. I Observatorie- 13

14 bestämmelserna slås bland annat fast att användaren av ett datorprogram har rätt att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att programmet skall kunna användas för dess avsedda ändamål. Bestämmelserna ger användaren också en rätt att framställa säkerhetsexemplar av programmet om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet. Vidare regleras användarens rätt att undersöka programmet närmare i dessa bestämmelser. 12 En del av dessa inskränkningar kan inte avtalas bort, avtalsvillkor som inskränker användarens rätt är ogiltiga, medan andra kan avtalas bort. 6.2 Rätt att förändra och vidareutveckla Att ändra i och förändra ett datorprogram är en åtgärd som typiskt innebär en ändring i verket datorprogrammet. Av upphovsrättslagen (28 ) följer att sådana förändringar erfordrar ett medgivande från upphovsmannen. Många licensavtal innehåller också uttryckliga förbud mot detta. Så är dock inte fallet med öppen programvara. Tvärtom ges en användare typiskt sett en vid sådan rätt, och mot bakgrund av den definition av öppen programvara som gjorts i denna rapport är det en förutsättning att en sådan rätt medgivits. Det gäller naturligtvis att i det enskilda fallet iaktta de villkor som uppställs för att få göra förändringar, till exempel skyldighet att göra ändringar tillgängliga för andra. När det görs vidareutveckling av en programvara aktualiserar detta en juridisk fråga hur en sådan vidareutveckling skall klassificeras. Om en sådan vidareutveckling är (i) enbart en ändring av det befintliga programmet, (ii) om vidareutvecklingen ger upphov till ett bearbetat verk eller (iii) om vidareutveckling är så omfattande att det är ett helt nytt självständigt verk. 12 Se t ex Olsson, Henry, Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, 1996, s Observatorie- 14

15 För att ett helt nytt verk skall skapas, dvs situation (iii), ställs typiskt sett höga krav i de fall ett verk skapats i anslutning till ett annat verk. Rent praktiskt kan det nog, vad gäller datorprogram, hävdas att detta förutsätter att den kod som använts inte härstammar från det tidigare programmet. Skulle det vara fallet att ett helt nytt verk skapas (och att detta i sig inte är i strid med något avtalsvillkor) är inte den som skapat ett nytt verk bunden av rättigheterna (och därav utflödande avtal) till det redan existerande verket. Det kan tänkas att en utökad användning av öppen programvara kommer att aktualisera frågan om när ett nytt självständigt verk skapas. För den här rapporten får det dock konstateras att så sällan kan antas vara fallet. Om inte ett nytt självständigt verk skapas, dvs situation (i) eller (ii) är för handen, är den som förändrar eller vidareutvecklar bunden av att iaktta vad som gäller för det existerande verket. För att kunna göra någonting med bearbetningen i dess helhet krävs således att detta ryms inom en nyttjanderätt som ges av rättighetshavaren till det redan existerande verket. Finns det ett särskilt behov av att precisera vad som är ett verk, en bearbetning eller ett nytt självständigt verk i förhållande till öppen programvara? Enligt författarna till denna rapport saknar dessa frågor specifik relevans för öppen programvara. Frågorna är således lika betydelsefulla för öppen programvara som för all annan programvara, liksom för många andra verkstyper. Naturligtvis behövs preciseringar men att påstå att detta är ett särskilt behov i ljuset av förekomsten av öppen programvara kan tyckas tveksamt. Det är en annan sak att en myndighet som vidareutvecklar eller förändrar ett datorprogram måste säkerställa sina rättigheter till sådana ändringar i förhållande till anställda och konsulter som utför arbetet i fråga. Om annat inte avtalats särskilt övergår en anställds rättigheter till ett datorprogram som han eller hon utvecklat till arbetsgivaren, i detta fall myndigheten. Myndigheten har sedan att besluta om Observatorie- 15

16 nyttjande liksom vilka licensvillkor med anledning därav som skall uppställas för eventuellt nyttjande av annan än myndigheten själv. Vad gäller konsulter är frågan om vilken nyttjanderätt som tillkommer kund respektive konsult något mer komplicerad och skall inte avhandlas i denna rapport. Ett praktiskt, närmast självklart råd, är dock att inte låta konsulter eller andra utföra ändringar utan att rättigheterna till ändringar reglerats i avtal. Särskilt inte om avsikten är att göra konsultens arbete till öppen programvara. De frågeställningar som aktualiseras är knappast heller i detta fall särskilda för öppen programvara. Däremot kan det vara av intresse att närmare försöka identifiera vilka faktorer som påverkar övergång och upplåtelse av upphovsrätt i ljuset av att resultatet skall bli eller ingå i öppen programvara. Frågor av detta slag skall dock inte utvecklas i denna rapport eftersom de enligt författarna inte är specifika för öppen programvara. 6.3 Rätt att sprida eller skyldighet att sprida till allmänheten Kännetecknande för öppen programvara är just frihet att sprida och tillgängliggöra datorprogrammet i vidare led. En myndighet som önskar sprida en öppen programvara till exempel till en annan myndighet kan enligt upphovsrätten göra det i den utsträckning som licensen för programmet i fråga medger. Det bör göras åtskillnad mellan rätten att sprida och en eventuell skyldighet att sprida ett program vidare. Uppphovsrätten föreskriver ingen skyldighet att vidaresprida ett program, men en sådan skyldighet kan föreskrivas i det enskilda licensavtalet. Som exempel kan nämnas att GPL föreskriver en skyldighet för licenstagare att tillämpa GPL för vidaredistribution och det såväl för exakta kopior som för eventuella förändrade versioner av programvaran. Någon skyldighet att sprida kopior ålägger dock inte GPL utan endast en skyldighet att tillämpa GPL om så sker. Observatorie- 16

17 Sker ett utbyte mellan olika myndigheter av programvara som ursprungligen är licensierad av myndigheten från någon annan under exempelvis GPL kan myndigheten inte begränsa spridning och nyttjanderätt vad gäller vidareutveckling gjord av myndigheten till endast utvalda myndigheter. Sådan användning av programvaran är enligt villkoren ogiltig och medför enligt dessa automatiskt att användaren förlorar sina rättigheter enligt GPL. Om en användare förlorar sina rättigheter innebär detta att användaren inte längre har rätt att använda programmet. Det är en annan sak om myndigheten själv utvecklat en programprodukt och sedan tillgängliggjort denna under GPL. Ingenting förhindrar att myndigheten som rättighetshavare licensierar ut samma verk, datorprogrammet, till andra myndigheter under andra villkor, till exempel av myndigheten framtaget licensavtal. 6.4 Den ideella rätten en särskild risk? I 3 första stycket upphovsrättslagen stadgas att då ett exemplar av ett verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten skall upphovsmannen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver (namnangivelserätt). Av andra stycket följer att ett verk inte får ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks. Verket får heller inte göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen (respekträtt). Namnangivelserätten och respekträtten är upphovsmannens ideella rätt. Den ideella rätten gäller för verk. Således gäller den ideella rätten även datorprogram som öppen programvara, eftersom dessa kan utgöra verk enligt upphovsrättslagen. Det har i olika sammanhang gjorts gällande att just förekomsten av ideell rätt skulle kunna medföra särskilda risker vid nyttjande av öppen programvara. Namnangivelserätt. I och med att namnangivelse endast behöver ske i enlighet med god sed möjliggör Observatorie- 17

18 detta att upphovsmannen inte alltid behöver anges. Enligt förarbetena krävs inte namnangivelse när musik utförs i samband med gudstjänst eller på restaurang. Ett annat exempel är när tekniska hinder finns, som till exempel vid konstindustriella glasprodukter. 13 I litteraturen har det framförts att i de fall det finns många upphovsmän räcker det oftast med att man anger dem som står för mer betydande insatser. 14 I rättsfallet NJA 1996 s 354 uttalade Högsta domstolen att vid tolkningen av begreppet god sed bör till en början beaktas att upphovsrättslagen bygger på att det från allmän synpunkt är av vikt att det andliga skapandet och därmed upphovsmännens rätt till sina verk skyddas; inte minst gäller det i fråga om namnangivelserätten. Denna har inte bara ett ideellt innehåll utan kan även ofta vara av ekonomisk betydelse för upphovsmannen genom att angivandet av hans namn spelar en stor roll för hans renommé. Vad gäller datorprogram är det brukligt att upphovsmannen anges i själva programmet (till exempel i undermenyn Om som ofta finns i menyn Hjälp ) och/eller i en medföljande textfil. Det är således brukligt att upphovsmannen anges. En sed behöver dock inte, enligt förarbetena, automatiskt vara god bara för att den finns. 15 Det kan enligt författarna till denna rapport antas att det ovan beskrivna sättet att ange upphovsmannen till datorprogram utgör en sed som är god. Detta eftersom upphovsmannen anges och det sker på för datorprogram lämpligt sätt. Om öppen programvara vidareutvecklas skall de ursprungliga upphovsmännen samt de som vidareutvecklat anges. Ovan har hänvisats till uttalanden i litteraturen om att det i de fall det finns många upphovsmän skulle räcka med att man endast anger dem som står för mer betydande insatser. Det är dock 13 SOU 1956:25, s Olsson, Henry, Copyright, 6 uppl, 1998, s Prop 1960:17, s 65. Observatorie- 18

19 tveksamt om detta uttalande över huvud taget är tillämpligt för öppen programvara, och det är knappast en riktig slutsats att någon som vidareutvecklat ett fritt program enbart skulle kunna ange sitt namn. Detta har att göra med den öppna programvarans egenart. Man kan nämligen på god grund hävda att namnangivelsen utgör en mycket viktig del i dessa program. Detta eftersom någon ekonomisk ersättning typiskt inte erhålls för nyttjandet. Att erkännas som upphovsman kan då säkert antas vara särskilt betydelsefullt. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att upphovsmannens namn alltid bör anges vid spridning och vidareutveckling av program. Detta bör i sig inte medföra någon för offentlig förvaltning särskild risk eller ett särskilt problem. På sin höjd måste myndigheten göra en särskild bedömning att namnangivelserätten tillgodoses. Respekträtten. I förarbetena till upphovsrättslagen sägs att respekträtten innebär att upphovsmannen har skydd mot förfaranden som, även om de inte är menliga för hans anseende i andras ögon, innebär ett angrepp mot verkets integritet och kränker den känsla han som konstnär hyser för det verk han skapat. Dessa förfaranden kan vara av tre olika slag: ändringar i verket, ändringar i exemplar av verket och återgivande av verket i stötande sammanhang. 16 Vid en bedömning om respekträtten kränkts skall man enligt förarbetena se saken från upphovsmannens synpunkt vad gäller ändringar. I övriga fall skall en objektiv bedömning göras. 17 I förarbetena ges bland annat följande exempel på tillfällen då respekträtten har kränkts. Ett allvarligt skådespel ändras så att skådespelet i stället får en komedibetonad prägel. 16 Prop 1960:17, s Prop 1960:17, s 65. Observatorie- 19

20 En betydande roman kortas ned till en underhaltig novell. Ett seriöst musikaliskt verk görs om till en revyvisa eller schlager eller framförs i jazztakt. En pacifistisk roman, som överflyttas till film, får därvid en nationalistisk innebörd. Ett allvarligt litterärt verk illustreras med anstötliga teckningar. I NIR 1971 s 219 refereras ett rättsfall från Stockholms rådhusrätt där rätten fann att upphovsmannens ideella rätt hade kränkts. I rättsfallet hade den religiösa sången Denna Gud, Han är vår far använts som ljudillustration till en samlagsliknande scen i Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken en film i gult. I NJA 1974 s 94 använde ett filmbolag ett antal affischer som dekoration på en vägg i en biografentré. Vid uppsättningen av affischerna klippte filmbolaget bort vissa delar av affischerna, bland annat logotyper med upphovsmannens namn. Bolaget placerade även bilder med pornografiska motiv på affischerna, vilka från början dock innehöll bilder på nakna kvinnor. Högsta domstolen kom fram till att upphovsmannens ideella rätt hade kränkts i och med att affischerna har beskurits samt att de hade anbringats utanför en biograf med en repertoar som var grovt pornografisk. Respekträtten kan således kränkas på olika sätt. Kan det då finnas tillfällen då respekträtten kränks om (i) öppen programvara ändras, det vill säga vidareutvecklas eller (ii) öppen programvara används? Om öppen programvara vidareutvecklas sker en ändring av programmet i fråga. Som nämnts ovan skall bedömningen av om respekträtten kränkts göras utifrån upphovsmannens synpunkt. Det är dock svårt att komma på mer praktiska exempel där den ideella rätten skulle kränkas vid en myndighets vidareutveckling av ett program. Vad sedan gäller respekträtten och en myndighets användning av ett program kan följande anföras. För att Observatorie- 20

21 användning skall kunna anses vara kränkande krävs enligt 3 andra stycket upphovsrättslagen bland annat att programmet görs tillgängligt för allmänheten. Kränkningen skall vidare, som nämnts ovan, i detta fall kunna konstateras vid en objektiv bedömning. För det första är det tveksamt om en myndighets användning av ett program skulle innebära att programmet görs tillgängligt för allmänheten. För det andra leder den objektiva bedömningen till att användningen i sig mycket svårligen kan anses vara kränkande för upphovsmannen. Enligt denna rapports författare är det nämligen svårt att vid en objektiv bedömning hävda att upphovsmannen skulle kränkas av endast det faktum att programmet används. Kravet på tillgängliggörande för allmänheten och det faktum att kränkningen skall värderas objektivt leder till att respekträtten mycket svårligen kan kränkas vid en myndighets användning av öppen programvara. Sammanfattningsvis kan således sägas att det förefaller svårt att konstruera exempel där respekträtten skulle kränkas vid en myndighets användning eller vidareutveckling av öppen programvara inom ramen för det offentligas verksamhet. Förfogande av ideell rätt med mera. Den ideella rätten kan normalt inte överlåtas. Däremot kan rätten efterges såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning, vilket följer av 3 tredje stycket upphovsrättslagen. Den ideella rätten kan således inte efterges generellt för all framtid. 18 Detta innebär att oavsett lydelsen av ett licensavtal kommer upphovsmannen alltid att ha kvar den del av den ideella rätt som anses överstiga det område som kan efterges. Enligt 40 a upphovsrättslagen övergår, om annat inte har avtalats, dock upphovsrätten till ett datorprogram som skapats av en arbetstagare till arbetsgivaren. Av 18 Prop 1960:17, s och Olsson, Henry, Copyright, 6 uppl, 1998, s Observatorie- 21

22 förarbetena följer att denna övergång även omfattar den ideella rätten. 19 En intressant fråga är vilken betydelse det har att upphovsmannen till ett program i licensen angett att programmet kan användas av vem som helst. Det faktum att licensvillkoren tillåter att programmet används av vem som helst har kopplingar till den ideella rätten. Eftersom den ideella rätten inte kan efterges helt och hållet för all framtid kommer den del av den ideella rätt som inte anses kunna efterges alltid att kvarbli hos upphovsmannen. Det faktum att licensen tillåter att vem som helst använder programmet innebär dock att den del av den ideella rätt som fortfarande finns kvar hos upphovsmannen inte är speciellt stor. Anledningen till att den ideella rätten inte kan efterges helt och hållet anges i förarbetena vara att upphovsmannen inte kan överblicka i vilka olika sammanhang verket kan komma att utnyttjas och att eftergiften därför kan få helt oberäkneliga följder för honom. 20 Av den ovan anförda motiveringen i förarbetena drar författarna till denna rapport slutsatsen att upphovsmannen kan efterge sin ideella rätt till den del han kan överblicka konsekvenserna av detta. Användningen och utvecklingen av öppen programvara är i stor utsträckning en rörelse vars grundidé är att programmen skall vara fria att användas av vem som helst. Av detta skäl måste en utvecklare ha klart för sig att om han släpper ett program under villkoren att det får användas av vem som helst måste denna person också ha förstått att det kan användas av just vem som helst. Det ovan sagda leder till följande slutsats. Om upphovsmannen i licensen angett att vem som helst får använda programmet innebär detta i praktiken att 19 Prop 1992/93:48, s Prop 1960:17, s 72. Observatorie- 22

23 upphovsmannen saknar möjlighet att med framgång hävda att hans ideella rätt skulle ha kränkts vid en myndighets användning av programmet. Sammanfattningsvis kan sägas att den ideella rätten måste respekteras vid användning och vidareutveckling av öppen programvara. Den ideella rätten är i allmänhet dock väldigt begränsad vad gäller öppen programvara. Det som återstår av den ideella rätten är närmast endast namnangivelserätten. Det är mycket svårt att i nuläget peka på något särskilt behov av regelförändring för att tillgodose ett behov för offentlig förvaltning eller andra användare av öppen programvara vad avser den ideella rätt som tillkommer upphovsmän enligt upphovsrättslagen. 6.5 Behöver upphovsrätten förändras? I samband med diskussioner om öppen programvara framförs till och från påståenden om att det juridiska skyddet för datorprogram också bör förändras mot bakgrund av öppen programvara. 21 Sådana argument kan ha sin grund i mer eller mindre tekniska aspekter på hur regler bör vara utformade för att fylla avsett ändamål eller rena politiska ställningstaganden. Författarna till denna rapport har dock inte kunnat identifiera något uppenbart behov utifrån en juridiskteknisk utgångspunkt. Naturligtvis kan det dock framföras en rad argument för olika inskränkningar i den ensamrätt som erhålls genom upphovsrätt. Ett exempel på sådana inskränkningar är att det skulle införas ett särskilt undantag för att källkod inte skall omfattas av upphovsrätt. Det kan vidare argumenteras för att upphovsrätten helt skall avskaffas. De politiska argument som härvid framförs bör inte avfärdas lika lite som de bör få stå oemotsagda. 21 För ett svenskt exempel se Pawlo, Mikael, 200 kommentarer senare, publicerat på IDG.se. Artikeln finns på följande adress: Observatorie- 23

24 Det har dock inte varit syftet med denna rapport att närmare överväga frågan om upphovsrättens existens som sådan utan att identifiera frågeställningar om behov av förändringar med anledning av öppen programvara. Det kan konstateras att upphovsrätten tilldelar upphovsmannen en viss ensamrätt. Det är just denna ensamrätt som upphovsmannen kan använda sig av för att sprida programvara, också på det sätt som är typisk för öppen programvara. Hade denna ensamrätt inte funnits hade den som ville distribuera programvara på de villkor som diskuterats i denna rapport varit tvungen att enbart förlita sig på avtalskonstruktioner. Något som enligt författarna i alla fall framstår som ett sämre alternativ. Sammanfattningsvis kan sägas att författarna till denna rapport inte lyckats att identifiera några områden där det skulle krävas förändringar av upphovsrätten med anledning av en myndighets användning av öppen programvara. 7 Något om patent Patent erhålls, till skillnad från upphovsrätt, först efter att en ansökan om erhållande av patent godkänts av en myndighet, i Sverige Patent- och registreringsverket. Även om upphovsrätt är den främsta skyddsformen för datorprogram, kan det inte uteslutas att datorprogram eller användningen av ett visst datorprogram i ett visst sammanhang också kan omfattas av ett patent. Härvid bör det beaktas att vad som skyddas av patent kan variera från land till land, något som är tydligt inte minst vid en jämförelse mellan USA och EU. Det är möjligt att den som skapar likaväl den som använder öppen programvara kan komma i konflikt med patenträttigheter om skapandet eller användningen faller inom ramen för en existerande patenträtt. Påpekas kan att det härvid inte finns någon skillnad mellan öppen programvara och annan programvara. Observatorie- 24

25 Det faktum att fler enskilda personer gemensamt bidrar till utvecklingen av en viss programvara skulle möjligtvis kunna föranleda en diskussion om detta ökar riskerna för intrång i patent. Författarna till denna rapport har dock inte fått fram någon information som pekar på att denna risk skulle vara större med öppen programvara än annan programvara. 8 Kort om offentlig upphandling Offentlig upphandling skall genomföras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt utan ovidkommande hänsyn (1 kap 4 lagen (1992:1528) om offentlig upphandling; LOU). Bestämmelsen om affärsmässighet är placerad i lagens allmänna del och får anses tillämplig på samtliga åtgärder som vidtas i ett upphandlingsförfarande. De krav som ställs på leverantören, prövningen av anbud och annat som sker vid genomförandet skall genomsyras av affärsmässighet, proportionalitet, likabehandling och objektivitet. Av 1 kap 16 LOU följer att den tekniska beskrivningen av föremålet för upphandlingen inte får hänvisa till en särskild vara eller produkt på ett sådant sätt att vissa företag gynnas eller missgynnas. Den tekniska beskrivningen av föremålet för upphandlingen får vidare inte innebära uteslutning av leverantörer som visserligen inte tillverkar just den nämnda produkten men en produkt som fungerar på ett likvärdigt sätt. Det är följaktligen tillåtet för myndigheten att närmare beskriva det datorprogram som skall upphandlas så länge detta inte görs på ett alltför begränsande sätt. Är beskrivningen av ett datorprogram endast möjligt genom en hänvisning till ett visst fabrikat eller märke är sådan hänvisning ändå tillåten så länge den följs av orden eller likvärdig. Som argument för öppen programvara har framförts att den skulle vara ett sätt att begränsa inlåsningseffekter, dvs begränsa de effekter som verkar till att hålla kvar en Observatorie- 25

26 kund vid en viss produkt. Argumenten härför skulle vara att vid användning av öppen programvara får myndigheter tillgång till programvara som ger myndigheten en vidare rätt att ändra och distribuera programkoden och därigenom kan beroendet till en leverantör minskas. Detta i den mån som fler leverantörer tillhandahåller tjänster avseende programvaran i fråga. Det bör dock noteras att inlåsningsproblematiken sammanhänger med hur beroende en myndighet blir av de konsulter som arbetar med den öppna programvaran i fråga. Myndigheter är dessutom precis som andra användare av programvara begränsade av att eventuell ny programvara måste kunna integreras med befintlig programvara som används. Naturligtvis kan kostnaden påverkas av tillgång till källkod, ändringsrätt med egen personal kontra inhyrda konsulter och dylikt men ytterst är det just sådana aspekter som skall beaktas i varje upphandling. Valet mellan öppen programvara i förhållande till annan programvara kan i sig inte besvaras med allmänna slutsatser om innehållet i LOU utan är enligt författarna till denna rapport snarast en fråga om utförande av en korrekt upphandling under LOU. Det är en annan sak att de som utför offentlig upphandling av programvara under LOU bör vara uppmärksamma på att utformningen av krav kan påverka möjligheterna för en leverantör att tillhandahålla öppen programvara liksom det kan påverka möjligheterna att tillhandahålla annan programvara. 9 Offentlighet och IT-säkerhet 9.1 Offentlighet och sekretess Offentlighetsprincipen. Utgångspunkten är att allmänna handlingar är offentliga och att de således är föremål för insynsrätt (2 kap tryckfrihetsförordningen; TF). Undantag från detta regleras i sekretesslagen (1980:100). En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen eller upprättad hos Observatorie- 26

27 myndigheten. Varje svensk medborgare skall vidare som huvudregel ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Datorprogram räknas som handlingar enligt 2 kap 3 TF. 22 Datorprogram som finns hos en myndighet är således som huvudregel föremål för insynsrätt enligt TF. För att ett datorprogram skall anses vara förvarad hos en myndighet krävs att programmet är tillgängligt för myndigheten med rutinbetonade åtgärder och att myndigheten med tekniska hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar kan komma åt datorprogrammet. Bestämmelsen syftar till att allmänheten skall kunna ta del av information i samma omfattning som myndigheten själv. Författarna till denna rapport anser att ett datorprogram som används och därigenom förvaras av en myndighet i de flesta fall bör vara tillgängligt för myndigheten med rutinbetonade åtgärder. Således är en myndighets datorprogram typiskt sett att räkna som allmänna handlingar. Av 2 kap 13 TF följer att en myndighet inte är skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. Om myndigheten bedömer det lämpligt kan den dock utan hinder av TF lämna ut handlingen på elektronisk väg. Andra bestämmelser, till exempel 7 kap 16 sekretesslagen, kan dock hindra ett sådant utlämnande. Ordalydelsen i 2 kap 13 TF har nyligen ändrats. I förarbetena till denna ändring sägs att regeringen avser att återkomma till frågan om hur en reglering av en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form skall utformas. 23 Såvitt författarna till denna rapport känner till finns det i dag inte någon lagregel som uttryckligen stadgar en rättighet att erhålla allmänna handlingar i elektronisk form. 22 Se även prop 1975/76:160, s 120 f och RÅ 1992 not Prop 2001/02:70, s 34. Observatorie- 27

28 Således finns det i dag ingen skyldighet för en myndighet att lämna ut en allmän handling i elektronisk form. Det faktum att en myndighet inte är skyldig att lämna ut handlingar i annan form än utskrift leder till följande. Om en myndighet endast använder traditionell programvara är det således svårt att med offentlighetsprincipens hjälp få ut en användbar kopia av ett datorprogram. Om en myndighet i stället använder sig av öppen programvara blir situationen en annan. Detta har att göra med det faktum att källkoden typiskt sett finns tillgänglig för öppen programvara. En person kan således med stöd av TF begära ut en handling vari källkoden till ett program återfinns. Om en person har tillgång till källkoden till ett program kan personen i fråga själv göra en fungerande kopia av datorprogrammet. Det bör dock framhållas att det i de flesta fall endast är intressant att begära ut en kopia av en myndighets öppna programvara i de fall att myndigheten själv vidareutvecklat ett program. Om myndigheten endast använder öppen programvara som någon annan utvecklat finns källkoden sannolikt redan allmänt tillgänglig på annan plats, till exempel på Internet. Offentlighetsprincipen och upphovsrätten. Offentlighetsprincipen har företräde framför upphovsrätten, vilket innebär att allmänna handlingar skall tillhandahållas oavsett upphovsrätt (2 kap TF och 26 b upphovsrättslagen). Upphovsrätten går dock inte förlorad av den anledningen att någon begär ut en handling med stöd av TF. Den som fått en kopia av en allmän handling måste nämligen respektera den upphovsrätt som kan finnas till handlingen i fråga. Detta gäller även om det är ett datorprogram som lämnas ut med stöd av TF. Sekretess med mera. Datorprogram kan precis som andra handlingar, om stöd finns i sekretesslagen, vara Observatorie- 28

29 föremål för sekretess. I sekretesslagen föreskrivs sekretess för bland annat uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd med avseende på behörighet att få tillgång till datorprogram om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs (5 kap 2 sekretesslagen). Vidare kan nämnas att sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild som har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs (8 kap 10 sekretesslagen). Sekretesslagens bestämmelser om god offentlighetsstruktur bör beaktas särskilt vid införande av öppen programvara i offentlig förvaltning, liksom som för annan programvara. Myndighet som i sin verksamhet använder automatisk databehandling skall ordna denna med beaktande av den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. Sammanfattningsvis kan sägas att datorprogramvara, även öppen sådan, är föremål för en insynsrätt enligt TF. Det föreligger vidare i dag ingen skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i annan form än utskrift. Det är troligt att det är mer intressant att begära ut kopior av öppen programvara än annan programvara eftersom myndigheten har tillgång till källkoden till den öppna programvaran. 9.2 Något om krav på IT-säkerhet Det är enligt författarnas erfarenhet ovanligt med rättsregler som uttryckligen avhandlar IT-säkerhet. Som exempel kan dock nämnas personuppgiftslagens (1998:204) (PuL) krav på den personuppgiftsansvarige att vidta lämpliga tekniska åtgärder för att skydda personuppgifter som behandlas (31 PuL). 24 Indirekt 24 Säkerhet för personuppgifter, Datainspektionens allmänna råd, Skriften finns på följande adress: sakerhet.pdf. Observatorie- 29

30 kan rättsregler uppställa krav på IT-säkerhet liksom förutsätta en viss IT-säkerhet för att de skall kunna tillämpas. Naturligtvis måste dessa regler beaktas också med avseende på användning av öppen programvara, i den mån de är tillämpliga, men några för öppen programvara särskilt juridiskt krav med avseende på ITsäkerhet har inte författarna till denna rapport kunnat identifiera. 10 Avtal om öppen programvara 10.1 Bakgrund ideologisk och ekonomisk kontext Free software is a matter of the users freedom to run, copy, distribute, study, change and improve the software. 25 Öppen programvara som fenomen är ett resultat av bland annat en protest mot vad som uppfattas som en ideologiskt felaktig och en ekonomiskt motiverad önskan att skydda datorprogram och den rådande skyddsstrukturen som möjliggör detta, främst i form av upphovsrätt. I tillägg till sådana ideologiska motiv finns mer praktiska motiv. Genom att sprida källkoden till ett datorprogram och uppmana till användning, ändring och vidareutveckling är uppfattningen att fler personer driver utvecklingen av ett program framåt med större hastighet och med bättre resultat än en ensam utvecklare. Det är således ett ekonomiskt effektivt sätt att utveckla program. 26 Den användare som bidrar med sin kunskap för att åstadkomma en bättre programvara får igen detta genom att en sådan användare får glädje av också andras bidrag. Detta är något som rimligtvis inte heller skall motverkas av rättsliga risker, till exempel i form av rättstvister om upphovsrättsintrång 25 The Free Software Definition, philosophy/free-sw.html. 26 Se bland annat Engström, Christian, Ångrar sig Linus Torvalds?, , IDG.se. Artikeln kan hämtas på följande adress: 3213_IDG.se171/ _IDG.se171.dbp.asp Observatorie- 30