Livskvalitet hos kvinnor som överlevt äggstockscancer

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper (Omvårdnad/Avdelningen för omvårdnad) Mette Bonnevier Anna Falck Livskvalitet hos kvinnor som överlevt äggstockscancer - en litteraturstudie Quality of life in ovarian cancer survivors - a literature study Examensarbete 15 högskolepoäng Sjuksköterskeprogrammet Datum: Handledare: Ingrid Andersson Ulla Wrangstål Examinerande lärare: Carina Bååth Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 SAMMANFATTNING Titel: Livskvalitet hos kvinnor som överlevt äggstockscancer en litteraturstudie Quality of life in ovarian cancer survivors a literature study Avdelning: Avdelningen för omvårdnad, Karlstads universitet Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod III - examensarbete, 15 hp, C-nivå Författare: Handledare: Mette Bonnevier och Anna Falck Ingrid Andersson och Ulla Wrangstål Sidor: 35 Nyckelord: Livskvalitet, äggstockscancer, omvårdnad Äggstockscancer är den nionde vanligaste cancern som drabbar kvinnor i Sverige. Livskvalitet är ett subjektivt och flerdimensionellt begrepp och i detta ingår såväl fysiska, psykiska som sociala aspekter. Då det ingår i sjuksköterskan profession att återställa hälsa efter sjukdom är det av intresse att undersöka livskvaliteten hos dem som överlevt, för att omvårdnaden ska kunna förbättras. Syftet med litteraturstudien var att belysa livskvaliteten hos kvinnor som överlevt äggstockscancer. Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks (2008) nio steg. Elektroniska sökningar utfördes i CINAHL och PubMed och det resulterade i elva artiklar som kom att ingå i studien. Resultatet visade att kvinnorna generellt sett hade god livskvalitet Det fanns områden där de upplevde en mycket god livskvalitet, exempelvis inom det själsliga välbefinnandet, men när det gällde det fysiska och det emotionella välbefinnandet framkom varierande resultat. De områden där de överlevande upplevde sämst livskvalitet var inom sexualitet och fertilitet. Många upplevde också en stark rädsla för recidiv som gjorde det svårt för dem att uppskatta livet. Godkänd Datum Examinerande lärare

3 Innehåll Introduktion... 5 Äggstockscancer... 5 Livskvalitet... 7 Sjuksköterskans roll... 8 Syfte Metod Litteratursökning Urval Databearbetning Etiska överväganden Resultat Generell livskvalitet Upplevelser av det fysiska välbefinnandet och förekomst av fysiska symtom. 18 Upplevelser av den sexuella funktionen Upplevelser av den psykiska hälsan Känslor av rädsla relaterade till recidiv och ärftlighet Sjukdomen förändrar synen på livet Känslor relaterade till förlorad fertilitet Upplevelser av socialt välbefinnande och social funktion Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Klinisk tillämpbarhet Framtida forskning Slutsats Referenser Bilaga 1. Artikelmatris

4 Introduktion Äggstockscancer I Sverige är äggstockscancer den nionde vanligaste cancerdiagnosen hos kvinnor (Socialstyrelsen 2009). Av okänd anledning har Sverige, Danmark och Norge världens högsta förekomst av äggstockscancer. Medelåldern för kvinnor som drabbas är år, men sjukdomen förekommer i alla åldrar (Högberg et al. 2008). Äggstockscancer är ett samlingsnamn för en grupp av tumörsjukdomar som drabbar äggstockarna. Den största gruppen utgörs av de maligna epiteliala tumörerna (Högberg et al. 2008), vilka enligt International Federation of Gynecology and Obstetrics [FIGO] delas in i fyra olika stadier där stadium I är lindrigast och stadium IV är allvarligast. Tumörer i stadium I och II benämns som tidig sjukdom och stadium III och IV benämns som avancerad sjukdom. Indelningen sker med hänsyn till tumörens utbredning, tumörens storlek och vart eventuella metastaser är lokaliserade (Benedet & Pecorelli 2000). En av orsakerna till att kvinnor utvecklar äggstockscancer är en nedärvd genmutation i generna BRCA-1 eller BRCA-2 som medför procent ökad risk för att drabbas av äggstockscancer (Woster & Weber 2003). På grund av ärftligheten bör kvinnor som har tecken på ärftlig äggstockscancer i släkten genomgå riskbedömning som bland annat består av genanalys (Högberg et al. 2008). Andra orsaker till att kvinnor drabbas av äggstockscancer är fortfarande oklara (Sorbe & Frankendahl 2000). Sjukdomen diagnostiseras ofta sent vilket beror på att den inte ger några tidiga symtom, samt att när symtomen väl debuterar är de ofta vaga och ospecifika (Sorbe & Frankendal 2000). Detta gör att man ofta misstänker att andra organ orsakar symtomen, vilket också försvårar diagnostiseringen. Till en början kan symtomen bestå av uppkördhetskänsla, illamående, nedsatt aptit, diffusa buksmärtor och täta urinträngningar. Längre fram i sjukdomsförloppet ses ökat bukomfång och i enstaka fall söker patienten med akuta buksmärtor. Gynekologiska symtom är däremot relativt ovanliga (Högberg et al. 2008). Vid äggstockscancer består behandlingen av kirurgi, kemoterapi och radiologi (Sorbe & Frankendal 2000). Primärbehandlingen består av kirurgi där syftet dels är att ta bort så mycket som möjligt av tumörerna men också att utföra en korrekt stadieindelning och på så sätt kunna ställa definitiv diagnos. I de flesta fall leder den kirurgiska behandlingen till infertilitet, men vid stadium I kan i vissa fall fertilitetsbevarande kirurgi utföras. Även om båda äggstockarna avlägsnas under operation kan emellertid konstgjord befruktning utföras om livmodern fortfarande finns kvar. Resterande behandling, som avgörs av vilket stadium av sjukdomen patienten befinner sig i, består vanligtvis av cytostatika (Högberg et al. 2008). Sedan 1970-talet har överlevnadsprognosen stadigt förbättrats, vilket direkt kan relateras till de nya behandlingar som introducerats, och under 90-talet sågs en ytterligare förbättring i statistiken (Högberg et al. 2008; Young 1995). Äggstockscancer 4

5 är dock fortfarande den gynekologiska tumörsjukdomen med sämst prognos (Sorbe & Frankendahl 2000; Högberg et al. 2008; Jemal et al. 2002) och enligt American Cancer Society är äggstockscancer den fjärde största cancerrelaterade dödsorsaken hos kvinnor (Lockwood-Rayermann 2006). Prognosen för tillfrisknande är direkt relaterad till vilket stadium sjukdomen upptäcks i. Femårsöverlevnaden för kvinnor som får diagnosen i ett sent skede är 35 procent jämfört med 90 procent hos kvinnor som får diagnosen i ett tidigt skede (Sorbe & Frankendal 2000). Även om en stor del av de med avancerad sjukdom behandlas framgångsrikt med kirurgi och cytostatika drabbas majoriteten av dessa patienter av recidiv (Högberg et al. 2008). Vid recidiv finns idag ingen kurativ behandling, men cytostatika kan ges i palliativt syfte. Även strålbehandling används i vissa fall för att försöka krympa nya tumörer (Hagberg 2009). I genomsnitt överlever patienter som fått recidiv i två år. Efter att cancern gått i remission följs patienterna normalt upp med polikliniska kontroller i upp till fem år, vilka innefattar ultraljud och gynekologisk undersökning. Det finns även ett specifikt blodprov där tumörmarkören CA-125 analyseras, då förhöjt värde av denna kan vara ett tidigt tecken på recidiv (Högberg et al. 2008). Den näst största gruppen av äggstockcancer utgörs av de epiteliala borderlinetumörerna, vilka orsakar cirka 20 procent av epitelial äggstockscancer. Stadieindelning och behandling liknar den som används vid epitelial äggstockscancer. Generellt sett har dessa tumörer en god prognos och femårsöverlevnaden varierar mellan 66 och 95 procent beroende på stadium (Högberg et al. 2008). Det finns även icke-epiteliala tumörer, vilka har sitt ursprung i äggcellen (germinalcellen) eller i könssträngarna (sex cord-stromal cells). Tillsammans utgör dessa procent av alla maligna äggstockstumörer. De som drabbas är oftast flickor eller kvinnor i fertil ålder. Stadieindelning och behandling liknar även här den som används vid epitelial äggstockscancer och ungefär 90 procent av alla kvinnor med germinalcellstumörer botas (Högberg et al. 2008). Livskvalitet Livskvalitet som begrepp introducerades år 1977, men det var inte förrän cirka tio år senare som diskussionen och forskningen kring begreppet uppmärksammades (Sjödén 2000). Anledningen till det ökade intresset för livskvalitet kan delvis bero på att antalet cancerfall ökar samt att fler människor lever längre med sin sjukdom (Rustøen 2003). Till en början fanns det många olika definitioner av begreppet livskvalitet, vilka skiljde sig mycket åt. Än idag skiljer sig definitionerna åt, men de har närmat sig varandra vilket gör att begreppet har blivit lättare att mäta och studera (Sjödén 2000). Idag är man överens om att livskvalitet är ett subjektivt och flerdimensionellt begrepp och i detta ingår såväl fysiska, psykiska som sociala aspekter (Rustøen 2003). Enligt Fayers och Machin (2000) har livskvalitet också olika innebörd beroende på vilket sammanhang det används i. Världshälsoorganisationen [WHO] definierar livskvalitet som: An individual's perception of their position in life in the context of the culture and value systems in which they live and in relation to their goals, expectations, standards 5

6 and concerns. De delar in begreppet i flera områden: fysiskt, psykiskt, graden av självständighet, sociala relationer och relationen till den miljö de lever i (WHO 1993). Enligt Naess (1986, refererad i Rustøen 2003) innebär hög livskvalitet att en människa är aktiv, känner samhörighet med andra, att denne har en god självkänsla och en positiv grundstämning. Ferrell et al. (1997) har utarbetat en modell för att mäta livskvalitet hos patienter med cancer, som ofta används i studier där livskvalitet undersöks. Denna modell består av fyra områden: fysiskt, psykiskt, socialt och själsligt välbefinnande. Enligt en studie av McKevitt et al. (2003), vars syfte var att undersöka hur hälsopersonal själva definierade livskvalitet, var begreppet lycka det som majoriteten av de tillfrågade använde sig av. Lycka definierades i studien som förmåga att njuta av livet, att känna sig tillfredsställd med det och en känsla av att livet är värt att leva. I definitionen ingick också möjligheten till livsval, en känsla av personlig värdighet, en känsla av att ha uppnått något, välmående, själsligt välmående, samt att leva ett liv utan bekymmer (McKevitt et al. 2000). När livskvalitet ska mätas eller belysas i kliniska studier är det endast intressant att undersöka de aspekter av livskvalitet som berör det som ska undersökas, till exempel livskvalitet efter cancer. Därför används istället för generell livskvalitet ofta begreppet hälsorelaterad livskvalitet vid kliniska studier. Definitionen av detta begrepp kan variera mellan studier och författarna kan själva välja vad de vill innefatta i begreppet. Det finns flera orsaker till att mäta livskvalitet. Det vanligaste skälet är att ta reda på hur livskvaliteten påverkas av behandlingar, vilket görs genom att jämföra olika grupper som genomgått olika behandlingar. Framkommer skillnader mellan grupperna är det också intressant att ta reda på vilka aspekter av livskvalitet som påverkas, både när det gäller positiv och negativ påverkan. Det finns många olika instrument som utvecklats för att mäta livskvalitet. Vilken eller vilka som används beror på vilka aspekter av livskvalitet som ska mätas samt hos vilken grupp den ska mätas, det finns till exempel sjukdomsspecifika mätinstrument (Fayers & Machin 2000). Sjuksköterskans roll Enligt Eriksson (1997) innebär vårdande att åstadkomma ett tillstånd av tillit, tillfredsställelse, kroppsligt och andligt välbehag. Det innebär också att sträva efter en känsla av utveckling i hälsoprocessen. Detta kan uppnås genom olika former av ansning, vilket innebär en strävan efter välbefinnande till kropp, själ och ande, samt genom lekande och lärande (Eriksson 1997). Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsen 2005) skall helhetssyn och etiskt förhållningssätt genomsyra sjuksköterskans arbete. Detta innebär att ha en humanistisk människosyn, att visa omsorg och respekt för patienten enligt de etiska grundprinciperna om autonomi, integritet och värdighet. Det innebär också att sjuksköterskan ska ta vara på patientens och anhörigas egna kunskaper och erfarenheter och att föra deras talan utifrån önskemål och behov (Socialstyrelsen 2005). Helhetssynen innebär att man är medveten om att det finns ett samband mellan de olika delarna och att allting samverkar, vilken dimension man än utgår ifrån påverkas helheten. Vilka dimensioner människan kan delas in i är en tolkningsfråga (Eriksson 1997). Sjuksköterskan har, enligt International council of nursing's [ICN] etiska kod, fyra 6

7 grundläggande ansvarsområden: att främja hälsa, att förebygga sjukdom, att återställa hälsa samt att lindra lidande. Sjuksköterskan ska erbjuda vård till individen, familjen och allmänheten samt samordna sitt arbete med andra yrkesgrupper (Svensk sjuksköterskeförening 2005). Enligt WHO definieras begreppet hälsa inte bara som avsaknad av sjukdom, det bör även ses som ett tillstånd med fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande (Fayers & Machin 2000). Med detta i åtanke tillsammans med det faktum att fler och fler människor lever längre med cancersjukdom är sjukvårdspersonalens uppgift idag inte enbart att se till den fysiska hälsan, utan de ska även ska ta hänsyn till och sträva efter att höja patienternas livskvalitet (Rustøen 2003). Det hör även till sjuksköterskans uppgifter att uppmärksamma och möta patientens sjukdomsupplevelse och lidande, samt att försöka lindra lidandet genom adekvata åtgärder. Enligt kompetensbeskrivningen ska sjuksköterskan även medverka i fortlöpande systematiskt och dokumenterat kvalitets- och säkerhetsarbete och kontinuerligt förbättringsarbete (Socialstyrelsen 2005). National Cancer Institute [NCI] beskriver i sin rapport från 2006 ett stort behov av ytterligare forskning av fysiska, psykiska och sociala aspekter hos canceröverlevande, framförallt inom gynekologisk cancer (National Cancer Institute 2006). Ersek et al. (1997) och Ferrell et al. (2003a) menar att fokus ofta ligger på cancerformer med större incidens, och att äggstockscancer är en cancerform som många gånger förbises i forskningssammanhang. Den forskning som finns om livskvalitet hos dem som överlevt äggstockscancer är enligt Lockwood-Rayermann (2006) begränsad och den är mest inriktad på smärta. Enligt Miller et al. (2002) har studier visat att behandlingen som används mot gynekologiska maligniteter kan ha en stor inverkan på kvinnors liv. Då äggstockscancer är den nionde vanligaste cancerdiagnosen som drabbar kvinnor i Sverige är det viktigt att uppmärksamma denna patientgrupp. Eftersom nya behandlingar introducerats har antalet överlevande ökat, men den forskning som finns om denna patientgrupp har hittills varit mest inriktad på smärta. För att kunna utveckla omvårdnaden kring dessa patienter till det bättre krävs ytterligare kunskap om denna patientgrupp och därför är det av intresse att belysa livskvaliteten hos de kvinnor som överlevt äggstockscancer. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att belysa livskvaliteten hos kvinnor som överlevt äggstockscancer. 7

8 Metod Metoden som användes var en litteraturstudie. Detta innebär att litteratur från ett visst problemområde sammanställs genom en systematisk sökning där materialet granskas kritiskt (Oxman et al refererad i Forsberg & Wengström 2008). För att genomföra denna litteraturstudie användes Polit och Becks (2008) nio steg, vilka utgör basen för hur en litteraturstudie kan genomföras. De nio stegen redovisas i figur Formulera och förfina syfte och eventuella frågeställningar 2. Utarbeta en sökstrategi välj databaser och identifiera sökord etc 3. Sök efter, identifiera och hämta potentiellt sökmaterial från primära källor Dokumentera sökningarna 4. Gå igenom materialet för att kontrollera dess relevans och lämplighet Förkasta irrelevant eller olämpligt material 5. Läs materialet Identifiera nya referenser och sökvägar 6. Sammanfatta och kategorisera informationen från studierna 7. Granska/utvärdera studierna 8. Analysera och koppla samman informationen samt sök efter teman 9. Sammanställ resultatet Fig 1. Litteraturstudiens nio steg enligt Polit och Beck (2008). 8

9 Litteratursökning Efter steg 1 i Polit och Beck (2008), som innebär att problemformulering och syfte formuleras, påbörjades steg 2 i modellen. Detta innebär att en sökstrategi utarbetas. Inklusionskriterier för studien var att artiklarna skulle svara på litteraturstudiens syfte och vara skrivna på engelska eller på svenska. De skulle vara publicerade mellan år 1999 och 2009, vara vetenskapligt granskade och kunde vara både kvalitativa eller kvantitativa. Exklusionskriterier var om studierna i artiklarna inriktade sig på så specifika grupper att resultatet inte var generaliserbart eller om studierna undersökte livskvalitet hos kvinnor som ej färdigbehandlats för cancer. Steg 3 i en litteraturstudie innebär enligt Polit och Beck (2008) att söka efter, identifiera, och hämta potentiellt sökmaterial från primära källor. Detta utfördes genom elektronisk sökning i CINAHL och i PubMed. CINAHL (Cumulative Index to Nursing and Allied Health Litterature) är enligt Polit och Beck (2008) en av de mest användbara databaserna för sjuksköterskor och PubMed är en länk från databasen MEDLINE (Medical Literature Online), som enligt Polit & Beck (2008) är den näst viktigaste databasen för sjuksköterskor. I CINAHL användes headings för att maximera antalet relevanta träffar. Sju olika headings kombinerades i åtta sökningar, för att identifiera så många artiklar som möjligt som passade med studiens syfte. Sökorden som användes i CINAHL var Quality of life, Ovarian neoplasms, Cancer survivors, Survivors, Genital neoplasms female, Ovarian neoplasms phychosocial factors och Genital neoplasms female psychosocial factors. Sammanlagt resulterade detta i 34 träffar, dessa redovisas i tabell 1. I PubMed användes fritextsökning där sökorden baserades på MeSh-termer. Sökorden som användes var Quality of life, Cancer survivors, Genital neoplasms female och Ovarian neoplasms vilka kombinerades i två separata sökningar. Detta resulterade i 174 träffar, dessa redovisas i tabell 2. 9

10 Tabell 1 Sökningar och urval i CINAHL 1 Quality of Life* Ovarian Neoplasms* Cancer Survivors* 2276 Träffar Urval 1 Urval 2 Urval AND 2 AND Survivors* AND 2 AND Genital Neoplasms, female* AND 3 AND AND 5 AND Ovarian Neoplasms-psychosocial factors* AND (2**) 12 5 AND (1**) 13 Genital neoplasms, female -psychosocial factors* AND (1**) 15 5 AND 13 0 Totalt * limits: peer reviewed, ** antal artiklar som sedan exkluderades på grund av att de förekommit i tidigare sökning Tabell 2 Sökningar och urval i PubMed Pubmed Träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 1 Quality of Life* Cancer Survivors* Genital Neoplasms, female* AND 2 AND (10**) Ovarian Neoplasms* AND 2 AND (25**) Totalt * limits: publicerat de senaste 10 åren ** antal artiklar som sedan exkluderades på grund av att de förekommit i tidigare sökning 10

11 Urval Inför urval 1 lästes 208 titlar och sammanfattningar för att de artiklar som passade in i studiens syfte skulle identifieras. Av dessa visade sig 39 artiklar förekomma i mer än en sökning och exkluderades därför. Av de 169 som då återstod valdes 37 artiklar ut, varav 15 hittats i CINAHL och 22 hittats i PubMed. Efter urval 1 hade de fyra första stegen i Polit och Becks (2008) modell för litteraturstudier använts, vilket innebär att studiens syfte och frågeställningar identifierats, att en sökstrategi utarbetats och använts samt att sökningarna dokumenterats. Därefter kontrollerades relevans och lämplighet i det funna materialet genom att titlar och sammanfattningar lästes. Slutligen förkastades det material som var irrelevant eller olämpligt utifrån inklusionskriteriena. Inför urval 2 genomfördes steg 5 och 6 enligt Polit och Beck (2008). Steg 5 innebär att materialet läses igenom och att nya sökvägar och referenser identifieras, varefter även dessa sökningar dokumenteras. I denna litteraturstudie framkom inga nya referenser. I steg 6 sammanfattas och kategoriseras sedan informationen från artiklarna, vilket innebar att kontrollera att artiklarna stämde överens med syftet. På grund av exklusionskriterierna eller på grund av att de inte svarade på studiens syfte förkastades efter detta 26 artiklar, varefter elva artiklar återstod. Urval 3 innebar att artiklarna granskades och utvärderades med hjälp av en granskningsmall (Avdelningen för omvårdnad 2004), vilket utgjorde steg 7 enligt Polit och Beck (2008). Detta resulterade inte i något bortfall. De elva artiklar som återstod efter granskningen var de som sedan ingick i litteraturstudien. Databearbetning Polit och Beck (2008) menar att bearbetningen underlättas om artiklar som ska ingå i litteraturstudien skrivs ut på papper, eftersom viktiga delar i texten då kan markeras samt anteckningar göras i marginalen. De rekommenderar också att studiens styrkor och svagheter noteras under bearbetningen. I denna litteraturstudie skrevs alla artiklarna ut och lästes sedan i sin helhet av författarna var och en för sig. Därefter lästes resultatet återigen och de delar som överensstämde med studiens syfte markerades med färgade pennor och anteckningar gjordes i marginalen. Därefter jämfördes resultatet av denna enskilda analys och kategorier arbetades fram genom att de delar av texten som hade liknade innebörd sorterades in i stycken. Detta utgör de två sista stegen enligt Polit och Beck (2008). Etiska överväganden Vid en litteraturstudie är det viktigt att göra etiska överväganden vad gäller urval av artiklar och presentation av resultatet. Det är viktigt att välja studier som fått tillstånd från en etisk kommitté och att redovisa alla artiklar som ingått i studien samt se till att dessa finns tillgängliga. När det gäller resultatet ska alla resultat redovisas då det är oetiskt att endast presentera de resultat som stöder hypotesen eller forskarens åsikter (Forsberg & Wengström 2008). I denna litteraturstudie beaktades dessa etiska aspekter. I de fall där citat ur studierna redovisas sker detta på originalspråket för att undvika de missförstånd som fria översättningar kan medföra. 11

12 Resultat Syftet med litteraturstudien var att belysa livskvaliteten hos kvinnor som överlevt äggstockscancer. Resultatet bygger på elva vetenskapliga artiklar som handlar om livskvaliteten hos kvinnor som överlevt äggstockscancer. Under analysen av artiklarnas resultat framkom en huvudkategori: generell livskvalitet och sju underkategorier: upplevelser av det fysiska välbefinnandet och förekomst av fysiska symtom, upplevelser av den sexuella funktionen, upplevelser av den psykiska hälsan, känslor av rädsla relaterade till recidiv och ärftlighet, sjukdomen förändrar synen på livet, känslor relaterade till förlorad fertilitet och upplevelser av socialt välbefinnande och social funktion. Kategorier och underkategorier presenteras i figur 2. Upplevelser av det fysiska välbefinnandet och förekomst av fysiska symtom Upplevelser av socialt välbefinnande och social funktion Upplevelser av den sexuella funktionen Känslor relaterade till förlorad fertilitet Generell livskvalitet Upplevelser av den psykiska hälsan Sjukdomen förändrar synen på livet Känslor av rädsla relaterade till recidiv och ärftlighet Figur 2. Presentation av kategorier som framkom under resultatanalysen. 12

13 Generell livskvalitet En studie gjord av Cox et al. (2008) undersökte livskvaliteten hos 46 kvinnor som överlevt äggstockscancer. Där visade medianvärdet av ett test som mäter den totala livskvaliteten att de hade en bra livskvalitet (124 poäng av 152). Även i en studie gjord av Wenzel et al. (2002) framkom att de överlevande generellt sett hade en övervägande bra livskvalitet. Nästan hälften av kvinnorna uppgav att de inte hade några nuvarande problem relaterat till cancersjukdomen eller behandlingen av denna. Det fanns enligt en studie gjord av Mirabeau-Beale et al. (2009) ingen signifikant skillnad i livskvalitet generellt sett mellan de som överlevt tidig sjukdom och de som överlevt avancerad sjukdom. I en studie av Liavaag et al. (2009) som undersökte den självupplevda hälsan hos kvinnor som överlevt äggstockscancer ansåg sig 48 procent ha god hälsa och 52 procent ha dålig hälsa. Medelåldern vid undersökningen var signifikant lägre hos patienterna som ansåg sig ha dålig hälsa. När denna grupp jämfördes med en kontrollgrupp framkom det inte några skillnader mellan den självupplevda hälsan. Stewart et al. (2001) rapporterar i sin studie att 89 procent av kvinnorna uppskattade sin nuvarande hälsa som god eller mycket god jämfört med andra kvinnor i deras ålder. Upplevelser av det fysiska välbefinnandet och förekomst av fysiska symtom En studie av Wenzel et al. (2002) visade att tre fjärdedelar av dem som ingick i studien upplevde fysiskt välbefinnande när det definierades som god vitalitet och god generell hälsa. Detta visade även studien av Cox et al. (2008) där det framkom att medianvärdet av ett test som mäter det fysiska välbefinnandet hos överlevande var 25 poäng av 28 där högre poäng indikerar bättre välbefinnande. I studien av Stewart et al. (2001) rapporterade kvinnorna att deras fysiska välbefinnande inte påverkats av deras cancersjukdom. I Matulonis et al. (2008) framkom att de överlevande hade få kroniska fysiska besvär som kunde relateras till behandlingen mot äggstockscancer. Enligt Wenzel et al. (2002) uppgav emellertid 20 procent av kvinnorna att den största svårigheten med att ha haft ovarialcancer var de fysiska långtidsbiverkningar som kvarstod vid tiden för studien. Drygt hälften av kvinnorna i studien av Stewart et al. (2001) uppgav att de led av fysisk smärta eller obehag som de ansåg bero på deras tidigare cancersjukdom eller behandlingen av denna. Av dessa upplevde 21 procent att smärtan påverkade deras vardagliga liv på ett negativt sätt. Flera studier visade att magsmärtor är ett vanligt fysiskt symtom efter äggstockscancer (Mirabeau-Beale et al. 2009; Matulonis et al. 2008; Stewart et al. 2001). Även andra besvär relaterat till magen förekommer i form av illamående (Liavaag et al. 2007; Matulonis et al. 2008; Monahan et al. 2008), kräkningar (Matulonis et al. 2008), diarré och förstoppning (Liavaag et al. 2007), svårigheter att kontrollera tarmen (Wenzel et al. 2002) och obehag i samband med tarmrörelser (Stewart et al. 2001). Ett annat besvär som drabbar många överlevande är artrit (Matulonis et al. 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009). Det rapporterades även att kvinnorna led av muskel- och 13

14 ledvärk (Matulonis et al. 2008) och muskelkramper (Wenzel el al. 2002). I studien av Liavaag et al. (2007) framkommer också att de överlevande hade högre förekomst av fibromyalgi och skelettmuskelsjukdomar jämfört med en kontrollgrupp. Enligt Wenzel et al. (2002) förekommer även symtom från nervsystemet. De symtom som rapporterades var domningar i händer och fötter (10%), problem med att gå (16%), obehagskänslor i händerna (23%), ringningar i öronen (29%), obehagskänslor i fötterna (29%) och hörselproblem (35%). Domningar i händer och fötter samt hörselproblem rapporteras även i studien av Matulonis et al. (2008). I studien av Matulonis et al. (2008) framkom att ungefär tio procent led av fatigue. Liavaag et al. (2007) fann att förekomsten av kronisk fatigue var signifikant högre hos gruppen med överlevande jämfört med en kontrollgrupp. De flesta av dem som ingick i studien av Stewart et al. (2001) upplevde däremot att de hade ganska mycket energi. Högt blodtryck förekom hos 21 procent av kvinnorna och tyroideasjukdom hos 12 procent (Matulonis et al. 2008) respektive 31 procent (Mirabeau-Beale et al. 2009). Övriga symtom som förekommer hos kvinnor som överlevt äggstockscancer är trötthet, viktuppgång, svallningar, sömnsvårigheter (Matulonis et al. 2008) samt smärta (Matulonis et al. 2008; Stewart et al. 2001) som enligt Stewart et al. (2001) framförallt är lokaliserad till bäckenet, urinblåsan och ljumskarna. I studien av Monahan et al. (2008) framkom att de överlevande också hade besvär med att fingrar och tår blev vita eller blåa vid kyla eller stress, så kallat Reynauds syndrom. Flera studier visade att gynekologiska besvär drabbar många överlevande (Monahan et al. 2008; Stewart et al. 2001; Wenzel et al. 2002). De besvär som rapporterades av överlevande var bland annat vaginala blödningar, infektion och irritation (Monahan et al. 2008), vaginal torrhet (Monahan et al. 2008; Wenzel et al. 2002), samt smärta eller obehag vid samlag (Matulonis et al. 2008; Monahan et al. 2008; Wenzel et al. 2002). I studien av Wenzel et al. (2002) framkom att 20 procent av kvinnorna hade svårigheter att ha samlag som en följd av sjukdomen och/eller behandlingen. Enligt Monahan et al. (2008) fanns det emellertid inte några statistiskt signifikanta skillnader mellan kontrollgruppen och gruppen överlevande när det gällde gynekologiska besvär. Enligt Wenzel et al. (2002) ledde äggstockscancern eller behandlingen av denna hos en fjärdedel av kvinnorna till att de kom i klimakteriet (Wenzel et al. 2002). Upplevelser av den sexuella funktionen I flera studier visade resultaten att sjukdomen påverkar sexualiteten negativt (Mirabeau- Beale et al. 2009; Stewart et al. 2001; Matulonis et al. 2008; Monahan et al. 2008; Swenson et al. 2003; Wenzel et al. 2002). I studien av Stewart et al. (2001) uppgav bland annat 64 procent att de innan behandlingen hade ett mycket bra sexliv, men bara 25 procent uppgav att de hade det efter behandlingen. Den grupp som kände att de hade ett dåligt sexliv innan behandlingen ökade från 35 procent till 75 procent efter behandlingen. Kvinnorna i samma studie rapporterade däremot att kvaliteten på deras sexliv inte påverkats av cancersjukdomen. I studien av Mirabeau-Beale et al. (2009) rapporterade nästan hälften av kvinnorna om en nedsatt sexuell aktivitet som följd av sjukdomen och/eller behandlingen. Detta 14

15 problem påvisades även av Matulonis et al. (2008), som i sin studie fann att endast nio procent av kvinnorna hade ett aktivt sexliv, och av Wenzel et al. (2002) där endast 25 procent uppgav att de hade ett aktivt sexliv. Kvinnorna i studien av Monahan et al. (2008) rapporterade sämre sexuell funktion jämfört med kontrollgruppen, vilket framförallt berodde på att de upplevde betydligt minskad njutning. Detta tas även upp i studien av Matulonis et al. (2008) där kvinnorna fick frågan om de ansåg att sex var njutningsfullt. Av de kvinnor som svarade på frågan svarade fler än hälften inte alls eller lite. Problem med den sexuella funktionen påvisades även av Wenzel et al. (2002) där 37 procent upplevde en minskad sexuell lust, 28 procent upplevde minskad upphetsning och 13 procent hade problem med att få orgasm. Studien av Stewart et al. (2001) visade att kvinnor under 55 års ålder hade större sannolikhet att uppleva en känsla av att ha förlorat sin sexualitet än de som var äldre. Flertalet studier visade även att kvinnorna hade ett nedsatt intresse av sex relaterat till sjukdomen och/eller behandlingen (Matulonis et al. 2008; Swenson et al. 2003; Mirabeau-Beale et al. 2009). I studien av Matulonis et al. (2008) rapporterade tio procent att de hade intresse av sex. Enligt Swenson et al. (2003) påverkade det nedsatta intresset kvinnornas intima relationer med sina partners. En kvinna beskrev även att detta lett till en rädsla för att berätta om cancern när hon inledde relationer med nya partners. Studien av Mirabeau-Beale et al. (2009) visade en skillnad mellan de som diagnostiserats vid tidigt respektive sent stadium av sjukdomen. Bland dem som diagnostiserats vid tidigt stadium upplevde en större andel nedsatt intresse för sex. I Matulonis et al. (2008) framkommer även att de överlevande upplevde en minskad känsla av att vara sexuellt attraktiva jämfört med hur de kände sig ett år innan diagnosen. Upplevelser av den psykiska hälsan I studien av Wenzel et al. (2002) rapporterade enbart en tredjedel av de överlevande att de hade mycket bra eller bra emotionellt välbefinnande. Liavaag et al. (2007) visade i sin studie att kvinnor som överlevt äggstockscancer hade sämre emotionell funktion än kontrollgruppen. Wenzel et al. (2002) fann dessutom att 13 procent av de tillfrågade överlevarna ansåg att emotionella och psykiska besvär var det största problemet i nuläget. I studien av Mirabeau-Beale et al. (2009) framkom däremot att majoriteten av de överlevande hade god emotionell status och mer än hälften hade bättre emotionell status än en kontrollgrupp som bestod av öppenvårdspatienter. Detta resultat styrks i studien av Cox et al. (2008) där det framkom att kvinnor som överlevt äggstockscancer upplevde bra emotionellt välbefinnande och i Stewart et al. (2001) där de överlevande rapporterade en bättre mental hälsa än normdata. Flera studier visade att många av kvinnorna kände sig nedstämda och deprimerade (Swenson et al. 2003; Wenzel et al. 2002). Enligt Wenzel et al. (2002) hade 20 procent av kvinnorna i studien en ökad risk för depression och sex procent av kvinnorna uppfyllde kriterierna för en klinisk depression. När Liavaag et al. (2007) undersökte graden av depression hos de överlevande och jämförde med en kontrollgrupp framkom emellertid att graden av depression var signifikant lägre hos de överlevande, däremot 15

16 vad förekomsten av ångest signifikant högre hos de överlevande. Kvinnorna i studien av Stewart et al. (2001) uppgav däremot att deras humör inte påverkats av cancersjukdomen. Det framkom även att de flesta kvinnorna i studien kände sig lugna och harmoniska eller glada större delen av tiden och att de endast en liten del av tiden kände sig nedstämda eller oroliga. Ett fåtal uppgav att de ibland kände sig så nedstämda att ingenting kunde muntra upp dem. Matulonis et al. (2008) fann i sin studie att 26 procent hade kvarvarande stressymtom till följd av sin cancersjukdom. Även i studien av Mirabeau-Beale et al. (2009) undersöktes förekomsten av kvarvarande stressymtom. Där framkom att sju procent av dem som överlevt tidigt stadium av cancer uppfyllde kriterierna för posttraumatiskt stressjukdom [PTSS], medan inga av dem som överlevt cancer av avancerat stadium uppfyllde dessa kriterier. Vidare undersökte Liavaag et al. (2007) i sin studie användandet av antidepressiva läkemedel, vilket användes av en fjärdedel av kvinnorna. Även andra studier har visat att många överlevande (33 procent respektive 57 procent) har behov av läkemedel mot psykiska besvär (Matulonis et al. 2008; Monahan et al. 2008). Mer än hälften av kvinnorna i studien av Swenson et al. (2003) rapporterade att de upplevde kognitiva förändringar som en följd av cancern. De hade problem med både minne och koncentration. [It was tough] dealing with concentration and memory difficulties and just not feeling as mentally sharp as I did before I was sick. (Swenson et al sid. E60). Detta påvisades även av Stewart et al. (2001) där nästan hälften av de kvinnor som genomgått kemoterapi rapporterade att de hade problem med att tänka klart och drygt hälften uppgav att deras minne hade försämrats sedan behandlingen. Jämfört med en kontrollgrupp hade de kvinnor som överlevt äggstockscancer även sämre kognitiv funktion (Liavaag et al 2007). I studien av Monahan et al. (2008) framkom däremot att de överlevande inte hade större koncentrationssvårigheter än kontrollgruppen. Känslor av rädsla relaterade till recidiv och ärftlighet En stark rädsla för recidiv av cancern var vanligt förekommande bland kvinnor som överlevt äggstockscancer (Ferrell et al. 2003a; Ferrell et al. 2003b; Matulonis et al. 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009; Wenzel et al. 2002). I studien av Ferrell et al. (2003a) framkom att avslutad behandling ledde till ny rädsla hos kvinnorna, eftersom de kände att när de inte längre aktivt kämpade mot cancern kunde de inte göra något för att undvika recidiv. Många uttryckte att de inte var rädda för om, utan när, cancern skulle komma tillbaka (Ferrell et al. 2003b). En kvinna uttryckte proportionen av rädsla: The most crushing side effect is fear. Nausea, loss of hair, neuropathy are nothing compared to the sense of a sword hanging over your head, forever! Even after all the side effects of the chemo were over, I experienced a sense of being not well, vulnerable, of living on borrowed time. (Ferrell et al. 2003a sid ) 16

17 Enligt Wenzel et al. (2002) upplevde 14 procent av kvinnorna att oron för att cancern skulle komma tillbaka var det största problemet med att ha haft cancer. Hos en del kvinnor var denna rädsla så stark att den dominerade hela deras liv vilket gjorde att de inte kunde njuta av och ta vara på den tiden de fått (Ferrel et al. 2003a). I am obsessed with cancer. I am certain that my cancer will return. I know that it is unhealthy, but i feel like I m, just waiting for that phonecall telling me it s back. (Ferrell et al. 2003a sid. 1066) Ungefär en tredjedel av de överlevande i studien av Wenzel et al. (2002) rapporterade också att de mådde dåligt på grund av rädsla för att drabbas av ytterligare en cancersjukdom. Även rädsla inför framtida diagnostiska tester rapporterades av många överlevande (Matulonis et al 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009; Wenzel et al. 2002), detta trots att de varit sjukdomsfria i flera år (Mirabeau-Beale et al. 2009). Enligt studien av Ferrell et al. (2003b) var kvinnorna också rädda för att cancern skulle drabba andra familjemedlemmar, speciellt deras döttrar, eftersom de själva visste hur det var att drabbas av och bekämpa äggstockscancer. Sjukdomen förändrar synen på livet Enligt Wenzel et al. (2002) liknar själsligt välbefinnande bland dem som överlevt äggstockscancer de normdata som tidigare uppmätts hos människor som överlevt andra former av cancer. För en del kvinnor hade cancern medfört en positiv förändring när det gällde själslighet (Monahan et al. 2008). Drygt hälften av kvinnorna upplevde att sjukdomen hade stärkt deras tro på Gud (Matulonis et al. 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009) och att de nu hade en hög nivå av själslighet (Wenzel et al. 2002). Flera studier visar att upplevelsen av att ha haft äggstockscancer har haft en positiv inverkan på många kvinnors liv (Ferrell et al. 2003a; Ferrell et al. 2003b; Matulonis et al. 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009; Monahan et al. 2008; Stewart et al. 2001; Swenson et al. 2003). Många upplevde en ökad uppskattning av livet (Ferrell et al. (2003b; Monahan et al. 2008), att de efter cancern omvärderat och omprioriterat livet (Ferrell et al. 2003a), att de lärt sig vad som egentligen var viktigt för dem (Ferrell et al. 2003a; Swenson et al. 2003), att de kände en mening med livet (Swenson et al. 2003; Mirabeau-Beale et al. 2009; Matulonis et al. 2008) samt att de kände en ökad mental styrka (Monahan et al. 2008). Kvinnorna uttryckte också att de numera levde livet med mer glädje, humor, (Ferrell et al. 2003a; Stewart et al. 2001) och harmoni än tidigare (Mirabeau-Beale et al. 2009; Matulonis et al. 2008) och att de lärt sig att ta en dag i taget (Ferrell et al. 2003b). It was horrible, but I found and was reminded while doing this survey that once I healed emotionally and physically, I now look at life differently. I value and enjoy each moment, tell people how I feel more often, feel a heightened sense of beauty in my life, my relationships, and my religion. (Swenson et al sid. E61) Det framkom att kvinnor med mer än fem års överlevnad hade högre sannolikhet att rapportera fler positiva förändringar som en följd av cancer, samt att äldre kvinnor hade 17

18 lättare att gå vidare och känna att de lagt cancern bakom sig (Stewart et al. 2001). Det fanns emellertid även ett fåtal som upplevde negativa känslor. De yngre kvinnorna funderade mer på framtiden och rapporterade en större påverkan på livet (Stewart et al. 2001). En del kvinnor upplevde att cancern förändrat utvecklingen av deras liv. Saker som de tidigare tyckt varit självklara kändes inte längre lika självklart, till exempel giftermål och en fortsatt fysisk hälsa (Swenson et al. 2003). Känslor relaterade till förlorad fertilitet Studien av Stewart et al. (2001) visade att hälften av de tillfrågade kvinnorna inte saknade den förlorade förmågan till reproduktion och en femtedel uppgav att de saknade den till viss del eller till stor del. Kvinnorna i den senare kategorin var mestadels kvinnor yngre än 55 år. Undersökningen gjord av Monahan et al. (2008) visade att kvinnorna kände en större oro än kontrollgruppen när det gällde fertilitetsfrågor, så som oro för att inte kunna bli gravid och att inte kunna föda barn. Detta bekräftades i studien av Swenson et al. (2003) där kvinnorna upplevde det som mycket jobbigt att cancern tagit ifrån dem möjligheten att få barn, då de tidigare tagit denna möjlighet för given. En kvinna upplevde till och med detta som det enda problemet med att ha haft äggstockscancer: The only problem is not having a child. Having children is very important. It s hard to really believe that I can t have children. (Swenson et al sid. E61) Kvinnor rapporterade att de fysiska förändringar som de kirurgiska ingrepp som ingått i behandlingen lett till lämnat dem med en känsla av minskad femininitet. De kände det som om kärnan i deras kvinnlighet var förstörd. Kvinnorna beskrev att dessa fysiska förändringar, så som långa ärr och symtom relaterade till klimakteriet, orsakade en sorg hos dem och att de hade svårigheter att acceptera förändringarna (Ferrell et al. 2003b). En kvinna i studien av Swenson et al. (2003) berättade att hon hade svårt att acceptera att hennes kropp förändrats efter sjukdomen, då hon kände det som att hennes kropp var 60 år gammal medan hon mentalt fortfarande var 40 år. Upplevelser av socialt välbefinnande och social funktion Enligt Wenzel et al. (2002) rapporterade två tredjedelar av kvinnorna att de hade mycket bra socialt välbefinnande. Detta styrks av Cox et al. (2008) vars undersökning indikerar att kvinnorna hade ett bra socialt välbefinnande, då medianvärdet på det test de använde var 25 av 28, där högre poäng betydde bättre socialt välbefinnande. När det däremot gäller den sociala funktionen fann Wenzel et al. (2002) att en fjärdedel inte upplevde bra social funktion. Enligt Mirabeau-Beale et al. (2009) upplevde emellertid de med avancerad sjukdom bättre social funktion än de med tidig sjukdom I studien av Monahan et al. (2008) framkom att kvinnor som överlevt äggstockscancer upplevde ett signifikant bättre socialt stöd, speciellt inom området känslomässigt socialt stöd, i sina förhållanden jämfört med kontrollgruppen. Kvinnorna i studien av Stewart et al. (2001) uppgav att de upplevde en mycket positiv effekt på relationen med sin partner som följd av cancern. Detta gällde även relationer med sina barn och med andra 18

19 människor i sin omgivning samt i det sociala samlivet. När det gällde det sociala livet som helhet, den personliga ekonomin och boende uppgav de däremot att sjukdomstiden inte haft någon inverkan. I studien av Swenson et al. (2003) uppgav en del kvinnor däremot att de sörjde att sjukdomen hade förändrat deras sociala liv på ett negativt sätt. Även i Ferrell et al. (2003b) uppgav kvinnorna att sjukdomen hade haft negativ påverkan på deras sociala liv. Det var påfrestande på deras personliga relationer, vilka ytterligare förvärrades av de fysiska förändringar och sexuella problem som behandlingen medfört. 19

20 Diskussion Syftet med litteraturstudien var att belysa livskvaliteten hos kvinnor som överlevt äggstockscancer. I resultatet framkommer att kvinnorna har bra generell livskvalitet. De har bra fysiskt välbefinnande, men de lider också av en rad fysiska besvär och har även besvär med den kognitiva förmågan. Både när det gäller det emotionella och det sociala välbefinnandet framkommer varierande resultat. Resultatet visar att cancern har påverkat de flesta kvinnors liv på ett positivt sätt och att de har bra själsligt välbefinnande, men det visar också att många har en stark rädsla för recidiv. Det framkommer också att sjukdomen haft negativ inverkan på kvinnornas sexualitet och fertilitet på olika sätt. Resultatdiskussion I resultatet av denna litteraturstudie framkommer att kvinnor som överlevt äggstockscancer har bra generell livskvalitet. I en studie av Miller et al. (2002) framkom att de patienter som behandlats för äggstockscancer generellt sett hade lika bra livskvalitet som de som behandlats för livmoderhalscancer eller livmoderscancer. När Rannestad et al. (2008) undersökte den generella livskvaliteten hos kvinnor som överlevt gynekologisk cancer och jämförde resultatet med en kontrollgrupp ur den generella populationen, framkom att de överlevandes livskvalitet var lika bra som kontrollgruppens. Resultatet i litteraturstudien visar även att kvinnorna upplever bra fysiskt välbefinnande. Trots detta visar resultatet att kvinnorna lider av en rad olika fysiska långtidsbiverkningar, bland annat gastrointestinala besvär, där många av biverkningarna är relaterade till smärta. Detta kan tyda på att det inte finns något direkt samband mellan fysiskt välbefinnande och fysiska besvär. Emellertid kan detta även bero på att de fysiska besvären som kvinnorna upplevde inte var så allvarliga att de påverkade deras allmänna fysiska välbefinnande. Enligt Miller et al. (2002) fanns det ingen signifikant skillnad när det gällde det fysiska välbefinnandet hos kvinnor som behandlats för livmoderhalscancer, livmoderscancer eller äggstockscancer. Resultatet i litteraturstudien visar att sexualiteten påverkas negativt av att ha haft äggstockscancer. Både när det gäller kvalitet, intresse och sexuell funktion upplever kvinnor negativa effekter. Detta leder till att intima relationer med partners påverkas negativt. Carmack Taylor et al. (2004) visade även i sin studie att kvinnor som har haft äggstockscancer upplevde sämre sexuell funktion och var mindre sexuellt aktiva i förhållande till kvinnor som har överlevt bröstcancer och till kvinnor som är friska. När Miller et al. (2002) jämförde kvinnor som behandlats för äggstockscancer med dem som behandlats för livmoderhalscancer och livmoderscancer framkom det att kvinnorna som behandlats för äggstockscancer hade signifikant sämre emotionellt välbefinnande. Emellertid visar resultatet i litteraturstudien att kvinnornas upplevelser av det emotionella välbefinnandet är både positiva och negativa. Vissa kvinnor anser att emotionella och psykiska besvär är det största problemet, medan andra anser sig uppleva bättre emotionellt välbefinnande än normalbefolkningen. Det framkommer inte heller något tydligt mönster i resultatet gällande nedstämdhet och depression hos de överlevande. Variationsvidden i dessa resultat gör dem intressanta. Detta leder till frågor om vad det kan bero på, till exempel om det kan ha något samband med ålder. Om de 20

21 kvinnor som löper högre risk för att drabbas av dessa problem identifieras, kan denna information då användas för att förhindra uppkomsten av detta? När det däremot gäller PTSS var svaret entydigt i de studier som tog upp frågan (Matulonis et al. 2008; Mirabeau-Beale et al. 2009), att ha överlevt cancer innebar en ökad risk för att utveckla stressjukdom. Enligt Cullberg (2007) kan upp till en tredjedel av dem som utsätts för extremt stressfyllda händelser, som till exempel sjukdom, drabbas av PTSS. I en studie av Kornblith et al. (2003) som undersökte kvarvarande symtom hos bröstcancerpatienter framkom att efter 20 år rapporterade 15 procent att de fortfarande led av posttraumatiska stressymtom. I litteraturstudien framkommer även att den kognitiva förmågan försämrats hos många kvinnor efter cancersjukdom. De problem som rapporteras är försämrat minne och koncentrationssvårigheter. I resultatet framkommer att rädsla för recidiv är vanligt förekommande hos kvinnorna. Enligt Hales et al. (1999) är ångest en reaktion på fara i framtiden. Detta kan förklara att Livaag et al. (2007) i sin studie kom fram till att kvinnor som överlevt äggstockscancer hade högre grad av ångest än kontrollgruppen. I litteraturstudiens resultat framkommer också att för många av kvinnorna har rädslan en negativ inverkan på livskvaliteten då rädslan hindrar dem från att leva fullt ut. Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor ska sjuksköterskan vara lyhörd i samtal med patienten och även ha förmågan att ge stöd och vägledning. Sjuksköterskan ska även ha förmåga att uppmärksamma patienter som är i behov av information även om de inte uttrycker det själva (Socialstyrelsen 2005). Med tanke på hur prognosen ser ut för recidiv kan denna rädsla bland kvinnorna vara förståelig, vilket kanske gör detta problem svårare att handskas med för sjuksköterskan. Enligt litteraturstudien leder behandlingen av äggstockscancer för många kvinnor till klimakteriet och infertilitet vilket enligt Wenzel et al. (2005) är associerat med sämre fysisk och mental hälsa, cancerrelaterad psykisk smärta och sämre socialt stöd. Därmed är reproduktionsproblem signifikant relaterat till sämre livskvalitet, både på kort och på lång sikt. I litteraturstudien framkommer att framförallt yngre kvinnor påverkas av detta då de lider mest av att ha förlorat både sin sexualitet och förmåga att skaffa barn. Detta styrks av Wenzel el al. (2005) som refererar till flera studier där det framkommit att kvinnor i fertil ålder som får cancer kan uppleva bestående sexuella besvär, fertilitetsproblem och negativa psykosociala följder. Kvinnorna i litteraturstudien upplever att de har ett bra socialt välbefinnande och att cancern medfört positiva förändringar när det gäller sociala relationer. Det framkommer emellertid varierande resultat, då vissa av kvinnorna anser att deras sociala liv förändrats på ett negativt sätt. I en studie av Ersek et al. (1997) framkom att familjens psykiska välbefinnande är en avgörande faktor för livskvaliteten hos kvinnor med äggstockscancer. Dåligt socialt stöd är enligt Champion et al. (2007) även associerat med depressiva symtom, vilket i sin tur leder till försämrad livskvalitet. Litteraturstudien visar även att det själsliga välbefinnandet bland kvinnorna är bra generellt sett. Ett överraskande resultat var att många av kvinnorna anser att cancern haft en positiv inverkan på deras liv för att de har lärt sig att uppskatta livet och att njuta av livet varje dag. Med andra ord har erfarenheten förbättrat livskvaliteten för kvinnorna vilket kan ses som anmärkningsvärt. Resultatet i litteraturstudien visar skillnader när det gäller det själsliga välbefinnandet mellan yngre och äldre kvinnor. De 21