Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för stad och land Box Uppsala Cecilia Waldenström, prefekt

Transkript

1 Bilaga 1 Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för stad och land Box Uppsala Cecilia Waldenström, prefekt Utdrag: Synpunkter på utredningen On the Education at SLU från Institutionen för stad och land (SOL) 1. Flyttning av programmet i landskapsarkitektur vid SOL till Alnarp Utredningen föreslår att SLU:s två utbildningsprogram i landskapsarkitektur slås samman till ett program med två tydliga profiler och att detta lokaliseras till Alnarp. Motiven för detta är enligt utredningen att: 1. Det är förvirrande för studenterna att programmen har olika förkunskapskrav (naturvetenskapligt gymnasium på Ultuna och samhällsvetenskapligt på Alnarp). Samtidigt antar man att det är ett problem, för såväl studenter som arbetsmarknad, att programmen inte är mer olika. Man vill därför ha tydligare skillnader mellan två olika profiler som bägge lokaliseras till Alnarp, 2. Gemensamma kurser, där så är möjligt, kommer att göra utbildningen billigare, 3. Utbildningen förväntas skapa en större pedagogisk miljö, till fördel för både studenter och lärare, om den ges på ett campus med en intagning om 120 studenter. Dessa motiv är dock vid närmare granskning tämligen svaga: 1. Att arbetsmarknaden skulle efterfråga olika profiler hos utbildningarna är inte något vi har fått signaler om. Det normala i Sverige är att yrkesprogram ges vid ett flertal orter. Det gäller utbildningar av såväl arkitekter, jurister, läkare, psykologer som av civilingenjörer och lärare m fl. Vanligen sker profileringen av yrkesprogram främst genom den forskning som bedrivs vid institutioner och lärosäten. Kraven på utbildningarna är att de lever upp till gemensamma mål, inte att de profilerar sig. Mål för landskapsarkitektutbildningar finns formulerade av The European Council of Landscape Architecture Schools (ECLAS) samt The European Federation of Landscape Architects (EFLA). Studenter väljer i hög grad utbildningsort beroende på utbildningens rykte och var i landet den ligger. I dag rekryterar landskapsarkitektprogrammet i Uppsala 1

2 Bilaga 1 huvudsakligen studenter från Mellansverige och från Norrland, under det att utbildningen i Alnarp främst rekryterar från södra Sverige (se SLU:s antagningslistor). Studenternas möjligheter att profilera sig är stor inom ramen för utbildningsprogrammens senare delar. Studenter från bägge programmen har också lätt att få jobb. Den profilering mellan de bägge programmen som finns nu har, som vi visar nedan, främst att göra med möjligheterna att dra nytta av respektive orts institutionella miljö, forskning och klimatförutsättningar. 2. Det finns inga stora skalfördelar i undervisningen i landskapsarkitektur. Utbildningen bygger till stor del på relativt lärartät projektinriktad studio- och ateljéundervisning. Inslagen av katederundervisning är små. Det är därför det finns en särskild design HÅP. I dag tar bägge programmen in 60 studenter per år. Att öka gruppen till 120 studenter skulle innebära att stora krav ställs på organisation och logistik för att kunna hantera de relativt små grupper man behöver dela in studenterna i vid projektundervisning och andra praktiska moment. Det skulle också innebära att anonymiteten i studentgruppen ökar, vilket både är till förfång för studerandemiljön i allmänhet och för den pedagogiska miljön i synnerhet i detta slag av utbildning. I den mån man vill ta vara på stordriftsfördelar i gemensamma moment kan man behålla två utbildningsorter och utveckla mer av IT-baserade lösningar. Vid SOL ger vi redan kurser som via internet erbjuds i såväl Uppsala, som Umeå och Alnarp. 3. Den pedagogiska utvecklingen kan stärkas utan att man skapar ett enda stort campus med 600 studenter genom ökad samverkan mellan lärarna vid de bägge orterna. Det kan till exempel ske genom en gemensam utbildningsnämnd av det slag som utredningen föreslår. Man kan dessutom mycket väl argumentera för att det är en fördel med två skilda miljöer för att stimulera pedagogisk utveckling och att en enda stor miljö kan leda till oönskad likriktning. Det faktum att programmen befinner sig i skilda institutionella miljöer med olika samverkanskonstellationer i regionen och på campus, kan bidra till en större mångfald att dra nytta av för den ämnesmässiga och pedagogiska utvecklingen. Programmet i landskapsarkitektur har givits i sin helhet i såväl Ultuna som i Alnarp sedan Innan dess läste studenterna delar av programmet på respektive ort. Sedan 90-talet har bägge programmen utvecklats starkt och tendensen är att efterfrågan på landskapsarkitekter fortsätter att öka i Sverige. I Sverige finns ingen annan planeringsutbildning som erbjuder samma kombination av å ena sidan biologiskt och ekologiskt kunnande och å andra sidan planering och projektering, och som dessutom spänner från det småskaliga till det storskaliga. I samhällsplanering och byggprocesser är det landskapsarkitekter som förstår, värnar och aktivt föreslår fysiska förändringar i linje med kunskap om landskapet och dess användning i naturgivna och kulturella system. Tendensen har sen lång tid tillbaka varit att människor flyttar in till städerna, och i den förtätade och uthålliga staden är landskapsarkitekternas kompetens efterfrågade och nödvändiga. Arbetsmarknaden för 2

3 Bilaga 1 landskapsarkitekter vidgas dessutom. För närvarande är till exempel både länsarkitekten och stadsbyggnadsdirektören i Uppsala landskapsarkitekter. Vid ett flertal gånger sedan programmet började ges på två orter har man utrett frågan om samlokalisering av programmet till Alnarp, men varje gång har man kommit till slutsatsen att detta vore ett misstag. Det beror på att det finns ett flertal goda skäl för att behålla utbildningen i landskapsarkitektur vid Ultuna: 1. Klimat- och naturförutsättningar i Mellansverige och närheten till norrländska förhållanden Att förlägga den enda utbildningen i landskaparkitektur till sydligaste Sverige innebär att den förläggs till en för landet som helhet otypisk klimatzon. Utbildningen ger visserligen generella färdigheter, men det växtmaterial man arbetar med, de lösningar man utvecklar i projekt, och de erfarenheter man skaffar sig genom studiebesök och fallstudier, innebär en förtrogenhet vid vissa förutsättningar. Miljön i Mellansverige är mer typisk för Sverige som helhet. Branschen efterfrågar dessutom att vi ger studenterna större förtrogenhet med norrländska förutsättningar. I och med att den norrländska klimatgränsen går i Norduppland kan detta enkelt inkluderas i ett program som ges i Uppsala. Det är oerhört svårt att översätta utveckling och överlevnad i zon 1 (Skåne) till användbara data i zon 3-6, dvs. Småland, Västra Götaland och upp till Umeå och Östersund. 2. Arbetsmarknaden för landskapsarkitekter är starkast i Stockholm/Mälardalsregionen Arbetsmarknaden för landskapsarkitekter är störst i Mälardalsregionen. Enligt Sveriges Arkitekter finns det ca arbetsplatser för landskapsarkitekter i Sverige. Av dessa finns nära hälften i enbart Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Detta är också den region i landet som har snabbast tillväxt och där behovet att rekrytera landskapsarkitekter ökar snabbast. En utbildning i Uppsala ligger alltså nära den arbetsmarknad vi utbildar för. Detta är något vi drar nytta av dels genom att det är relativt lätt att hitta yrkesverksamma som kan ge studenterna återkoppling på projekt, dels genom att vi kan ordna de obligatoriska praktikplatserna genom våra kontakter i regionen. Lokaliseringen innebär även en närhet till näringen men även till myndigheter och verk som är lokaliserade i Stockholm och Mellansverige och som berör ämnet (exempelvis Trafikverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet osv.). Vi drar nytta av denna närhet i undervisningen. Dessa företags och myndigheters kontaktyta mot utbildningen skulle minska drastiskt om den helt förlades till Alnarp. 3. Lokalisering till södra Sverige begränsar rekryteringen och öppnar för andra lärosätens initiativ En lokalisering till Alnarp skulle på sikt med stor sannolikhet innebära att rekryteringen av studenter till programmet begränsas. Dels erbjuder både universiteten i Köpenhamn och i Århus landskapsarkitektutbildningar som konkurrerar med den i Alnarp, dels har lokaliseringen, som nämnts ovan, i sig effekter för rekryteringen. Så rekryterar till exempel utbildningen till landskapsingenjörer i Alnarp främst studenter från södra Sverige och 3

4 Bilaga 1 förankringen för dem är svag i Mellansverige och norra Sverige. Yrket och utbildningen har blivit en sydsvensk angelägenhet, trots att arbetsmarknaden för dem är god även i Mellansverige. Detta ses som en konsekvens av att utbildningen endast ges i Alnarp. Studenter kan alltså komma att välja bort landskapsarkitektutbildningen av lokaliseringsskäl om den enbart ges i Alnarp. Sannolikt skulle dock effekten av detta inte bli att landskapsarkitekterna, i likhet med landskapsingenjörerna skulle bli ett regionalt avgränsat yrke. I branschen, som alltså är starkast i Mälardalsregionen, finns starka röster för att utbildningen redan nu borde ges på fler ställen i Sverige för att tillgodose skilda regioner med utbildning inom området. På sikt är det därför mycket sannolikt att ett annat lärosäte i Mellansverige kommer att starta utbildningsprogram i landskapsarkitektur om det läggs ner vid Ultuna campus. Vid KTH ger man redan ett mastersprogram i landskapsarkitektur. 4. Den institutionella miljön på Ultuna och vid institutionen för stad och land. Den institutionella miljön är mycket stark på Ultuna. De naturvetenskapliga förkunskapskraven till programmet som ges på Ultuna bottnar i möjligheterna till samverkan med de miljöer för markvetenskap, växtproduktion och ekologi som finns i Uppsala. Dessa miljöer är ovedersägligt starkare än de i Alnarp. De ger därmed studenterna en god naturvetenskaplig grund. Den institutionella miljön i Ultuna ger även goda möjligheter till samverkan med forskare och lärare inom samhällsvetenskap och humaniora något som utbildningen drar nytta av. Samverkan i utbildningen sker till exempel med ämnesgruppen för agrarhistoria. Inom SOL finns ämnesgrupperna för landsbygdsutveckling och miljökommunikation och graden av samverkan inom institutionen i grund- och forskarutbildning ökar år från år. Som ämne omfattar landskapsarkitektur kunskap om mark och växtmaterial, men också bedömningsförmåga inom estetik och etik, förmåga att gestalta konkreta lösningar på utformningsproblem och förståelse för människors värderingar och handlingar. Inriktningen av de tre fakultetsprofessurer som finns vid ämnesgruppen för landskapsarkitektur inom SOL kompletterar varandra och täcker in hela arbetsfältet planering, gestaltning och förvaltning. Vi känner inte igen oss i att utbildningen vid SOL skulle vara mindre designinriktad än den i Alnarp. Den ena professuren är inriktad på huvudämnet landskapsarkitektur, den andra på planering och den tredje på design, d.v.s. teori och metod för fysisk miljögestaltning. Därutöver har vi ett ämnesstöd inriktad på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och planeringsfrågor med särskilt fokus på miljöbedömningar. Den kompetens som finns vid ämnesgruppen är ett tillskott för miljön på Ultuna. Att landskapsperspektiv och landskapskonventionen får ökat inflytande inom EU:s landsbygdoch miljöpolitik bidrar till detta, liksom till exempel den kompetens som ämnesgruppen har 4

5 Bilaga 1 inom urban odling och planering med fokus på miljöaspekter och MKB. Därutöver har man i hög grad medverkat till utformningen av själva campus där planteringarna tagit utgångspunkt i behovet av studiematerial och branschens behov av referensanläggningar. En nedläggning av utbildningen innebär att dels kunskapsparken läggs ner, dels att denna funktion av Mellansvensk referensanläggning inte kommer att kunna upprätthållas eller utvecklas. Landskapsarkitektur kommer att bli en mindre synlig del av SLU. 5. Ett välfungerande utbildningsprogram Ytterligare ett skäl att behålla utbildningsprogrammet i Uppsala är att det är ett synnerligen välfungerande program med god rekrytering, god genomströmning och med genomgående goda kursvärderingar. Våra studenter är framgångsrika i nationella och internationella tävlingar. Kombinationen av forskarutbildade lärare, lärare med konstnärlig kompetens och lång erfarenhet i yrket är god. Utbildningen har gott internationellt anseende och starka internationella nätverk. Vi har till exempel Sidafinansierade Linneaus-Palme utbyten med universitet i Afrika. En av våra professorer, Maria Ignatieva, är ledamot i ECLAS:s styrelse. I utbildningen har vi även kopplingar till LENOTRE, ett EU nätverk för universitet och intresseorganisationer inom landskapsarkitektur, och till de europeiska och internationella förbunden för landskapsarkitekter (EFLA och IFLA), och till URBIO (Urban Biodiversity and Design), Eastern Baltic Network Of Landscape Architecture Schools och till Society for Urban Ecology. Lokaliseringen i Uppsala kan ses i ett östersjöperspektiv med goda förutsättningar för samarbeten med St Petersburg, de baltiska länderna samt även landskapsarkitektutbildningen i Helsingfors. Utbildningen drivs dessutom med en kontrollerad ekonomi och har ett balanserat positivt kapital. 6. Forskning och forskarutbildning med internationell profil En nedläggning av grundutbildningen inom landskapsarkitektur vid Ultuna innebär rimligtvis att även forskningen och forskarutbildningen inom ämnet avvecklas. Att ha tre fakultetsprofessorer på annan ort än den där utbildningen pågår är knappast görligt. Forskningsmiljön inom ämnet har dock stärkts väsentligt under senare år, och relationen mellan forskning, forskarutbildning och grundutbildning är god. Vi har ett flertal forskargrupper inom ämnet bl. a. inom landskapsarkitekturens teori och historia, hållbar stadsutveckling, urbana ekosystem, miljöintegrering i planering, landskapsanalys och infrastruktur, uthållig samhällsbyggnad, barn och unga i stadens utemiljö; utemiljöpedagogik m.m. Forskarutbildningen har expanderat främst genom samarbeten med universitet i andra länder; med State Forestry University i St. Petersburg, North West University i Kina, Ardhi University i Tanzania och Makerere University i Uganda. Med de två senare har vi Sidafinansierade kapacitetsuppbyggande projekt inom forskarutbildningen i samarbete med 5

6 Bilaga 1 KTH, LTH, BTH och CTH. Vi har många långsiktiga åtaganden inom forskarutbildningen. Även inom forskning och forskarutbildning drar ämnesgruppen nytta av den institutionella miljön inom SOL och på campus Ultuna. I den development platform som finns vid SOL samverkar institutionens forskare och lärare som har inriktning på låginkomstländer. Den ansökan om en forskarskola för landskapsarkitektur som nyligen lämnats in till NLfakulteten bygger delvis på samverkan mellan andra forskarskolor vid SOL. Det råder idag brist på docentkompetenta handledare i Alnarp varför det framstår som svårt att upprätthålla forskarutbildningens omfattning, internationella nätverk och kvalitet om utbildningen flyttas till Alnarp. 7. Potential för framtiden för landskapsarkitektur vid campus Ultuna En nedläggning av utbildningsprogrammet, och den avveckling av forskningen vi i så fall befarar, kommer att slå sönder såväl pågående samverkan som de framtida möjligheter till samverkan, som finns på Ultuna. Denna samverkan bidrar både till utvecklingen av ämnet och till den tvärvetenskapliga miljön vid campus. Det gäller till exempel frågor om urbana mark- och växtodlingssystem (exempel på möjlig samverkan med Mark och Miljö / EVP), om optimering av gestaltningsalternativ (exempel på möjlig samverkan med ekonomen), samt inom SOL vad gäller frågor om miljökommunikation och samhällsplanering och landsbygdsoch miljöpolitik, vilka alla är fält där samverkan inom SOL redan utvecklas. Det är nu som fördelarna med institutionssammanslagningen som gjordes 2006 när SOL bildades börjar växlas ut på allvar! Det finns dessutom finns stora möjligheter till samarbeten med Uppsala universitet, exempelvis med deras natur- och kulturgeografiska kompetens samt den civilingenjörsutbildning i miljö- och vattenteknik som våra båda universitet driver tillsammans. Där har visst samarbeten redan inletts. Avståndet mellan våra båda universitet minskar inte bara mentalt utan även fysiskt när Uppsala som stad och universitet växer söderut närmare mot Ultunaområdet. 8. Nedläggning medför stora kostnader för friställda lokaler Det finns därutöver ekonomiska och lokalmässiga skäl att behålla programmet i Uppsala. När SLU beslutade att påbörja byggandet av HVC-Nord var det en förutsättning att landskapsarkitektprogrammet skulle fortsätta att ges i Ultuna. Detta innebär att byggprocessen av nya lokaler särskilt utformade för utbildning i landskaparkitektur är under uppförande. Enbart den verksamhetsarea som byggs för LA utbildningen är på ungefär m 2 vilket motsvarar ca 11 Milj i årshyra. Därutöver kommer ytan för forskningen. Vid ämnesgruppen arbetar ca 45 personer idag. Kostnaderna för förändringar i byggprocessen är rimligtvis mycket höga eftersom de skulle innebära omfattande omprojektering som inte kan upphandlas i konkurrens. 9. Svårigheter att garantera kvalitet i utbildning och forskarutbildning vid en nedläggning 6

7 Bilaga 1 På institutionen för stad och land ser vi slutligen stora problem med att garantera kvaliteten i grundutbildning och forskarutbildning under den omställningstid som en nedläggning skulle medföra. Vi har inte bara en mycket god arbetsmarknad för våra studenter utan även för våra lärare. Om ämnet läggs ner vid institutionen kan vi inte räkna med någon större lojalitet mot SLU. Ett flertal lärare och handledare skulle sannolikt lämna SLU inom en relativt kort tid. Uppgiften att garantera kvaliteten i grund- och forskarutbildning bör då rimligtvis överföras till den nya stärkta ämnesgruppen på Alnarp. Vi tvivlar dock på deras kapacitet att anställa lärare och handledare för att garantera utbildningskvaliteten för de studenter som fasas ut i Uppsala. Det rör sig om ca 200 studenter och ett tiotal forskarstuderande. Sammanfattningsvis, i den mån SLU vill kraftsamla utbildningen i landskapsarkitektur till en ort finns det starka skäl för att utbildningen som helhet bör föras till Ultuna snarare än till Alnarp: klimat- och odlingsförhållanden, arbetsmarknad och institutionell miljö talar för det. Vi anser dock att det finns fördelar med att behålla en utbildning i Alnarp som utgår från sydsvenska förhållanden. Det finns visserligen en risk för överetablering av utbildningar i Köpenhamnsregionen med både Köpenhamns universitet, Århus och Alnarp som erbjuder program i landskapsarkitektur och det faktum att danska landskapsarkitekter redan söker arbete i Skåne. Detta kan dock också ses som ett kluster för kunskapsbildning vad gäller sydsvenska och danska odlingsförutsättningar. Det faktum att man i Alnarp och i Ultuna finns på campus med olika forskningsinriktningar och institutionell miljö kan gynna ämnesutvecklingen och skapa en variation inom fältet som även kan vara gynnsam av pedagogiska skäl. Att lägga ner en välfungerande grund- och forskarutbildning, och en allt starkare forskningsmiljö i Uppsala, och ersätta den med utbildning enbart i Skåne, som ska byggas upp under SLU:s nuvarande osäkra ekonomiska förutsättningar, menar vi vore ett stort misstag. Möjligtvis löser det lokal- och resursproblem i Alnarp, men det vore till förfång för SLU:s ställning som utbildare i landskapsarkitektur och skapar dessutom andra lokalproblem vid Ultuna. Att bygga upp ett lärarkollegium med en god kombination av forskarutbildade lärare, lärare med konstnärlig kompetens och lång erfarenhet i yrket tar tid. Det finns få disputerade lärare med god inblick yrkets förutsättningar och kultur i svenskt klimat. Även om man i Alnarp kan dra nytta av de landskapsarkitekter som utbildats i Köpenhamn, kan det bli svårigheter att förmedla kunskaper om mellansvenska och norrländska förhållanden. Det kan också bli svårt att i den omfattning som vi nu gör, kunna erbjuda feedback på studioarbeten och projekt från yrkesverksamma landskaparkitekter, till årskurser om 120 studenter i Skåne. Vi emotser istället att det samarbete som pågår mellan programmen fördjupas både vad gäller landskapsarkitekt och landskapsingenjörsutbildningarna. 7

8 Bilaga 1 Vi föreslår därför att landskapsarkitektprogrammet fortsättningsvis bör ges både i södra Sverige och i Mellansverige. Med kännedom om arbetsmarknaden, söktrycket och landskapsarkitekternas anställningsbarhet är det till och med möjligt att överväga ytterligare en utbildning av landskapsarkitekter i norra Sverige, med specialisering på avancerad nivå mot skogslandskap, växthärdighet och energi- och infrastrukturprojekt. Slutligen, av tidplanen framgår att: December The Board makes decisions on localization and the overall programme structure. Trots att vi har fått en försäkran om en ordentlig konsekvensanalys under vårterminen via mail från prorektor Lena Andersson-Eklund, vill vi påminna om att ett beslut om nedläggning av programmet i Uppsala i december är ett brott mot arbetsmiljölagen (AML). AML förutsätter att risk- eller konsekvensanalyser genomförs i samband med organisationsförändringar i den här storleksordningen. En sådan analys ska enligt AML dessutom göras redan på planeringsstadiet. Vi vill även påtala det anmärkningsvärda i att utredargruppen inte tagit kontakt med företrädare för SOL och inte heller förhört sig med NL:s prodekan för grundutbildning i frågan om flyttning av programmet. Vi hoppas däremot att styrelsen redan i december 2012 fattar ett principbeslut om att behålla utbildningen i landskapsarkitektur i Uppsala. Ett sådant beslut skulle främja det utbyte vi har med programmet i Alnarp, något som för närvarande ansträngs av den stora osäkerhet som utredningsgruppens förslag medfört. Framförallt skulle ett sådant beslut också innebära att lärare och forskare inom ämnet vid SOL återfår arbetsro, engagemang och tillförsikt inför framtiden, att uppbyggnaden av den forskarskola som vi ansökt om inom landskapsarkitektur, och förhoppningsvis får, kan fortskrida. Det skulle också innebära att nyrekryteringen av professuren med inriktning mot landskapsplanering kan fortsätta, och att den organisationsutveckling vi påbörjat inom SOL för att vässa arbetsledning och samverkan inom institutionen, kan fortgå ostört och ytterligare stärka institutionen. 8

9 Bilaga 2 Rektor Lisa Sennerby-Forsse Behåll landskapsarkitektutbildningen också i Uppsala Som rektor för Sveriges lantbruksuniversitet inser du naturligtvis vidden av det negativa och okloka i att flytta all landskapsarkitektutbildning till Alnarp så att det endast finns en sådan utbildning i hela landet. Du är ju också medveten om vilka stora kostnader som är involverade i en omlokalisering. Du inser naturligtvis också att underlaget för detta förslag är utomordentligt bristfälligt och inte bygger på någon kunskap om landskapsarkitektutbildningen. Eftersom jag under min yrkesverksamma tid vid SLU varit mycket involverad i omvärldens syn på området, tankegångar och strategiska synpunkter vid utbildningens uppbyggnad och dess lokalisering och eftersom jag även i viss mån senare följt utvecklingen dristar jag mig att nedan föra fram några synpunkter i frågan. Utredningen som lagts fram saknar helt underlag för sina slutsatser när det gäller att flytta en landskapsarkitektutbildning från Ultuna till Alnarp och samförlägga dem där. Ingen i kommittén är närmare bekant med en landskapsarkitektutbildning och ingen från samhället och näringslivet som anställer landskapsarkitekter har hörts eller deltagit. Utredningen saknar kostnadsberäkningar för såväl innehållet lärarkostnader som för lokalkostnader Den mödosamma uppbyggnaden av en god landskapsarkitektutbildning har pågått i mer än 40 år. Det har gjorts många utredningar på vägen för att anpassa den till dagens behov och successivt nå en hög kvalitet med stort samarbete med andra ämnen och med institutioner utomlands. Utbildningen byggdes ursprungligen upp så att studenterna läste ca halva tiden i Uppsala och halva tiden i Alnarp. Antalet antagna per år handlade inte om fler än ca 20. Samhällsutvecklingen påverkade hela tiden utvecklingen och kan kort beskrivas så att de ursprungliga behoven gällde trädgårdsplanering i begränsad skala medan det i dag utöver detta handlar om långsiktig planering av stora områden där kunskaper om mark och vatten och människans utnyttjande av dessa är centrala (för övrigt samma ordalydelse som SLU:s gemensamma verksamhetsidé) Landskapsarkitektutbildningen är med andra ord central för SLU Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar ökade behovet av personer med utbildning för att kunna göra sådana Behovet av människor med förmåga att med djup kunskap kunna omforma delar av vår stadsnära omvärld och samhällets behov av planerare med biologisk grund blev allt större. Den tilltagande urbaniseringen har ökat behoven Exemplen på samhällsutvecklingen kan mångfaldigas Antalet studenter ökade successivt och är i dag uppe i 120 studenter som tas in varje år alltså totalt 600 studenter. När studentantalet ökade fanns skäl att förlägga utbildning både i Alnarp och Ultuna för att dels kunna åstadkomma viss specialisering dels för att i den projektorienterade undervisningen få rimligt stora undervisningsgrupper. Några stordriftsfördelar finns inte. Där är vi i dag. 1

10 Bilaga 2 Om landskapsarkitektutbildningen legat vid olika universitet, ett förlagt till Skåne och ett till Uppland, skulle sannolikt ingen komma på idén att flytta utbildningen i Uppland till Skåne och därmed centralisera utbudet, och riskera att det totala antalet sökande gick ner eftersom en universitetsort i stället för två har betydelse för studenterna.. Man kan jämföra de minst tre arkitektutbildningar som finns och fundera på om någon skulle föreslå t ex att den i Stockholm flyttades till Lund. Ingen skulle heller vilja ta bort en till markresurser så knuten utbildning från Mellansverige och säga att man behöver bara Skåne som referensram för yrkesverksamhet i Sverige. Landskapsarkitektutbildningens kvantitativa utveckling vid SLU är enastående och är efter veterinärerna SLUs mest eftertraktade utbildning bland de långa utbildningarna, alltså svårare att komma in på än både jägmästare- agronom- och hortonom programmen. Under perioder av nedgång i antalet sökande på agronomlinjen har sådan nedgång inte skett på landskapsarkitektutbildningen, sannolikt för att behovet av utbildade har växt och växer hela tiden och utbildningen är mångfacetterad och eftertraktad. Det finns i dag andra utbildningar vid SLU som nätt och jämt fyller sina platser. Utbildning och forskning i Ultuna har successivt blivit alltmer miljöinriktad Naturligtvis är det svårt att i ekonomiska termer visa vilken betydelse landskapsarkitektutbildningen haft för synen på miljöfrågor inom utbildningar för jord- och skogsbruk och veterinärmedicin, inte heller kan jag visa att studenter som jobbar i projekt med konstnärligt skapande har betydelse för ett vidare sätt att se på utbildning, en förmåga att tänka annorlunda och att se olika vetenskapsområdens möten, men jag tror mig ha sett ett samband.det finns ett antal kvalitetsfrågor viktiga för studenter med olika mål och olika bakgrund men alla med nyttjande av våra naturresurser, som överhuvud inte tas upp i utredningen. Dessa synsätt och en framtid byggs upp av studenter som möts Landskapsarkitektutbildningen i Uppsala berikar Uppsalamiljön väsentligt, och ökar möjligheten för samhällets yrkesutövare i Mellansverige att få universitetskontakt och att få nyutbildade landskapsarkitekter Styrelsen för SLU är visserligen styrelse endast för ett universitet, men genom vår tillhörighet till Landsbygdsdepartementet, finns ingen annan i utbildnings-sverige inom vårt område som tar ansvar för utbildningars spridning i landet. Styrelsen måste därför ta ett sådant ansvar. I det perspektivet finns all anledning att ha utbildning på två orter. Med hänsyn till arbetsmarknaden som är störst i Mellansverige och till de naturgivna förutsättningarna som skiljer sig avsevärt mellan Skåne och övriga Sverige. Eller vill styrelsen att Kungliga tekniska högskolan i Stockholm ska starta en landskapsarkitektutbildning, med KTH:s begränsade möjligheter att basera utbildningen på landets naturresurser? Kommer jord och skogsbruk under sådana omständigheter få den betydelse i planering av naturresurser som SLU anser att det ska ha. Sverige behöver en sådan utbildning i Mellansverige. Vill SLU inte ha den? Ekonomiska konsekvenser Jag har inte haft möjlighet att ta fram ett underlag för vad en flyttning skulle kosta, men det har ju inte utredningen heller. Den har inte heller reflekterat över konsekvenserna, vad man skulle vinna på en flytt eller vad man skulle förlora. Jag vet dock att ytterligare 300 studenter till Alnarp kommer att kräva en stor ut- och ombyggnad för att tillgodose behovet av ritsalar där ju varje student ska ha ett ritbord och datasalar, samtidigt som lokaler i Uppsala blir överflödiga. Vidare 2

11 Bilaga 2 kommer man förlora kompetens genom att alla lärare inte flyttar med och man måste köpa ytterligare lärarresurser i ämnen som inte finns i Alnarp m m Jag tror att det i dag är svårt att få allmänt gehör för att satsa ytterligare medel för lokalresurser vid SLU och jag vet att ett beslut om flytt under överskådlig tid sänker stämning och arbetslust och ger upphov till flykt från universitetet och raserar samarbeten så att kvaliteten på verksamheten kommer att gå ned betydligt. Har SLU råd med det, ekonomiskt och mentalt?. Den vinst i pengar som föresvävar kommittén måtte ha byggt på att man kan lätt stoppa in dubbelt så mycket studenter i en föreläsningssal som står och väntar i Alnarp. Men landskaparkitektutbildningen är inte upplagd så och kan inte heller läggas upp så. Man arbetar i mindre projektgrupper som inte får vara fler än att lärarna kan klara samarbetet mellan dem. Anta inte utredningens förslag i denna del utan uppdra åt ansvariga organ för utbildningarna att seriöst gå igenom besparingsåtgärder genom olika samarbeten och effektiviseringar i stället för att rasera ett vinnande lag. Sätt stopp för omlokalisering av landskapsarkitektutbildningen så att lärare och forskare kan fortsätta att utveckla verksamheten i stället för att söka andra arbeten och vidhåll SLUs anseende som miljöuniversitet. Med vänlig hälsning Görel Oscarsson Kopia till prorektor Lena Andersson-Eklund@slu.se Dekanus Stig Larsson stig.larsson@ekol.slu.se Prefekten för institutionen för stad och land Cecilia Waldenström cecilia.waldenstrom@slu.se Styrelsens ordförande Ingrid Petterson 3

12

13 Bilaga 3

14 Bilaga 4 Sveriges Arkitekter Rektor Lisa Sennerby Forsse SLU Box UPPSALA Stockholm Bästa Lisa Sennerby Forsse! Sveriges Arkitekter har tagit del av utredningen On the education at SLU och det förslag som framläggs där att slå ihop de båda landskapsarkitektprogrammen med lokalisering i Alnarp. Sveriges Arkitekter vill med detta brev framföra att det behövs en landskapsarkitektutbildning både i Skåne och i Mälardalen. Vi säger därmed nej till den föreslagna samlokaliseringen av landskapsarkitektutbildningarna i Alnarp. Däremot är vi öppna för en ökad nationell samordning av utbildningsprogrammen. Detta förutsätter dock ett programråd som fokuserar på landskapsarkitekturämnet, stärkta resurser till forskningen och ökat regionalt samarbete med närliggande universitet och högskolor inom närliggande ämnen. Sveriges Arkitekter uppfattar att utredarna ger en mycket summarisk beskrivning av landskapsarkitektutbildningarna. Vi vill därför här förmedla en något djupare bild av landskapsarkitektutbildningen i Sverige. Vi har också formulerat några tankar kring hur vi tror att landskapsarkitektutbildningen skulle kunna stärkas utifrån dagens regionala förankring, men med utgångspunkt i den föreslagna matrisorganisationen. En bakgrund till Sveriges Arkitekters roll och intresse Sveriges Arkitekter är intresseorganisation för landskapsarkitekter i Sverige och 1725 landskapsarkitekter är medlemmar hos oss. Av dessa är 582 studenter, 1083 yrkesverksamma och 60 pensionärer eller utlandsverksamma. Vi samlar och företräder landskapsarkitekterna som profession. Sveriges Arkitekter är en medlemsbaserad organisation som företräder både Landskapsarkitekter, Inredningsarkitekter, Planeringsarkitekter och Arkitekter med akademisk examen på avancerad nivå. Sedan landskapsarkitektutbildningen befästes i Sverige 1972 har landskapsarkitekterna som yrkesgrupp haft en konstant tillväxt på arbetsmarknaden. Inte minst har utbildningen på Ultuna lett till ett kraftig ökat utbud av landskapsarkitektkompetens i mälardalsregionen. Det finns idag ingenting som tyder på att behovet av denna kompetens skulle vara avtagande. Tvärtom råder full sysselsättning bland landskapsarkitekterna i Sverige. Erfarenheter från andra regionala utbildningssatsningar pekar också entydigt på betydelsen för utbudet av kompetens i en region att det finns en regional högskola. Studenter tenderar att stanna kvar nära sin högskola. Dessutom

15 Bilaga 4 utgör Mälardalen Sveriges största enskilda arbetsmarknad och ungefär hälften av Sveriges Arkitekters landskapsarkitektmedlemmar är verksamma där. På europeisk nivå pågår också en professionalisering av landskapsarkitektur som kompetensområde genom European Federation of Landscape Architects. Denna federation av landskapsarkitektförbund inom Europa har utarbetat en kompetensplattform för ömsesidigt erkännande av professionella kvalifikationer inom EU. En viktig bakgrund till Landskapsarkitektprofessionens ökande betydelse i samhället är den tilltagande urbaniseringen. Den leder till ett ständigt ökat behov av kompetens att hantera samspelet mellan ekosystem, bebyggelse och infrastruktur. De utmaningar för stadsutvecklingen som hållbarhetskraven ger leder inte minst till alltfler uppgifter för landskapsarkitekter. Ett ökat fokus på urbanekologiska frågor de senaste åren har till exempel bidragit till en stark utveckling av efterfrågan på landskapsarkitekternas kompetens inom stadsutvecklingsprojekt. Landskapsarkitekterna går från att ansvara för miljön mellan byggnaderna till att även vara involverade i planeringen av byggnaderna som sådana. Samtidigt har, som en konsekvens av ett ökat fokus på ekosystemresursfrågor i planeringen, landskapsarkitekternas betydelse i den övergripande samhällsplaneringen blivit allt större. Landskapsarkitekter återfinns idag inom stora delar av både samhällsplanering och infrastrukturbyggande på alla ansvarsnivåer. Slutligen har landskapsarkitekternas traditionella arbete med trädgårds- och parkgestaltning inte heller minskat i betydelse. Här har en stark forskning inom ämnet, som påvisat uterummens rekreativa betydelse för folkhälsan, bidragit till en ökande satsning på gestaltade parker i kommunerna runt om i hela landet. Idag kan landskapsarkitektprofessionen i Sverige därmed sägas stå på tre ben: Hållbar stadsutveckling, Landskapsgestaltning och förvaltning samt Samhällsplanering och resurshantering. Sveriges Arkitekters tankar om utredningens förslag I Sveriges Arkitekters yttrande till SLU rörande indelning av huvudområden inom Landskapsarkitektur m.m. insänt per konstaterades att ämnet Landskapsarkitektur samlar både planering, gestaltning och förvaltning. Det får i detta sammanhang ses som en mer forskningsintern klassificering som bara delvis stämmer med arbetsmarknaden. Men samtidigt är det en viktig indelning av de generiska kompetenser som behövs för att upprätthålla professionens ansvarsområden i samhället. Likaväl som det finns gestaltningsuppgifter i anknytning till de storskaliga samhällsplaneringsuppgifterna och inte minst infrastrukturprojekten, så finns det planeringsuppgifter i anknytning till arbetet med stadens offentliga rum och bebyggelse. Även om de förvaltande uppgifterna främst kretsar kring rollen som stadsträdgårdsmästare och driften av stadens parkanläggningar, så har kunskapen om hur växtanläggningar kan skötas stor betydelse även i samhällsplanering och byggnadsplanering. Till utredningens förslag hör att införa en matrisorganisation där beställare och utförare av utbildningsprogram skiljs åt. Liknande reformer genomfördes redan för över 10 år sedan vid de tekniska högskolorna. Erfarenheterna av detta är blandade. Frågor som uppstått rör till exempel vilket ansvar programråd ska och 2

16 Bilaga 4 kan ta för institutionernas basfinansiering av infrastruktur och långsiktig personalrekrytering, oftast i form av antagning av forskarstudenter. Erfarenheterna visar att om programråden får alltför fria mandat kan de välja att inte utnyttja de ursprungliga institutionernas kompetens. Här behövs en ganska tät dialog mellan de kunskapsägande institutionerna och programrådens mer marknadsorienterade företrädare så att en långsiktigt stabil kompetensutveckling kan ske. Om dagens utbud av kurser kan sägas vara forskardrivet (eller kursdrivet som utredarna uttrycker saken), så är frågan hur matrisorganisationerna ska kunna bemanna programmen med rätt lärare om de inte har en nära dialog med institutionerna kring vilka resurser som finns. En grundläggande problemställning rör också att ansvaret för det långsiktiga pedagogiska utvecklingsarbetet blir haltande. När den kollegiala strukturen på institutionerna bryts upp, ofta ända ner på individnivå, genom att lärarna tvingas att tävla om studenternas gunst, försvåras den strategiska ledningen. De lärare som hamnar i programrådet får dessutom stor makt att genomdriva sin syn på utbildningen oavsett forskningen på institutionerna. Det är inte automatiskt så att programfokus leder till helhetssyn. Erfarenheten från arkitektutbildningarna är att uppdelningen i beställar- och utförarorganisation minskar forskningsförankringen i programmen. En mer konkret problematik Sveriges Arkitekter ser med förslaget till indelning i programområden inom SLU är att landskapsarkitekturämnet inte får ett eget programråd, utan hamnar någonstans mellan agronomi och samhällsvetenskap. Det tror vi inte ger en bra grund för att styra landskapsarkitektprogrammet med dess olika tänkbara inriktningar. Samtidigt är landskapsarkitekturämnet som sådant inget starkt forskningsämne inom SLU. Utredaren konstaterar också att på kort sikt bör SLU ta fasta på att de flesta programmen på avancerad nivå inom SLU har en stark förankring på olika arbetsmarknader. För landskapsarkitektprogrammet handlar detta specifikt om att det måste finnas utrymme för att rekrytera erfarna praktiker som lärare på alla nivåer i utbildningen. För att få en tydligare koppling till den mer vetenskapligt grundade indelningen i kandidat- och masterprogram som utredarna samtidigt förespråkar på längre sikt, måste en kraftfull satsning nu ske på landskapsarkitekturämnets vetenskapliga kärna. Detta sker bäst genom att samarbetet mellan landskapsarkitekturämnet på SLU och planerings- och arkitekturämnena på andra lärosäten i Sverige stärks. Främst Uppsala universitet, KTH och Lunds universitet. Men även andra forskningsmiljöer kan vara intressanta att närma sig till exempel den nystartade arkitekthögskolan i Umeå. Hur vi ser på den vetenskapliga grunden för landskapsarkitekturämnet har vi formulerat i ovan nämnda yttrande om indelning av huvudområden avseende Landskapsarkitektur m.m. Som ovan betonats så riskerar införandet av en matrisorganisation att försvaga den institutionsbaserade forskningen eftersom det leder till en tydligare uppdelning i undervisande lärare och forskare som jobbar heltid med forskning och mer eller mindre inordnas i de olika forskningsrådens styrsystem. Utredarna argumenterar för att SLU ska mobilisera som ett eget, men geografiskt utspritt, universitet i Sverige och att tendenserna till samarbete lokalt med närliggande universitet ska motverkas. Det riskerar ytterligare att försvaga 3

17 Bilaga 4 det gryende samarbetet med angränsade forskningsämnen vid Lunds universitet, KTH med flera. Vårt synsätt är därför motsatt utredningens. Sveriges Arkitekter anser att den föreslagna reformen riskerar att försvaga landskapsarkitektur som vetenskap genom att stänga in ämnet i en kunskapsmiljö som inte delar dess grundläggande frågeställningar och metoder. I den studie av SLU:s organisation som ligger till grund för utredningens förslag återges en positivare beskrivning av Landskapsarkitekturämnet. Där beskrivs dess potential att bidra till att legitimera en utvidgning av SLU:s inriktning mot livskvalitetsfrågor överhuvudtaget (Quality of Life). Något som beskrivs som att gå från att studera effekter på miljön av olika aktiviteter och föroreningar till att även arbeta med frågor om anpassning och mildrande. Det senare är en något förminskande, men dock en bra beskrivning av landskapsarkitekternas kompetensområde. Grunden för landskapsarkitekturämnet är hur landskapet med dess ekosystem, rumsförhållanden, upplevelsevärden och markanvändning kan anpassas till mänskliga aktiviteter och behov på ett långsiktigt hållbart sätt. Det kan till exempel handla om stadsnära skogsbruk som går att förena med skogens rekreativa funktioner med en genomtänkt planering och gestaltning av nyplanteringar. Om landskapsarkitekturprogrammet får ett eget nationellt programråd skulle dess potential för att stärka hela SLUs unika profil som livskvalitetsuniversitet kunna utnyttjas bättre. Men det förutsätter att forskningen inom ämnet ges mer resurser och att ökade möjligheter till samverkan med forskningsmiljöer inom arkitekturämnena på andra universitet och högskolor förstärks så att forskningens kvalitet säkerställs. Om det nationella programrådet samtidigt ges mandat att hitta en viss andel kursanordnare utanför SLU skulle landskapsarkitektprogrammet kunna dra nytta av de bästa resurserna i hela sin region. Men detta är ett synsätt som inte finns i utredningen. Där beskrivs istället en vision som bygger på storskaligt och centralistiskt tänkande som stänger SLU från omvärlden. Det känns i grunden ganska otidsenligt med den typen av sammanslagning och sektorstänkande som föreslås. Sveriges Arkitekters slutsatser Med ledning av ovanstående resonemang anser Sveriges Arkitekter att det bästa är om landskapsarkitektprogrammet även fortsatt finns vid både Alnarp och Ultuna. Det utesluter inte att de två programmen kan ledas samordnat av ett nationellt programråd om detta inrättas särskilt för landskapsarkitektur (t.ex. Program Board Landscape Architecture) direkt under SLU:s centrala utbildningsråd (Central Education Board med utredningens terminologi). Om detta kombineras med ökade möjligheter för forskningen vid respektive institution att utveckla regionala kontaktytor både inom forskning och utbildning skulle det kunna stärka ämnet. Det skulle också ge en mer naturlig grund för att profilera två olika program, än den föreslagna sammanslagningen kan ge. 4

18 Bilaga 4 En utveckling av den tanken är att ha två kandidatprogram på grundläggande nivå och sedan ett större regionalt utbud av olika masterprogram på avancerad nivå som ger lite större flexibilitet över tiden. En sammanslagning skulle i motsats till detta sannolikt leda till att kulturen vid den avdelning som läggs ner försvinner. På sikt kan kanske något nytt uppstå, men erfarenheterna från andra lärosäten pekar inte på att så skulle vara fallet. Tvärtom tenderar administrativa och innehållsliga strukturer att gå hand i hand. För att upprätthålla en mångfald behövs även en organisatorisk mångfald. Den kan i SLU:s fall bäst skapas genom att bibehålla uppdelningen på två regionalt förankrade program. Sveriges Arkitekter föreslår att: SLU inrättar ett Nationellt programråd för landskapsarkitektur direkt underställt det centrala utbildningsrådet inom den förslagna matrisorganisationen som ansvarar för både kursutbud och ekonomi för hela utbildningsprogram som leder till Landskapsarkitektexamen. SLU undersöker möjligheten att dela upp utbildningen i två regionala kandidatprogram och ett antal nationella masterprogram. Masterprogrammen kan till exempel inriktas på Samhällsplanering och resurshantering, Landskapsgestaltning och förvaltning samt Ekologisk stadsutveckling som i kombination med kandidat kan berättiga till Landskapsarkitektexamen. SLU bör stärka basfinansieringen av forskningen i landskapsarkitekturämnets kärna samt öppna för fler strategiska samarbeten med andra högskolor i respektive region som forskar inom närliggande ämnen som arkitektur, samhällsplanering och systemekologi. Sveriges Arkitekter Catherina Fored Förbundsdirektör Kontaktperson: Pehr Mikael Sällström Utbildnings- och forskningssekreterare Mobil: Epost: pm.sallstrom@arkitekt.se 5

19 1 Bilaga 5 Angående rapporten On the Education at SLU I rapportens avsnitt om programmet i landskapsarkitektur är det slående att faktauppgifter saknas, liksom alla uppgifter om källor. Det finns inga vederhäftiga fakta till grund för resonemang och slutsatser. Vi har därför själva vid institutionen för stad och land vänt oss till nyckelpersoner i branschen för att få en indikation på hur omvärlden ser på utbildningen av landskapsarkitekter. Den tid som vi fått på oss att framföra synpunkter på utredarnas förslag är anmärkningsvärt kort och vi hade naturligtvis kunnat genomföra en mer omfattande undersökning under bättre förutsättningar. De tretton nyckelpersoner som svarat på vår enkla enkät är mycket samstämmiga. Tillsammans har de en stor bredd; där finns representanter för myndigheter, regionala planeringsorgan, kommunala planerings- och förvaltningskontor, och konsultkontor. Det anser att det är av stor betydelse att det finns en utbildning av landskapsarkitekter i Mellansverige. Regionen är expansiv och framförallt framhålls att utbildningen i Ultuna har betydelse för deras möjligheter att rekrytera nya medarbetare. Möjligheten att erbjuda praktikplatser och att ta emot praktikanter från landskapsarkitektprogrammet skattas högt. Om utbildningen i Ultuna läggs ner kommer landskapsarkitekternas kunskap om förutsättningar i olika växtzoner att utarmas. De som besvarat frågan anser i de flesta fall att utbildningen bör finnas kvar på två orter, eller till och med utökas med ytterligare en utbildningsort i norr. En uppfattning som förs fram är att KTH eller någon annan utbildningsanordnare i Mellansverige kommer att erbjuda ett landskapsarkitektprogram om inte SLU gör det. KTH har de stödämnen som behövs inom mark- och vatten. Förutom utbildningsprogram i de näraliggande disciplinerna arkitektur och samhällsbyggnad, erbjuder KTH redan idag ett masterprogram i landskapsarkitektur. Nyckelpersonerna menar tämligen genomgående att samverkansmöjligheterna med SLU och landskapsarkitekturens utvecklingsmöjligheter minskar om utbildningen försvinner från Ultuna. De som har kontakt med forskning i sin verksamhet ser det som en förlust om utbildningsprogrammet läggs ner i Ultuna. Om utbildningsprogrammet läggs ner så innebär det att också forskning och forskarutbildning upphör. Svaren från tretton aktörer i branschen bifogas i sin helhet Tomas Eriksson, Rolf Johansson och Thorbjörn Andersson Stad och land

20 2 Bilaga 5 Jan Berglund VD Ekologigruppen AB, Åsögatan 121, SE STOCKHOLM Tel: direkt/mobil: +46 (0) , växel: +46 (0) Vilken betydelse har det för dig att det finns en landskapsarkitektutbildning i Mellansverige? Stor betydelse. Stockholm är huvudstaden och här finns många som värderar närheten till SLU. Vi på Ekologigruppen som har ekologer och landskapsarkitekter som samverkar har många kopplingar till SLU för båda verksamhetsområdena. Vi tar del av vad som händer på institutionen, vi gästföreläser där ibland och får input tillbaka. Vi har praktikanter och får input från dem. Men framför allt att ha en landskapsarkitektutbildning som utgår från Mälardalsregionen är viktigt, att man lär sig förhållandena här och att man samverkar med de många intressenterna i området. Vad tror du det skulle innebära om den läggs ned/flyttas? Det skulle begränsa utbudet av landskapsarkitekter och det skulle ge landskapsarkitekter med tyngdpunkt mot södra Sveriges växtförhållanden. Kontakten med arkitektutbildningen på KTH skulle förmodligen upphöra, vilket vore väldigt allvarligt. Hur påverkas samverkansmöjligheterna med er/dig om utbildningen vid SLU Ultuna läggs ned? Se svar på fråga 1. Vi tror att samverkan med utbildningen skulle bli mycket sämre och vara negativt för hela Stockholms- och mälardalsregionen. Hur påverkas landskapsarkitekturens utvecklingsmöjligheter om utbildningen i Mellansverige läggs ned? Den skulle troligen bli lite för snäv. Bredden idag är viktig. Vi kan söka en landskapsarkitekt från Alnarp eller Ultuna beroende på behov. Vad betyder närheten mellan SLU Ultunas landskapsarkitekturprogram och forskning för din/er verksamhet? Mycket och tillsammans skulle vi kunna utveckla den ännu mer.

21 3 Bilaga 5 Torbjörn Sunesson Direktör för strategisk utveckling Trafikverket Vilken betydelse har det för dig att det finns en landskapsarkitektutbildning i Mellansverige? Stor, det är en utbildnings- och forskningsmiljö som finns nära de mest expansiva regionerna i Sverige och där Trafikverket har stor del av sin verksamhet. Det är en rekryteringsbas. Forskningen som Trafikverket finansierar på SLU är relaterad till det planeringsperspektiv som finns företrätt på SLU. Detta gäller även forskning vid andra institutioner än stad och land. Det är en rekryteringsbas. Det är lättare för oss att rekrytera studenter som har sin utbildning nära vår verksamhet. Utbildningarna har lättare att rekrytera studenter från det område de ligger i. Vad tror du det skulle innebära om den läggs ned/flyttas? Mindre rekryteringsbas. Trafikverket kommer förmodligen att hitta vägar att tillgodose sitt behov av kompetens på andra sätt, t ex genom att se till att KTH breddar sig mot det här området. Hur påverkas samverkansmöjligheterna med er/dig om utbildningen vid SLU Ultuna läggs ned Den minskar nog påtagligt. Hur påverkas landskapsarkitekturens utvecklingsmöjligheter om utbildningen i Mellansverige läggs ned? Svårt att säga. Men mon bedömning är att det finns förutsättningar i Uppsala- Stockholm regionen som inte finns i Skåne. Vad betyder närheten mellan SLU Ultunas landskapsarkitekturprogram och forskning för din/er verksamhet? Forskning utan utbildning på grundnivå riskerar alltid att bli ointressant för "avnämare" som ser utbildade studenter som det viktigaste redskapet för att leverera det avnämaren levererar.