Fortsatta diskussion om Lnu:s organisation del II

Transkript

1 Version Fortsatta diskussion om Lnu:s organisation del II I dokumentet "Fortsatt diskussion om Lnu:s organisation" diskuterades hur en organisation i möjligaste mån kunde fås att uppfylla de av styrelsen fastställda principerna. En sådan organisation skulle bestå av två organisatoriska delar som kallades departement och sektion. För departementen gäller leds av en chef, består av en eller några få avdelningar som ämnesmässigt kopplar till varandra, inte är alltför stor så att den har en mer omfattande inre struktur och det finns behov av underchefer, inte är alltför liten och sårbar, innehåller i normalfallet både undervisning och forskning. För sektionerna gäller leds av en chef inte är för liten så att avståndet mellan departement och sektion är alltför kort inte är alltför stor så att organisation blir ineffektiv och det finns behov av en beslutsnivå mellan departement och sektion. innehåller departement som är närbesläktade och har en miljö som är ett tematisk sammanhållet område Grafiskt kunde organisationen representeras: Universitet/styrelse/rektor Sektion/chef Sektion/chef Sektion/chef Sektion/chef Sektion/chef Departement/chef Departement/chef Departement/chef Departement/chef 1

2 Förhållandet mellan cheferna på de olika nivåerna i ovanstående modell är sådan att sektionschefen är chef för de ingående departementscheferna. Beslutsfunktioner I dokumentet "Fortsatt diskussion om Lnu:s organisation" togs också frågan om vilken typ av beslutsfunktioner som behövs på de olika nivåerna dvs. om det förutom en chef också skulle finnas en styrelse/nämnd. Diskussionen anger för- och nackdelar med olika alternativ. För departementsnivån var slutsatsen att det inte finns några starka skäl att ha en styrelse/nämnd. För sektionsnivån är frågan inte lika självklar. Utifrån de av universitetsstyrelsen fastställda principerna gav analysen i "Fortsatt diskussion om Lnu:s organisation" att alternativet med enbart en chef tillgodoser i högre grad egenskaperna (b) tydlig ansvarsfördelning, (c) effektivitet samt (g) omställbarhet. Alternativet med en chef och en styrelse/nämnd är framförallt att föredra utifrån egenskaperna (e) hållbarhet, (f) öppenhet och lyhördhet samt i viss mån (h) akademiskt ledarskap. Diskussionen visar dock att flera nackdelar med de olika alternativen kan mer eller mindre elimineras. Exempelvis om man väljer enbart en chef, så kan man på olika sätt säkerställa att besluten bereds med god förankring och insyn. Man kan även säkerställa att beredningen involverar personer med god och adekvat kompetens. En möjlighet är att skapa rådgivande kollegiala organ. Väljer man å andra sidan att komplettera chefen med en styrelse/nämnd är det viktigt att man på olika sätt säkerställer tydlighet i ansvarsuppdelningen mellan chefen och styrelsen/nämnden. Detta kan göras genom att noga ange vilka frågor som nämnden/styrelsen fattar beslut om. Styrelsen skall i huvudsak besluta i övergripande frågor som är av stor vikt för verksamheten. Övriga frågor beslutas av sektionschefen. De uppgifter som normalt en styrelse (exempelvis institutionsstyrelse) eller en nämnd (exempelvis en fakultetsnämnd fattar är av två huvudtyper: 1. Innehållsliga beslut dvs. beslut om utbildning som gäller uppläggning och kvalitet; forskning som gäller organisation och kvalitet. Exempel på beslut är utbildnings-, studie- och kursplaner (grund-, avancerad och forskarnivå), examensrättigheter och anställningsprofiler. 2. Verksamhetsinriktade beslut. Exempel på beslut är budget, verksamhetsplaner, strategier, andra viktiga beslut som berör genomförandet av utbildning och forskning. Det finns naturligtvis många frågor som berör båda kategorierna då innehållsliga beslut oftast kräver finansiering t ex beslut om nya tjänster eller utbildningar. Det skall också noteras att högskolelagen kräver att ovanstående beslut fattas av vetenskapligt eller konstnärligt kompetenta personer eller organ med majoritet av sådan personer. Enligt lagen skall även studenterna vara representerade i alla organ som bereder och/eller fattar beslut om utbildnings- eller studentfrågor. Det finns därför olika möjligheter för en sektion som har både en chef och en styrelse/nämnd. Man kan låta styrelsen/nämnden fatta enbart innehållsliga beslut, bara verksamhetsinriktade beslut eller både och. Chefen skulle då fatta beslut om alla verksamhetsinriktade frågor i det första fallet, alla innehållsliga frågor i det andra fallet och i det sista fallet alla beslut som inte anses tillräckligt övergripande och viktiga för att beslutas av styrelsen/nämnden. En av de viktigare fördelarna med 2

3 en styrelsen/nämnden är dess större och bredare kompetens. Denna fördel är som mest relevant vid innehållsliga beslut. Det innehållsliga ansvaret är också ett traditionellt ansvarsområde för kollegiala organ (typ fakultetsnämnder). Det är därför rimligt att utgå från att om man har en styrelse/nämnd så skall åtminstone frågor av innehållslig karaktär fattas av denna. Detta ger två huvudalternativ för styrelsen/nämnden 1. Beslut av enbart innehållslig karaktär 2. Beslut av både innehållslig och verksamhetsinriktad karaktär Vi kan åter igen använda våra principer för att analysera dessa alternativ. Fördelarna med en styrelse/nämnd berörde i huvudsak egenskaperna (e), (f) och (h), där den sistnämnda redan använts för att innefatta innehållsliga frågor i styrelsens/nämndens ansvar. De båda övriga egenskaperna, öppenhet och lyhördhet samt hållbarhet talar för att samtliga typer av beslut bör tas av en styrelse/nämnd dvs. alternativ 2. Men man bör samtidigt också analysera styrelsens/nämndens nackdelar i förhållande till alternativet med enbart en chef. Dessa var framförallt egenskaperna (b), (c) och (g). Om en styrelse/nämnd enbart fattar beslut i frågor av innehållslig karaktär är det lättare att åstadkomma en tydlig ansvarsfördelning i förhållande till en chef, då den senare har ett tydligare verksamhetsfokus. Om en styrelse/nämnd enbart har ett innehållsligt ansvar leder också till större effektivitet och omställbarhet, då dessa egenskaper i högre grad är verksamhetsinriktade. Slutsatsen av diskussionen är att alternativ 1 förefaller vara en kompromiss mellan enbart en chef och en styrelse/nämnd med ansvar enligt alternativ 2. I det fall en styrelse/nämnd enbart har ett innehållsligt ansvar är benämningen nämnd mer adekvat. Vi väljer därför att fortsättningsvis använda begreppet nämnd för alternativ 1 och styrelse för alternativ 2. En intressant möjlighet för nämndsalternativet är att ha nämnder som har innehållsligt ansvar för frågor som berör fler sektioner än en. Fördelarna med detta är att man får en ytterligare kvalitetssäkring genom att personer med kompetens inom närliggande områden, men som inte är involverade i en sektions verksamhet, får insyn i en sektions verksamhet. En annan fördel är ur ett resursperspektiv, då en sådan lösning kan göras mer resurseffektiv. Sammansättning och tillsättning av beslutsfunktioner Man bör även diskutera sammansättning av en styrelse/nämnd samt hur den tillsätts. En styrelse/nämnd med beslut enligt alternativ 1 eller 2 måste som påpekades ovan ha en majoritet av personer med vetenskaplig eller konstnärlig kompetens. Dessutom skall studenterna vara representerade i styrelsen. Styrelsens/nämndens främsta uppgift är att fatta bra beslut utifrån ett verksamhetsperspektiv (egenskap (h)). Därför bör sammansättning återspegla detta dvs. den skall sättas samman av personer som i möjligaste mån har god kompetens och kännedom om verksamheten. För att en styrelse/nämnd skall kunna arbeta på ett effektivt sätt (egenskap (c)) kan den inte bestå av alltför många ledamöter. Den får inte bestå av alltför få ledamöter då det begränsar dess bredd och kompetens. Då en styrelse/nämnd skall kunna besluta i innehållsliga frågor inom såväl utbildning som forskning är det nödvändigt att dess ledamöter i möjligaste mån har kompetens och kunskap om båda dvs. styrelsen/nämnden bör i huvudsak bestå av aktiva lärare och forskare. Administrativa frågor är i regel inte att betrakta som styrelse/nämndfrågor, varför kompetens i administrativa frågor inte är nödvändig. En möjlighet att ta vara på är att få externa representanter in i en styrelse/nämnd. Externa representanter kan på många olika sätt berika och 3

4 bredda kompetensen i en styrelse/nämnd. De externa representanterna kan komma från näringslivet och offentlig sektor och väljas utifrån relevansen till verksamheten. En viktig fråga är om chefen för en sektion också skall ingå i styrelsen/nämnden och i så fall om chefen skall vara ordförande. För en nämnd dvs. med enbart ett innehållsligt ansvar kan möjligheten att inte ha chefen som en del av nämnden vara en fördel för att understryka ansvarsfördelningen mellan chefen och nämnden. Chefen kan då adjungeras till nämnden vid behov. För en styrelse är det viktigt för ett effektivt och hållbart ledarskap, som kan ställa om verksamheten vid behov (egenskaperna (c), (e) och (g)), att chefen och styrelsen är synkroniserade i möjligaste mån. Detta talar för att chefen är styrelsens ordförande. Tillsättningen av en styrelse/nämnd (förutom studentrepresentanter, som utses av studentkåren, och chefen i den mån chefen är en del av styrelsen/nämnden) kan ske på olika sätt. För en nämnd (exempelvis fakultetsnämnd) sker tillsättningen traditionellt genom val i det vetenskapliga kollegiet. Ett sådant förfarande är ändamålsensligt för en nämnd med ett innehållsligt ansvar. För en sektionsstyrelse kan detta förfarande även tillämpas, men man kan även tänka sig att valet görs av hela lärarkåren. Ett alternativ till en vald styrelse är en styrelse bestående av representanter från de ingående departementen. En möjlighet är att departementscheferna ingår som ledamöter ev. kompletterade med ytterligare personer för ökad kompetens och insyn i verksamheten. De senare skulle i så fall kunna utses genom val. Tillsättningen av chefer på departementsnivån sker lämpligen genom beslut av sektionens chef för att säkerställa tydlighet i ansvarsförhållandet mellan chefen för ett departement och chefen för en sektion. Sektionscheferna utses lämpligen genom beslut av rektor av samma skäl. I det fall man har en ordförande för en nämnd som inte är chef för en sektion kan man ha ett förfarande som i dag vid utseende av dekanus dvs. det sker ett val, men själva beslutet tas av rektor. Organisationen av programstyrd utbildning Programstyrda utbildningar svarar mot ca 2/3 av all utbildningsverksamhet vid Lnu och det är därför viktigt att diskutera organisationen kring dessa program. Organisationen av programstyrda utbildningar skall säkerställa kvalitet, uppföljning och utveckling av programmen. Organisationen innefattar även oftast den del av driften som gäller programgemensamma inslag som inte faller på enskilda kursansvariga. De allra flesta programmen kommer troligtvis att ha en tydlig sektionstillhörighet dvs. merparten av kurserna ligger inom sektionens ansvarsområde. Men många av programmen, särskilt de på grundläggande nivå, innefattar kurser även från andra sektioner. I de fall man kan identifiera en sektionstillhörighet för ett program, så bör relevanta beslut angående programmet tas inom sektionen. Ansvaret för kvalitet, uppföljning och utveckling av ett sådant program sker alltså inom sektionen lämpligen genom att utse en programledare och ett programråd som får detta ansvar. Ett programråd består av representanter för lärare, studenter och externa intressenter. Programledarna utses lämpligen av chefen för sektionen. Rådets medlemmar kan utses av chefen för sektionen alternativt styrelsen/nämnden. Lärarprogrammen kräver en särskild diskussion då de har en sådan bredd att de kommer att involvera flera sektioner. Därför kan inte ansvaret för dessa program knytas till en enskild sektion 4

5 utan organisationen för lärarprogrammen måste vara sektionsövergripande, i praktiken blir den universitetsgemensam. Man kan möjligen diskutera om delar av programmen kan vara sektionsspecifika exempelvis den utbildningsvetenskapliga kärnan. Det som talar emot detta är att den utbildningsvetenskapliga kärnan inte är att betrakta som ämnesbunden. Snarare bör man eftersträva att ansvaret för denna viktiga del av utbildningen delas av många, då ett mångsidigt perspektiv på denna kärna är viktigt ur ett kvalitetsperspektiv. Utbildningsvetenskapliga kärnan utgör även ett viktigt ekonomiskt underlag för att kunna bedriva en lärarutbildning av hög kvalitet och detta underlag bör komma viktiga ämnesområden till del. En annan viktig fråga gäller forskningen av relevans för programmen. Forskningsanknytningen av olika program är viktig ur ett kvalitetsperspektiv. I de fall programmet har en särskild sektionstillhörighet ligger detta ansvar hos den ansvariga sektionen. Det finns inget skäl att tro att en sektion inte kan ta detta ansvar då programmen är viktiga för sektionen. Det torde därför inte finnas behov av någon särskild organisation av forskningen knuten till ett program. För lärarprogrammen så är situationen mer komplicerad då ingen enskild sektion är ansvarig för forskningsanknytningen. I dagens organisationen ansvarar NUV för en del av denna viktiga forskningsanknytning. Men bara cirka hälften av anknytningen sker i dag i NUV:s regi, övriga delar ansvarar fakulteterna för. Slutsatsen av detta är att det troligtvis inte är nödvändigt att säkerställa forskningsanknytningen genom ett särskilt organ. Snarare skapar det flerdelade ansvaret en otydlighet och sämre effektivitet i motsats till egenskaperna (b) och (c). Genom att även för lärarprogrammen renodla organisationen så att ansvaret enbart gäller utbildningsaspekter skapas en större konformitet med andra program samt större tydlighet vad gäller ansvarfördelning och bättre effektivitet. 5