HSO i Stockholms läns synpunkter och kommentarer till Handisams Uppföljning i kommuner och landsting 2013 Var med och påverka!

Transkript

1 HSO i Stockholms län Dnr P: HSO i Stockholms läns synpunkter och kommentarer till Handisams Uppföljning i kommuner och landsting 2013 Var med och påverka! Inledning HSO i Stockholms län (HSO) har sedan flera år tillbaka ett samverkansavtal med Stockholms läns Landsting (SLL) som innebär att vi har samverkansråd med flera av SLL:s förvaltningar (Landstingsstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Trafikförvaltningen, Kulturförvaltningen och LOCUM AB), samt med sju politiker från Landstingsstyrelsen. Avtalet reglerar antal träffar/år d.v.s. minst fyra ggr/år och att protokoll/minnesanteckningar ska föras vid varje tillfälle. Flera av de större förvaltningarna har samverkansråd ca tio ggr/år. Utöver denna samverkan har flera förvaltningar i olika projekt eller utredningar efterfrågat vår medverkan. Vi har t.ex. redan från upphandlingsstadiet varit med och gett synpunkter på bygget av Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna(NKS), vilket fortsätter till dess att bygget är klart. Idag har vi även regelbundna möten med ansvariga för verksamhetsinnehållet i NKS. Det förekommer även samverkan med enskilda funktionshinderföreningar (lokaloch länsföreningar) på alla sjukhus i Stockholms län. I dessa råd sitter inte HSO Stockholms län representerade. SLL har tillsammans med funktionshinderrörelsen i Stockholms län tagit fram ett delaktighetsprogram för personer med funktionsnedsättning ( ) Mer än bara trösklar. All samverkan och allt påverkansarbete från HSO:s sida utgår alltid från programmets tre mål: bemötande, kommunikativ tillgänglighet (inkl. informativ tillgänglighet) samt fysisk tillgänglighet. När vi använder ordet tillgänglighet menas alla tre definitioner. Se bifogat program. HSO kommer p.g.a. den korta remisstiden och p.g.a. att den kom under semesterperioden att kommentera vissa övergripande frågor som genomsyrar vårt påverkansarbete med landstinget men även ta upp ett axplock av exempel där personer med funktionsnedsättning påverkas eller utesluts från att ta del av den service eller stöd de har rätt till. ÖVERGRIPANDE Nationella riktlinjer Riktlinjer som fastställs och beslutas på nationell nivå måste vara tillämpbara även för personer med funktionsnedsättning, t.ex. Socialstyrelsens nationella riktlinjer inom sjukdomsförebyggande metod. Är riktlinjerna tillämpade för personer med funktionsnedsättning? Med ett helhetsperspektiv blir det uppenbart att reg- Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO) i Stockholms län Tel: Bankgiro S:t Göransgatan 84, 3 tr Fax: Stockholm info@hsostockholmlan.se

2 ler/förordningar i angränsande områden behöver koordineras och justeras för att riktlinjerna ska vara adekvata även för personer med funktionsnedsättning. Kommersiell kollektivtrafik ska ha samma tillgänglighetskrav som landstingsdriven kollektivtrafik, t.ex. Nacka-Kista-bussen, som dessutom får använda SL:s hållplatser 2 (8) Resurser Oavsett område visar erfarenheten att där en ansvarig nyckelperson utses för en viss fråga ökar förutsättningarna för implementering. Det är därför viktigt att alla förvaltningar/verksamheter tydligt visar vem som har ansvaret för uppföljningen, sammanställningen av åtgärder och initiativtagande inom t.ex. funktionshinderområdet. Alla dokument som produceras måste innehålla funktionshinderperspektivet och krav på uppföljning. Att ta fram policys och program men inte implementera dem ökar inte tillgängligheten. För att få till en lyckad implementering krävs att medel är avsatta i budget, det blir då på ett naturligt sätt synligt. Delaktighet Ökad delaktighet är ett övergripande mål både på nationell och på regional (landstinget) nivå. Om vi utgår från SLL:s organisation kan vi konstatera att delaktighet inte alltid genomsyrar hela organisationen. På central nivå finns den politiska organisationen och SLL:s förvaltningar, på mellannivån finns sjukhus och vårdinrättningar och på lokal nivå finns vårdpersonalen som möter patienten. Delaktighet i mötet med personal, i beslut som rör den egna insatsen/vården. Här krävs kunskap och förmåga hos personal i mötet med personen med funktionsnedsättning. Delaktighet i verksamheter (sjukhus och vårdinrättningar). Är verksamheterna tillgängliga för alla? Kan personer med funktionsnedsättning påverka verksamheter så att deras behov tillgodoses? Behöver verksamheten förändras eller utvecklas för att bli tillgänglig? Förstår eller är personalen medveten om att verksamheten inte är tillgänglig? Känner de till att verksamheten måste vara tillgänglig utifrån SLL:s delaktighetsprogram Mer än bara trösklar eller utifrån regelverk fattat på nationell nivå? På central nivå har HSO en väl fungerande samverkan och ett delaktighetsprogram att utgå ifrån. Trots det så förekommer det att fysisk-, bemötande- och kommunikativ tillgänglighet åsidosätts. Ofta p.g.a. bristande kunskap om personer med funktionshinder. Funktionshinderrörelsen måste ges rätt att delta i upphandlingar, så att det blir rätt från början. HSO arbetar aktivt med att komma in tidigt i upphandling- och byggprocesser. När vi är delaktiga och lämnar synpunkter resulterar det ofta i att det kommer med i underlaget. Delaktighet i samhället. Leder SLL:s verksamhet till ökad delaktighet på samhällsnivå? Hur kan vi se gränsöverskridande/övergripande på behov, möjligheter och hinder, och utveckla samverkan så att den egna SLL-

3 3 (8) verksamheten främjar delaktighet i samhället? Finns det utrymme för det i verksamheternas uppdrag? Det är inte alltid uppenbart för personal hur delaktighet på samhällsnivå kan vara ett mål för en verksamhet som arbetar nära individen. Kunskap HSO upplever att det finns stora brister i hur tillgänglig kunskap används inom landstingens verksamheter. Kunskap om tillgänglighet utifrån Mer än bara trösklar måste spridas och förankras, den måste tillämpas i praktiken och den behöver följas upp kontinuerligt för att fördjupas. Det finns även kundskapsluckor inom varje politikområde. Under SLL:s patientsäkerhetsdagar presenterade vi i HSO delaktighetsprogrammet Mer än bara trösklar som ett viktigt dokument för att öka tillgängligheten och patientsäkerheten ute i verksamheterna. Efter presentationen blev det rusning till HSO:s informationsbord och alla program tog slut. De anställda kände inte till att programmet fanns. Utbildning i tillgänglighet måste ske kontinuerligt tillsammans med funktionshinderrörelsen. Ytterst angeläget är att personal i servicefunktioner t.ex. receptionister, färdtjänst-, taxi- och busschaufförer har kunskaper i hur man bemöter personer med olika funktionsnedsättningar. Lokalkännedom och kunskaper om olika funktionsnedsättningar är också viktigt att känna till. Det måste finnas möjlighet att t.ex. trafikpersonal som brister i kunskaper eller beteende följs upp eller stängs av. Eftersom funktionshindersrörelsen har stor kunskap i hur det är att ha ett funktionshinder i ett samhälle som inte är fullt tillgängligt, bör ett samarbete upprättas mellan utbildningsinstitutionerna och funktionshindersorganisationerna. Strukturförändringar inom sjukvården ska alltid planeras i nära samarbete med kollektivtrafikmyndigheten. Entreprenörer får inte lösa problemen utan att ha kontakt med tillgänglighetsansvariga. Konsekvensanalys Konsekvensanalyser föregår vanligtvis beslut och insatser. Inom SLL:s trafikförvaltning har tillgänglighetskonsekvensbeskrivning (TKB) använts för att belysa konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning i alla frågor som utreds. Detta har varit bra och en framgångsfaktor i arbetet med att göra kollektivtrafiken tillgänglig i Stockholms län. All konsekvensanalys ska inkludera ett moment av granskning med ett funktionshinderperspektiv. Tillgänglighetskonsekvensbeskrivningar (TKB) i alla tjänsteutlåtanden inom SLL i likhet med miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Skriv in tillgänglighetskrav i alla upphandlingar. För att slippa kostnader längre fram gör rätt från början.

4 4 (8) ÅTTA POLITIKOMRÅDEN ARBETSMARKNAD SLL har tillsammans med funktionshinderrörelsen i länet genomfört projektet Din kompetens vår möjlighet, som syftade till att hos landstinget som arbetsgivare höja kunskapen om personer med funktionsnedsättning och höja medvetennivån om att detta är en viktig etisk fråga. Detta skulle i sin tur medföra att fler personer med funktionsnedsättning anställs i lanstinget. Under projektets gång visade det sig vara svårt att få chefer och personalrekryterare att prioritera den tvådagarsutbildning som projektet erbjöd. (De fåtal som genomgick den var mycket positiva till innehållet i utbildningen.) Detta medförde att utbildningarna istället gjordes om för att passa på arbetsplatsträffar och liknande. Idag är projektet avslutat och i utvärderingen/slutrapporten kan konstateras att det är viktigt att chefer och ledning är involverade i genomförandet, så att det genomsyrar hela organisationen. Stockholms läns landsting satsar årligen på att erbjuda sommarjobb till ungdomar med funktionsnedsättning. Pengar finns avsatta i SLL:s budget (centrala pengar), men trots detta tar få verksamheter emot ungdomar med funktionsnedsättning. I ansökningsförfarandet till sommarjobben har HSO hävdat att ansökan ska vara anpassad och tillgänglig även för ungdomar med funktionshinder. Som det sett ut fram till i år har ansökningsprocessen via hemsidan varit svår och krånglig. Se även IT. Stockholms läns landstings delaktighetsprogram Mer än bara trösklar tar särskilt upp ett arbetsmarknadsmål: Landstinget anställer personer med funktionsnedsättningar. Känner sjukhus, vårdinrättningar och vårdpersonalen till att programmet och målsättningen finns? När SLL ska anställa fler personer med funktionsnedsättning måste även landstingets lokaler vara anpassade och tillgängliga. UTBILDNING Anställda inom SLL har generellt dålig kunskap om funktionshinder från sin grundutbildning. Information om och utbildning i funktionshindersfrågor är bristfällig vid gymnasieskolor och högskolor. Ofta fattas det pengar för att anlita föreläsare. Lärarna måste då själva hitta andra vägar, t.ex. använda sina egna kontakter som ställer upp utan arvode. Konsekvensen av det är att urvalet av föreläsare blir ganska begränsat, samt att alla funktionsnedsättningar inte blir representerade. SLL som arbetsgivare har också ett ansvar för att personalen får den kunskapspåfyllnad den behöver, regelbunden kompetensutveckling etc. Information och kunskap är en färskvara och måste återkomma regelbundet. Att trafikoperatörernas personal inte har tillräcklig kunskap om tillgänglighet och bemötande.

5 5 (8) Att kundtjänstpersonal inom vården och kollektivtrafik och färdtjänst inte alltid har utbildning i tillgänglighet och bemötande. Att det saknas resurser hos utbildningsinstitutioner, så de kan anlita föreläsare i funktionshindersfrågor. Att SLL:s skyldighet att hålla personalen informerad om nya rön och aktuell lagstiftning kompetensutbildningar inte alltid följs. FYSISK TILLGÄNGLIGHET Inom den verksamhet som SLL bedriver är det främst tandvården och kulturverksamheten som kännetecknas av bristande fysisk tillgänglighet. SLL arbetar själva med att förbättra tillgängligheten i de egna verksamheterna, men med skiftande resultat. SLL arbetar aktivt med att förbättra den fysiska tillgängligheten genom att de har sagt upp avtalen med flera vårdgivare vars lokaler inte uppfyller Stockholms läns landstings krav på den fysiska tillgängligheten. Detta är bra, men problemet är att arbetet går långsamt. Det finns fortfarande verksamheter som utestänger personer med funktionsnedsättning p.g.a. att lokalerna inte är tillgängliga. HSO har en bra samverkan med Stockholms läns landstings fastighetsbolag LOCUM och ansvariga för bygget av Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna (NKS). I dagsläget är samverkansarbetet alltför beroende av personligt engagemang och intresse hos enskilda tjänstemän/ansvariga på förvaltningarna. TRANSPORT SLL ansvarar för kollektivtrafiken både på land och på sjön, samt färdtjänsten i hela Stockholms län. Vid alla tjänsteutlåtanden måste alltid en tillgänglighetskonsekvensbeskrivning göras. Landstingsstödd kollektivtrafik på sjön har inte samma tillgänglighetskrav som landstrafiken. Färdtjänstresor sker idag inte efter behov, utan är begränsade i antal per månad och år. Personer som har en aktiv fritid har svårt att få antal resor att räcka. Detta påverkar även möjligheten att vara aktiv i samhällslivet, förbättra sin hälsa o.s.v. Krockar mellan olika strategier inom samma kollektivtrafikmyndighet motverkar varandra. När trängseln ökar krävs bl.a. större turtäthet, vilket ofta får till följd att många av våra grupper får sämre möjligheter att ta sig på och av fordonen. Ett exempel är att man i Stockholm måste trycka på en knapp på pendeltågsdörren för att öppna den. Knappen är svår att hitta om man inte ser och svår att trycka på om man har svårt med motoriken i armar och händer. Hela resan! Samverkan mellan kommun och landsting fungerar inte. Kommunerna svarar oftast för vägen till hållplatsen/stationen, medan landstingets trafikförvaltning ansvarar för själva hållplatsen/stationen. Om de inte samverkar kommer en perfekt station inte kunna utnyttjas, ef-

6 6 (8) tersom man inte kommer fram till den. Detsamma gäller vintertid då vägen till hållplatsen inte är skottad, men busskuren är det! Sällskapsdjur i färdtjänstbilar kan idag inte medtas utan kostnad, däremot går det bra i vanlig taxitrafik. Färdtjänstresor för föräldrar till mellanstadiebarn kan inte göra en s.k. viaresa för att lämna och hämta sina barn vid skola och fritids. Om flera bussar kommer till samma hållplats, stannar buss två inte alltid vid den taktila markeringen om en väntande står där. Biljettsystem ska vara lätta att förstå för alla. Reskassan, som införts i SLL, är svårbegriplig för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Tre passagerare i färdtjänstbilar skall vara maxantal. Idag, när bilarna blir mindre och passagerarna större, är det svårt att få plats. Spårvagnar lyder idag inte under samma trafikregler som bilar. Spårövergångar m.m. ska därför planeras så att olycksrisken minimeras för personer med funktionsnedsättning. Tunnlar och underjordiska stationer kräver stora insatser för att göras inte bara tillgängliga utan också frångängliga. Evakueringsmöjligheter i rökfyllda utrymmen utan elförsörjning är livsfarliga för personer med funktionsnedsättning. Utrymningssäkerheten måste garanteras. Detta gäller även tunnlar och underjordiska stationer som har andra huvudmän än SLL. Idag finns det många olika hjälpmedel som används av personer med funktionsnedsättning. Vilka får tas med på tåg, buss, tunnelbana och taxi? Här krävs en utredning som säkerställer att behovet för personer med funktionsnedsättning inte åsidosätts. Se till att reseplaneraren är tillgänglighetsanpassad och har realtidsinformation om t.ex. stillastående rulltrappor och hissar. Se även avsnittet om IT. KULTUR/FRITID De främsta utmaningarna inom kultursektorn hos SLL ligger i arbetet att våga ställa krav på mottagarna av stöd. Kulturnämnden bedriver mycket lite verksamhet i egen regi, utan är istället en stor fördelare av medel till olika kulturverksamheter. SLL ställer få krav i nuläget på att mottagare av stöd ska se till att verksamheten är tillgänglig för alla. Verksamheten måste vara tillgänglig både för dem som arbetar inom kulturverksamheten och dem som besöker den. SLL har valt att stå utanför den samverkan som finns mellan andra län rörande kultur, vilket gör att t.ex. Statens Kulturråds rekommendationer inte slagit rot hos Kulturförvaltningen. De krav på tillgänglighet som t.ex. Statens Kulturråd ställer på mottagare av statligt stöd, är i det närmaste okända för Kulturförvaltningen. Det är ett stort problem att man inte kommit längre i arbetet att implementera tillgänglighetskraven i bidragsgivningen till de kulturverksamheter som söker medel från SLL.

7 7 (8) SOCIALPOLITIK Socialförsäkringssystemet som förändrades radikalt 2008 påverkade landstinget. T.ex. i sjukvården där det är viktigt att intygsskrivarna vet vad som krävs för att försäkringen ska gälla. Trots utbildningssatsning från Försäkringskassan riktad till läkarna, krävs även utbildning och kompetenshöjning hos övrig SLL-personal. När kunskap saknas eller är bristfällig om nya regelverk, riktlinjer, lagändringar m.m. får det konsekvenser för de personer som inte själva av olika anledningar kan föra sin talan. Personer med funktionsnedsättning drabbas extra hårt. FOLKHÄLSA Vi vet redan en hel del om hälsosituationen för personer med funktionsnedsättning, tack vare Folkhälsoinstitutets tidigare rapporter och att de kontinuerligt ska följa hälsoutvecklingen. I Stockholms län driver vi tanken om ett kunskapslyft för politiker, tjänstemän och hälso- och sjukvårdspersonal om hälsosituationen för personer med funktionsnedsättning, som en inledning till och förstärkning av tillämpbar kunskap. Den hälsofrämjande vården lyfts som vägen till bättre och mer jämlik vård, men det förutsätter att hälso- och sjukvårdspersonalen i direkt möte med personer med funktionsnedsättning har en bred kunskap inte bara om hälsa och funktion utan också om delaktighet, möjligheter och hinder i miljön. Vikten av det hälsofrämjande mötet behöver lyftas! Begreppet Jämlik Vård/ Jämlik Hälsa inkluderar inte alltid funktionshinderperspektivet, vilket vi anser att det måste göra och att alla verksamheter på nationell, regional och lokal nivå behöver se över policyer och initiativ inom området. Följer policyn alla nivåer blir det lättare att följa upp och att jämföra. I SLL pågår en strukturförändring av hela sjukvården, s.k. Framtidens Hälsooch sjukvård (FHS). HSO har under hela arbetsprocessen samverkat och deltagit i dialog med projektgruppen. I den första utredningen kring FHS fanns ingen skrivning om hur denna stora förändring skulle påverka personer med funktionsnedsättning trots att det är ofta de som är de stora konsumenterna av sjukvården. I FHS steg 2 finns funktionshinderperspektivet kopplat till jämlik hälsa och vård med delvis, men det är inte genomgående. Ett nytt område inom FHS och SLL är e-hälsan, läs mer under avsnittet IT. Patientutbildningar i samverkan med patientföreningar och funktionshinderrörelsen har visat sig mycket effektiva, de har ibland gett bättre resultat än traditionell utbildning i egenvård. Detta område måste utvecklas! IT Generellt kan nämnas att offentliga hemsidor som inte följer webbstandard eller riktlinjer för tillgänglighet utgör ett hinder för personer med funktionsnedsättning. I en stor organisation kan organisationens hemsida vara tillgänglig medan vissa verksamheter, kliniker eller upphandlade privata verksamheter kan ha egna hemsidor som inte är tillgängliga. Se till att reseplanerare är tillgänglighetsanpassad och har realtidsinformation om stillastående rulltrappor och hissar.

8 8 (8) Digitalinformation om var i tunnelbane- och bussnätet det är tillgänglighetsanpassat Brister i kravspecifikationer för mjukvara inom organisationer; program för registrering, beställningar etc. har inte utformats tillgängligt eller användarvänligt och kan då skapa stora bekymmer, inte bara för personer med funktionsnedsättningar. Om mjukvaran används för att skapa publikt innehåll, t.ex. webbformulär, så måste även det innehåll som skapas vara tillgängligt. Vissa funktionsnedsättningar glöms lätt bort, t.ex. personer med läs- eller skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, eller kognitiva svårigheter, som också måste ha möjlighet att ta till sig texter, fylla i formulär etc. E-hälsan är ett nytt område inom hälso- och sjukvård och befinner sig i en expansiv fas. I SLL presenteras e-hälsan som navet i Framtidens hälso- och sjukvård. Många personer med funktionshinder kommer att ha svårt att ta till sig e-hälsotjänster, medan andra med lätthet finner sjukvården mer lättillgänglig. Det här är ett område som behöver följas upp så att tillgänglig e-hälsa utvecklas. Ansökningsförfarandet till SLL:s sommarjobb måste anpassas för att vara tillgängligt. Som det ser ut idag är processen krånglig. Program, design, innehåll etc. måste grundas på riktlinjerna om tillgänglighet; ATAG 2, WCAG 2, UAAG 2. De måste finnas alternativa lösningar för dem som av olika anledningar inte kan använda datorn. Idag är det nästan omöjligt att boka läkartid genom att besöka mottagningen. Metoder för dem som har nedsatt förmåga att använda e-hälsotjänster behöver utvecklas så att de får det stöd som krävs: inom, utanför eller kopplat till e-hälsan. HSO i Stockholms län Lena Ringstedt Ordförande Helén Johansson Kanslichef