Bränsleprogrammet hållbarhet

Transkript

1 Diarienr Programbeskrivning för programmet Bränsleprogrammet hållbarhet 1 juli 2011 till och med 30 juni 2015 Beslutsdatum

2 2 (35) Innehåll 1 Sammanfattning 3 2 Programmets inriktning Vision Effektmål Syfte Mål Framgångskriterier Forsknings, utvecklings- och teknikområden Energirelevans Samhälls- och näringslivsrelevans Miljöaspekter Projektgenomförare/projektdeltagare Avnämare/intressenter Arbetssätt Bakgrund 22 4 Genomförande Tidplan Budget och kostnadsplan Ansökningskriterier och hantering av ansökningar Programråd och programsekretariat Kommunikationsplan och resultatspridning Syntes Utvärdering Avgränsningar Forsknings-, utvecklings- och teknikområden Andra anknytande program inom Energimyndigheten Andra anknytande aktörer Forsknings- och utvecklingsområden översikt Internationell samverkan Ytterligare information 35

3 3 (35) 1 Sammanfattning Bränsleprogrammet hållbarhet ingår som ett av tre program i en sammanhållen satsning på ökad, hållbar och effektiv produktion och användning av inhemska och förnybara bränslen som genomförs av Energimyndigheten under perioden 1 juli 2011 till och med 30 juni Programmet fokuserar på frågor om miljö och ekologisk hållbarhet kring produktion av biobränslen, och system- och resursfrågor kring användningen. Det omfattar inte renodlade teknikfrågor kring produktion av biobränslen eller processer där bränslen konverteras till värme, el, eller drivmedel. Frågor om bränsletillförsel och bränsleförädling/småskalig förbränning behandlas i de parallellt löpande programmen Bränsleprogrammet tillförsel respektive Bränsleprogrammet omvandling. Det fyraåriga programmet startar den 1 juli 2011 och pågår till 30 juni 2015 och har en årlig budget om totalt 16 miljoner kronor. Oklarheter på miljöområdet kan via olika regelverk innebära olika former av hinder på biobränslemarknaden. Bränsleprogrammet hållbarhet syftar till att reda ut sådana oklarheter och om möjligt undanröja sådana hinder, identifiera lösningar och att utveckla möjligheter. Tillgången till biobränslen och odlingsmark är begränsad i förhållande till behoven, och programmet syftar därför också till att beskriva resurseffektivitet och klimatnytta för aktuella biobränslekedjor, samt möjligheten att via styrmedel stimulera bra lösningar. Programmet består av delområden som delvis överlappar varandra. - Delområdet Miljö och hållbarhet fokuserar på hur biobränsleproduktionen ska utformas för att klara nationella och internationella miljömål och hållbarhetskriterier. - Delområdet Biobränslen och växthusgaser beskriver olika klimataspekter som hör samman med produktion och uttag av biobränslen. - Delområdet System och marknad inriktas på resurs- och klimateffektiva lösningar i ett systemperspektiv, och på hur bioenergisystemet kan påverkas av styrmedel. Programmet genomförs i huvudsak i form av projekt som söks i öppna utlysningar, men även projekt som Energimyndigheten beställer av specifika utförare kan inrymmas. Programmet kan också inrymma delprogram som samfinansieras med andra finansiärer. Programmet omfattar främst grundläggande och tillämpad forskning. Viktiga målgrupper och användare av resultat från programmet är

4 4 (35) - myndigheter och den politiska sfären (för utformning av regelverk och styrmedel, och för inspel i internationella förhandlingar om t ex hållbarhet) - företag/branschorganisationer som proaktivt vill följa utvecklingen kring bioenergins miljö- och hållbarhetsfrågor och bygga upp en hållbar verksamhet - forskande organisationer - parter som är involverade i att ta fram hållbarhetskriterier - miljöorganisationer engagerade i bioenergifrågor - media och utbildningar Programmet administreras av Energimyndigheten, som bistås av ett programråd bestående av representanter från både resultatanvändare och FoU-utförare. Programmet koordineras med programmen Bränsleprogrammet omvandling och Bränsleprogrammet tillförsel. Det finns många frågor där de tre bränsleprogrammen överlappar varandra i stegen från produktion av råvara till slutanvändare (bränslekedjor). Helhetssyn och samverkan mellan de olika stegen är en viktig utgångspunkt för de tre programmen. Samordning mellan programmen säkerställs genom ett övergripande programsekretariat. Ett projekt kan, beroende på inriktning, delfinansieras från flera program.

5 5 (35) 2 Programmets inriktning Bränsleprogrammet hållbarhet ingår som ett av tre program i en sammanhållen satsning på ökad och effektiv användning av inhemska och förnybara bränslen som genomförs av Energimyndigheten. Programmet fokuserar på frågor om miljö och ekologisk hållbarhet kring produktion av biobränslen, och system- och resursfrågor kring användningen. Det omfattar inte renodlade teknikfrågor kring produktion av biobränslen eller processer där bränslen konverteras till värme, el, eller drivmedel. Bränsleprogrammet hållbarhet fokuserar på frågor om miljö och ekologisk hållbarhet kring produktion av biobränslen, och system- och resursfrågor kring användningen. Det omfattar inte renodlade teknikfrågor kring produktion av biobränslen eller processer där bränslen konverteras till värme, el, eller drivmedel. Frågor om bränsletillförsel från skog och jordbruk behandlas i Bränsleprogrammet tillförsel. Bränsleprogrammet omvandling är inriktat mot förädling av bränsleråvara, samt omvandling till främst värme och el i anläggningar upp till ca 10 MW. De tre programmen samverkar i överlappande och generella frågor, och genomsyras av en helhetssyn i bioenergins värdekedjor från råvaruproduktion till användning, bränslekedjor. Det fyråriga programmet Hållbarhet startar den 1 juli 2011 och pågår till 30 juni 2015 och har en årlig budget om totalt 18 miljoner kronor. 2.1 Vision Utsläppen av växthusgaser behöver minska med ca 80 % till 2050 i ett globalt perspektiv. För att nå en sådan minskning behövs både energieffektivisering och växthusgasneutral energi. Därför kommer förnybar energi att spela en stor roll. Förnybar energi är dessutom strategiskt viktigt när det gäller självförsörjning med bränslen, både i ett nationellt och europeiskt perspektiv. Bioenergin är idag den största förnybara energikällan i Sverige och i världen, med stor potential att öka. En ökad biobränsleanvändning ställer nya krav på att tillförseln och användningen är hållbar. En ökad konkurrens om mark och biomassa väntas, vilket kräver ett effektivt nyttjande av mark, råvaror och energi. Energimyndighetens vision till 2020 för området Det bränslebaserade Energisystemet innebär att Sverige klarar åtagandet om förnybar energi till 2020 genom ökad användning av fasta biobränslen och avfall, i fjärr- och kraftvärme, i industrin och för enskild uppvärmning. Skogen bidrar mest men jordbrukets

6 6 (35) bidrag ökar. En hel del etanol importeras. Även inhemsk biomassa används för produktion av drivmedel. Visionen innebär också att förnybar el, biobränslen samt energiteknik exporteras till andra EU-länder. 2.2 Effektmål Den kunskap som kommer fram inom programmen används som grund för beslut och agerande i samhället. Effektmål avser effekter på omvärld eller samhälle eller förändringar som inträffar som följd av programmet och dess resultat, men som förutsätter insatser hos andra aktörer, vid sidan om dem som deltar i eller finansierar programmet. Effektmålen är utformade för att relatera målen för programmet till övergripande energipolitiska mål. Gemensamma effektmål för alla tre programmen är Att produktionen av biobränslen till 2020 har ökat med minst 30 TWh från skogen och 6 8 TWh från jordbruket, räknat från 2009 Att Sverige är på god väg att klara åtagandena i EU:s klimatpaket till 2020 och har en ökande exportera av bioenergi. Att resurseffektivitet, hållbarhet och konkurrenskraft för de viktigaste bränslekedjorna och delstegen ökat, samtidigt som nya råvaror nått ett kommersiellt genombrott. Att det finns tydliga och välgrundade regelverk och standarder för bioenergin Att de bioenergisystem som utvecklas klarar nationella miljökrav och internationella hållbarhetskriterier och bidrar till en bättre miljö Ytterligare effektmål för programmet Hållbarhet är Att nationella och internationella regelverk och styrmedel om bioenergi baseras på god kunskap och styr mot hållbara lösningar. Det bygger på avvägningar mellan klimatmål och andra miljömål samt att miljömålskonflikter minimeras. Att det finns en vetenskapligt grundad kunskap i samhället om olika biobränslens miljö- och klimategenskaper och lämpliga roll i energisystemet. 2.3 Syfte Energimyndigheten verkar inom olika samhällssektorer för att skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning. Enligt Energimyndighetens regleringsbrev är målet med Energimyndighetens insatser för energiforskning och innovation

7 7 (35) att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna, instituten, myndigheterna och i näringslivet som behövs för att genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster möjliggöra en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem i Sverige, samt att utveckla teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan kommersialiseras och därmed bidra till energisystemets omställning och utveckling såväl i Sverige som på andra marknader. Det tre Bränsleprogrammen tillförsel, omvandling samt hållbarhet syftar till att inom bränsleområdet bidra till att ta fram den kunskap och utveckla den teknik som behövs för att nå detta mål, samt att resultaten kommersialiseras och nyttiggörs. Oklarheter på miljöområdet kan via olika regelverk innebära olika former av hinder på biobränslemarknaden. Bränsleprogrammet hållbarhet syftar till att reda ut sådana oklarheter och om möjligt undanröja sådana hinder, identifiera lösningar och att utveckla möjligheter. Tillgången till biobränslen och odlingsmark är begränsad i förhållande till behoven, och programmet syftar därför också till att beskriva resurseffektivitet och klimatnytta för aktuella biobränslekedjor, samt möjligheten att via styrmedel stimulera bra lösningar. Energimyndighetens syfte med Bränsleprogrammet hållbarhet är därmed att bidra till att en ökad efterfrågan på biobränsle kan tillgodoses på ett resurseffektivt sätt utan att hamna i konflikt med olika miljömål och att utvecklingen inte hämmas av osäkerhet rörande miljöeffekter. Syftet är också att bidra till att beslutsfattare får ett underlag som bidrar till att beslut som rör utvecklingen av bioenergin leder till ökad hållbarhet och att biobränslen används resurseffektivt. Ytterligare syfte är att bidra till stabila och ändamålsenliga spelregler vad avser ekonomiska styrmedel och myndigheters krav på miljöhänsyn mm, så att marknadsaktörerna vågar göra nödvändiga investeringar. 2.4 Mål Programmets mål för insatserna fram till år 2015 har sin utgångspunkt i visionen och effektmålen. Ett antal mål är gemensamma för de tre programmen då de

8 8 (35) samverkar i överlappande och generella frågor och vill främja en helhetssyn i hela värdekedjan från råvaruproduktion till användning Gemensamma mål till 2015 för de tre Bränsleprogrammen Programmet ska lägga grunden för ökad resurs- och kostnadseffektivitet i bränslekedjorna, och för att miljö- och hållbarhetskrav kan tillgodoses. Bränslekedjor för nya bränsleråvaror från jordbruk och skog ska utvecklas så att de får en större betydelse på marknaden. Metoder att kvalitetssäkra bränslen ska utvecklas vilket skapar förutsättningar för optimerade processer och god miljöprestanda genom hela bränslekedjan. Programmets resultat och slutsatser är kända i samhället och har börjat tillämpas av beslutsfattare och näringsliv. Långsiktig kompetensförsörjning på för bioenergin strategiska områden Specifika mål för Bränsleprogrammet hållbarhet Programmet hållbarhet bidrar till effektmålen genom delområdenas mål, vilka anges nedan. Insatser som rör bränslekedjor med en betydande potential och rimliga förutsättningar att nå marknaden prioriteras. Miljö och hållbarhet Ett övergripande mål är att kunna formulera förslag till konkreta riktlinjer om miljöanpassning av produktion av biobränslen och torv, som kan tillämpas av berörda myndigheter och i företagens planering. För det behövs ökad kunskap om miljökonsekvenser av olika sätt att producera biobränslen. Metoder för avvägning mellan klimatmål och övriga miljömål behövs också. Ett annat mål är att kunna beskriva hur svenska biobränslen klarar nationella miljökrav och internationella hållbarhetskriterier, och att bidra till att utformningen av sådana kriterier bygger på en vetenskaplig grund, med relevans även för nordiska biobränslesystem. Viktiga delmål är att: analysera långsiktiga miljöeffekter av skogsbränsleuttag och återföring av aska och bekräfta eller föreslå ändringar av Skogsstyrelsens rekommendationer om miljöanpassning föreslå vilken miljö- och naturhänsyn som ska tas vid stubbskörd, i ett landskapsperspektiv beskriva miljöeffekter av åtgärder för att öka biomassaproduktionen, samt utarbeta förslag till rekommendationer för miljöanpassning

9 9 (35) ta fram rekommendationer för hållbart torvbruk, dvs för såväl val av täktplats som efterbehandlingsmetod, med avseende på klimatpåverkan och övrig miljö. utarbeta konkreta rekommendationer för biobränsleproduktion som kombineras med miljönyttor t ex naturvårdsåtgärder, vattenrening. Hänsyn tas till praktiska förutsättningar. Potentialer, kostnader och miljövärden beskrivs, och lämpliga incitament föreslås. föreslå principer och metoder för att bedöma effekter av bioenergi (nyttor och negativa effekter), t ex klimategenskaper och för att kunna göra avvägningar mellan miljömål, för att därigenom gemensamt kunna värdera effekten av biobränsleproduktion på relevanta miljömål. analysera relevanta svenska bränslekedjor med avseende på nationella miljömål och på befintliga och planerade internationella hållbarhetskriterier bidra till utveckling av internationella hållbarhetskriterier genom att medverka med experter i processerna säkerställa att det finns en kritisk massa av kompetens för detta område Biobränslen och växthusgaser Det övergripande målet är att beskriva olika biobränslens samlade klimategenskaper och bedöma dem i ett systemperspektiv, samt att kommunicera detta i internationella sammanhang. Viktiga delmål är att: klara ut om stubbar kan rekommenderas som bränsle med bra klimatprestanda, och vilka krav som klimataspekten medför för tekniken ta fram underlag om den samlade klimatpåverkan från relevanta produktionskedjor för olika biobränslen med hänsyn till ekosystemens kolförråd, flöden av växthusgaser, och tidsaspekter för klimatneutralitet beskriva relevanta bedömningsperspektiv för detta (tidsperspektivet, bedömningar på bestånds- eller landskapsnivå) sammanställa vetenskaplig information om svenska biobränslens klimategenskaper på ett sätt som passar i internationella förhandlingar om hållbarhetskriterier säkerställa att det finns en kritisk massa av kompetens för detta område

10 10 (35) System och marknad Ett övergripande mål för detta område är att analysera och kartlägga bioenergins möjligheter och begränsningar i relation till hela klimat- och miljömålsarbetet. Ytterligare ett mål är att förstå konsekvenser av nationella och internationella styrmedel och mål, och vilka styrmedel som ytterligare skulle kunna gynna utvecklingen av hållbar bioenergi. Viktiga delmål är att: beskriva resurseffektivitet för olika bränslekedjor och användningssätt, för både befintliga och nya koncept, samt deras möjligheter att implementeras i dagens infrastruktur utifrån tekniska och ekonomiska förutsättningar bedöma bränslekedjor i ett helhetsperspektiv i beaktande av relevanta hållbarhetsaspekter, och i relation till erhållen och substituerad energi, och alternativ markanvändning beskriva klimatnytta av olika sätt att använda biobränslen 1 beskriva direkta och indirekta kolbalanseffekter av markanvändning för biobränsleproduktion, relaterat till annan markanvändning, samt att ta fram strategier för bränsleproduktion utan ogynnsam inverkan på kolbalanser analysera konsekvenser av styrmedel och hållbarhetskriterier för såväl bioenergimarknaden som för det övergripande miljö- och klimatarbetet identifiera möjliga styrmedel som gynnar utvecklingen av hållbar bioenergi säkerställa att det finns en kritisk massa av kompetens för detta område 2.5 Framgångskriterier Vid sidan om uppfyllelse av målen ovan indikerar följande kriterier att programmet lyckats med sina insatser för att främja biobränslen och för att realisera visionen eller effektmålen. Viktiga sådana framgångskriterier för Bränsleprogrammet hållbarhet är att programmet - attraherar aktiva insatser och medfinansiering från avnämarintressenter - producerar bra faktaunderlag som möter beslutsfattares behov och kommer till användning 1 Här avses nettoreduktionen av växthusgaser för olika tillämpningar när biobränslen ersätter jämförbara fossila bränslen, när såväl insatt energi och omvandlingsförluster som emissioner av växthusgaser på grund av odling, uttag och användning av biobränslen har beaktats, för relevanta tidsperspektiv.

11 11 (35) - har en tydlig kompetensprofil inom vilken programmet är internationellt konkurrenskraftigt och förmår att anpassa sig till intressenternas behov - får internationell spridning av resultaten via vetenskapliga publikationer - bidrar till kompetensförsörjning genom utbildning av bl a doktorander Ett ytterligare framgångskriterium är om programmets forskare medverkar som experter i internationella förhandlingar om hållbarhetskriterier. 2.6 Forsknings, utvecklings- och teknikområden De tre bränsleprogrammen tillförsel, omvandling och hållbarhet genomförs parallellt. Programmen har en huvudinriktning mot definierade områden och delprocesser, men de överlappar också varandra. Miljö- och hållbarhetsaspekter kommer in i alla delsteg och delprocesser i bränslekedjan, från produktion till användning. En gemensam utgångspunkt för de tre programmen är därför ett helhetsperspektiv och en samverkan mellan programmen för att uppfylla gemensamma mål och realisera visionen. En gemensam uppgift är att ta fram kunskaper och teknik som kan öka resurs- och kostnadseffektiviteten i de aktuella bränslekedjorna och bidra till att nya råvaror och bränslen från skogs- och jordbruk kommer till användning på ett hållbart sätt. Insatser behövs i alla ingående delprocesser för att utveckla och demonstrera effektiva, konkurrenskraftiga och hållbara bränslekedjor där de olika råvarorna kan tas tillvara och förädlas att möta krav från olika användare. Insatserna inriktas särskilt på delprocesser som är kritiska eller processer med hög potential för effektivisering eller förbättringar. Insatserna kan bland annat avse: Forskning för utveckling av resurseffektiva och miljöanpassade metoder för produktion, förädling och omvandling av biomassa. Forskning, utveckling och demonstration av samt informationsspridning om konkurrenskraftiga system, incitament och affärsmodeller för nya bränslekedjor. Karakterisering av olika råvaror och bränslen, samt säkring av bränslekvalitet som möter krav från olika användare. Här ingår även insatser för standardisering. Bränsleprogrammet hållbarhet kan finansiera forskning eller utveckling som möter programmets mål och rör frågor om miljö, hållbarhet, system och/eller marknad med avseende på biobränslen. Programmet domineras sannolikt av

12 12 (35) forskningsprojekt. Tillämpningsnära utvecklingsprojekt av generellt intresse kan ingå. Även omvärldsanalyser och synteser för delområden kan ingå. Följande frågeställningar och insatser prioriteras mot bakgrund av utvärdering och syntes från tidigare program, Energimyndigheten strategiska arbete Fokus III, delområdet Bränslebaserade energisystem och de mål som angetts ovan. För insatser på miljöområdet prioriteras projekt där kunskapen behövs för väl underbyggda miljöbedömningar och rekommendationer. Fortsatt osäkerhet kan annars bli ett hinder för såväl fortsatt utveckling av befintliga bränslekedjor som för intressanta nya bränslekedjor Miljö och hållbarhet, bränsleproduktion Skogsbränsle Syftet med Energimyndighetens satsning på detta område är att ta fram underlag för rekommendationer om bränsleuttag med acceptabel miljöpåverkan. Därför prioriteras studier som fokuserar på lämpliga åtgärder och lösningar. Det finns också ett behov av att kunna kommunicera internationellt vad hållbarhet innebär i de nordliga skogsekosystemen. Med skogsbränsle avses ofta avverkningsrester (grot, stubbar), klena träd från eftersatta röjningsbestånd och vissa sortiment av stamved. Det kan också innebära nya former av skogsskötsel i syfte att öka totala biomassaproduktionen, eller bränsleandelen. Effekter av skogsbränsleuttag på skogsproduktion, mark och vatten Det finns idag ett stort empiriskt material tillgängligt för att analysera hur skogsbränsleuttag, främst grot och stubbar, påverkar den framtida skogstillväxten. Programmet prioriterar analyser av större datamaterial för att beskriva om och i så fall hur mycket skogsproduktionen påverkas. Långsiktiga fältförsök behöver drivas vidare med relevant skötsel, och lämpliga kompensationsåtgärder bör föreslås. Konsekvenser av det samlade uttaget under ett bestånds omloppstid behöver bedömas. Det finns ett samband mellan grotuttag och sämre förmåga hos marken att stå emot försurande påverkan. Det finns nu en omfattande kunskap om effekter av grotuttag och askåterföring på mark och markvatten. En osäkerhet kring kopplingen mellan mark och ytvatten kvarstår. Ökad kunskap behövs för alla substanser som transporteras mellan mark och vatten, avseende försurning, övergödning och miljögifter. Till det senare hör metylering och transport av

13 13 (35) kvicksilver från skogsmark till ytvatten. Det är här viktigt att hålla isär biobränslets bidrag till effekterna i relation till effekterna av konventionellt skogsbruk med stamvedsuttag. Det finns fortsatt behov av att följa upp långsiktiga effekter av skogsbränsleuttag och näringskompensation i långsiktiga försök, och att samtidigt förbättra kopplingen mellan experiment och modellering. Inte minst genom att minska de osäkerheter som finns rörande vittringshastigheten. Stubbuttag och behovsanpassad gödsling är nya möjliga aktiviteter i skogsbruket för produktion av bränslen, där det finns ett tydligt behov av ökad kunskap om miljöeffekter. Ökad kunskap behövs också om hur man identifierar behovet av askkompensation på beståndsnivå. Problembeskrivningar för framtida skogsbruk med ökat skogsbränsleuttag kan även beakta möjliga nya förhållanden i ett framtida klimat. Biodiversitet Dagens kunskap tyder på att effekterna av att klenved och grot av gran tas ut vid slutavverkning är relativt begränsade när de ställs i relation till de samlade effekterna av övrigt skogsbruk och de åtgärder som vidtas för att främja biodiversitet. Effekterna av ökat skogsbränsleuttag bör analyseras på landskapsnivå med hänsyn både till övrigt skogsbruk och till de naturvårdsåtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden. Det är den sammantagna och ackumulerade effekten av all skogsskötsel, inklusive naturvård, i landskapet över lång tid som är viktig. För programmets projekt gäller att det är bioenergins specifika betydelse som ska belysas. Underlag behövs också för att bedöma om och i så fall hur den generella naturhänsynen behöver utvecklas i bränsleskogsbruket. Frågan om effekter på biodiversitet handlar till stor del om effekter på vedlevande arters populationer. Modelleringsverktyg bör utvecklas för att analysera vedlevande arters långsiktiga överlevnadsmöjligheter på landskaps-/regionnivå utifrån olika scenarios för bränsleuttag/skogsskötsel och landskapsdynamik. I detta arbete uppmuntras utnyttjandet av tidigare insamlade data. För säkrare bedömning av effekterna på biodiversitet behövs mer kunskap om den relativa betydelsen av olika substrat och livsmiljöer, exempelvis betydelsen av stubbar jämfört med andra typer av vedsubstrat, och betydelsen av hyggesmiljöer jämfört med andra livsmiljöer (gallringskog, naturskog). Det behövs fortsatt kartläggning av vilka arter eller organismgrupper som riskerar att påverkas mest om uttagen av skogsbränslen på hyggen eller i yngre, lövrika skogar (typ eftersatta röjningar) ökar. Det behövs även bättre kunskap om hur ökade skogsbränsleuttag påverkar skogsbrukets övriga naturhänsyn, samt om möjliga åtgärder för att minimera negativ påverkan.

14 14 (35) Studier bör också utreda möjligheterna med att bekosta naturvårdande skötsel genom skogsbränsleuttag, dvs hur skogsbränsleuttag kan kombineras med naturvårdande skötsel och restaurering för att nå mål om att utveckla biodiversitet. Energigrödor Odling av energigrödor kan utformas för att ge flera olika miljönyttor så som kretslopp med slam och avloppsvatten, vegetationsfilter för behandling av förorenat vatten, rening av mark från kadmium och andra tungmetaller, kolinlagring i marken samt vissa landskaps- och biodiversitetsvärden. Vidare minskar fleråriga energigrödor jordbearbetningen och utlakningen av växtnäringsämnen. Det finns behov av att undersöka hur sådana miljönyttor ska kunna realiseras och värderas, samt hur växthusgasbalanserna påverkas. Torv Torv räknas inte som klimatneutralt på samma sätt som biobränslen, men det är inhemskt och ett bra bränsle vid sameldning med biobränslen, vilket gör att det har en roll i det svenska energisystemet. Inom detta område finns behov av att fylla kunskapsluckor kring ett hållbart torvbruk. För en hållbar långsiktig förvaltning av torvmarkerna behövs ökade kunskaper rörande torvmarkernas värde och egenskaper ur klimat- och mångfaldssynpunkt. Ett hållbart torvbruk kräver att hänsyn tas till miljö och klimat, och förutsätter också att bedömningar kan göras av efterbehandling som svarar upp mot kriterier och olika miljömål, i synnerhet biologisk mångfald och klimat. För detta krävs mer forskning. Det behövs också övergripande systemstudier rörande hållbart torvbruk dvs mer tvärgående kunskap kopplat till teknik, ekonomi och miljöanpassning av torvbruket. Inom detta område prioriteras projekt som samfinansieras med torvnäringen Miljö och hållbarhet, övrigt Hållbarhetskriterier Internationellt pågår arbeten med att ta fram hållbarhetskriterier för biobränslen, exempelvis en standardiseringsprocess under CEN med inriktning på EU:s hållbarhetskriterier 2 (EU:s direktiv om främjande av energi från förnybara 2 Avser biodrivmedel och andra biovätskor, och de råvaror som använts för framställningen. I EU:s direktiv om främjande av energi från förnybara energikällor (2009/28/EG) definieras hållbarhetskriterier som måste uppfyllas för att flytande biobränslen samt biodrivmedel ska

15 15 (35) energikällor, 2009/28/EG) samt under ISO. Programmet kan finansiera projekt vars mål är att ge stöd åt utvecklingen av hållbarhetskriterier, eller för att verifiera/beskriva hur olika sätt att producera biobränslen stämmer med föreslagna eller kommande kriterier. Det kan behövas analyser av till exempel vilka bränslen och produktionssätt som kommer att gynnas/missgynnas av EU:s hållbarhetskriterier. Avvägning mellan miljömål och mellan miljö, klimat och andra samhällsmål Det behövs trovärdig transparent metodik och verktyg som kan vara till hjälp i samhällets avvägningar om bioenergi, klimatåtgärder och övriga hänsyn. Området kan även inrymma frågor om acceptans och värderingar i bioenergisammanhang, samt jämförelser mellan olika bioenergislag utifrån specifika miljö- och hållbarhetsfrågor Biobränslen och växthusgaser Generellt behövs bättre kunskap om klimatprofilen hos olika slags biobränslen. Detta i relation till alternativ skötsel och markanvändning, hur klimateffekterna av andra berörda system påverkas, och för både kort och långt tidsperspektiv. Det ger underlag som möjliggör bättre prioriteringar mellan olika bränslen ur klimatsynpunkt, t ex i samband med aktuella eller framtida klimatpolitiska åtgärder samt inför tillämpning av hållbarhetskriterier. Projekt med relevanta systemavgränsningar och referensfall prioriteras. Studier bör göras på såväl beståndsnivå som på landskapsnivå. Fokus läggs på kunskapsluckor som rör åtgärder som specifikt kopplar till biobränsleproduktion av sortiment med stor leveranspotential. Ett annat behovsområde är växthusgasbalansen vid ökad skörde- och produktionsintensitet i skogen. Det är angeläget att kunna beskriva växthusgasflöden efter olika skogliga åtgärder på olika typer av skogsmark under olika utvecklingsskeden. Exempelvis kvarstår många frågor kring stubbars växthusgasprofil när de samlade effekterna på ekosystemet inkluderas. Hit hör också frågor om hur angränsande ekosystems flöden av växthusgaser (sambanden kväveläckage lustgasbildning) påverkas av verksamheten, och hur askgödsling av skog på dikad torvmark påverkar växthusgasbalansen. Vidare behövs klimatbedömningar av trädgrödor som drivs fullt ut mot energisektorn med korta rotationsperioder, samt av modifieringar av konventionell skogsskötsel för att öka skörden av klena stammar i sena betraktas som förnybara. Det har även förts diskussioner om att upprätta hållbarhetskriterier för fasta biobränslen, men inget beslut finns ännu kring detta ( ).

16 16 (35) röjningsgallringar. Det behövs också mer kunskap om emissioner av växthusgaser från dikade beskogade torvmarker i samband med energirelaterade åtgärder, samt om hur dessa kan minimeras. Risken för emissioner av växthusgaser från odling är högre i system som gödslas och där marken bearbetas årligen. Det finns behov av att kunna förbättra prognoserna för växthusgaser (koldioxid, metan, lustgas) från olika energigrödor och intensivodlad skog, i relation till marktyp, odlingssystem osv. Regionala/nationella modeller för bedömning av lustgasproduktion från bränsleodlingar behöver tas fram. Klimatprestandan för ett bränsle påverkas starkt av om/hur det tas i beaktande att utsläpp och upptag av koldioxid är separerade i tiden vid användning av biobränslet. För bedömningar av olika biobränslens faktiska klimatnytta har tidsaspekten kommit allt mer i fokus. Därför behövs studier kring denna fråga. Andra viktiga områden är klimatpåverkande effekter som följd av förändrad markanvändning och under olika störningsregimer samt effekter av biobränsleproduktion i relation till annan/alternativ markanvändning System och marknad Miljö, övergripande För miljöbedömningar av olika biobränslen krävs ett helhetsgrepp kring produktion och uttag av biomassa och för övriga delar av bränslekedjan. Här finns behov av fler systemstudier som tar hänsyn till såväl positiva som potentiellt negativa miljöeffekter i relation till mängden producerad biomassa. Det finns också ett behov av att belysa miljö-, klimat- och resursaspekter när mer av sk marginalmarker tas i anspråk med anledning av ett ökat behov av biobränslen. Förbättrad kunskap behövs om direkta och indirekta effekter av ändrad markanvändning för biobränsleproduktion. Området kan komma att få mycket stora konsekvenser i kommande standardiseringssystem och vid tillämpning av hållbarhetskriterier. Insatserna kan dels vara att kritiskt granska andra studier som görs, och dels att beskriva markanvändningseffekter för svenska biobränslen. Bioenergisystem Centralt för detta område är frågor kring hur biobränslen produceras och används så att största nytta erhålls i förhållande till de samhällsmål som berörs. Det kan innebära systemanalys kring resurseffektiv tillförsel och användning av biomassa, bland annat i olika former av energikombinat och bioraffinaderier. Studier behövs också av hur bioenergianvändningen påverkas av t.ex. energieffektivisering och förändrad energianvändning, hur andra delar av energisystemet utvecklas, eller

17 17 (35) ändrade mönster för avfallshantering. Till området hör också att identifiera steg i bränslekedjor där effektivisering gör mest nytta. För bedömningar av olika bioenergisystems klimatprestanda behöver energi- och systemanalyser utvecklas så att hänsyn tas till både markanvändningseffekter och tidsperspektiv, och relevanta alternativ för de angränsande system som berörs. Kunskapen om bioenergisystem behöver utvecklas som visar hur klimatnyttan kan maximeras i olika tidsperspektiv och geografiska skalor för olika biobränslen och användningsområden. Utfallet av system- och LCA-studier beror i hög grad av antagna förutsättningar. Principer för relevanta systemavgränsningar, beräkningsmetoder och referensfall som beskriver verkliga effekter av bioenergin på ett rimligt sätt behöver därför beskrivas. Ytterligare en fråga är hur lärdomar från systemstudier som t ex LCA implementeras så att resurseffektiva biobränslesystem prioriteras Emissioner och hälsoeffekter studeras inte specifikt inom programmet men kan ingå i systemstudier som rör olika bränslekedjor och bioenergisystem. Nya bränslekedjor Nya bränslekedjor uppmärksammas av de båda bränsleprogrammen Tillförsel och Omvandling, för att underlätta för nya bränslen att nå marknaden. Programmet Hållbarhet kan bidra genom att granska resurseffektivitet etc i de aktuella bränslekedjorna. Bioenergimarknader, styrmedel, standardisering och certifiering Kunskapen om miljöanpassade och klimateffektiva bioenergisystem växer. Därmed väcks frågan om hur styrmedel ska utformas för att önskade mål om hållbar bioenergi ska nås, och vilka styrmedel/krav/åtgärder som är samhällsekonomiskt effektivast för att maximera bioenergins potential för växthusgasminskning och energiförsörjning och minimera miljöpåverkan. Området lämpar sig för samverkan mellan miljöekonomer och naturvetare. Hållbarhetskriterier kommer att påverka biobränslemarknaden. Aktuella frågor är vilka bränslen och produktionssätt som kommer att gynnas/missgynnas av EU:s hållbarhetskriterier, och hur marknaden för svenska biobränslen påverkas om EUs hållbarhetskriterier införs även för fasta biobränslen (i alla eller vissa EU-länder). Det finns också behov av konsekvensanalyser kring hur implementeringen av EU:s direktiv om förnybar energi (2009/28/EG) kan påverka efterfrågan på svenska biobränslen och utvecklingen av fungerande internationella bioenergimarknader.

18 18 (35) Regional samverkan mellan t ex energiföretag och annan industri kan studeras, för effektivare utnyttjande av primärenergi. Även former för samverkan mellan bränsleproducenter och användare 3. På en allt mer globaliserad biobränslemarknad krävs gemensamma standarder. Det är viktigt att Sverige deltar aktivt i och kommunicerar de nationella behoven i pågående och kommande standardiseringsarbeten, både nationellt och internationellt. Praktiska frågor som måste lösas för genomförande av certifiering av olika biobränslen. På en växande bioenergimarknad krävs kunskap om hur certifieringssystem kan utformas på ett effektivt, användarvänligt och ekonomiskt optimalt sätt Bioenergins betydelse för samhällsekonomin och försörjningstryggheten hör också till detta område. Acceptansstudier kan ingå. 2.7 Energirelevans De energipolitiska målen utgår från mål om försörjningstrygghet och klimat och miljö. Utifrån målen har flera styrmedel inrättats så som koldioxidskatt på fossila bränslen, elcertifikat för förnybar el, och handelssystem med utsläppsrätter. EU har satt upp mål om förnybar energi och minskade utsläpp av växthusgaser till Sammantaget har det resulterat i kraftigt ökande efterfrågan på förnybar energi, i synnerhet bioenergi. I ett längre tidsperspektiv är det troligt att efterfrågan på trädbiomassa även för produktion av biodrivmedel ökar kraftigt. Biobränslen 4 står för ungefär en femtedel av energitillförseln i Sverige, och det finns goda förutsättningar att öka tillförseln betydligt. Det är angeläget att undersöka om och hur biobränsleproduktionen kan öka ytterligare inom ramen för befintliga och kommande nationella miljömål och internationella hållbarhetskriterier. Det är också viktigt att beslutsfattare kan planera för att biobränslen används resurseffektivt och till bästa samhälls- och klimatnytta. Programmet kommer att bidra till detta. Bioenergimarknaden kommer i allt högre grad att påverkas av kommande internationella hållbarhetskriterier. Programmet kommer att ge underlag för det internationella arbetet med hållbarhetskriterier så att de i möjligaste mån blir förenliga med svenska produktionsförhållanden. Resultaten från programmet kan också bidra till att belysa vilka svenska biobränslesortiment och produktionsmetoder som svarar mot kriterierna. 3 Med fördel i samverkan med programmen Tillförsel och Omvandling. 4 Inklusive torv och avfall, där torven är en marginell andel.

19 19 (35) 2.8 Samhälls- och näringslivsrelevans Biobränslen är en viktig del av de åtgärder som ska leda till att Sverige klarar nationens åtaganden om förnybar energi enligt EU:s 2020-mål. EU:s mål innebär också möjligheter att utveckla svenskt näringsliv genom ökade exportmöjligheter för svenska bränslen, tekniklösningar och kompetenser. Sverige har stora areella resurser och ett konkurrenskraftigt näringsliv inom skog och lantbruk. Sverige har också en lång tradition av att utnyttja biomassa för energiändamål i industriell skala. Likaså intar svenska forskare och teknikutvecklare internationella tätpositioner i flera ämnesområden med stor relevans för bioenergi. Svenska marknadsaktörer inom bränslerelevanta sektorer har således goda möjligheter att utnyttja omställningen av energisystemen för att skapa ökad tillväxt och stärkt konkurrenskraft. Detta gäller också nya sektorer och aktörer som genom ökad samverkan med biomassesektorn i t ex regionala och lokala kluster kan skapa mervärden och utveckla mer hållbar produktion. Programmet understödjer svenskt näringsliv genom att bidra till tydliga förutsättningar för den nationella och internationella biobränslemarknaden. För att nå ökad hållbarhet har samhället behov av att på olika vis reglera marknader och verksamheter, t.ex. genom att upprätta regelverk kring intensiteten i uttaget av biomassa från skog, askåterföring, etc, eller genom att utforma ekonomiska styrmedel. Programmet omfattar därför verksamhet vars resultat möter beslutsfattares behov av ny kunskap för sin myndighetsutövning. Programmet bidrar också till ökad kompetens om bioenergins hållbarhetsaspekter inom såväl universitet och högskolor som inom näringsliv och statsförvaltning, vilket ger en beredskap inför internationella förhandlingar om dessa frågor. Biobränslemarknaden formas allt mer av regelverk som säkrar att biobränslena har producerats på ett hållbart sätt. EUs hållbarhetskriterier avser för närvarande biodrivmedel och biovätskor. En global process under ISO tar fram en standard om hållbarhet för all bioenergi. Viktiga komponenter i hållbarhetskriterierna är naturhänsyn, övriga ekosystemeffekter, direkta och indirekta effekter av markanvändningen (t ex avseende balansen av växthusgaser, eller sociala effekter), och framför allt krav på minsta totala klimatnyttan från odling till användning. Programmet bidrar till underlag till pågående och kommande förhandlingar om hållbarhet. Programmet ökar också möjligheten för att svenska myndigheter ska kunna garantera att svenska biobränslen verkligen är hållbara om vissa riktlinjer följs. Det skulle innebära en betydande konkurrensfördel för svenska producenter. Informationen från programmet gör det möjligt för bränsleanvändare att välja bränslen med hänsyn till både ekonomi och miljö.

20 20 (35) 2.9 Miljöaspekter Hållbar bioenergi är förnybar, resurssnål och i ett långsiktigt tidsperspektiv i det närmaste klimatneutral, samt i övrigt miljömässigt acceptabel Biobränslen utgör en mycket viktig resurs för arbetet med att klara miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Samtidigt är det viktigt att se till att andra flöden av växthusgaser inte ökar som följd av biobränsleanvändning. Det gäller vid såväl markanvändning, energianvändning i hjälpsystemen, som vid energiomvandlingen och hanteringen av eventuella restprodukter och avfall. De övriga miljökvalitetsmål som berörs av bioenergin är bland annat ingen övergödning, bara naturlig försurning, frisk luft, levande skogar, ett rikt odlingslandskap, myllrande våtmarker, levande sjöar och vattendrag, giftfri miljö och ett rikt växt- och djurliv. Miljömålen ger ramar och restriktioner för hur biobränslen kan produceras och användas, men produktionen av biobränslen kan även utformas så att verksamheten också ger positiva bidrag till miljön. Miljöbedömningar av olika biobränslen och bioenergisystem bör göras mot bakgrund av att drygt 80 % av världens energitillförsel är fossila bränslen. Internationellt pågår framtagandet av standarder (CEN och ISO) för hållbarhetskriterier för bioenergi. Programmet bidrar med underlag till de processerna, vilket ökar möjligheterna att kriterierna bidrar till utveckling av ett totalt sett mer hållbart energisystem Projektgenomförare/projektdeltagare Programmet spänner över mål på både kort och lång sikt. Projektgenomförarna kan komma från FoU-organisationer som universitet, högskolor, institut, men också bränsleproducenter och -användare med flera kan medverka. Energimyndigheten betonar vikten av att resultaten kommer till användning, och att den forskning och utveckling som genomförs vid forskningsinstitutioner möter behov och krav som formuleras tillsammans med avnämare eller aktuell bransch. Ett aktivt deltagande från näringslivet är viktigt både av dessa skäl och för att öka tillgängliga resurser för att genomföra programmet Avnämare/intressenter En viktig grupp avnämare och intressenter är organisationer som har som viktig uppgift att förhålla sig till miljö- och hållbarhetsfrågor för att forma spelplanen för bioenergin genom utveckling av regelverk och styrmedel. Det kan vara myndigheter och departement, samt nationella och internationella certifierings-

21 21 (35) och standardiseringsorgan. Miljöorganisationer använder resultaten i sina bedömningar av bioenergin och påverkar bioenergimarknaden genom opinionsbildning och genom att vara remissinstanser. Andra intressenter är biobränsleproducenter och användare, samt branschorgan. Deras marknader påverkas av de riktlinjer som programmets resultat blir underlag för. De kan också använda programmets resultat för att medvetet bygga upp en hållbar verksamhet, och för att själva agera t ex för att öka acceptansen för bioenergi i samhällsdebatten, eller genom att agera i förhandlingar om hållbarhetskriterier. Slutsatser och resultat från programmet är också av intresse för media och för skolor och universitet Arbetssätt Programmet genomförs i huvudsak i form av projekt som följer av öppna ansökningsomgångar, men även projekt som Energimyndigheten beställer av specifika utförare kan ingå. Programmet kan också inrymma delprogram/ storprojekt som samfinansieras med andra finansiärer. Programmet omfattar främst grundläggande och tillämpad forskning, men utvecklingsprojekt kan också ingå. Senare utlysningar kan komma att riktas mot specifika delar av programmet, eller specifika frågor. Projekt inom samma ämnesområde kan komma att samlas i grupper för särskild samverkan. Det kan också gälla samverkan med projekt i bränsleprogrammen Tillförsel och Omvandling. Programmet är ett av tre biobränsleprogram hos Energimyndigheten under denna period. Samordning mellan programmen säkerställs genom ett övergripande programsekretariat. Ett projekt kan, beroende på inriktning, höra till flera program.

22 22 (35) 3 Bakgrund Biobränslen står för ungefär en femtedel av energitillförseln i Sverige och runt 30 % av användningen, och det finns goda förutsättningar att öka tillförseln betydligt. Inom ramen för EU:s mål om förnybar energi ska Sveriges energianvändning bestå av 49 % förnybar energi År 1990 var Sveriges andel förnybar energi 33,9 % och har sedan dess ökat för att år 2009 vara 44,7 %. Energimyndigheten och dess föregångare har finansierat bioenergiforskning och - utveckling i flera decennier, och svenska forskare och teknikutvecklare intar internationella tätpositioner i flera ämnesområden med stor relevans för bioenergi. För en kort översikt över de ämnesområden som omfattas av programmet hänvisas till avsnitt 5.4. Motsvarande områden och inriktningar har delvis ingått i det föregående programmet Uthållig tillförsel och förädling av biobränsle, Det programmets övergripande effektmål var: - En framtida kraftigt ökande efterfrågan på biobränsle kan mötas av en ökande och kostnadseffektiv tillförsel av bränslen av rätt kvalitet och med acceptabla miljökonsekvenser. - Svensk industri och kompetenscentra kan utnyttja den ökade bränsleefterfrågan för att stärka sin konkurrenskraft på områden där man redan har, eller bedöms kunna få, en internationellt ledande position. Under 2009 har Energimyndigheten i arbetet Fokus III formulerat visioner för 2020 på energiområdet, och de prioriterade insatser för forskning, utveckling och demonstration på energiområdet som behövs för att göra det möjligt att nå visionerna. För biobränslen/bioenergi redovisas arbetet i Temarapporten Bränslebaserade energisystem, som också ligger till grund för detta program 5. Under sista året av programmet Uthållig tillförsel och förädling av biobränsle genomförs synteser för programmets olika delområden 6. I en första etapp av synteserna har viktiga återstående kunskapsluckor och forskningsbehov identifierats vilket ligger också till grund för inriktningen av detta nya program. 5 Fokus III - Bränslebaserade energisystem. Energimyndigheten, rapport ER2010:05 6

23 23 (35) Miljö och hållbarhet Under perioden inriktades Energimyndighetens forskning på fortsatt analys av de miljöeffekter som följer av att skogsavverkningsrester tas ut som bränsle. En ny och stor del av verksamheten inriktades på miljöeffekter av stubbskörd. Den satsningen var i stora delar samfinansierad med SLU. Vidare sammanställdes miljöeffekter av behovsanpassad gödsling. Skogsnäringen vidareutvecklade materialet till en miljöanalys som användes som underlag till MINT-utredningen (Möjligheter till intensivodling av skog 7 ). Ett annat område har varit att studera hur markens flöden av växthusgaser påverkas av odling och uttag av biobränslen, både på åkermark och i skogen. Systemfrågor och marknad Under perioden inriktades Energimyndighetens forskning på frågor om växthusgasbalanser, energisystemstudier, samband mellan styrmedel och marknadsutveckling, samt vissa insatser kring internationella standardiseringsprocesser. 7

24 24 (35) 4 Genomförande 4.1 Tidplan Bränsleprogrammet hållbarhet löper från den 1 juli 2011 till och med den 30 juni En utvärdering kommer att genomföras under 2014 för att möjliggöra beslut 2015 om eventuell fortsättning. Under programmets fyraåriga löptid planeras minst tre programkonferenser, sannolikt kompletterade med ämnesmässigt mera specialiserade möten för enskilda delområden. Ambitionen är att utlysningar ska samordnas i tid med de två andra bränsleprogrammen tillförsel och omvandling, för att underlätta gemensamma satsningar mellan programmen. Utlysningar anslås på Energimyndighetens hemsida. 4.2 Budget och kostnadsplan Programmets totala budgetram uppgår till 16 miljoner kronor per år, d.v.s. 64 miljoner kronor för fyraårsperioden. Preliminärt fördelas den årliga programbudgeten enligt nedan. Hänsyn har tagits till behov av experimentell verksamhet i fält. Budgeten kan komma att modifieras under programperioden, beroende på såväl kvalitet och relevans hos inkomna ansökningar, som händelser i omvärlden. Miljö och hållbarhet, bränsleproduktion mm 7,0 Biobränslen och växthusgaser 4,8 System och marknad 3,2 Syntes och kunskapsöversikter 0,6 Sekretariat 0,4 Samfinansiering behövs för insatser som rör generella skogsskötsel- eller skogsmiljöfrågor, torv, eller företags- eller platsspecifika studier med låg generaliserbarhet. För programråd och programkonferenser avsätts särskilda programanknutna medel. Delar av budgeten kan komma att utnyttjas för projekt vars ansökningar inkommit på uppmaning av Energimyndigheten.

25 25 (35) 4.3 Ansökningskriterier och hantering av ansökningar Samtliga ansökningars förväntade resultat kommer att prövas mot programmets övergripande mål. Senare i programmet kan ansökningsomgångar bli mer riktade mot ämnesområden där programmet behöver förstärkas och kompletteras. Ansökningar ska specifikt redogöra för behovet av insatsen ifråga och den väntade nyttan av projektet för samhället och för bioenergins utveckling. Ansökan ska därför vara tydliga om vad resultaten kan komma att betyda, och hur de ska användas, och av vem. Prioriteringar görs genom att ansökningar utvärderas mot följande kriterier: - Projektmålens realism, lämplighet och betydelse för att programmets mål ska nås, samt projektets potentiella nytta för bioenergins utveckling. Härvid beaktas såväl den aktuella bränslekedjans potentiella roll i energisystemet som behovet av kunskap för att utveckla den i hållbar riktning - Hur väl projektet ämnes- och storleksmässigt passar i programmets sammantagna projektportfölj - Om metodiken och projektbudgeten är adekvat för att nå projektets mål - Projektledarens och övriga FoU-utförares kvalifikationer och förutsättningar att genomföra projektet framgångsrikt - Hur frågeställningen utgår från avnämarnas behov, samt grad av engagemang av dessa i projektet. Härvid beaktas hur resultaten ska nyttiggöras, inklusive plan för tillämpning. Inkomna ansökningar handläggs av ansvarig handläggare. Handläggaren kan vid behov konsultera ytterligare ämnesexpertis för att inhämta synpunkter om projektförslagen. Programrådets uppgift är att utifrån egna bedömningar och eventuella expertutlåtanden värdera ansökningar utifrån ovan redovisade kriterier, eventuellt kompletterade med ytterligare kriterier som anges i samband med utlysningarna. Bedömningarna vägs och resulterar i en rekommendation om projektbeslut från Programrådet för vidare beslut av Energimyndigheten. Energimyndigheten svarar för programmets administration, projektuppföljning, rapportering och utvärdering. Projekt som rör både frågor inom detta program och angränsande program kan genomföras genom delad finansiering mellan berörda program. Energimyndigheten ansvarar för att ansökningar behandlas av berörda programråd. Stöd till projekt kan lämnas enligt förordning SFS 2008:761 om statligt stöd till