PM Fåglar Kvillfors Järnforsen

Transkript

1 PM Fåglar Kvillfors Järnforsen Förnyad koncession för en befintlig 40 kv ledning mellan Kvillfors och Järnforsen och Enetjärn Natur AB Uppdraget E.ON Elnät Sverige AB ansöker om förlängning av koncession för en 40 kv kraftledning mellan Kvillfors och Järnforsen, Kalmar län. Ansökan gäller fortsatt koncession för en befintlig 40kV kraftledning enligt samma sträckning och tekniska utförande som idag. Hultsfreds Fågelklubb och Hultsfreds kommun har yttrat sig i ärendet med synpunkter rörande fåglar. Fågelklubben framför att det stundtals rastar stora mängder fåglar (främst på våren) inom området längs med Emån från Fröreda ner mot Järnsjön (se karta i bilaga 1). Det är framförallt sångsvan och ibland grå- och sädgäss samt tranor. Klubben framför att vid ett tillfälle har en sångsvan kraschat in i ledningen och förolyckats. Vidare framför klubben att det, inom området, finns rovfåglar (både rastande och häckande). Observationer ska ha gjorts av kungsörn under häckningsperiod inom området de senaste åren. Berguv har enligt samma källa hörts under flera år i nära anslutning till Järnforsen och de uppges med stor säkerhet födosöka i de östra delarna av området. Kommunen skriver i sitt yttrande att möjligheten att markförlägga ledningssträckan mellan Fröreda och transformatorstationen i Järnforsen borde undersökas närmare. De hänvisar till fågelvärdena på platsen. Enligt kommunen har ledningen fågelavvisare. Enligt E.ON har dock dessa monterats ned 2002 i samband med att ledningen isolerades. Enetjärn Natur har fått i uppdrag göra en översiktlig analys av fågelförekomster i området samt gör en bedömning över riskerna för förekommande fågel kopplat till kollisioner med ledningen samt att ge förslag på eventuella försiktighetsåtgärder. Verksamheten Ansökan gäller fortsatt koncession för en befintlig 40kV kraftledning enligt samma sträckning som idag. Ledningen är av äldre modell och har ett minsta fas-fas avstånd på 95 cm. De flesta stolparna har horisontellt placerade faser men för några vinkelstolpar är faserna vertikalt placerade. Sträckan mellan stolpen 29 och 39 är isolerad (knappt 2 km i höjd med Fröreda), övriga delar är oisolerad. Isolatorerna är inte försedda med plastkåpor, då de är för stora för att huven-uven ska passa. 1 (6)

2 Fåglar och elledningar Kollisioner Det är välkänt att fåglar kolliderar med elledningar (t.ex. Fransson och Stolt 2000). De faktorer som bidrar till att vissa arter mer frekvent kolliderar med kraftledningar är också relativt välkända. Fåglar som ofta flyger i mörker, i flock, flyger snabbt och är stora och därmed inte kan manövrera så snabbt är extra känsliga. Änder och tranor är t.ex. arter som mer frekvent dödas vid kollisioner med elledningar än andra grupper av fåglar. Andra faktorer som påverkar kollisionsrisken är fågelns ålder, där ungfåglar är mer benägna att kollidera med elledningar än adulta fåglar. (Rioux m.fl. (2013). Risken för fågelkollisioner är även beroende av i vilken miljö ledningen är placerad, väderförhållanden (APLIC 2012) och topografi (Rioux m.fl. 2013). Dålig sikt kan t.ex. leda till fler kollisioner, områden med frekvent dimma och ledningar över bergstoppar ger ibland fler kollisioner samtidigt som även ledningar i smala dalgångar, som koncentrerar flygande fåglar, kan leda till fler kollisioner. Dessutom kan en plötslig störning ge upphov till att fåglarna lämnar ett område i ett mer stressat tillstånd vilket ibland resulterar i fågelkollisioner med elledningar (Krapu 1974). Även ledningens höjd över marken och ledningens utförande kan vara av stor betydelse för risken för fågelkollisioner. För ledningar med en friliggande topplina kolliderar en hög andel fåglar med topplinan (Murphy m.fl. 2016, Severeno 1996) och det anses därför bättre med ledningar utan topplina. De flesta forskare är även överens om att horisontellt placerade ledningarna är bättre än vertikalt placerade ledningar, eftersom de i höjdled blir ett mindre hinder, men det finns få studier angående detta. Antalet fågelkollisioner med elledningar är flest i områden med rik fågelförekomst, t.ex. i anslutningar till fågelrika våtmarker med svanar, gäss och tranor. Även lokaler med flyttande eller förbiflygande fåglar i större antal på lägre höjder utgör platser där fler fåglar förolyckas genom kollision med elledningar. Prinsen m.fl. (2012). Fåglar och elledningar Eldöd För oisolerade ledningar där avståndet mellan faserna eller avståndet mellan en fas och jord är kortare än fåglarnas vingspann finns en risk för eldöd. Nyare rön tyder dock på att det är liten risk för strömgenomgång om fågeln vidrör ledarna med enbart fjädrar, då torra fjädrar leder ström väldigt dåligt (APLIC 2006, Dwyer m. fl. 2015). Det är inte klarlagt om, eller i vilken utsträckning, risken för strömgenomgång ökar vid fuktig väderlek eller om fågeln är blöt i fjäderdräkten. För att omkomma behöver fågeln oftast vidröra ledarna med de köttiga delarna av vingen, eller annan del av kroppen. Det gör att avståndet mellan faserna endast behöver vara större än avståndet mellan fågelns knoge, den så kallade karpalleden, åtminstone vid torr väderlek och för fåglar med torra fjädrar. För virginiauv (något mindre än den svenska berguven) beräknas måttet mellan vingknogarna vara ca cm (n=35), vithövdad havsörn cm (n=5) och kungsörn 102 cm (n=1) (Dwyer m.fl. 2015). Några mått på svenska fåglar finns även från Naturhistoriska Riksmuseet (måtten som anges är knoge-knoge): berguv cm (n=4), havsörn 93-99,5 cm (n=2) och kungsörn 85 cm (n=1). 2 (6)

3 Även för stolpisolatorer som inte är skyddade finns en risk för elektrifiering och därmed fågeldöd. Ugglor och rovfåglar är generellt överrepresenterade vad gäller eldöd och det beror på att dessa arter generellt är ganska stora och riskerar vidröra två ledande delar samtidigt, samt att de har en vana av att sitta och vila eller spana efter mat på ledningsstolparna. Fåglar Fröreda Järnsjön Som mest har 150 sångsvanar rapporterats vid Fröreda, ytterligare en observation med 100 sångsvanar finns rapporterad (Artportalen 2017). Tillfälligt har större antal sädgäss rastat, som mest 310 exemplar (ex.). Några dagar tidigare finns även en rapport om 100 ex. Utöver dessa två noteringarna är den största rapporterade flocken på 45 ex. Vidare är de två högsta noteringarna av grågås 110 respektive 58 ex. De högsta noteringarna av trana är 14 sträckande och 12 utan notering samt 5 rastande. Alla högre antalsuppgifter är från våren. På hösten rastar endast färre antal fåglar i området. Sett i ett något större perspektiv finns det 432 rapporter om fler än 110 grågäss i Hultsfreds kommun (som mest 3500 ex), 124 rapporter om mer än 150 sångsvanar (som mest 470 ex), 439 rapporter om fler än 310 sädgäss (som mest 2800 ex) och 509 rapporter om fler än 14 tranor i Hultsfreds kommun (som mest 970 ex). Området vid Fröreda kan sammanfattningsvis konstateras hysa en del rastande fåglar till och från. Antalen är dock inte särskilt höga även om man enbart ser till Hultsfreds kommun. De antal rastande fåglar som ses vid Fröreda under våren kan man också återfinna på många platser i kommunen så snart det finns öppen jordbruksmark. Kungsörn har setts uppehålla sig vid Fröreda/Järasjön tre gånger enligt uppgifter i artportalen. Rastande gäss och svanar attraherar sannolikt kungsörnar och havsörn till och från, men antalet besök av dessa arter är antagligen ganska få. I övrigt finns rapporter om t.ex. bivråk, ormvråk och brun kärrhök. Frekvensen av rovfågelrörelser på platsen bedöms vara högre än i skogslandskapet som helhet men det är inte att betrakta som en viktig lokal för rovfåglar generellt. Precis som fågelklubben skriver är det sannolikt att berguv ibland besöker området men det är omöjligt att avgöra hur frekvent detta sker. E.ON har uppgifter om att svanar kolliderat med ledningen innan Sedan 2002 då ledningen isolerades och därigenom blev bredare och sannolikt lättare för fåglarna att se har dock E.ON inga uppgifter om döda svanar. Isoleringen av ledningen innebär dock att eventuella svanar som kolliderar med ledningen inte lika lätt uppmärksammas eftersom det inte skapar några störningar i elnätet. Det finns inga rapporter om döda fåglar från det aktuella området (Artportalen 2017). Fågelklubben skriver dock i sitt yttrande att en sångsvan kolliderat med ledningen. Utifrån ledningens placering och antalet rastande gäss och svanar gör Enetjärn Natur bedömningen att det sker kollisioner med viss regelbundenhet. 3 (6)

4 Fågelavvisare Det har tidigare funnits fågelavvisare monterade på ledningen, i höjd med Fröreda, men de har monterats ned då de bedömdes förorsaka problem med strömöverföringen. Huruvida de varit effektiva vad gäller att minska antalet fågelkollisioner bedömer vi dock som osäkert då, oss veterligen, ingen uppföljning genomförts. Fågelavvisare har de senaste åren succesivt utvecklats och förbättrats. Förbättringarna innefattar bl.a. förändringar av form, färger, mönster och UV-resistens. Före 1994 var effekten allt från helt försumbar till att de minskade kollisionsrisken med 60 % (APLIC 2012) men sedan 1994 finns det flera studier som visar på en betydligt bättre effekt. En metaanalys av Barrientos m.fl. (2011) visade på en sammanvägd minskning på 78 % genom att markera ledningarna med fågelavvisare. Det innebär att dagens fågelavvisare sannolik har en förbättrad funktion jämfört med de modeller av fågelavvisare som E.ON fram t.o.m hade monterade på den aktuella ledningssträckningen. Slutsats och rekommendationer Området vid Fröreda Järnsjön attraherar framför allt rastande gäss och svanar samt ibland tranor. Antalen är relativt låga om man ser det i ett regionalt perspektiv och det rör sig sällan om fler än 100 individer. Ledningen är dock placerad centralt genom det område som attraherar fåglarna mellan Fröreda och Järnsjön och det faktum att det ändå rastar en del fågel i området gör att ledningen bedöms orsaka fler fågelkollisioner här än längs ledningssträckningar i skogslandskapet. Platsen bedöms således ha en förhöjd risk för fågelkollisioner och vi gör bedömningen att det är relevant att markera ledningen med moderna typer av fågelavvisare (för karta se bilaga 1). Vid några stolpar är ledningarna vertikalt placerade. För att minska risken för kollisioner kan man istället placera dem horisontellt. Sträckan Kvillforsen-Fröreda bedöms ha en låg risk för fågelkollisioner och är inte en prioriterad sträcka för att sätta upp fågelavvisare. Trana, sångsvan och sädgås listas visserligen i bilaga 1 till fågeldirektivet och de har därmed ett relativt strikt skydd inom unionen men den förhöjda risken för dödlighet orsakat av ledningsdragningen bedöms inte påverka deras bevarandestatus varken på lokal, regional eller nationell nivå. Sedan 2000 har fyra störningar noterats på den aktuella ledningen. Ingen av dessa har noterats med orsak-fågel varför problematiken med fågeldöd sannolikt är relativt liten på aktuell ledningssträckning. Det kan därför inte anses motiverat att gräva ned ledningen. Ledningsavståndet mellan faserna är som minst 95 cm vilket åtminstone under normala väderförutsättningar innebär att avståndet är tillräckligt stort för att berguv inte ska elektrifieras. För de större arterna kungsörn och havsörn finns dock en potentiell risk för eldöd, för alla andra mindre arter finns ingen risk för eldöd genom kontakt mellan två ledningar samtidigt. I samband med att ledningen efterhand underhållsrenoveras så kommer den byggas om med horisontella linor och fasavstånd på minst 1350 mm. 4 (6)

5 Risken för elektrifiering minskar således successivt i samband med denna underhållsrenovering. Risken för eldöd gäller dessutom bara för de sträckor där ledningen inte är isolerad. Längs den sträcka med flest rastande gäss och svanar, dvs. vid Fröreda är ledningen isolerad. Det är även där det bedöms vara mest frekventa besök av större rovfåglar vilka attraheras av gässen. Resterande sträcka österut mot Järnforsen är en portalstolpledning med betydligt längre fasavstånd, vilket medför att fåglar inte riskerar att elektrifieras där. Riskerna för att fåglar ska elektrifieras längs ledningen bedöms sammantaget som små. Källor och referenser Artportalen 2017, (Länk: APLIC 2012.Reducing Avian Collisions with Power Lines Avian Collisions 2012watermarkLR.pdf Barrientos, R. Alonso J. C., Ponce C., och Palacin C Meta-analysis of the effectiveness of marked wire in reducing avian collisions with power lines. Conservation Biology 25: Dwyer, J., Kratz G.E., Harness, E. R. Little, S. S. (2015). Critical Dimensions of Raptors on Electric Utility Poles. Journal of Raptor Research / Murphy, Mojica, Dwyer m.fl Crippling and Nocturnal Biases in a Study of Sandhill Crane (Grus canadensis) Collisions with a Transmission Line. Waterbirds, 39(3): Prinsen m.fl. (2011). Review of the conflict between migratory birds and the electricity power grids in the African-Eurasian Region. AEWA. Rioux, Savard & Gerick Avian mortalities due to transmission line collisions: a review of current estimates and field methods with an emphasis on applications to the Canadian electric network. Avian Conservation and Ecology 8(2): 7. Savereno, A.J., Savereno, L.A., Boettcher R. och Haig S.M Avian behavior and mortality at power lines in coastal South Carolina. Wildlife Society Bulletin 24: och ; 2000, Fåglar och ledningar en analys baserad på återfynd av fåglar ringmärkta i Sverige, Naturhistoriska riksmuseet, Ringmärkningsscentralen. 5 (6)

6