Lärarförbundets likvärdighetspolitik. Så når vi en likvärdig skola

Transkript

1 Lärarförbundets likvärdighetspolitik Så når vi en likvärdig skola LÄRARFÖRBUNDET SEPTEMBER 2016

2 2 [10] Skolans likvärdighet är ett ansvar för alla som arbetar med skolan. Det är regeringens och riksdagens ansvar. Det är skolmyndigheternas ansvar. Det är kommunernas och övriga huvudmäns ansvar. Det är också vårt ansvar, som skolledare och lärare. När vi alla samverkar och strävar efter en likvärdig skola så kan vi skapa den. Vi i Lärarförbundet har i vår vision tagit ställning för en likvärdig skola: Vi vill skapa en skola som väcker den vetgirighet, nyfikenhet och det självförtroende som bara kunskap ger. Den bästa skolan för varje elev. Ingen elev ska gå osedd. Ingen elev ska stämplas som oönskad. Ingen elev ska falla igenom och förlora tron på sin egen förmåga. Det är ett stort ansvar. / /Lärarförbundet strider för alla lärares rätt till bra villkor, höjda löner och egen makt att påverka. I visionen förenas yrkesfrågor med villkorsfrågor. Försämrad likvärdighet och en ökad segregation är oroande, eftersom de begränsar möjligheterna för både lärare och elever att lyckas i skolan. Ökade skillnader mellan skolor när det gäller elevunderlag och måluppfyllelse gör att valet av skola blir allt viktigare, även för läraren. Det påverkar lärares arbetsmiljö och möjligheterna att lyckas med uppdraget. Likvärdighet är en facklig fråga som handlar om arbetsvillkoren för lärare och skolledare. I Lärarförbundets Verksamhetsinriktning anges hur en mer likvärdig skola ser ut. Viktigt är att varje elev ges möjlighet att utveckla sin potential, att resurserna fördelas på ett kompensatoriskt sätt, att elevsorteringen minskar och att elevernas socioekonomiska bakgrund påverkar resultaten i mindre utsträckning. Vad är likvärdighet? I Skollagen definieras likvärdighet i skola och förskola på fyra olika sätt: Lika tillgång till utbildning Likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla elever Stimulera alla elever att nå så långt som möjligt Kompensatorisk utbildning Alla fyra är viktiga för att skolan ska kunna anses vara likvärdig. Professionens roll för en likvärdig skola Vilken betydelse har vi i professionen för att skapa en likvärdig skola? Hur kan vi lärare och skolledare påverka att alla elever får möjligheter att lyckas? Yrkesetiken är grunden De yrkesetiska principerna framhåller att eleverna och deras lärande ska stå i centrum för lärares och skolledares arbete. De betonar att vi lärare och skolledare har ett 2 [9] samhällsuppdrag att ansvara för kommande generationers utbildning och fostran, i enlighet med hur det formuleras i skolans styrdokument, som läroplaner och lagar. Utvecklingen med större elevsortering och skillnader i resultat mellan skolor ställer oss inför nya utmaningar. Det är vårt ansvar att möta dem. Som profession gör vi det genom att verka för att utvecklingen ska vändas, men också genom att se till att skolor med stora behov prioriteras att skickliga lärare med kompetens inom de områden som är särskilt viktiga för den specifika

3 3 [10] skolans utveckling finns där och att de garanteras resurser så att deras uppdrag är möjligt. Det är viktigt att se hur vår strävan att förbättra våra egna och våra elevers villkor också är en inspiration och ett stöd för alla elever och ett sätt att verka för hela samhällsuppdraget. Lärarnas och skolledarnas roll Ansvaret för likvärdigheten i skolan ligger främst hos dem, till exempel politiker, som fått förtroendet att fatta beslut om strukturerna, upprätta regelsystemen och fastslå resurserna till skolan, men även hos dem som har inflytande över andra, yttre samhällsfaktorer, till exempel boendesegregationen, som påverkar skolsegregationen. Som lärare och skolledare kan vi bidra till att öka likvärdigheten utifrån våra uppdrag och mandat. Skolledare hanterar motstridiga intressen dagligen. Yrket är komplext då det finns många faktorer att ta hänsyn till i beslutsfattandet, samtidigt som den ena situationen sällan är den andra lik. När en rektor exempelvis fattar beslut om en elev ska placeras i en särskild undervisningsgrupp kan det finnas intresse av att eleven får en lugnare och mer avskild studiemiljö utanför klassrummet. Detta kan ibland stå mot värdet av ett inkluderande arbetssätt, där en viktig utgångspunkt är att vi ser värdet av att elever med olika förutsättningar samlas och undervisas inom klassens gemenskap. Det pedagogiska ledarskapet är den viktigaste delen i skolledares uppdrag. Det pedagogiska ledarskapet innebär att ta ansvar för att alla elever får en god utbildning. Skolledare utvecklar utbildningen främst genom att sörja för att lärarna utvecklas och har bästa möjliga förutsättningar för sitt arbete. Lärare kan genom att undervisa på ett sätt som ger alla elever möjlighet att utvecklas till sin fulla potential bidra till en likvärdigare skola. En viktig faktor som påverkar hur eleverna presterar är våra förväntningar. Höga förväntningar på elever leder till att dessa presterar bättre. Därför måste vi lärare förvänta oss att alla elever kan lyckas och utvecklas. Elever som har behov av extra anpassningar eller särskilt stöd ska erbjudas detta. Lärare är de som är bäst skickade att avgöra vilka elever som behöver anpassningar eller stöd och bör därför ha ett stort inflytande över vilka elever som får detta och hur det ges. Som profession har vi ett kollektivt uppdrag att utveckla skolan Skolledare och lärare har ett ansvar för likvärdigheten på våra skolor Lärare ska ha stort inflytande i bedömningen av vilka elever som behöver extra anpassningar eller särskilt stöd i sin undervisningssituation Förutsättningar för lärares och skolledares arbete För att lärare och skolledare ska kunna ta sitt ansvar för likvärdigheten krävs rätt förutsättningar. Det handlar till exempel om finansiella resurser och personal, men också om att tid ska användas på rätt sätt. Här har skolledaren en dubbel roll som underställd sin huvudman och som överordnad sina medarbetare. Skolledaren skapar förutsättningar för sina lärare utifrån de förutsättningar som hen ges av sin huvudman. Är de sistnämnda otillräckliga, kan inte heller skolledaren ge sina lärare rimliga förutsättningar att arbeta. För att det ska vara möjligt för lärare att utveckla undervisningen behövs goda möjligheter att utvecklas, genom till exempel kompetensutveckling baserad på vetenskaplig och konstnärlig

4 4 [10] grund. Ett sätt är genom kollegialt lärande, där man tar utgångspunkt i den skolverklighet man befinner sig i och utvecklar den egna undervisningen. För att utvecklingsarbete ska vara möjlighet krävs både enskild tid och tid tillsammans med kollegor. Den pedagogiska utvecklingstiden måste vara tillräckligt tilltagen och fredas. Allt utvecklingsarbete kräver stöd och uppmuntran från ledningen på varje skola och hos varje huvudman. Utveckling kan dock inte förbehållas den egna skolan och huvudmannen. Det stöd som lärare behöver för att utvecklas finns oftast inom professionen. Därför behöver det finnas goda möjligheter att nätverka och dela vår kunskap inom professionen. I detta är Lärarförbundet en resurs. För att alla elever ska kunna få sina behov tillgodosedda är anpassade gruppstorlekar eller klasser ofta att föredra. Motsvarande gäller lärartätheten; ju högre den är desto större är möjligheten att alla elever blir sedda och får det stöd och den utmaning de behöver. Gruppstorlekar och lärartäthet ska kunna anpassas efter elevernas behov av lärarstöd i undervisningen. Lärare och skolledare måste få goda möjligheter att utveckla arbetet och samverkan med varandra både inom och mellan skolor och huvudmän Den pedagogiska utvecklingstiden måste vara organiserad så att den rymmer det som behövs för att få en bra skola Anpassade gruppstorlekar och en hög lärartäthet bidrar till en likvärdig skola Alla skolor ska vara bra skolor En grundläggande utgångspunkt för Lärarförbundet är att alla skolor ska vara bra skolor och erbjuda en god utbildningsmiljö, I Skollagen 1 kap 4 slås det fast att: Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Det är något som Lärarförbundet anser är av största vikt. Det måste därför finnas stöd till både huvudmän så att varje skola blir en bra skola att studera och arbeta i. Kommersialiseringens effekter Marknadskrafternas inflytande över skolan behöver minskas och marknadstänkandet regleras. Då målet alltid måste vara att varje barn och elev får den bästa utbildningen blir marknadstänkande och vinstintressen inom skolväsendet problematiska. Ska eleverna utvecklas så långt som möjligt är det svårt att få ut något överskott ur verksamheten. Risken finns att den effektivisering som affärsverksamheter i allmänhet eftersträvar uppnås på bekostnad av kvaliteten på utbildningen, försämringar för de anställda eller genom sortering av elevgrupper. Det finns också en risk att skolledares och lärares tid beskärs av nya arbetsuppgifter av marknadsföringskaraktär. Alla elevers rätt att nå sin fulla potential All grundläggande utbildning ska vara kostnadsfri så att ingen utestängs från den för att hen inte har råd att deltaga. Det finns fortfarande barn som inte går i förskola och förskoleklass. Många av dem kommer från hemmiljöer med bristande kunskap om och erfarenhet av förskolans och förskoleklassens pedagogiska innehåll och betydelse för barnens utveckling. Om även dessa barn gick i förskola och förskoleklass skulle likvärdigheten i hela skolsystemet stärkas samtidigt som fler elever skulle utvecklas längre.

5 5 [10] Fritidshemmet ger andra erfarenheter och kunskaper än de eleverna får i förskoleklassen och grundskolan. Fritidshemmet ger därigenom en ytterligare dimension till elevernas allsidiga utveckling och lärande. För att alla elever ska utvecklas spelar därför fritidshemmet en stor roll. För att i högre grad bidra till likvärdigheten i varje kommun behöver musik- och kulturskolan nå fler elever. Ett sätt vore att i högre grad samverka med grund- och gymnasieskolan och erbjuda möjligheten att utöva de estetiska ämnena och konstformerna inom och i anslutning till de nämnda skolformers ram. Ett annat sätt att nå fler barn och unga kan vara att erbjuda ett större utbud än dagens. För att möjliggöra för fler att ta del i musik- och kulturskolan ska den vara avgiftsfri. Digitaliseringens betydelse för likvärdigheten Digitaliseringen av den svenska skolan innebär stora möjligheter för elevernas lärande och utveckling. Men det är också en utmaning för likvärdigheten, då olika skolor och kommuner har kommit olika långt. På en del skolor är det en-till-en-lösningar som gäller, på andra saknas det fortfarande tillgång till digitala verktyg. För att skolan ska vara likvärdig måste det åtgärdas. Men det räcker inte med att se till att alla skolor har tillräckligt med digitala verktyg. Lärare ska ha möjlighet att själva använda verktygen och anpassa användningen till sin undervisning och känna att det är de som styr över både de pedagogiska och de administrativa verktygen och inte tvärtom. Därför behöver lärare rätt förutsättningar för att arbeta med IT och kompetensutveckling om digitala verktyg och pedagogiska metoder. Vinstuttag får aldrig gå före elevernas lärande, utbildningens kvalitet eller skolans arbetsmiljö Förskoleklass ska vara obligatorisk All grundläggande utbildning ska vara kostnadsfri Alla barn ska ha tillgång till förskola och fritidshem Alla barn och unga ska ha tillgång till avgiftsfri musik- och kulturskola Lärares inflytande över digitalisering, både vad gäller val av digitala verktyg, hur dessa används och över den fortsatta utvecklingen sker, måste vara stor Elevsammansättningen spelar roll Det är värdefullt att elever med stora skillnader i förutsättningar ingår i en demokratisk gemenskap, tillhör ett system där olikhet ses som en tillgång den obligatoriska skolan. Enligt läroplanen ska alla som arbetar i skolan medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen. Skolan är en av de platser där människor från olika bakgrunder och kulturer möts och arbetar tillsammans. Om de möts och samarbetar i förskola och skola leder det till ökad samhörighet och förståelse för varandra. En blandad skola är också central för att läroplanens värdegrund och demokratimål ska förverkligas. En alltför homogen elevsammansättning påverkar lärarens möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Därför är det bra om alla skolor har en blandad elevsammansättning. För de enskilda barnen och eleverna är det dessutom en vinst att tidigt få befinna sig i en mångkulturell miljö. Av de skälen är en av de största likvärdighetsutmaningarna den elevsortering som sker. Det finns sortering både mellan kommuner och inom kommuner, som leder till skillnader mellan

6 6 [10] skolor. Utöver den sortering som sker genom boendesegregationen sker en ytterligare sortering genom möjligheten att önska skola. En aspekt på likvärdighet är hur eleverna grupperas inom skolan. Det är skolledningens ansvar att besluta om hur undervisningen ska organiseras och hur elever delas in i klasser/grupper. Även inom skolor är det bra om elever med olika bakgrund blandas och går i samma klasser. Därtill ska skolan vara en arena för mångfald. En förutsättning är att nyanlända elever tas emot av alla kommuner och fler skolor. Ett framgångsrikt och hållbart mottagande av nyanlända barn och elever bygger på att förmånen, arbetet och ansvaret som mottagandet innebär delas av alla skolor. Skolan är en viktig nyckel till integration i alla kommuner. Skolor i utsatta områden Boendesegregationen leder till att det finns skolor som ligger i mer utsatta områden; dessa präglas ofta av många nyanlända, en svag utbildningstradition och låg måluppfyllelse. Det är skolor som behöver resurser i en helt annan omfattning än andra skolor. Ett problem är att de är bortvalsskolor elever från starkare hemmiljöer, som bor i skolans närområde, söker sig till andra skolor. De måste därför vara så attraktiva att de attraherar både elever som bor i närheten och sådana som kan tänka sig att resa. Samtidigt är det en stor utmaning att göra dessa skolor till attraktiva arbetsplatser för lärare och skolledare. Detta måste åtgärdas: Ett sätt är högre löner. Men minst lika viktigt är att arbetsvillkoren i övrigt är sådana att lärare och skolledare vill arbeta på dem; små klasser, tillräckliga stödfunktioner och liknande behövs för att de ska bli riktigt attraktiva. Möjligheten att önska skola Före reformerna i början på 1990-talet placerades elever i den närmaste skolan. Att få gå på en annan skola var möjligt, men det krävde en insats av föräldrarna. Det systemet vill vi inte gå tillbaka till. Samtidigt ser vi att möjligheten att önska skola leder till problem. Inte minst ger det upphov till en större elevsortering när det gäller social och etnisk bakgrund. I teorin behöver inte önskemål om en skolplacering innebära en ökad elevsortering, men i praktiken har det lett till det. Systemet måste därför göras om så att det i mindre grad sorterar eleverna. Urval av elever Alla skolor har en gräns för hur många elever de kan ta emot, alltså måste skolplatser fördelas på något sätt. Idag gäller för kommunala grundskolor närhetsprincipen och för fristående grundskolor gäller oftast anmälningsdatum. Båda dessa är segregerande, närhetsprincipen på grund av boendesegregationen och anmälningsdatum genom att mer aktiva föräldrar ställer sina barn i kö tidigt. För en likvärdig skola är det viktigare med blandning av elever än med närhet. Samtidigt bör närhet vara en faktor att ta hänsyn till vid placering på kommunala skolor. Den måste dock vägas mot att underlätta blandade skolor. När kommuner planerar skolors upptagningsområden kan närhetsprincipen och principen om en blandning av elever med olika bakgrund ofta förenas i högre grad än idag. Urvalsprincipen för fristående skolor bör förändras och kötid som urvalsinstrument avskaffas. Urvalssystemet till alla grundskolor bör därför ses över ur ett segregationsperspektiv. Kommuner bör beakta möjligheterna till en blandad skola när skolor startas alternativt läggs ned. Urvalet till gymnasieskolan styrs idag helt av betygen, för både vilket program eleven antas till och, i de fall det finns mer än en skola med samma program, vilken skola eleven antas till.

7 7 [10] Betygen bör fortsatt vara styrande för vem som antas på vilket program, men när det gäller skolplacering bör andra fördelningsprinciper övervägas för att minska sorteringen av elever mellan skolor. Kommuner ska arbeta för att skolor ska ha blandade upptagningsområden Skolor i utsatta områden måste vara attraktiva, för skolledare, lärare och elever Urvalet till alla skolor bör ses över utifrån strävan att minska elevsorteringen Så finansieras en likvärdig skola Hur skolan finansieras avgör inte hur likvärdig den är, men en väl utformad finansieringsmodell stärker likvärdigheten, en sämre utformad försvagar den. De behov som elever har på olika skolor ska tillgodoses och resurserna måste därför i stor utsträckning fördelas utifrån elevbehoven. I grund och botten utgår all skolfinansiering, oavsett vad man kallar det, från en fördelningsregel baserad på elevantal eller klassantal. Finansieringen för undervisning och elevhälsa i grundskolan behöver därutöver tydliga socioekonomiska, kompensatoriska fördelningsinslag (först och främst efter föräldrars utbildningsnivå, men även familjeförhållanden, invandringsstatus, arbetsmarknadsstatus och bostadsområdets respektive skolans socioekonomi kan ingå), därutöver måste det finnas resurser avsatta för extra ordinära stödåtgärder. Om grunden är ett elevpengsystem ska det inte vara strikt per capita-baserat. Andra aspekter behöver också vägas in. Sådana är till exempel särskilda behov, lärartäthet, i vilken form undervisningen bedrivs och klasstorlek. En viktig aspekt är att det ska finnas en viss trögrörlighet i systemet så att inte skolors förutsättningar att bedriva sin verksamhet förändras över en natt. I dessa frågor bör det professionella inflytandet vara stort och utövas genom dialog mellan skola och huvudman. När det gäller gymnasieskolan, fritidshemmet och förskolan hanteras frågan om kompensatorisk finansieringen på olika sätt. I de flesta kommuner är ersättningen till förskolan och fritidshemmet densamma för alla barn. En mer kompensatorisk resursfördelning bör införas även för förskolan och fritidshemmet, med samma fördelningsnycklar som används för grundskolan som utgångspunkt. I gymnasieskolan får de olika programmen olika mycket resurser, till stor del baserat på den utrustning som behövs. Därutöver kan det även behövas mer resurser till de gymnasiegemensamma ämnena på olika program baserat på elevernas förkunskaper. Det gäller till exempel i många fall yrkesförberedande program, men också mellan olika gymnasieskolor när samma program finns på flera skolor. I sådana gör dagens betygsurval att elever med höga betyg samlas på vissa skolor och elever med låga betyg på andra. Det problem som detta leder till kan enderas hanteras genom att vikta skolpengen utifrån skillnader i förutsättningar alternativt genom att fördela platserna på ett annat sätt. Även de skillnader som finns i förutsättningar mellan olika kommuner måste kompenseras. Den kompensation som finns i dagens utjämningssystem är inte kopplad till den mest avgörande faktorn för skolans resultat, föräldrars utbildningsnivå. I den omfördelning som sker mellan kommuner bör denna aspekt finnas med. Lärarförbundet anser att det i huvudsak är bättre att staten använder sig av generella statsbidrag och utjämningssystemet för att understödja likvärdigheten i systemet, än av en mängd riktade statsbidrag.

8 8 [10] Resurserna till undervisning och elevhälsa i skolan ska vara socioekonomiskt och kompensatoriskt fördelade i högre grad Resurserna till skolan ska inte vara strikt per-capita baserade Socioekonomiska finansieringsmodeller ska användas för förskola och fritidshem Elevernas förutsättningar ska i hög grad beaktas i resursfördelningen till gymnasieskolan, både mellan program och mellan skolor med samma program Socioekonomisk, kompensatorisk resursutjämning ska ske mellan kommuner Statens måste öka sitt ansvar för likvärdigheten Staten har det yttersta ansvaret för att skolan och musik- och kulturskolan är likvärdig över hela landet. Här har inte staten gjort tillräckligt. Skolmyndigheterna bör få ett tydligare ansvar för att följa likvärdigheten. De bör därför få ett uppdrag att arbeta med likvärdigheten. Samtidigt behöver vi vet mer om vad som ger en likvärdig skola och hur undervisning som ger alla elever möjlighet att lyckas ser ut. Det behövs därför mer forskning kring frågan. Alla skolor, oberoende av vem som är huvudman, ska omfattas av samma regler. De ska vara samma regler som gäller för ersättning, men det ska också vara samma regler som gäller i övrigt. Därför ska offentlighetsprincipen gälla för fristående skolor och anställda i desamma ska ha samma meddelarfrihet som anställda i kommunala skolor. Ett annat villkor som bör ställas är att resursanvändningen på både kommunala och fristående skolorna måste gå att följa. Sveriges utbildningsåtagande enligt Agenda 2030 Lärarförbundets strävan för en likvärdig skola är också ett globalt politiskt mål. FNs Agenda 2030 för en global hållbar utveckling har ett specifikt mål för utbildning: Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. Milleniemålen, som var FNs utvecklingsagenda , riktade sig främst till utvecklingsländer. Genom Agenda 2030 har Sverige åtagit sig att säkerställa en likvärdig utbildning inom landet, men också åtagit oss att ge solidariskt stöd till utbildning i utvecklingsländer. Således ger Agenda 2030 skäl att värna om att det svenska utbildningsbiståndet finansierar en likvärdig och kostnadsfri utbildning i utvecklingsländer. Staten är den yttersta garanten för en likvärdig skola i hela landet Skolmyndigheterna bör få ett tydligt ansvar att följa likvärdigheten i skolan Mer forskning behövs om vad som gynnar en likvärdig skola Principen måste vara att alla huvudmän ska följa samma regler Offentlighetsprincip och meddelarskydd ska gälla på alla skolor Sverige måste värna att biståndsmedel finansierar en likvärdig och kostnadsfri utbildning i utvecklingsländer Det livslånga lärandet Individer ska alltid ha möjligheten att förändra sitt liv och göra nya vägval, även efter att den normala skolåldern är passerad. Det innebär att skolsystemet måste vara uppbyggt så att det inte har återvändsgränder, utan det ska enkelt vara möjligt att gå vidare i nya banor.

9 9 [10] I framtiden kommer dessutom omställning och karriärbyten sannolikt vara än viktigare än idag. Därför behöver utbildningssystemet vara konstruerat så att det går att byta bana mitt i livet. Utbildningar inom Komvux, folkhögskolor, studieförbund, yrkeshögskolan och högskolan är därför viktiga komponenter i ett likvärdigt utbildningssystem. Skolsystemet ska inte ha återvändsgränder Utbildningssystemet måste möjliggöra karriärbyten och omställning

10 Box 12229, SE Stockholm Segelbåtsvägen 15, Stockholm lararforbundet.se