Teknisk Und informerar Årgång 16 Nr 1 15FMV2771-1:1

Transkript

1 Teknisk Und informerar Årgång 16 Nr 1 15FMV2771-1:1

2 Teknisk Und informerar nr Innehåll Bandgranatkastare lepzmrs Wiesel Vidareutveckling av BrahMos 6 SPICE Dykfarkost SWUV 8-9 Mobilt laservapen 10 Laservapen för skydd av fasta installationer SOSNA luftvärnsrobotsystem 12 Artilleriledningssystem 1V Svar julpyssel 14 Nya uppgifter 15 Sändlista 16 Omslagsbild: 120 mm bandgranatkastarsystem lepzmrs Wiesel 2 Foto: Rheinmetall CANTO MASS EURONAVAL Foto: FMV För FMV personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Teknisk Und Informerar. För FM personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Teknisk Und Webb FM IP-nät: Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

3 120 mm bandgranatkastare lepzmrs Wiesel 2 från Rheinmetall (Tyskland) 120 mm bandgranatkastarsystem lepzmrs Wiesel 2. Foto: FMV Tidigare har det sagts att Bundeswehr inte kommer att ta den tyska 120 mm bandgranatkastaren lepzmrs Wiesel 2 i bruk. Ett nytt beslut, som innebär att de åtta exemplar som beställts i en förserie kommer att införas operativt, har dock tagits. Historik Den första prototypen stod klar Den tillverkades som ett privat projekt inom MaK Systems, ett företag som köptes av Rheinmetall 1990 och numera kallas Rheinmetall Landsysteme. År 2002 tecknades kontrakt på två provexemplar som levererades 2004 till den tyska armén för tester. År 2009 skrevs ett nytt kontrakt gällande en förserie om åtta exemplar. Dessa har ännu inte levererats, bland annat till följd av problem med eldledningssystemet. Kontraktssumman för provexemplaren var EUR, medan kostnaden för de åtta vagnarna i förserien hamnade på EUR. Det innebär att vagnarna i förserien är nära nog dubbelt så dyra per styck som provexemplaren. Under utvecklingen genomfördes ökentester i Arizona (USA) och vintertester i Sverige. Totalt avfyrades nästan granater under testperioden. Konstruktion Pjäsen är en variant av universalbandfordonet Wiesel 2 med ett stålchassi. Wiesel 2 är en större, framförallt längre men också något högre och bredare, version av den ursprungliga fordonet Wiesel 1. De båda provexemplaren från 2004 har Wiesel 1 som plattform medan förseriens åtta exemplar har Wiesel 2. Den mest synliga skillnaden är att Wiesel 2 har ett extra bärhjul jämfört med föregångaren. Wiesel 1 har fyra mindre bärhjul samt ett större kombinerat bär- och spännhjul längst bak. Wiesel 2 har fem mindre bärhjul. Båda versioner har drivhjulet längst fram samt två stödrullar. Framtill finns motorn, tillsammans med transmissionsoch kylsystemen, till vänster och föraren till höger. I det bakre utrymmer sitter vagnchefen och laddaren i sidled, vända inåt, på vänster sida med chefen längst bak. På vagnens vänstra sida, intill vagnchefens plats finns en lucka för tillförsel av ammunition. Baktill har vagnen två benstöd som fälls ner med eldrivna motorer inför eldgivningen. Som tillval kan ett luftkonditioneringssystem monteras. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 3

4 Ammunitionsluckan. Foto: FMV Beväpning Beväpningen utgörs av en 120 mm fordonsmonterad slätborrad granatkastare. Den är monterad tillsammans med en rekylhäminrättning i en vagga som i sin tur är pivotmonterad i ett ok på vagnen. Den avfyras med en elektrisk signal som aktiverar ett fjäderbelastat slagstift. Eldledning Pjäsen har ett datoriserat system för eldledning som medger ett autonomt uppträdande. Systemet känner av pjäsens position, riktning och höjd över havet. Det övervakar också eldrörstemperaturen och rekylhäminrättningens funktion. Även kommunikationssystemet är anslutet dit. Informationen visas på vagnchefens bildskärm. Det datoriserade systemet riktar in pjäsen automatiskt. Om vagnen, trots benstöden, skulle rubbas under eldgivningen så kommer systemet att känna av det och korrigera inför nästa skott. Ammunition All 120 mm granatkastarammunition kan användas och med en vanlig sprängvinggranat uppnås en maximal skottvidd om cirka m. Med en nyutvecklad granat från Rheinmetall kan skottvidden öka till m. För närvarande pågår vid Rheinmetall utveckling av en ny grupp okänslig ammunition som innefattar spräng-, rök- och lysvinggranater. Även de kommer att nå en skottvidd om m. Handhavande Mellan varje skott fälls eldröret ner och mynningsladdas manuellt inifrån vagnen. Ammunitionen förvaras på vagnens högra sida, mitt emot laddaren. Observation Ovanför vagnchefens plats finns en lucka samt periskop som möjliggör observationer i alla riktningar. Vagnchefen och föraren har varsin bildförstärkare av modell Lucie II från det franska företaget Thales. Dessa kan användas med eller utan adapter till periskopen. Rörlighet Vagnen kan transporteras inuti eller hängande under en helikopter. Vissa större helikoptrar kan transportera två åt gången. De vanligaste transportflygplanen kan transportera fyra eller fler. Det har gjorts försök att fälla Wiesel 2 med fallskärm men de försöken var inte framgångsrika. Även om Wiesel är tillräckligt lätt för att kunna fällas med fallskärm så finns i dagsläget inget system för att göra det. Vagnen är inte amfibisk. Framdrivning Vagnen drivs med en rak fyrcylindrig Volkswagen turbodieselmotor med direktinsprutning. I Wiesel 1 användes istället en femcylindrig motor från Audi med lägre effekt. Växellådan är automatisk av modell ZF LSG 300/4. Skydd Pansaret skyddar personalen mot finkalibrig eld. Vagnen har ett inbyggt NBC-skydd som även är aktivt när eldröret fälls ner för laddning. Tillverkning Totalansvaret för fordonet ligger hos Rheinmetall Landsysteme. Eldröret och ammunitionen kommer från Rheinmetall Weapons & Munitions. Underleverantörer är amerikanska Honeywell som levererar system för navigation och inriktning, transmissionssystemet levereras av tyska Wittenstein Motion Control och tyska ESG står för mjukvaran till eldledningssystemet. Användning i Bundeswehr Pjäsen var tänkt att ersätta de system med 120 mm granatkastare monterade i pansarbandvagnen M113 som har fasats ut från den tyska armén. Den ursprungliga planen var att beställa 72 exemplar. Detta sänktes senare till 36 och följdes av ett beslut att inte införa dem alls. Vid det laget var de åtta förserieexemplaren redan beställda. Eldröret och rekylhäminrättningen. Foto: Jane s Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

5 Skiss av ett provexemplar av 120 mm lepzmrs Wiesel 1. Eldröret mynningsladdas inifrån vagnen. Bild: Bundeswehr I de ursprungliga planerna ingick även att beställa totalt 60 exemplar av särskilda varianter av Wiesel 2 för ledning (10), eldledning (17), batteriplats (17) och ammunitionstillförsel (16) som en del av ett mer omfattande system för indirekt eld. Tanken var att skapa förband bestående av två granatkastarplutoner med fyra pjäsvagnar, en ledningsvagn och en batteriplatsvagn vardera. År 2012 var planen att skicka de åtta exemplaren direkt till museer efter leverans, med senare togs beslut om att ta dem i operativ drift trots allt. De kommer att tillföras artilleriet där de blir ett sekundärt vapensystem inom ett batteri vilket innebär att ingen personal kommer att avdelas specifikt för dem. Personal som i vanliga fall bemannar 155 mm bandhaubits PzH 2000 kommer att få lepzmrs Wiesel 2 som ett alternativt vapensystem att använda om det är lämpligt med hänsyn till uppgiften, till exempel vid patrullering i en internationell insats. Efter leverans kommer fältförsök att inledas vid den tyska artilleriskolan. Tekniska data för 120 mm lepzmrs Wiesel 2 Längd mm Vadningsförmåga 0,5 m Bredd mm Gravtagningsförmåga 1,2 m Höjd mm Klätterförmåga 27 Markfrigång 300 mm Sidlutningsförmåga 13,5 Spårbredd mm Elsystem 24 V Bandlängd mm Sidriktningsfält +/- 30 Bandbredd 200 mm Höjdriktningsfält +45 / +80 Stridsvikt kg Eldrörslängd mm Marktryck 48 kpa Eldrörssystenvikt 310 kg Motoreffekt 81 kw Rekyllängd 500 mm Specifik motoreffekt 17,8 kw/ton Rekylkraft 260 kn Max hastighet 70 km/h Eldhastighet (momentan) 3 skott/20 s Räckvidd 400 km Eldhastighet (utsträckt) 18 skott/3 min Bränslemängd 100 liter Skottvidd (8 000) m Besättning 3 man Tid till eldberedd 60 s Ammunitionsmängd 30 granater Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 5

6 Vidareutveckling av BrahMos Brahmos På flygmässan Aero India 2015 som sedvanligt gick av stapeln i Bangalore hade företaget BrahMos ställt upp en större monter än vanligt. Dels visades flertalet komponenter till roboten (med samma namn som företaget) upp, exempelvis motorsteg och balk för den flygburna versionen och dels modeller av nästa generations Brah- Mos kallad BrahMos-NG. I montern fanns även en modell av den hypersoniska konceptroboten BrahMos II. BrahMos är för närvarande endast fullt integrerad på fartyg. Integration av en ubåtsavfyrad samt en flygburen version är på väg. Integrationsprov med den flygburna versionen är planerade till 2015 då roboten. Fartygsburen BrahMos I dagsläget är BrahMos integrerad på 12 fartyg. Fem jagare i 15 och 15A-klassen kan vardera bära 16 robotar, fyra Rajput-jagare och tre Talwar-fregatter kan ta åtta robotar vardera. Under införande är fregatter i 17- och 17A-klassen som även de kommer att kunna bära Brah- Mos. Originalversionen av roboten har vidareutvecklats i två block. Block II Block två är utvecklad för armén och har förmåga att slå mot landmål. Till skillnad från Block I har målsökaren bättre förmåga att diskriminera mål. Block III Roboten har försetts med vertikal anfallsförmåga. Flygburen BrahMos BrahMos närmade initialt Suchoi med en förfrågan om integration, men priset var alldeles för högt varpå Brah- Mos vände sig till Hindustan Aeronautics Limited (HAL). De har inte gjort något liknande arbete tidigare, men. tillsammans med DRDO och CEMALAC har integrationen fortlöpt, om än något försenade jämfört med originalplanen. Företagets VD Sudhir Mishra har i media uppgett att flygversionen av BrahMos i stridskonfiguration ska genomgå flygtester under mars Förutom den aktiva radarmålsökaren använder BrahMosroboten tre olika satellitnavigeringssystem, GPS, den indiska motsvarigheten GAGAN som täcker området runt indiska oceanen samt GLONASS. Brahmos-NG BrahMos konstruerades på 90-talet och tekniken kommer att vara föråldrad inom några år. Därför tittar nu företaget på att ta fram en ny och förbättrad version av roboten med ny teknik. Roboten benämns i dagsläget Brahmos NG som kommer bli mindre än nuvarande version och väga 1,4 ton i flygvapenversion och 1,6 ton i en marin version. De extra 200 kg utgörs av boostern. Målet är att Su-30MKI ska kunna bära fem stycken BrahMos-NG. Den lägre vikten gör det också möjligt att integrera roboten på lättare flygplan såsom MiG-29K samt FGFA, den indiska varianten av PAK FA från Suchoi. Båda flygplan kommer då kunna ta två robotar under vingarna. Det finns planer på att, förutom aktiv radarmålsökare, även använda passiv, signalsökande målsökare och bildalstrande IR-målsökare (IIR). Det börjar bli allt vanligare att använda kombinationsmålsökare på nya robotar. Bild 1. BrahMos-NG med booster avsedd för flottan. Foto: FMV Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

7 Rafael presenterar SPICE 250 för första gången i Indien Det israeliska företaget Rafael visade för första gången upp den precisionsstyrda bomben SPICE 250 på flygmässan Aero India SPICE 250 ingår i en serie precisionsstyrda bomber där de större varianterna benämns SPICE 1000 (500 kg) och SPICE 2000 (1000 kg). Dessa består av ett ving och målsökarpaket som monteras på befintliga ostyrda bomber medan SPICE 250 är en egen bombkonstruktion. SPICE 1000 använder Mk-83 och RAP1000 bombkroppar och har liksom SPICE 250 en räckvidd på 100 kilometer. SPICE 2000 kan använda bombkropparna Mk-84, RAP2000 samt BLU-109. Den dubbelt så tunga bomben har en räckvidd på 60 kilometer. SPICE 1000 Foto: FMV SPICE 250 kan förses med splitter-, spräng- eller penetrerande stridsdel. På grund av dess låga vikt och ringa storlek kan den liksom Small Diameter Bomb (SDB) monteras på multipelbalk och 28 bomber uppges kunna hängas på F-15 medan F-16 kan ta 16 stycken. Bomben har ett bomavstånd (CEP) på tre meter och navigerar mot målet från fällningspunkten med hjälp av tröghetsnavigering (TN) och GPS. Bomben kan programmeras med anslagsvinkel i vertikal och azimut för att kunna slå från optimal anfallsvinkel med maximal effekt. Exempelvis vill man att bomben ska komma in vertikalt mot ett mål för att optimera penterationsdjupet. Den elektrooptiska målsökaren används i slutfasen för terrängjämförelse mot förinprogrammerad terrängdatabas. Terrängjämförelsesystemet gör det möjligt för SPI- CE 250 att slå mot mål i områden där GPS-systemet är stört. SPICE är ett operativt system i det israeliska flygvapnet och har enligt tillverkaren nyligen använts med mycket god verkan. SPICE 250 glidbomb med terrängjämförelse och GPS-navigering. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 7

8 Dykfarkost SWUV I samband med försvarsutställningen EURONAVAL 2014 presenterade det franska företaget ECA Group en ny dykfarkost med beteckningen SWUV, Special Warfare Underwater Vehicle. Farkosten är avsedd att användas av marina specialförband för dolda transporter av dykare och materiel i samband med operationer i motståndarens kustområden. Transport till och från operationsområdet kan ske med ubåt eller på ytfartyg. SWUV kan lasta max sex dykare, inklusive två förare, eller användas som en obemannad farkost. SWUV är ca 8,5 m lång och cirka 2 m i diameter. Skrovets för- och akterparti är tillverkat i kompositmaterial medan mellansektionen till största delen består av aluminium. SWUV har batteridrift med en propeller samt två mindre trustrar för att rotera eller förflytta farkosten i sidled. Den har automatiska system för avvägning och stabilisering samt ett satellitstöttat tröghetsnavigeringssystem. Manövrering och navigering samt hantering av sambands- och sensorsystem sker från två operatörsplatser med varsin styrspak och tre digitala displayer. Batteriernas uthållighet uppges vara 8 timmar vid 8 knops fart. Farkosten kan operera ner till cirka 100 m djup, men är inte trycksatt vilket innebär att max dykdjup begränsas av dykarnas/dyksystemens kapacitet, i normala fall cirka 40 m djup. SWUV har en fällbar mast som kan förses med GPS-antenn, elektrooptiska spaningsensorer och antenner för VHF, UHF eller satellitkommunikation. Dykfarkost SWUV. Foto: FOI Motmedelskastare Sylena Mk2 IN Den franska motmedelstillverkaren Lacroix har presenterat en ny version av den fasta motmedelskastaren Sylena Mk2. Motmedelkastaren Sylena Mk2 IN är, till skillnad från tidigare versioner av Sylena, avsedd att installeras under däck med syftet att reducera fartygets radarsignatur. Samtidigt skapar denna lösning en mer gynnsam miljö för kastaren och tillhörande ammunition, då systemet inte blir lika utsatt för fukt och saltbeläggning från överbrytande sjö. Ett fartyg kan utrustas med två eller flera motmedelkastare som kan kasta motmedelsammunition med strukturella radarskenmål, multispektrala IRskenmål och aktiva akustiska torpedmotmedel. En Sylena Mk2 IN motmedelskastare kan laddas med tolv radarskenmålgranater SEALEM, fyra IR-granater SEALIR och tre akustiska torpedmotmedel CANTO. SEALEM-granaterna finns i flera versioner och gemensamt för dessa är att varje granat innehåller ett strukturellt radarskenmål i form av en utvecklingsbar hörnreflektor med radarreflekterande metallduk. SEALEM 08-01/02 som är mm lång, 62 mm i diameter och väger 4 kg. Skenmålets maximala radarsignatur i frirymd är ca m 2 men signaturen kan anpassas för mindre plattformar genom att minska hörnreflektorernas storlek. SEALEM 08-01/02 är avsedd för avhakning av radarmålsökande robotar inom frekvensområdet 8-40 GHz. Normalt avfyras flera SEALEM-granater i salva för att skapa ett utbrett skenmål och därmed få mer fartygslika egenskaper. Kastlängden är upp till 200 m och skenmålen har en utvecklingstid mindre än 2 s. Hörnreflektorerna har en varaktighet på ca 40 sekunder. SEALIR 08-01granaterna har en längd på 670 mm, diameter 80 mm och väger 3,5 kg. IR-lasten har mindre temporala fluktuationer med längre varaktighet än äldre facklor och är avsedd för påhakning Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

9 och avhakning av moderna bildalstrande IR-målsökare. Kastlängden och uppblomningstiden är desamma som för SEALEM 08-01/02. Torpedmotmedlet CANTO är kortare än mm, diameter 130 mm och väger mindre än 20 kg. CANTO har en bredbandig aktiv sändare för att störa och vilseleda aktiva och passiva torpedmålsökare med 360 momentan vinkeltäckning. Motmedelskastare Sylena Mk2 IN. Foto: Lacroix Motmedelsgranater SEALEM och SEALIR i motmedelskastare Sylena LW (t.v.) och akustisk torpedmotmedel CANTO (t.h.). Foto: FOI Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 9

10 Mobilt laservapen Rheinmetall marknadsför ett laserbaserat system benämnt High Energy Laser (HEL). Det är ett modulsystem som nu finns i flera varianter, containerbaserade och mobila konfigurationer. Effekten för lasersystemen i de olika konfigurationerna som Rheinmetall testat har varierat från 1 till 50 kw. Genom att kombinera flera lasermoduler är det möjligt att få högre uteffekt, men samtidigt ökar exempelvis vikten, volymen och kravet på kraftförsörjning. De lasrar som används är fiberlasrar som kombineras på olika sätt för att ge önskad utsänd lasereffekt. På mindre än 30 minuter går det att demontera lasersystemet och göra om fordonet en vanlig pansarterrängbil för trupptransport. Med ett undantag, lasersystem för ammunitionsröjning, så är troligen inget mobilt laservapensystem operativt ännu. Det finns emellertid flera andra länder och företag som utvecklar mobila system. Det mobila system som möjligen ligger närmast att bli operativt är Iron Beam, utvecklat av Rafael (Israel). På IDEX 2015 visades ett mobilt laservapen kallat HEL Boxer Mobile HEL Effector Wheel XX. Det är ett lasersystem på 20 kw som integrerats i pansarterrängbilen Boxer. De användningsområden som framhålls av tillverkaren är att skjuta ner UAV, blända/förstöra elektrooptiska sensorer på flygplan och helikoptrar, neutralisera ammunition till vapensystem och ammunitionsröjning. Systemet har också använts för att hitta kikarsikten och fjärrstyrda kameror på avstånd över 2 km, startat följning av hoten varefter de neutraliserats eller förstörts. Belysningslaser HEL apertur Rheinmetalls HEL Boxer Mobile HEL Effector Wheel XX är ett mobilt laservapen. Foto: FMV Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

11 Laservapen för skydd av fasta installationer Rheinmetall visade också ett laservapen kallat Oerlikon High Energy Laser Gun. Det har funnits flera namn på detta system, exempelvis Skyshield HEL Effector. Systemet har funnits ett par år, men ska nog fortfarande ses som en teknologidemonstrator. Oerlikon är för övrigt ett dotterföretag till Rheinmetall. Detta laservapensystem är utvecklat med tanke på att vara en del av det moduluppbyggda luftförsvarssystemet Skyshield, där andra moduler exempelvis består av 35 mm luftvärnskanon, luftvärnsrobot och radarsystem. Skyshield är utvecklat för att kunna skydda fasta installationer och det som framhålls är framför allt camp protection. Den tillämpning som verkar stå högst på agendan är att kunna motverka små mål i ett C-RAMM - scenario (Counter-Rocket, Artillery, Mortar, Missile). Lasersystemet är skalbart med avseende på uteffekt. Systemet på bilden har en uteffekt på 30 kw och är uppbyggt av tre moduler på vardera 10 kw. Dessutom ingår en belysningslaser som belyser målet och vars reflex utnyttjas för att rikta verkanslasern, HEL. Enligt företaget ska effekten på detta lasersystem vara tillräcklig för att neutralisera en inkommande granat från granatkastare på ungefär 3 km. Granaterna deflagerar ofta efter några sekunders belysning. Varje lasermodul baseras på en kommersiellt tillgänglig fiberlaser, som även används av industrin. Rheinmetall/Oerlikon har också byggt och testat ett laservapen på 50 kw. Det systemet hade fem aperturer. HEL aperturer Belysningslaser Oerlikon High Energy Laser Gun är utvecklat för att användas i luftvärnssystemet Skyshield. Det är en reflex från kamerablixten som gör att belysningslasern ser ut att vara aktiv. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 11

12 SOSNA, luftvärnsrobotsystem SOSNA är ett ryskt luftvärnsrobotsystem avsett för både armén och marinen. Systemet har tidigare setts på vietnamesiska och ryska fartyg, medan armévarianten mest har visats på artist impression -bilder. På IDEX 2015 visades filmer med SOSNA integrerat på ett bandfordon, MT-LB, se bilden. Det intryck som gavs av filmen var att arméversionen av systemet nu är färdigutvecklat, t.ex. så sköts robotar under att fordonet var i rörelse. SOSNA är tänkt att kunna skydda arméenheter under alla former av strid, inklusive när förbandet är under förflyttning. Systemet har 12 robotar i tuber och det ska skydda förband mot attackerande flyg och spaningsflyg. I många fall går det troligen också att skjuta på markmål. Roboten till systemet är betecknad SOSNA-R och består av en ledstrålestyrd robot med booster. Ledstrålesystemet använder radiostyrning i boostfasen och laserledstråle efter att boosterdelen avlägsnats, vilket bör göra systemet okänsligt för de vanligaste typerna av motmedel. Roboten har laserzonrör och en stridsdel på drygt 7 kg. Data för SOSNA-R visas i tabellen. Siktet till SOSNA består av en termisk IR-kamera, två TV-kameror och laseravståndsmätare. Troligen är det TVkameror med olika synfält. I siktet finns dessutom laserledstrålesystemet, som består av laserledstrålelasern och en termisk IR-kamera som mäter in robotens läge. Styrningen av roboten i boostfasen sker via en sändare placerad ovanpå siktet. Hela systemet, det vill säga SOSNA och MT-LB, har tidigare kallats Bagulnik. Det namnet nämndes inte vid Nudelmans utställningsmonter på IDEX Det kan möjligen bero på att Nudelman var ute efter att främst sälja robotsystemet och inte hela systemet Bagulnik. Data för SOSNA Räckvidd längd höjd Kaliber booster robot Banfart max medel Stridsdelsvikt Vikt robot robot med tub Längd robot robot med tub 10 km 10 km (helikopter, v=100 m/s); 5 km (flygplan, v=300 m/s) 130 mm 72 mm 875 m/s 565 m/s 7,2 kg 28 kg 42 kg 2317 mm 2400 mm Luftvärnsrobotsystemet SOSNA på en MT-LB. Foto: Nudelman Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

13 Artilleriledningssystem 1V172-2 På IDEX 2015 gavs information om ett nytt ryskt lednings- och eldledningssystem för indirekt eld, dvs granatkastare, haubits-, kanon- och raketartilleri. Systemet är utvecklat av JSC Radiozavod från Penza och beteckningen för systemet är 1V På bilderna visas systemet integrerat i en BMP-3, men det gå också att få varianter av systemet integrerat i fordon som MT-LBu, BTR-80 och Tigr. Systemet har tre arbetsstationer där officerare kan utföra olika typer av funktioner som eldledare/chef för artilleribataljon eller kompani artillerichef på brigadnivå eldledare/chef för pansarvärnsbataljon stabschef för pansarvärns eller artilleribataljon batteriplatschef Sensorerna för spaning sitter på en höj- och sänkbar mast. På mässan gavs dock inga uppgifter om maximal höjd för masten. Det är upp till kunden att välja sensorer. På den större bilden sitter det elektrooptiska sensorer, en laseravståndsmätare och långt fram sitter något som möjligen är fyra akustiska sensorer. På den mindre bilden (röd ram) finns troligen även en radar. Data för 1V172-2 Antal arbetsstationer för Officerare Signalist Tid för att beräkna och sända skjutelement Tid för att sända skjutelement Avstånd för kommunikation med högre ledningsnivå Avstånd för kommunikation med inbyggda enheter UHF radio VHF radio HF radio Kanaler för dataöverföring Tid för gruppering / bryta upp Tid för kontinuerlig drift 3 st 1 st 3,5 min < 9 s 300 km 8 km 3 30 km 100 km 8 st 5 min 72 tim Artilleriledningssystemet 1V172-2 är här integrerat i en BMP-3. Foto: FMV, JSC Radiozavod (Penza) Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 13

14 Svar på julpyssel 2014 Flest rätt hade Jonas Manhem, 4. sjöstriflj. Grattis! 21 skillnader 14 skillnader 19 skillnader Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

15 Nya uppgifter Sänd ditt svar med e-post till senast Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Bild 1. Bild 2. Bild 3. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 15

16 Sändlista Regeringskansliet FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor) UD-UrP (1 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) UD-UrH (1 ex) SkyddC (2 ex) Fö-SUND (3 ex) FMUndSäkC (30 ex) FöMedC (2 ex) Försvarsmakten HKV (15 ex) Myndigheter Försvarsdepartementet LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) INRI Lua 3 ex vardera) FOI (24 ex varav 2 ex biblioteket Lkng, 2 ex Grindsjön) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS och FTS 5 ex var) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi) PROD (10 ex) SIUN (2 ex) MUST (25 ex) LG (6 ex varav 1 ex LG 7.Bat/Batstab S2) Myndigheter som hör till övriga departement I 19 (5 ex) Polismyndigheten (2 ex) K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) Säpo (2 ex) P 4, P 7 (7 ex vardera) KBV (2 ex) A 9 (5 ex) MSB (2 ex) Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) ISP (2 ex varav GD 1 ex) Ing 2 (5 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och Lantmäteriet Geo SE (1 ex) FHQ/ROL 2 ex) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) TrängR (5 ex) Krigsarkivet (1 ex) 1.ubflj (5 ex) 3.sjöstridsflj (5 ex) Övriga organisationer 4.sjöstridsflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) Amf 1 (5 ex) MarinB (3 ex varav 1 ex Sjöled SSK Muskö, 1 ex Basbat/S2) Inom FMV F 7 (5 ex) GD (1 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) SPL (7 ex, 1 ex vardera enhet) Hkpflj (7 ex varav 1 ex S2 Malmen) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet) FMLOG (10 ex) T&E (4 ex varav 1 ex avsett för C T&E Mark Karlsberg) FMTM (2 ex) GRIPEN (1 ex) MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) FSV (10 ex) MSS (20 ex) Bibliotek (1 ex), SSS (20 ex) Informationsstab (1 ex) LSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) HvSS (2 ex) FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und, Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver materiel inom mark-, flyg och marinstridskrafterna. Kontakt: tekniskund@fmv.se Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr