INNEHÅLL SAMMANFATTNING BAKGRUND METODIK RESULTAT

Transkript

1 Emmaån (Finspångsån) Foto: ALcontrol Linköping MOTALA STRÖMS VATTENVÅRDSFÖRBUND 23

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 8 METODIK RESULTAT LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING... 2 ANALYSRESULTAT Delområde 1 Vätterns östgötastrand Delområde 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) Delområde 3 Övre östra Svartån... 4 Delområde 4 Nedre Svartån Delområde 5 Stångån inom Östergötlands län Delområde 6 Finspångsån Delområde 7 Ysundaån... 6 Delområde 8 Motala ström, huvudfåran Delområde 9 Bråviken Delområde 1 Söderköpingsån och Slätbaken Delområde 11 Storån vid Åtvidaberg Delområde 12 Kusten och skärgården TRANSPORT OCH AREALSPECIFIK FÖRLUST REFERENSER BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd BILAGA 2. Stationer för vattenkemi BILAGA 3. Analysresultat vattenkemi BILAGA 4. Temperatur-, syre- och salinitetsprofiler BILAGA 5. Analysresultat metaller i biota BILAGA 6. Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster BILAGA 7. Växtplanktonundersökningar (CD-skiva) BILAGA 8. Bottenfaunaundersökningar (CD-skiva) BILAGA 9. Inventering av makroalger (CD-skiva)... 51

3 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund har ALcontrol utfört recipientkontrollen i Motala Ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland under 23. Föreliggande rapport är en sammanställning och utvärdering av erhållna resultat från år 23. Lufttemperatur och nederbörd I april-juli föll betydligt mer nederbörd än normalt, medan framför allt januari mars och september var ovanligt nederbördsfattiga (Figur II). mm 1 Nederbörd Året började med ett litet temperaturunderskott i januari och februari. Den för årstiden något kallare inledningen på året följdes av en längre period (marsseptember) med månadsmedeltemperaturer över de normala. Under oktober och december var däremot lufttemperaturen under den normala. 5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec C 25 2 Temperatur Figur II. Månadsmedelnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Norrköping år 22, samt normalvärden för perioden jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur I. Månadsmedeltemperatur vid SMHI:s meteorologiska station i Malmslätt år 23, samt normalvärden för perioden Vattenföring Årsmedelvattenföringen år 23 i Vätterns inlopp till Motala ström (28 m 3 /s) var lägre än genomsnittet för perioden (42 m 3 /s), och betydligt lägre än vattenföringen under högflödesåren 1998, 1999 och 21. Den högsta vattenföringen uppmättes under sommaren och i december, som en följd av stor nederbörd under samma perioder. I Jönköping och på Harstena föll ca 1 % mindre nederbörd under året jämfört med normalperioden. På Malmslätt och Jönköpings flygplats var däremot nederbörden ca 1 % större än normalt. I båda fallen var den dock tidsmässigt mycket ojämnt fördelad. Alkalinitet och ph Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten) var god i hela avrinningsområdet. Samtliga ph-värden indikerade svagt sura till nära neutrala värden. Detta 1

4 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning innebar att någon större risk för biologiska skador orsakade av försurning ej förelåg. Under sensommaren uppmättes mycket höga ph-värden i flera punkter. Troligen var detta en följd av hög planktonproduktion i sjöarna. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Näringsämnen Medelhalter för fosfor och kväve år 23 redovisas på färgkartor i Figur IV och V på sidorna 6-7. Totalfosforhalterna bedömdes som låga till höga i Svartån i Jönköpings län och i källflödena till Motala ström. Under strömmens färd mot havet ökade halterna successivt för att uppnå mycket höga i Roxen. Trots de stora mängder näring som Motala ström för med sig ut i Östersjön bedömdes fosforhalterna i kustvattnet som måttligt höga. Halterna av kväve följer samma mönster som fosfor med de lägsta halterna i Svartån inom Jönköpings län och i de nordligaste delarna av avrinningsområdet. Halterna bedömdes vara måttligt höga till mycket höga i flertalet provpunkter. I kustvattnet bedömdes halterna som mycket låga. Ljusförhållanden I större delen av det undersökta området var vattnet svagt till måttligt färgat. I Finspångsån och Ysundaån var vattnet starkt färgat. Vattnets färg är främst ett mått på halterna humus och järn. Troligen beror den höga färgen i Finspångsån och Ysundaån på att avrinningsområdet för dessa vattendrag i högre grad är täckta av skog. Flertalet vattendrag hade måttligt till betydligt grumligt vatten, men i några uppmättes även stark grumlighet. De högsta grumligheterna uppmättes i Svartån, Storån och Hällaån. I flera av sjöarna uppmättes betydligt till starkt grumlat vatten. Orsaken till detta var i många sjöar stor planktonproduktion under sommaren. I sjöarna kan även partiklar sedimentera och vattnet i utloppet från sjön är ofta klarare än inloppet. Siktdjupet i sjöarna varierade från mycket stort i Motalaviken, Sommen (östra delen) och Hafjärden till mycket litet i Vässledasjön, Säbysjön, Asplången, Bråviken och Slätbaken. Syrgas och organiskt material Halterna organiskt material (mätt som TOC) var höga i flera av sjöarna i Svartåns (Jönköpings län) avrinningsområde. Detta bidrog troligen till att syreförhållandena var ansträngda i flera sjöar. Låga syrehalter uppmättes även i Kisasjön, Ärlången, Stora vänstern, Avern och Näfssjön. Även här uppmättes höga halter organiskt material. I kustvattnet var syreförhållandena ansträngda i Slätbaken, Hafjärden och Trännöfjärden. I övriga kustpunkter uppmättes goda syreförhållanden under året. Vid samtliga provplatser i rinnande vatten där syrgas mäts rådde ett syrerikt tillstånd under året. Metaller i vatten Metallhalterna var mycket låga till låga i Svartåns utlopp till Sommen, Svartåfors, Ärlångens utlopp och Stångån (Nykvarn). Måttligt höga kopparhalter uppmättes i Doverns utlopp. 2

5 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning Transporter och arealspecifik förlust Transporterna av näringsämnen styrs till stor del av vattenföringen. Som en följd av att flödena i de undersökta vattendragen under 23 var lägre än 22 blev därför transporterna av både fosfor och kväve mindre. De största transporterna ägde rum under sommaren och i december, då nederbörd och avrinning var som störst. Transporterna ökade i huvudfåran från Vätterns utlopp i Motala ström till utloppet i Bråviken. De arealspecifika förlusterna av fosfor och kväve var mycket låga till måttligt höga i Svartån inom Jönköpings län. I Motala ströms avrinningsområde i Östergötlands och Örebro län var fosforförlusterna generellt något högre och varierade från mycket låga till höga. Kväveförlusterna var mycket låga till måttligt höga. Metaller i vattenmossa I flertalet punkter var metallhalterna mycket låga till måttligt höga. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade dock ingen/liten förorening för samtliga metaller, vilket tyder på att det inte skett någon förorening. Undantaget var vattenmossan utplanterad nedströms Grytgöl där avvikelsen från jämförvärdet indikerade en tydlig förorening av koppar. Metaller i fisk I Sommen visade metallhalterna en tydlig avvikelse från jämförvärdet för zink och kvicksilver, medan kadmium och kromhalterna avvek mycket stort från jämförvärdet. I abborrar fångade i Dovern, Glan och Roxen syntes en tydlig avvikelse för kadmium, och en mycket stor avvikelse för krom. I Dovern syntes även en tydlig avvikelse för bly. Kromhalterna i fiskar från Bråviken avvek mycket stort i samtliga abborrar. Kromhalterna i Inre Bråviken hade dock mer än halverats sedan Kvicksilverhalterna avvek tydligt i flertalet abborrar från Bråviken år 23. Kadmiumhalterna 23 avvek stort i fiskar fångade i Bråviken. Kopparhalterna hade ökat 23 i Inre Bråviken jämfört med 1997 och 2. Både i Inre och Yttre Bråviken förekom i några abborrar kopparhalter med tydlig avvikelse 23. Nickelhalten avvek tydligt till stort i några av abborrarna från Inre Bråviken samt stort i en från Yttre Bråviken 23. Zinkhalterna var generellt lägre 23 än tidigare år. I Inre Bråviken avvek zinkhalten tydligt i några av abborrarna. Metaller i musslor I Yttre Bråviken och Valdemarsviken uppmättes höga kromhalter. I Valdemarsviken har blåmusslorna även vid tidigare undersökningar visat på krompåverkan. I Trännöfjärden var kromhalterna lägre än vid tidigare undersökningar. Blåmusslor från samtliga provpunkter (Yttre Bråviken, Orren, Valdemarsviken, Trännöfjärden) uppvisade halter av kvicksilver, bly och zink som avvek obetydligt från naturliga, opåverkade förhållanden. Kadmiumhalterna avvek tydligt i blåmusslor från Orren och inget/obetydligt i blåmusslor från övriga punkter. Kadmiumhalterna i blåmussla som tidigare varit höga i Valdemarsviken var liksom 2 fortsatt låga under 23. Koppar- och nickelhalterna visade ingen eller obetydlig eller liten avvikelse från jämförvärdet i blåmusslor från alla lokaler utom i Yttre Bråviken, där de avvek tydligt respektive stort. Tillståndet hade förbätt- 3

6 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning rats sedan 2 i Trännöfjärden och Valdemarsviken medan det försämrats i Yttre Bråviken. Klassning för arsenik och kobolt i blåmussla saknas i NV:s bedömningsgrunder. Arsenikhalterna hade ökat jämfört med 1997 och 2 i yttre Bråviken och Orren. Kobolthalten, som inte mätts tidigare, var högst i Yttre Bråviken och Valdemarsviken. Växtplankton Växtplanktonundersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Roxen, Glan och Slätbaken i Östergötlands län. I Jönköpings län bedömdes Vässledasjön, Ralången och Säbysjön som näringsrika. Övriga sjöar bedömdes vara måttligt näringsrika. Vid årets provtagningar uppmättes inga förhöjda mängder av blågrönalger (Figur III). 8 Biomassa (mg/l) Totalt (aug) Blågrönalger (aug) Noen 36 Sommen 34 Sommen 32 Sommen 26 Säbysjön 18 Ralången 8 Vässledasjön Sö6 Slätbaken GB2 Bråviken GB3 Glan Li15 Roxen Ki6 Åsunden Bo1 Sommen Figur III. De planktiska algernas totala biomassa samt biomassan av blågrönalger i augusti i de undersökta sjöarna i Motala Ströms avrinningsområde 23. Bottenfauna Samtliga bottenfaunastationer bedömdes vara ej eller obetydligt påverkad av försurning. I Östergötlands län indikerade bottenfaunan ej eller obetydlig påverkan av näringsämnen/organisk belastning i flertalet lokaler. I några lokaler, bl.a. Stångåns mynning i Roxen förekom dock betydlig påverkan av näringsämnen/organisk belastning. Lokalen vid mynningen i Roxen bedömdes vara betydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. Flertalet arter som påträffades är föroreningståliga, samtidigt som inga riktigt renvattenkrävande arter återfanns. Flera ovanliga arter påträffades dock vilket motiverar att bottenfaunan på lokalen bedöms ha förhöjda naturvärden. I Sommen var det totala antalet taxa mycket högt och flera ovanliga arter påträffades, vilket tillsammans motiverar att lokalen bedömdes ha mycket höga naturvärden. Liksom tidigare år påträffades här bland annat ishavsrelikten Pallasea quadrispinosa och flera ovanliga snäckor. I Åsunden och Horsfjärden förekom istidsrelikten Monoporeia affinis relativt flitigt. 4

7 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning I Jönköpings län visade bottenfaunan att flera sjöar var obetydligt påverkade av näringsämnen/organisk belastning. Artsammansättningen indikerade även syrerika eller mycket syrerika förhållanden. I Bråviken bedömdes bottenfaunan som något påverkad av näringsämnen. Syretillgången bedömdes dock vara relativt god. Resultaten visar på en något försämrad situation i Bråviken jämfört med 2 års undersökning. För de kustlokaler som ligger närmare land, bedömdes bottenfaunan vara tydligt respektive något påverkad av näringsämnen. Syretillgången bedömdes vara relativt god. Vid de lokaler som ligger en bit ut från kusten bedömdes bottanfaunan vara opåverkad till obetydligt påverkad av näringsämnen. Syretillgången bedömdes också vara god. Makroalger Lokalerna i Bråvikens mynning och i Trännöfjärden uppvisar tecken på direkt och indirekt påverkan från närsaltbelastning (eutrofiering). Vid båda lokalerna var dock blåstången (Fucus vesiculosus) utbredd över ett större djup jämfört med tidigare, vilket kan vara tecken på förbättring av vattenkvalitén de senaste åren. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav gällande tillståndsklassning av makrovegetation hamnar lokalerna i klass 2, något påverkad. Lokalen vid Stora Lundskär uppvisade ett tämligen väl utvecklat rödalgsbältet med stor djuputbredning och hög andelen perenner (fleråriga växter) vilket tyder på en relativt opåverkad lokal utan direkt synbara störningar. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder hamnar lokalen A3 i klass 1, opåverkad/obetydligt påverkad. Artsammansättningen på lokalen i Valdemarsvikens mynning uppvisar inte så stora tecken på närsaltbelastning. Men då fintrådiga grönalger förekommer i riklig mängd och blåstången har påväxt av brunalger är troligen tillgången på närsalter ändå god. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder hamnar lokalen A4 i klass 2, något påverkad. ALcontrol AB Linköping Anna Norman (Rapportskrivning) Holger Torstensson (Kvalitetssäkring rapport) Per-Olof Skoglund (Projektansvarig) 5

8 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning FINSPÅNG MOTALA LINKÖPING MJÖLBY NORRKÖPING SÖDERKÖPING Totalfosforhalt (µg/l)) < 12,5 12, > 1 Figur IV. Fosfortillståndet i Motala ströms avrinningsområde (årsmedelhalter) samt i kustområdet (halter under sommaren) utanför Östergötland 23. 6

9 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Sammanfattning FINSPÅNG MOTALA LINKÖPING MJÖLBY NORRKÖPING SÖDERKÖPING Totalkvävehalt (µg/l)) < > 5 Figur V. Kvävetillståndet i Motala ströms avrinningsområde (årsmedelhalter) samt i kustområdet (halter under sommaren) utanför Östergötland 23. 7

10 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund har ALcontrol utfört recipientkontrollen i Motala Ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland under 23. Undersökningarna utfördes enligt gällande kontrollprogram. Motala ström är ett av Sveriges största flodområden. Avrinningsområdet har en geografisk omfattning som berör nästan hela Östergötland inklusive kustområdet. Dessutom ingår delar av Örebro län samt Svartåns avrinningsområde i Jönköpings län. Avrinningsområdet omfattar 15 5 km 2. Det undersökta området innefattar även hela Söderköpingsåns avrinningsområde samt delar av Nyköpingsåns, Kilaåns, och Storåns avrinningsområden (Figur 1). MOTALA MJÖLBY FINSPÅNG LINKÖPING NORRKÖPING SÖDERKÖPING Figur 1. Provtagningspunkter för vattenkemi i Motala ströms avrinningsområde 23. 8

11 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Bakgrund Motala Ströms Vattenvårdsförbund har bedrivit undersökningar sedan När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. Allmänna råd 86:3 har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej kommit ut och därför bör intentionerna i Allmänna råd behållas tills vidare. Målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter att belysa utsläppens effekter i vattenområdet att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Den övergripande målsättningen med recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde är att: övervaka vattenkvaliteten i både ekologiskt och socialt sammanhang skapa underlag för framtida kontroller och åtgärder Följande personer har deltagit i kontrollen under 23: Björn Thiberg & Reijo Nygård, ALcontrol Linköping provtagning vattenkemi samt vattenmossa Lars-Gunnar Karlsson - ALcontrol Malmö inventering av makroalger samt provtagning av blåmusslor Magnus Karlsson, Mytilus AB - inventering av makroalger samt provtagning av blåmusslor Martin Liungman & Gary Lång, Medins Sjö- och Åbiologi provfiske Per-Anders Nilsson och Robert Andersson, Medins Sjö- och Åbiologi provtagning bottenfauna Anna Henriksson, Medins Sjö- och Åbiologi utvärdering bottenfauna Anders Boström, Medins Sjö- och Åbiologi utvärdering bottenfauna Irene Sundberg, Medins Sjö- och Åbiologi utvärdering av växtplankton Susanne Holmström, ALcontrol Linköping provpreparering av biologiskt material, utvärdering miljögifter i abborre och blåmussla Holger Torstensson, ALcontrol Karlstad - kvalitetsgranskning av rapport Anna Norman, ALcontrol Linköping rapportskrivning samt projektansvarig Per-Olof Skoglund, ALcontrol Linköping projektansvarig I april 1999 antog riksdagen femton nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitetsmålen preciseras och förklaras med delmål. Delmålen och åtgärder för att nå dem fattade riksdagen beslut om under hösten år 21. Utifrån de nationella delmålen skall nu regionala och lokala mål tas fram. 9

12 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Bakgrund Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 1

13 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningspunkter Provtagningsområdet i denna undersökning är stort och innefattar många provpunkter. För att underlätta utvärderingen har området därför indelats i flera delområden (Tabell 1). Tabell 1. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Motala Ströms Vattenvårdsförbund Nr Områdesnamn 1 Vätterns östgötastrand 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) 3 Övre östra Svartån 4 Nedre Svartån 5 Stångån (Östergötlands län) 6 Finspångsån 7 Ysundaån 8 Motala ströms huvudfåra 9 Bråviken 1 Söderköpingsån och Slätbaken 11 Storån vid Åtvidaberg 12 Kusten och skärgården Provtagningspunkternas läge och vilka undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår under respektive delområde i resultatdelen samt i Bilaga 2 (provtagningspunkternas läge) samt Bilaga 3-9 (analysresultat). Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd för år 23 har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Norrköping, Harstena, Malmslätt och Jönköping. Vattenföring Uppgifter om vattenföringen har inhämtats från SMHI (beräkning enligt PULSmodellen) för Disevedån (Öd 1), Jutterns utlopp (Ki 3), Doverns utlopp (Fi 7), Ysundaån (Fi 9), Hjortkvarnsån (Hj 5), Svartån (6, 16, 24, 3) och Noån (62). För Borens utlopp (Mo 4), Kungsbro (Li 12), Roxens utlopp (Li 11), Söderköpingsån (Sö 4), Mölarpsån (22), Kliarydsån (32) och Lillån (92) har flödet beräknats enligt Tabell 2. Övriga vattenföringsuppgifter har inhämtats från Motala ströms samfällighetsförening. Tabell 2. Faktorer för beräkning av vattenföring i Motala ströms avrinningsområde 23 Station Beräkning Mo 4 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,26 Li 12 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,387 Li 11 Q i Gb 2 multiplicerat med,995 Sö 4 Q i Sö 2 + Q i Sö 3 22 Q i 6 multiplicerat med 2,8 32 Q i 16 multiplicerat med, Q i 3 multiplicerat med,461 Vattenkemi Samtliga vattenprover har tagits med Ruttnerhämtare (Figur 2). Under provtagningen noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjö- och kustpunkter). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. 11

14 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som halva värdet i samtliga beräkningar av medelvärden och transporter. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i Bilaga 1. Figur 2. Ruttnerhämtare för vattenprovtagning. Proverna har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 3. Tabell 3. Analyserade parametrar samt analysmetoder gällande vattenkemiska undersökningar 23 i Motala ströms avrinningsområde Parameter Analysmetod ph SS Alkalinitet (mekv/l) SS Konduktivitet (ms/m) SS Absorbans (5 cm) SS EN ISO 7887 Turbiditet (FNU) SS EN 2727 TOC (mg/l) SS EN 1484 Fosfatfosfor (µg/l) SS EN ISO 1189 mod Totalfosfor (µg/l) TRAACS Totalkväve (µg/l) TRAACS Nitrit/nitratkväve (µg/l) SS EN ISO mod Ammoniumkväve (µg/l) SS EN ISO mod Järn (µg/l) EPA 2.8 mod Mangan (µg/l) EPA 2.8 mod Aluminium (µg/l) EPA 2.8 mod Kadmium (µg/l) EPA 2.8 mod Krom (µg/l) EPA 2.8 mod Koppar (µg/l) EPA 2.8 mod Nickel (µg/l) EPA 2.8 mod Bly (µg/l) EPA 2.8 mod Zink (µg/l) EPA 2.8 mod Kobolt (µg/l) EPA 2.8 mod Siktdjup Siktskiva Klorofyll (µg/l) SS Syrgas (mg/l) SS Syrgasmättnad (%) SS Salthalt (PSU) Fält Silikatkisel (mg/l) ENL. LIU Bedömningar av analysresultaten för inlandsvatten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Rapport 4913), Naturvårdsverkets allmänna råd 9:4 samt KM Labs Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi (KM Lab, 2). Resultaten för kustvatten har bedömts utifrån Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav (NV Rapport 4914). För recipientvatten saknas bedömningsgrunder för järn och mangan. Dessa parametrar har därför bedömts utifrån de bedömningar som finns för dricksvatten (SLV 1993:35). Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Metaller i biota Vattenmossa Provtagning utfördes enligt metod BIN VR2/2 (NV Rapport 318). Hela knippen av näckmossa (Fontinalis antipyretica) placerades ut och insamlades efter minst tre veckors exponering. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 4. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Bedömningsgrunder för metaller i vattenmossa redovisas i Bilaga 1. 12

15 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik Tabell 4. Analyserade parametrar samt analysmetod gällande metaller i vattenmossa Parameter Analysmetod Torrsubstans (%) SS-EN Arsenik (mg/kg Ts) EPA 62 mod Kadmium (mg/kg Ts) SS Krom (mg/kg Ts) SS Bly (mg/kg TS) SS Kobolt (mg/kg TS) SS Koppar (mg/kg TS) SS Kvicksilver (mg/kg TS) SS mod Zink (mg/kg TS) SS Nickel (mg/kg TS) SS Vid beräkning av avvikelse från jämförvärdet (föroreningsgrad) användes värden enligt Naturvårdverkets rapport 492. Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Blåmussla Blåmusslor från fyra lokaler insamlades av dykare (12-18 september 23) och frystes in i syrasköljda kärl för vidare transport till laboratorium. Prepareringen skedde enligt Phillips 1977 och Manual for the Nordic Countries, Nordic Environmental Specimen Banking. Av insamlat material valdes tjugo blåmusslor med en skalstorlek av mm ut från vardera fyra stationer. Mjukdelarna togs ut och vart prov homogeniserades och frystes sedan ner i väntan på metallanalys. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 5. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Tabell 5. Analyserade parametrar samt analysmetod gällande metaller i blåmussla och fisk Parameter Analysmetod Torrsubstans (%) (mussla) SS Torrsubstans (%) (fisk) SS-EN Arsenik (mg/kg Ts) SS Kadmium (mg/kg Ts) SS Krom (mg/kg Ts) SS Bly (mg/kg TS) SS Kobolt (mg/kg TS) SS Koppar (mg/kg TS) SS Kvicksilver (mg/kg TS) SS mod Zink (mg/kg TS) SS Nickel (mg/kg TS) SS Metallhalter i blåmussla jämfördes med referensvärdet för Tvären 21 (norr om Oxelösund) och avvikelseklassades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (SNV 4914). Blyhalten jämfördes även med halter uppmätta i musslor vid opåverkade förhållanden (SNV 4914). Avvikelseklassningen anger i vilken omfattning uppmätta metallhalter skiljer sig från den naturliga eller opåverkade nivå jämförvärdet motsvarar. Klassificeringen ger möjlighet till en överblick av regionala skillnader och möjlighet att identifiera områden med förhöjda föroreningshalter. Inom vilken klass ett mätvärde infaller beskriver endast hur det aktuella vattenområdets halter ligger i förhållande till andra svenska vattenområden. Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Fisk På sex lokaler nätfångades abborrar (22-25 september 23) som sedan nedfrystes och levererades till laboratorium. Proverna preparerades på laboratorium enligt Manual for the Nordic Countries, Nordic Environmental Specimen Banking och BIN NR 28 (SNV 1986). Fem nätfångade abborrar av honkön inom storleksintervallet 15-2 cm utvaldes från sex lokaler. Undantaget var Yttre Bråviken där abborrarna var något större (21-23 cm). Totallängd, somatisk längd, totalvikt samt somatisk vikt (vikt utan inälvor) noterades. Muskel preparerades fram för analys av kvicksilver. Levern frilades, vägdes och togs undan för analys av metaller. Gällock och otoliter togs ut från varje abborre och rengjordes för åldersbestämning. Åldersbestämning utfördes av Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorie, Drottningholm. 13

16 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik Både somatisk konditionsfaktor, konditionsfaktor, LTI och LSI har beräknats. Detta för att kunna jämföra med tidigare undersökningars värden, där man använt LTI och där konditionsfaktorn beräknats på totalvikt. Fördelen med att använda den somatiska vikten (inälvor urtagna) är att man får värden som inte påverkats av t. ex. stora gonader (äggstockar, testiklar) eller ett stort maginnehåll. LSI = leversomatiskt index (leverns procentuella andel av den somatiska vikten) LTI = Levertotalvikt index (leverns procentuella andel av totalvikten) Somatisk konditionsfaktor = ((somatisk vikt i gram x 1/(längd i cm) 3 ) Konditionsfaktorn = ((totalvikt i gram x 1/(längd i cm) 3 ) Det biologiska materialet analyserades sedan med avseende på torrsubstans och halt av metaller. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 5. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Metallhalter i abborre avvikelseklassades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (SNV 4914). Avvikelseklassning finns endast för fisk fångad i Östersjön. För att få en uppfattning om haltnivåerna har samma avvikelseklassning använts även för fisk fångad i insjöar. Avvikelseklassningen redovisas i Bilaga 1. Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Växtplankton Provtagning av växtplankton i Motala ströms avrinningsområde 23 skedde varannan månad i Glan (GB3), Bråviken (GB2), Roxen (Li15) och Slätbaken (Sö6) samt i augusti vid övriga provpunkter. Vatten för analys insamlades med en rörhämtare. Beroende på sjö togs vatten i olika djupintervall. Djupintervallen redovisas i fältprotokollen i Bilaga 7. På varje lokal togs fem prov som sedan slogs samman. Ur detta samlingsprov togs ett delprov. Dessutom togs ett kvalitativt prov med en planktonhåv med 25µm maskstorlek. Båda proven konserverades i Lugols lösning. Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica DM IRB), så kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 5, 1, 25 eller 5ml. Ibland behövde dessutom proven spädas. Kvantitativa analyser av individtätheter och beräkningar av biovolymer gjordes enligt BIN P R66 (SNV 1986). Bedömningsgrunder Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar för att beskriva tillståndet och avvikelse från jämförvärde i en sjö med avseende på planktiska alger vid provtagning i augusti (Naturvårdsverket 1999a): Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde (maj oktober) b) augustivärde Biomassa (mm 3 /l) av kiselalger på våren (april eller maj) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt giftproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid vår bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b) finns inget sätt att beskriva tillståndet med avseende på planktiska alger. Däremot finns be- 14

17 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik dömningsgrunder för klorofyllhalten. Därför har vi i de två brackvattenpunkter som ingår i Motala ströms avrinningsområde (Bråviken och Slätbaken) gjort en omräkning av biomassan i augusti till klorofyllhalt och bedömt den enligt kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). Säsongsmedel enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a) har använts för jämförelse mellan punkterna. Utförlig beskrivning av hur bedömningen gått till (bedömningsgrunder) samt fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat finns i Bilaga 7. Bottenfauna Beteckningen bottenfauna avser ryggradslösa djur (insekter, fåborstmaskar, iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och kräftdjur) som lever på bottnar i vattenmiljöer. Djuren uppehåller sig i vattenmiljön under hela eller delar av sitt liv. Marin bottenfauna Provtagning Årets provtagning genomfördes i maj månad 23. Undersökningen utfördes enligt BIN BR63 Inventering av mjukbottenfauna med van Veen-hämtare i havet. Dock har liksom vid tidigare undersökningar i området, proverna konserverats med etanol i stället för med formalin. Prov togs från tio lokaler i tre delområden; Bråviken, Söderköpingsån och Slätbaken samt kusten och skärgården. Vid undersökningen användes en hämtare med en area av,1 m 2. Proverna sållades genom ett såll med maskstorleken 1 mm och konserverades sedan i etanol. Djuren sorterades sedan ut och artbestämdes på laboratoriet. I Bilaga 8 finns beskrivningar av provlokalerna, fullständiga artlistor samt biomassatabeller. I Bilaga 8 finns även sammanfattande resultat med bedömningar för respektive provlokal. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om påverkan från näringsämnen och låga syrehalter i undersökningsområdet. Vid bedömning av bottenfauna i hav används framförallt AAB-index. Förutom AAB-index, som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, är också förekomsten av indikatorarter viktiga för bedömningarna. Den organiska belastningen i fjärdarna har bedömts efter fyra klasser: Opåverkat till obetydligt påverkat av organisk belastning Något påverkat av organisk belastning Tydligt påverkat av organisk belastning Kraftigt påverkat eller utslaget av organisk belastning Syreförhållandena i fjärdarna har bedömts efter fyra klasser: God syretillgång Relativt god syretillgång Låg syretillgång Mycket låg syretillgång För att kunna göra en jämförelse med tidigare undersökningar (1994, 1997 samt 2) har AAB-index beräknats för varje tillfälle med antagandet att huggarens provyta har varit,1 m 2 (Fejes & Williams, 1995, Enstedt, 1998 och Enstedt, 24). Dessutom har nya bedömningar gjorts baserat på AABindex och de gamla resultaten. Resultaten från detta redovisas i Bilaga 8. Bottenfauna i rinnande vatten Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på 14 lokaler under november månad 23. Lokalernas läge framgår i resultatdelen. Mer exakta an- 15

18 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik givelser av lokalernas läge finns i fältprotokollen (Bilaga 8). Vid lokalerna uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt den standardiserade metoden SS-EN Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek,5 x,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. Det uppsamlade materialet konserverades i 7 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. Vi har i denna undersökning gjort en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiskt material och av försurning. Vi har även gjort en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i Bilaga 8. Där finns även en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömning av näringsämnen/organiskt material med hjälp av bottenfaunan används framförallt följande kriterier: Danskt faunaindex ASPT-index Shannon-index Vid bedömning av försurning används surhetsindex. Förutom ovanstående fyra index, vilka anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dag- bäck- och nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts i tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Bottenfauna i sjöars profundal och sublitoral Provtagning Provtagning skedde på 24 lokaler i sjöars profundal (djuphåla) och sublitoralzon (mellanbottenzon) 23. Lokalernas läge framgår i resultatdelen. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i de fältprotokoll som upprättades vid provtagningen och som redovisas i Bilaga 8. Provtagningen i Motala Ströms avrinningsområde genomfördes i november 23. Vid provtagningarna användes en Ekmanhuggare med ytan 216 cm 2. Provtagningen utfördes enligt metod SS 2819/BIN BR1 och enligt anvisningarna i Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning (Naturvårdsverket 1996). Fem hugg togs inom en bottenyta omfattande 1 x 1 m. Den angivna koordinaten (Bilaga 8) låg i centrum av bottenytan. Proverna sållades på plats (maskvidd,5 mm). Analys Proverna konserverades direkt efter provtagningen i 7 % sprit (etanol). Bottendjuren plockades ut från bottenmaterialet på laboratorium och konserverades i 7 % sprit. Med hjälp av stereo- och ljusmikroskop bestämdes sedan djuren till art eller grupp. Fullständiga artlistor redovisas i Bilaga 8. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos faunan kan man dra slutsatser om olika aspekter av vattnets kvalitet. Naturvårdsverket (Wiederholm 1999) anger två index för 16

19 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik bedömning av profundalfauna: BQI och O/C-index. Bägge kan sägas mäta näringstillgången och den biologiska produktionen i vattnet. Förutom ovanstående index har vi också lagt stor vikt vid ytterligare några parametrar som är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Artantal Individtäthet Diversitet Näringstillgången i sjön har bedömts efter tre klasser: Näringsfattigt eller mycket näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt eller mycket näringsrikt tillstånd Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har bedömts efter tre klasser: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd Allmän information om fördelarna med biologiska undersökningar samt en mer ingående beskrivning av utvärderingsmetodik för bottenfauna finns i Bilaga 8. Makroalger I september 23 återbesöktes de fyra dyklokalerna (A1-A4) i St: Annas och Gryts skärgård, som innefattas av MSV:s kontrollprogram. Metodiken följer Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram på vegetationstäckta bottnar. Läget på varje lokal dokumenterades noga, så att återbesök lätt kan ske (GPS-position, kartmarkering, färgmarkering (gult) samt fotografi; Bilaga 9). På varje lokal lade dykare ut en metergradierad lina längs botten, i en angiven kompassriktning. I en 3-5 m bred korridor på vardera sidan linan (totalt ca 6-1 m bredberoende av siktförhållandena på lokalen) beskrevs bottentypen och eventuell sedimentpålagring. Dykarna skattade de mer iögonfallande arternas djuputbredning och täckningsgrad. Bottentypens och arternas utbredning angavs med avståndet från land och djupet för den sista och första observationen, eller när förhållandena förändrades (t.ex. täckningsgraden). Nya skattningar noterades således när dykaren såg att förhållandena hade ändrats (t.ex. ändrad bottentyp, ny art, ändrat täckningsgrad). Skattningarna gjordes kontinuerligt längs hela profilen. Genom de kontinuerliga observationerna erhölls en areell skattning av området. Bottenytans täckning av växter och blåmusslor angavs i en sjugradig skala, + för förekomst, 5, 1, 25, 5, 75 och 1 % täckning. Arter överskuggar varandra ibland varvid täckningsgrad över 1 % förekom. Bottentypen klassades i grupperna häll, block, sten och mjukbotten, eller kombinationer av dessa. Undervattensfotografier samt undervattensfilm finns arkiverade hos Länsstyrelsen Östergötland. Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av totalkväve, totalfosfor och metaller har beräknats för Mjölnaån, Disevidån, Svartån, Stångån, Finspångsån, Motala ström samt Söderköpingsån. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bl. a. efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Beräkningarna bör göras genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne en bestämd månad, t.ex. µg/l) multipliceras med aktuellt dygnsvattenflöde (m 3 /s). Ämneshalter mellan de olika provtagningstill- 17

20 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik fällena beräknades genom linjär interpolation till dygnsmedelvärden. Summering av dygnstransporterna ger årstransporten av respektive ämne. Arealspecifik förlust av totalkväve, totalfosfor och metaller beräknades som årstransporten (kg/år) dividerat med avrinningsområdets yta (ha). 18

21 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik RESULTAT Figur 3. Vattnets kretslopp Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd har hämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Norrköping, Harstena, Malmslätt och Jönköping. Tillsammans representerar dessa stationer väl väderförhållandena i hela avrinningsområdet. C Temperatur Varmare än normalt under året Samtliga meteorologiska stationer i avrinningsområdet uppvisade liknande trender för temperaturen under året. Året som helhet var cirka en grad varmare än normalt. Året började med ett litet temperaturunderskott i januari och februari (Figur 4 och Figur 5) jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 4. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station i Malmslätt år 23, samt normalvärden för perioden Den för årstiden något kallare inledningen på året följdes av en längre period (mars- 19

22 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik september) med månadsmedeltemperaturer över eller lika som de normala. Under oktober var lufttemperaturen däremot under den normala. I november och december var temperaturerna återigen över de normala (Figur 4 och Figur 5). C Temperatur mm 1 5 Nederbörd jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 6. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Norrköping år 23 samt normalvärden för perioden jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec mm 2 Nederbörd Figur 5. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station på Harstena år 23, samt normalvärden för perioden Stora nederbördsmängder i juli I Jönköping och på Harstena föll ca 1 % mindre nederbörd under året jämfört med normalperioden. På Malmslätt och Jönköpings flygplats var däremot nederbörden ca 1 % större än normalt. I båda fallen var den dock mycket ojämnt fördelad. I apriljuli (även augusti i Norrköping och Harstena) föll betydligt mer nederbörd än normalt, medan framför allt januari mars, augusti och september var ovanligt nederbördsfattiga (Figur 6 och Figur 7). Under sommaren påverkas inte vattenflödena lika mycket av stor nederbörd p.g.a. upptag av vegetationen och stor avdunstning. Under senhösten och vintern kan snölagring medföra att vattenflödet blir relativt opåverkat trots stora mängder nederbörd. 5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 7. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station på Jönköpings flygplats år 23 samt normalvärden för perioden Vattenföring Året startade med relativt låga flöden, troligen som en följd av de små nederbördsmängderna under samma period. Den regniga sommaren medverkade till att flödena var relativt höga under sommarmånaderna, framförallt i Motala ström (Figur 8). Under hösten ökar vanligen flödena men den torra sensommaren och hösten 23 medförde att flödena förblev låga under hösten. I december uppträdde dock en flödestopp. 2

23 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik Figur 8 och Figur 9 visar exempel på månadsmedelvattenföringen i några vattendrag under 23. m3/s Glans utl (Gb 6) 1 Även i Norrköping (Gb 6) strax innan Motala ströms utlopp i Pampusfjärden var flödet lägre än året innan (66 respektive 15 m 3 /s). Det var även betydligt lägre än medelvärdet för perioden (Figur 11) m3/s Motala (Mo 2) J F M A M J J A S O N D 1 Figur 8. Månadsmedelvattenföring i Glans utlopp i Bråviken (Gb 6) m3/s 1 Roxens utl (Li 11) Figur 1. Årsmedelvattenföring vid Motala (Mo 2). Linjen markerar medelflödet under perioden m3/s 15 Glans utlopp (Gb 6) J F M A M J J A S O N D Figur 9. Månadsmedelvattenföring i Roxens utlopp (Li 11) Medelvattenföringen under medelvärdet för Årsmedelvattenföringen år 23 i Vätterns inlopp till Motala ström (28 m 3 /s) var betydligt lägre än genomsnittet för perioden (42 m 3 /s), och i nivå med lågflödesåren 1996 och 1997 (Figur 1). Figur 11. Flöde i Glans utlopp. Linjen markerar medelflödet under perioden Lägre vattenföring i Svartån 23 än 22 Vattenföringen i Svartån under 23 var något lägre än året innan, och även jämfört med medel för perioden var flödet lägre (Tabell 6) 21

24 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Metodik Samtliga vattenföringsdata finns presente- rade i Bilaga 6. Tabell 6. Medelvattenföring vid stationer i Svartåns avrinningsområde inom Jönköpings län Station Medel ,44,46,22,32,52,39,45,35,35,29, ,1 3,4 1,9 2,4 3,8 3,2 3,3 2,6 2,9 2,2 2,9 24 6, 8,2 4, 4,5 7,9 6,9 6,4 5,4 5,6 4,5 5,9 3 6,9 9,5 4,5 5,2 9,2 7,7 7,3 6,6 6,5 5,1 6,8 62 1,4 2,2 1, 1, 2,2 1,8 1,5 1,5 1,6 1,2 1,5 92,71,58,64 Analysresultat Bedömningar och kommentarer för vattenkemi, metaller i biota, växtplankton, bottenfauna och makroalger är redovisade områdesvis. Transporter av fosfor, kväve och metaller för samtliga delområden finns redovisade efter de områdesvisa bedömningarna. Samtliga analysresultat finns redovisade i Bilaga 3-9 (Tabell 7). Bilaga 7-9 finne ej redovisade i denna rapports tryckta upplaga, utan endast på den medföljande CD-skivan. Tabell 7. Förteckning över resultatbilagor 23 Bilaga Innehåll 3 Vattenkemi 4 Salanitet- och syreprofiler 5 Metaller i biota Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster 6 7 Växtplankton (CD-skiva) 8 Bottenfauna (CD-skiva) 9 Makroalger (CD-skiva) 22

25 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Resultat Delområde 1 Delområde 1 Vätterns östgötastrand Delområdet omfattar de västligaste delarna av Östergötlands län, d.v.s. området som avrinner mot Vättern (Figur 12). Omgivningarna består till mycket stor del av jordbruksmark och ligger relativt lågt, förutom Omberg beläget ca 26 meter över havet. Under 23 undersöktes även bottenfauna i en punkt. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 8 samt Figur 12. Resultat från Vätternvårdsförbundets provpunkt i Mjölnaån (Vd 4) finns med på kartor och i figurer i detta kapitel för att ge en mer komplett bild av resultaten, men resultaten kommenteras inte närmare. Vd 4 Vd 1 Bf 1 Mo 1 V 1 MOTALA VADSTENA Tabell 8. Recipientkontrollpunkter i delområde 1 Station Läge Rinnande Öd 1 Disevidån innan inflödet i Tåkern Vd 1 Mjölnaån vid Tåkerns utlopp Vd 4 Mjölnaån (VVF) Sjö Mo 1 Motalaviken i Vättern Öd 1 MJÖLBY Metaller i biota V 1 Bottenfauna Bf 1 Nedströms Motala Mjölnaån Figur 12. Provtagningspunkter i delområde 1 i Motala ströms avrinningsområde. I delområdet ligger sjön Tåkern som är internationellt känd för sitt fågelliv. Tåkern är en mycket grund och näringsrik slättsjö omgiven av mäktiga vassbälten. Ett av Tåkerns tillflöden, Disevidån, rinner upp i trakten av Ödeshög. Strax innan Disevedsåns inlopp i Tåkern ligger provpunkt Öd 1. I Mjölnaån, som avvattnar Tåkern, ligger provpunkt Vd 1. Längre nedströms finns även en provpunkt (Vd 4) som sköts av Vätternvårdsförbundet. Mjölnaån rinner norrut från Tåkern och mynnar i Vättern vid Vadstena. I Motalaviken i Vättern ligger provpunkt Mo 1. I delområdet finns fyra recipientkontrollpunkter i rinnande vatten och en sjöpunkt. Utsläpp Till Vättern sker utsläpp från kommunala avloppsreningsverk i Ödeshög och Vadstena. I övrigt finns inga uppgifter om industriella eller kommunala punktutsläpp i delområdet. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph Alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph-värdet är ett mått på dess surhet. I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet. 23

26 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Resultat Delområde 1 I Mjölnaån var ph-värdet högt vid flera mätningar, framförallt i juni och juli (ph 8,8 respektive 8,9). Troligen var de höga ph-värdena en följd av hög planktonproduktion i Tåkern. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Hög algproduktion ger även hög syremättnad, vilket uppmättes i Mjölnaån vid samma tillfällen som de höga ph-värdena. Näringsämnen De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i de flesta fall fosfor (P) och i ett mindre antal fall kväve (N). Ett näringsrikt tillstånd uppstår vid riklig tillförsel av olika kväve- och fosforfraktioner till vattnet. De lösta näringsämnena nitrat/nitritkväve, ammoniumkväve, och fosfatfosfor är lättillgängligt för växtplankton och följer en naturlig årscykel. Under vegetationsperioden sjunker halterna i vattnet eftersom ämnena tas upp och binds upp i planktonbiomassa. Under vintern ökar halterna av löst kväve och fosfor eftersom produktionen är låg i vattnet. Mycket höga kvävehalter i vattendragen Totalfosforhalterna var låga i Motalaviken (Mo 1) samt höga i Disevidån (Öd 1) och Mjölnaån (Vd 1) (Figur 13). Totalkvävehalten var hög i Motalaviken (Mo 1) och mycket hög i vattendragen (Figur 14). Mycket låga halter ammoniumkväve förekom i Motalaviken och i Disevidån, medan ammoniumhalterna i Mjölnaån bedömdes som låga. Låga fosforhalter uppmättes i Motalaviken (Mo 1) och höga halter i Disevidån (Öd 1) samt Mjölnaån (Vd 1). Kväveöverskott i Motalaviken Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Motalaviken år 23. Resultatet innebar att det var fosfortillgången som reglerade produktionen, och det inte fanns någon risk för att blågröna alger skulle bilda massförekomster µg/l <2 Mo 1 Totalfosfor Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 13. Totalfosforhalt i delområde 1 under 23. Den streckade linjen markerar övergången från låga till måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga, och över den tjocka heldragna linjen mycket höga. µg/l Mo 1 Totalkväve Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 14. Totalkvävehalt i delområde 1 under 23. Den streckade linjen markerar övergången från måttligt höga till höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Färg och grumlighet Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenorganismer. Vattnets färg är främst ett mått på mängden humus (löst organiskt material) och järn i 24

27 MOTALA STRÖM 23 ALcontrol Resultat Delområde 1 vattnet och är beroende av en rad faktorer som t.ex. grundvattennivåer, vattenföring, skogsavverkning och försurning. Grumligheten (turbiditeten) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar, såväl lerpartiklar som organiskt material. Sjöar fungerar som naturliga renings- och klarningsbassänger genom att organiska ämnen och partiklar sedimenterar till botten. Detta innebär att vattnets färg och grumlighet minskar betydligt efter större sjöar. På samma sätt minskar även halterna av fosfor och till viss del kväve. Betydlig grumlighet i vattendragen Vattnet var obetydligt färgat i Motalaviken, svagt färgat i Mjölnaån (Vd 1) och betydligt färgat i Disevidån (Öd 1) (Figur 15). Grumligheten bedömdes som obetydlig i Motalaviken och betydlig i Mjölnaån och Disevidån. Abs 42/5 cm,2,15 Färg Halten klorofyll a ger en indikation om planktonproduktionen i vattnet. Mycket stort siktdjup i Motalaviken I Motalaviken uppmättes ett mycket stort siktdjup (9,8 m). Det stora siktdjupet var troligen en följd av låg grumlighet och vattenfärg samt liten planktonbiomassa. Klorofyllhalten bedömdes som mycket låg. Organiskt material (TOC) och syrgas Mycket höga halter av TOC i vattendragen Stor tillförsel av humusämnen från omgivande marker bidrar till en hög halt av organiskt material i vattnet. Organiska ämnen har en syretärande effekt på vattnet p.g.a. att syre förbrukas vid nedbrytning. Halten organiska ämnen (TOC) i Motalaviken var mycket låg (2,7 mg/l) vilket troligen bidrog till de goda syreförhållanden som rådde (syrerikt tillstånd). Halten TOC i vattendragen var mycket hög. Trots de höga halterna av organiskt material rådde syrerika förhållanden i Mjölnaån under hela året.,1,5, Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 15. Färg i delområde 1 under 23. Den streckade linjen anger gränsen mellan obetydligt färgat och svagt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet måttligt färgat och över den tjocka heldragna linjen betydligt färgat. Klorofyll och siktdjup Metaller i biota Vattenmossa Måttligt höga halter av krom, koppar och kvicksilver Halterna krom, koppar och kvicksilver var måttligt höga i vattenmossa utplanterad nedströms Motala (V 1). Övriga metallhalter bedömdes som låga. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade dock ingen förorening för samtliga metaller. Siktdjupet visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet, samt ger ett mått på hur djupt ned de gröna växterna kan växa i sjön. 25