bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga 53 Föredragningslista och justerare

Transkript

1 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivra/Styrelsen FÖREDRAGNINGSLISTA- styrelsemöte den april Föredragningslista och justerare Administration 54 Rapporter och information 1. Styrelseordförande och styrelseledamöternas rapporter 2. Chefsrapporter samt information kanslichef 3. Rapporter från övriga förtroendevalda 4. Ordförandebeslut 5. Styrelsen och nämndernas rapporter till plenum bilaga bilaga bilaga 55 Ekonomi 1. Budgetuppföljrung per 31 mars Budget ISK- rapport 56 Revidering av Uppdragsbilaga för styrelseledamöter 57 Förordning om resor och ersättrungar för förtroendevalda i Sametinget - barntillsyn 1. Barntillsyn 2. Arvoden för vice nämndsordföranden bilaga bilaga bilaga bilaga bilaga 58 Nordisk samekonvention 59 Renskötselkonventionen 60 Revidering av delegationsordningarna bilaga 61 Parlamentsbyggnaden 62 Inrättande av hälso-, äldre och idrottsnämnd 63 Arbetsordillng för styrelse och nämnder - revidering 64 Utformning av forskillngspolitiskt handlingsprogram 65 Samringskommission 66 Konsultationsordningen 67 Ny samepolitik 68 Klimatstrategi 1

2 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivra/Styrelsen Traditionell kunskap bilaga 70 Översyn av utbildningsprogram 71 Valärenden 1. Etiska rådet - utökning av ledamöter 2. Giellagaldus språksektioner - förlängning av mandat 3. Ledamöter och ersättare till Samiska rådet i Svenska kyrkan 4. Ledamot och ersättare till länspartnerskapet Region Jämtland Härjedalen 5. Ledamot och ersättare till Åjttes styrelse 6. Ledamöter till arbetsgrupp för godkännande av pitesamisk ortografi Remisser 1. Remiss - Höring på etikse retningslinjer for samisk helseforskning og forskning på samisk humant biologisk materiale 2. Remiss - Ett land att besöka - en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring SOU 2017:95 3. Remisslista Inbjudningar/Meddelanden 1. Inbjudnings-/meddelandelista bilaga bilaga 74 Motioner 1. M Utformande av beslut om Sametingets föreskrifter, allmänna råd, och andra vägledande dokument 2. M Ledning av det samiska språkarbetet under M 489- Upptagande av personer i sameröstlängden 4. M Angående föreskrifter inom kulturnämndens sakområden 5. M Stipendier för unga renskötare 6. M Upphävande av föreskrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid renskötsel (STFS:3) 7. M 499- Uttag av skog för byggande för samebymedlemmar 8. M Kompenserade EU-finansierat livdjursstöd till rennäringen 9. M Ungdomsrådet som remissinstans 10. M Samisk nationaljojk 11. M Behov av jurist med specialkompetens 12. M Rovdjursföryngringarna inom skogssamebynars åretruntmarker 13. M Arealbaserad ersättning för björn och öm, 14. M Skogssamisk rättighetsutredning 15. M EU-stöd för restaurering av samiska kulturmiljöer 16. M 526 -Arealbaserad rovdjursers för björn och öm 17. M Skyddsjakt på björn och hur det påverkat ordinarie jakttid i Norrbottens län 18. M Lupinen - ett hot mot fjällfloran 19. M 531- Naturens rättigheter 2

3 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivra/Styrelsen Motioner - forts. 20. M Duedtie/Duodji kultur 21. M Inrättande av ett redaktionellt utskott 22. M Revidering av bestämmelserna om barntillsyn 23. M Tillgänglighet till talarstolen 75 Uppföljning av plenumsbeslut 1. Alkohol- och drogpolicy 2. Tolkning på plenum via media 76 Propositioner till riksdagen 77 Revidering av styrelsens sammanträdesplan augustimötet 78 Uppföljning-utbildningsdagar för styrelse och nämndsordföranden Kultur 79 Bildmaterial på Uppsala universitet 80 Kulturpolitisk handlingsprogram - revidering 81 Begäran om repatriering av samiska kvarlevor -skrivelse 82 Uppdrag- samiskt kulturarv 83 Utredningen Samen1as bibliotek Näring Rennäring 84 Terrängkörning 1. Förbättrad tillsyn av regleringsonuåden för terrängkörning 2. Dispens för hjälm för renskötare 85 Begäran om utvärdering av Sveaskogs försäljning av mark 86 Skogssamerättsutredningen 87 Muonio sameby 88 Inlandsbanan 89 Rovdjursinventering Norrbotten 3

4 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivra/Styrelsen Språk 90 Juridisk utredning om samisk språklag 91 Utredning om läroplan för samisk förskola 92 Korttidsstudiestöd i samiska 93 Giellagaldu 4

5 CHEFS RAPPORT STAB/EKO/ADM PERIOD: Budget för Utfall för Avdelning/enhet perioden perioden Kommentar..Såme~iggi S~edigge Samledlggie Saemiedigkie Stab Lämnas 1213 Eko/adm Verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande, utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen, fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten, informera om samiska förhållanden, och utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag eller annan författning. Lag (2010:868). Med utgångspunkt från ovanredovisade styrdokument har följande övergripande verksamhetsmål utarbetats: Ökat politiskt och förvaltningsmässigt självbestämmande genom: o Ökat inflytande i ekonomiska sociala och kulturella beslutsprocesser som påverkar det samiska samhället o Ökat inflytande i beslutsprocesser som påverkar samernas traditionella land- och vattenområden samt naturresurser o Ökat deltagande och höjd kompetens i internationella processer rörande urfolk Livskraftigt samiskt samhälle genom: o Förstärkande av det samiska kulturarvet o Starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. o Ökat fokus på områden som socialpolitik, utbildning, forskning samt idrott Starkare samiskt näringsliv genom:

6 o o o o En ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbar rennäring Breddad samisk näringsbas Ökad lönsamhet bland samiska företagare Utökat förvaltningsansvar för de samiska näringarna Ökad användning och därmed ökat synliggörande av det samiska språket VERKSAMHETENS MALSATTNING Utifrån de övergripande målen ska verksamhetsmål för 2018 formuleras. Nedan följer en sammanställning av gemensamma verksamhetsmål. En mera utvecklad beskrivning av målen samt tillhörande aktivitetsplaner återfinns i respektive avdelnings egen verksamhetsplan. 1. Det Finns ett ökat förtroende för Sametinget som organisation hos den samiska allmänheten 2. Sametinget ska ha ett avtal med Sverige rörande samiskt deltagande i svenska FNdelegationer 3. Vi upplevs som en attraktiv arbetsgivare och har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö 4. Samiska traditionella kunskaper respekteras och används i ökad utsträckning i underlag för politiska och förvaltningsmässiga processer och beslut 5. Vårt deltagande i samråd och beslutsprocesser har ökat 6. Vår användning, muntligt och skriftligt, av de samiska språken har ökat både internt och externt 7. Vi har förbättrat kvaliten och effektiviteten i handläggningen. AKTIVITETER UNDER PERIODEN Arbetet under perioden har präglats av årsredovisningens och budgetunderlagets färdigställande och inlämnande. Plenum behandlade budgetunderlaget för under plenum i februari. Styrelsen har fastställt budgeten för 2019, dock förväntas en förändring/uppdatering ske i samband med att vårbudgeten presenteras. Riksrevisionen granskade årsredovisningen på distand vilket var nytt för året. Granskningen av årsredovisningen gav högt betyg till Sametinget. Ny kansliorganisation har trätt ikraft den 12 februari innebärande nya chefsförordnanden samt förändrad budget respektive ansvar. Ett omfattande rekryteringsarbete har skett under perioden för tre nya tjänster. Innehållet i de nya tjänsterna har diskuterats med ledningsgrupp samt styrelse i samband med budgetdiskussionen. Tjänsterna har MBL förhandlats innan utannonsering. Ett urval av de sökande inbjöds till intervjuer, efter detta har referenstagning, MBL förhandlingar samt avslut med anställningsavtal genomförts. Biblioteksutvärderingen skall färdigställas och inlämnas per sista mars. I samband med detta har Sametinget via kommunikatören genomfört två enkätundersökningar rörande biblioteksverksamheten. Styrelsen och/eller Kulturnämnden kommer under våren att slutbehandla en skrivelse med förslag rörande det samiska biblioteket. 2

7 Kansliet har tillsammans med styrelsen planerat samt genomfört två utbildningsdagar rörande Sametingets regelverk, styrning samt planering. En uppföljning av utbildningsdagarna planeras att genomföras under året. Lönesamtal har genomförts och avslutats under perioden. CSW62 i New York Kommunikatören har deltagit på FN:s kvinnokonferens CSW62 i New York den mars 2018 tillsammans med av styrelsen utsedd ledamot Karen-Ann Hurri,. Sametinget var inbjuden att delta i Sveriges delegation ledd av jämställdhetsenheten på Socialdepartementet. Konferensens huvudtema var kvinnor och flickor på landsbygden: "Challenges and opportunities in achieving gender equality and the empowerment of rural women and girls." Förutom generaldebatten och förhandlingar pågick över 800 andra arrangemang. Sametinget deltog vid delegationens dagliga möten, bemannade den svenska stolen, och bevistade dagligen seminarium och sido-event. Bl a höll Nordiska ministerrådet ett seminarium kallat Rights, roles and realities, #NordicEquality. Sametingets delegater valde företrädesvis event och sidoevent med urfolkstema. Bland dessa kan nämnas "lndigenous Women: Key actors in achieveing the 2030 agenda" arrangerat av Permanent Forum och IWGIA, ett föredrag i norska Sjömanskyrkan anordnat av norska Sametinget med Liv-Inger Som by och Aili Keskitalo, och ett kallat "Rural, Remote and lndigenous Women: Feminists Demand Ecological and Climate Justice" med organisationen Diva for Equality. Inlägg gjordes på sociala medier (Twitter och Sametingets facebooksida) under veckan och en webbartikel har publicerats. lnformationsenheten genomförde under Staare i februari ett mycket uppskattat samarbete med Östersunds bibliotek.? lnformationsenheten har även inlett arbetet med uppdaterad grafisk profil för Sametinget. Arbetet med konceptet "Sapmi i skolan" pågår Verksjuristen har under perioden deltagit på plenumsveckan i Staare, arbetat tillsammans med sametingens jurister i Norge samt Finland med frågan rörande Giellagaldus organisation. Verksjuristen har även deltagit på möten rörande konsultationsordningen. AVVIKELSER GENTEMOT PLAN Sametingets genomförda konkurrensutsatta upphandling avseende IT-drift har överprövats och ligger hos förvaltningsrätten för beslut. Möjliga scenarion är att upphandlingen får genomföras på nytt eller att delmoment tre får göras om dvs Sametingets värdering av mervärde hos anbudslämnare. KOMPETENSFÖRSÖRJNING,!SK-RAPPORTERING, ETC inlämnades senaste ISK rapporten för Sametinget till departementet där Sametinget uppmärksammar regeringen på it-drift upphandlingen, fortsattta problem med administration via Statens service center samt behovet av IT-investeringar. ÖVRIGT (EX DELTAGANDE I MÖTEN, KONFERENSER MM) Avdelningschef för eko/adm har närvarat vid firandet av Staare 2018 samt plenum i Staare. Kanslichefen har genomfört eller deltagit vid följande möten; 3

8 CHEFSRAPPORT KULTUR PERIOD: Budget för Utfall för Avdelning/enhet perioden perioden Kommentar..... Såmediggi ~amedigge Såmiediggie Saemicdigkie... Kultur Kulturnämnd 450 tkr Verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande, utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen, fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten, informera om samiska förhållanden, och utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag eller annan författning. Lag (2010:868). Sametinget är förvaltningsmyndighet för samisk kultur. Sametinget ska följa, utvärdera och hålla regeringen informerad om utvecklingen av samisk kultur. Förordning (2009:1395) Med utgångspunkt från ovan redovisade styrdokument har följande övergripande verksamhetsmål utarbetats: Ökat politiskt och förvaltningsmässigt självbestämmande genom: o Ökat inflytande i ekonomiska sociala och kulturella beslutsprocesser som påverkar det samiska samhället o Ökat inflytande i beslutsprocesser som påverkar samernas traditionella land- och vattenområden samt naturresurser o Ökat deltagande och höjd kompetens i internationella processer rörande urfolk

9 Livskraftigt samiskt samhälle genom: o Förstärkande av det samiska kulturarvet o Starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. o Ökat fokus på områden som socialpolitik, utbildning, forskning samt idrott Starkare samiskt näringsliv genom: o En ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbar rennäring o Breddad samisk näringsbas o Ökad lönsamhet bland samiska företagare o Utökat förvaltningsansvar för de samiska näringarna Ökad användning och därmed ökat synliggörande av det samiska språket VERKSAMHETENS MÅLSÄTTNING Utifrån de övergripande målen ska verksamhetsmål för 2018 formuleras. Nedan följer en sammanställning av gemensamma verksamhetsmål. En mera utvecklad beskrivning av målen samt tillhörande aktivitetsplaner återfinns i respektive avdelnings egen verksamhetsplan. 1. Det finns ett ökat förtroende för Sametinget som organisation hos den samiska allmänheten 2. Sametinget ska ha ett avtal med Sverige rörande samiskt deltagande i svenska FNdelegationer 3. Vi upplevs som en attraktiv arbetsgivare och har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö 4. Samiska traditionella kunskaper respekteras och används i ökad utsträckning i underlag för politiska och förvaltningsmässiga processer och beslut 5. Vårt deltagande i samråd och beslutsprocesser har ökat 6. Vår användning, muntligt och skriftligt, av de samiska språken har ökat både internt och externt 7. Vi har förbättrat kvaliten och effektiviteten i handläggningen. AKTIVITETER UNDER PERIODEN Kulturverksamhet (uppdrag, samverkan, uppföljning, bevakning): Kultursamverkansmodellen (samråd med Statens kulturråd, landsting och regioner): Sametingets kulturnämnd har haft samråd med Statens kulturråd om samverkansmodellen den 28/3. Arbetsgrupp för samisk nationalscen: : kulturnämnden har utsett Nils-Johan Labba till ledamot i arbetsgruppen. I arbetsgruppen deltar även Anna Mämmi från kansliet och Anders Kråik från styrelsen. Nytt möte är planerat till den 14 april. Etiskt råd för repatriering av mänskliga kvarlevor: Etiska rådet har haft möte i Staare 6/2. Nytt möte är inplanerat i april. 2

10 Uppdrag till Sametinget att analysera och utvärdera verksamheten vid Samernas bibliotek, samt ge förslag på åtgärder för att vidareutveckla biblioteket (enligt regleringsbrev för 2018): Sametinget har ett avtal med utredaren Nils-Henrik Sikku. En styrgrupp bestående av kanslichefen och avdelningscheferna för språk och kultur godkänner rapporten. Rapporten ska vara departementet tillhanda senast den Samråd har hållits med Kungliga biblioteket och Åjtte. Underlag kulturfrågor: Kulturpolitiskt handlingsprogram för mandatperioden: Kulturnämnden har tagit fram ett nytt program som har skickats ut på remiss. Kulturnämnden lyfter förslaget till nytt kulturpolitiskt handlingsprogram till plenum i maj. Lägesrapport för samisk kultur: Kansliet gör lägesrapport för samisk kultur inför uppvaktning av kulturdepartementet, där aktuella samiska kulturfrågor lyfts. Bidrag till samisk kultur: Ärendehantering (ansökningar, redovisningar, anstånd, avsluta ärenden, ekonomisk uppföljning av beviljade och utbetalda bidrag etc) Löpande under året Kulturnämndsmöten: Planering och genomförande av möten (dagordning, ordförandeberedning, föredragande/sekreterare vid möten, protokoll etc) AVVIKELSER GENTEMOT PLAN ---- KOMP ETENSFÖRSÖRJ NI NG,!SK-RAPPORTERING, ETC. Kansliet har genomfört en omorganisering sedan 1212, vilket innebär att kulturavdelningen är en egen avdelning med Susanne ldivuoma som kulturchef. Susanne har tillträtt tjänsten den 1 mars efter sin barnledighet. Till tjänsten hör även fortsatt viss handläggning. Susanna Lörstrand-Unga är vikarierande kulturhandläggare till Anna Mämmi har sedan februari återgått till tjänsten som kulturhandläggare på 60 %. Från 1 april arbetar hon heltid. Birgitta Edeborg kommer att arbeta året ut på Samernas bibliotek, enligt avtal med Ajtte, Svenskt fjäll- och samemuseum. Kristina Nutti-Pihlflykt arbetar som administratör (för bland annat kulturärenden) till ÖVRIGT (MÖTEN MM. ) Kulturavdelningen har gett kanslistöd och deltagit vid kulturnämndens möten i Kiruna, 712 i Staare, i Kiruna, 1313 (telefon), i Kiruna. Ordförandeberedning har hållits 1412 och Kulturavdelningen har gett kanslistöd och deltagit vid etiska rådets möte 612 i Staare. Kulturavdelningen har deltagit vid firandet av Staare 2018 med seminarier, konferenser, utställningar och konserter, samt på plenum. Kulturhandläggare Anna Mämmi deltar i Sametingets jämställdhetsgrupp och har deltagit vid ett möte 1613 i Kiruna. Kulturavdelningen har hållit avdelningsmöte 513 för verksamhetsplanering. 3

11 Ordföranden för kulturnämnden och språknämnden (Ingrid Inga, Lars-Miguel Utsi) sarnt avdelningscheferna Susanne ldivuoma och Marie-Louise Allas, har deltagit i ett samråd med Statens kulturråd avseende deras uppdrag att främja litteratur på minoritetsspråk den 8/3. Avdelningschefen Susanne ldivuoma har hållit möte med bibliotekarien för Samernas bibliotek Birgitta Edeborg för verksamhetsplanering. Avtalet med Ajtte är förlängt året ut. Birgitta arbetar 50% för Samernas bibliotek. Susanne och Ingrid Inga har tlållit möte 16/3 för verksamhetsplanering av kulturnämndens uppdrag till kansliet. Samråd har hållits med Kungliga biblioteket 27/3 avseende Sametingets uppdrag om utvärdering av Samernas bibliotek. 4

12 RAPORTA GIELLAOSSODAT PERIOD: Såmediggi Såmedigge Såmiediggie Saemiedigkie Avdelning/enhet Budget för perioden Utfall för perioden.. Kommentar Förvaltning 1 vakant tjänst föräldraledig nordsamisk språkkonsulent Samiskt språkcentrum Vakant tjänsttom Nationellt uppföljningsansvar Studier i samiska Hemsida Nationella mino!iteter Giellagaldu Utfall för period anger inte utbetalt belopp utan det belopp som reserverats i beslut. Egeninsats sydsamisk språkkonsulenttjänsten som hålls vakant under projekttid Verka för en levande samisk kultur, ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande, utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen, fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet,medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten,informera om samiska förhållanden, och utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag eller annan författning. Lag (2010:868). Med utgångspunkt från olika styrdokurnent har följande övergripande verksamhetsmål utarbetats: Ökat politiskt och förvaltningsmässigt självbestämmande genom:

13 o o o Ökat inflytande i ekonomiska sociala och kulturella beslutsprocesser som påverkar det samiska samhället Ökat inflytande i beslutsprocesser som påverkar samernas traditionella land- och vattenområden samt naturresurser Ökat deltagande och höjd kompetens i internationella processer rörande urfolk Livskraftigt samiskt samhälle genom: o Förstärkande av det samiska kulturarvet o Starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. o Ökat fokus på områden som socialpolitik, utbildning, forskning samt idrott Starkare samiskt näringsliv genom: o En ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbar rennäring o Breddad samisk näringsbas o o Ökad lönsamhet bland samiska företagare Utökat förvaltningsansvar för de samiska näringarna Ökad användning och därmed ökat synliggörande av det samiska språket Det samiska folket har språkligt självbestämmande Alla samer har grundläggande språkliga rättigheter Samiskan är huvudspråk i Sapmi/Sabme/Sabmie/Saepmie Alla samer har möjlighet att återta och/eller utveckla sitt samiska språk utifrån individuella behov Antalet barn och unga med samiska som förstaspråk ökar Samiskan ska vara synlig i samhället Starka traditionella språkdomäner Språkarbete i Sapmi/Sabme/Sabmie/Saepmieär gränslöst Samiskan i offentlig verksamhet ska vara vårdad, enkel och begriplig Sametinget agerar som förebild hur samiskan används, värdesätts och stärks i samhället Målet för minoritetspolitik är att ge skydd för de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas möjlighet till inflytande, och stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Minoritetspolitiska tre delområden, som ska följas upp, är: 1.Diskriminering och utsatthet 2.Inflytande och delaktighet 3. Språk och kulturell identitet. 2

14 VERKSAMHETENS MÅLSÄTTNING Utifrån de övergripande målen ska verksamhetsmål för 2018 formuleras. Nedan följer en sammanställning av gemensamma verksamhetsmål. En mera utvecklad beskrivning av målen samt tillhörande aktivitetsplaner återfinns i respektive avdelnings egen verksamhetsplan. 1. Det finns ett ökat förtroende för Sametinget som organisation hos den samiska allmänheten 2. Sametinget ska ha ett avtal med Sverige rörande samiskt deltagande i svenska FNdelegationer 3. Vi upplevs som en attraktiv arbetsgivare och har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö 4. Samiska traditionella kunskaper respekteras och används i ökad utsträckning i underlag för politiska och förvaltningsmässiga processer och beslut 5. Vårt deltagande i samråd och beslutsprocesser har ökat 6. Vår användning, muntligt och skriftligt, av de samiska språken har ökat både internt och externt 7. Vi har förbättrat kvaliten och effektiviteten i handläggningen. 8. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt minoritetspolitiken och statsbidraget användning följs upp. 9. Kunskapen om nationella minoriteters rättigheter och det allmännas skyldigheter enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ökar. 10. Information om de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken är tillgänglig och spridd i samhället. 11. Kunskapsnivån om de nationella minoritetsspråken utsatta situation är hög och det finns en ökad förståelse för språkbevarande insatser från majoritetssamhället 12. Samer och nationella minoriteter får inflytande och delaktighet i frågor som berör dem 13. Samordnade insatser genomförs för att stödja myndigheternas implementering av minoritetspolitiken. Verksamhetmål minoritet.se Information om samerna och de nationella minoriteterna och nationella minoritetsspråk ska vara tillgänglig och spridd i samhället. Kunskapsnivån om samiskan och de nationella minoritetsspråkens utsatta situation ska vara hög och det ska finnas en ökad förståelse för språkbevarande insatser från majoritetssamhället. 3

15 Prioriterade mål för minoritet.se Fortsätta sprida kunskap om samerna och de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i samhället. Fortsätta erbjuda aktuell myndighetsinformation för att underrätta arbetet för samordnarna i förvaltningsområdena. Fungera som stöd och inspiration för både samerna, de nationella minoriteterna och de som söker kunskap om dessa. AKTIVITETER UNDER PERIODEN SAMISKT SPRAKCENTRUM (SSC ) Instagiella Projektet instagiella med språkinspiratörer har deltagit på Jåhkåmåhkkes marknad med att informera om projektet, visat film och haft tävling. Under Staareveckan var projektledare och språkinspiratörer i Staare bibliotek tillsammans med Samiskt informationscentrum. Språkinspiratörerna var på plats och området kring dem blev en samiskspråkig arena med samtal och lek med barn. Språkinspiratörerna informerade om projektet, hade några tävlingar samt delade ut reklamprodukter. Instagiellas filmer visades på en skärm. Språkinspiratörerna anordnade även en danskurs på biblioteket då ordinarie danskurs inställdes. Instagiella hade också en fotoautomat på plats som drog många människor, totalt 544 bilder togs oftast med två eller fler personer per bild. Norska Sametingets president var och fotade sig och la ut bilden på instagram och taggade #instagiella. Instagiella har också haft ett möte i samband på samiska veckan i Ubmeje där språkinspiratörerna fick brainstorma sina ideer, göra en storyboard av ideerna och filma sitt projekt, totalt tre filmer gjordes på samiska samt en enklare film för de som vill lära sig samiska. Instagiellas filmer har visats på språkbad i Nihkkaluokta och språkinspiratörer höll en buggkurs för barnen. Projektet har släppt olika filmer och bilder, kanalen vi använde är Instagramkontot #instagiella och youtubekanalen #instagiella. En av filmerna har setts över 2000 gånger och Instagiella har nu 650 följare på instagram. Instagiella lyftes upp även på Diggigiellakonferensen under Staareveckan, språkinspiratörerna var med och höll workshop. Man gjorde giffar som deltagarna lagt ut och dessa kommer att senare repostas och projektet ger cred till dem som lagt ut dom. På så sätt uppmuntras fler att använda samiska på sociala medier. 4

16 #DigiGiella 18 Samiskt språkcentrum arrangerar för tredje året konferensen #DigiGiella och den hölls i Staare under jubileumsveckan - ett firande av att för 100 år sedan hölls det första samiska landsmötet på den svenska sidan av Sapmi. Konferensens syfte är att belysa hur den digitala tekniken kan bidra med bevarandet, främjandet och utvecklingen av de samiska språken. Språkcentrum arrangerade konferensen med Humlab - Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, Umeå kommun och Svenska Samernas Riksförbund (SSR). Konferensen hade 72 deltagare med fördelning på 54 kvinnor och 18 män. Antal män är 25 % vilket är ett högt manligt deltagande i jämförelse med tidigare arrangemang anordnade av Samiskt språkcentrum. Programmet bestod första dagen av inledningsanföranden samt föreläsningar, bl. a.: Sametingets ordboksapp, samiska ur ett arvspråksperspektiv, S- ulpan, Divvun-språkteknologi i vardagen, Lansering av utalk-southsaami-app m.m. Dag två var vikt för workshop med fyra workshopstationer med utgångspunkt i föreläsningar från dagen innan. Konferensen avslutades med panelsamtal kring samiska språken: utbildning i samiska, lagstiftning gällande samiska och undervisning, samiska och digitalteknik och språkrevitalisering. Inspelningar av DigiGiella18 föreläsningar den 7 februari gjordes av Utbildningsradion (UR) och släpps den 27 april på och på Ett utskick samt en senare påminnelse av utvärderingsfrågor är skickade till 68 deltagare och Samiskt språkcentrum har fått 21 svar (30,8% har svarat). Resultat och analys kommer till årsredovisning. Staare2018 Samiskt språkcentrum ordnade sagor och sånger för samiska barn vid två tillfällen ((9/2 och 10/2 )under jubileumsveckan. Sagor, ramsor och sånger framfördes på nord-, lule- och sydsamiska. Alla barn tilldelades en gåva i form av samisk bok i valbart samiskt språk, det var en gåva från Samernas bibliotek. Sammanlagt deltog 25 barn i åldran1a 1-12 år. Samiskt språkcentrum bidrog med föreläsare till Samiska föräldranätverkets språkseminarium den 9 februari. Samiskt språkcentrum höll en föreläsning 7 februari i ämnet samiska språk och identitet, arrangör var Region Jämtland/Härjedalen. Giellabeassi/Giellabiesse/Giällabiessie/G1elebiesie Samiskt språkcentrum har samverkat med Sameskolstyrelsen (SamS) i gen01nförandet av två språkbadsläger under vecka 12 i Nfökkaluokta och Årrenjarka. I Årrenjarka deltog 15 elever från Sameskolornas årskusr Utvärdering av aktiviteten inväntas. 5

17 New Amigo onlinespel De flesta språköversättrungar är klar. Översättrung till umesamiska har fördröjts, tiden för översättrung är svår att beräkna och umesamiskan har inte samma förutsättrungar gällande oprdböcker, grammatikböcker etc som de andra samiska språken har. Beräknas att produkten ska vara klar efter sommaren Språkspärr Har hållits två föreläsningar i Arvidsjaur om språkrevitalisering och språkspärr (språkhinder). En föreläsning var för förskolepersonal och den andra på biblioteket. Antal deltagare på bägge föreläsningar var 20 personer, 16 kvinnor och fyra män. Bedöms vara efterfrågan av språkspärrkurser och föreläsningar. Rapport om Bahkadijja, Umesamiska mentorprog:rammet Rapporten är nu färdigställd med umesamisk sammanfattni:ngstext, inväntar korrektur och layout. SPRAKKONSULENT Redogörelse av ansökningar av korttidsstudiestöd tom 31 mars Budget 2018: kr kr är utbetalt t.o.m. 31mars kr reserverats för beviljade ansökningar år 2018 (för kurser som påbörjas och avslutas under 2018). Kommentar: Av reserverat belopp blir det som oftast mindre utbetalt därför att en del studenter inte deltar till 100 % av kurstiden, en del deltar inte alls, en del rekvirerar inte allt de blivit beviljat såsom rese-, logi- och kostbidrag. Totalt har det inkommit 42 st. ansökningar varav 6 ansökningar har fått avslag då ansökan inkommit för sent. GIELLAGALDU Språksektioner Projektet har haft språksektionsmöten enligt följande: Sydsamiska språksektionen har haft ett fysiskt möte under jubileumsveckan i Staare, Nordsamiska har haft ett fysiskt möte i Rovaniemi 15 februari och ett skypemöte, den lulesamiska språkgruppen har haft ett fysiskt möte i Jokkmokk 16 mars. Seminarier Det har hållits två språkseminarier i J okkrnokk, den nordsamiska den 15 mars och den lulesamiska 17 mars. 6

18 UPPFÖLJNING AV LAG OM NATIONELLA MINORITETER OCH MINORITETSSPRAK (NM) Statsbidrag 2018 års statsbidrag till kommuner och landsting/regioner i förvaltningsområdet för samiska är utbetalda. Uppföljningsrapport 2017 Pågående arbete med uppföljningsrapporten till regeringen, som lämnas senast den 6 april. Staare 2018 Föredrag om minoritetspolitiken den 8 februari. Remisser Slutbetänkandet av utredningen om en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:88). HEMSIDAN MINORITET.SE Hemsidan har haft besök/sessioner mellan 1 jan och 25 mars 2018 vilket kan jämföras med samma period i fjol. Hemsidan har publicerat 49 reportage och notiser under sanuna period samt två filmer från MR-dagarna i Jönköping KOMPETENSFÖRSÖRJNING,!SK-RAPPORTERING, ETC Vakant tjänst, vikarie som nordsamisk språkkonsulent, rekrytering pågått. Ann-Charlotte Sjaggo har börjat som språkkonsulent på Samiskt språkcentrum Under två månader arbetar Kerstin Simma som administratör i Giellagåldu projektet med att lägga in nordsamiska ord beslutade inom projektet i orddatabasen Termwiki. ÖVRIGT (EX DELTAGANDE I MÖTEN, KONFERENSER MM) AVDELNINGSCHEF 31 januari deltagit på möte i Stockholm med Parlamentariska public service-kommitten om utbudet på minoritetsspråk inom public service februari Giellagåldu personalmöte samt språksektionsmöte i Rovaniemi 22 februari deltagit på möte om God ortnamnssed på kulturdepartementet 1 mars deltagit på video möte med Kulturrådet ang kulturarvsfrågor 7

19 13 mars möte kring framtida Giellagaldu Guovdageaidnu 15 mars seminarium kring nordsamiska arrangerad av Giellagaldu, Jokkmokk SAMISKT SPRÅKCENTRUM 12 februari besök av Y air Sa pir som arbetar med älvdalska dialekten och som ville bekanta sig med språkcentrums verksamhet 15 mars inbjudna till Praedtie - samordnarna i kommunerna från Älvdalen till Vilhelmina för att informera om språkcentrums verksamhet och språkrevitaliserade tips. 23 mars möte med Sameskolstyrelsens t.f chef 26 mars besök av Birger Ekerlid, Region Jämtland/Hä1jedalen om ev. samverkan kring sydsamiskt arrangemang 27 /3: "Språkpepp" med ung språkinspiratör och tidigare ung språkambassadör på Sameskolan i Dearna för sameskolans elever samt de elever på kommunala skolan, Skytteanska skolan, som läser samiska. 14 elever deltog. UPPFÖLJNING AV LAG OM NATIONELLA MINORITETER OCH MINORITETSSPRAK (NM) Möte den 1 februari med Skolverket och Skolinspektionen angående förskole- och utbildningsfrågor som berör nationella minoriteters barn och elever. Möte den 6 februari med kommunalrådet i Staare angående kommunens minoritetspolitiska verksamhet. 8

20 CHEFSRAPPORT NÄRING Såmediggi Siimedigge PERIOD: Såmiediggie S_ae~miedigkie Avdelning/enhet Näringsavdelningen Budget för perioden Utfall för perioden Kommentar Verka för en levande samisk kultur, ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande, utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen, fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten, informera om samiska förhållanden, och utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt Jag eller annan författning. Lag (2010:868). Med utgångspunkt har följande övergripande verksamhetsrnål utarbetats: Ökat politiskt och förvaltningsmässigt självbestämmande genom: o Ökat inflytande i ekonomiska sociala och kulturella beslutsprocesser som påverkar det samiska samhället o Ökat inflytande i beslutsprocesser som påverkar samernas traditionella land- och vattenområden samt naturresurser o Ökat deltagande och höjd kompetens i internationella processer rörande urfolk Livskraftigt samiskt samhälle genom: o Förstärkande av det samiska kulturarvet o Starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. o Ökat fokus på områden som socialpolitik, utbildning, forskning samt idrott Starkare samiskt näringsliv genom: o En ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbar rennäring o Breddad samisk näringsbas o Ökad lönsamhet bland samiska företagare o Utökat förvaltningsansvar för de samiska näringarna Ökad användning och därmed ökat synliggörande av det samiska språket VERKSAMHETENS MÅLSÄTTNING

21 Utifrån de övergripande målen ska verksamhetsmål för 2018 formuleras. Nedan följer en sammanställning av gemensamma verksamhetsmål. En mera utvecklad beskrivning av målen samt tillhörande aktivitetsplaner återfinns i respektive avdelnings egen verksamhetsplan. 1. Det finns ett ökat förtroende för Sametinget som organisation hos den samiska allmänheten 2. Sametinget ska ha ett avtal med Sverige rörande samiskt deltagande i svenska FNdelegationer 3. Vi upplevs som en attraktiv arbetsgivare och har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö 4. Samiska traditionella kunskaper respekteras och används i ökad utsträckning i underlag för politiska och förvaltningsmässiga processer och beslut 5. Vårt deltagande i samråd och beslutsprocesser har ökat 6. Vår användning, muntligt och skriftligt, av de samiska språken har ökat både internt och externt 7. Vi har förbättrat kvaliten och effektiviteten i handläggningen. Då de allmänna verksarnhetsmålen nyss har blivit klara håller Näringsavdelningen på att utarbeta egna verksamhetsmål, indikatorer/mått samt prioriteringar. Detta ska vara klart innan aprils utgång. AKTIVITETER UNDER PERIODEN 1. Under Staareveckan den 6-9 februari passade Landsbygdsprogrammet och lnterreg på att informera om programmen på olika platser där föreläsningar hölls samt på rennäringskonferensen den 9 februari. 2. Sametingets landsbygdsprogram har beviljat medel till information/event under 2018 för att synliggöra samisk matkultur och projektets första aktivitet var att ordna en samisk näringsby under jubileet. 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete, OECD, har påbörjat en tematisk studie i fem länder där Sverige ingår som ett av länderna, vars syfte är att utveckla policyrekommendationer för att förbättra den ekonomiska utvecklingen hos urfolk genom att stärka deras koppling till insatser för regional utveckling och landsbygdsutveckling. Skälet är att samerna har en särställning som Europas och Sveriges enda urfolk. Det samiska samhället, samisk kultur och samiska näringar är viktiga för såväl landsbygdsutveckling som regional tillväxt. Detta lyfts fram i många olika sammanhang. Samtidigt har det inte framförts någon samlad studie om hur befintliga verktyg, insatser och regelverk inom landsbygdsutveckling och regional tillväxt fungerar för det samiska samhället och näringslivet. Studien fokuserar på fyra områden: 2

22 Tendenser och statistik - urfolkens roll och bidrag i regionala/nationella ekonomier, hur möjliggörs/begränsas ett ekonomiskt deltagande på regional nivå Land och ekonomisk utveckling - styrsystem som gör det möjligt för urfolk att realisera utvecklingspotentialen till land och därmed sammanhängande naturresurser och skapa hållbara affärs- och sysselsättningsmöjligheter, Affärsutveckling - regionalpolitiken ska främja entreprenörskap och innovationsmöjligheter på landsbygden särskilt inom försäijning/handel Styrning och kapacitet - incitament och mekanismer som stödjer ett integrerat och platsbaserat synsätt på landsbygdsutveckling som inkluderar urfolken. Under vecka 8 var representanter för OECD och näringsdepartementet på resa i Sverige för att intervjua myndigheter på nationell, regional och lokal nivå samt samiska organisationer, samebyar samt samiska företagare. Följande orter/städer besöktes: Stockholm, Luleå, Gällivare, Jokkmokk, Storuman samt Lycksele. Några intervjuer gjorde via videolänk; Idre sameby samt Gaaltije och språkambassadören för Östersunds kommun. Sametinget deltog under första dagen med Sametingets styrelseordförande samt närings- och rennäringsnämndernas ordförande. Tjänstemannasidan representerades av mig, Rickard Doj (statistik), Matilda Månsson Uuridik) samt Sametingets seniora rådgivare Lars-Anders Baer som följde delegationen under nästan hela veckan. Under tisdagen anslöt Anne Walkeapää och onsdag och torsdag medverkade även Tanja Sevä. Ett gediget förarbete med leverans av svar på ett frågebatteri föregicks resan och låg som underlag för frågeställningarna. Sametinget kommer att arbeta med frågan under året, men mera att leverera svar på frågor. På initiativ av OECD har Lars-Anders Bjudits in att delta som Pree Wiew under resan till Canada som läggs upp på samma sätt som i Sverige. 4. Sametinget har under perioden arbetat med underlag för utlysning av landsbygdsmedel inom åtgärderna information/demonstration och samarbete. En plan för hur arbetet med kompetensutvecklingsåtgärden ska genomföras funderar vi fortfarande på. Ett alternativ är att genomföra ett eget projekt för att snabbt kunna hitta kursansvariga samt -ledare, främst inom området mot samisk matkultur. AVVIKELSER GENTEMOT PLAN Ingen avvikelse gentemot plan. KOMPETENSFÖRSÖRJNING,!SK-RAPPORTERING, ETC Näringsavdelningens medarbetaer deltog i kurs angående ekonomiska brott och bedrägerier. ÖVRIGT (EX DELTAGANDE I MÖTEN, KONFERENSER MM) Chefsdialogmöte länsstyrelsen i Jämtland - residenset Seminarium med Eldrimner kring mathantverkets råvaror Deltagande i stockholm och Luleå på OECD:s resa Möte Traditionell matkultur, Stockholm 3

23 Regiondagen i Jämtland, Östersund ERFA-möte med alla stödmyndigheteroch Jordbruksverket, Stockholm Möte med Riksrevisionen angående utvärdering av Landsbygdsprogrammet Möte Traditionell matkultur information om EU-programmen i övre Soppero lnterregs alla resor saknas. Åtgärdas i nästa rapport 4

24 CHEFSRAPPORT REN NÄRING PERIOD: Såmediggi Såmedigge Såmiediggie Saemiediglde Avdelning/enhet Budget för perioden Utfall för perioden Kommentar Förvaltning RFA Sametinget arbetar för det samiska folkets bästa och som engagerade ambassadörer synliggör vi samerna som urfolk. Sametinget initierar, utvecklar och verkställer insatser som främjar samiska språken, kulturen, näringarna samt berikar samhället genom samisk kunskap. Ökat politiskt och förvaltningsmässigt självbestämmande genom: o Ökat inflytande i ekonomiska sociala och kulturella beslutsprocesser som påverkar det samiska samhället o Ökat infiytande i beslutsprocesser som påverkar samernas traditionella land- och vattenområden samt naturresurser o Ökat deltagande och höjd kompetens i internationella processer rörande urfolk Livskraftigt samiskt samhälle genom: o Förstärkande av det samiska kulturarvet o Starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. o Ökat fokus på områden som socialpolitik, utbildning, forskning samt idrott Starkare samiskt näringsliv genom: o En ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbar rennäring o Breddad samisk näringsbas o Ökad lönsamhet bland samiska företagare o Utökat förvaltningsansvar för de samiska näringarna Ökad användning och därmed ökat synliggörande av det samiska språket VERKSAMHETENS MÅLSÄTTNING 1. Det Finns ett ökat förtroende för Sametinget som organisation hos den samiska allmänheten 2. Sametinget ska ha ett avtal med Sverige rörande samiskt deltagande i svenska FN-delegationer 3. Vi upplevs som en attraktiv arbetsgivare och har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö 4. Samiska traditionella kunskaper respekteras och används i ökad utsträckning i underlag för politiska och förvaltningsmässiga processer och beslut 5. Vårt deltagande i samråd och beslutsprocesser har ökat 6. Vår användning, muntligt och skriftligt, av de samiska språken har ökat både internt och externt 7. Vi har förbättrat kvaliten och effektiviteten i handläggningen.

25 AKTIVITETER UNDER PERIODEN Klimatanpassning De 5 samebyar som beviljats kr var har påbörjar sina insatser. Ett uppföljningsmöte mellan Sametinget, Länsstyrelsen och samebyarna kommer att äga rum april/maj. Ny nationalpark Sametinget deltar t i arbetet för bildande av en nationalpark med arbetsnamnet "Vålådalen-Sylarna Helags" i Jämtlands län, där den lokala samiska traditionella kunskapen varit en väsentlig del. Under perioden har Sametinget deltagit på 2 arbetsrnöten med projektets beredningsgrupp. Arbediehtu - samisk traditionell kunskap Regeringsuppdraget om att implementera artiklarna 8j och 1 OC i Sverige har lämnats in till miljödepartementet den 2 rnars. En utvärdering tillsammans med naturvårdsverket sker i mitten av april. Katastrofskadeskydd 38 samebyar har ansökt om katastrofskadeskydd. Sametinget skickade en begäran om tillskott alternativ höjd anslagskredit till regeringen den 28 februari. En anslagskredit på kr har nu beviljats. Rensjukdomar Sametinget har medverkat på möten angående CWD. Ett samarbete sker i första hand med SSR. Naturvårdsverket har nu gått in med finansiering för vissa förebyggande insatser för rennäringen, under projektledning av SSR. Fortsatt bevakning från Sametingets sida och kontakter med näringsdeparternentet. Rovdjursfrågor Sametinget erhöll kr av Naturvårdsverket för en utvärdering av förvaltningsverktyget. Undersökningen är nu klar och har/kommer att redovisas för samebyarna, departement, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Angående de motstridiga uppgifter som råder mellan samebyarna och Länsstyrelsen vad gäller 2017 års inventering i Norrbotten finner Sametinget det problematiskt inte bara sett till rovdjursutbetalningar och eventuella överklagningar utan även till hanteringen av förvaltningsverktyget för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen. Sametinget har tidigare begärt vissa klarlägganden av länsstyrelsen och ett möte hölls mellan myndigheterna den 29 januari. Sametinget har därefter förtydligat sina frågeställningar skriftligen till länsstyrelsen. Svar har inkommit från länsstyrelsen den 28 februari. Sametinget har begärt kompletteringar till inventeringsredovisningen av länsstyrelsen. Sametinget har erhållit 1 mkr från Naturvårdsverket för skadeförebyggande åtgärder för varg i trakterna kring Arvidsjaur. Naturvårdsverket överväger om att täcka de resterande kostnader som samebyarna har redovisat. Hemställan om författningsändringar avseende förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen skickades in den 15 januari till näringsdepartementet. Därefter har möten hållits med landsbygdsminister Sven Erik Bucht den i februari samt statssekreterare Elisabeth Backteman i mars i frågan. Ett möte med länsstyrelserna och Naturvårdsverket är planerat till den 12 april. Förvaltningsverktygets skadeberäkningar har förfinats och kvalitetssäkrats. Web-verktyget beräknas att vara klart i april/maj. Därefter kommer en utbildningsgenomgång med samebyarna att genomföras. Rennäringskonferens 2

26 En rennäringskonferens med samebyarna hölls i Östersund den 9-10 februari. Temat på konferensen var Rovdjursfrågan, samhällsplanering, traditionell kunskap samt internationella författningar som berör urfolk och hur dessa behandlas i Sverige. AVVIKELSER GENTEMOT PLAN Samhällsplanering En ytterligare handläggare kommer anställas som påbörjar sitt arbete den 1 juni. Hand/äggningssystem System utvecklingen av handläggningssystem Mearka - renmärkesregiste, Låhko - företagsregister, Haddi - prisstödssystem samt Navdi - rovdjursersättning, massdöd och inventering, (Mearka och Låhko, renmärkesregister och företagsregister) har påbörjats i mars. ÖVRIG'f (EX DELTAGANDE LMÖTEN, KONFERENSER M M) Samhällsplanering: 17 januari: Möte med Kiruna kommun om deras arbete med ny översiktsplan januari: Beredningsgrupp nationalpark i Jämtlands län 23 januari: Uppstartsmöte med Sirges: Klimat- och sårbarhetsanalyser och handlingsplan för klimatanpassning 24 januari: Möte arbetsgruppen för handlingsplaner klimatanpassning. De myndigheter som ingår i myndighetsnätverket för klimatanpassning som har eller håller på at att ta fram handlingsplaner. 25 januari: Möte med myndighetsnätverket för klimatanpassning. Vi har möten 4 gånger per år, varav 2 är fysiska och 2 är kortare distansmöten. 30 januari: Möte myndighetsgruppen för grön infrastruktur. 6 februari: Föreläsningar om samiska markrättigheter, landskapsnyttjande och Girjasmålet 6 februari: Möte med Naturvårdsverket angående CLEO 8-9 februari: Arbetsmöte/workshop renbruksplaner 9-10 februari: Rennäringskonferens februari: OECD seminarier 22 februari: Anne W höll föredrag om Sametinget och renskötseln på nationell nivå för gymnasieelever som läser rennäring i Sverige, Norge och Finland. 6 mars: Möte om CLEO 12 mars: hearing om storskalig vindkraftplanering, Vindval 13 mars: Möte myndighetsgruppen för grön infrastruktur mars: Seminarium om kulturlandskap och klimatförändringar. Tomas Kuhmunen hade föreläsning om det samiska kulturarvet och sedan hade Thomas och Anne W ett gemensamt om RBP och hur man kan använda det verktyget. övrigt 9-10 januari: Rennäringsnämnden 26 januari: Möte med näringsdepartementet angående CWD 12 februari: Dialogmöte med Könkämä sameby angående riksgränsstängsel 22 februari: Möte med Kulturdepartementet om konsultationsordning mars. Rennäringsnämnden 14 mars: Möte med näringsdepartementet om rennäringens främjandeanslag 20 mars: Möte statssekreteraren landsbygd 3

27 8 januari med företrädare för Statens Konstråd 9 januari med BRA med anledning av uppdraget rasism mot samer januari Styrelsemöte i Giron 20 januari presidiemöte i Luleå 4-10 februari Staare 15 februari möte med konsult Jokkmokk ang biblioteksutvärdering 22 februari möte tillsammans med språknämndens ordförande Lars Miguel Utsi och avdelningschef Marie Louise Allas med Kulturministern samt Bostads - och digitaliseringsministern gällande God ortnamnssed. 28 februari möte Vaartoe ang uppdrag rasism mot samer 6-7 mars möte Sanningskommission Giron 13 mars arbetsmöte kulturdepartementet Stockhom 14 mars möte styrelsen samt organisationer angående konsultationsordning mars utbildningsdagar Giron 27 mars Skyddskommitte Staare 4

28 Rapport från CSW62 av Karen-Ann Hurri Tisdag 13/ Delegationsmöte där alla deltagande gick genom genomförda och planerade aktiviteter. Kommande side events och allmänt om den generella debatten och genomgång om csw Bemannade svenska stolen. Lyssnade på uttalanden från olika länder Lunch och bekantade mig med hur allt fungerar och medlemmar i delegationen Empowering rural women and girls in Canada and abroad. "Informativ föreläsning som var svår att relatera till. Handlade om olika projekt som Kanada sponsrat utomlands." Handlade lite om hur kvinnor blir "mannens egendom" speciellt på landsbygden på grund av att endast männen har äganderätt över land och vatten. Och om hur kvinnor ofta tar initiativ till att starta positiva trender för att förebygga klimatförändringar. T.ex sopsortering, veganism, plogging Male champions of change. "Väldigt intressant debatt om hur politiker, polis och enskilda företag upplevt projektet "Male champions of change" i Australien. Syftet med projektet är att öka jämställdheten och därmed även omsättningen. Olika skulle resultera i och resulterade i en förändring i företagskulturen. Hade varit intressant att veta hur resultaten hade skiljt sig om företagen varit mindre och i landsbygden och med hur stor engagemanget varit i jämförelse med storföretagen. Onsdag 14/ Möte med svenska delegationen Living history- Sami Women's lifestories Liv Inger Som bys föreläsning om berättelser som berättats 20 år sedan av äldre kvinnor i Sapmi. "Sammanfattning av Liv Inger Sombys arbete kring berättelserna av samiska kvinnor som levt i tystnad och de journalistiska metoderna hon använt." Vikten av att dokumentera gamla berättelser för att kunna förstå vissa kulturella beteenden och samtida samhällsproblem så som alkoholism, machokultur och depression hos urfolk och minoritetsbefolkning

29 Rural, remote and indigenous women: Feminists demand ecological and climate justice. Icke män från Puerto rico, Fiji, west papua berättar om olika erfarenheter från hur de påverkas av klimatförändringar och bristen av rätt till mark och vatten. "Ett sätt att påverka kvinnornas rättigheter i landsbygd och mindre utvecklade områden är att öka jämställdheten i företag som äger/koloniserar traditionella områden. Kvinnor i ledande roller kanske överväger att förhandla med lokala män mer än män, som tyvärr ofta utnyttjar kvinnor sexuellt i utsatta områden. Däremot kan även män i minorotetsgrupper uppleva förtryck av "vita" kvinnor vilket kan leda till en hämdkultur mot sina egna kvinnor. Språkets och utbildningens vikt för att kvinnors röst på landsbygden ska nå majoritetssamhället A climate justice dialogue- Enabling grassroots and indigenous women's participation in gender responsive climate action. Urfolkspolitik ses oftast som aktivism. För att det ska tas seriöst hos majoritetssamhället måste det vara i kombination med t.ex klimatfrågor eller jämställdhetsfrågor. Visar på behovet av att majoriteten måste inkluderas/kunna relatera. Spiritualitet som en viktig del av urfolks traditioner tas sällan på allvar och därmed förminskas den naturliga kopplingen till hemmet. Vikten av familjeföretagande eller bevarande-kulturen som kommer med den för att nå klimatmål diskuterades. "Är det en slump att de marker som fortfarande är bevarade från exploatering är på urfolks marker?" Den girige har ätit sin kaka och tar nu av våran, med hjälp av olika metoder den ena värre än den andra. Tack vare vår kultur finns kunskap om hur land och vatten ska förvaltas för framtida generationer. Idag är det ofta kvinnor som håller fast vid den delen av den traditionen men med mindre rättigheter till traditionella näringar och land försvinner mycket av kunskapen. Inte lika många ungdomar som känner sig trogna till familjeföretagen, vill hellre tjäna pengar. Vems ansvar är det att se till att kvinnorna på landsbygden kan försörja sig själva? T.ex: Bakvänt att bojkotta produkter av kvinnor som arbetar för minimal lön, resulterar i ingen lön alls. Varför hantverk som erkänd näring är viktig att höja statusen på, som så många urfolkskvinnor försörjer sig på. Politiker och majoritetssamhället måste lyssna på kvinnorna i samråd inte "veta vad som är bäst för er". Exempel: bygga vindkraftverk för att skapa jobb som genererar till samhället men kvinnorna hade behövt solpaneler för att inte förstöra markerna de vill odla på, som vindkraftverken gjorde. Nothing about us without us. Mer statistik om hur män vs kvinnor drabbas av klimatförändringar för att få erkänt det vi redan vet.

30 Torsdag 15/ Möte med svenska delegationen Blev bjuden på lunch möte av/med Marilou McPhedran och chief Sheila North Wilson. Vi var 8 urfolks kvinnor som Marilou bjöd på lunch i delegaternas lunch sal. Väldigt informellt men trevligt att prata med andra urfolks kvinnor från västerländska områden. Personerna var inte särskilt medvetna om samer alls så jag fick berätta mycket lndigenous Women: Key actors in achieving the 2030 Agenda (lmplementing SDG 5) En väldigt sammanfattande debatt kring dom ämnen som diskuterats urfolk emellan och om vilka frågor som är och varit viktiga under veckan, många tunga röster och aktivister. Sammanfattningsvis några ämnen: lndigenous women at the frontline, för klimatförändring Delandet av den traditionella kunskapen kan hota den enskilda inkomsten, genom att avslöjas offentligt, för att företag använder sig av den och konkurrerar med andra. Ekonomisk välstånd hos kvinnor genererar större respekt och med större respekt utsätts färre för våld. När man tar del av traditionell kunskap och implementerar den för egen vinning i privata företag. Kulturell appropriering, vem vinner på det? "Urfolks kvinnan är en hyllad kvinna men sällan lyssnad på. Därför ses hon som otacksam" Sammanfattning: En väldigt intensiv vecka med mycket och många anteckningar. Den svenska delegationen var väldigt ytliga i sina samtal om vad man gör, arbetar med och det var väldigt fritt att delta på det man ville. För Sametingets skull var det självklart för mig att gå på side events som rör minoritets och urfolksfrågor. Det var mycket "det här gör vi för att det ser bra ut" deltagande också för delegaterna men vi körde rner vårt egna race. Tack för möjligheten att delta! det var väldigt givande och skulle verkligen vara bra och intressant att se sametinget arbeta mer med jämställdhetsfrågor eller projekt. Kanske mina anteckningar ger ideer/tankar om var man kan börja.

31 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivrrasagadoalli/Styrelseordförande Sagadoalli mearradus /Ordförandebeslut Sagadoalli mearradus Sametingets styrelseordförande har beslutat att del av verksarnhetsbidrag beslutade av kulturnämnden, som inte utbetalats vid halvårsskiftet 2017 utifrån gällande regler i nuvarande regler och anvisningar för Sametingets bidragsgivning, skall utbetalas. Ordförande beslut tas då Sametingets styrelse har beslutat nytt regelverk gällande fr o rn 1januari2018. Detta ordförandebeslut ska ses som övergångsregler för att harmonisera med de nya regler där Sametinget frångått bestämmelser om rekvisition av bidrag beslutade av kulturnämnd samt fastslagit att mindre belopp betalas ut i sin helhet. Dag som ovan Per-Olof Nutti I

32 Såmediggi samedigge Samiediggie Saemiedigide Stivrasagadoalli mearradus Mun lean otne mearridan ahte Marita Stinnerbom oasalasta Samedikki stivra ovddas seminaras 31 b Oddajagimanus. Man fadda lea: Mo mii birget min eallindarbbas ealiheamen heahtedilis. Maid Västerbottena Leanastivra lagida Per Olof Nutti Stivrasagadoalli

33 Såmediggi Såmedigge Såmiecliggie Saemiedigkie Ordförandebeslut Jag har i dag fattat ordförandebeslut om att Marita Stinnerbom företräder Sametingets styrelse på seminariet Hur klarar vi vår livsmedelsförsötjning vid en kris? som Länsstyrelsen Västerbotten anordnar den 31januari2018. Per Olof Nutti Styrelseordförande

34 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivrrasagadoalli/Styrelseordförande Sagadoalli mearradus /Ordförandebeslut Sagadoalli mearradus Lars Wilhelm Svonni ska utarbeta ett forskningspolitiskt program. Dag som ovan '2, if:l?{l-l)jw;i Per-Olof Nutti 3

35 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivrrasagadoalli/Styrelseordföraode Sagadoalli mearradus /Ordförandebeslut Sagadoalli mearradus Lars Miguel Utsi representerar Sametinget vid Hovrätten i Övre Norrland den 23 januari 2018 när domen meddelas angående Girjasmålet. Dag som ovan ~ C(:t,.fLQQ,\(Q Per-Olof Nutti

36 SÅMEDIGGI I SAMETINGET Stivrrasagadoalli/Styrelseordförande Sagadoalli mearradus /Ordföraudebeslut Sagadoalli mearradus Karen-Ann Hurri representerar Sametinget vid FN :s kvinno kommission den mars 2018 i New York Dag som ovan '\?.:. l(;r.\11_~ Per-Olof Nutti 2

37 BUDGETUPPFÖUNING Budgetuppföljning per Sammanställning 3 1 Sametinget Verksamhet (tkr). Utfall per Budget per Budget 2018 Prognos 31/12. Not Folkvalda ' ,,, ~,s,_.... I& $ ~#.,..., Sårnediggi Sämedigge Såmiediggie Saemicdigkie Förvaltning Kanslichefens stab Admin & ekonomi Språk Kultur Samhälle, miljö och renni Näringsavdelningen Summa Summa ' Regleringsbrev Resultat för perioden Kommentarer 1. Vakanta tjänter. De låsta 4 mkr ligger under staben. 2. Vid nytt it-avtal tillkommer kostnad ner för transforamtion. It-upphandlingen är överprövad och ligger hos förvaltningsrätten för beslut 3. Vaknt tjänst där budget går till Giellagaldus verksamhet. 4. Inköp av konsult avseende biblioteksverksamhet. 5. Va kant tjänst Summa disponibelt belopp för sametinget är tkr vilket innebär att icke budgeterade medel för 2018 uppgår till en summa om 535 tkr. Årets resultat 2017 tillsammans med de vakanta tjänsterna ger en budget för tillfälliga kostnadsökningar på tkr. Prognosen för året om Sametinget inte får tilldelat de 4 mkr är tkr. Utskrivet: :27 ~ ~ ~ 1

38 BUDGETUPPFÖUNING Folkvalda Verksamh (tkr) Utfall per Budget per Budget 2018 Prognos 31/12 Not 2251 VALNÄMND Valberedningen UNGDOMSRÅD STYRELSELE ARBETE STYRELSEORDFÖRANDEN PARTISTÖD UPPDRAG/PROJEKT SPR Presidium SPRÅKNÄMND NÄRINGSNÄMND RENNÄRINGSNÄMND PLENUM KULTURNÄMND RÅDSLAG (UTSKOTI) 200 Summa Rekvisitioner har ej inkommit för vissa partier. Partistödet betalas ut för hela året när rekvisition inkommit. 2. Redovisning för dessa finns på nästa blad. Utskrivet: :27 2

39 BUDGETUPPFÖUNING Folkvalda Fördelning av 2234 uppdrag och projekt Uppdrag/Projekt (tkr) Utfall.. Budget Renskötsel konvention Urfolksrättigheter klimat 130 Utredning valnämnden 100 Etiskt råd Sanningskommission 150 Utredningar och uppdrag inom samepolitik, hälsa, idrott etc övervakningskommitten 150 Kommitten för samiska national symboler 100 Summa..-: --.- I>: ' Remiss Läroplan Utskrivet: :27 2

40 BUDGETUPPFÖUNING Rennäringsanslaget Verksamh Utfall per Budget per Budget 2018 Not KATASTROFSKADESKYDD STATISTIK OM SAMISKT NÄRINGSLIV FRÄMJ. RENNÄR TOLERANSNIVÅER MIUÖPROJEKTET MARKANVÄNDNINGSREDOVISNING PRISTILLÄGG ERSÄTTNING TJERNOBYL UNDERHÅLL AV RIKSSTÄNGSEL RENMÄRKESREGISTER RENBRUKSPLANER ROVDJURSINVENTERING SÄRSKILD SKADEERS. Skadeförebyggande åtgärder SÄRSKILD SKADEERS. Massdödade renar Rovdjursersättning Vägförening Anslags kredit Summa Kommentarer till främjandeanslaget 1. Summa att budgetera enligt utfall 2017 är kr Summa disponibelt belopp enligt regleringsbrev Anslags kredit för 2018 är beviljad till tkr Utskrivet: :27 4

41 BUDGETUPPFÖUNING Övriga sakanslag Verksamh Utfall per Budget per Nationella minoriteter. '' : ' ' NATIONELLT UPPFÖUNINGSANSVAR HEMSIDA NAT MINORITETER STATSBIDRAG KOMMUNER OCH LANDS SAMISKA SPRÅKCENTRUM 1570 Språk och kultur Samefonden BIDRAG SAMISK KULTUR (anslag 1:2) Samefonden Samefonden Budget Prognos 31/ not Bidragsfördelning av utbetalda bidgra via anslag 1:2 och Samefonden Konto Konto(T) 2180 ORGANISATIONS 0 FÖRENINGSBIDRAG 2181 PROJEKTBIDRAG 2185 SAMISK MEDIA 2186 SAMISK TEATER 2187 SAMESLÖJD SAMISK BIBLIOTEKSVERKSAMHET PROJEKTBIDRAG VERKSAMHETSSTÖD Summa utbetalda bidrag (Samefond+ kulturanslaget) Belopp Utskrivet: :27 5

42 BUDGETUPPFÖUNING övriga externa medel Verksamh Utfall per Budget per Budget INTERREG 4 SAPMI Renbruksplaner LANDSBYGDSUTVECKLING Samisk mat Rasism mot samer Klimat- sårbarhetsanalys o handlingspla Prognos 31/12 Not OH-kostnader som ej täcks av TA-medel: lokalhyra, tidskrifter, etc, telefon, internet, data, rekreation och motion, fil ftgshälsovård, läkemedel, övr. sjukvård, bisnode. Ett negativt resultat belastarförvaltningsanslaget (näringsavdel) 2. Avtalsperioden är till Utskrivet: :27 6

43 Dnr Kultunleparteruentet STOCKHOLM.:~r~ -,.-. -~-,;\I1 \!..) $ifu;te_~ggf $~rocdj;f!g"e Sai)liodigglo 'sacm.1cdlgkl:e Redovisning av effektiv intern styrning och kontroll enligt regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Sametinget. Enligt reglerings brevet sk<i Sametinget redovisa vilk<i insatser som vidragits för att säkerstälfa en effektiv intern styrning och kontroll. Organisation 12 februari 2018 har Sametinget gått över i en ny organisation där tre avdelningar uppdelats till fem. Syftet med omorganisationen är att anpassa organis<itionen till den politiska nämndsstrukturen. Admirnstrationen via Statens service center (SSC) har återigen kantats av problem. Den löneadministrativa delen hos SSC har flertalet gånger uteblivitmed arvodesutbetalnil1gar trots att Sametinget hållit sina tidsramar tidsramarna. Ekonomi För att tillgodose kravet pli god utgiftskontroll har Sametinget per 31 januari 2018 följt llj:lp och genomfört en analys av anslagsposterha. Under de två första månaderna har Sametinget 3 vakanta tjänster men prognosen visar dock på att tjänsterna kommer tillsätts och kostnaderna kommer att öka ilman årets shitvilket ger budget i balans vid årets slut Kulturnämnden som har ansvarsområde för anslag 1:2 )Jidragtill ;illjtiän kulturverksamhet ap. 5 bidrag till samisk kultur har 31 januari 201$ beslutat och utbetalt delar av anslaget Vilket följer budgetför året. Anslaget prognosti.seras ha budget i balans per 31 januari Utfalletper31 januari 2018 för anslagspöst 7:1 visar attlltfallet följer budget vilket betyder att anslagsposter prognosticeras vara i balans Vid årets slut. Utfall för anslag främjande av rennäringen 1:22 per 31 januari 2018 följer budget. Prognos för perioden är dock osäker då klimatförändringarna medför ett låst betet. Detta innebär att katastrofskadeersättning kommer att utbetalas enligt 35 rennäringsförordningen (1993: 385). Kompetensförsörjning Sedan föregående!sk-rapportering har Sametinget påbörjat rekryteringen till tre nya tjänster. Intervjuerna berälmas vara genomförda till mars utgång. Under hösten startade Sametinget arbetet för att rekrytera en vikarierande nordsamisk språkkonsulent. Tjänsten är fortsatt vakant. IT/IS Sametinget har fortfarande inte kunnat utveckla handl~ggarsystem för bland annat renmärken och rovdjurs ersättningar. Detta beroende på det svåra ekonomiska läget för ap 1:22 vilket medför att ekonomiska resurser saknas för att driva projektet vidare. Detta innebär en kostnadsökrnng då Sametinget måste ha kvar gamla operativsystem och licensertrots att den tekrnska utvecklingen i samhället kräver uppdaterade system. 1

44 ' Driftsleverantören för ett av handläggarsystemet har sedan en tid aviserat om att kompetens inom systemet planerar att avsluta sin tjänst vilket innebär att kunskapen om systemet också avvecklas. Detta kan resultera i att arbetsprocesserna kommer att återgå till äldre arbetsprocesser med resursökningar som följd. Under december och januari har Sametinget genomfört en konkurrensutsatt upphandling gällande it-drift där målet var att teckna avtal till den 1 februari En av de tre inlämnade anbudsgivarna har lämnat in för överprövning. Övriga uppdrag Sametinget har i januari tillsatt en person för uppdraget med moderna beredskapsjobb i staten. I februari överlämnade Sametinget även delrapporten för uppdragetjämställdhetsintegreringi myndigheter. Giron r1 laavi<]. I Anja taube Kanslichef /i\, (tl ilbz:_. di1'--c2~s~~ u-~ Q~~ Malin Mäkelä Avdelningschef ekonomi/administration 2

45 Revidering: Avser tillägg punkt 6 markerat fet kursiv stil. Ny politisk organisationsstruktur för ett effektivare politiskt arbete i Sametinget. UPPDRAGSBILAGA för Sametingets styrelseledamöter Uppdragsbilagan reglerar vilka arbetsuppgifter, sammanträden och andra förrättningsuppdrag som ingår i avtalet som omfattar det fasta arvodet om 0,4 inkomstbasbelopp för styrelsens ledamöter. Förtroendearbetstid tillämpas och ledamoten lägger sina arbetstider med hänsyn till arbetsuppgifterna. Uppdrag och förrättningar som ingår i det fasta arvodet för styrelsens ledamöter under mandatperioden Varje enskild ledamot ska i styrelsen inneha ansvar över var sitt politikerområde enligt nedan. Arbete, möten och andra förrättningsnppdrag som härrör till respektive ledamots ansvarsområde ska ingå i det fasta månadsarvodet Miljö-klimatfrågor 1.2. Kulturfrågorna 1.3. Språk - utbildningsfrågor 1.4. Hälsa - omsorg- idrott - jämställdhetsfrågor 1.5. Rennäringsfrågor 1.6. Näring - mediepolitiska frågor Utredningsfrågor och andra specifika uppgifter som beslutas av styrelsen att utföras av ansvarig ledamot. 2. Sammanträden och förrättningar som ingår i det fasta arvodet Samtliga styrelsemöten, fysiska och telefonmöten 2.2. Styrelsens gemensamma förrättningsuppdrag, såsom dialogmöten med regering, departement, myndigheter, landsting och kommuner Övriga möten som styrelsen gemensamt kallar till. 3. Styrelseledamöter som innehar ordförandepost i nämnd/kommitte 3.1 För styrelseledamot som innehar ordförandepost i nämnd eller kommitte ska sammanträden, möten och förrättningar som rör nämnds eller kommittes arbete ingå i det fasta ordförandearvodet för respektive nämnd/ kommitte. 4. Arvode för övriga möten/ förrättningar eller annan arbetsuppgift. 4.1 För arbetsuppgift eller fcirrättning som inte ingår i ledamots/ledamöters fasta arvodesuppdrag ska ersättning utgå enligt Sametingets fastställda arvodesreglemente. 5. Rapporter Varje enskild styrelseledamot ska skriftligen avge rapport med redovisning över vilka möten, förrättningar eller annat arbete som uträttats inom ramen för det fasta arvodet. Rapport ska avse tiden mellan styrelsens sammanträden enligt styrelsens fastställda sammanträdesplan och vara kansliet tillhanda senast 1 vecka innan nytt sammanträde.

46 6. Sjukdom eller annat förhinder att fullgöra uppdrag för ledamot enligt 7 i Förordning om resor och ersättningar för Sametingets förtroendevalda 6.1 När ledamot varit förhindrad att fullgöra sitt uppdrag under en tid som överstiger två månader ska styrelsen fastställa från vilken dag därefter arvodet ska minskas i motsvarande mån. Styrelsen prövar om omfattningen av förhindret motiverar minskning av arvodet, hur mycket arvodet ska minskas och för vilken tid i så fall minskning ska ske. Om den ledamot som ärendet berör inte är närvarande när beslutet fattas ska ledamoten meddelas särskilt om beslutet. (Paragrafen beslutad av styrelsen vid revidering av uppdragsbilaga datum april -2018) Styrelsen för Sametinget

47 BILAGA3 Generella bestämmelser för barnomsorg i samband med förtroendevaldas uppdrag i Sametinget 1 Dessa bestämmelser gäller för förtroendevalda som avses i 4 Förordning om resor och ersättningar får fårtroendevalda i Sametinget. Förtroendevald med barn har rätt till ersättning för kostnader för barntillsyn som uppkommer när uppdraget fullgörs. Rätt till sådan ersättning kan föreligga såväl när uppdraget utförs på hemorten som när uppdraget utförs på annan ort i Finland, Norge eller Sverige och därför föranleder att någon genom den förtroendevaldes försorg följer med och utövar barntillsyn under den förtroendevaldes tjänstgöringstid. 2 Rätten till ersättning gäller för barn som normalt vårdas i den förtroendevaldes familj och som under kalenderåret fyller högst 11 år. Om särskilda skäl finns kan ersättning betalas även för tillsyn av barn som är äldre. Ersättning betalas inte för tillsyn som utförs av egen familjemedlem eller sammanboende med undantag för förtroendevald vars barn ännu inte uppnått en ålder av ett år. Ersättning betalas heller inte för den ordinarie tid som barnet vistas i kommunal eller annan barnomsorg. Bestämmelserna ändrar inte den praxis som Sametinget upparbetat gällande fri resa, kost och logi för den som anlitas för barntillsyn. 3 Barntillsynen organiseras av den förtroendevalde. 4 Ersättningsnivån för barntillsyn fastställs av Sametingets styrelse. Kanslichefen beslutar om ersättning efter ansökan på särskild blankett. 5 Ersättning kan inte utgå till förtroendevald som utför uppdragen på heltid eller betydande del av heltid. Beslutad av Sametingets styrelse , X

48 Såmediggi Såmedigge Såmiediggie Sa_e~~~-~~~--.. KULTURNAMNDENS DELEGATIONSORDNING Beslut av kulturnämnden den 7 mars 2013 Fastställd av styrelsen , 52 Ändrad av styrelsen , 8 Ändrad av styrelsen , 206 Ändrad av styrelsen , 60

49 KULTURNÄMNDENS VERKSAMHET DELEGATIONSORDNINGEN, STATUS OCH FUNKTION FASTSTÄLLANDE Styrelsen ska inför varje verksamhetsår fastställa delegationsordningar för Sametingets skilda verksamhetsområden. Delegationen härleds från Sametingets politiska program samt från externa beslut, d.v.s. lagar, förordningar, föreskrifter och särskilda reger:i:ngsbeslut. Kulturnämndens uppgifter enligt lag och förordning och enligt beslut av Sametingets plenum beskrivs övergripande i Arbetsordning for Sametingets sh;relse och nämnder. Kulturnämndens främsta uppgift är att främja ett starkt och mångfaldigt samiskt konst- och kulturliv och besluta om fördelning av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer, Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum samt Giron sarni teåhter. Nämnden ansvarar för att sammanställa mål, riktlinjer och prioriteringar i ett politiskt handlingsprogram som ska underställas Sametingets plenum för beslut. I sitt arbete ska nämnden följa det politiska handlingsprogrammet. 1 SYFTE Delegationen är grunden för den interna verksamhetsstyrn:i:ngen. De mål som uttrycks i den kulturpolitiska och övriga politiska program operational:i:seras i enskilda verksarnhetsgrenars och enheters planerade aktiviteter under året. GENOMFÖRANDE Nämnden beslutar, inom sitt verksamhetsområde och i enlighet med fastställd delegationsordning och politiskt handlingsprogram i frågor som rör förvaltningen och Sametingets mynd:i:ghetsutövn:i:ng samt i andra frågor som den enligt lag eller annan författning ska ha hand om. 2 Nämnden bereder och yttrar sig i ärenden som plenum överlämnat till den och ansvarar för att Sametingets plenums beslut verkställs. Nämnden ska redovisa till Sametingets plenum hur de har fullgjort uppdrag som Sametingets plenum har lämnat till den. 3 SAMETINGETS FÖRVALTNINGSORGANISATION Övriga uppgifter enligt lag eller annan författning som faller inom nämndens ansvarsområde och som inte framgår enligt delegation nedan får beslutas av Sametingets kanslichef enligt den ordning som gäller för Sametingets förvaltningsorgan:i:sation. Nämnden får därutöver delegera sina uppgifter till Sametingets kanslichef. Sådana frågor som är av principiell eller annan viktigt betydelse ska trots det nyss anförda ändå underställas Sametingets styrelse eller berörd nämnd för beslut. UPPFÖLJNING Styrelsen, nämnderna och de externa organ vars styrelser utses av Sametinget (Sarneskolstyrelsen och Samefondens styrelse) ska se till att den interna kontrollen inom ansvarsområdet är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.' 1 17 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 2 13 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 3 12 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 4 14 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 2(3)

50 KULTURNÄMNDENS VERKSAMHET Samisk kultur Besluta om Sametingets årliga budgetunderlag (Sametingslag) Fastställa direktiv och budget för regeringsuppdrag inom kulturnämndens ansvarsområde Sammanställa mål, riktlinjer och prioriteringar i ett politiskt handlingsprogram som ska underställas Sametingets plenum för beslut Besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur, samiska organisationer, Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum samt Giron sårni teåhter. Besluta om och utbetala verksamhetsbidrag till sameföreningar Besluta om anstånd med redovisning av projektbidrag Besluta om riktlinjer för handläggningen inom kulturnämndens ansvarsområde På styrelsens uppdrag yttra sig om eller utforma svar på motioner för behandling i plenum Besluta om remissyttranden med principiellt viktigt innehåll inom kulturnämndens ansvarsområde Ansvarig Styrelsen Kulturnämnden Kulturnämnden Kulturnämnden Kanslichefen Kanslichefen Kulturnämnden Kulturnämnden Kulturnämnden 3(3)

51 -- -~ """""""''"""''""""- - -" ""'""'"'"'''''-"""'"'"'''""""""'""""""'' ""'''''"'''""-''"""'""""'""""''-''''''"'"'""''''''"""'''''""'''''-"""""'""''"" - "''""-"'"- - """''""''"""'''""""""""'''"'" Samediggi Samedigge Samiediggie Saemiedigkie...,......,...,...,,.,...,..., NÄRINGSNÄMNDENS DELEGATIONSORDNING Fastställd av styrelsen , Ändrad av styrelsen , 8 Ändrad av styrelsen , 60

52 NÄRINGSNÄMNDENS VERKSAMHET DELEGATIONSORDNINGEN, STATUS OCH FUNKTIION FASTSTÄLLANDE Styrelsen ska inför varje verksamhetsår fastställa delegationsordningar för Sametingets skilda verksamhetsområden. Delegationen härleds från Sametingets politiska program samt från externa beslut, d.v.s. lagar, förordningar, föreskrifter och särskilda regeringsbeslut. Näringsnämndens uppgifter enligt lag och förordning och enligt beslut av Sametingets plenum beskrivs övergripande i Arbetsordning for Sametingets sh;relse och nämnder. Näringsnämndens främsta uppgift är att medverka i samhällsplaneringen. Nämnden ansvarar för att sammanställa mål, riktlinjer och prioriteringar i ett politiskt handlingsprogram som ska underställas Sametingets plenum för beslut. I sitt arbete ska nämnden följa det politiska handlingsprogrammet. 1 SYFTE Delegationen är grunden för den interna verksamhetsstyrningen. De mål som uttrycks i näringspolitiska och övriga politiska program operationaliseras i enskilda verksaruhetsgrenars och enheters planerade aktiviteter under året. GENOMFÖRANDE Nämnden beslutar, inom sitt verksamhetsområde och i enlighet med fastställd delegationsordning och politiskt handlingsprogram i frågor som rör förvaltningen och Sametingets myndighetsutövning samt i andra frågor som den enligt lag eller annan författning ska ha hand om. 2 Nämnden bereder och yttrar sig i ärenden som plenum överlämnat till den och ansvarar för att Sametingets plenums beslut verkställs. Nämnden ska redovisa till Sametingets plenum hur de har fullgjort uppdrag som Sametingets plenum har lämnat till den. 2 SAMETINGETS FÖRVALTNINGSORGANISTION Övriga uppgifter enligt lag eller annan författning som faller inom nämndens ansvarsområde och som inte framgår enligt delegation nedan får beslutas av Sametingets kanslichef enligt den ordning som gäller för Sametingets förvaltningsorganisation. Nämnden får därutöver delegera sina uppgifter till Sametingets kanslichef. Sådana frågor som är av principiell eller annan viktigt betydelse ska trots det nyss anförda ändå underställas Sametingets styrelse eller berörd nämnd för beslut. UPPFÖLJNING Styrelsen, nämnderna och de externa organ vars styrelser utses av Sametinget (Sameskolstyrelsen och Samefondens styrelse) ska se till att den interna kontrollen inom ansvarsområdet är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt Arbetsordning för sametingets styrelse och nämnder 2 13 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 2 12 Arbetsordning för Sametingets styrelse och närrmder 3 14 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 2(3)

53 NÄRINGSNÄMNDENS VERKSAMHET Samiskt näringsliv Besluta om Sametingets årliga budgetunderlag (Sametingslag) Besluta om föreskrifter (Sametingslag) Besluta om strategier för genomförande av åtgärder i EU-program för att säkerställa att samiska frågor, inklusive rennäring, beaktas Fastställa direktiv och budget för regeringsuppdrag inom ansvarsområdet Fastställa direktiv och budget för av Sametinget initierade eller ägda näringsprojekt samt avgöra prioriteringar i innehåll och budgetförändringar under projekttiden Besluta om riktlinjer för handläggningen inom näringsnärnndens ansvarsområde På styrelsens uppdrag yttra sig om eller utforma svar på motioner för behandling i plenum Besluta om remissyttranden med principiellt viktigt innehåll inom näringsnänmdens ansvarsområde Fördela medel som underställs näringsnämndens beslutsbefogenhet Länma förslag på föreskrifter inom de områden som faller inom nämndens ansvarsområde Ansvarig Styrelsen Styrelsen Näringsnärnnden Näringsnärnnden Näringsnärnnden Näringsnämnden Näringsnärnnden Näringsnärnnden Näringsnänmden Näringsnärnnden 3(3)

54 Samediggi Samedigge Samiediggie Sa_~~~~-~!<i~--- RENNÄRINGSNÄMNDENS DE LEGA TIONSORDNING Beslut rennäringsnämnden den 21 november 2012 Fastställd av styrelsen , Ändrad av styrelsen , 8 Ändrad av styrelsen , 60

55 RENNÄRINGSNÄMNDENS VERKSAMHET DELEGATIONSORDNINGEN, STATUS OCH FUNKTION FASTSTÄLLANDE Styrelsen ska inför varje verksamhetsår fastställa delegationsordningar för Sametingets skilda verksamhetsområden. Delegationen härleds från Sametingets politiska program samt från externa beslut, d.v.s. lagar, förordningar, föreskrifter och särskilda regeringsbeslut. Rennäringsnämndens uppgifter enligt lag och förordning och enligt beslut av Sametingets plenum beskrivs övergripande i Arbetsordning för Sametingets sti;relse och nämnder. Rennäringsnämndens främsta uppgift är att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att rennäringens intressen beaktas vid utnyttjande av mark och vatten. Nämnden ansvarar för att sammanställa mål, riktlinjer och prioriteringar i ett politiskt handlingsprogram som ska underställas Sametingets plenum för beslut. I sitt arbete ska nämnden följa det politiska handlingsprograrnmet.1 SYFTE Delegationen är grunden för den interna verksamhetsstyrningen. De mål som uttrycks i den rennäringspolitiska planen och övriga politiska program operationaliseras i enskilda verksamhetsgrenars och enheters planerade aktiviteter under året. GENOMFÖRANDE Nämnden beslutar, inom sitt verksamhetsområde och i enlighet med fastställd delegationsordning och politiskt handlingsprogram i frågor som rör förvaltningen och Sametingets myndighetsutövning samt i andra frågor som den enligt lag eller annan författning ska ha hand om. 2 Nämnden bereder och yttrar sig i ärenden som plenum överlämnat till den och ansvarar för att Sametingets plenums beslut verkställs. Nämnden ska redovisa till Sametingets plenum hur de har fullgjort uppdrag som Sametingets plenum har lämnat till den. 3 SAMETINGETS FÖRVALTNINGSORGANISTION Övriga uppgifter enligt lag eller annan författning som faller inom nämndens ansvarsområde och som inte framgår enligt delegation nedan får beslutas av Sametingets kanslichef enligt den ordning som gäller för Sametingets förvaltningsorganisation. Nämnden får därutöver delegera sina uppgifter till Sametingets kanslichef. Sådana frågor som är av principiell eller annan viktigt betydelse ska trots det nyss anförda ändå underställas Sametingets styrelse eller berörd nämnd för beslut. UPPFÖLJNING Styrelsen, nämnderna och de externa organ vars styrelser utses av Sametinget (Sameskolstyrelsen och Samefondens styrelse) ska se till att den interna kontrollen inom ansvarsområdet är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 2 18 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 3 18 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder

56 RENNÄRINGSNÄMNDENS VERKSAMHET Rennäringsnämndens ansvarsområde Besluta om Sametingets årliga budgetunderlag (Sametingslag) Besluta om föreskrifter (Sametingslag) Utse företrädare i samverkansråden för Norra och Mellersta rovdjursförvaltningsområdena 4 Styrelsen Styrelsen Styrelsen Ansvarig Lämna budgetförslag till styrelsen avseende rennäringens främjandeanslag Besluta om omdisponeringar inom ramen för anslaget främjande av rennäringen Besluta om medlemskapsfråga enligt 12 RNL' Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Besluta i ärenden som avser renmärkesansökningar som har med medlemskap/skötesrenägande i sameby och där samebyn inte medger inträde Fastställa riksintressen för rennäringe116 Besluta om remissyttranden med principiellt viktigt innehåll inom rennäringsnämndens ansvarsområde Föreslå en ledamot som representerar rennäringen i viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 7 Lämna förslag på föreskrifter inom de områden som faller inom nämndens ansvarsområde Besluta om riktlinjer för handläggningen inom rennäringsnämndens ansvarsområde Indela i byområden 8 På styrelsens uppdrag yttra sig om eller utforma svar på motioner för behandling i plenum Samråda med länsstyrelsen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län om ledamöter och ersättare i rennäringsdelegationen 9 Registrera sameby och pröva stadgar 10 Pröva överklagande om förskottsdebitering i samebyar 97 RNL Förordna syssloman för sameby utan styrelse 11 Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rern1äringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden 4 Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn, 3 5 Rennäringslagen (1971:437) 12 6 Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenonuåden m.m Förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer 6 och 7 s Rennäringslag 1971:437) 7 9 Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion Rennäringslag (1971:437) Rennäringslag (1971:437) 50

57 RENNÄRINGSNÄMNDENS VERKSAMHET Beslut om bidrag för att till viss del täcka sådana kostuader för utfodring som uppstått på grund av synnerligen svåra betesförhållanden (Regleringsbrevet) Besluta om ersättuing för kostuader för medling vid tvister om skador av renbetuing på åkermark (reg]eringsbrev, förordning) Föreslå regeringen ersättuingsbelopp för rovdjursförekomst enligt 6 Viltskadeförordningen. Fastställa direktiv och budget för regeringsuppdrag Fastställa direktiv och budget för av Sametinget initierade eller ägda rennäringsprojekt samt avgöra prioriteringar i innehåll och budgetförändringar under projekttiden. Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Rennäringsnämnden Bilagor: Föreskrifter, förordning, riktlinjer.

58 ,.q \,:t L\\ :.. fe);,; ~ ~,.J Samediggi Samedigge Samiediggie ~~e.-~~~~~~~---- SPRÅKNÄMNDENS DELEGATIONSORDNING Antagen av Språknämnden Fastställd av styrelsen , 8 Ändrad av styrelsen , 8 Ändrad av styrelsen , 60

59 SPRÅKNÄMNDENS VERKSAMHET DELEGATIONSORDNING, STATUS OCH FUNKTION FASTSTÄLLANDE Styrelsen ska inför varje verksamhetsår fastställa delegationsordningar för Sametingets skilda verksamhetsområden. Delegationen härleds från Sametingets politiska program samt från externa beslut, d.v.s. lagar, förordningar, föreskrifter och särskilda regeringsbeslut. Språknämndens uppgifter enligt lag och förorduingar och enligt beslut av Sametingets plenum beskrivs övergripande i Arbetsordning for Sametingets stt;relse och nämnder. SYFTE Delegationen är grunden för den interna verksarnhetsstymingen. De mål som uttrycks i den språkpolitiska planen och övriga politiska program omsätts i enskilda verksarnhetsgrenars och enheters planerade aktiviteter under året. GENOMFÖRANDE Nämnden beslutar, inom sitt verksamhetsområde och i enlighet med fastställd delegationsordning och politiskt handlingsprogram i frågor som rör förvaltuingen och Sametingets myndighetsutövning sarnt i andra frågor som den enligt lag eller arrnan författuing ska ha hand om. 1 Nämnden bereder och yttrar sig i ärenden som plenum överlämnat till den och ansvarar för att Sametingets plenumbeslut verkställs. Nämnden ska redovisa till Sametingets plenum hur de har fullgjort uppdrag som Sametingets plenum har lämnat till den. 2 SAMETINGETS FÖRVAL TNINGSORGANISTION Övriga uppgifter enligt lag eller annan författuing som faller inom nämndens ansvarsområde och som inte framgår enligt delegation nedan får beslutas av Sametingets kanslichef enligt den ordning som gäller för Sametingets förvaltuingsorganisation. Nämnden får dämtöver delegera sina uppgifter till Sametingets kanslichef. Frågor som är av principiell art eller av annan betydande vikt ska trots det nyss anförda ändå underställas Sametingets styrelse eller berörd nämnd för beslut. UPPFÖLJNING Styrelsen, nämnderna och de externa organ vars styrelser utses av Sametinget (Sameskolstyrelsen och Samefondens styrelse) ska se till att den interna kontrollen inom ansvarsområdet är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt Arbetsordning för Sametingets styrelse ocl1 nämnder 2 12 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder 3 14 Arbetsordning för Sametingets styrelse och nämnder

60 Samisk språk Fastställa årsredovisningen Besluta om Sametingets budgetunderlag Fastställa direktiv och budget för regeringsuppdrag Yttra sig eller utforma remissyttranden med principiellt viktigt innehåll Besluta om föreskrifter Styrelsen Styrelsen Styrelsen Styrelsen Styrelsen Ansvarig Lämna förslag på föreskrifter inom de områden som faller inom nämndens ansvarsområde Besluta om riktlinjer för handläggningen inom ansvarsområdet Besluta om detaljbudget avseende anslagen 7:1 som disponeras av Sametinget: Nationellt uppföljningsansvar(ap 12), Stadsbidrag till kommuner och landsting i förvaltningsområden (ap 13) och Samisk språkcentrum (ap 14) På styrelsens uppdrag yttra sig om eller utforma svar på motioner för behandling i plenum På styrelsens uppdrag yttra sig eller utforma remissyttranden med principiellt viktigt innehåll Lämna förslag på mål för det samiska språkarbetet i en handlingsplan' Besluta om riktlinjer för statsbidrag vid vissa studier i samiska' Ansvara för uppföljningen av förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk när det gäller samer och sarniska4 Besluta om bidrag för att stärka samers samråd och dialog med kommunerna i förvaltningsområdet för det samiska språket (minoritetsanslagets anslagspost 13)' Besluta om stöd till verksamhet som bedrivs av organisationer som företräder den nationella minoriteten samer (minoritetsanslagets anslagspost 13)' Samråda med regeringen och länsstyrelsen i Stockholm om behov av föreskrifter gällande redovisning av statsbidrag' Utvärdera om förvaltningsmyndigheter tillämpar Samisk språkhandbok för förvaltningsmyndigheter för att praktiskt knnna synliggöra samiskan, öka den samiska språkkompetensen bland de anställda samt öka allmänhetens användning av samiska i kontakt med kommun och övrig förvaltning' Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden Språknämnden 2 Sametingslag (1992:1433) 3 Förordning (2007:1347) om statsbidrag vid vissa studier i samiska 4 Förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk 5 Regleringsbrev för nationella :minoriteter 6 Regleringsbrev för nationella minoriteter 7 Språkkommitt ns betänkande , kap. 7.3 s Språkkommittens betänkande , kap. 8.2

61 ~ '"" ::.. \!,_,$ Siunediggi Siunedigge Såinlediggie Saemiediglde Naturvårdsverket & Sametinget Regeringsuppdrag M2017!00665/Nm Dnr

62 Innehåll 1 SAMMANFATTNING 3 2 INLEDNING Uppdraget från regeringen Genomförande Centrala begrepp Avgränsningar 9 3 ARTIKEL 8(J) OCH 10(C) I KONVENTIONEN OM BIOLOGISK MÅNGFALD Artikel 8U) och 10(c) Ramverk för tolkning och genomförande Förståelsen av artikel 8U) och 10(c) utifrån CBD:s ramverk 18 4 NATIONELLT GENOMFÖRANDE Miljökvalitetsmålen och Strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster CBM och Naptek Myndigheters genomförandearbete Kunskapsbärares och andra aktörers roll i genomförandet Genomförande av artikel 80) och 10(c) i nationell rätt Sveriges rapportering till CBD:s sekretariat Agenda PÅGÅENDE FÖRVALTNINGSPROCESSER Tillvägagångssätt Förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen Renbruksplanen Traditionellt småskaligt mathantverk Vägledning-förvaltning av skyddad natur 57 6 ANALYS OCH SAMMANFATTANDE SLUTSATSER Bevara och sprida traditionell kunskap Respektera och säkerställa deltagande Följa upp 69 7 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER Bevara och sprida 71 1

63 7.2 Respektera och säkerställa deltagande Följa upp 77 8 FOKALPUNKTSANSVARET Fokalpunktsansvar enligt CBD Sametinget som fokalpunkt för samisk kunskapstradition Fokalpunkt för annan kunskapstradition 83 9 KÄLLFÖRTECKNING 85 2

64 1 Sammanfattning Den biologiska mångfalden utarmas Den snabba utvecklingen av dagens samhälle bar inneburit en hög belastning på naturen och dess biologiska mångfald. Kunskap om äldre, ofta skonsammare, brukningsmetoder och om jakt och fiske har påverkats så mycket att den riskerar förloras. Viktiga bärare av denna kunskap är urfolken med sina traditionella levnadssätt. Internationell uppmärksamhet Internationellt har denna utveckling uppmärksammats bland annat genom Konventionen om biologisk mångfald (CBD). Artikel 8G) och lo(c) i konventionen handlar om traditionell kunskap och sedvanebrnk. De skyldigheter som följer av artiklarna och tagna partsmötesbeslnt, är bland annat att respektera och bevara traditionell kunskap som är relevant för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, främja en bredare tillämpning och kunskaps bärarnas deltagande i processer som rör genomförandet av CBD och där traditionell kunskap eller sedvanligt nyttjande berörs. För att underlätta genomförandet på nationell nivå har ramverk antagits av partsmötet. Viktiga ramverk för denna rapport är Aichimålen, ekosystemansatsen, arbetsprogrannnet om skyddade områden, arbetsprogrannnet för nationellt genomförande av artikel 8G) med en rad frivilliga riktlinjer med mera och handlingsplanen för hållbart sedvanebrnk. Konventionens begrepp Internationella överenskommelser formuleras för att gälla i ett globalt perspektiv. Det innebär att innebörden av visa begrepp kan behöva preciseras i en nationell kontext. Traditionell kunskap är enligt artikel SG)"kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprnngliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald". Begreppet ursprungliga samhällen har sedermera ersatts av begreppet urfolk. De som besitter traditionell kunskap oumärnns fortsättningsvis som kunskapsbärare. I en svensk kontext är samer, fjällbönder och fäbodbrukare exempel på kunskaps bärare. "Några lokala samhällen med traditionellt livssätt" förutom det samiska folket är inte möjligt att avgränsa vare sig geografiskt, etniskt eller administrativ och är därför inte relevant för Sverige enligt Naturvårdsverket. Regeringen anger också att det handlar om grupper av kunskaps bärare snarare än "lokala samhällen med traditionellt livssätt". Den svenska kontexten Regeringens implementering av artiklarna 8G) och 10 ( c) har skett bland annat genom "Strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster", inom ramen för miljömålssystemet, genom myndigheternas verksamhet samt specifika uppdrag. Det nationella programmet för lokal och traditionell kunskap (Naptek) har spelat en viktig roll i det svenska genomförandearbetet särskilt för inventeringen av olilrn kunskapstyper. Flera myndigheter har initierat olika projekt och program inom 3

65 vilka de arbetar med frågor som rör traditionell kunskap, även om själva begreppet inte alltid nämns explicit. För Sametinget är dock traditionell kunskap en central del av verksamheten. Slutligen är sammanslutningar av kunskapsbärare inom den ideella sektorn i form av föreningar, stiftelser med mera centrala i arbetet. Pågående förvaltningsprocesser Genom fyra exempel har vi belyst olika arbetssätt. Förvaltningsverktyg för förekomsten av stora rovdjur kan tjäna som ett gott exempel på hur kunskaps bärare kan involveras i myndigheters förvaltning. I renbruksplanerna är traditionell kunskap grunden för metodik och arbetssätt. När det gäller traditionellt småskaligt mathantverk och vägledning för skyddade områden skulle mer kunna göras både för att bevara och sprida kunskapen och för att säkerställa deltagande av kunskaps bärarna. Slutsatser och analys Baserat på tidigare rapporter, genomgång av några exempel och efter kontakter med myndigheter och kunskaps bärare har vi identifierat vissa behov. För att möta behoven har vi formulerat förslag till åtgärder. Ett behov vi ser är att stärka kunskapsbärarnas möjligheter att ha kontakt med de yrkes- eller fritidssarnmanhang där deras kunskap är användbar, kan vidaxeutvecklas och spridas vidare. Kunskapsbärarnas möjligheter till deltagande behöver förstärkas. Ett armat behov är att traditionell kunskap som är relevant för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald ska värderas, respekteras och anses användbar och nödvändig i regelverk, förvaltning och beslutsfattande. Ytterligare behov är att följa upp genomförandearbetet. Atgärdsförslag För att stärka bevarandet och spridandet av traditionell kunskap föreslås dels ett pilotprojekt för att tillgängliggöra kunskapen, dels åtgärder inom landsbygdsprograrnmet. En ökad respekt för traditionell kunskap och ett förbättrat deltagande av kunskapsbärare kan nås genom en genomgång av relevanta regelverk, en förstärkning av Sametingets roll i miljömålssystemet, vidareutveckling av renbetesplanema och även en användning av modellen inom fäbodbruket. 4

66 För att möjliggöra uppföljning av genomförandet bör Sametinget ges ett statistikansvar, ett nytt etappmål tas fram och återrapporteringskrav införas för vissa myndigheter. Följande åtgärder föreslås: Stärka det praktiska kunskapsbevarandet Åtgärder inom landsbygdsprogrannnet Genomgång av regelverk Förstärkt roll för Sametinget i miljömålssystemet Vidareutveckling av ren-gis Utveckla ett ren-gis för utmarks bete Sametinget föreslås få statistikansvar Uppdrag om nytt etappmål Krav på återrapportering. Fokalpunktsansvar En utgångspunkt för uppdraget är att "de två myndigheterna tilldelas ett gemensamt fokal punktsansvar [... ] där Sametinget ansvarar för de delar som rör den samiska kunskapstraditionen och Naturvårdsverket ansvarar för annan kunskapstradition." Sametinget anser att deras fokalpunktsansvar i arbetet med CBD bör utformas från två huvudfunktioner. En av funktionerna är att stödja den nationella fokalpunkten (regeringen) och den andra att samordna/underlätta samverkan mellan samiska kunskapsbärare och myndigheter. Fokalpunkten för 8G) i CBD-arbetet är fokuserad på urfolkens traditionella kunskap. Bland EU-länder är det bara Finland, Frankrike och Malta som har fokalpunkter. Naturvårdsverket anser att det inte finns behov av att utse myndigheten till fokalpunkt för arman kunskapstraclition än den samiska. Det mesta av annan kunskapstradition än den samiska som kan vara av intresse för nationella åtgärder som är relaterat till lo(c) är kopplad till skötsel av marker, jordbruk, skogsbruk och fiske, eller till förädling av produkter från dessa näringar. Betydelsefulla styrmedel inom dessa områden administreras av andra myndigheter än Naturvårdsverket. 5

67 2 Inledning Den snabba utvecklingen av dagens samhälle har inneburit en hög belastning på naturen och dess biologiska mångfald. Det är inte bara art-rikedomen som minskar, stora förändringar har skett i hur mark och vatten nyttjas. Kunskap om äldre, ofta skonsammare, brukningsmetoder inklusive jakt och fiske har påverkats så mycket att de riskerar förloras. Viktiga bärare av denna kunskap är till exempel urfolken med sina traditionella levnadssätt. Internationellt har denna utveckling uppmärksammats bland annat genom konventionen om biologisk mångfald (CBD). Artikel 8G) och lo(c) i konventionen handlar om traditionell kunskap och sedvanebruk som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald. De skyldigheter som följer av artiklarna 8G) och IO(c) i CBD och tagna partsmötesbeslut, kan sammanfattningsvis delas upp i tre delar: skyldighet att respektera och bevara sådan traditionell knnskap om och sedvanligt nyttjande av biologiska resurser som är relevant för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, skyldighet att främja en bredare tillämpning av traditionell kunskap med kunskapsinnehavamas godkärmande samt en rättvis fördelning av nyttan som uppkommer när den traditionella kunskapen används och skyldighet att främja kunskaps bärarnas deltagande i processer som rör genomförandet av CBD och där möjligheterna att bevara och bibehålla traditionell knnskap eller praktisera sedvanligt nyttjande berörs. Även om den traditionella ekologiska kunskapen kan knytas till vissa grnpper av verksamhetsutövare med liknande natnrresurshushållning, så har den lika ofta en mycket lokal karaktär som utvecklats utifrån specifika lokala betingelser. Sverige är aktivt i förhandlingsarbetet och regeringen vill nu säkerställa fortsatt genomförande av dessa artiklar i Sverige. Arbetet har redan pågått i ett antal år och i många aktiviteter främjas traditionell kunskap. Med detta sagt kan fortfarande genomförandet stärkas. Det är mot deuna bakgrund som Naturvårdsverket och Sametinget redovisar uppdraget från regeringen. Rapportens syfte är att peka på organisatoriska lösningar och ge förslag på aktiviteter som bedöms knnna stärka genomförandet av artikel 8G) och 10( c) i Sverige. 2.1 Uppdraget från regeringen Naturvårdsverket och Sametinget har den 9 mars 2017 fått i uppdrag att föreslå åtgärder för att långsiktigt säkerställa att artiklarna 8G) och 10( c) i konventionen om biologisk mångfald (CBD) genomförs i Sverige. Förslagen ska utformas utifrån förutsättningen att de två myndigheterna tilldelas ett gemensamt fokalpunktsansvar för genomförm1det i Sverige, där Smnetinget ansvarar för de delar som rör den smniska kunskapstraditionen och Naturvårdsverket för arman kunskapstradition. Myndigheterna ska samverka i arbetet och förslagen utformas så att de kan stärka 6

68 den egna myndighetens och andra nationella myndigheters fortsatta genomförandearbete Genomförande Uppdraget har genomförts av Naturvårdsverket och Sametinget tillsammans. Projektgruppen har bestått av Lars-Ove Sjajn (projektledare), Matilda Månsson, Anne Walkeapää, Laila Öberg Ben Ammar och Leif Jougda från Sametinget och Ulrika Hagbarth (projektledare), Ola Inghe, Göran Blom och Anna von Sydow från Naturvårdsverket. Underlagsmaterialet har till stor del bestått av publikationer från Naptek. Information har hämtats från olika hemsidor och andra rapporter. Projektgruppen har även tagit fram och analyserat fyra exempel på pågående förvaltningsprocesser för att identifiera framgångsfaktorer och brister i omhändertagandet av traditionell knnskap. Kontakter har tagits med andra myndigheter, framförallt Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Synpunkter från andra aktörer har inhämtats vid ett möte den 5 december. Där deltog representanter från myndigheter, ideella organisationer och andra kunskapsbärare. Bland synpunkterna kan nänmas behovet av ekonomisk ersättning till mindre organisationer och ideella krafter för att knnna delta i processer och på möten med myndigheter, svårigheter att tolka begreppet traditionell knnskap, den tydliga kopplingen till jordbruks- och landsbygdspolitiken och ett visst missnöje med att inte ha fått vara delaktig i hela denna process. Synpunkterna har beaktats. Därefter har en analys gjorts som lett fram till de åtgärdsförslag som presenteras här. Naturvårdsverket och Sametinget har olika uppfattningar om texten under avsnitt "Sametingets kommentarer om och undersölrning av förvaltningsverktyget" men Naturvårdsverket har valt att redovisa texten utan kommentarer. Redovisningen beslutades den 1 mars 2018 av generaldirektör Björn Risinger för Naturvårdsverket och den 22 februari 2018 av styrelsen för Sametinget. 2.3 Centrala begrepp Här följer en kortfattad lista med centrala begrepp. Andra begrepp som förekommer i artikel 8G) och JO(c) förklaras i kapitel 3. CBD: Konventionen om biologisk mångfald (Convention ofbiodiversity). Ekosystemansatsen: En förvaltningsstrategi för integrerad skötsel av land, vatten och biologiska resurser för ett hållbart och rättvist nyttjande av biologisk mångfald. 1 dnr M2017/00665/Nm 7

69 Ansatsen beskrivs med tolv vägledande principer (kallas även Malawiprinciperna). Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om hur ansatsen och dess principer kan förstås och tillämpas i en svensk kontext'. Traditionell kunskap: Begreppet traditionell kunskap används i det följande som ett samlingsbegrepp för det som i artikel 80) omnämns som "kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald". Den traditionella km1skapen innebär ett holistiskt synsätt där gränserna mellan andligt och materiellt, religion och kunskap och kultnr och natur är flytande. Detta innebär att olika kultnryttriugar och aspekter på världsåskådning är relevanta. Vidare är samspelet mellan märmiska och natnr där båda parter ömsesidigt erbjuder och nyttjar tjänster av varandra central för det som utgör traditionell kunskap, särsldlt då kunskapen uppstår i människans relation till naturen. Traditionell kunskap består av kunskap, erfarenheter, sedvänjor och uppfattningar som hjälper märmiskan i sin interaktion med den omgivande naturen. Den inkluderar kunnande inom jordbruk, traditionell livsmedelstillverkning, djurskötsel, slöjd, jakt, fiske, insamling av olika nyttigheter, bekämpning och botande av sjukdom och skada, namngivning och förklaring av naturfenomen samt olika strategier för att överleva och forma siu omgivning. I en svensk kontext utgör samernas kunskap om renskötsel, jakt och fiske traditionell kunskap som bör hanteras enligt både 80) och 10( c ). Kunskap som överförts från generation till generation om hur olika lokala ängssystem skall skötas för att få långsiktig avkastning, knstnära fiskares vana vid sjöliv, fäbodbrukarnas kunskaper om djuren och om skogsbete, kunskap host ex amatörbiologer om förekomst av växt- och djurliv, är exempel på arman kunskapstradition som främst hanteras enligt 10( c ) 3. Kunskaps bärare avser de alctörer, individer eller grupper (organisationer och andra sammanslutningar) som besitter traditionell kunskap. I en svensk kontext kan det röra sig om fiskare, fäbodbrukare, samer, jord- och skogsbrukare, skärgårds-, fjäll- och skogsbönder, kust-, skärgårds- och insjöfiskare, jägare, hemslöjdare och amatörbiologer, men också stora grupper som på fritiden ägnar sig åt till exempel odling, uppfödning av husdjur, bär- och svampploclming med mera 4 Begreppen ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt. Partsmötets beslut Xll/12 konstaterar att det är fråga om två övergripande grupper: indigenous people and local communities - det vill säga urfolk och lokala samhällen. I svensk kontext är urfolk det samiska folket och lokala samhällen andra grupper av kunskaps bärare De skyldigheter som artikel 80) och 10( c) 2 Naturvårdsverket 2007 Rapport 5782 ' Se bl.a. prop. 2004/05:150 s ibid 8

70 uppställer för parterna gäller i förhållaude till både urfolk och lokala samhälleu med traditionella livssätt utan åtskillnad. Innehållet i artikel 8G) och 10( c) har dock särsldlt starka kopplingar till urfolksrätt och de rättigheter som urfolk tillerkäuns inom folkrätten och tillhörande internationella instrument. Principerna om FPIC, fullt effektivt deltagande, holistiskt synsätt och urfolks starka koppling till land och vatten, vilka återkommande lyfts fram i artiklarnas ramverk återfiuns i bland armat Urfolksdeklarationen och ILO:s konvention ur 169. Vidare har indilrntorerna för uppföljning av genomförandet av Aichimål 18 särskilt tagits fram med hänsyn till status och trender för urfolks förhållanden. Arbetsgruppen för 8Q):s samarbete med FN:s permanenta forum för urfolksfrågor tydliggör kopplingen mellan artiklarna och urfolks rättigheter/urfolksfrågor ytterligare. I rättsligt hänseende föreligger en statusskillnad mellan urfolk och lokala samhällen. I internationell rätt anses urfolk, med hänsyn till deras speciella relation till mark och vatten samt historiska förhållanden vara i behov av andra, mer långtgående rättigheter än andra minoriteter för att utveckla sin identitet och kultur. Baserat på detta synsätt har de genom sin status som urfolk därför tillerkänts vissa specifika rättigheter, såsom självbestämmande, rätt till land och vatten med mera. Samernas status som folk och urfolk har bekräftats av Sveriges riksdag år 1997 och i 1 kap. 2 femte stycket regeringsformen stadgas att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och sarufrmdsliv ska främjas. Mot deuna bakgrund är ett genomförande av artikel 8G) och 10( c) därför inte möjligt utan att samernas urfolksstatus och tillhörande rättigheter vad gäller nyttjande av mark, skydd av kultur och traditionell sysselsättning, språk och självbestämmande respekteras. Medan urfolket samer har en relativt tydlig avgränsning samt egna institutioner och organisationer finns i Sverige inga tydliga sådana avgränsningar vad gäller lokala samhällen med traditionella livssätt. Skrivningen i artikel 8j: "ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt" är anpassad för ett globalt perspektiv. I svensk kontext anser Naturvårdsverket att de1ma skrivning täcker in det samiska folket som är erkänt som urfolk. Några "lokala samhällen med traditionellt livssätt" i övrigt är det däremot inte möjligt att avgränsa vare sig geografiskt, etniskt eller administrativ och därför inte relevant för Sverige. Regeringen anger också att det handlar om grupper av kunskapsbärare snarare än "lokala samhällen med traditionellt livssätt". I deuna redovisning används därför begreppet "andra kunskaps bärare" i stället för "lokala samhällen med traditionella livssätt". 2.4 Avgränsningar CBD är en global konvention och dess artiklar behöver tolkas i nationell kontext. Detta framgår också genom skrivningen i artiklarna 8G) och lo(c): Varje 9

71 fördragsslutande part ska ["så vitt möjligt och om så är lämpligt" samt "med förbehåll för dess nationella lagstiftning"]. I enlighet med CBD:s egna definitioner är uppdraget avgränsat till traditionell kunskap som är relevant för bevarande och hållhart nyttjande av biologisk mångfald. Annan traditionell kunskap, exempelvis inom byggnadsvård, faller utanför. Vi har i denna rapport begränsat oss till analyser och förslag rörande miljöpolitik samt närings- och kulturpolitik med direkt bäring på näringar, delar av näringar och andra aktiviteter där vi bedömer att det finns bärare av traditionell kunskap. Renskötsel, jordbruk och skydd av områden är exempel på områden som berörs. Skogsbruk, jakt och fiske berörs inte eller i mycket liten omfattning. Åtgärder inom språkpolitik, minoritetspolitik, utbildnings- samt näringslivs- och landsbygdspolitik berörs inte. Uppdragets fokus ligger på berörda förvaltningsmyndigheters arbete. Eventuella behov av insatser inom exempelvis forskning och skolväsende tas inte upp. Uppdraget handlar om ett svenskt genomföraude varför det internationella arbetet endast beskrivs kortfattat och i relation till den svenska situationen. 10

72 3 Artikel BU) och 10( c) i Konventionen om biologisk mångfald Konventionen om biologisk mångfald är ett resultat från FN-toppmötet om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro, Brasilien år Sverige ratificerade konventionen Den trädde i kraft samma år. Konventionens övergripande mål är att bevara biologisk mångfald, att nyttja dess beståndsdelar på ett hållbart sätt samt att rättvist fördela den nytta som uppstår vid nyttjandet av genetiska resurser. Konventionen är rättsligt bindande för Sverige vilket även gäller partsmötets beslut. 5 Implementeringen av CBD och dess innehåll styrs av en rad olika tematiska arbetsprogram, protokoll, strategier och riktlinjer, som är mer eller mindre bindande (kallas i det följande övergripande för ramverk). Dessa ramverk beslutas av partsmötet som är konventionens högsta beslutande organ med huvuduppgift att övervaka konventionens genomförande. För genomförandet av artikel 8G) och relaterade artiklar har även en arbetsgrupp bildats med uppgift att till partsmötet lämna underlag till beslut angående genomförandet Artikel 80) och 10( c) Traditionella kunskaper som innehas av urfolk och lokala samhällen har identifierats som värdefulla och nödvändiga för bevarandet och nyttjandet av biologisk mångfald. Även omvänt är den biologiska mångfalden grundläggande för bevarandet av urfolks och lokala samhällens traditionella kunskap och sedvänjor. Urfolks och lokala samhällens livsstilar och traditionella kunskaper är ofta beroende av att kunna nyttja områden i deras ursprungliga sannnansättning av arter och livsmiljöer. Förhållandet mellan biologisk mångfald och traditionell kunskap och urfolks och lokala samhällens förvaltande av mark och biologiska resurser kollllller till uttryck i konventionens artikel 8G) och JO(c). 7 Artikel 8 har rubriken In situ-bevarande och handlar om olika direkta insatser för att bevara biologisk mångfald in situ, dvs. i sitt naturliga sanunanhang. Detta gäller både vild och domesticerad biologisk mångfald samt både kulturpåverkade och mindre påverkade landskap. Artikel 10( c) handlar om parternas ansvar att skydda och uppmuntra sedvanebruk som bidrar till biologisk mångfald och hållbart nyttjande. 5 Yaffa Epstein vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet har gjort en genomgång av konventionen och dess ramverk. 6 Ad Hoc Open-ended lnter-sessional Working Group on Article 80) and related provisions som hittills har sammankahats tio gånger 7 Enligt CBD ska även alla (biotopmässiga) tematiska arbetsprogram ta hänsyn till frågor om traditionell kunskap. 11

73 Artikel 8 Varje fördragsslutande part skall, så vitt möjligt och om så är lämpligt: (...) j) med förbehåll för dess nationella lagstiftning respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvärifor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologiskmångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor, samt främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor. Artikel 10 Varjefördragsslutande part skall, så vitt möjligt och om så är lämpligt: (...) c) skydda och uppmuntra sedvanligt nyttjande av biologiska resurser i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande. För att sammanfatta innebär artikel 8G) och 10( c ), för denna rapports vidkommande att såvitt möjligt och lämpligt ska traditionella knnskaper, innovationer och sedvänjor som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald respekteras, bevaras och bibehållas en bredare tillämpning av traditionella knnskaper, innovationer och sedvänjor med godkännande och deltagande av knnskapsbärarna främjas sedvanligt nyttjande i enlighet med t aditionella knlturella sedvänjor skyddas och uppmnntras. 3.2 Ramverk för tolkning och genomförande För att nnderlätta genomförandet på nationell nivå av de skyldigheter som följer av artikel 8GJ och 10( c) på har en rad ramverk antagits av partsrnötet. Ramverken förtydligar och definierar artiklarnas innehåll och sätter upp målsättningar och uppgifter för parterna att uppnå och utföra. De ramverk som huvudsaldigen är av vikt för denna rapport är Aichimålen, ekosystern.ansatsen och arbetsprogrammet om skyddade områden. Centralt är även arbetsprogrammet för nationellt genomförande av artikel 8GJ inom ramen för vilket en rad frivilliga riktlinjer rn.rn. tagits fram. Här kan nämnas Akwe: Kon-riktlinjerna, Tkarihwaie:ri etisk uppförandekod, Mo'otz knxtal frivilliga riktlinjer om tillträde till traditionell knnskap och handlingsplanen för hållbart sedvanebruk. För förståelsen av innehållet i artikel 8G) och 10( c) är även gemensamma ställningstaganden och uttalanden från partsrnötena av betydelse (se vidare nnder avsnitt 3.3). 12

74 Utöver de ramverk som upprättats finns flera andra internationella överenskommelser där traditionell kunskap behandlas och som är av betydelse för det nationella genomförandet av CBD. Här kan bl.a. nämnas Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling som FN:s generalförsamling antagit, Agenda 21, ILO:s konvention nr 169, Världsarvskonventionen, UNESCO:s Konvention om immateriellt kulturarv och FN:s Deklaration om urfolks rättigheter Aichimålen Partsmötet har antagit en strategisk plan för biologisk mångfald under perioden Denna plan innehåller 20 delmål som kallas Aichimålen. Planen innehåller en vision, samt målsättningar och arbetsprogram för att rädda den biologiska mångfalden och därigenom säkra fungerande ekosystem. Målen i planen ska nås genom att varje land sätter egna mål, anpassade efter nationella förutsättningar. För genomförandet av CBD:s artiklar 8G) och IO(c) är framför allt det 18:e målet av betydelse. 9 Aichimål 18 Ar 2020 är ursprungliga och lokala samhällens traditionella kunskap, innovationer och sedvänjor som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald och deras sedvanliga nytijande av biologiska resurser, respekterade med förbehåll för nationell lagstiftning och relevanta internationella åtaganden och integrerade och fullt ut återspeglade i tillämpningen av konventionen, under fullständigt och effektivt deltagande av ursprungliga och lokala samhällen på alla relevanta nivåer Ekosystemansatsen Ekosystemansatsen är en slags arbetsmetod, eller en förvaltningsstrategi för integrerad skötsel av land, vatten och biologiska resurser för ett hållbart och rättvist nyttjande av biologisk mångfald. 10 Ansatsen beskrivs med tolv vägledande principer (kallas även Malawiprincipema) där bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald sätts i ett större sammanhang för att knrma se vilka effekter olika åtgärder har på andra ekosystem eller områden än de som är målet för en viss åtgärd. Ansatsen inlduderar även rättviseaspekter, såsom att förvalta naturen långsiktigt med hänsyn till sociala, biologiska, ekonomiska och kulturella värden i omgivande ekosystem, samt att förankra processer lokalt och fånga npp lokala traditioner och kunskap i skötseln som ska underlätta dess användande. Centralt för ekosystemansatsen är att den förutsätter adaptiv förvaltning vilket innebär att åtgärder och kunskap hela tiden uppdateras och omvärderas utifrån ändrade 8 Antogs av det tionde partsmötet år 2010 i Nagoya, Japan: UNEP/CBD/COP10 Beslut X/2-9 Regeringen har uttryckt att Sverige har en ledande roll i erkännandet av traditionefl kunskap och urfolkens rättigheter. Prop. 2013/14: Antogs av det femte partsm5tet år 2000 i Nairobi, Kenya: UNEP/CBD/COP5 Beslut V/6 13

75 förutsättningar och tillgänglig kunskap. Enligt ekosystemansatsen ska åtgärder beslutas och genomföras på lägsta lämpliga nivå för att främja delaktighet och engagemang. Vidare förespråkar den att en försiktighetsprincip tillämpas. Genom att använda ekosystemansatsen som arbetsmetod läggs fokus på ett helhetsperspektiv där berörda aktörer är delaktiga i genomförande och förvaltning. 11 Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om hur ansatsen och dess principer kan förstås och tillämpas i en svensk kontext. 12 I vägledningen finns även en översättning av de riktlinjer till ekosystemansatsen som beslutats av partsmötet Arbetsprogrammet för skyddade områden I arbetsprogrannnet för skyddade områden uppställs målsättningar och åtgärder för att stödja inrättandet och skötseln av skyddade land- och marina områden. 14 Progrannnet består av sexton mål fördelade på fyra huvudelement. För varje mål anges en rad uppgifter som parterna ska genomföra inom en viss tidsram. Målen i arbetsprogrannnet skulle ha uppfyllts till år 2010 respektive 2012 vilket parterna inte förmått. Partsmötet har fattat beslut om att fortsätta arbeta med progrannnet varför det fortfarande är relevant för svenskt genomförandearbete. 15 Ett av målen (2.2) som skulle ha uppfyllts till år 2008 är fullt och effektivt deltagande av urfolk och lokala samhällen i förvaltningen av existerande skyddade områden och i inrättandet och förvaltningen av nya. Till detta mål är uppgift kopplad som anger att parterna ska främja möjligheterna (genom lagstiftning, policies, resurser) för urfolks och lokala samhällens samt andra relevanta aktörers deltagande i beslutsfattande samt utveckla deras förmåga och möjligheter att inrätta och förvalta skyddade område. Härutöver kan nämnas uppgifterna om att parterna ska uppmuntra inrättandet av skyddade områden som främjar urfolk och lokala samhällen genom att respektera, bevara och bibehålla traditionell km1skap, om att involvera urfolk och lokala samhällen och relevanta aktörer i planering och styrning enligt principerna i ekosystemansatsen och 11 Uttalas i handlingsplanen för hållbart sedvanebruk. 12 Ekosystemansatsen- en väg mot bevarande och hslfbart nyttjande av naturresurser, rapport 5782, 2007, Naturvårdsverket 13 Riktlinjerna beslutades vid det sjunde partsmötet år 2004 i Kuala Lumpur, Malaysia: UNEP/CBD/COP7 Beslut Vll/11 14 Antogs av det sjunde partsmötet år 2004 i Kuala Lumpur, Malaysia: UNEP/CBD/COP7 Beslut Vll/28. Arbetsprogrammet finns tillgängligt här: 10 Se UNEP/CBD/COP10 Beslut X/31 samt UNEP/CBDICOP11 Beslut Xl/24 14

76 3.5.4 om att utveclda mekanismer för konstruktiv dialog och informations- och erfarenhetsutbyte förvaltare av skyddade områden emellan samt mellan förvaltare av skyddade områden och urfolk och lokala samhällen Arbetsprogrammet för nationellt genomförande av artikel 8(j) Arbetsprogrammet har som övergripande mål att främja ett rättvist genomförande av artikel 8G) och relaterade frågor, på lokala, nationella, regionala och internationella nivåer och att säkerställa urfolk och lokala samhällens fulla och effektiva deltagande i alla delar och på alla nivåer i dess genomförande. 16 Programmet är därmed främst inriktat på uppföljning och nationell implementering. Arbetsprogrammet presenterar en rad olika tematiska områden med arbetsuppgifter som regelbundet följs upp av partsmötet. Uppgifterna utförs antingen direkt av parterna eller av exekutivsekreteraren eller arbetsgruppen som är ansvarig för programmet. De uppgifter som riktar sig till arbetsgruppen handlar oftast om framtagande av rekommendationer eller riktlinjer som vägleder parterna i det nationella genomförandet. Utförandet av arbetsprogrammets uppgifter har framför allt resulterat i olika riktlinjer och vägledningsdokument som stödjer parterna i genomförandearbetet och också kan tillämpas av andra aktörer (t.ex. företag och forslrningsinstitut) för att veta hur traditionell kunskap och kunskapsbärare respekteras i olika processer. De frivilliga riktlinjerna Akwe: Kon som behandlar genomförandet av kulturella, miljömässiga och sociala konsekvensbedömningar rörande alla exploateringar som är tänkta att ske på, eller sarmolikt kommer att påverka, heliga platser och mark- och vattenområden som traditionellt bebos eller nyttjas av urfolk och lokala samhällen. 17 Tkaribwaie:ri etisk uppförandekod som uppställer en rad principer för att vägleda interaktioner med urfolks- och lokala samhällen i fråga om främjande, respekt, bevarande och upprätthållande av traditionell kunskap och som syftar till att etablera eller förbättra de nationella ramverk som krävs vid interaktioner med urfolks- och lokala samhällen av bl.a. myndigheter, akademiska institutioner, den privata sektorn, potentiella intressenter i utvecldings- och/eller forskningsprojekt, råvaruindustrier, skogsbruk och andra aktörer som kan bli involverade. I synnerhet för utveckling av verksamheter på mark- och vattenområden som traditionellt används av urfolk- och lokala samhällen Antogs av det femte partsmötet år 2000 i Nairobi, Kenya: UNEP/CBD/COP5 Beslut V/16 och är resultatet av genomförandet av arbetsprogrammets nionde uppgift. 17 Antogs av det sjunde partsmötet år 2004 i Kuala Lumpur, Malaysia: UNEP/CBD/COP7 Beslut Vl!/16F. Läs mer här: 18 Antogs vid det tionde parts mötet år 201 O i Nagoya, Japan: UNEP/CBD/COP10 Beslut X/42 och är resultatet av arbetsprogrammets sextonde uppgift. Läs mer här 15

77 Mo' otz kuxtal :frivilliga riktlinjer som syftar till att vägleda framtagandet av mekanismer, lagstiftning, policies och andra administrativa åtgärder och initiativ för att säkerställa att användningen av traditionell kunskap är tillåten samt behandlar tillgång till traditionell knnskap med definitioner av fritt, på förhand, infonnerat samtycke, godkärmande och delaktighet, rättvis fördelning av vinster och arman nytta samt rapportering och förebyggande av otillåtet nyttjande. 19 Sedan år 2010 omfattar atbetsprogrannnet även frågor om hållbart sedvanebruk enligt artikel lo(c) (se nedan nnder 3.2.5). 20 De nppgifter i arbetsprogrammet som riktar sig till parterna är nppgift 1-4 på temat Mekanismer för deltagande av ursprungs- och lokalsamhällen. Dessa uppgifter omfattar bl.a. frågor om utarbetandet av mekanismer, riktlinjer, lämplig lagstiftning eller andra initiativ som främjar fullt och effektivt deltagande i genomförandet av konventionen och arbetsprogrannnet, i beslutsfattande om användandet av deras traditionella kunskap, i imättande och skötsel av skyddade områden samt i frågor som rör tillträde och vinstdelning av genetiska resurser. Arbetsprogrammet är på väg att slntföras och frågor om arbetsgruppens framtida organisation, arbetsformer och arbetsuppgifter är föremål för mellanstatliga förhandlingar som Sverige deltar i Ramverk rörande artikel 10(c) Som nänmts ovan har det reviderade arbetsprogrammet för 8G) också kommit att omfatta artikel 10( c ). Genom denna revidering har arbetsgruppen fått i nppdrag att utifrån Addis Abeba-principerna 21 ta fram ytterligare vägledning vad gäller hållbart nyttjande och därtill kopplade incitament för urfolk och lokala samhällen samt att även överväga insatser för att på nationell och lokal nivå öka nrfolks och lokala samhällens engagemang i att genomföra artikel 10 och ekosystemansatsen. Detta arbete har hittills bl.a. resulterat i en handlingsplan for hållbart sedvanebruk.n Handlingsplanen för hållbart sedvanebruk ÅJ: 2014 antog partsmötet en handlingsplan för hållbart sedvanebruk av biologisk mångfald.2' Målet med handlingsplanen är att främja ett rättvist genomförande av 19 Antogs vid det trettonde partsmötet år 2016 i Cancun, Mexico: UNEP/CBD/COP13 Beslut Xlll/18 och är resultatet av utförandet av uppgifterna 7, 10 och 12 arbetsprogrammet. Riktlinjerna finns tillgängliga här: https :flwww. cbd. i ntldoc/d ecisions/cop-13/ cop-13-dec-18-en. pdf 20 Revideringen beslutades av det tionde partsmötet i Nagoya, Japan: UNEP/CBD/COP10 Beslut X/43 Det reviderade arbetsprogrammet brukar omnämnas som Mu!tl-Year Programme ofwork on the implementation of Article SG) and related provisions of the Convention som även innehåller uppföljning av arbetsprogrammets uppgifter 21 Addis Abeba-principerna består av fjorton principer och operativa riktlinjer om hållbart nyttjande av biologiska resurser 22 Arbetsgruppen har även påbörjat en strategi för att integrera artikel 1 O{c) som en tvärsektoriell fråga inom konventionens övriga arbetsgrupper. 23 Antogs vid det tolfte partsmötet år 2014 i Pyeongchang, Sydkorea: UNEPJCBD/COP12 Beslut Xll/12 16

78 artikel lo(c) på lokal, nationell och internationell nivå och att även säkerställa ett fullt och effektivt deltagande av urfolk och lokala samhällen i alla steg och på alla nivåer i genomförandet. I handlingsplanen betonas att biologisk mångfald, hållbart sedvanebrnk och traditionell knnskap är naturligt sammanvävda. Vidare att nrfolk och lokala samhällen är direkt beroende av biologisk mångfald och hållbart sedvanebrnk och förvaltning av den för sin överlevnad, resiliens och knltur. De är därför väl lärupade att förvalta ekosystemen genom ekosystemansatsen. Handlingsplanen konstaterar att skyddade områden som inrättas utan i forväg informerat samtycke eller godkännande och deltagande av urfolk och lokala samhällen kan förhindra ti!lttäde till och användande av sedvanemarker och därigenom försvåra fortsatt sedvanebruk och utövande av den kunskap som är förknippad med särskilda områden eller specifika biologiska resurser. Vidare framhålls att hållbart sedvanebruk och ttaditionell kunskap kan bidra till effektivare naturvård av viktiga områden, antingen i form av samförvaltning eller gemensam skötsel av officiellt skyddade områden eller genom områden som ttaditionellt har bevarats av urfolk och lokala samhällen. Man lyfter fram följande initiativ som kan bidra i genomförandet av artikel lo(c): forskning om och dokumentation av traditionell kunskap och sedvanebrnk, pedagogiska projekt för att revitalisera urfolkens språk och traditionell kunskap, kartläggning av det lokala samhället, lokalförvaltning av och lokala skötselplaner för olika resurser, samt forskning och miljöuppföljning vad gäller biologisk mångfald och klimatförändringar. Handlingsplanen uppställer tre uppgifter med tillhörande vägledning som parterna kan utgå ifrån vid det nationella genomförandet. Uppgift 1 handlar om att integrera insatser och policies rörande hållbart sedvanebrnk, i nationella biodiversitetsstrategier och handlingsplaner genom att urfolk och lokala samhällen deltar i framtagandet av sådana doknment Uppgift 2 handlar om att fräruja och stärka lokala initiativ som stödjer och bidrar till genomförandet av artikel I 0( c ). Detta bl.a. genom att mobilisera finansiering och andra former av stöd för att :fräruja och stärka lokala initiativ Uppgift 3 handlar om att identifiera bästa tillvägagångssätt: fallstudier mekanismer, lagstiftning och andra lämpliga initiativ, även genom att studera redan existerande internationella initiativ. 17

79 3.3 Förståelsen av artikel BU) och 10(c) utifrån CBD:s ramverk I följru1de avsnitt beskrivs och förtydligas den närmare innebörden av de åtaganden/skyldigheter som artiklarna uppställer utifrån de ramverk och gemensamma ställningstagallden/uttalallden vid olika partsmöten. Avsnittet baseras till stor del på Naptek:s sammallställning av partsmötena fram till år 2004 som finns i rapporten Traditionell kunskap och lokalsamhällen: artikel 80) i Sverige.' Grundsatser Följallde principer och observationer återkommer i flera av artiklarnas ramverk och är centrala för deras förståelse, implementering och tillämpning. 25 Tillgången till traditionell klmskap ska vara underställd i förväg lämnade informerade medgivande eller i förväg lämnade informerade godkännfillde Ett holistiskt synsätt: där filldliga och kulturella värden och sedvänjor hos urfolk och lokala samhällen respekteras ska tillämpas. Traditionell kunskap ska värderas, ges samma respekt och anses lika fillvändhar och nödvändig som alldra former av klmskap Urfolks- och lokala samhällens fulla och effektiva deltagfillde i alla skeden av genomförfilldet av konventionen ska säkerställas Ekosystemru1satsen är en strategi för det integrerade brukalldet av lru1d, vatten och levande resurser som främjar bevarfillde och hållbart nyttjfillde av biologisk mångfald på ett rättvist sätt. Traditionell kunskap är inte statisk ntfill en kombination av ackumulerad kunskap, innovationer och fillpassningar till förändringar Bevarfilldet av biologisk mångfald går halld i hfilld med bevaralldet av kultnrell mångfald Urfolks och lokala samhällens sedvallebruk främjar biologisk mångfald Respektera, bevara och bibehålla traditionell kunskap Att respektera traditionell kunskap hfilldlar om attityden till traditionell klmskap och innebär att den ska ges likvärdig statns som vetenskaplig kunskap och vetenskapliga eller teknologiska innovationer. Likaså ska traditionellt bruk (sedvänjor) anses vara likvärdigt "modernt" nyttjfillde av de biologiska resurserna genomjordbruk, fiske, medicinskt bruk eller för fillllat syfte Protokoll och beslut från samtliga partsmöten finns tillgängliga här 25 Se tex. de inledande principerna ti!i arbetsprogrammet SU) 25 Detta framgår även av andra mellanstatliga överenskommelser t.ex. inom lpbes 18

80 Att traditionell kunskap respekteras kan komma till uttryck genom incitament såsom resurstilldelning som visar att traditionell kunskap uppskattas och betraktas som viktig så att kunskapsbärarna uppmuntras att upprätthålla den. Offentligt erkännande av traditionell kunskap genom att tillämpa den inom kultur/miljö/naturvårdsförvaltning är ett annat exempel på hur traditionell kunskap respekteras. Inför det tredjepartsmötet presenterade exekutivsekreteraren ett dokument över förståelsen av artikel 80). Enligt dokumentet inkluderar begreppet respekt frågor om markrättigheter och självbestämmande inklusive urfolks och lokala samhällens besittningsrätt till sina landområden. 27 Med bevarande avses i första hand ett bevarande av traditionell kunskap på plats (in situ 28 ) inom hela den kulturkontext som den existerar i. För att lamskapen ska kunna bevaras och utvecklas krävs en helhet samt att den på något sätt fo1ifarande nyttjas. Det är därför väsentligt att värna om utövarnas traditionella sysselsättning och livssätt. I fråga om samerna är kontexten den samiska kulturen. I andra hand avses bevarande av kunskap utanför denna kontext (ex situ)' 9 Här ingår även dokumentation arkivering, systematisering, analyser och spridning av traditionell kunskap inom olika samhällsinstitutioner. Upprättande av nationella register och kunskapsdatabaser, liksom arkiv och museiverksamhet är exempel på ex situ-bevarande åtgärder. Även forskning och utbildning kan användas för att bevara traditionell kunskap. Att bevara innebär också att öka allmänhetens medvetenhet om värdet av traditionell kunskap och sprida information om den och dess kunskaps bärare Främja tillämpning av traditionell kunskap med kunskapsbärarnas godkännande och deltagande För att traditionell kunskap ska respekteras, bevaras och bibehållas krävs att den används och tillämpas. Parterna ska se till att användandet/tillämpande! av traditionell kunskap främjas. Dock krävs att all användning/tillämpning samt spridning av traditionell lamskap sker med godkännande från kunskaps bärarna avses fritt, i förväg lämnat informerat samtycke!free, prior informed consent) och ömsesidigt godkännande. Definitionen av sådant samtycke respektive godkännande har i enlighet med arbetsprogrammets tolfte uppgift antagits genom Mo' otz kuxtal frivilliga riktlinjer. 30 "UNEP/CBD/COP/3 /19 2 a! artikel 2 CBD definieras in situ -bevarande som bevarande av ekosystem och naturliga livsmiljöer och bibehållande och återställande av arter i dessas naturliga miljöer och, för domesticerade eller odlade arter, i de miljöer där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper. 29! artikel 2 CBD definieras ex sifu-bevarande som bevarandet av komponenter av biologisk mångfald utanför dessas naturliga livsmiljöer. 3 Finns att läsa i sin helhet här Se även FN:s rasdiskrimineringskommitte rekommendation 23 (General Recommendation 23 Concerning lndigenous Peoples, 1997) 19

81 Begreppet deltagande omnämns i fråga om genomförandet av konventionen i sin helhet. I arbetsprogrammets tolfte operativa paragrafuppmanas parterna att underlätta det fulla och effektiva deltagandet av urfolk och lokala samhällen i genomförandet av konventionen. Därtill förekommer begreppet deltagande direkt i artikel 8G) i fråga om urfolks och lokala samhällens deltagande och godkänande i fråga om tillämpningen av deras traditionella kunskap I arbetsuppgift 2 i arbetsprogrammet till artikel 8G) anges att parterna ska utveckla mekanismer, riktlinjer m.m. som främjar urfolks och lokala samhällens effektiva deltagande i beslutsfattande och politisk planering som rör bevarandet och det hållbara nyttjandet av resurser på alla nivåer (internationella, nationella, regionala, underregionala och lokala). Uppgiften pekar här särskilt ut frågor som rör imättande och skötsel av skyddade områden. Begreppet deltagande hänvisar enligt de frivilliga riktlinjerna Mo'otz kuxtal till begreppen fullt och effektivt deltagande (full and effective participation) och konsultation (consultation) och anses vara grundläggande delar för processer med att inhämta samtycke och godkännande från berörda kunskapsbärare. Förståelsen av dessa begrepp är komplex och påverkas bl.a. av olika urfolks sedvänjor och staters nationella lagstiftning. Det finns flera aspekter som bl.a. rör tid, urfolks egna processer för att fatta beslut och tillgång till information som bör beaktas för ett fullt och effektivt deltagande 31 Deltagande kan se ut på olika sätt och genomföras i olika former. Riktlinjerna avser att vägleda parterna i att upprätta mekanismer och processer för att säkerställa fullt och effektivt deltagande. Deltagande kan se ut på olika sätt och genomföras i olika former. I en svensk kontext förekommer framför allt begreppen sannåd, konsultation, dialog. Viltförvaltningsdelegationer och vissa nationalparksförvaltningar (I<:osterhavet, Laponia) är exempel där ett fullt och effektivt deltagande av kuuskapsbärare säkerställts Skydda och uppmuntra sedvanligt nyttjande enligt kulturella sedvänjor Artikel 10( c) innebär att parterna ska uppmuntra till bruk av de biologiska resurserna i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande samt på olika sätt skydda och främja det traditionella naturbruket som fortfarande förekommer. Här kan nämnas insatser och regelverk som underlättar för exempelvis småföretag att ägna sig åt fäbodbruk med skogsbete. Artikeln aktualiserar betydelsen av att ursprungs- och lokalsamhällena har en stärkt roll i skötseln och bevarandet av den biologiska mångfalden och deltar i arbetet kring skyddade naturområden Se riktlinjernas General Principles -Access to traditional knowledge s.4 "UNEP/CBD/WGSJ/2/4 20

82 4 Nationellt genomförande I detta avsnitt följer en översikt över det arbete som skett hittills med att genomföra artikel 8G) och 10( c) i Sverige. Regeringens implementering av artiklarna har skett bl.a. inom ramen för miljömålssystemet, genom myndigheternas verksamhet samt specifika uppdrag såsom till Centrum för biologisk mångfald (CBM). År 2006 inrättades det Nationella programmet för traditionell kunskap relaterat till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald (Naptek) som sedan dess arbetat med genomförandet. Som en del i det nationella genomförandearbetet lyfter avsnittet huvudsakligen upp miljökvalitetsmålen, särskilda initiativ och program som olika myndigheter ansvarar för samt vad Sverige rapporterat till CBD:s sekretariat om genomförandearbetet. 4.1 Miljökvalitetsmålen och Strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster Sverige har i sin rapportering till konventionen för biologisk mångfald redovisat hur Sverige genom milj ömålssystemet genomför konventionens bestämmelser om nationella strategier, planer eller program för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald och om integrering av biologisk mångfald i relevanta sektorer. Milj ömålssystemet består av generationsmål, milj ökvalitetsmål med preciseringar och etappmål. Generationsmålet är vägledande och visar riktningen för vad som måste göras för att miljökvalitetsmålen ska nås. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i miljön som miljöarbetet ska leda till. Preciseringarna förtydligar vad miljökvalitetsmålen innebär. Etappmålen är steg på vägen och visar vad Sverige kan göra och tydliggör var insatser bör sättas in. Eftersom miljökvalitetsmålen med preciseringar, beskriver ett önskat miljötillstånd är det inte i första hand i dessa man kan förvänta sig explicita kopplingar till CDB, artiklarna 8G) och 10( c) eller Aichimålen. Generationsmålet ger vägledning om de värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för milj öar betet på alla nivåer i samhället. Inte heller här finns en uttalad koppling till artiklarna. Regeringens strategi för biologisk mångfald och ekosystemtj änster. 33 berör miljömålssystemet, Aichimålen samt målen i EU:s strategi för biologisk mångfald. Den svenska strategin består av de etappmål för biologisk mångfald, ekosystemtj änster och hållbar markanvändning som regeringen beslutat samt insatser som bidrar till att nå miljökvalitetsmålen, "Prop. 2013/14:141 s.50 22

83 generationsmålet, Aichimålen och EU-målen. I strategin pekas bl.a. på möjligheten att applicera traditionell kunskap om nyttjande av naturresurser på moderna problem 34, och att ett sådant perspektiv kan medföra nya affärsmöjligheter. Här nämns också kopplingen till Aichimålen, särskilt dehnål 18 om traditionell kunskap 35, där Sverige har en ledande roll i erkännandet av traditionell kunskap och urfolkens rättigheter. När det gäller ekosystemtjänstbedömniugar (arbetet med att identifiera viktiga ekosystemtjänster och att värdera, kartlägga eller identifiera vilka som nyttjar dem) har regeringen uttalat att detta arbete har stor betydelse för integreringen av ekosystemtjänsters värde i relevanta beslutsprocesser. Det förutsätter att relevant kunskap - inklusive traditionell och lokal knnskap om ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande samt kunskap om betydelsen av biologisk mångfald - respekteras och integreras i beslutsunderlag etc. i enlighet med konventionen om biologisk mångfald. 36 Inför antagandet av miljökvalitetsmålen har regeringen uttalat att bevarande och användning av lokal och traditionell kunskap som relaterar till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald har betydelse för möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålen som behandlar biologiska resurser. Lokal delaktighet och förvaltning där hänsyn tas till lokal och traditionell kunskap kan gymia både biologisk mångfald och ge möjlighet till långsiktig ekonomisk utveckling. Den lokala och traditionella kunskapen är en del av en kulturell och lokal identitet som kan bidra till nygamla innovationer för att skapa ett hållbart samhälle, kan främja lokala produkter viktiga för landsbygdsutveckling och kan bevara traditionell markanvändning Miljömålsrådet och myndigheter med miljömålsansvar Miljömålsrådet inrättades av regeringen år Rådet består av chefer för sjutton myndigheter 38 som anses strategiskt viktiga för förutsättningarna att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Varje år presenterar miljömålsrådet åtgärder som myndigheterna åtar sig att genomföra för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen. De medverkande myndigheterna har även ett nätverk med experter från respektive myndighet. Nätverket ska med sin saldrunskap stödja rådet med underlag och konsekvensbedömningar. För år 2017 har rådet identifierat frågor där myndigheterna ska samverka 34 Prop. 2013/14:141, avsnitt 3.1, s Prop. 2013/14:141, avsnitt 5.1, s prop. 2013/14:141, s Prop. 2004/05: Boverket, Energimyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmede!sverket, Länsstyrelserna, genom Länsstyrelsen i Hallands!än, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyre!sen, Strålsäkerhetsmyndigheten, Sveriges geologiska undersökning, Tillväxtverket, Trafikverket och Transportstyrelsen 23

84 mer, bl.a. i att arbeta med en strategi för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald. 39 Åtta myndigheter 40 har ansvar för uppföljning av miljökvalitetsmål enligt sin instruktion. De ansvarar för att följa upp och utvärdera sina respektive mål. De åtta myndigheterna har utvecklat lämpliga indikatorer för att följa upp miljöarbetet, tillsammans med organisationer och företag som verkar inom en viss samhällssektor. Myndigheterna ska samla data, redovisa målens uppfyllelse, föreslå kompletterande insatser och verka för att miljökvalitetsmålen nås. Utöver de åtta myndigheter med specifikt ansvar för miljökvalitetsmålen har arton myndigheter enligt instruktioner eller reglerings brev att inom sina respektive verksamhetsområden arbeta för att miljökvalitetsmålen nås CBM och Naptek Centrum för biologisk mångfald (CBM) 42 och dess nationella program för lokal och traditionell kunskap (Naptek) har spelat en viktig roll i det svenska genomförandearbetet med att bygga och följa upp arbetet med lokal och traditionell kunskap i relation till skrivningarna i artikel 8G) och lo(c). Miljödepartementet gav Naptek i uppdrag att under åren genomföra en genomgång och analys av artikel 8G) och hur den skulle kunna tillämpas på svenska förhållanden. Uppdraget resulterade i rapporten Traditionell kunskap och laka/samhällen - artikel 80) i Sverige som överlämnades till regeringen år I denna rapport föreslogs im ättande av ett nationellt program för samordning av åtaganden och frågor kopplade till artikel 8G), traditionell kunskap, samt urfolk och lokala samhällen. I rapporten uppmanades även myndigheterna som var föremål för analys i rapporten att granska sitt ansvar för den nationella implementeringen av artikelns åtaganden. På uppdrag av regeringen upprättade CBM, i samråd med Sametinget, år 2006 Nationellt program för lokal och traditionell kunskap, som rapporterade till Naturvårdsverket och Miljödepartementet. Progranunet, som sträckte sig över perioden arbetade med kartläggning och dokumentation, åtgärder för att upprätthålla och stärka lokal och traditionell kunskap, spridning av lokal och traditionell kunskap till vissa målgrupper samt med att stimulera forskning. En viktig del i Napteks genomförande var inrättandet av ett programråd i vilket ett drygt tjugotal myndigheter och organisationer relaterade till traditionell kunskap och sedvanebruk av naturresurser ingick. Programrådet var verksamt mellan Naturvårdsverket (ansvarar för 7 mål), Havs- och vattenmyndigheten (3 mål), Boverket (1 mål), Jordbruksverket (1 mål), Kemikalieinspektionen (1 må!), Skogsstyrelsen (1 mål), Strå!säkerhetsmyndigheten (1 må!) och Sveriges geologiska undersökning (1 mål) CBM är ett samarbete mellan Sveriges!antbruksuniversitet och Uppsala universitet för al!a typer av frågor som rör forskning och infonnation om biologisk mångfald. CBM tillkom efter ett regeringsbeslut år 1994 som ett svar på Sveriges undertecknande av CBD. 24

85 och Inom ramen för sitt uppdrag har Naptek publicerat en rad rapporter i vilka genomförandet av artikel 8G) och 10( c) analyserats och där förslag på åtgärder lämnats. I rapporten Utredning av status och trender rörande lokal och traditionell kunskap i Sverige presenterade Naptek år 2010 en uppföljning av den analys och de förslag som lämnades år I rapportenjämfördes bl.a. myndigheters respektive urfolks och lokala samhällens bild av genomförandet och det konstaterades att mycket återstod för ett nationellt genomförande. Rapporten betonade behovet av en aktör med motsvarande funktion som Naptek som borde arbeta med medvetandegörande, kunskapsinsamling och spridning, stöd till kunskapsbärare och lokalsamhällen samt med att följa upp implementeringen av artikel 8G). Förslaget bottnade i att frågan om lokal och traditionell kunskap är sektoröverskridande och därför saknar en fast hemvist i myndighetssfären rent administrativt och att mycket återstår innan frågan blir en naturlig del av verksamheten. 43 I rapporten Hur bör Sverige genomföra artiklarna 8(j) och I O(c) i syfte att uppnå Aichi-mål 18 i FNs Konvention om biologisk mångfald? från år 2014 har CBM 44 på uppdrag av Naturvårdsverket formulerat en nationell handlingsplan för relevanta myndigheters bidrag till nationell implementering av artiklarna samt föreslagit vilka stödinsatser som behövs för deras arbete. I rapporten föreslås även en handlingsplan för genomförandet av Aichi-mål 18. I studien fokuseras på tretton myndigheter som med hänsyn till deras verksamhet är av särskild vikt för genomförandet av artiklarna. I urvalet ingick bl.a. Sametinget, Naturvårdsverket, J ordbruksverket, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket och Institutet för språk och folkminne. Ett av rapportens förslag var att dessa myndigheter bör ges ett uttalat ansvar och tydligare direktiv i exempelvis regleringsbrev eller instruktion för hur de kan/bör bidra till genomförandet av artiklarna. Därtill att myndigheterna bör analysera sin verksamhet och arbetssätt för att öka deltagandet av kunskaps bärare i beredningsoch beslutsprocesser. Rapporten föreslår även att berörda myndigheter tillsammans ser över hur frågor med sektorsövergripande ansvar skulle kunna hanteras gemensamt respektera delas npp utifrån respektive myndighets mandat. Efter synpunkter och remissvar på ovan nämna rapport följde CBM år 2015 upp myndigheternas implernenteringsarbete i rapporten Vägar fiwnåt för några nationella myndigheters implementering av konventionen om biologisk mångfald och lokal och traditionell kunskap av betydelse för biologisk mångfald. I rapporten presenteras förslag till fem övergripande mål och vägar framåt för den fortsatta nationella implementeringen av artiklarna 8G) och 10( c) i Sverige. De formulerade målen utgör en sammanfattning av vad CBM föreslår ska uppnås under en femårsperiod, dvs. fram till 2020 då Aichimålen ska vara uppfyllda. 43 Tun6n, H., Byström, M., Dahlström, A., lwarsson, M. & C. Warmark Utredning av status och trender rörande lokal och traditionell kunskap i Sverige. CBM:s skriftserie 39. Naptek, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala., s 108 samt 114 ff. 44 Naptek uppförde formellt år 2011 även om delar av verksamheten, genom Napteks ansvariga, återstår i CBM:s regi. 25

86 l. Tolkningen av artiklarna 8G) och lo(c) i den svenska kontexten tydliggörs. 2. Relevanta skrivningar för implementeringen av artiklarna ingår i preciseringar av miljökvalitetsmålen. 3. Regelverken för de olika myndigheterna och deras verksamhet och processer hindrar inte utan möjliggör hänsyn till och arbete med lokal och traditionell kunskap i enlighet med artiklarna. 4. Att varje myndighet som regeringen bedömer är relevant ges ett explicit ansvar för Sveriges genomförande av artiklarna inom sitt ansvarsområde. Att varje myndighet vet vilka av myndighetens verksamheter som är relevanta för implementeringen och har utarbetat riktlinjer för sitt arbete, genomfört kompetenshöjande kurser och där det är relevant skapat goda förutsättningar för brnkares deltagande. 5. Att kunskapsnivån om lokal och traditionell kunskap och dess nytta för bevarande och hållbar nyttjande av biologisk mångfald höjs allmänt. Till ovanstående mål presenterar Naptek bl.a. följande förslag. Att det utreds och fattas beslut om hur lokal och traditionell kunskap bör införlivas i arbetet med miljökvalitetsmålen 45 Att regeringen tar ställning till vilka myndigheter som bör ges ett särskilt och explicit ansvar för implementeringen av artiklarna och att dessa myndigheter via reglerings breven får ett explicit uppdrag om detta 46 Att det tas fram myndighetsspecifik kunskap och informationsmaterial om nyttan av lokal och traditionell kunskap för bevarande och hållbart nytlj ande av biologisk mångfald för myndighetens ansvarsområde Att utredning vidtas för att se över regelverken som idag försvårar arbete med lokal och traditionell kunskap samt möjligheter att ändra dessa regelverk Att en kunskapssannnanställning tas fram över goda exempel, dialogprocesser och "verktyg" som idag finns för att specifikt ta vara på lokal och traditionell kunskap i olika myndighetsprocesser Det samiska initiativet Napteks arbete med fokus på traditionell kunskap knuten tiu den samiska kulturen har skett i samråd med Sametinget inom ramen för det som kallats Det samiska initiativet. Syftet med detta initiativ var att utifrån ett samiskt perspektiv verka för att dokumentera och bibehålla samisk traditionell kunskap. Arbetet har resulterat i flera publikationer och projekt. Under 2006 genomfördes på Napteks och Sametingets uppdrag en utredning som år 2007 resulterade i publikationen Traditionell kunskap och sedvänjor inom den samiska kulturen. Under åren beviljades medel gemensamt från Sametinget och Naptek till sammanlagt fjorton pilotprojekt för att dokumentera Årbediehtu, samisk 45 T.ex. att lokal och traditionell kunskap ingår i arbetet med regionala handlingsplaner 46 Föijande myndigheter föreslås Naturvårdsverket, Sametinget, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Havsoch vattenmyndigheten, Trafikverket och Llvsmedelsverket 26

87 traditionell kunskap och kultnr. Ytterligare ett led i satsningen var metodboken Arbediehtu - samiskt kulturarv och traditionell kunskap utgiven av Sametinget och CBM, Naptek år 2011 som baserades på erfarenheterna från pilotprojekten. Iden var att synliggöra traditionell kunskap och att medvetandegöra det samiska samhället i stort om värdet av traditionell kunskap. Parallellt pågick Sametingets arbete med Iivsmiljöprogrannnet Eallinbiras 47 och dessutom tog Sametinget med Napteks stöd fram Arbediehtu -Sametingets policydokument för traditionell kunskap (2010). Ett uppföljande samarbete var att försöka sammanföra traditionell lrunskap med vetenskaplig kunskap i renskötseln. Iden var att se renen som indikator på grön infrastruktur, vilket resulterade i två rapporter Andra initiativ Delaktighet och föranlaing är några av de vilctigaste elementen i ett genomförande av intentionerna i artikel 8(j) och även en förutsättning för uppfyllande av artikel 10( c ). Globalt pågår många initiativ i syfte att utveckla formerna för fullt och effektivt deltagande för urfolk och lokala samhällen. Ett sådant initiativ som handlade om förankringsprocesser för att få kunskaps bärarna att dela med sig av sin viktiga kunskap av ett sedvanligt nyttjande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster enligt principen om FPIC är den förstudie och en rapport 48 som Naptek genomförde under år Rapporten återger ett exempel på en förankringsprocess där man använt sig av en metod som är inkluderade för kunskaps bärarna. Rapporten innehåller också en litteratnrlista där man lätt kan hitta relevanta skrifter inför förberedelser för att förankra och integrera traditionell kunskap. För information om Napteks övriga initiativ och projekt om fäbodbruk, hembygdsrörelser, hållbara bygder m.m. hänvisas till Napteks projelctarkiv Myndigheters genomförandearbete En sammallställning av de myndigheter vars verksamhet är relevant för genomförandet av artikel 8(j) och 10( c) samt hur de hittills genomfört artiklarna firms i CBM:s/Napteks rapport från 2015 Vägar framåt för några nationella myndigheters implementering av konventionen om biologisk mångfald och lokal och traditionell kunskap av betydelse för biologisk mångfald. I denna rapport konstateras att kunskapen om kopplingen mellan användning och bevarande av lokal och traditionell knnskap och bevanandet av biologisk mångfald är osystematiserad och spridd i det svenska sammanhanget. Det finns Reportfroni theproject: Indigenous and Local Knowledge in a Scoping Study fora NordiclPB ES Assessment,

88 ett begränsat informationsmaterial som kopplar samman lokal kunskap och dess betydelse för biologisk mångfald. Detsamma gäller knrser som kopplar till hur dialog och kunskapsutbyte kan ske mellan relevanta kunskapsbärare och myndigheter. Få myndigheter har enligt Naptek rutiner för att samla in relevant information från brukare och kunskapsbärare. Myndigheterna arbetar idag mycket olika med samverkan, samråd och dialoger med brukare och lokalsamhällen. 50 Sedan Napteks rapport har flera myndigheter initierat olika projekt och program inom vilka de arbetar med frågor som rör traditionell kunskap enligt konventionen. Nedan följer ett urval av positiva exempel på området Naturvårdsverket Projekt om samiska rättigheter och områdesskydd Naturvårdsverket har ett projekt som ska utveckla myndighetens arbetssätt och vägledning vad gäller bildandet och förvaltningen av skyddade områden - främst naturreservat och nationalparker. I projektet ingår bl.a. att: Tydliggöra hur kraven på att ge samer möjlighet till inflytande över frågor som berör dem och samråda med representanter för samerna i sådana frågor" ska efterlevas i samband med bildande och förvaltning av skyddade områden. Tydliggöra renskötselrättens omfattning och ge förslag på hur renskötselrätten vid behov kan regleras i skyddade naturmmåden. Tydliggöra hur Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner kan främja samernas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur 52 i san1band med bildande och förvaltning av skyddade områden Nationalparksprojektet Vålådalen-Sylarna-Helags Sedan flera år förs en dialog om bildande av en nationalpark i området Vålådalen Sylarna-Helags i Jämtlands län. I en skrivelse till nationalparksprojektets partssarnmansatta beredningsgrupp anges att Naturvårdsverkets vilja att bilda en nationalpark i området står fast och verket lyfter fram att Sametinget samt berörda samebyar och kommuner är aktörer av särskild betydelse för nationalparksprocessen. Naturvårdsverket förtydligar också att myndigheten inom denna nationalparksprocess so Tun6n, H., Hilding-Rydevik, T., Axelsson Linkowski, W., Forsberg, M., Kvarnström, M. Wannark, C. & Westin, A., Vägar framåt för några nationella myndigheters implementering av konventionen om biologisk mangfafd och fokal och traditionell kunskap av betydelse för biologisk mångfald, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala, s. 28 ff Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Även i 1 kap 2 6 st Regeringsformen Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Även i 1 kap 2 6 st Regeringsformen. 28

89 inte kommer att foreslå till regeringen att det bildas en nationalpark i området om Sametinget, berörda samebyar eller kommuner motsätter sig en sådan Sametinget I dagsläget är Sametinget den enda myndighet som i sitt regleringsbrev har ett återrapporteringskrav angående sitt arbete med traditionell knnskap. 54 Traditionell knnskap är en central del av Sametingets verksamhet och är basen i samtliga verksamhetsgrenar som Sametinget arbetar med: renskötsel och övriga traditionsbnndna näringar, språket och samisk kultnr. Traditionell kunskap markeras i både myndighetens och parlamentets värderingar samt i samtliga av Sametingets policydokument, handlingsplaner och styrdokument. Därutöver strävar Sametinget efter att införliva traditionell knnskap och frågor relaterade till artiklarna inom flera olika förvaltni:ngsprocesser som man inte själva ansvarar för. Här kan nämnas arbetet tillsannnans med Naturvårdsverket att ta fram ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå rennäringen (se avsnitt 5.2), arbetet med samiskt mathantverk och funktionen som stödmyndighet för delar av landsbygdsprogrammet (se avsnitt 5.4), arbetet med renbrnksplaner (se avsnitt 5.3), arbetet med ekosystemtjänster och grön infrastruktur, samt framtagande av handlingsplan för klimatanpassning. Sametinget har även initierat arbete med att se över hnr samisk traditionell kunskap beaktas och tillämpas enligt en rad olika författningar och vid behov föreslagit ändringar (se vidare nnder kapitel 7). Den konsultationsordning som arbetas fram gemensamt av regeringen och Sametinget kommer att spela en viktig roll för Sametingets, regeringen och andra myndigheters tillämpning och genomförandet av artikel SG). En konsultationsordning där regeringen och andra myndigheter konsulterar med Sametinget, samiska organisationer och samebyar som viktig bärare av traditionell kunskap i frågor som rör SG) stärker det nationella genomförandet i allmänhet och det samiska deltagandet i synnerhet Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen lyfter fram samer och särskilt renskötare, fjällbönder, fäbodbrukare och andra skogsbrukare som brukar skogen på ett lokalt och småskaligt sätt som exempel på bärare av lokal och traditionell kunskap relevant för myndighetens verksamhet. Skogsstyrelsen tar i arbetet med renbruksplaner och Mode! Forest tillvara på lokal och traditionell kunskap Naturvårdsverket, Skrivelse dnr NV enligt vilket Sametinget ska redovisa hur myndigheten arbetar med samisk traditionell kunskap samt dess betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. 55 Vägar framåt s. 47 ff. 29

90 4.3.4 Jordbruksverket Inom ramen för landsbygdsprogrammet finns en rad aktiviteter som bidrar till myndighetens genomförandearbete av artiklarna. Här kan exempelvis nämnas stöd till kurs och utbildningsverksamhet inom grönt knlturarv och svenska lantraser och för att sprida traditionell kunskap om :fröodling, småplantproduktion, förökningsmetoder samt djurhållning för att säkra bevarande och mångfald av växtsorter och svenska lantraser med sikte på produktframställning miljöersättningar och stöd som bl.a. lämnas för bevarande- och restaureringsarbete av olika typer av betesmarker och slåtterängar, för arbete med att återskapa, bevara och utveckla natur- och kulturmiljöer och för fäbodar och fäbodbete Milj öinvesteringar för att återställa eller restaurera samiska byggnader och stängsel i renskötselområden i syfte att synliggöra samiska knlturtillgångar och kulturmiljöer i renskötselområdet lantrasföreningar som bedriver bevarandearbete med hotade svenska husdjursraser samt stöd för bevarandet av vissa hnsdjursraser J ordbruksverket, tillsannnans med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet arbetar för närvarande även med en odlingslandskapsstrategi som väntas bli klar nnder Här tas implicit (dvs. med andra termer) vikten av traditionell kunskap npp i samband med åtgärder för skötsel som bevarar och utökar natnr- och knltnrvärden Andra myndigheter och initiativ Ett ntvecklingsprojekt med målet att utveckla ett långsiktigt, ekologiskt hållbart fiske nnder lokal förvaltning, är Kustringen. Arbetet har skett genom samarbete mellan olika aktörer inom fisket som lokalbefolkning, sport-, fritids-, husbehovsfiskare, fiskerättsinnehavare och yrkesfiskare 56 Livsmede/sverket ser genom arbetet med nationella branschriktlinjer en möjlighet till samverkan med lokala och traditionella kunskaps bärare. Man har nyligen föreslagit förenklade regler för småskalig livsmedelsförsäljning där bl.a. begrepp som "små mängder" och "lokal" detaljhandel defmieras tydligare. De livsmedel som berörs av regeländringarna är sådana som ofta används av lokala småskaliga producenter och mathantverkare 57 56!ntroductory Study including Scoping fora Nordic Assessment of Biodiversity and Ecosystem Services, based on!pbes methods and procedures. Maria Schultz, Maija Häggblom, Cecilia Lindblad, Eva Roth, Sigurd ur Thrainsson, Petteri Vihervaara and Nina Vik. Nordic Council of Ministers

91 I en utvärdering av ett antal utvecldingsonuåden, som kan bidra till att ersättningar till natur- och kulturmiljöer i framtida Jandsbygdsprograru får en högre måluppfyllelse och kostnadseffektivitet, pekar Riksantikvarieämbetet bl.a. på vikten av traditionella brukningsmetoder. Slutsatser och rekommendationer sammanfattas i tre huvudpunkter: Utgå från de regionala förutsättningarna, premiera skötsel som ger effekter på landskapsnivå och fokus på resultat och värden kan bidra 58 Trafikverket försöker i sin planering ta ett helhetsgrepp om landskapet genom att använda landskapskaraktärsanalys som bygger på en bred kunskapsiuhämtning från både experter och brukare, men som inte använder begreppet traditionell kunskap. Medverkansprocesser och samråd ska ge kunskaper om hur människor använder och uppfattar landskapet Kunskapsbärares och andra aktörers roll i genomförandet De sammanslutningar av kunskapsbärare, som oftast finns inom den ideella sektorn i form av olika föreningar, stiftelser, kulturcentrum, förbund m.m. och som i sin verksamhet kartlägger, sprider, revitaliserar och stärker traditionell kunskap och sedvanebruk är centrala för att Sverige ska kunna uppfylla sina skyldigheter inom konventionen. Därtill finns en rad andra institutioner som genom sina respektive verksamheter bidrar till ett svenskt genomförande av artildarna. Här kan nänmas universitet och högskolor, museer, bibliotek, folklivs/folkmim1esarkiv, forskningsinstitut/forskningsråd, branschorganisationer inom traditionella näringar. 4.5 Genomförande av artikel BU) och 1 O(c) i nationell rätt För ett nationellt genomförande av internationella överenskommelser (konventioner, traktat) fyller författningar (lagar, förordningar och föreskrifter) en viktig funktion. Sverige tillämpar en dualistisk ordning när det gäller hur internationella överenskommelser förhåller sig till nationell rätt. Detta im1ebär i korthet att en konvention för att vara rättsligt bindande i Sverige först måste införlivas i nationell lagstiftning. Detta kan ske på två sätt. Genom inkorporering vilket iooebär att en Jag antas som förklarar att konventionen i befintlig lydelse ska tillämpas som lag i Sverige. Eller genom transformering (som är betydligt 58 Riksantikvarieämbetet 2017, Större miljönytta-lägre kostnad. Så nås målen för kulturmiljöer i odlingslandskapet med kommande landsbygdsprogram 59 Landskaps analys för planläggning av vägar och järnvägar, En handledning. Bengt Schibbye, John Ask!ing, Mia Björckebaum, Sofia Löfgren. Trafikverket

92 vanligare) som innebär att man inarbetar konventionens innehåll i befintlig eller ny lagstiftning. Det kan även vara så att befintlig nationell lagstiftning bedöms uppfylla/motsvara innehållet i den konvention som tillträtts och då krävs i princip ingen lagstiftningsakt. 60 Inom ramen för befintligt uppdrag saknas möjlighet att göra en översyn av om och hur artikel SG) och lo(c) och deras innehåll återspeglas i befintlig lagstiftning som rör biologisk mångfald. I Naptek:s rapport från 2015 konstateras att dagens regelverk (lagstiftning, riktlinjer etc.) behöver en översyn eftersom det idag finns lagstiftning och regelverk som motverkar ett bibehållet hållbart sedvanebruk och den där kopplade lokala och traditionella kunskapen. Vidare att vissa regelverk idag hindrar användning av kunskapsbärare och deras kunskap Sveriges rapportering till CBD:s sekretariat Nationella rapporter För att följa den nationella implementeringen av konventionen förekommer olika rapporteringsmekanismer kopplade till CBD:s sekretasiat. Enligt artikel 26 ska varje part regelbundet inkomma med nationella rapporter över vilka åtgärder som vidtagits för ett genomförande. Från och med nästa rapport som ska presenteras till sekretariatet senast den 31 december 2018 finns riktlinjer som preciserar hur rapporten ska se ut och vad den ska innehålla. I den inledande nationella rapporteringen till sekretariatet för CBD om uppfyllandet av Aichi-mål 18 och genomförandet av artikel 8G) och lo(c) redovisade regeringen att artikel SG) inklusive arbetsprogranunets uppgifter har haft låg prioritet och att få insatser dittills genomförts. Det informerades att varken strategier eller lagändringar genomförts men att insatser för att underlätta urfolks och lokala samhällens deltagande i arbetet med konventionen vidtagits. Man hänvisade även till CBM:s arbete med kartläggning av traditionell kunskap. 62 I senare rapportering har regeringen informerat om strategin för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och miljökvalitetsmålen som en viktig del i genomförandearbetet. Även CBM:s fortsatta arbete har lyfts fram. 63 I den fjärde nationella rapporten från 2009 har ett längre avsnitt dedikerats till att redovisa hur Sverige tolkar innebörden av ai1ikel 8G) och vilken traditionell kunskap som i en svensk kontext omfattas av artikeln Vidare beskrivs utförligt CBM:s arbete, framför allt uppdraget att inrätta ett Nationellt programmet för 60 Set.ex. Sverige och folkrätten, O. Bring och S. Mahmoudi, 3e uppi. 2007, s. 39 ff. 01 Se Vägar framåt för några nationej/a myndigheters implementering av konventionen om biologisk mtingfald och lokal och traditionelf kunskap av betydelse för biologisk mångfalds. 28 f, Den andra nationella rapporten från Den tredje nationella rapportern från

93 traditionell kunskap relaterat till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald (det som kom att bli Naptek). I den senaste rapportering har regeringen redovisat att Naptek inrättats år 2006 och att programmet getts i uppdrag att presentera en nationell handlingsplan för genomförandearbetet med fokus på relevanta myndigheter. I rapporten beskrivs att syftet med handlingsplanen är att identifiera specifika uppgifter, ansvarsområden och åtaganden för respektive myndighet. 64 Mellan de nationella rapporteringarna och inför arbetsmöten och partsmöten genomförs dessutom s.k. notifieringar, dvs. rapportering om olika specifika salcfrågor i syfte att skapa bättre beslutsunderlag för partsmöten och bakgnmdsinformation till arbetsmöten inom ramen för konventionen. Partsmötet beslutar när och vilka notifieringar som skickas ut. Under 2017 har sju notifieringar rörande artikel 8(j) skickats ut, lilca många under 2016 och nio stycken under 2015, men vissa var endast av regional betydelse. Flera handlar specifikt om avrapportering av status vad gäller nationellt genomförande av arbetsprograrmnet för artikel 8(j) NBSAP Enligt artikel 6 ska parterna utveckla planer, program eller strategier för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald. Med CBD-terminologi kallas dessa National Biodiversity Strategy and Action Plans (NBSAP). Sverige har till sekretariatet inkommit med tre sådana strategier år 1995, 2007 och Sveriges NBSAP från 2016 är en översättning av relevanta delar av regeringens strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (prop. 2012/2013: 141 ). Detta eftersom Sverige lägger tyngdpunkten på att det är genom miljömålssystemet som CBD genomförs. Enligt strategin avser etappmålet om betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster att bidra till ett genomförande av Aichimål 18. På vilket sätt beskrivs dock inte närmare. Under avsnitt 14 i strategin som handlar om forskning och miljöövervakning finns beskrivning av initiativ som ska bidra till att nppfyllaaichimål 18. Inget av de initiativ som beskrivs handlar om traditionell kunskap. I övrigt omnänms traditionell kunskap i inledningen där det anges att traditionell kunskap kan tillämpas i hur företag visar hänsyn till att naturresurser är begränsade Indikatorer för uppföljning av Aichimål 18 För att utvärdera genomförandet/implementeringen av aichimål 18 har inom ramen för CBD följande indikatorer beslutats: o status och trender vad gäller lingvistisk diversitet och antal som pratar urfolksspråk 6 4 De femte (och senaste) nationella rapporten från

94 o status och trender i markanvändning och ägande-/ nyttjanderätt inom områden som traditionellt bebos eller nyttjas av urfolk- och lokalsamhällen; o status och trender vad gäller utövandet av traditionella näringar. 65 Hittills har någon utvärdering/uppföljning av dessa indikatorer inte skett inom ramen för det svenska genomförandearbetet och rapporteringen till CBD:s sekretariat och indikatorerna används inte heller inom miljömålssystemet. 4.7 Agenda 2030 Agenda 2030 har en koppling till traditionell kunskap. Med sina 17 mål och 169 dehnål, farunar den över ett brett spektrum av utvecklingsfrågor och över alla sektorer i samhället. Samtidigt erkänns den naturliga och kulturella mångfalden i världen och att "alla kulturer och civilisationer kan bidra till och är avgörande faktorer för en hållbar utveckling" ( 36). Den allmängiltiga formuleringen i 36, och delmål 16.7 "Säkerställa ett lyhört, inkluderande, deltagandebaserat och representativt beslutsfattande på alla nivåer" kan sägas ha bäring på frågorna i detta uppdrag, liksom även 16.b "Verka för och genomdriva icke-diskriminerande lagstiftning och politik för en hållbar utveckling." Traditionell kunskap nämns uttrycldigen enbart en gång under delmål 2.5 med koppling till Nagoyaprotokollet, "Främja tillträde till samt rimlig och rättvis fördelning av de fördelar som uppstår vid användning av genetiska resurser och därmed förknippad traditionell knnskap, i enlighet med internationella avtal." Agenda 2030 nr ett urfolksperspektiv 66 Ramen för Agenda 2030 för hållbar utveckling hänvisar uttryckligen till urfolkens utvecklingsproblem som baseras på principer om mänskliga rättigheter, deltagande, universalitet, ekologisk hållbarhet och jämställdhet. Det globala samrådsförfarandet inför Agenda 2030 involverade ursprungsfolkejl 92 procent av de 17 målen och 169 delmålen är tätt kopplade till mänskliga rättigheter. 73 av delmålen har väsentliga kopplingar till FN:s urfolksdeklaration. Deklarationen är det primära internationella instrumentet för ursprungsfolken, även om det inte uttrycks rent ut i resolutionen för Agenda På nationell nivå ska man regelbundet och inlduderande utvärdera bidrag och framsteg av ursprungsfolk (punkt 79). De globala målen kan bidra till att säkerställa urfolkens kontroll över land/mark, resurser och territorier. Målen erkänner förutom vikten av rättvis fördelning av fördelar som härrör från genetiska resurser och traditionell kunskap även lika rättigheter av ekonomiska resurser. "'Se UNEPICBDICOP 13 beslut Xlll/28 samt UNEP/CBDICDP10 beslut X/43 66 Källa: Briefing Note Jndigenous Peoples' Rights and the 2030 Agenda, (September 2017) Prepared by the Office of the High Commission for Human Rights (OHCHR) and the Secretariat of the Permanent Forum on lndigenous lssues, Division for Sodal Policy and Devefopment, United Nations Department of Economic and Social Affairs 34

95 Eftersom processerna för planering, genomförande och granslming av agendan ännu inte är fullt utvecldade på statsnivå kan urfolk fortfarande spela en aktiv roll i det pågående samrådet om att iurätta dessa processer. FN:s medlemsstater har huvudansvaret att genomföra agendan och deltagandet på nationell nivå av urfolk är av särskild betydelse. 35

96 5 Pågående förvaltningsprocesser I detta kapitel presenteras fyra exempel på pågående processer inom ramen för berörda myndigheters uppdrag. Avsikten är att belysa olika arbetssätt och analysera framgångsfaktorer och hinder för att därefter identifiera möjliga åtgärder som behövs för det fortsatta arbetet. Exemplen har ett direkt samband med Sveriges genomförande av aitiklarna SG) och I 0( c ). De fyra exemplen är förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur, renbruksplaner, matförädling och vägledning för skyddade områden 5.1 Tillvägagångssätt I det första steget valdes exemplen ut. Nedanstående kriterier användes Relevans för området och som kan påverka förutsättningarna för att implementera 8G) och 10( c ), alternativt redan indirekt eller direkt implementerat aitiklarna i delar eller hela processen? Relevans för att kurma dra generella förslag och slutsatser som inte berör sakområdet i sig i exemplet. Myndigheterna ska ha insyn i exemplet. Därefter bearbetades exemplen genom att sainma frågor besvarades för saint!iga områden. De gemensaimna frågorna var: Vilka var kunskapsbärama av traditionell kunskap i detta saimnanhang? Vilken kunskap var traditionell i detta saimnanhang? För avslutat projekt (t.ex. fraintagande av riktlinjer): I vilken utsträckning togs hänsyn till den TK som är relevant för BM i processen För pågående process: Hur behandlas den traditionella kunskapen i handläggningen eller i beslutsprocesser? Hur såg/ser deltagandet av kunskapsbärama ut? Vilka erfarenheter drogs av användandet av TK Vilka erfarenheter drogs av involverande! av lrnnskapsbärare Påverkades resultatet (eller påverkas arbetssättet/processen) av användandet av traditionell kunskap eller involverai1det av kunskaps bärare. Har resultatet spridits till att gälla i andra saimnanhang Slutligen aimlyserades resultatet och behovet av åtgärder identifierades. Åtgärderna bildade sedan underlag till de slutliga förslagen som presenteras i kapitel Förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen 36

97 5.2.1 Beskrivning av sakområdet/exemplet Rätten till renbete är genom renskötselrätten fastslagen i rennäringslagen (1971 :437). Rennäringslagens miljömål anger att rennäringen ska bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Som betesdjur är renen en nyckelart i :ljällekosystemet. Renskötsel baserad på tamren är därför en viktig del av ekosystemet och påverkar :ljällandskapet. Renskötseln och den samiska traditionella kunskapen har betydelse för såväl upprätthållande som hållbart nyttjande av delar av :ljällandskapets biologiska mångfald. Därför är renskötselns framtid avgörande för att nå miljökvalitetsmålet Storslagen :ljällmiljö, vilket också påtalats av Naturvårdsverket 67 Regeringen anser att myndighetsbeslut och förvaltning som rör stora rovdjur och renar måste ha sin utgångspunkt i det faktum att naturen är dynamisk och att variation förekommer. En utgångspunkt är därför att förvaltningen ska vara adaptiv vilket i detta fall bygger på att kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och inträffade skador ständigt inhämtas, att effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder kontinuerligt utvärderas samt att vunna erfarenheter återförs in i den framtida förvaltningen. Då skapas förutsättningar för att utveckla förvaltningen med hänsyn till såväl rovdjurens som rennäringens behov och konflikterna mellan rennäring och rovdjur reduceras. Förvaltningsverktyget för förekomst av rovdjnr baserat på en toleransnivå för rennäringen har tagits fram som en arbetsmodell för att åstadkomma en bättre samexistens mellan rennäring och stora rovdjur. Centralt är den toleransnivå om tio procent, för den maximala skada orsakad av rovdjur som renskötseln ska behöva utstå, som riksdagen beslutat 68 Syftet med förvaltningsverktyget är att upprätthålla en hållbar rennäring samtidigt som en gynnsam bevarandestatus för stora rovdjur uppnås. Detta genom att förvaltningsverktyget möjliggör mer rilctade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur, ger effektivare handläggning och samordningsvinster samt större legitimitet för beslut som avser både rovdjurs- och rennäringsförvaltningen. Målet har varit att inom givna ramar för den beslutade toleransnivån skapa ett adaptivt förvaltningsverktyg där vetenskaplig och erfarenhetsbaserad kunskap implementeras löpande i dialog mellan länsstyrelse och rennäring. Verktyget är en arbetsmodell uppbyggt av olika steg som bygger på en aktiv medverkan av länsstyrelser och samebyar där dessa gemensamt bidrar med sina knnskaper och tillsammans bygger en beskrivning av verkligheten som ger en tryggare och effektivare plattfonn för kommnnikation och åtgärder. 69 Förvaltningsverktyget tillämpas enligt följande: 67 Förslag till en strategi för miljökvalitetsmålet Stors!agenfjällmiljö, NV Prop 2012/13: Prop. 2012/13:191 s. 67 ff 37

98 Mål_ Figur ft PrinCipSkiss ö\ier förvaitolngsverktyget för förekomst civ stora rovdjur baserat på eh tnte" ransnivå för rennär1ngen. Arbetet med regeringsuppdraget att ta fram förvaltningsverktyget genomfördes av Sametinget och Naturvårdsverket tillsammans med en gemensam styrgrupp, bestående av medle=ar som representerade myndigheterna, och en gemensam arbetsgrupp med tjänstemän från myndigheterna. 70 Arbetsgruppen leddes av en projektledare från respektive myndighet. Arbetet stämdes av med berörda länsstyrelser (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Dalarnas län) och rennäringens organisationer (Svenska Samernas Riksförbund, Renägarförbundet, Samernas Riksorganisation) vid ett flertal möten. Arbetsgruppen inhämtade också underlag och synpunkter från forskare vid Grimsö forskningsstation och Sveriges Lantbruksuniversitet. Samråd skedde med rennäringens organisationer kontinuerligt under uppdragstiden. Sametingets plenum behandlade ärendet i februari 2013, där man beslutade att enhälligt ställa sig bakom det förslag som utarbetats av Naturvårdsverket och Sametinget. Förvaltningsverktyget tillämpas av länsstyrelsen och samebyarna (renskötselutövarna) där samråden är det viktigaste steget. Här har samebyarna möjlighet att till länsstyrelsen beskriva och presentera underlag, baserade på traditionell kunskap, för hur de påverkas av rovdjursförekomst inom sina områden. Vid samråden fattar länsstyrelsen och samebyarna gemensamma beslut om vilka åtgärder som bör vidtas för att minska samebyns förluster Förvaltningsverktygets koppling till artiklarna Förvaltningsverktyget säkerställer inte bara att traditionell kunskap beaktas i rovdjursförvaltningen utan utgår från att denna kunskap ska värderas, ges samma respekt och anses lika användbar och nödvändig som andra former av kunskap. Användningen av förvaltningsverktyget i rovdjursförvaltning utgör därmed ett exempel på hur Sverige uppfyller sitt åtagande att respektera, bevara, bibehålla samt främja en bredare tillämpning av traditionell kunskap. 70 Uppdrag att slutföra tidigare uppdrag att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen - Redovisning av regeringsuppdrag , Diarienummer (Sametinget), ärendenummer NV (Naturvårdsverket) 38

99 Förvaltningsverktyget möjliggör för renskötarna och samebyarna att delta i rovdjursförvaltningen. Det bidrar därför till ett genomförande av arbetsprogrammets uppgifter om att utveckla mekanismer m.m. som främjar urfolks och lokala samhällens effektiva deltagande i beslutsfattande och politisk planering som rör bevarandet och det hållbara nyttjandet av resurser på alla nivåer. Därtill genomför förva!tningsverktyget ekosystemansatsens andra och elfte principer när det tillämpas och bidrar även till ett genomförande av artikel I 0( c ) Traditionell kunskap i förvaltningsverktyget I och med tillkomsten av förvaltningsverktyget fick samebyarna en mer formell roll som deltagare i rovdjursförvaltningen. Samebyarna och de enskilda renskötarna är kunskapsbärare och besitter kunskaper om renarnas rörelsemönster, rovdjursförekomst, rovdjurspredation: omfattning, rovdjursart, årstid, plats, vilka åtgärder som har effekt, hur årstid, klimat och väderförhållanden påverkar renhjorden och rovdjursförekomst. De har även kännedom om hur naturen och landskapet påverkar möjligheterna att freda renhjorden från rovdjursangrepp osv. All denna kunskap är relevant och ska tillämpas i förvaltningsverktygets olika steg. Den kunskap som samebyarna genom de enskilda renskötarna besitter kan rapporteras in till Sametingets hemsida via web-verktyg som använder informationen för att beräkna och, i den utsträclming det är möjligt, förutse effekterna/förlusterna som rovdjursförekomsten orsakar. Även länsstyrelsernas underlag från den årliga rovdjursinventeringen, som tas fram gemensamt med samebyarnas rovdjursansvarige, innehåller traditionell knnskap Utvärdering och analys I förvaltningsverktyget aktualiseras och genomförs flera viktiga aspekter av artiklarna och dess ramverk. Framför allt ekosystemansatseu kommer till uttryck genom tillämpningen av förvaltningsverktyget. Detta då förvaltningsverktyget är adaptivt. Genom de saruråd som genomförs mellan länsstyrelsen och samebyarna säkerställs ansatsens andra princip att förvaltning sker på lägsta tillämpbara nivå och engagerar alla för att kunna balansera lokala och allmänna intressen. Genom att all typ av relevant information, även vetenskaplig och traditionell och lokal kunskap, innovationer och metoder beaktas inom tillämpningen av förvaltningsverktyget uppfylls ansatsens elfte princip. En annan av ekosystemansatsens aspekter som genomförs i förvaltningsverktyget är att hänsyn tas till sociala, biologiska, ekonomiska och kultnrella värden i omgivande ekosystem, samt att förankra processer lokalt och fånga upp lokala traditioner och kunskap i skötseln. Vid samråden redogör samebyarna för sin kunskap. De underlag som används vid handläggningen av jaktbeslut har dock blivit koncentrerat till beräkningar på förluster pga rovdjursangrepp utifrån vetenskaplig metodik bl.a på grund av att den traditionella kunskapen inte bedömts tillräcklig vid den juridiska prövningen. 39

100 Av Naturvårdsverkets och Sametingets rapport 6555 framgår att flera omständigheter påverkar predationstrycket på ren i ett område. Den stora variationen beror på faktorer som rovdjurstäthet, förekomst av flera rovdjursarter, vilket rovdjur som dominerar i området, tillgång på andra bytesdjur, under vilken årstid predationen sker, renpopulationen (antal renar, sanunansättning, åldersfördelning, m.m.), var rovdjur och renar finns under olika årstider, renskötselns driftsformer samt klimat och väderförhållanden. Dessa omständigheter tillsammans med vetenskapligt underlag avseende predationstrycket kan ge en teoretisk uppfattning av den sammantagna predationen på ren i hela renskötselområdet, men för att få en mer verklighetsbaserad och, i förvaltningen, användbar bedömning måste bedömningar av konsekvenserna för rovdjuren av en toleransnivå ske på samebynivå utifrån dess specifika förutsättningar. Variationen i predationstakten och i förekomsten av rovdjur och ren i landskapet måste då hanteras utifrån en traditionell kunskapsbas utifrån lokala förutsättningar genom den riskmodell som föreslås inom ramen för förvaltningsverktyget 71 Erfarenheterna visar att kunskaps bärarna deltar i arbetet med och i tillämpningen av förvaltningsverktyget. Formerna för hur deltagandet säkerställs genom att samråd finns på plats. Hur dessa tillämpas varierar dock utifrån länsstyrelsernas prioriteringar och personella resurser samt utifrån samebyarnas (främst ekonomiska) kapacitet SAMETINGETS KOMMENTARER OM OCH UNDERSÖKNING AV FÖRVALTNINGSVERKTYGET 72 Sametinget har under arbetet med förvaltningsverktyget samlat egna erfarenheter av hur det fungerar och tillämpas (inklusive utifrån domsto!savgöranden där underlag från förvaltniugsverktyget utgjort beslutsunderlag i de överklagade besluten). Därtill har myndigheten låtit Nordanalys AB genomföra en undersökning av samebyarnas och länsstyrelsens erfarenheter och uppfattning. Det visar sig att det uppkommer brister när den traditionella kunskapen tillämpas i handläggning och beslutsfattande. Samebyarna anser att de får mycket svagt gehör för sin kunskap. Länsstyrelserna anger att samebyarnas traditionelle kunskap tillför ny och relevant kunskap till samråden. Länsstyrelsen anger också genomgående att samråden/användandet av förvaltningsverktyget i hög grad har bidragit till en bättre förståelse för renskötsel och rennäringens förutsättningar 73 Samebyarnas missnöje har bl.a. sin bakgrund i ärenden om skyddsj akt (även!icensj akt) där samebyarnas begäran om jakt antingen avslås på myndighetsnivå eller senare i förvaltningsdomstol med hänsyn till att den information som ansökan (beslutet i fråga om domstol) grnndar sig på, somjn bl. a består av den traditionella 71 NV, rapport 6555, Förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en to!eransnivå för rennäringen. 72 Naturvårdsverket och Sametinget har olika uppfattningar om texten under avsnitt "Sametingets kommentarer om och undersökning av förvaltningsverktyget" men Naturvårdsverket har va!t att redovisa texten utan kommentarer. 73 Sametinget, Dnr Utvärdering av samebyarnas och länsstyrelsernas uppfattningar, Nordanalys AB

101 kunskapen inte är tillräcklig eller inte tillförlitlig. Detta visar sig även i de beslut som länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län fattat om skyddsjakt på lo och järv som sedermera upphävdes av Förvaltningsrätten i Luleå 74. I sina beslut har länsstyrelserna hänvisat till förvaltningsverktyget och den traditionella kunskap som använts som underlag i ärendena. Domstolen har meddelat att detta inte är tillräckligt i förhållande tilljaktförordningens kriterier. Beviskravet såsom det tillämpas av myndigheter och domstolar i praktiken är att traditionell kunskap först måste dokumenteras och sedan verifieras vetenskapligt innan den tas till intäkt som bevis för hur förhållandena ser ut. Traditionell kunskap får därmed en försvagad ställning i rättsprocesser. Anledningen till varför traditionell kunskap behandlas/betraktas på detta sätt i handlägguings/besluts/domstolsprocesser kan bl.a. förldaras utifrån den lagstiftning som fim1s: jaktförordningen och förordning med förvaltning av stora rovdjur samt de beviskravsregler som tillämpas som är skrivna utifrån arman typ av (vetenskaplig, teknisk, materiell) kunskap. Genom att ändra nänrnda författningar skulle man kmma förändra tillämpningen av traditionell kunskap i förvaltningsprocess. Tanken är att användandet av traditionell kunskap i rovdjursförvaltningen ska säkerställa att de förvaltningsåtgärder som vidtas och beslut som fattas är förankrade hos kunskaps bärarna. Detta för att i sin tur skapa en ökad legitimitet för åtgärderna och besluten, samt ett ökat förtroende mellan ansvariga myndigheter och kunskaps bärare Än så länge har dock ambitionerna med förvaltningsverktyget inte uppnåtts. Både samebyarna och länsstyrelserna har en positiv grundinställning till verktyget och sättet att arbeta och poängterar vikten av att fortsätta arbetet. Samtidigt konstaterar båda att det är av största betydelse att hitta lösningar på de problem som i dagsläget gör att arbetet i många fall har "tappat tempo". 75 Med kunskaps bärarnas deltagande uppnås en effektivitet i förvaltningen genom att "rätt" åtgärder vidtas på "rätt" sätt och vid "rätt" tidpunkt. Genom att åtgärder som har effekt tillämpas minskar kostnaderna för både kunskaps bärarna och myndigheterna. I nuläget är förvaltningsverktyget som arbetsmetod unikt i sitt slag och förekommer inte i ammn myndighetsförvaltning. Genom förvaltningsverktyget är kunskapsbärarna med i förvaltningsprocessen vilket de inte var tidigare. Möjligheterna till att tidigt hitta lösningar på olika problem och att vidta förebyggande åtgärder i rätt tid, utifrån en hellietssyn på rovdjur och rennäring, har därigenom ökat. Utan regelbundna eller formella samråd mellan länsstyrelser och samebyar i förvaltningen av rovdjur riskerar frågor om förebyggande åtgärder att behandlas 74 Bl a mål och mål som överklagats till Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten har i dom den 29 december 2017 i mål respektive avslagit överklagandena 75 Sametinget, Dnr Utvärdering av samebyarnas och länsstyrelsernas uppfattningar, Nordanalys AB

102 retroaktivt med punktinsatser och informationen blir ofta enkelriktad från myndigheterna, dvs. utan dialog. I det s.k. björnforskningsprojektet i Gällivare skogs- och Udtja samebyar har de uppgifter som samebyarna angett före forslmingsstart, baserat på traditionella knnskaper om rovdjursförekomst, predation och renskötsel, i efterhand kurmat bekräftas av statistik och vetenskaplig forskning som togs fram inom projektet. Dänned kan slutsatsen dras att den traditionella kunskapen absolut är relevant för och på ett säkert sätt kan användas för att bedöma bl.a rovdjursförekomst. Den traditionella kunskapen skulle därmed kunna användas på liknande sätt inom arman förvaltning och bedömning av arters förekomst och status. Ett forskningsprojekt "Kommunikativ kapacitet i :ljällförvaltningen" följde arbetet i sarmåden och konstaterade att "trots att samråd blivit en etablerad del i förvaltningen av fjällens resurser, är de institutionella strukturer in om vilka samråden utspelar sig inte anpassade för att stödja dem och ta emot det som de levererar. " 76 Sanunanfattningsvis anser Sametinget att den traditionella kunskapen inte får gehör i den reglering och de administrativa ramverk som de stora rovdjuren omfattas av. Svårigheterna uppkonuner när den traditionella kunskapen ska tillämpas jämsides med vetenskapen i handläggning och beslutsfattande. Anledningen till detta förhållande är att handläggnings/besluts/domstolsprocesser är utformade eller tolkas till nackdel utifrån de beviskravsregler som tillämpas som bygger på arman typ av vetenskaplig, teknisk, materiell kunskap. Detta förhållande styrks i den utvärdering av förvaltningsverktyget som Sametinget har genomfört Där upplever samebyarna att de egna traditionella och lokala kunskaperna inte tas på allvar och/eller ifrågasätts. Även om länsstyrelsen delar samebyarnas syn på skadorna så har de svårt att agera/fatta beslut på underlag som är baserade på samebyarnas lokala kunskaper, då de av andra instanser anses sakna tillräcklig trovätdighet/inte är verifierade av forskning. NATURVÅRDSVERKETS KOMMENTARER OM FÖRV ALTNINGSVERKTYGET OCH TRADITIONELL KUNSKAP" Förvaltningsverktyget har valts som en pågående förvaltningsprocess där traditionell kunskap är närvarande i arbetet. Det är ett exempel på hur kunskaps bärarna involveras. I steget från kunskap (traditionell och vetenskaplig) till förvaltningsåtgärder förekommer olika syn på hur regelverken kan tolkas och tillämpas. Naturvårdsverket kommer att ta fram ny vägledning inom detta område. 76 Kommunikativ kapacitet i f.iäl!förvaltningen - slutrapport från ett forsknings projekt inom programmet Storslagenfjäl!miljö. Lotten Westberg, Lars Hallgren, Hanna Bergeå & Emil Sandström Institutionen för stad och!and Sveriges!antbruksuniversitet, institutionen för stad och land Uppsala, Naturvårdsverket och Sametinget har olika uppfattningar om texten under avsnitt "Sametingets kommentarer om och undersökning av förvaltningsverktyget" men Naturvårdsverket har valt att redovisa texten utan kommentarer. 42

103 5.2.5 Sammanfattande slutsatser och identifierade behov Förvaltningsverktyget är avsett att vara ett sätt att förena renskötselns och rovdjursförvaltningens till synes motstående intressen. Samarbetet och en kombination av vetenskaplig och traditionell knnskap ger ökad förståelse för varandras perspektiv. Förvaltningsverktyget kan tjäna som ett exempel på hur lokalt berörda knnskapsbärare kan involveras i myndigheters förvaltning, i frågor av betydelse för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald. Inom naturvårdsförvaltning skulle liknande arbetsmodeller kunua utformas där myndigheter, såsom exempelvis länsstyrelser, regelmässigt samråder med lokala kunskaps bärare om hur, var, när och vilka skötselåtgärder som bör vidtas. Inom förvaltningsverktyget används den traditionella knnskap som samebyarna själva rapporterar in till Sametinget genom verktyg på myndighetens hemsida. Sådana web-lösningar för informations/kunskapsinsamling/sammanställning skulle kunna användas av myndigheter även för andra frågor. Identifierade behov: Involvera kunskapsbärare mer i samråd om insatser/åtgärder inom rovdjur/skog/jordbruk/vilt/naturvårdsförvaltning Upprätta webverktyg där knnskapsbärare kan rapportera in information om status och trender för biologisk mångfald. Utbilda tjänstemän inom förvaltningen i traditionell knnskap Sametinget identifierar behov av ändringar i författningar om förvaltning av stora rovdjur/anuan författning, riktlinjer, vägledningar- ex. regionala rovdjursplan 5.3 Renbruksplanen Beskrivning av sakområdet Arbetet med att skapa Renbruksplanen (RBP) startade som ett projekt år 1998 med två samebyar som pilotbyar. Inledningsvis handlade det främst om att samebyarnas RBP och skogsägarnas skogsbruksplaner skulle jämkas. Sametinget har sedan 2016 verksambetsansvaret och arbetar sedan dess löpande med vidareutveclding och implementering av REP-konceptet. Idag medverkar ca 400 renskötare. Dessutom innefattas information från övriga samebymedlellllllar, samer generellt (med rötter i 01mådet), samt tidigare generationer genom uppgifter i historiska källor och från kultunniljöinventeringar i arbetet. Renbruksplanen är en detaljerad planprodukt, som kan användas vid kommnnikation såväl inom samebyn som med andra aktörer. RBP är i grunden 43

104 upprättade utifrån renskötarnas traditionella kunskap om vilka marker som behövs för fortsatt hållbar renskötsel. I dessa planer har samebyarna dokumenterat samisk renskötarkunskap. Den traditionella renskötarkunskapen rymmer mycket mer än kunskapen om betesland och det fmns förutsättningar att utvidga möjligheterna att dokumentera även andra traditionella kunskaper inom ramen för RBP tex samiska kulturmiljöer. Intresset för RBP är stort och i stigande både från rennäringen och hos andra aktörer och kan bidra till att skapa ökad förståelse och respekt för rennäringens behov hos andra markanvändande aktörer. RBP innebär att samebyarna utifrån sin traditionella kunskap om renens behov gör beteslandsindelningar med olika växdekärnor, fältkontroller och kompletterar detta med beskrivningar av all annan markanvändning, s.k omvärldsfaktorer. I arbetet har man använt satellitbilder och annat kartmaterial i kombination med renskötarnas traditionella lokala kunskaper för att genomföra beteslandsindelningen för varje av renskötselårets åtta årstider. Nu finns en första version med beteslandsbeskrivningar för 50 av Sveriges 51 samebyar fäxdig och RBP är numera ett etablerat och viktigt verktyg för planering, samråd, beslutsfattande och uppföljning. RBP har bl.a. använts som underlag vid kommunal översiktsplanering och miljökonsekvensbeskrivningar samt på detaljnivå vid samråd och dialog. Numera förses också utvalda renar med GPS-halsband och deras rörelsemönster lagras i GIS-format; en modern kunskap som ofta nog visat att den traditionella kunskapen valit pålitlig. RBP ska kunna ge en mer förståelig bild av hur renskötseln påverkas av olika åtgärder inom skogsbruk, gruvnäring, rekreation och vindkraftsetablering mm. En central del i arbetet med RBP var att utveckla ett geografiskt informationssystem RenGIS (Sametinget 2017) som alla samebyar fått tillgång till och som blivit något av en motor i arbetet. RenGIS innehåller de verktyg som renskötarna behöver för att överföra och kommunicera sin traditionella kunskap om betesmarker, flyttleder 1um. Dessutom finns redan idag ett verktyg, kallat Mina OmvärldsFaktorer, där det är möjligt att registrera sin egen kunskap och information om t.ex. olika former av kulturarv. Det är möjligt att registrera följ ande kulturarvskategorier: kulturspår, byggnader/anläggningar, berättelser, samebyns historia, personhistoria, platshistoria, samiska platsnarnn, j ojk (ljndfiler) m.m. Den traditionella kunskapen innefattas i samtliga här beskrivna exempel och kan via RBP-arbetet lyftas i en mängd olika sammanhang. Det pågår även ett arbete med att skapa ett historiskt RenGIS med äldre kartmaterial samt digitaliserat material baserat på 1900-talets renbetesutredningar och Ernst Mankers arbeten för Nordiska museet. Detta innebär att information om tidigare generationers renskötsel kommer att kunna införlivas med dagens renskötsel, vilket bfu ett exempel på hur tidigare insamlad traditionell kunskap kan återbördas till dagens samebymedlemmar genom RBP-arbetet. Det ökade trycket på fjällområden från olika exploatörer har gjort att samebyarna efterfrågat en fältkontrollsmetodik som m1derlag för olika samråd och/eller 44

105 konsekvensbeskrivningar. Efter dialog och genomförda fältkontroller på fjället tillsammans med 15 samebyar har en manual för fjäll-, skog- och myrinventering tagits fram med stöd av SLU. En bra information ökar trovärdigheten för de REP som upprättats och som i förlängningen kan minimera konflikter och öka förståelsen för renskötselns villkor. Därför har Sametinget tagit fram en "Kommunikationplari för Renbruksplaner". Som första inslag presenteras nu återkommande REP-nyhetsbrev, informationsblad och ytterligare informationsmaterial är under produktion. REP-processen grundar sig på den traditionella kunskap som de deltagande kunskapsbärarna besitter. En väl genomarbetad REP innebär att den traditionella kunskapen kan spridas internt inom samebyn och mellan generationer och externt till andra markanvändare. En viktig del i REP REP-processen är att kunskapsbärarna äger sin traditionella kunskap och själva väljer vad deras REP ska im1ehålla. Det är också kunskapsbärarna som väljer vad externa aktörer får ta del av i samråd, forskning m.m. Vid statlig finansiering anser Naturvårdsverket att tillgängligheten till data bör uppmärksammas. Vilka data som ska vara tillgängliga för myndigheter tas inte ställning till i detta uppdrag. RBP frändar tillämpningen av traditionell kunskap genom att REP i allt större utsträckning används i olika beslutsprocesser. Här ingår de formella samråden med skogsbruket, men även underlagen för MKB och SKB. RBP nämns specifikt i den föreslagna nya skogsbruksstandarden (FSC) där ursprungsbefolkningens rättigheter sälcerställs i ett antal principer och kriteriern REP har använts i ett flertal rättsprocesser där REP:ens kartor ger överskådliga och pedagogiska möjligheter för samebyarna att lyfta den traditionella kunskapen och markernas och ekosystemens värden för renskötseln och den samiska kulturen 79 Den sammanställda traditionell ktmskapen i RBP utgör en viktig grund för forskning inom SLU. Forskningen bedrivs utifrån premissen att den genomförs tillsammans med kunskapsbärarna, dvs. kunskapsbärarna deltar i planeringen och genomförandet och resultatet ska komma till direkt nytta för samebyn. REP-processen innebär att samebyarna genom samråden får en möjlighet att påverka skötsehl av skogliga ekosystem så att även de ekosystemtjänster som samebyn är beroende av beaktas. Det råder inte bara oenighet om vilka ekosystemtjänster som ska prioriteras. De samiska rättigheterna illllebär även att det råder konkurrens om samma ekosystemtj änster. Det hru1dlar framför allt om rätten till jakt och fiske. Det handlar även om andra samiska rättigheter till nyttor från ekosystemtjänster exv. vedbrand, husbehovsvirke och slöjdvirke. 78 FSC Sweden s Herrmann m.fl. 2014, Larsen m.fl

106 5.3.2 Renbruksplanens koppling till CBD RBP syftar till att främja traditionell renskötsel och i förlängningen samisk kultnr vilket utgår från att det är renens naturliga behov som styr renskötseln. RBP fokuserar därför på årstidsvisa beskrivningar av renens naturliga vandringsleder och behov av naturbetesmarker så att dessa kan dolrumenteras och bevaras och att hinder och störningar i landskapet minskar Traditionell kunskap i RBP Hela Renbruksplanskonceptet bygger på den traditionella kunskap som finns i samebyarna. Det var renskötande samer som tog initiativ till den process som ledde till upprättandet av RBP för att underlätta samspelet mellan renskötsel och arman markanvändning. Inom RBP ingår inte bara den lrunskap som films bland renskötarna idag utan även bortglömd traditionell kunskap som kan återföras genom studier av arkivmaterial eller genom kultnrmiljöinventeringar. Dagens renskötare har traditionell kunskap om: Renens beteende och rörelsemönster i landskapet. De betesområden som renen använder. Renskötseln då och nu samt förändringar i renskötseln och renens beteende. Plats bunden traditionell kunskap med anknytning till biologisk mångfald, ekosystemtj änster och biologiskt kulturarv, inklusive samisk mat och slöjdämnen (renvallar och vistemiljöer, skördeplatser för skohö, barktälct, kvarme, lappsyra, tillgång till vrilar osv.). Fornlämningar med koppling till brukandet av natnren och landskapet (t.ex. fångstgropar). Plats bunden traditionell kunskap kopplat till jakt och fiske, bär- och svampploclruing samt slöjd. Kunskapsbärarna bestännner över vad som digitaliseras och vad som är värdefullt och äger och kontrollerar själva sitt digitaliserade material. Med hjälp av RenGIS kan även traditionell kunskap vidareförmedlas internt inom en sameby och/eller externt till andra aktörer om man så önskar. Nedan beslaivs några exempel på hur traditionell kunskap varit en del i arbetsprocesser, planering och beslutsfattande. Klimat Traditionell kunskap i RenGIS och med stöd av data från GPS-försedda renar har utgjort en central del i den klimat och sårbarhetsanalys som genomförts i Vilhelmina norra sameby'. 80 LöfmJI

107 Skogsbruk Genom att använda RBP i samråd med skogsbrukets företrädare har kunskapsbärarna kunnat uppnå ett bättre hänsynstagande gentemot rennäringen vid olika skogliga aktiviteter. Genom att utgå från kunskaps bärarna har ett nytt synsätt på skogsskötsel kunnat framföras. Samebyarna har utgått från landskapsperspektivet för att se helheten av skogs brukandet. Man har gått från att planera enskilda bestånd och fastigheter till att planera landskap. Detta för att kunna få till stånd sammanhängande betesområden och vegetation för samling och flytt (Skogsvårdslagen 31 ). Det finns ytterligare regleringar kring hänsyn till rennäringen genom FSCcertifieringen81. I den pågående revideringen av FSC finns förslag till en Samplaneringsprocess där RBP utgör ett viktigt inslag under PRINCIP 3: URFOLKS RÄTTIGHETER. Dessutom finns skrivningar om att certifierad skogs brukare ska upprätthålla urfolks rätt att skydda och använda sin traditionella kunskap och kompensera företrädarna för den samiska renskötseln för nyttjande av sådan kunskap och deras immateriella rättigheter. Gruvdrift Traditionell kunskap förmedlat med stöd från RenGIS har tillfört underlag till ett antal pågående processer avseende föreslagna gruvetableringar. Vindkraft Traditionell kunskap har kommunicerats b.la. med hjälp av RenGIS som en del i mer än tio domstolsförhandlingar rörande vindkraftutbyggnad. I samtliga av dessa fall så har den ordinära MKB processen misslyckats med att förmedla renskötarnas traditionella kunskap utm1 RBP. Vattenkraft Det föreligger ett antal exempel på områden där samebyar framfört traditionell kunskap via RBP för beskriva förbättringsåtgärder som en följd av vattenkraftsetableringar. I samtliga av dessa fall beskriver traditionell kunskap via RBP hur man flyttade innan utbyggnader för att bättre förstå hur de bästa möjliga förbättringsåtgärderna med nya passager ska genomföras. Grå infrastruktur Den "grå infrastrukturen" med vägar, järnvägar, kraftledningar mm utgör ofta hinder för renens fria strövning och vid förflyttning av renhjordar mellan olika viktiga betesland samt årstidsförflyttningar. Trafikverket (TR V) har i allt högre grad uppmärksammat detta och hm påbörjat en konstruktiv dialog med samebyar. Vid planeringen av järnvägskorridoren och linjedragningen av Norrbotniabanan (NBB) mellan Umeå och Skellefteå så har flyttleder, både historiska och de som används idag av samebyarna utgjort underlag för planering. Kulturmiljö RenGIS innehåller redan idag verktyg som gör det möjligt att kartlägga samebyarnas kultunniljöer och några samebyar har också använt dessa. Både det fysiska, biologiska och det immateriella kulturarvet kan doknmenteras i RenGIS. 81 FSC Sverige 2013a 47

108 Anledningen till att verktygen togs fram var att RBP används i många sannnanhang där kulturmiljövärden kan lyftas (samråd, MKB, FSC). Det fanus också ett behov av kuuskap om knlturarv och kulturmiljö bland samebyarna både för att bevara sin och för att återvinna förlorad knnskap. Vidare ett intresse av att stärka samebyn som knltnrbärare, visa på samisk närvaro i omtvistade områden samt att knnna lyfta det samiska perspektivet på vad som ska betraktas som viktigt i den samiska kulturmiljön. Griln Infrastruktur (GI) Metria har tillsarmnans med Länsstyrelsen i Norrbotten undersökt möjligheterna att geografiskt analysera "Renen som indikatorart för Grön Infrastruktur" på uppdrag av Naturvårdsverket. För att lyfta renens betydelse i landskapet vill man se om det går att se ett samband mellan renars rörelsemönster samt kartlagd beteslandsindelning och renarnas GPSpositioner i RBP och de naturvärden som finns i landskapet, så kallade värdetrakter. Ekosystem tjänster SLU och Sametinget arbetar med att sannnanställa en rapport som förklarar ekosystemtj änstkonceptet utifrån ett samiskt perspektiv. Renbruksplanens beteslandsindelning innebär i praktiken att både ekosystem (fjäll, myr och skog) och ekosystemtj änsterna från dessa (produktionen av renbetesväxter) karteras. Ekosystemansatsen ger sedan möjligheter att exv. diskntera hnr skogliga ekosystem bör skötas för att gynna andra ekosystemtjänster än produktionen av träd. Grön ÖP- Kommunala översiktsplaner Ett antal kommuner har efterfrågat information från RBP för att knnna hantera rennäring på ett bättre sätt i deras kommunala översiktsplaner. Miljökvalitetsmålen - Storslagen fjällmiljö RBP nänms i Naturvårdsverkets föreslagna strategi för miljömålet Storslagen fjällmiljö ror att uppnå ett hållbart brukande av fjällområde1l RenGIS En mängd förfrågningar har kommit om att skapa ett lilrnande GIS för andra områden Utvärdering och analys Traditionell knnskap är grunden för metodik och arbetssätt för uppbyggnaden av RBP. Verktyget RenGIS används för att samla traditionell knnskap till RBP och har bidragit till att på ett pedagogiskt sätt förmedla knnskap till andra markanvändare, bolag och myndigheter. Tack vare att kunskapsbärarna involverats i hela kedjan från inventeringsannnanställning-utveckling-metod-manual- till presentation har engagemanget ökat i samebyarna som i sin tur har lett till bättre beslutsunderlag hos 48

109 markanvändande aktörer. Vidare har det resulterat i att kunskapen förmedlats både till den yngre generationen och till fler kvinnor. Eftersom RBP får en allt viktigare och starkare roll i sanuådsprocesser, J\1KB, domstolsförhandlingar m.m. kommer den traditionella kunskapen att kunna användas direkt i olika beslutsprocesser, och förbättra renägarnas och samernas möjlighet att få hänsyn taget till sina argument. Vid statlig finansiering a11ser Natnrvårdsverket att tillgängligheten till data bör uppmärksannnas. Vilka data som ska vara tillgängliga för myndigheter tas inte ställning till i detta uppdrag Sammanfattande slutsatser och identifierade behov Med tillgång till skräddarsydd digital- och GIS-teknik går det att, lagra, bearbeta och sprida traditionell kunskap. Som exemplet RenGIS visar kan resultatet ntmynna i en detaljerad produkt som kan användas på flera sätt vid kommunikation såväl inom samebyn som med andra aktörer. RBP skapar förutsättningar för att traditionell kunskap beaktas i många framtida planeringsprocesser på ett tydligare sätt än idag. Då finns också möjligheter att skapa nppföljningsbara mål med hnr traditionell kunskap hanterats. För att i högre grad bidra till att sprida kunskap om traditionell kunskap bör initiativ tas för ntbildningstillfällen för olika markaktörer, så att kunskapen och kommunikationen inte blir begränsad till ett fåtal personer. Vid dessa ntbildningstillfällen bör kunskaps bärarna deltaga. Skogsstyrelsen, som beslutande myndighet, har en central roll att hänsynstagande gentemot kultnrmilj öhänsyn och traditionell kunskap tas med stöd av Skogsvårdslagen. Följande åtgärder kan vara alctuella: En översyn och förtydligande kan vara alctuell för Skogsvårdslagen 30 (Hänsyn till natnrvårdens och kultw1niljövårdens intressen). I paragrafens allmä!ma råd finns redan ett antal skrivnillgar om hänsynstagande som tex "träd med namn, tradition och/eller spår av äldre kultnr, t.ex. träd med ristningar eller barktäkt"; "kultnrlä!nningar efter äldre tiders renskötsel" bör lämnas kvar vid avverlming. Men få ser sambandet med traditionell kunskap, t.ex renens bete och rörelsemönster i en dylik skrivning. SvL 30 gäller generellt för all skogsmark och alla skogsägare. Ytterligare två paragrafer Skogsvårdslagen 20 (Samråd inom Renskötselns åretrunt-marker) och 31 (Hänsyn till re1märillg) skulle kunna kompletteras med skrivningar om traditionell kunskap. Här salmas skrivningar rörande traditionell kunskap både i föreskrifter och allmä!ma råd. Samråden kan effektiviseras genom att ha bättre underlag som är mer rumsligt specifika, och att renbruksplanerna används som underlag i högre utsträckning än idag. Det innebär förbättrad och förhoppningsvis snabbare handläggning såväl hos myndigheter, skogliga företrädare och samebyarna. 49

110 Skogsstyrelsen har tagit fram ett antal målbilder för bl.a. hänsyn vid avverkning, vattendrag och kulturmiljöer i samverkan med olika aktörer. Syftet är man ska ha ett gemensamt förhållningssätt till oli!ca åtgärder. Skogsstyrelsen bör lyfta frågan om traditionell kunskap inom målbildsförvaltningen. FSC-certifieringens förslag till nya riktlinjer har kommit längst när det gäller samernas traditionella kunskap. Ett inslag där RBP är viktig är "Samplaneringsprocessen". Ett annat är de skrivningar om traditionell kunskap där certifierat part/organisation har att följa: "Organisationen ska upprätthålla nrfolks rätt att skydda och använda sin traditionella kunskap och kompensera företrädama för den samiska renskötseln för nyttjande av sådan kunskap och deras immateriella rättigheter". Kunskapen och legitimiteten/statusen måste höjas för traditionell kunskap för att få ökat genomslag och hänsynstagande när det gäller den skogliga sektorn. Därför är det angeläget att bevaka processerna med riktlinjer för FSC, framtagandet av det Nationella skogsprogrammet samt Ds 2017:43 Konsultation i frågor som rör det samiska folket. 5.4 Traditionellt småskaligt mathantverk Detta avsnitt beskriver hur traditionell kunskap inom mathantverk hanterats i några relevanta nationella program och uppdrag. De valda exemplen är olika till sin karaktär och sina förutsättningar och måste bedömas utifrån detta. De spärmer från EU-nivå och nationella breda ramverk till verksamheter med specifik inriktning på just matkultur. Syftet är här att jämföra och analysera hur detta påverkat förutsättningarna för kunskapsbärare av traditionell kunskap att medverka i planering, utfornming och genomförande och därmed vara del av implementeringen av 8G) och 10( c ). De valda exemplen är: Landsbygdsprogrannnet med handlingsplaner, Sametingets regionala handlingsplan Ett regeringsuppdrag till J ordbruksverket, Sametinget, Riksantikvarieämbetet och ISOF att tillvarata och utveckla småskalig matkultur inom ramen för Lm1dsbygdsprogrammet, samt Nationellt centrum för mathantverk - Eldrimner. I den följande texten hm1teras dessa exempel var för sig. I slutsatser och identifikation av åtgärder hanteras de dock i ett sannnanhang Beskrivning av sakområdet/exemplet Landsbygdsprogrannnet syftar brett till att utveckla landsbygden, där miljö, hållbar utveckling och innovation är prioriterade områden. Programmet styrs i stor 50

111 utsträclming på EU-nivå med prioriteringar och fokusområden som anger vilka mål stöd och ersättningar ska bidra till. Målen handlar om miljö och klimat, konkurrenskraft inom jordbruk, trädgård, rem1äring och skogsbruk samt utveckling av nya jobb på landsbygden. Kopplat till landsbygdsprogrammet tas nationella handlingsplaner fram av Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Tillväxtverket, medan länsstyrelserna och Sametinget tar fram regionala handlingsplaner. Dessa handlingsplaner uppdateras årligen och arbetas fram tillsanmians med landsbygdens organisationer i så kallade partnerskap som bygger på samverkan mellan ideella, privata och offentliga aktörer. I handlingsplanerna fiillls utrymme för ytterligare prioriteringar. J ordbruksverket, Sametinget, Riksantikvarieämbetet och Institutet för språk och follmiilmen (IOSF) har, inom ramen för landsbygdsprogranmiet, ett regeringsuppdrag att ta tillvara och utveckla traditionell småskalig matkultur. 82 ref Uppdraget gäller och handlar om att skapa intresse för och sprida kunskap om, kulturarv kopplat till mat, dryck och måltider. Myndigheterna ska gemensamt synliggöra, tillvarata och utveckla traditionell kunskap kring småskalig matkultur, mångfald av växtsorter och husdjursraser, kulturmiljöer och landskap. För genomförande av uppdraget har myndigheterna tagit fram en gemensam handlingsplan. Eldrimner 83 började under 1980-talet som ett regionalt projekt i Jämtlands län för att stödja gårdsförädling. Verksamheten har successivt vuxit till att stimulera utvecklingen av småskaligt producerade livsmedel, öka antalet företag som förädlar på gården eller i bygden, utveckla produkterna samt effektivisera marknadsföring och försäljning. Sedan 2005 har projektet regeringens uppdrag att bedriva ett nationellt resurscentrum för mathantverk. Arbetet delas i basverksamhet och kurser och utbildningar. Regionalt arbete bedrivs genom mathantverksdagar, inspirationsdagar och kursverksamhet. Eldril1lller arbetar också med en certifiering av mathantverk. En basfinansiering med 10 miljoner kronor per år kompletteras med medel från landsbygdsprogrammet. Eldril1lller ingår som en enhet i Länsstyrelsen i Jämtlands län Exemplets koppling till CBD CBD omfattar bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Därmed ger konventionen möjligheter att uppmärksamma mat- och livsmedelsframställning.. Behovet att koppla sanmian arbetet med hållbar matproduktion och konsumtion med de nationella miljömålen, hållbart nyttjande av biologiska resurser samt lokal och traditionell kunskap kommer starkt att påverka möjligheterna att bibehålla, bevara och sprida traditionell kunskap och gyillla hållbart sedvanebruk.. 62 Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende Statens jordbruksverk. / ligg aren/reg leringsbrev/?rb ID= ormathantverk.1035.html 51

112 Exemplet mathantverk knyter tydligt an till arbetsprogrammets uppgifter om kunskapsbärares deltagande, artikel 80) om att respektera, bevara och bibehålla traditionell kunskap, samt Aichimål 18 (se kap 3). Ekonomiska incitament, såsom ersättningar, har på partsmöten lyfts fram som ett sätt att respektera traditionell kunskap. Ersättningar till projekt, företag och initiativ där traditionell kunskap och sedvanebruk är en del av verksamheten, ligger alltså i linje med artiklarna Traditionell kunskap i handlingsplanerna Landsbygdsprogrammet med handlingsplaner J ordbruksverkets handlingsplan anger att traditionell knnskap är ett viktigt område, särskilt inom matkultur och traditionell småskalig livsmedeltillverkning. Vad som menas med traditionell kunskap eller vilka kunskapsbärare som avses förklaras inte närmare i handlingsplanen. Landsbygdsprogrannnets stöd är generellt sett tillgängliga för, och i vissa fall direkt riktade till, kunskapsbärare verksamma inom renskötsel, jordbruk och fiske samt inom livsmedelsframställning. I arbetet med den nationella handlingsplanen finns ett partnerskap av fyra tematiska referensgrnpper bestående av myndigheter, föreningar och organisationer 84 Partnerskapet syftar till att säkerställa en samsyn mellan myndigheter och organisationer. Referensgrupperna hjälper till med att analysera de behov som finns och föreslå vilka områden som ska satsas på och vilka ntlysningar och upphandlingar som ska göra nationellt. Referensgrnpperna är också med och föreslår vilka aktiviteter som ska prioriteras på kort och lång sikt och bidrar med att sprida information om programmet och på så sätt nå aktnella målgrupper. 85 I den referensgruppen som rör mat, dryck, besöksnäring m.m. ingår bl.a. Eldrimner, Sveriges fisketurismföretagare, Hushållningssällskapet och Livsmedelsverket. Knnskapsbärare verksamma inom olika områden är därmed representerade. Vilket inflytande detta har på handlingsplanens tillämpning är svårt att svara på. Det finns exempel på när traditionell knnskap uttryckligen nä1nns i EU:s övergripande prioriteringar 86 eller nationella prioriteringar och mål 87 Det finns även exempel där begreppet traditionell kunskap saknas 88 men där inget hindrar att myndigheten prioriterar nationellt så att stödet riktas till specifika grupper av kunskapsbärare av traditionell kunskap. 84 Sammansättningen av referensgrupperna ses över under Jordbruksverkets handlingsplan 2017 s 13 ff 86 kompetensutveckling och rådgivning för nya jobb, för att tillvara kulturarv och traditionell kunskap 87 för investeringar med koppling till matkultur och traditionell småskalig!ivsmedelsframställning för att utveckla traditionell kunskap, mångfald av växtsorter och husdjursraser, kulturmiljöer och!andskap. 87 ). 88 för kompetensutveckling och rådgivning för att utveckla kort livsmedelskedja och lokala marknader 52

113 Sametingets regionala handlingsplan I handlingsplanen framhålls betydelsen av samisk traditionell kunskap arbediehtu för det samiska näringslivet och för landsbygdsprogrannnet i sin helhet. Vidare att utveckling inom samisk mathushållning baserad på att traditionell knnskap prioriteras. 89 Utgångspunkten för handlingsplanen har varit en s.k. SWOT-analys som arbetats fram med hjälp från samiska knnskapsbärare och aktörer. Genom dem1a har regionala behov utifrån knnskaps bärrunas perspektiv identifierats för att inkorporeras i handlingsplanen. 90 Traditionell knnskap och kunskaps bärare har därmed funnits med eller varit delaktiga redan när arbetet med att ta fram handlingsplanen inleddes. Genom det samiska partnerskapet 91 som består av representanter för offentliga aktörer, samiskt näringsliv och ideella orgru1isationer i Sapmi har samiska kunskapsbärare involverats. Dessa aktörer/knnskapsbärare samarbetar med Sametinget i utformandet och uppföljningen av handlingsplanen och genomförandet av de olika åtgärderna. Det samiska partnerskapet ska också sprida information om programmen samt återkoppla till Sametinget om det samiska saniliällets behov. Partnerskapet har även hjälpt till med regionala nrvalskriterier. Traditionell knnskap har generellt en framträdande roll i handlingsplanen, och används som prioritering av vilka initiativ/stöd som ska beviljas till mathantverk och kultnr- och natnrmiljöåtgärder Ett exempel är förädlingsstödet för kort livsmedelskedja och lokala marknader. Det innebär att förädlingen skall göras utifrån samiska matprodukter som traditionellt hru använts i den samiska mathushållningen. Åtgärderna ska ha som målsättning en livskraftig och hållbar livsmiljö baserad på traditionell samisk kunskap, relaterad till bevarande och hållbart nyttjande i centrum. 92 Ett amlat stöd är förädlingsstödet för att skapa nya jobb. Här prioriterar Sametinget stöd till investeringar som bidrar till att synliggöra och revitalisera samisk matproduktion och som bidrar till att sysselsättningen ökar på ett långsilctigt hållbart sätt. I sametingets regionala handlingsprogram finns även stöd till samarbeten mellan alctörer inom jordbruk samt inom livsmedelskedjan, bl.a. för att främja dokumentation av traditionell knnskap om maten och omvandla den knnskapen till säljbara produkter. Vilcten av att stärka de sruniska matproducenterna och därmed den samiska matkultnren och dess råvaror betonas. Det innebär att ge förutsättningar för matproducenterna att kunna producera och förädla de produkter 89 Jordbruksverkets handlingsplans Jordbruksverkets handlingsplans. 3, Beskrivs på Sametingets hemsida 92 Jordbruksverkes handlingsplan s

114 (ren, älg, fågel, fisk, bär, örter, rötter, m.m.) som kännetecknas av den samiska matknlturen, att göra den känd för en större marknad. 93 Regeringsuppdrag om matkultur Handlingsplanen som utarbetas gemensamt av de fyra myndighetema, ger stort utrymme till traditionell kunskap då detta utgör två av handlingsplanens foknsområden. Eftersom inriktningen för det ena fokusområdet är samisk matkultur är det främst srnnisk traditionell kunskap och samiska knnskapsbärare som lyfts fram. Det andra foknsområdet behandlar traditionell kunskap mer generellt och riktar sig till bl.a. förädlare, producenter, hembygdsförbund och andra ideella aktörer där kunskaps bärare av traditionell knnskap finns. För traditionell kunskap inom samiskt mathantverk är de samiska språken av särskild betydelse för att bära den traditionella kunskapen och sedvänjorna och föra dem vidare till nästa generation. Begreppen i språket innehfiller den traditionella knnskapen om livsvillkor i Sapmi, och är ett nödvändigt redskap vid överföringen av kunskap från generation till generation. Språket ger förståelse för samisk mat och processerna bakom den. Vidare bär språket en andlig dimension av förhållningssätt till människa, djur, natur och produkter. Genom att använda samiskans matterminologi stärks den samiska identiteten och intresset för den srnniska maten ökar. Ett annat av handlingsplanens fokusområden är synliggörande och tillgängliggörande av lokal traditionell kunskap. Här hänvisas till samlingar och arkivmaterial med uppgifter och berättelser om traditionell matknltur; omjordbrnk och fiske, kosthåll, råvaror, växtsorter, husdjursraser, maträtter, matframställning, redskap och måltider från olika delar av Sveriges landsbygd som bl.a. finns hos ISOP, vid Nordiska Museet och Folklivsarkivet i Lund. Även om handlingsplanen i sina foknsområden behandlar traditionell kunskap har detta inte initierats av kunskapsbärare eftersom dessa inte varit delaktiga i utformningen. Det är för tidigt att bedöma hur kunskapsbärares delaktighet och deras traditionella kunskap behandlas när handlingsplanen omsätts i praktiken. Eldrimner Enligt Eldrimner är kännetecknet för mathantverk att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Mathantverket lyfter fram mat med tradition, vidareutvecklar metoder och skapar innovativa produkter. Mathantverkare är människor som skapar mat genom hantverksmässiga metoder. Produkterna präglas av landets kultur och traditioner, men följer med i tiden och hämtar inspiration från hela världen. Man har genomfört en särskild kampanj för att samla in gamla recept och matförädlingsmetoder, med målet att para ihop mathantverkarna med traditions bärarna. Eldrimner jobbar nära näringen och företagarna är med och formar verksamheten. Verksamheten är uppdelad på sex olika branscher: Gårdsslakt och charknteri; Bär-, 93 s

115 frukt- och grönsaksförädling; Jästa drycker; Mejeri; Fiskförädling samt Bageri. Branschråden består av aktiva mathantverkare från hela landet och fungerar som ett rådgivande organ. Eldrimner Certifierat Mathantverk lyfter fram och tydliggöra vilka produkter som är gjorda på ett hantverksmässigt sätt och fungerar genom deltagardriven kontroll. Även om inte begreppen traditionell kunskap och kunskaps bärare används, så är det tydligt att hela Eldrinmers verksamhet och utveckling genomsyras av dessa begrepp vad gäller "kunskaper, innovationer och sedvänjor" Utvärdering och analys Jordbruksverkets nationella och Sametingets regionala handlingsplan Framtagandet av Jordbruksverkets och Sametingets handlingsplaner sker parallellt utan någon samverkan myndigheterna emellan. Vid en direkt jämförelse av hur respektive handlingsplaner integrerar traditionell kunskap och kunskapsbärare kan konstateras att dessa beaktas i högre utsträckning i Sametingets handlingsplan. De båda handlingsplanerna visar dock att brister på EU-nivå inte alltid är ett hinder för att formulera nationella och regionala prioriteringar och urvalskriterier som tar hänsyn till traditionell kunskap. Skillnaden kan istället ha sin grnnd i olika arbetssätt och huruvida man involverat kunskapsbärarna och tillsannnans med dem genomfört en behovsanalys som lagts till grund för handlingsplanens utformning och innehåll. Såsom landsbygdsprogrannnet är utfonnat ligger fokus på innovation. Detta kan uppfattas som att traditionell kunskap inte prioriteras, trots att innovation anges i artikel 8G). Andra faktorer kan vaxa att man använder termer som småskalighet och lokal produktion snarare än traditionell kunskap. Ytterligare faktorer som ntgör svårigheter för kunskaps bärare av traditionell kunskap är att stödvillkoren inte alltid är anpassade till svenska kunskaps bärares förhållanden. Längden på åtagandena i kombination med osäkerhet kring ekonomisk hållbarhet och möjlighet att fortsatt bedriva sin verksamhet, t.ex. i samband med generationsväxling, upplevs som hänunande. Ansökningsprocessen är komplex liksom kontrollsystem och villkor förenade med stöd 94. Landsbygdsprogrammet och den nationella handlingsplanen är också omfattande styrdokument som kräver en annan generaliseringsgrad än regionala handlingsplaner. Det fi1111s trots allt möjlighet att i högre utsträckning beakta traditionell kunskap i den nationella handlingsplanen och att involvera km1skapsbärare i arbetsprocessen på liknande sätt som för Sametingets handlingsplan. Att använda traditionell kunskap som urvalskriterinm eller/och prioritering skulle öka dess statns samtidigt 94 Enligt uppgifter från Sametinget 55

116 som kunskapen i större ntsträckning tillämpas i och med de ansökningar som beviljas. Regeringsuppdrag om matkultur I regeringsuppdragets handlingsplan har kunskapsbärarna inte getts möjlighet att delta i framtagandet av planen. Ändå har traditionell kunskap lyfts fram då istället Sametinget representerat samisk traditionell kunskap. Det är dock inte tillräckligt för ett brett främjande av all traditionell kunskap. Ansökningsprocessen för medel till åtgärder inom de fokusområden som handlingsplanen lyfter fram är densanuna som gäller för ansökningar till J ordbruksverket inom landsbygdsprogrammet. Det är för tidigt att bedöma graden av kunskaps bärares delaktighet och tillämpningen av traditionell kunskap. Eldrimner Eldrimner är ett exempel på en verksamhet som vuxit ur uttalade behov. Kunskapsbärarna har hela tiden varit en del i verksamheten som förmedlare, rådgivare, inspiratörer, kursledare, kursdeltagare, verksanuna företagare, branschrepresentanter osv. Kunskaps bärarna är i huvudsak representanter för (egna) företag och olika näringar, och i mindre utsträckning för lokala samhällen, även om säkerligen många kan hänföras till någon av dessa. Genom olika nätverk har Eldrimner kontakt såväl regionalt som internationellt. Även om verksamheten i huvudsak handlar om mathantverk i vid bemärkelse, så fim1s en tauke om att man genom att stärka hantverket och utveckla kvalitetsprodukter, därmed stärker marknaden för dessa produkter. Efterfrågan ökar, inte bara på de förädlade produkterna, utan även i råvaruledet. Detta gynnar producenterna, som ofta är småskaliga, vilket i sin tur ger positiva effekter på biologisk mångfald knuten till produktionsformerna och traditionell kunskap kopplad till markanvändning. Verksamheten har utvecklats med hjälp av tidsbegränsade projekt och fått växa successivt under lång tid- omkring 30 år. Det är dock först de senaste dryga tio åreu som verksamheten blivit institutionaliserad med en basfmansiering. Generella kommentarer Om traditionell kunskap inom mathantverk främjas km1 även kontrollen över markerna, naturbruket, maten och matpriset öka. En sådan revitalisering skapar det som brukar kallas matsuveränitet, dvs. att makten över den kunskap som urfolk och andra kunskapsbärare besitter bibehålls. Begreppet har sitt ursprung i kunskapssuveränitet som innebär att ett fritt utöval1de, a11passning och utveckling av den traditionella kunskapen i dess kulturella identitet och kontext respekteras. Ett exempel är en al1sökan om ursprungsskydd av Suovas, det rökta renköttet som måste rökas i kåta för att få sin unika smak. Under senare år har flera nya samiska förädlingsföretag stmtats. Genom att fortsatt stödja denna utveckling av småskalighet främjas den traditionella kunskapen och bevarandet av det samiska kulturarvet samtidigt som det är i dessa företag som 56

117 produktutvecklingeu sker. Ett framgångsrikt sätt att skapa tillväxt för samiska producenter är produktutveclding och diversifiering. Genom att addera mervärden i form av tradition, kultur och natur kan betalningsviljan för de samiska produkterna höj as och på så sätt höjs även statusen för den traditionella kunskap som produktionen och förädlingen är baserad på. Samma förhållande gäller även för icke-samisk matkultur, vilket Eldrinmer visar Sammanfattande slutsatser och identifierade behov Landsbygdsprogrammet är ett användbart styrmedel för att stärka, bevara, respektera och främja traditionell kunskap och säkerställa kunskaps bärares deltagande. Genom programmets prioriteringar och urvalskriterier finns möjlighet att skapa incitament för användandet av traditionell kunskap, såväl inom matkultur som i fråga om landsbygdsutveckling och fiske generellt. Landsbygdsprogrammet föreslås därför i större utsträckning hänvisa till användandet av lokal och traditionell kunskap i prioriteringar, utlysningar och urvalskriterier. Partnerskapsfunktionen i landsbygdsprogrammet kan utvecklas till att tydligare involvera representanter från olika grupper av kunskapsbärare av traditionell kunskap. Vid förhandlingar om landsbygdsprogrannnets utformning föreslås villkor i högre utsträckning anpassas för att innefatta lokal och traditionell kunskap och till klmskapsbärares perspektiv. Erfarenheter från Eldrimners verksamhet och inkluderande arbetssätt bör utnyttjas för att stärka grupper av kunskaps bärare och traditionell kunskap som ligger vid sidan om mathantverket. 5.5 Vägledning-förvaltning av skyddad natur Beskrivning av sakområdet Detta exempel handlar om hur traditionell kunskap har tagits tillvara i processen med att ta fram en "Vägledningen om förvaltning av skyddad natur" och om hur traditionell kunskap behandlas i vägledningens innehåll. Naturvårdsverket arbetar med att ta fram en vägledning om förvaltning av skyddad natur. Syftet med vägledningen är att statliga medel för förvaltningen ska användas på bästa sätt. De önskade effekter med vägledningen är att den ska ge stöd så att befintlig kunskap upprätthålls genom att ge ett effektivt stöd till nya förvaltare, att arbetet med förvaltning av skyddad natur förbättras och förvaltningen blir mer effektiv, adaptiv och kunskaps baserad. 57

118 Målgruppen för vägleduingen är i första hand förvaltare av skyddade 01måden. Med vägledningen ska den vägleduing förvaltaren behöver för att utföra sitt uppdrag samlas på ett ställe. De som deltagit i arbetet med att ta fram vägledningen är förutom berörda på Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten också handläggare och förvaltare av skyddade områden främst på länsstyrelser, kommuner och stiftelser. Även andra aktörer med ett intresse av hur de skyddade områdena förvaltas och hur Naturvårdsverket arbetar med vägledning har deltagit t.ex. Miljödepartementet, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet, Naturskyddsföreningen, WWF, LRF, Svenskt friluftsliv, Sveriges Turist Förening, Statliga skogsbolag och Fastighetsverket. Förvaltarna har bidragit med sina erfarenheter av förvaltning och skötsel rent praktiskt. Inhämtning av traditionell kunskap från kunskapsbärare och lokala sedvänjor har inte varit fokus i detta skede. I vägledningen föreslås att "skötselråd" bildas som kan bidra till förvaltningen genom råd, underlag och synpunkter. Detta inflytande ska användas när det är viktigt att få den lokala kunskapen till i planeringen av olika åtgärder i det skyddade området. I vägledningen beskrivs också grunderna för adaptiv förvaltning. Där betonas vikten av att arbeta adaptivt, att utvärdera, lära och förbättra utifrån erfarenheter och kunskapsinhämtning. I samband med den adaptiva förvaltningsmodellen talas det inte om" traditionell kunskap" som begrepp, däremot talas det -om att kunskap ska inhämtas och användas i den adaptiva förvaltningen. Vägledningen ska färdigställas inom kort. Den kommer att publiceras på webben och kommer därmed att vara ett levande och webbaserat dokument där det fmns möjligheter till löpande revideringar och utveckling Vägledningens koppling till CBD Arbetet med att ta fram vägleduingen samt dess irmehåll knyter an till flera viktiga aspekter av aitikel 8G) och 10( c) och deras ramverk, inte minst då det tydligt hanmar i fokus för artikel 8, in-situ bevarande. Framför allt frågor om urfolks och andra kunskaps bärares deltagande är aktuella för vägledningen, både vad gäller själva bildandet av skyddade områden och kunskaps bärarnas deltagande i själva förvaltuingen av skyddade områden. Kunskapsbärarnas deltagande kopplar även till Aichimål 18. Vägledningen förespråkar adaptiv förvaltning vilket stämmer överens med ekosystemansatsen där kulturell och biologisk mångfald är centrala beståndsdelar. 58

119 CBD:s handlingsplan för sedvanebruk 95 är också relevant för vägledningen. Handlingsplanen framhåller att hållbart sedvanebruk och traditionell kunskap kan bidra till effektivare naturvård av viktiga områden, antingen i form av samförvaltning, lokalförvaltning eller gemensam skötsel av officiellt skyddade områden eller genom områden som traditionellt har bevarats av urfolk och lokala samhällen. En princip som anges i CBD:s arbetsprogram om skyddade områden 96 är att det befintliga traditionella brukande som förekommer inom ett område inte ska hindras av att skyddade områden iurättas, om det inte påverkar syftet för skyddet eller områdets biologiska mångfald och bevarandet negativt. Även detta arbetsprogram är relevant för vägledningen Traditionell kunskap i förvaltning av skyddad natur Traditionell kunskap nämns inte explicit i vägledningen. Det som lyfts är vikten av lokalt deltagande för att ta till vara kunskap i förvaltningen av skyddade områden 97 Med ett väl förankrat deltagande från lokalt berörda skapas en grund för framtida samarbete som ger mervärde i förvaltningen. Det underlättar att den kunskap som fnms i lokalsamhället och som gyunar målen med förvaltningen tas tillvara. Naturvårdsverket vägleder på det sättet förvaltarna att inkludera lokal kunskap i skötsel och förvaltning av skyddade områden. Lokal delaktighet är också en fråga om demokrati och jämlikt inflytande Utvärdering och analys Ekosystemansatsens förespråkande av att förankra processer lokalt och fånga upp lokala traditioner och traditionell kunskap, innovationer och metoder i skötseln tas tillvara genom att vikten av lokal förankring och deltagande framhålls. För att ta tillvara på kunskapen hos brukare av traditionella metoder och hos kunskaps bärare av traditionell kunskap fortsätter Naturvårdsverket samarbetet med berörda aktörer. Det pågår parallellt projekt för att till vara traditionell kunskap och lokal delaktighet i skötsel av skyddad natur". Hela upplägget av och syftet med kurserna bygger på att använda traditionell kunskap och historisk kunskap för att förbättra skötsel/förvaltning inom natur- och kulturmiljövård. Inför kurserna dokumenteras både nuvarande kunskapsbärare och historiska källor av kunskaps bärare för att dokumentera hur skötseln av ett specifikt område har gått till. " UNEP/CBD/COP12Beslut11/12 "'UNEP/CBD/COP7 Beslut Vll/28 97 Naturvårdsverkets "Vägledning om förvaltning av skyddad natur" remissupp!aga, Kurser om biologiskt kulturarv" i samarbete med CBM {ref. CBM T. Lennartsson} 59

120 Så har Naturvårdsverket t.ex. under 2017 tillsanunans med Riksantikvarieämbetet och Centrum för biologisk mångfald genomfört två kurser om slåtter av ängsmiljöer. För 2018 planeras en kurs i skogs bete. Genom att ta tillvara på traditionell och historisk knnskap och stärka det med evidensbaserad knnskap vid genomförandet av förvaltningen kan båda traditionell knnskap bäras vidare samtidigt som krav på objektivitet och effektivitet hos förvaltningen kan upprätthållas. Kunskapsbärare och traditionell kunskap omnämns inte i vägledningen. Däremot vägleder den om hur lokal delaktighet och adaptiv förvaltning är eller borde vara en viktig del av förvaltningeu av skyddade områden. Detta förväntas öka förståelsen och acceptansen för skyddet och förvaltningen av området. Man beskriver också att den lokala delaktigheten innebär att man kan ta vara på den lrunskap som finns i lokalsamhället och som gynnar målen med förvaltningen Kompetensen behöver höjas inom berörda myndigheter om värdet av traditionell knnskap och sedvänjor. Det pågående arbetet med att synliggöra ekosystemtjänster och grön infrastruktur är exempel på viktiga delar att förmedla så att kopplingen mellan CBD och förvaltning av skyddade områden tydliggörs. Vägledningen om förvaltning av skyddade områden samt vägledning om bildande av naturreservat kommer att kompletteras med hänsyn till artiklarna 8G) och 10( c) utifrån slutsatserna av pågående utredningsarbete 99 som Naturvårdsverket håller på med. I detta utredningsarbete är även företrädare för samiska intressen involverade Sammanfattande slutsatser och identifierade behov Vägledningen tar inte upp begreppen traditionell kunskap och ktmskapsbärare utifrån CBDs kontext, men beskriver på olika ställen i rapporten vikten av att samla på sig kunskap från olika håll för att veta villm åtgärder som har störst potential att ge rätt effekt. Själva vägledningen har alltså inte haft fokus på vilken kunskap ska användas inom förvaltning. Fokus har i stället varit på förvaltaj"ens ansvar utifrån lagstiftning. Vägledningen kommer att utvecldas framöver, bland annat avseende om hur kunskap om traditionell brukande och traditionell kunskap kan inkorporeras i förvaltningen för att åstadkonnna en effektivare måluppfyllelse. Vägledningen bör såvitt möjligt och lämpligt följa arbetsprogrammet för skyddade områden, handlingsplanen för I 0( c ), ekosystemansatsen. Adaptiv förvaltning tas upp i vägledningen redan nu. Där kan man se kopplingar till att traditionell kunskap har en roll och plats i förvaltningen. Slutsatsen är att vägledningen (process och innehåll) inte fällt ut täcker de skyldigheter som CBD ställer upp. Den kan förbättras i beslaivningen av hur ett fullt och effektivt deltagande kan ske. 99 NV Samiska rättigheter och omrädesskydd 60

121 Identifierade behov : Hänsyn bör tas till CBD 8G) och lo(c) och de skyldigheter som uppställs i fråga om förvaltning av skyddade områden i vägledningen. Vägledningen, och andra vägledningar rörande skyddade områden, bör kompletteras med innehåll om hur hmskap om traditionell kunskap och brukande kan bidra till förvaltning av skyddade områden utifrån syftet med skyddet. Förordning (1998:1252) om områdesskydd och nationalparksförordning (1987:938) bör analyseras avseende deras förenlighet med artikel 8G) och 10( c) och avseende eventuella behov av författningsändringar. Där sedvanebruk som har betydelse för bevarande och förvaltning av biologisk och kulturell mångfald förekommer inom skyddade områden, bör detta uttryckligen anges i beslutsdokument. Samverkan mellan kultur- och naturvårdsförvaltning bör öka genom t.ex. förbättrade/utökade samverkansformer och modeller för förvaltning av bevarande av natur- och kulturvärden 61

122 6 Analys och sammanfattande slutsatser Underlag till detta kapitel är artiklarna 8G) och lo(c), information som lämnats av olika grupper av kunskapsbämre under detta uppdrag och Napteks/CBM:s tidigare utredningar. Utifrån den informationen samt slutsatserna från pågående förvaltningsprocesser i föregående kapitel har hinder som finns för ett nationellt genomförande av artiklarna, analyserats. Analysen utgör sedan grnnden för de åtgärdsförslag som presenteras i följande kapitel 7 (om åtgärder) och kapitel 8 (om fokalpnnktsansvar). För att dra nytta av traditionell kunskap i arbetet för att bevara den biologiska mångfalden, på ett sätt som sker med respekt för kunskapsbärarnas rättigheter, ser Naturvårdsverket och Sametinget behov av åtgärder inom åtminstone tre områden: 1. Att se till att den för biologisk mångfald relevanta traditionella kunskapen bevaras, sprids och utvecklas. 2. Att juridiska ramverk för, samt processer, rntiner och värderingssystem hos beslutsfattande myndigheter och andra aktörer som arbetar med frågor av betydelse för biologisk mångfald, kan hantera traditionell kunskap på samma sätt som arman lamskap, att kunskaps bärarna inkluderas i beslutsprocesser och att bruket av deras lamskap sker på ett sätt som respekterar deras rättigheter. 3. Att läget inom de två ovan nänmda områdena, samt vidtagna åtgärder för att nå dit, löpande följs upp och utvärderas. 6.1 Bevara och sprida traditionell kunskap Analys I kapitel 5 har vi berört exempel på traditionell och lokal kunskap av betydelse för biologisk mångfald inom reimäringen, traditionell småskalig matkultur och framtagandet av en vägledning för förvaltning och skötsel av skyddade 01måden. Traditionell och lokal kunskap av betydelse för biologisk mångfald finns också inom framförallt växtodling och djurhållning, inldusive traditionella växtsorter och lantraser. Andra områden där viktig traditionell kunskap films är hyggesfritt skogsbruk och mångbruk av skogen. Knnskapsbä:rare är näringsidkare och människor som har verksamheten som hobby eller marginell sidoinkomst. Exempel på det senare är biodlare, trädgårdentusiaster eller alctiva i hembygdsföreningar. 62

123 För att bevara traditionell kunskap behöver kunskapsbärarna ha kontakt med de yrkes- eller fritidsmässiga sammanhang där deras kunskap är användbar, kan vidareutvecldas och spridas vidare till nya kunskaps bärare. I sådana sammanhang kan det förekomma konflikter med annan typ av kunskap och det kan då vara aktuellt att särskilt uppmuntra bevarande av traditionell och lokal kunskap. Att bevara och sprida traditionell kunskap kan omfatta frågor som samernas konstitutionella ställning som nationell minoritet och urfolk, ägande- och nyttjanderättsliga förhållande för samernas renbete, jakt- och fiskerättigheter och olika aspekter på regional- och glesbygdspolitik vad gäller bl.a. areella näringar, bostadspolitik, social service, utbi!dningsmöjligheter och infrastruktur. Sådana övergripande frågor ligger dock utanför fokus för detta regeringsuppdrag. Det är likväl viktigt att så långt som möjligt "bädda in" åtgärder för bevarande av traditionell och lokal kunskap i bredare kontexter, som t ex Stöd till brukningsformer inom areella näringar vilka är särskilt inriktade på att bevara traditionell och lokal kunskap av betydelse för biologisk mångfald. Stöd till förädlingsverksamhet av primärprodnkter från sådana brukningsformer tex traditionell småskalig matkultur och slöjd) Stöd till kulturmiljövård och till vård av biologiskt kulturarv, inklusive till föreningsverksamhet som sysslar med sådan verksamhet. Stöd inom Landsbygdsprogrammet Den största volymen stöd till näringar och aktiviteter av betydelse för traditionell och lokal kunskap fördelas genom Landsbygdsprogrammet. Under nuvarande program, som täcker perioden , utgår stöd till bl.a. olika slag av naturbetesdrift (inklusive till fäbodar) och bevarande av lantraser och gamla sorter av odlade växter. Till betydande delar innebär detta ett stöd till ett extensivt och traditionellt jordbruk där traditionell lamskap lever kvar. Stöd till renskötseln, som administreras av Sametinget, utgår till investeringar, uppstart och innovationer. Sametinget disponerar också anslag utanför CAP för stöd till rennäringen, men gör bedömningen att stöden måste öka samt att det införs särsldlda miljöersättningar som premieral' renskötselns betydelse för ett bibehålla fjällens betesprägel, vilket också regeringsnppdraget om en strategi för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö ansåg. 101 Det stöd till skogsbruk (Skogens miljövärden) som finns inom landsbygdsprogrammet och som administreras av Skogsstyrelsen kan omfatta även Naturvårdsverket, Dnr ,

124 traditionell ktmskap. Kopplingen framgår dock inte tydligt. Inget regelrätt stöd till hyggesfritt skogsbruk finns heller inom andra anslag, utan de resurser som finns går till forskning, utveclding och pilotverksamhet. Till fisket kanaliserar Jordbruksverket stöd från EU:s Havs- och fiskerifond, vars inrilctning bestäms av Havs- och fiskeriprogrammet ( ). Av de olika stöd som kan sökas är det bara en typ, kompetensutveclding och informationsinsatser inom fiske, som pekar ut det småskaliga fisket där mycket av den traditionella kunskapen torde finnas kvar. Det gäller "att bygga nätverk och erfarenhetsutbyte och bästa praxis mellan olika intressenter. Detta inbegriper... främjande av underrepresenterade grupper inom småskaligt kustfiske eller i fiske bedrivet utan faxtyg." I Lands bygelsprogrammet finns två programmatiska fonnuleringar som direkt nämner traditionell kunskap: Den ena finns under Fokusområde 3a. Här nämns att "kompetensutveclding och rådgivning kan också vara avgörande för att starta småskalig gårdsanknuten produktion där t.ex. traditionell kunskap km1 vara en resurs". Den andra finns i en redogörelse för de åtgäxdstyper som finns och vilka av dem som är applicerbara på olika fokusområden. Här nänms traditionell knnskap under åtgärdstyp MO 1, som ett redskap inom fokusområde 6a: "Småföretag och arbetstillfällen på landsbygden kan utvecklas genom informationsinsatser och kurser inom andra näringar än jordbruk men också genom utveclding och tillvaratagande av kulturarv och traditionell kunskap." Sammanfattningsvis så främjar en hel del av landsbygdsprogranuuets satsningar, iblm1d kompletterat av m1dra statliga satsningm, jordbruksaktivi'teter av relevans för traditionell kunskap. Samma gäller i viss mån rennäringen.. För skogsbruket är detta inte fallet och för fisken endast i liten grad. Fokus på satsningarna på traditionell kunskap av betydelse för biologisk mångfald har dock hittills nästan enbait gällt livsmedelsprodnktion. Inför nästa period av Landsbygdsprogrammet är det a11geläget att fortsatt uppmärksamma och om möjligt stärka förutsättningarna för stöd till aktiviteter som frän1jar traditionell kunskap. Ett problem med lantbruksstöden är att många småskaliga brukare och deltidsbrukai e, som besitter traditionell och lokal kunskap, avstår från att söka pga. byråkratin. Leader-prograinmen, med ett enldare sökförfarm1de och där mai1 kan söka i grupp, har inte haft en imiktning som gymmt ansökningar lcring biologiskt kulturarv och traditionell kunskap. Ett annat problem är att angränsm1de brnkm e söker stöd för olika saker, vilket gör att en sainlad lanskapsansats försvåras. I en rapport från RAÄ inom projektet CAP:s miljöeffekter, 102 föreslås bl.a. att a11sölmingar från sainverkande brukare, såväl näringsidkare som ideella, ska premieras. Detta förslag, torde gynna bevarande av traditionell kunskap. 10 Z Större miljönytta- lägre kostnad. Så nås målen för kultunniljöer i odlingslandskapet med kommande landsbygdsprogram. RAÄ

125 Begreppet "kulturarv" förekommer ofta i landsbygdsprogrammet, och är beträffande elrnsystemtjänster kopplade till turism och i viss mån till att det ska vara attraktivt att bo på landet. Det skulle kunna rymma stöd till traditionell kunskap, men fokus ligger i allmänhet på byggnadsvård, även om t.ex. stöd till trädgårdsanläggningar nämns i förbigående. Inom rennäring nämns gamla byggnader och i skogen restaurering av stemnurar. Behov av utbildning, kartläggning och dolmmentation När det gäller utbildning och kompetensutveckling kan det finnas behov av mera direkt riktade insatser för att tillvarata traditionell och lokal kunskap i praktiken. Ett exempel på en sådan insats idag är Nätverket Svenska kulturlandskap ( som finansieras av Riksantikvarieämbetet, även om det initiativet är förankrat i en bredare kontext av kulturmiljövård, genom knytningen till Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet. CBD ställer lcrav på att traditionell kunskap ska bevaras. Idag :fungerar skriftlig dokumentation, arldv, databaser och museer som viktiga stödfunktioner för vidmakthållande och spridning av traditionell kunskap. Riksantikvarieämbetet har bidragsformer till ideella organisationer inom kulturmiljöområdet samt till arbetslivsmuseer och hembygdsmuseer vilka kan användas även till stöd traditionell kunskap med koppling till biologiskt kulturarv. Dessa kulturmiljöbidrag samt ett bidrag till digitalisering av arkiv- och museisamlingar kan användas till kartläggning och dokumentation av traditionell och lokal kunskap: Andra viktiga finan.sierin.gskällor är statsanslag till länsmuseer, samt till universitet. Viktiga institution.er såsom Skansen och Nordiska museet drivs i stiftelseform. När det gäller samisk traditionell kunskap finns redan mycket gjort kring kartläggning och dokumentation. Det finns flera publikation.er och sammanställningar där traditionell ktmskap i samisk kontext finns samlad. Det finns även ett samiskt information.scen.trum, samt Ajtte - Svenskt F]äil- och Samemuseum som visserligen inte ägnar sig specifikt åt samiskt traditionell kunskap men som ändå innehar omfattande material relaterad till samisk kunskap och som genom sin funktion även bidrar till ett spridande av denna kunskap. När det gäller :ljälljordbruk, fäbodbruk etc. är dokumentationen mer splittrad. Detta är något som lyfts fram av flera kunskaps bärare. Önskemål om ett nationellt resurscentrum för traditionell kunskap, för rådgivning, stöd, kurser med mera, har förts fram från olika brukarhåll. Det finns alltså ett uttalat behov av stöd för pralctiskt kunskaps bevarande, med iurilctning mot själva markanvändningen och produlctionsledet. 65

126 6.1.2 Slutsatser För att kunskapen ska bevaras så behöver kunskapsbärarna ha kontakt med ett sammanhang där kunskapen är användbar. Åtgärder för att bevara traditionell och lokal kunskap behöver "bäddas in" i andra sammanhang och stöd Den största volymen stöd återfirms inom landsbygdsprogrammet men komplicerade ansökningsförfarru1den gör det ibland svårt för enskilda kunskapsbä:rare att få tillgång till stöden Det kan firmas behov av riktade insatser i form av kurser, rådgivning och stöd. Ett uttalat behov av stöd för pra!ctiskt kunskapsbevarande har identifierats. När det gäller kartläggning och dokumentation bedöms behovet av åtgärder vara mindre. 6.2 Respektera och säkerställa deltagande Analys Att respektera den traditionella kunskapen Traditionell kunskap ska enligt CBD:s ramverk värderas, ges samma respekt och hanteras på samma villkor som andra former av kunskap. Ett sådant erkännande kommer, som närm1ts i kapitel 3.3.4, blruid rumat till stånd när hänsyn tas till traditionell kunskap i förvaltning och beslutsfattande. För att traditionell kunskap ska anses legitim och användas krävs att det firms en kännedom om vad traditionell kunskap är och en förståelse för att derma kunskap (inklusive traditionellt sedvanligt nyttjru1de) är betydelsefull för bevarande och hållbart nyttjru1de av biologisk mångfald. Vidare tillhör det svenska srunhället en västerländsk kunskapstraclition där vetenskap och forskning oftast utgör våra kunskapskällor. Det krävs därför ett alctivt arbete för att förru1kra den traditionella kunskapstraditionen som ytterligare en informationskälla hos offentliga institutioner. Såväl kunskaps bärare som Naptek/CBM har uppgett att det råder en kunskaps brist hos flera myndigheter vad gäller traditionell ktmskap samt om artikel 8G) och 10( c) och deras irmebörd. Myndigheterna själva har i Napteks/CBM:s utredningru 66

127 uttryckt att de upplever svårigheter i att identifiera vilkeu traditiouell lrunskap som kau och hör användas i myndigheternas förvaltning samt att identifiera vilka lrunskapsbärare de ska vända sig till och hur. Det tycks alltså fiunas ett generellt behov av att lcunskapshöjande åtgärder om de synergieffekter och samband som finns mellau traditionell kunskap och biologisk mångfald vidtas hos myndigheterna. Detta kau förhoppningsvis besvara myndigheternas frågor och underlätta deras genomföraude av artildarna. Som framgår av exemplen i kapitel 5 (förvaltningsverktyg och renbruksplauer) fiuns det verktyg och modeller för hur traditionell lcunskap och traditionellt sedvauebruk kau respekteras genom att tillämpas i olika former av besluts- och förvaltningsprocesser som påverkar biologisk mångfald (rovdjursförvaltning, skogsvård, förvaltning av skyddade områden) och som i större utsträckning möjliggör knnskapsbärares fulla och effektiva deltagaude. Det föreligger dock brister för att dessa ska tillämpas och nå alla de resultat som eftersträvas. Det har bl a sin förklaring i bristande förståelse för och kännedom om den traditionella lcunskapens betydelse för bevarandet och det hållbara nyttjaudet av biologisk mångfald. Något som slculle lcunna åtgäjdas genom ökad medvetenhet och kännedom om vad traditionell kunskap är och hur den kau auvändas - hos såväl lrunskapsbärare och audrn brukare som hos myndigheter. En annau förklajing till att ovan förvaltningsprocesser ännu inte fått önskade resultat är avsaknaden av aupassade regelverk. Iblaud haudlar det om att hänsyn till andra intressen väger tyngre enligt gällande lagstiftning. Denna problematik visar sig tydligt ifråga om förvaltningsverktyget där avsalmaden av legitimitet för traditionell kunskap såsom beslutsunderlag i rättstillärnpning och myndighetsutövning har uttryckts i flera myndighetsheslut och domstolsavgörauden. Brister i regelverk, som myndigheters vägledningar och riktlinjer, kan försvåra användandet av traditionell lcunskap (ex. handläggning av dispensärenden) vilket även har påtalats av kunskaps bärare och omnämns i Napteks/CBM:s rapporter. Att regelverk ses över för att säkerställa att de inte hindrar eller försvårar traditionellt sedvanligt nyttjande eller användandet av traditionell kunskap där det är relevant och att följdenliga ändringar genomförs skulle lemma avhjälpa denna problematik. Vidare gäller att traditionell kunskap, liksom vetenskaplig ktmskap, också kan behöva valideras för att dess betydelse för biologisk mångfald ska framgå. Att säkerställa deltagande Som framgår av exemplen och den information som lämnats av olilca grupper av knnskapsbärare nnder detta uppdrag och Napteks/CBM:s tidigare utredningar finns i dagsläget brister när det gäller lcunskapsbärares deltagande i (myndigheternas) förvaltning inldusive beslutsfattande av miljövård, skogsvård, naturvård, kulturvård, rovdjursförvaltning, jordbruk, fiske samt förvaltning av skyddade 67

128 områden även om goda exempel också finns. Eftersom respekten för traditionell lrunskap är sammankopplad med kunskaps bärares deltagande, behövs ett fokus på åtgärder för att säkerställa detta. För att säkerställa deltagande i aitikel 8G):s mening behöver tydligare modeller och processer upprättas. Att kunskapsbärares deltagande säkerställs i regelverk o dyl. är dock inte tillräckligt. Som kunskapsbärarna uppgett kan det finnas svårigheter att delta även om en myndighet erbjudit denna möjlighet. Detta på grund av avsalmaden av finansiella och personella resurser Sfilllt kompetens (exempelvis om hur man bereder ett remissvar, om innehållet i artikel 8G) och 10( c ), om hur man ansöker om stöd, ersättnlngai-, dispens satllt om hur myndigheterna arbetar). En kartläggning av gällande regelverk skulle lemma genomföras för att konnna tillrätta med de brister som finns angående kunskapsbärares deltagande som lyfts frfilll av Naptek/CBM i tidigare genomförandearbete och av de kunskapsbärare som deltog under myndigheternas workshop den 5 december Som framkommer av exemplen i kapitel 5 finns det dels regelverk där mfolks och lokala samhällens deltagande inte sälcerställs i enlighet med artikel 8G), dels finns regelverk där kunskaps bärare främjas att delta men där detta sknlle kurma förstärkas ytterligare. Både lrunskapsbärai e (deltagare vid workshop den 5 december) och Napteks/CBMs tidigare arbeten visar på behovet av att förstärka åtgärderna för ökat deltagande. Det betonas även i uppdragets formulering. Deltagande kan se ut på olika sätt och genomföras i olika former. I en svensk kontext förekommer frainför allt begreppen/fonnerna satllråd, konsultation, dialog. Oavsett vad det kallas är det viktigaste att de processer och metoder som används beaktar de aspekter som frfilllgår av kapitel (Respektera, bevara och bibehålla traditionell kunskap). I Sverige är srumåd den metod som oftast används för att inhämta synpunkter från ru1dra intressen/berörda. Det kan övervägas om de saimådsformer som tillämpas av myndigheter uppfyller dessa aspekter, särsldlt med hänsyn till att samråd oftast inte medför någon skyldighet för den myndighet som inbjuder till samråd att beakta de synp1mkter som inlämnats i det slutliga beslutet. Det anlrnmmer på alla myndigheter att vidta åtgärder för att säkerställa kunskapsbärares deltagande inom relevanta myndighetsprocesser. Viltförvaltningsdelegationer och vissa nationalpru ksförvaltningru (Kosterhavet, Laponia) srunt de verktyg och arbetsmodeller som presenteras i kapitel 5 är positiva exempel som med fördel skulle kunna användas av flera myndigheter och inom andra områden. Som nämnts ovan är det inte tillräckligt att deltagande säkerställs i regelverk utan det måste även fnmas reella möjligheter för knnskapsbärare att delta meningsfullt. Här finns det olika former av kapacitetsstärlrnnde åtgärder som kan vidtas. Blai1d armat genom olika kunskapshöjande åtgärder hos kunskapsbärare och 68

129 organisationer som representerar kunskaps bärare men även genom ekonomiska ersättningar och stöd Slutsatser Kunskap om och förståelse för traditionell kunskap inom relevanta myndigheter bör förbättras, särsldlt kopplingen till den biologiska mångfalden Den traditionella kunskapstraditionen behöver förankras som alternativ informationskälla hos offentliga institutioner. Det finns regelverk som försvårar tillämpningen av traditionell kunskap eller k:tmskapsbärares deltagande Kunskapsbärares deltagande kan behöva underlättas tex genom olika modeller eller ökade möjligheter till ekonomisk ersättning. Framgångsrika exempel finns. 6.3 Följa upp Analys Rapportering av arbetet till CBD:s sekretariat För att följa den nationella implementeringen av konventionen förekommer olika rapporteringsmekanismer. Parterna ska regelbundet inkomma med rapporter över vilka åtgärder som vidtagits för ett genomförande. Från och med nästa rapport som ska presenteras till sekretariatet senast den 31 december 2018 finns riktlinjer som preciserar hur rapporten ska se ut och vad den ska innehålla. Inom ramen för artikel 8G) har man internationellt kommit fram till följande tre övergripande indikatorer: status och trender vad gäller lingvistisk diversitet och antal som pratar urfolksspråk (utpekas som en användbar indikator för bevarandet och användandet av traditionell kunskap, om använd tillsammans med andra indikatorer) status och trender i markanvändning och ägande-/nyttjanderätt inom områden som traditionellt bebos eller nyttjas av urfolks- och lokala samhällen; status och trender vad gäller utövandet av traditionella näringar. Hittills har någon uppföljning av dessa indikatorer inte skett inom ramen för det svenska genomförandearbetet av CBD. Det k:tmde därför vara ett stöd i den 69

130 fortsatta implementeringen om nänmda status och trender utvärderades och behandlades i nationella strategier, handlingsplaner och rapportering. Ansvaret (under regeringen) för rapportering av dessa indikatorer skulle knnna följa fokalpunktsansvaret för traditionell och lokal kunskap. Nationell uppföljning av arbetet i Sverige Uppföljningen av det svenska genomförandet av artikel 8G) och lo(c) skiljer sig inte principiellt från uppföljningen av resten av CBD eller uppföljningen av andra internationella konventioner. Huvudlinjen har varit att integrera krav på uppföljningen i det svenska miljömålssystemet. CBM har i flera rapp01ter understrukit behovet av att myndigheternas ansvar för genomförandet av artikel 80) och 10( c) och deras tillämpning av traditionell kunskap i sin fö1valtning regleras tydligare. Den nationella uppföljningen kan förstärkas genom att formuleringar förs in i de av regeringen beslutade preciseringarna som finns för vaije miljökvalitetsmål. Det skulle i så fall ske för samtliga "naturtypsmål" (storslagen fjällmiljö, levande sjöar och vattendrag m.fl.) eller för det mera övergripande målet ett rikt växt och djurliv. En aiman möjlighet är att skapa ett nytt etappmål under gruppen av sådana som rör biologisk mångfald. En fördel med den senare lösningen kan vara att en särskild ansvarig myndighet då pekas ut för etappmålet, traditionell kunskap, som då också rimligtvis samordnar uppföljningen och utvärderingen av artiklarna 8G) och lo(c) Slutsatser Uppföljningen av att det genomförs åtgärder för att säkerställa genomförandet av artikel 8G) och 10( c) i Sverige sker idag genom den nationella rapporteringen till CBD och i form av vissa regeringsuppdrag Arbete pågår direkt och indirekt för att främja användandet av traditionell kunskap inom förvaltningen och genom ideella initiativ. Någon systematisk uppföljning av effekterna av detta arbete har inte gått att identifiera och saknas troligen. Det kai1 därför konstateras att det finns behov av nppföljning. 70

131 7 Förslag till åtgärder De åtgärdsförslag som läggs fram i detta kapitel utgår ifråu den behovsanalys som redovisas i kap 6 och förslag i kapitel 5. Åtgärdsförslagen följer den struktur som använts i kap 6 med indelning i tre huvudområden som handlar om att: I. bevara och sprida traditionell kunskap 2. respektera och säkerställa deltagande av kunskaps bärare 3. följa upp arbetet 4. organisera strukturer Dessa huvudområdeu kopplar i sin tur tillbaka på uppdragets fonnulering. Åtgärder kopplade till punkt 4 beskrivs i kapitel Bevara och sprida Stärka det praktiska kunskapsbevarandet Förslag Sametinget och Naturvårdsverket föreslår ett pilotprojekt för att påbörja utveckling av ett resurscentrum för att tillgängliggöra traditionell kunskap kopplad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Skäl I Sverige har vi har till stor del förlitat oss på ideella laafter när det gäller att bevara traditionella arbetsmetoder och brukningssätt. Det har gått hittills men resursbrist innebär en ökande risk att arbetet saknar kontinuitet och att kunskapen därmed riskerar gå förlorad. Syftet med förslaget är att skapa en motor och spindel för praktiskt ktmskapsbevarande och kunskapsspridning. Av resursskäl bör samverkan eller samlokalisering ske med någon/några befintliga aktörer. Genom att samlokalisera och länka till befintliga aktörer bör det finnas möjlighet till både en fylligare täclming av kunskapsområdet och en bredare regional täclming. Projektet bör genomföras i nära samarbete med representanter för kunskapsbärare och brukare. Ett exempel på ett väl fungerande befintligt resurscentrum är Eldrimner, som dock har fokus på mathantverket och förädlingsledet gentemot kund. I viss utsträckning ger Eldrimners verksamhet även stöd till kunskaps bärarna och brukarna av traditionell kunskap som detta förslag riktas mot, genom att ett stärkande av förädlingsledet är tänkt att ge större efterfrågan i råvaruledet. Eldrimner bedöms dock inte kunna fylla hela det behov som efterfrågas. 71

132 Svenska kulturlandskap, nätverk för kulturlm1dskapsvårdare i Sverige, är det exempel på ett befintligt nätverk som ligger närmast syftet med detta åtgärdsförslag. Andra tänkbara aktörer som kan vara intressm1ta är Hushållningssällskapet, Hembygdsförbundet, länsmuseer, lm1trasforum, lienätverket m.fl. Det föreslagna pilotprojektet bör kunna genomföras under två år. Som utförare föreslås nätverket Svenska kulturlandskap under ledning av Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet. Kostnad i storleksordning 0,5 mnh per år. För ett permanent resmscentrmn kommer det smmolikt att behövas en nationell gnmdfinansiering som kan växlas upp med olika projektmedel. Som jämförelse har Eldrimner ett årligt grundstöd på ila-. Förslaget är riktat till Regeringskansliet Åtgärder inom landsbygdsprogrammet STÖRRE HÄNSYN TILL TRADITIONELL KUNSKAP Förslag San1etinget och Naturvårdsverket föreslår att berörda myndigheter, inom relevanta områden, premierar satsningar på traditionell kunskap i landsbygdsprogrammet och tillhörande handlingsplaner genom prioriteringar och vid poängsättning av ansölmingar när dessa bedöms utifrån urvalsla-iterier och viktning. Skäl Utan tydliga möjligheter till att i ansölmingar prioritera traditionell kunskap tenderm detta att falla bort. Det är även viktigt att dessa prioriteringar förs över till nästa progran1period. Exempel på områden där detta skulle kunna genomföras är: Stöd till kompetensutveckling och rådgivning för att utveckla lokala marlmader och kort livsmedelskedja san1t ökad djurvälfärd (avsnitt 5.2 Jordbruksverkets nationella handlingsplan för 2018) Stöd till kompetensn.tveckling inom miljö och klimat (avsnitt 5.3) Stöd till kompetensutveckling och rådgivning för matkultur (avsnitt 5.5) Stöd till utveckling av natur- och kulturmiljö (avsnitt finns i nuläget som prioritering men ger inte extra poäng) Projektstöd till lantrasföreningar (avsnitt 7.1). Förslaget kan genomföras inom landsbygdsprogrmnmets finansiella ran1ar. Förslaget riktas till länsstyrelsema, Jordbrnksverket, Slrngsstyrelsen. 72

133 MILJÖ- OCH KLIMATERSÄTTNINGAR Förslag Sametinget och Naturvårdsverket föreslår att Sametinget, i samråd med Jordbruksverket, får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ekonomisk ersättning som premierar renskötselns betydelse för att bibehålla fjällområdets biologiska mångfald och betesprägel. Utgångspunkten bör vara att stynnedlet ska vara en miljöersättning inom Landsbygdsprogrammet. Skäl I stora delar av fjällområdet bidrar bete till den biologiska mångfalden, till kulturmiljövärden och till att bibehålla en storslagen karalctär med vidsträclcta sammanhängande områden. Renen är det ensldlt vilctigaste betesdjuret i fjällen. Regionalt och lokalt finns tendenser till förbuskuing och igenväxning i de svenska fjällen, orsakad av otillräckligt bete. Speciellt viktigt är ett högt betestryck på närings- eller kalkrika, ofta gräs- eller örtdominerade marker, eftersom dessa är rika på arter som gynnas av att ett högt betestryck håller tillbalca konkurrenskraftiga arter, inklusive buskar och träd, som annars riskerar att ta över helt. Hotbilden förstärks av den globala nppvännningen, som i fjällområdet medför en ökad produktivitet av växtligheten som måste matchas med mera bete för att bibehålla ett oförändrat relativt betestryck. Detta problem kommer att öka med ytterligare uppvärmning. Då samtliga renar i Sverige är tamdjur och enskild egendom innebär ett samhälleligt önskemål om bibehållet renbete att det kan behövas åtgärder/styrmedel som tryggar förutsättningarna för en ekonomiskt hållbar rennäring. Grundtanken med en ny miljöersättning är, Wcsom för miljöersättningar generellt, att rermäringen gör sarahället en tjänst då den vårdar och utvecklar landskapet. Renbetet är en viktig ekosystemtjänst som upprätthåller biologisk mångfald och tmderstödjer flera andra vilctiga ekosystemtjänster, bland annat ldimatreg!ering och rekreation. Utgångspunkten bör vara att stynnedlet ska vara en miljöersättning inom Landsbygdsprogrammet. Förslaget har bäring på nästa programperiod inom landsbygdsprogrammet och utredningen bör fungera som underlag för regeringens förhandlingar inför kommande programperiod. I uppdraget ska ingå en översyn av styreffelcten av idag gällande stöd och ersättningar och en analys av den sammantagna incitamentsstrulcturen för renskötare att förvalta renhjorden över tid. Utredningsuppdraget bedöms kumia genomföras inom befintliga budgetramar. Kostnaden uppskattas till 500 tusen kronor per år med en genomförandeperiod på ett år. Ett liknande förslag har förts fram i Strategin för Storslagen fjällmiljö Förslaget är rilctat till Regeringskansliet. 73

134 7.2 Respektera och säkerställa deltagande Genomgång av regelverk Förslag Naturvårdsverket och Sametinget föreslår en genomgång av befintliga regelverk för att kartlägga relationerna mellan regelverken och traditionell kunskap och hur eventuella konfliktområden påverkar ett nationellt genomförande av ruiiklarna 8 G) och 10 ( c) samt möjligheterna att nå mål om biologisk mångfald med hjälp av traditionell kunskap. Skäl Berörda regelverk är främst sektorslagstiftning inomjordbrnk, skogsbruk och fiske, srunt miljöbalken och kulturmiljölagen med tillhörande förordningar och föreslaifter. Myndigheternas föreskrifter, som meddelas med stöd i annan författning, kan också vara relevanta i en sådan granskning eftersom de är styrande för lagstiftningens tillämpning. Även styrdokurnent som inte är juridiskt bindande såsom vägledningar och riktlinjer inom områden som rör bevarande och hållbrut nyttjande av biologisk mångfald kan ses över med avseende på kopplingen till CBD och ru tiklarna 8G) och 10( c) och betydelsen av traditionell kunskap, sedvru1ebrulc och sälcerställandet av kunskaps bärares deltagande. Behovet av översyn har franiliållits i tidigare utredningar av CBM/Naptek där det framkommit att det förekommer regler som hindrar eller försvårar användandet av traditionell kunskap och sedvanebruk. Något som även framhållits av kunskapsbärru e och olika intressegrupper vid den workshop som myndigheterna rutangerat inom ramen för uppdraget. Sametinget har till regeringen hemställt om att riksdagens beslut om toleransnivå för renskötseln och det förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som Sametinget tillsanunans med Naturvårdsverket arbetat fram införs i förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. Sametinget föreslår i hemställan även vissa föttydligru1den ijalctförordningen (1987:905). Srunetinget har även till regeringen hemställt om vissa ändringar i nationalparksförordningen (1987:938) och förordning (1998:1252) om områdesskydd för att öka samislct inflytande i beslutsprocesser som rör inrättande och förvaltning av skyddade områden. Sametinget arbetar för närvarande med att ta fram en handlings- och kommunikationsplan som behandlar ett ökat sarnislct inflytande i handläggningsoch beslutsprocesser inom olika typer av markexploateringar som påverkar samisk markanvändning. I plru1en kommer vissa författningsändringar att föreslås som 74

135 Sametinget anser nödvändiga för att genomföra artikel 8GJ och I 0( c) och därtill hörande ramverk såsom Akwe-Kon-riktlinjema. Naturvårdsverket har till regeringen hemställt om att 28 b jaktförordningen (1987:905) ändras så att det blir möjligt att vidta åtgärder med stöd av 28 och 28 a i nationalpark för att förhindra angrepp på ren. 103 En genomgång av regelverken är viktig för möjligheten till implementering av artiklarna 8(j) och 10( c) men alltför komplex för att hanteras inom detta nppdrag. Förslaget är riktat till Regeringskansliet Förstärkt roll för Sametinget i miljömålssystemet Förslag Sametinget och Naturvårdsverket föreslår att regeringen senast till Miljömålsrådets kommande mandatperiod ntser Sametinget till myndighet med ansvar i miljömålssystemet och medlem i Miljömålsrådet. Skäl Som framgår av kapitel 4 är Sametinget varken del i miljömålsrådet eller har specifikt miljömålsansvar. Renskötselns framtid och den samiska traditionella kunskapen är avgörande för att nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Mot bakgrnnd av miljömålssystemets betydelse för det nationella genomförandet av artiklarna 8(j) och lo(c) och Sametingets koppling till arbetet med samisk traditionell knnskap skulle det vara fördelaktigt för det fortsatta genomförandearbetet om Sametinget utses som myndighet med ansvar i miljömålssystemet. Ett lilmande förslag presenterades i Fjällstrategin 104 Förslaget är riktat till Regeringskansliet Vidareutveckling av Ren-GIS Förslag Sametinget föreslår ett fortsatt stöd till vidareutveckling av ren-gjs. Det finns förbättrings behov i befintligt system. Det finns också ett behov av långsiktig utveckling och att nyttja nya effektiva teknikplattformar. En framgångsfalctor för 103 Hemställan om ändring av 28b ijaktförordningen (1987:905} NV http :// i!i oarbete-i-s amhal leumi!i oarbete-is veriqe/regerinqsu p pdrag/2014/rap port-ru-fla! len. pdf) (se sid 137) 75

136 utvecklingsarbetet är att fånga de budskap som ko1mner från samebyarna så att hela upplägget med RBP-konceptet blir användarvänligt och långsiktigt hållbart. Skäl Upp byggnadsal'bete kring en internetbaserad GIS-plattform är ett nytt viktigt moment. En internetbaserad GIS-plattform håller nn på att utvecklas mellan Sametinget (irenmark) och samebyarna (RBP). Utvecldingen av denna telmikanvändning möjliggör en central datalagring och därmed en säker förvaltning av RBP och en större samverkansmöjlighet med extern data. Den internetbaserade telmiken ger förutsättningar för en enklare tillgång till RBP för användare som sällan nyttjar systemet. Demm ökade inf01mationstillgång skapas tex via webläsare i PC-dator samt appar i mobiler/smartphones och snrfplattor. Med hjälp av GIS-plattformen kan även en Web-portal ulvecldas. En vidarentveclding av RBP och ren-gis säkerställer och respekterar kunskapsbärares deltagare i förvaltningsprocesser vid t.ex skogsvård, exploateringsärenden och klimatanpassning, som har stark koppling till nyttjande av biologisk mångfald. Finansieringen är dock osäker på lång sikt. Vid statlig finansiering anser Natnrvårdsverket att tillgäugligheten till data bör uppmärksarumas. Vilka data som ska vara tillgäugliga för myndigheter tas inte ställning till i detta nppdrag. Förslaget är riktat till Regeringskansliet Utveckla ett ren-gis för utmarksbete Förslag Naturvårdsverket föreslår att modellen för renbruksplaner i relevanta delar nyttjas för det behov som finns hos bl.a. fäbodbrukare, fjälljordbruk och andra brukare med traditionellt nyttande av utrnarks(skogs-)beten. Ett utmarks-gis kan i princip gälla för hela Sverige och kan eventuellt behöva viss regionalisering. Ett första steg är ett pilotprojekt eller förstudie under två år. Skäl Ett redskap lilmande ren-gis är efterfrågat av berörda intressentgrupper sedan många år. En behovskartläggning är nyligen utförd på uppdrag av J ordbruksverket 105. Fäbodbruket är ett av de områden som tydligast utgör lokal traditionell kuuskap. De mycket goda erfarenheterna från arbetet med renbruksplaner och ren-gis, som redovisats under kap. 5, är av intresse för de olika småbrukargrupper som traditionsenligt nyttjar skogsmark för ntmarksbete. Brulmingsformema varierar 105 Vägar framåt- en behovskartläggning av föbodbruket i Sverige. Attime AB

137 regionalt men är en viktig faktor för det biologiska kulturarvet i dessa skogsmiljöer. Fortsatt brukande är avgörande för såväl de biologiska värdena som för upprätthållandet av därmed för!mippad traditionell kunskap. Ett utmarks-gis skulle bidra till att tydliggöra inte bara villca marker som av tradition nyttjats och till vad, utan även för mer detaljerade uppgifter om biologiskt kulturarv och traditionell kunskap knuten till verksamheten. Det kan då även bli ett underlag för utformning av särsldlda stödsystem, men utgör inte stödsystemet i sig. Liksom för Ren-GIS kan det senare byggas ut med olika tilläggsmoduler, men det ingår inte i detta förslag till pilotprojekt. Utvecklingen av utmarks-gis bör, liksom för ren GIS, göras i nära samarbete med berörda ktmskapsbärare. För hantering av miljöersättningar för fäbodar använder Jordbruksverket i dag GISsystemet Multikuben (eller LPIS). Det är det system som används för all stödhantering och innehåller uppgifter om markslag, ersättningar, inäga/utmark, samt vissa tematiska skikt såsom ängs-och betesmarker och vattenavrinning. I systemet finns dock bara de fäbodar som sökt stöd och enbart för den areal för vilken stöd sökts. Befintliga uppgifter kan hämtas ur systemet för att imp011eras till ett utmarks-gis. Utvecldingskostnaden av programvara och system är gjord inom ren-gis, men det kommer laävas viss vidareutveclding och anpassning av systemet till detta nya ändamål. Kostnaden är svår att uppskatta men bör kunna ligga inom ramen för landsbygdsprogrannnet, i form av antingen ett innovationsprojekt (nytt arbetssätt) eller ett samarbetsprojekt. I det senare fallet laävs dock viss medfinansiering vilket kan vara hämmande. Förslaget är rilctat till det i åtgärd föreslagna resurscentrumet. 7.3 Följa upp Sametinget föreslås få statistikansvar Förslag Naturvårdsverket och Sametinget föreslår att Sametinget utses till statistikansvarig myndighet för renskötselfrågor. Sametinget bör inom ramen för detta ansvar lämna underlag till regeringen som underlättar uppföljningen av de av partsmötet beslutade indikatorerna för Aichimål 18 om språk, markanvändning och traditionella näringar (se kap. 4). Skäl 77

138 Renskötsel är ett vidare begrepp än rennäring. I begreppet inbegrips renskötsel som näringsform med verksamhet inom renköttsproduktion och andra binäringas renskötsel som central traditions- och kulturbärare för samerna renskötsel som förvaltare av stora natur- och kulturmiljövärden Att vara statistikansvarig myndighet för renskötselfrågor tangerar enligt Sametingets uppfattning statistikuppgifter rörande bl.a. samisk markanvändning och samiska språk, nppgifter som knyter an till indikatorerna och som Sametinget i sin befintliga verksamhet genom samiskt språkcentrum, utbetalning av rovdjmsersättningar, hantering av renlängder m.m. redan har tillgång till. Hittills har ingen uppföljning eller utvärdering av indikatorerna för Aichimål 18 skett inom ramen för det svenska genomförandearbetet eller i rapporteringen till CBD:s sekretariat. Det kan därför vara ett stöd i den fortsatta implementeringen om dessa utvärderades och behandlades i nationella strategier, handlingsplaner och rapportering. Sametinget önskar inom ramen för ovan föreslagna statistikansvar, samt föreslagna fokalpnnktsansvar (se kap.8) vara regeringen behjälplig med detta. Sametinget anser att indikatorerna, såvitt avser samiska förhållanden även med fördel kan användas inom ramen för uppföljning av regeringens samepolitiska mål att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologisk hållbar rennäsing och andra samiska näringar. Ett lilmande förslag har förts fram i Strategin för Storslagen fjällmiljö Sametinget har den 1 december 2009 hemställt om att bli statistikansvarig myndighet för rennäring och övrigt samiskt näringsliv. (Sametingets dm ) Kostnaden bedöms inte kunna finansieras inom befintlig ram och bör därfö!' finansieras genom en höjning av anslag 1 :23 Främjm1de av rennäringen m.m., ntgiftsområde 23. Förslaget är riktat till RK Uppdrag om nytt etappmål Förslag Natmvårdsverket och Smnetinget föreslås få i uppdrag att ta frmn förslag på ett nytt etappmål om "Traditionell kunskap och sedvanligt nyttjande" inom området biologisk mångfald. Skäl 78

139 Förslaget täcker på ett övergripande sätt behoven att bevara, sprida, och respektera traditionell kunskap samt säkerställer deltagande av knnskapsbärare. Delområdena täcker in behoven av dokumentation, kompetens-/lrunskapshöjande åtgärder, behov att se över styrdokument och rutiner, samt behoven av incitament till stöd för att behålla kuuskapsbärarna genom aktivt brukande. Det är ett sätt att få in rutiner, fördela ansvar stimulera fortsatt åtgärdsarbete och skapa en allmän medvetandehöjning bland berörda myndigheter Behovet av att öka medvetenhet och kunskap hos svenska myndigheter rörande lokal och traditionell kunskap och frågor laing nationell implementering av artiklarna 80) och 10( c) har påtalats av CBM/Naptek. Ett etappmål hakar på den etablerade nppföljningsprocess som miljömålssystemet är istället för att skapa nya strukturer för denna fråga. I denna process ingår även rapporteringslaav. Ett etappmål i miljömålssystemet om traditionell kunskap skulle gälla såväl samisk som annan lrnnskapstradition och även brett omfatta kunskaps bärare. Förslaget är riktat till Regeringskansliet Krav på återrapportering Förslag Sametinget föreslår att de myndigheter som bereder frågor där /traditionell lrunskap berörs får ett rapporteringsansvar om detta i sitt reglerings brev t.ex. utifrån formuleringen i Sametingets nuvarande reglerings brev: "myndigheten ska redovisa hur myndigheten arbetar med [samisk] traditionell kunskap samt dess betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald". Rapporteringslaavet kan koppla till uppföljningsprocessen inom milj ömålssystemet. Skäl Ett förtydligande i Sametingets regleringsbrev och en skyldighet för andra berörda myndigheter att åtenapportera är en förutsättning för att Sametinget ska lrnnna fullgöra det fokalpunlctsansvar man är beredd att ta på sig enligt kap 8. Exempel på berörda myndigheter listas i kap 4.4. Se även vidare under kapitel Nationell uppföljning av arbetet i Sverige. Förslaget är riktat till RK. 79

140 8 Fokalpunktsansvaret 8.1 Fokalpunktsansvar enligt CBD För CBD som helhet finns en väldefinierad roll som nationell fokalpunlct, vilket antogs på åttonde paxtsmötet 2006 där man också beskrev vad detta ilmebär. En s.k. träningsmodul hal' framtagits; ett doknment som beslaiver rollen närmare 106 I den citeras direlctiven (terms ofreference) för fokalpunlcterna: "... the primary function of national focal points is to act as liaisons with the Secretariat on behalf oftheir Parties and in so doing, they are respousible for: ( a) Receiving m1d disseminating information related to the Convention; (b) Ensuring that Parties are represented at meetings nnder the Convention; ( c) Identifying experts to participate in ad hoc technical expert groups, assessment processes m1d other processes under the Convention; ( d) Responding to other requests for input by Parties from the Conference of the Parties and the Secretariat; ( e) Collaborating with national focal points in other countries to facilitate implementation of the Convention; (:f) Monitoring, promoting and/or facilitating national implementation ofthe Convention;'' Dokumentet beskriver vidare att parterna uppmanats utse ytterligare fokalpunkter med likartade styrdirektiv på lo:e partsmötet (2010), som "Invites Parties to consider designating national focal points for Article 80) and r~lated provisions in support of natioual focal points, to facilitate communications with indigenous and local commnnity organizations and to promote the effective development and implementation ofthe programme ofwork on Article 80) and related provisions." )-fokalpunkten har således i uppgift att: (1) Stödja nationella fokal punkten, som i Sverige besätts av en person från Miljö- och energidepa1tementet. (2) Underlätta kommunikation med organisationer som företräder urspnmgliga och lokala samhällen. (3) V ara pådrivande i m betet med att utveckla och genomföra arbetsprogrmn relaterade till artikel 80) och artikel I 0( c ). En utgångspunkt för föreliggm1de uppdrag fu att"... de två myndigheterna tilldelas ett gemensamt fokal-punktsansvm för genomförandet i Sverige av artiklarna 8j och 106 https :l/www. cbd. i nt/doc/training/nbsap/ a2-train-ro!e-nf p-v en. pdf 1 o7 https :// oc/d ecis ions/ cop-1 Dl cop-1 O-dec-40-en. pdf 80

141 1 Oc, där Sametinget ansvarar för de delar som rör den samiska kunskapstraditionen och Naturvårdsverket ansvarar för annan kunskapstradition." Den formuleringen berör endast del (3) av lo:e partsmötets beskrivning av den aktuella fokalpunktens uppgifter, men vi utgår från att den ska omfatta samtliga nämnda uppgifter. Listor med nationella fokalpunkter har upprättats för 13 arbetsgrupper och motsvarande under CBD och underliggande protokoll. I nästan samtliga fall är fokalpunkterna utpekade individer tillhörande olika organisationer, rimligtvis för att informationen snabbt ska nå en person inom respektive organisation som vet vad saken gäller. Delat fokalpunktskap på två (eller flera) individer från olika organisationer förekommer på arbetsgruppslistor liksom på den centrala CBDlistan. Något problem med ett delat fokalpunktskap föreligger således inte i relation till CBD:s praxis. 8.2 Sametinget som fokalpunkt för samisk kunskapstradition I enlighet med befintlig författning Gfr sametingslagen och förordning med instrnktion för Sametinget) anser Sametinget att ett fokalpunktsansvar och annat utökat myndighets ansvar för genomförande av mtikel av 8G) och 10( c) för Samtingets del endast bör/kan avse samiska förhållanden. Sametinget vill förtydliga att detta inte ska förstås som ett uteslutande av annan traditionell kunskap eller andra icke-samiska kunskaps bärare utan endast att ansvaret för genomförandet av artiklarna i fråga om annan kunskapstradition och m1dra lamskapsbärare än de samiska måste ligga på en annan myndighet. Mot denna bakgrund föreslår Sametinget i första hand åtgärder inom sitt eget befintliga verksamhetsområde eller i den mån det behöver utökas i enlighet med förslagen. Insamling, dokumentation och kartläggning av samisk traditionell kunskap sker i relativt hög utsträckning och f1mgerar väl inom Sametingets befintliga verksanihet och andra strukturer och institutioner i det samiska samhället (exempelvis kan nänmas Gaaltije- sydsamiskt kulturcentrum, Åjtte- svensk fjäll- och samemuseum, samebyarnas och Sametingets arbete med renbruksplaner, Samiskt språkcentrum, samernas bibliotek, Svenska Samernas Riksförb1md). Även flera universitet och forskningsinstitut (såsom CBM/Naptek och Vamtoe) samlar in och kartlägger samisk lamskap. Sametinget förutsätter att befintliga stöd från regeringen och myndigheter till denna verksamhet fortsätter. Sametinget har därför valt att i detta kapitel om fokalpunktsansvar och övriga åtgärder i kapitel 7 ha fokus på åtgärder som ökar förutsättningarna för att respektera, bevara, sprida traditionell kunskap, sälcerställa kunskaps bärares deltagande samt utveckla organisatoriska strukturer för förbättrad samverkan. 81

142 Sametinget anser att Sametinget bör ges fokalpunktsansvar kopplat till genomförandet av artikel 8G) såvitt avser samisk kunskapstradition och samiska förhållanden. Sametinget anser att detta ansvar även kan kopplas som en naturlig del av det ökade myndighetsansvar Sametinget k01mner att ha när konsultationsordning träder i kraft Fokalpunktsansvarets huvudfunktioner Sametinget anser att fokalpunktsansvaret bör utformas utifrån två huvudfunktioner med specificerade uppgifter som anges nedan. Den nännare beskl'ivningen av innehåll, fm1ktion och uppgifter inom detta fokalpunktsansvar bör arbetas fram av Sametinget i samråd med regeringen. 1. Stödja den nationella fokalpunkten (regeringen) i uppföljningen av det nationella genomförandet av beslut och åtaganden inom ramen för artikel 80) och relevanta artiklar. I denna kapacitet bör Sametinget ta fram underlag och på annat lämpligt sätt hjälpa till med att förbereda Sveriges agerande inom ramen för den mellanstatliga processen inom aitikel 80). I detta sammaiihang ska Sametinget i lämpliga delm ha kontakter med ansvmigt depaitement och delta i politisk beredning bevaka och delta på relevanta möten och i internationella nätverk inom ramen för aitikel 8GJ (och urfolksrättigheter) ta fram underlag för den nationella rapporteringen till konventionens sekretmiat saint för annat policyarbete liksom upprättande av NBSAP, inklusive de nppgifter som framgår under åtgärdsförslag 7.3.l informera samiska kunskapsbärme och svai a på frågor om artikel 80) 2. Samordna/Underlätta samverkan mellan samiska lmnskapsbärare och myndigheter Inom denna roll avser Sametinget att främja respekten för och öka användandet av sainisk traditionell kunskap och sedvanebruk samt att stärka samiska kunskaps bärares deltagande in myndigheternas besluts- och förvaltningsprocesser som berör bevai ande och hållba1t nyttjande av biologisk mångfald. I denna kapacitet bör Sametinget inrätta och ansvma för ett samiskt prograrnråd. Programrådet bör bestå av representanter från samiska ktmskapsbärare/organisationer och myndigheter som träffas regelbundet (det programråd som drevs i Napteks regi kat1 tjäna som exempel). I programrådets funktion och uppgifter bör ingå att o utbyta information om behov, hinder, svårigheter i fråga om implementeringen av aj'tikel 8GJ och IO(c) gemensamt föreslå 82

143 lösningar och positiva exempel som underlättar genomförandearbetet o behandla frågor om tillämpningen av samisk traditionell kunskap och kunskaps bärares deltagande i relevanta processer inom myndigheternas verksamhetsområden sprida samisk traditionell kunskap och betydelsen av delll!a för bevarandet av biologisk mångfald hos andra myndigheter (se åtgärdsförslag 7.3.2) hantera ekonomiska ersättningar till kunskapsbärare för deltagandeprocesser hos myndigheter Följder av förslaget För att Sametinget ska kunna utföra föreslaget fokalpunktsansvar krävs att tillräckliga ekonomiska resurser tilldelas Sametinget. Därtill att Sametinget ges möjlighet att vid behov överföra/fördela/delegera ovan näfllllda uppgifter (och därtill hörande ekonomiska medel) till externa institutioner/organisationer. Detta skulle ktmna lösas genom en liknande skrivelse som Naturvårdsverket har i sitt regleringsbrev om att medel får användas till "bidrag till Centrum för biologisk mångfald inklusive för deras arbete med ett nationellt program för lokal och traditionell kunskap (Naptek) med utgångspunkt från tidigare arbete... i överensstännnelse med syfte, inriktning och omfattning som formulerats i regeringsbeslut" Det filllls flera befintliga institutioner/organisationer tex. CBM, Stockholm Resilience Center/SwedBio som genomför givande arbete med frågor kopplade till genomförande av artikel 8G) och som därmed besitter relevant kunskap och erfarenhet i dessa frågor. Sametinget anser att det är viktigt att deras arbete fortsatt stöttas och möjliggörs. Inte minst då Sametinget inom ramen för det föreslagna fokalpunktsansvaret har ett behov av att använda sig av det externa stöd dessa kan erbjuda i genomförandet av ovan nämnda uppgifter. 8.3 Fokalpunkt för annan kunskapstradition Fokalpunkten är länken mellan Sverige och Konventionen om biologisk mångfald i arbetet med artiklarna 8j och 1 Oc. Det internationella arbetet med dessa artiklar fokuserar helt på urfolkens kunskapstradition. De enda andra länder i EU som har fokalpunkter för dessa artiklar är Frankrike, Finland och Malta. Det finländska fokalpnnktsansvaret fu helt inriktat på den samiska traditionen, även om det ligger inom den statliga miljöförvaltningen, och kan jämföras med det ansvar som 83

144 Sametinget föreslås ha. Dänned är Sametinget en utmärkt fokalpunkt för artiklarna 8G) och 10( c) i Sverige. Den mesta traditionella kunskapen av betydelse för den biologiska mångfalden, i den vidare tollming som diskuteras i detta regeringsnppdrag, är kopplad till skötsel av marker, jordbruk, skogsbruk ocb fiske, eller till förädling av produkter från dessa näringar. De aktuella aktörerna är främst näringsidkare, men även ideellt arbetande föreningar o dyl. De statliga styrmedel i fann av regelverk och bidrag som är och har bedömts vara betydelsefulla för vidmakthållande och utveclding av traditionell kunskap, är bl a miljöstöden och bidragen till kultunniljövård. Dessa stynnedel administreras av andra myndigheter än Natmvårdsverket, framför allt Jordbruksverket, Skogsslyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Sammantaget anser Naturvårdsverket att det inte finns behov av alt utse myndigheten till fokalpunkt för annan klmskapstradition än den samiska. 84

145 9 Källförteckning Åjtte och Gaaltije Det samiskakulturlru1dskapet. Program för att bevara, bruka och utveckla samiska kulturlalldskap Bring 0., Malmloudi S., Sverige och folkrätten e uppi. Norstedts Juridik. Degteva A., Oskal A., Mathiesen S., Burgess P., Aslaksen J. Salldström P. m.fl Indigenous peoples' perspectives. Iu AMAP, Adaptation Actions for a Challging Arctic: Perspectives from the Barents Area. Arctic Monitoring alld Assessment Programme (AMAP), Oslo, Norway. xiv + pp 267 Esselin A. och Jougda L Kommunikationsstrategi för Renbrukspla11. Skogsstyrelsen Rapport 1: 2012 FSC Sweden FSC-stalldru d för skogsbruk i Sverige, Första konsultationen 22 september-21 november 2016 (https ://se.fsc.org/se-se/standarder/revision-avskogs bruksstandarden/frsta-konsultationen) Haines-Young R. och Potschin M Common International Classification of Ecosystem Services (CICES): Consultation on Version4, August-December EEA Framework Contract No EEAJIEA/09/003 Herrmann T.M., Sandström P., Granqvist K., D' Astons N., Vrumar, J. Asselin H., Saganash N., Mameamskum J., Guallish G., Loon J.-B. och Cuciureall R Effects of mining on reindeer/caribou populations and indigenous livelihoods: community-based monitoring by Sami reindeer herders in Sweden alld First Nations in Canada. The Polar Journal, 4(1), pp J ougda L. och Kemi J Renbruksplankonceptet - ett redskap för sarnhällspla11ering. Skogsstyrelsen Rapport 6: Jougda L., Näsholm B., Salldström P. och Sjöström A Upprättade Renbrukspla11er Skogsstyrelsen Rapport 6: Klocker Larsen R., Raitio K., Sandström P., Skarin A., Stinnerbom M., Wik Karlsson J., Sandström S., Öster lin C. och Buhot Y Kumulativa effekter av exploateringar på renskötseln: Vad behöver göras inom tillståndsprocesser. Naturvårdsverket 6722 pp. 63 Löf A., Sandström P., Stinuerbom M., Baer K. och Sandström C Renskötsel och klimatförändring- Risker, sårbarhet och ru1passningsmöjligbeter i Vilhelmina norra sameby. Statsvetenskapliga institutionens skriftserie, Umeå universitet, Forskningsrapport 2012:4. 48 pp. 85

146 Naturvårdsverket, Ekosystemansatsen- en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av natunesnrser. Rapport Naturvårdsverket 2014a. Förslag till en strategi för miljökva!itetsmålet Storslagen :fj ällmilj ö - Redovisning av ett regeringsuppdrag. Naturvårdsverket 20 l 4b. Synen på ekosystemtjänster - Begreppet och värdering. Poudyal M., Lidestav G., Sandström S. och Sandström P Supporting community governance in boreal forests by introducing participatory-gis tluongh action research. Journal af International Action Research, 11: 3, pp Sametinget manualer Sandström P A toolbox for co-production oflmowledge and improved land use dialogues -The perspective ofreindeer hnsbandry. Acta Universitatis Agriculturae Suecicae - Silvestra 2015:20. Sandström P., Cory N., Svensson J., Hedenås H, Jongda L., och Brochert N On the decline of gronnd lichen forests in the Swedish boreal landscape - Implications for reindeer husbandry and sustainable forest management. Ambio 45(4): Sandström P., Granqvist Pahlen T., Edenius L., T0mmervik H., Hagner 0., Hemberg L., Olsson H., Baer K., Stenlund T., Brandt L.-G. och Egberth M Contlict resolntion by pm1icipatory management: remote sensing and GIS as tools for communicating land use needs for reindeer herding in northern Sweden. Ambio 32(8): Sandström P., Sandström C., Svensson J., Jougda L., och Baer K Pm1icipatory GIS to mitigate conflicts between reindeer husbm1dry and forestry in VilhelminaModel Forest, Sweden. Forest Chronicle 88 m 3: Sandström P. och Wedin M Realtids GPS på ren i Vilhelmina Norra san1eby SSR San1isk markanvändning och MKB. Svensson J., Sandström P., Sandström C., Jougda L., och Baer K Sustainable landscape management in the Vilhelmina Mode!, Sweden Forest. Forestry Chronicle 88 nr 3: Vestman H Renbruksplm1- från tanke till verklighet. Skogsstyrelsen Rapport 2: Voernese San1eby Forntida-nutida-fran1tida samiska lämningar i skogslandet utifrån renens flyttmönster. 86

147 SÅ.MEDIGGI SAMETINGET REMISSLISTA År 2018 januari - april Dur Från Ärende Svar Senast Exp Hand! 1.2.l Miljö- och energidep Betänkande Miljötillsyn och sanktioner - en tillsyn präglad av ansvar, respekt och enkelhet sou 2017: PEEN Skolverket Stadieindelade ti:mplaner och kursplaner i grundsäskolan, specialskolan, sameskolan mm aa MAAL Näringsdep Miljö- och energidep Bergsstaten Bergsstaten Effektivare beredning av vissa förändringar i jaktförordningen Remiss av promemoria om förbud mot och Begränsningar för terrängkörning i en konnnun Ansökan om undersölmingstillstånd Backberget nr 101 Ansökan om undersökningstillstånd Ris berget nr I STFO LRT ANWA ANEA Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd Klockmyran nr 101 i.å LRT Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd Påkehällan nr 101 i.å LRT NEKTAB Ny 130 lev-ledning vid Vaberget, Sollefteå kormnun ANWA Kramforskormnun Lst Västernorrland Samråd landsbygdsutv i strandnära lägen Samråd om tematiskt tillägg till översiktsplan LIS, Kramfors kormnun ANWA ANWA Lst Västernorrland Tillstånd om bergtäkt på Västby, Sollefteå kommun LRT Energimarlmadsinspek. Nätkoncession Ahmavaara-Aiti k8600 X, Gällivare kormnun Jordbruksverket Förslag om nya föreskrifter SJVFS 2016:28 om vissa skyddsåtgärder med avs. CWD Energimarknadsinspek. Nätkoncession Ahmavaara-Aitik 8600 V, Gällivare kommun ANWA SLG ANWA SCA Skog Lst Västerbotten Kulturdep Planerad fortsatt och utvidgad berg- och Moräntäkt inom Loviken 1:9, Sundsvalls Konunun Ansökan om tillstånd till fiskodling i Kaskeluokt, Storuman Remiss av betänkandet Nästa steg? Del Förslag för en stärkt minoritetspolitik SOU 2017 : ANWA ANWA AJNE

148 \&,:,,,.,,,,,: Dnr Från Ärende Svar Exp Hand! Senast Finansdep. Departementspromemorian Ett enhetligt INI regionalt utvecklingsansvar Ds 2017: Sweco Environment AB Tillståndsansökan, nytt avloppsreningsverk i LRT Fränsta, Ånge kommun Lst Jämtland Planprogram för Vemdalens by, ANWA Härjedalens kommun Kiruna kommun Översiktsplan för Kiruna kommun ANWA Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Kristineberg nr Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd ANWA Mångfallberget nr Lst Västernorrland Förlängd igångsättningstid för vindkraft LRT Park Långåsen, Ånge kommun Energimarknadsinsp. 52 kv kraftledning från Skallböle till ANWA N ederede, Sundsvalls kommun AF-konsult Planerad 130 kv kraftledningar för anslutn ANWA Till vindkraft vid Ranasjöhöjde, Flakaberget Och Salsjön, Sollefteå kommun Pajala kommun Detaljplan för del av Tärendö 3:61 mfl LRT Kraftkonsult Vädersäkring av elledningar i Huuki ANWA Ristimella Näringsdep. Promemorina Åndringar i j aktförordningen (1987:905) i syfte att underlätta för rullstols- Burna personer med bestående rörelsehinder Attjaga Rarnböö Koncession för en ny 150 kv ledning mellan ANWA Befmtlig 150 kv ledning och station i Munksund, Piteå kommun MSB Riksintresset Totalförsvarets civila del ANWA Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd ANWA Honkavaara nr Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Muotkavuoma SWECO Nya koncessioner för befintliga 150 kv ANWA Ledningar mellan Vargfors-G1ytfors och Grytfors-Bastusel SWECO Ny koncession för ny 150 lcv-ledning LRT Mellan Bastusel och Arjeplog SCASkogAB Utökadrytning Sörfors 14:1, Sundsvalls ANWA Kommun,... 2 ( 7)

149 :: "' \&!: = ~,,,.,,,, Dm Från Ärende Svar Exp Hand! Senast J ordbruksverket Redovisning av kostnader för hantering INI Av EU-stöd2017U Kulturdep Reglering av ekonomiska fönnåner ANTA För förtroendevalda i Sametinget Kulturdep. Säkerhetshöjande åtgärder vid ANTA Sametingets sannnanträden Näringsdep Betänkande Ett landa att besöka. En samlad INI Politik för hållbar turism och växande Besöksnäring SOU 2017: Bergsstaten Ansökan om nndersölmingstillstånd ANWA Petilmäs nr Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANTA Malånäset nr Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd LRT Köli nr Bergsstaten Ansökan om nndersökningstillstånd Huornaisenvuoma nr Bergsstaten Ansökan om nndersölmingstillstånd ANWA Tarsrnyran nr Utbildningsdep Betänkandet Nationella minoritetsspråk i MAAL Skolan - förbättrade förutsättningar till Undervisning och revitalisering SOU 2017: Skolverket Förslag gällande stadieindelad timplan för ANTA Grundsärskolan, specialskolan resp. Sameskolan. Föreskrifter om grnndsärskolans Kursplaner samt kunskapskrav i åk 3 i Grundsärskolan Bergsstaten Ansökan om nndersökningstillständ ANWA Storåsen nr Bergsstaten Ansökan om nndersölrningstillstånd ANWA Andersberg nr Naturvårdsverket Ramsarområden konektnr och gränsjusteringar ANWA Boliden minerals Bearbetningskoncession för Nautanen ANWA NEKTAB Samråd ny kraftledning mellan Nonåker ANWA Korsselbränua, Strömsunds kommnn Justitiedep Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv LRT Till EU:s vapendirektiv Ds 2018: Kraftkonsult Vädersäkring av elledningar i Ristimella LRT Kolari Lst Västemonland Ansökan om förlängd igångsättningstid, LRT Blackfjället vindkraftpark. Ömskoldsvil< Kommun 3 ( 7)

150 :: "" \& : 1,,..,,!: Dnr Från Ärende Svar Exp Hand! Senast Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd LRT Tjara nr Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd LRT Tjara Mättelmik Planerad fortsatt och utvidgad bergtäkt LRT Inom Tännäs kyrkby s: I Närings- og fiskeridep Elkem AS sökand om ekspropriasjon av ANWA Rettigheter for etablering av anlegg for Utvinning av kvartsforekomst i Nasafjell Lst Västernorrland Berg- och moräntäkt inom fastigheterna ANWA Byn 2:5 och I: 10, Ragunda kommun Lst Västernorrland Bergtäkt inom fastighetn ANWA Hattsjö 1:100, Örnsköldsvik kommun Lst Västernorrland Bildande av naturreservatet Revaberget LRT Kraftkonsult Vädersäkring av elledningar i Narken LRT Iso Puolamaajärvi Lst Jämtland Översiktsplan Bergs kommun ANWA Lst Jämtland Täkt Storåbränna 1 :65, Strömsunds kommun LRT SWECO Nätkoncession för bygge av ett antal nya LRt 33 kv- och 152 kv-ledningar i lutfledningsoch/eller marldcabelutförandd inom Skellefteå stad Trafikverket Ombyggnad av väg 867 delen etapp ANWA Saittarova-Vuostokangas i Pajala kommun SvevindAB Planerad 150 kv-kraftledning i Piteå kommun LRT Ragunda kommun Förslag detaljplan Bispgården 2:23, 2:38 del av 2: LRT EMKAB Nylokaliseringav matjordsuttag på Falmark 1 :65, LRT Skellefteå kommun Lst Västerbotten LIS-landsbygdsutv. i strandnära lägen för LRT Vilhelmina kommun Mätteknik AB Fortsatt och utvidgad berg- och moräntäkt ANWA Inom Laxsjön 3 :2, Tinnå kommun SWECO Nya 150 kv-luftledningar i Skellefteå och Norsjö kommuner Örnsköldsviks kommun Nybyggnad av vindkraftverk Hämra 2:2, 3:3, LRT Stigl:3, 2: 1, Söderlindsmark 1: Örnsköldsviks kommun Nybyggnad av 2 st kopplingskiosker Stig 2:1, 1: ANWA 4 ( 7)

151 :: "' \& ~ = #,,.,,, Dnr Från Ärende SvaI Exp Hand! Senast Trafilcverket E45 deken Rengsjön-Älvros, Härjedalens kommun Lst Västernorrlands län Villkorsändring- Solberg Vindkraftpark, ANWA Örnsköldsviks- och Äsele kommun Post- och telestyrelsen Förslag om nya föreskrifter om undantag från tillståndsplikt för användning av vissa radiosändare NEKTAB Planerad 40 kv kraftledning mellan Hoting och LRT Dorotea, Strömsunds- och Dorotea kommuner Kulturdep. En ny stödordning för säkerhetshöjande PEEN åtgärder inom det civila samhället Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Liikavaara nr Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Lycksanr Lst Västernorrland Fortsatt och utvidgad täkt av berg- och morän ANWA Funäsdalen, Härjedalens kommun Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Degerrnyran nr Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd ANWA Lombennr Sorsele kommun Detaljplan för Ammamaäs 1: 1 och 1 : LRT Bergsstaten Ansökan om undersölrningstillstånd ANWA Lauker nr Trafilcverket Rastplats Kiruna Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Korsträsk nr Trafikverket Samråd Forslunda-Håkmark och ANWA Forslunda-Hissjö, väg 363 i Umeå kommun Älvsbyns kmmnun Översiktplan för Älvsbyns kommun ANWA Finansdep. Promemoria om En ny inriktning för Beskattuing av tung lastbilstrafik Lantlnäteriet Gränsdragning mellan syd- och Julesamiska SWECO Samrådsunderlag Harrsele-Floxen-Rundvik ANWA Samt Rundvik-Olofsfors SWECO Sarnrådsunderlag Harrsele-Floxen- Rundvik ANWA Samt Rundvik-Olofsfors del 2 5 ( 7)

152 "' \& ~ : '#,,.,., Dnr Från Ärende Svar Exp Hand! Senast Skolverket Förslag till föändringar i vissa gymnasieprogram ANTA Bydalens VA Vattentäkt Årekomm1m ANWA SVEVIA Fortsatt täktverksamhet Bergsbyn 7:208 mfl ANWA Skellefteå kommun Lst Jämtland Fågelskyddsområde Skåarnja, Strömsunds ANWA Kommun Ragunda kommun Förslag detaljplan Kullsta 1: ANWA Kommun Lst Jämtland Förslag för bildande av naturreservat ANWA Finningsvalen, Åre kommun Trafikverket Anläggn./ombyggn, av väg 542 delen Vigge ANWA Matfors, Sundsvalls kommun Lst Västernorrland Granslming Översiktplan Timrå kommun ANWA Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Suksij oki nr I Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Vinsanr Lst Västernorrland Berg- och moräntäkt Fannhus 3 :6, ANWA Härjedalens kommun Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd ANWA Gunnarnnr Bergsstaten Ansökan om undersölmingstillstånd ANWA Airivaara nr I Bergsstaten Ansökan om undersökningstillstånd ANWA Mattavaara nr I Lst Västernorrland Solberg vindkraftpark i Ö-viks och Åsele ANWA Kommuner Trafikverket Väg 791 Krångfors, riskreducerande åtgärder, ANWA Skellefteå kommun Såmecliggi N arge Förslag till etiske retningslinjer for samisk ANTA Helseforsning på samisk humant biologisk materiale Mätteknik AB Fortsatt och utvidgad bergtäkt inom ANWA Rätansbyn 1:1, Bergs kommun Lst Norrbotten BD regionala handlingsplan för grön infrastruktur Lst Västernorrland Virkeslagring med vattning, Torsboda, ANWA Timrå kommun 6 ( 7)

153 Dnr Från Ärende Svar Exp Hand! Senast Lst Västernorrland Uppdatering Natura 2000-områden ANWA VästemmTlands ll!n Kraftkonsult Vädersäkring av Elnätet Pajala-Hiirenkangas ANWA Miljö- och energidep Ekologisk kompensation. Åtgärder för att Motverka nettoförluster av biologisk mångfald Och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet Av markexploatering tillgodoses SOU 2017: Utbildningsdep Betänkandet Med undervisningsskicklighet i Centrum - ett ramverk för lärares och rektorers Professionella utv. SOU 2018: Lst Västerbotten Översiktplan för Nordmalings kommun ( 7)

154 INBJUDNINGAR Anmälda till styrelsen den april 2018 Dnr Ärende Beslut Culture for All/Outi Korhonen Seminar about Såmi literature in Rovaniemi Härnösands stift Gudstjänst, :invigning av samisk altare, kräklans ankomst till Domkyrkan i Härnösand Murrnansk RegionalCnetre for Indigenous Peoples "Treatures of Sarni land-2018" in Mmrnnask Såmi Giellagaldu Giellagåldu-projektets avslutningsseminarium i Anar

155 MEDDELANDEN Anmälda till styrelsen den april Miljö- och enerigdepartementet. Kortrapport från möte om plattform för urfolk och lokala samhällen i Helsingfors,,,.,....:' \& i ~... ~ Dm Ärende Barentssekretariatat. Ny leder för Arbetsgruppen för urfolk ; Lars-Anders Baer Den samiska Minnesfonden. Pressmeddelande 2018 års stipendium tilldelas Anna-Stina Svakko Samediggi S. Pressmeddelande #DigiGiella18- Digital teknik hjälper samiska att växa Hur står det till med de samiska språken? Språkcentrum levererar sin årliga lägesrapport Samediggi och Lst Stockholm. Pressmeddelande Ökad medvetenhet om minoritetspo!itiken - men Utmaningar kvarstår Näringsdepartementet. Regeringsbeslut Till Statens Jordbruksverk. Ändring av regleringsbrev för bå2018 Näringsdepartemetnet. Regeringsbeslut Till Sametinget. Ändring av regleringsbrev för bå 2018, Utgiftsomr. 23 Areella näringar, langdsbygd och livsmedel Socialdepartementet. Regeringsbeslut Ändring av regi.brev för båå 2018 avs Socialstyrelsen Mark- och miljödomstolen. Kungörelse Vattenverksamhet för gång- och cykelport, Kiruna kommun

156 GUOVSSONÅSTI Sametingspartiet MOTION till Sametinget Utformande av och beslut om Sametingets föreskrifter, allmänna råd och andra vägledande dokument Dokument Kungörelse (1974: 152) om beslutad ny regeringsform, 8 kap, Förvaltningslag (1986:223) Förordning (2007:1244) om konsekveasutredtiing vid regelglvning Förordning (2009:1395) med instruktion t1lr Sametinget Jliirfätlningssamiingsfllrordning (1976:725) SEll!letingets föreskrifter STFS, Jittps:// Bakgrund Sametingetkungörpå sin hemsida följande föreskrifter: STFS 2007:1 Föreskrifter om utfannnlng och registreringavrenmhrken 'STFS 2007:2 FU!eskrifter.om renräkning, relllllngd och fliretsgsregister flirrennllringen STFS 2007:3 Föreskrifter om hlinsyn till naturvårdens och klllturmiljövårdens lntressen Vid renskölsol STFS 2007:4 Föreskrifter om skrskiltpristulägg på renkött, lindrad genom 2007:10, 2008;4, 2009:4,2010:1 och2013:1 STFS 2007:5 Föreskrifter om ersättning till rensmtse]ftlretagfllr vissa merkostnader och förluster föed anledoing av Tjernobylolyckan, ändrad genom STFS 2009: l cstfs 2007:6 :Föreskrifter om ersättning fllr kostnader för medling vid tvister otn skadorpö grund av rcnbotning på åkermark STFS 2007:7 Föreskrifter om miljöersllttning till natur och huitw:tniljöer i renskutselonträdet, iindr.ad genom STFS 2007:8, 2008:2, 2008:3, 2009:3, 2010:2, 2012:1 och 2012:2 s.tfs 2007:8 Föreskrifter om ändring i Sametingets :föreskrifter (STFS 2007:7) om miljöersättning till natar- och killtunniljöori renskölselområde\, ändrad genom STFS 2008:2, 2008;3 ocll 2009:3.STFS 2007:9 Föreskrifter om bidrag oclt ersättning för rovdjarsftlrekolllsti samebyar 6 ändrad ge!lom 2009:2 STFS 2007:)0 Föro;krifter om ändring i Sametingets i1lreskrifler(stfs Z!i'07:4) nm sa1skilt p!'istij]qggpärenkött, llndrad genom STFS 2008:4 och2009:4 StFS 2008:1 Föreskrifter om statsbidrag vid vissa studier i so1niska s rps 2008;2 Föreskl'ifte1 omändring i Sametingets föreskrifter (STl'S 2007:7) om miljöersättning till natur- oull kulturmiljöer irensköiselområdet, Hndrad genom STl'S 2008:3 och 2009:3 STFS 2008:3 Föreskrifter om ändring i Sametingets i1lmkrlftor (STFS 2007:7) om miljöersli\tning till natur- och kulturmiljöer irenskötselområdot, lindrad genom 2009:3 STFS 2008 :4 Föreskrifter om lindring i Semetingets i1lreskiifter (STFS 2007:4) om särskilt pristillägg pä renkött, lindrad geno :4 S'J'llS 2009:1 Föresktift om ändring i Smnetingets tllreskrifter (STFS 2007:5) om erslittning till i enskutseltllretag f!lr vissa merkosmader oel1 tlirluster med rutledning avtjemobylolyckan S'fFS 2009:2 Föreskrifter om Undring i Sametingets ftlreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ers!ittnlug ftlr rovdj>~stllrekomsl i samebyar 6 lindrad STFS 2009:3 Föieskrifler om lindring i Sametingets fllreskriftcr (S'fFS 2007:7) om miljöursutlning 1illnalur ocl1 kulturmiljöer i renskötselomrädot STFS 2009:4 Föreskrifter om ändring i Semelingets i1lreskrifter(stfs 2007:4) om surskilt pristillllgg på renkött, llndmd genom 2013: I STFS 2010:1 Föreskrifter om. ändring i Sametingets fllreskriltcr (STFS 2007:4) mtl sllr$kilt prlstillllgg pfl renk.ott, lindrad genom 2013: 1 ~4dress: Ordf~rmtde: GUOVSSONJ.S'J'J Per Mikael UISI Seldegava 19 Mobil: ARJEl?LOG E.. post," guovssonas/i@bi«tga.com Hemsida: wi BonkgJro11r: Orgu11f.sat/onsnr:

157 ~TFS 2010:2 Föfeskrifter om lindring l Sametingets föreskri:ftor(stfs 2007:7) om mlljöe1 säl!nlng lill natur och kulturmiljöer i renskötsolområdet STFS 2012:1 Föreskrifter om ändring i Sametingets föreskrifter (STFS 2007;7) om mi\jllershttnlng till nutur och kulturmiljöer i renskötselomrädet STFS 2012:2 Föreskrifter om ändring i Sametingets föreskriller (STFS 2007;7) om mlljöerstittntng till natur ochkt1lturmiljöer lrenskötseloruädet STFS 2013 :I Föreskrifter om ändring i Sametingets t1lreskrifter (STFS 2007:4) om stirskilt pristillllgg på renkött STFS 2013:2 Föreskrifter om ändring i Sametingets t1lreskrlfter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst J samebyar STFS 2013:3 Föreskl']fter om ändring i Sametingets föreskrifter (STFS 2007:7) om miljöersättning till natur och kulturmiljöer i rooskötsolomrlldet Sametinget får därutöver meddela llireski:ifter om omfattningen av partistöd ocl1 fonnema llir stödet, meddela nllr!jj.are föreskrifter o!h bl drag för att till Viss del täcka sådana kostnader för utfodring som uppstått på grund av synnerligen svåra betesföthållanden, efter att samråd har.skett med lliksgäldskontoret meddela ytterligare föreskrifter om lånegarantier, och efter det att berörda myndigheter, kommuner och 01 ganisationer getts tillflille att läinna synpunkter utarbeta handlingsplan för stöd till landsbygdsutvecklingsåtgärder. Därutöver har Sametinget besliltat om andra vägledande dokument eller förtydliganden till föresk:j:ifterna som riktar sig till enskllda eller på ett betydande sätt berör näringslivet och andra. Dessa dokument äi inte förtecknade och kungjorda på det sätt som la'ävs för fllreskrifter. Dokt1111enten har skilda benämningar och är beslutade på olika nivåer i Sametinget. Krav på utfol'miiing och publicering uv Simtetingets vägle<lande dokument Sametit1get ska, enligt instruktionen för Sametinget 4, se till att myndighetens föreskrifter, allmänna råd och andr11 vägledande dokument är utformade på ett sådant sätt att cle är kostnadseffektiva och ellkla att följa ochförst!i för medborgare och fll(etag. Vidare beslutar styrelsen, enligt 8, om sådana föreskrifter som riktar sig till <:>nskilda, kommuner eller landsting. Inrtan Sametinget beshttar föreskrifter eller allmänna råd, ska tinget, en.ligt förordning om konsekvensutredning, så tidigt som möjligt bl.a. ge näringslivet och andra som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs tilillule att yttra sig i frågan och om en konsekvensutredning. En konsekvensutredning ska bla. innehålla en beskrivning av vad man vill uppnå och uppgifter om vilka kosb:tadsmtissiga och andra konsekvenser regle1ingen medför. Sametinget ska, enligt fllrfättningssamlit1g~förordningen, tillbandal1ålla allmänheten en förteckning över föreskrifterna. Allmänna räd ska på samma sätt tillhandahållas allmänheten. Kortare meddelanden bör bringas till allmän kännedom på samma sätt. En förteckning över samtliga gällande författningar och llllmänna räd ska varje år lämnas till regeringen i samb!ll1d med budgetunderlaget.

158 Mntiv Sametinget ska, enligt föt'valtningslagell, lämna upplysllingar, vägledning, räd och IU1llan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör dess verksamhetsområde. Hjälpen skall ltimnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp ocb Sametingets verksamhet Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som mi:ijligt utall att säkerheten eftersätts, Sametinget ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt och äveti på andra sätt underlätta för den enskilcle att ha med den att göra. Alla gällande vägledande dokument-som riktar sig till enskilda eller på ett betydande sätt berör näringslivet och,andra ska konsekvensbeskrivas, remissbehandlas, redovisas för plenwn, beslutas av styrelsen, ha enhetliga benämningar, vara ftlrteclmade, och kungjorda. Yrkande att att styrelsen till plenum lämnar en förteckning över Sametingets samtliga gällande vägledande dokument som riktar sig till enskilda eller på ett betydande sätt berör nhdngslivet och andra, styrelsen för plenum redovisar hur de vägledande dokument som inte är rureskrifter eller allmänna råd ska konsekvensbeskrivas, remiss behandlas, beslutas, benämnas, förtecknas oqh ktmgöras. _ J:lör sametingspartiet Guovssonåsti ~ Il --n '"' ' "~Jtt:<lA6 fe\ f"... Per Mikael Utsi, sametingsledarnot

159 GUOVSSONÅSTI Sametingspartiet MOTION till Sametinget f'-1 '183 Ledning av det samiska språkarbetet under 2016 Dokument Sametingsl~g (1992: 1433), 2 kap. 1 Regeringen~ proposition 2008/09: 158 Från erktlnnande till egenmakt- regeringens strategi fllr de nationella minoriteterna, kap Sametingets roll tydliggors Sametingets plenum ~28, 60 - Sametillgets plenum , 26.8 Sametingets språk]jolitislm handlingsptogratn, spräkn!!mndens llirslag 20 l 5 Regleringsbrev llir budgetåret 20 I 6 avseende Sametinget Regleringsbrev fllr budgetåret 2016 avseende anslagen 7:1.och 7:2 Åtgärder ftlr nationella minoriteter respektive Åtgärder ftlr den nationella minoriteten romer Kungorelse (1974:152) om bes]utad ny regeringsform, 12 kap. 2 Bakgrund Sametings/ag 2010 Riksdaget1 bemyndigade i sametingslagen Sametinget att fastställa mål för och letla det samiska språkarbetet. Regeringen motiverade detta bemyndigande genom att ange att riksdag och regering kan formulera övergripande mål för den nationella sptåkpolitiken men när det!iandlar om att uttrycka målsättningar ftir,det sarnisl<;a språkarbetet bör ansvaret ligga pä Sametinget. Mål fllr att främja, vårda o.ch utveckla det samiska språket fordrar en demokratisk förankring i den egna gruppen som ett folkvalt organ kan ge. Sametingsbeslut 2010 och 2014 Sametinget beslutade i 2010 att fästställa fem mål för det samiska språkarbetet: 1. alla samer ska kunna tala, läsa och skriva samiska, 2. de samiska språken ska vam levande språk som används och värdesätts i samhället, 3. alla samer ska ha tijlgång till och skäkunna använda samiska inom alla smnhällso1måden, framförallt i det traditionella samiska området, och ska få lagenlig service på samiska av förvaltningsmyndigheter och domstolar, 4. de samiska språken ska vara synliga i 'Samhället, och 5. det samiska språket i offentlig verksamhet ska vara. Vårdat, enkelt och begripligt. Sametinget beslutade i 2014 att i budget avsätta medel för att erbjuda samiska barn och ungdomat möjligheter till intensive språkträning genom s.jc språkbad, d.v.s. längre vistelse, aktiviteter och utbildning i en dominerande samisk språkmiljö, erbjuda vuxna samer bidrag för korttidsstudier i samiska, och erbjuda nyckelpersoner - lärare, service- och förvaltningspersonal stipendier för högre studier i samiska. Adress: GUOVSSONAS11 Seidegava ARJEPLOG ori/ji)ramle: Marita Stinnerbo1n Lars Miguel Utsi E~jJO,'it.' guovssonasti@biegga,com He111sida: \V'\.VW.guovssona$1i.se fjankgirom: Orga11isatio11.~nr:

160 I ett förslag till Sametingets språkpolitiska handlingsprogram föreslås språlonålen kompletteras och förtydligas. PI'eciscringar i reglerings brev 2016 I strid med sametingslagen styr regeringen genom regleringsbrev över Sametingets ansvar att leda det samiska språkarbetet. Sami:~ka språkcentrum Sametinget ska, enligt regleringsbrevet, driva samiska språkcentrum i Tärmiby respektive Östersund. Språkcentrum ska tillgodose samiska mäns och kvinnors - både unga och äldres - behov av att återta sitt eget.språk. Språkcentrum ska aktivt främja och stimulera ölcad användning av samiska i samhället, bistå med sakkunskap och utveckla metoder för att stärka enskildas förntsättningaratt bruka och återta det samiska språket samt sprida kunskap om revitalisering. Insatser som riktar sig tj]l barn och ungdomar ska prioriteras särsldlt. Språkcehtrums arbete ska utm från samernas behov av revitaliseringsinsatser. Språkcentrum ska samråda med andra samiska institutioner och organisationer för att samordna, komplettera och effektivisera arbetet med att revitalisera det samiska språket. Utvecklingsinsatser som Lttarbetas ska dokumenteras och kunskap om dessa ska spridas. I regleringsbrevet för budgetåret 2016 avseende anslaget 7:1 har regeringen ytterligare preciserat vad Sametinget ska göra: Av medlen från ans)agsposten ska minst la-anor användas för direkta kostnader för utveckling och aiivändning av metoder för att stärka enskildas förutsättningar att bruka och återta det samiska språket, och högst kronor användas för genomförande och administration av S pråkcentrnms verksamhet för att föimja och stimulera ökad an vändning av samiska, bistå med sakkunskap, öka kunskapen onuevitalisering, dokumentera arbetet med metodutveckling och sprida kunskap om nya metoder samt samordna myndigheten med andra samiska institutioner och organisationer i arbetet med )'evital isering av det samiska språket. Rcglel'ingsbrev för budgetåret 2016, sy11punktc1 Sametinget- som har till uppgift att fastställa mål för ocj1 leda det samiska språkarbetet - ska driva samiska språkcentrnrn. Språkcentrumen ska tillgodose samers - både unga och äldres - behov av att återta sitt eget språk i enlighet med Sametingets fastställda mål, och 'bla, särskilt erbjuda samiska bam och ungdomar möjligheter till intensive språkträning genom s.k. sptåkbad, d.v.s. längre vistelse, aktiviteter och L1tbildning i en dominerande samisk språkmiljö, erbjuda vuxna samer bidrag för korttidsstudier i samiska, och erbjuda nyckelpersoner - lätare, service- och förvaltningspersonal stipendier för högre studier i samiska. Motiv Regeringen ska tillåta samiskt,självbestämmande och följa lagen genom att läta språkmålen och -arbetetha en demokratisk förankring i Sametinget. Regeringens detaljerade mål, arbetsuppgifter och anslagspostbudget riskerar annars likna s.k. ministerstyre.

161 Plenum, styrelse och språknämnd ska ges möjlighet att fatta beslut som rör verksamheten inom det tninoritetspolitiska uppdraget. Yrkande att regeringen genom ändring i regletingsbrev för budgetåret2016 anger att Sametinget ska driva samiska språkcentrum i enlighet med sina fastställda mål. För sametingspartiet Guovssonåsti ~\.~~{ Per Mikael Utsi sametingsledamot

162 MOTION Upptagande av personer i sameröstlängden DIGGI SAMETINGET :;, 101fi P1~L3 2o!(-:_~1o Yrkande Genom att Valnfunnden allt sedan Sametingets inrättande gjo1t egna tolkningar av bestämmelserna i Sametingslagen har konsekvensen blivit att ett antal personer som inte uppfyller laiterierna i Sametingslagen 1 kap 2, st 1-3, upptagits i Sametingets röstlängd. Samiid Riikkabellodat yrkar att en uppdatering av Sametingets röstlängd genomförs genom att alla som är upptagna på röstlängden förtydligar de objektiva laiterierna (Sametingslagen 1 kap, 2 st 1-3) för upptagande i röstlängden genom att ange föräldrars, far- och!eller morföräldrars namn, hemort, persondata och språk i hemmet. Motiv Valnfunndens tillämpning av gällande lagstiftning som rör upptagande av personer i sameröstlängden sedan Sametingets tillkomst 1993 har både diskuterats och ifrågasatts. Frågeställningar har tidigare varit föremål behandling och beslut i Sametingets plenum. I utredning Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU 2001 :) utreddes detta särslålt mot balegrund av initiativ från Sametinget. Trots dessa utredningar och klarlägganden av förståelsen och tolkning av gällande lagstiftning så tillämpar fortfarande majoriteten i valnfunnden inte regelverket i gällande lagstiftning. Den sittande valnfunnden har under innevarande mandatperiod till dags dato upptagit ett flertal personer i sameröstlängden i strid med gällande lagstiftning. Mot den balegrund kan man nu konstatera att i Sametingets röstlängd finns ett större antal personer som enligt gällande lagstiftning inte borde ha upptagits i sameröstlängden. Om inte gällande lagstiftning upprätthålls finns risk att Sametingets legitimitet som ett samiska folkvalt organ undergrävs. Bakgrund I Sametingslag (1992:1 433) 1 kap. 2 framgår att: "Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och 1. gör sannolikt att han eller hon har eller har haft samiska som språlc i hemmet, eller 2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far eller morföräldrar har eller har haft samiska som språlc i hemmet, eller 3. har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget. Vad som sägs i första stycket 3 gäller inte om länsstyrelsen har beslutat att föräldern inte skall vara upptagen i röstlängden på den grunden att föräldern inte är same. Lag (2006:803)." I detta sannnanhang är det framförallt andra punkten som rör det objektiva kriteriet som diskuterats och som även behandlats av Sametinget. I Sametingets valnfunnd har också diskuterats om man vid bedömningen är osälcer om det subjektiva kriteriet håller använda det objektiva laiteriet för verifiera den angivna sannolikheten att personen har eller har haft samiska som språk i hemmet.

163 .. Sametingets tidigare ställningstaganden Den senaste gången Sametinget plenum tog ställning till tolkning och tillämpning av regelverket kring upptagande av personer i sameröstlängden var Vid nämnda plenum föregicks beslutet en längre debatt., som primärt rörde det objektiva kriteriet. Styrelsens förslag till beslut var en utvidgning av det objektiva kriteriet, för att även innefatta make och maka. Styrelsen förslag som vid omröstningen fick en knapp majoritet (15 mot 13) lyder som följer. - att en uppdatering av röstlängden skall göras genom att alla som efter 2013 års val anmält sig skall skal fortydliga sametingslagens 1 kap 2, punkterna 1-3, med att ange makes/makas. föräldrars och eller morföräldrars namn, hemort, persondata och språk i hemmet. Samelandspartiet anmälde skriftlig reservation eftersom beslutet även innefattade makes/makas i det objektiva kriteriet stred mot gällande lagstiftning. Objektivt kriterium I sametingsutredningens betänkande Sametingets roll i det svenska folkstyret, SOU 2002:77, gjordes en översyn av regelverket i Sametinget. I utredning framhålls att från Sametinget har anförts att defmitionen same i sametingslagen är oklar, vilket bl.a. haft till följd att valnämnden efter ett beslut av Sametinget i plenum tillåter att den som gift sig med en samisktalande person förs upp på röstlängden. För utredningen är det oklart på vilken grund detta knnnat ske. Utredningen framhöll att enligt lagtexten krävs.utöver att personen upplever sig vara same att ett av de tre objektiva kriterierna i lagtexten är uppfyllda. Kriterierna i punkten 2 och 3 är i ett sådant fall uteslutna, de ställer krav om att sökandens föräldrar, foreller morföräldrar haft samiska som språk i hemmet eller att en av föräldrarna varit upptagen i röstlängden. Det enda som möjligen därför skulle knnna återstå är att valnämnden ansett att kriteriet under punkt 1 i samede:finition att den som gör sannolikt att han har eller har haft samiska som språk i hemmet skulle kunna innefatta även den som gifter sig med en person som talar samiska. Utredningens slutsats är alltså att valnämnden när den i röstlängden tagit upp personer som gift sig med en person som talar samiska gjort en alltför långtgående tolkning av lagtexten. Utredningen anser vidare av samma skäl som samerättsutredningen 2 en gång anförde att det kan föra för långt att den som är eller har varit gift med en same skall kunna rösta i sametingsvalet. Samerättsutredningen 3 att same skulle defmieras på det sätt som gäller i dag, men med det tillägget att personen eller hans föräldrar, far- eller morföräldrar lärt sig samiska som första språk. Om make anförde utredningen följande: "Det anförda aktualiserar ett flertal frågor. Inledningsvis kan man fråga sig om det överhuvudtaget är nödvändigt med en bestämmelse om att endast den som är upptagen pli röstlängden får rösta. Utredningens utgångspunkt är dock att Sametingets legitimitet har sin grund i att det företräder det samiska folket. " Sametingsutredningens uppfattning är att lagtexten i sig inte är oklar. Det saknas därför skäl att föreslå en förändring av lagtexten. Det får sedan ankomma på Sametingets valnämnd att i framtiden på eget ansvar göra en rimlig uttolkning av den lagtexten framhåller utredningen. 1 Sametingets plenum, protokoll , 40 2 Samerättsutredningen (SOU 1989:41) 3 Samerättsutredningen (SOU 1989:41) l I

164 Enligt sametingsutredningen skulle det kunna innebära att det i dag finns personer upptagna på röstlängden som inte uppfyller de objektiva kriterierna för att vara same som anges i sametingslagen. Framtida sametingsval skulle kunna ogiltigförklaras under med hänvisning till att röstlängden är felaktig. Utredningen anser att det finns skäl att föreslå åtgärder för att möjliggöra en omprövning av valnämndens beslut om att föra upp personer på röstlängden. Utredningen föreslog därför att det skall vara möjligt att överklaga den preliminära röstlängden till länsstyrelsen med hänvisning att någon fö1ts upp på röstlängden utan att varit berättigad till det. Det skulle alltså betyda att den preliminära röstlängden skulle kunna överklagas av annan än den som är berörd. Utredningen föreslog därför att sametingslagen ändras med innebörd att inte bara den som uteslutits frlfu den preliminära röstlängden kan anföra besvär utan även den som anser att annan oriktigt upptagits. När det gäller den sistnämnda besvärsgrunden anser utredningen att bara den som är upptagen i den preliminära röstlängden skall ha en sådan besvärsrätt (jämför Sametingslagen (1992:1433, Sa) Samiid Riikkabellodat (') ' Pi ',~ ~-t_).qt(t' Per-OlofNutti ~$,iva -~?~rtlöc:k<;;?jµ~b c5l;fllirl Britt SparrJck Ann-Christin Blind c,_jl"', i-1 i _Ll "'-: fj,./._..._j,.l \.J ~~~ Åsa Blind p /' ct. <R J ' i l,!-v/~'(,j!l D-&-5;;.c.k:Jt L- ([)~vie_,,.v< 6/_~ Elisabet Nejne-Vannar '.bb~-- Torkel Stinnerbom Jan Persson

165 I.. SÅMeDIOt;; -- SAMETil\Kl E ~ Dnt l.l.~-2ol{,~i+f.,.. _.! Motion Yrkande Sametinget är förvaltningsmyndighet för samisk kultur vilket innebär att Sametinget beslutar om fördelning av statens bidrag och ur sameföndsmedel både till enskilda, organisationer och föreningar. Siuniid Riildrnbellodat yrkar därför att Sametingets plenum beslutar att utforma och utfärda föreskrifter inom Kulturnämndens sakområden Bakgrund Sametingslagen I Sametingslagens 2 kap, 1 anges att Sametingets uppgifter är "Sametinget ska verka.för en levande samisk kultur och ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som fi ämjar denna kultur. Till Sametingets uppgifler hör särskilt att besluta omfördelningen av statens bidrag och av medel ur Sam~fimden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma fö1:fogande ". Förordning med instruktion för Sametinget I förordningen (2009:1395) med instruktion för Sametinget SFS 2009:1395, 1, anges att Sametinget är förvaltningsmyndighet inom rennäringens område och för samisk knltur. Vidare anges i 2 att Sametinget har de nppgifter som framgår av 2 kap. 1, 1 a och 5 sametingslagen (1992: 1433). Sametinget ska bl a följa, utvärdera och hålla regeringen informerad om utvecklingen inom rennäringen, övrigt samiskt näringsliv och samisk kultur. Sametingets styrelse har de uppgifter som framgår av 2 kap. 4 sametingslagen (1992:1433). Sametingets styrelse ska pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Styrelsen beslutar bl a om sådana foreskrijter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting. Kulturnämnden Kulturnämnden ska genom sitt arbete stärka det samiska konst- och kulturlivet. Detta görs bland amiat genom att fördela bidrag till samiska kultrnprojekt och verksamheter men också genom att följa och bevaka frågor som berör samisk kultur. Kulturpolitiskt handlingsprogram Sametingets kulturnämnd arbetar fram det kulturpolitiska handlingsprogrammet som imiehåller imilctningen för sametingets kulturpolitik under mandatperioden. Handlingsprogrammet ska antas av plenum innan det träder i kraft.

166 Arbetsordning.för Sametingets styrelse och nämnder I Sametingets arbetsordning för styrelse och nämnder anges att Kulturnämndens främsta uppgift är att frän~ia ett starkt och mångfaldigt samiskt konst- och kulturliv och besluta om fördelning av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer. Nämnden svarar för att sammansfälla mål, riktlinjer och prioriteringar i ett politiskt handlingsprogram som ska underställas Sametingets plenum för beslut I sitt arbete ska nämnden följa det politiska handlingsprogrammet. Lagar, förordningar och föreskrijter Författningar är ett gemensamt namn för lagar, förordningar och föreskrifter. I en lag eller förordning kan det bestämmas att en myndighet får utfärda föreskrifter om ett ämne eller en fråga som behöver regleras mer detaljerat. Föreskrifter är bindande. Redan idag utfärdar Sametinget föreskrifter som riktar sig till enskilda inom re!1!1äringsförvaltningen bl a remäkning, renlängd, rennäringens hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, företagsregister för rennäringen, prisstöd till rennäringen, rovdjursersättningar, märkning av ren, renmärkens utformning 1mn Kulturnämnden beslutar idag om fördelning av medel som riktar sig till enskilda, organisationer, förening m fl. Det är därför angeläget att Sametingets styrelse lägger fram förslag till föreskrifter inom Kulturnämndens salcområde till Sametingets plenum i enligt förordning med instruktion för Sametinget.

167 Motion.,~EEDIGQI _,.,,ETING!IT :f I 111.hl g_ 2v!, - q:-j,(, Stipendier för unga renskötare Yrkande Sårniid Riildrnbellodat yrkar att Sametinget inrättar årliga stipendier för unga renskötares för möjligheter till språkstudier, Siimiid Riikkabellodat menar att det viktigt att unga renskötare också omfattas av Sametingets insatser för att stärka samiska språket. Årliga stipendier skulle innebära att de får möjlighet att delta i språkstudier som i dag erbjuds på olika nivåer och språkvariteter Att inrätta stipendier för unga renskötare är ett bra sätt att på ett positivt sätt vitalisera samiska språket i anslutning till renskötselarbetet. 0 <!;~~ Åsa Blind AnkiBlind

168 GUOVSSONÅSTI Sametingspartiet MOTION Upphävande av föreskrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid renskötsel (STFS 2007:3) Bakgrund Sametingets föreskrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid renskötsel är en kopia av Jordbruksverkets tidigare föreskrifter (SJVFS 1996:121). Rennäringsmyndighetens föreskriftsrätt om hänsyn till naturvårdens och kultnrmiljövårdens intressen vid renskötsel är en följd av tillägget i rennäringslagen (1971 :437) 65 a Rennäringen skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b miljöbalken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som i övrigt behövs om den hänsyn som vid renskötsel skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. som infördes med anledning av prop. 1992/93 :32. Med anledning av prop. 2000/01: 111 tillkom hänvisningen till miljöbalken. Regeringen införde 2007 i rennäringsförordningen att föreskrifter får meddelas av Sametinget efter samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Motiv Föreskrifternas 2, 3 och 10 undantar nära nog allt som aves föreskrivas p.g.a. hänvisning till att lag (7 kap. 11 miljöbalken (1998:808) och 2 kap. lagen (1988:950) om kultnrminoen m.m.) gäller före föreskrift, att renskötselns pågående markanvändning inte avsevärt ska försvåras, och att undantag kan ges om det finns särskilda skäl. Det enda som därmed kvarstår för Sametinget att bestännna är att icke nödvändig tillskottsutfodring av renar inte får medföra ett så högt renantal att betesuttaget därigenom överstiger naturbetesmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Det är länsstyrelsen som bestämmer enligt rennäringslagens (SFS 1971 :437) 15 det högsta antal renar som får hållas på bete. Länsstyrelsen har goda möjligheter att vidta åtgärder för att förhindra att betesuttaget överstiger naturbetesmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Föreskrifternas 5 om tillskottsutfodring bör också undantas med hänvisning till att lag går före föreskrift. Föreskrifterna bör därför i sin helhet undantas och därmed utgå. Adress: GUOVSSONÄSTI Seidegava ARJEPLOG Ordf/Jrande: Marita Stinnerbom Lars Miguel Utsi E-post: guovssonasti@blegga.com Hemsida: lvww.guovssonasti.se Bankgiro11r: Organisationsnr:

169 Kulturminnen Föreskrifternas 4 anger att vid utövande av renskötsel får inte lämningar efter äldre tiders renskötsel som renhagar, renvallar, förvaringsanläggningar och äldre visten skadas. Föreskrifternas 7 anger att vid tagande av bränsle eller virke skall döende eller döda träd, hålträd, boträd samt levande och döda träd och stubbar med spår av äldre kultur i första hand lämnas kvar. Föreskrifternas 8 anger att när arbetshagar, stängsel och andra renskötselanläggningar uppförs skall skador på kulturmiljön undvikas eller begränsas. Föreskrifternas 9 anger att terrängkörning med barmarksfordon inte får ske i område, som har stort värde för kulturmiljövården, om körningen skadar kulturmiljövärdet. Föreskrifterna är i strid med kulturminneslagen och kan inte tillämpas. Fasta fornlämningar är skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Till en fast fornlämning hör ett så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde. Gränserna för ett fornlämningsområde prövas av länsstyrelsen. Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Om en fornlämning påträffas ska detta omedelbart anmälas till länsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fast fornlämning. Det är inte i enlighet med kulturminneslagen att lägga ansvaret på enskilda renskötare att skydda alla äldre renhagar, renvallar, förvaringsanläggningar, visten, döende eller döda träd, hålträd, boträd samt levande och döda träd och stubbar med spår av äldre kultur eller kulturmiljövärden. Sådana länmingar måste först bedömas i enlighet med kulturminneslagen för att kunna skyddas. Tillskottsutfordring Föreskrifternas 5 anger att tillskottsutfodring av renar inte får medföra ett så högt renantal att betesuttaget därigenom överstiger naturbetesmarkens långsiktiga produktionsförruåga. Föreskrifterna kan bara tillämpas om de inte är i strid med djurskyddslagens (1988:534) 3 att djur ska ges tillräckligt med foder. Föreskrifterna tillskriver dessutom Sametinget bristande analys av populationsdynamiken hos renhjordar och orsakerna till renantalets upp- och nedgångar genom att enbart ange tillskottsutfordring som en riskfaktor för förhöjt renantal. Sametinget får heller inte ta på sig ansvaret att avgöra vad som är nödvändigt för att behandla djur väl, skydda dem mot onödigt lidande och sjukdom, ge dem tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Genom rennäringslagens 65 a bemyndigas länsstyrelsen att meddela förelägganden eller förbud om den tillskottsutfodring Sametinget utpekat i sina föreskrifter. Länsstyrelsen bestämmer enligt rennäringslagens 15 det högsta antal renar som får hållas på bete. Om samebyn bryter mot ett beslut enligt andra eller tredje stycket får länsstyrelsen vid vite förelägga byn att följa beslutet. Lagstiftningen ger länsstyrelsen goda möjligheter att

170 vidta åtgärder för att förhindra att betesuttaget överstiger naturbetesmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Hotade arter och skyddade naturmiljöer Föreskrifternas 6 anger att skador till följd av renskötselarbete skall undvikas eller begränsas för växt- och djurarter som är akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande. Däggdjur och fåglar som är akut hotade, sårbara eller hänsynskrävande får inte utsättas för allvarliga störningar under sin fortplantningstid. Föreskrifternas 8 anger att när arbetshagar, stängsel och andra renskötselanläggningar uppförs skall skador på naturen undvikas eller begränsas. Föreskrifternas 9 anger att terrängkörning med barmarksfordon inte får ske i onuåde, som har stort värde för den biologiska mångfalden, om körningen stör mindre vanligt förekommande växt- och djurarter. Föreskrifterna är i strid med miljöbalken (1998:808) och artskyddsförordningen (2007:845) och kan inte tillämpas. Akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande arter anges i en s.k. rödlista. ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet bedömer vilka arter som ska förteclmas på rödlistan. Naturvårdsverket fastställer en ny rödlista vart femte år. En rödlistad art har inte något formellt skydd, om den inte är upptagen på artskyddsförordningens bilaga 1 eller 2. Rödlistan är ett beslutsunderlag när myndigheter bedömer vilka arter som behöver skyddas genom fridlysning, skydd av markområden eller genom att särskilda åtgärdsprograrn tas fram. Renskötare får inte åläggas ett enskilt ansvar att bedöma vilka växt- och djurarter som är akut hotade, sårbara, sällsynta, hänsynskrävande eller mindre förekommande eller vilka onuåden som har stort värde för den biologiska mångfalden. Yrkande att föreskrifterna om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid renskötsel (STFS 2007:3) upphävs. För sarnetingspartiet Guovssonåsti ;::;:,, C' "~Q_ I..,,, ~ ll'.'yt7-t Per Mikael Utsi sarnetingsledarnot

171 Sametingets författningssamling Sametinget Adolf Hedinsvägen Kiruna Tfu 0980w Fax 0980w ISSN S&.mediggi Stlmecligge Saemicdigkic Samctln et Föreskrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid renskötsel; STFS 2007:3 Utkom från trycket den 15 apdl 2007 beslutade den beslutade den 14 mars 2007 Sametinget föreskriver, med stöd av 10 rennäringsförordningen (1993:384) samt efter samråd med Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet, följande. Grundläggande bestämmelser 1 Grundläggande bestämmelser om hänsyn till andra intressen vid utövande av renskötsel finns i 1. rennäringslagen (1971:437), och 2. rennäringsförordningen (1993:384). Allmänt 2 Vid utövande av renskötsel skall hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. För biotoper som omfattas av 7 kap. 11 miljöbalken (1998:808) och fornlämningar som omfattas av 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. gäller de nämnda bestämmelserna i stället för denna författning. i I 3 Vad som föreskrivs i 4-9 gäller inte en åtgärd som är nödvändig för att renskötselns pågående markanvändning inte avsevärt skall försvåras. En sådan åtgärd skall dock utformas med största möjliga hänsyn till naturvården och kulturmiljön. Hänsynen vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen 4 Vid utövande av renskötsel får inte lämningar efter äldre tiders renskötsel som renhagar, renvallar, förvaringsanläggningar och äldre visten skadas. 5 Tillskottsutfodring av renar får inte medföra ett så högt renantal att betesuttaget därigenom överstiger naturbetesmarkens långsil<tiga produktionsförmåga. 6 Skador till följd av renskötselarbete skall undvikas eller begränsas för växt- och djurarter som är akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande. Däggdjur och

172 STFS 2007:3 fåglar som är akut hotade, sårbara eller hänsynskrävande får inte utsättas för allvarliga störningar under sin fortplantningstid. 7 Vid tagande av bränsle eller virke skall döende eller döda träd, hålträd, boträd samt levande och döda träd och stubbar med spår av äldre kultur i första hand lämnas kvar. 8 När arbetshagar, stängsel och andra renskötselanläggningar uppförs skall skador på naturen och kulturmiljön undvikas eller begränsas. Renskötselanläggningar som inte längre har någon funktion skall avlägsnas utom i de fall som avses i 4. 9 Terrängkörning med barmarksfordon får inte ske i område, som har stort värde för den biologiska mångfalden eller för kulturmiljövården, om körningen skadar kulturmiljövärdet eller stör mindre vanligt förekommande växt- och djurarter. Särskilda bestämmelser 10 Om det finns särskilda skäl kan Sametinget medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter. Denna författning träder i kraft den 15 mars LARS ANDERS BAER Ulla Barruk Sunna 2

173 r SAMIITTlN<!li!;:'f ""'!<.! 2D!fi IO 0 5 &<>:li MOTION till Sametinget L.. -2.olG- \1(;~ ~.rt I Uttag av skog för byggande för samebymedlemmar Bakgrund Samebymedlemmar har idag möjlighet att ta ut virke för byggande i skogar inom de samiska markerna. Fastighetsverket förvaltar det mesta av marken ovan odlinggränsen. Efter statens försäljning av samisk mark för ett antal år sedan förvaltas all mark nedan odlingsgränsen av Sveaskog, andra bolag,naturvårdsverket, privata skogsägare m.fl. Konsekvensen är att uttag av högkvaliativ skog har försvårats betydligt t eller omöjliggjorts inom en del av samebyarna. Detta gäller särskilt de fjällsamebyar där högkvaliativ skog saknas ovan odlingsgränsen och måste begära avverkning av skog nedan odlingsgränsen. Även om rättighet finns att ta ut skog innebär kontakterna med förvaltarna av skogen att det I vissa fall blir omöjligt när ovilja finns att tillmötesgå samerna. Där finns en mångfald av erfarenheter från enskilda samer som sökt avverka skog för byggande. Dessa svårigheter har funnits både ovan och nedom odlingsgränsen där ärenden i en del fall har legat utan åtgärd i åratal. Det som också försvårar för enskilda samer att nyttja sin rätt att ta ut virke är att det inte finns någon samordning mellan alla dessa förvaltare av den skog där samer har sina rättigheter, vilket Innebär att det I praktiken kan blisvårt för enskilda samer att ta ut virke.till saken hör också om det finns möjlighet att ta ut rotvärdesersättning som ett alternativ till avverkning. Förslag Att Sametinget tar kontakt med Fastighetsverket, Sveaskog, Naturvårdverket m.fl. för klarläggande av de samiska rättigheterna att ta ut skog för byggande m.m. Att Sametinget klarlägger organisationen för uttag av virke för samebymedlemmar inom samebyarnas marker så att samordning mellan olika skogsförvaltare sker när enskilda samer söker om avverkning. Att Sametinget klarlägger möjligheterna till rotvärdesersättning som alternativ till avverkning och på vilket sätt det ska ske. OJ-Johan Slkku

174 GUOVSSONÅS I Sametingspartiet ~ /,/ff -zo lf- 1q 9.~. '~~ MOTION till Sametinget Kompenserande EU-finansierat livdjursstöd till rennäringen Dokument Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ur 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiskajordbruksfonden ftir landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) ur 1698/2005 Regeringens förslag till nytt landsbygdsprogram för perioden : Sweden -Rural Development Programme Förordning (2015:406) om stöd ftir landsbygdsutvecklingsåtgärder Förordning ( :255) om pristillägg på renkött Finsk förordning om stöd per djur som betalas ftir renskötselåret2016/2017 ( Bakgrund EUs stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar Stöd till jordbrukare i bergsområden och andra områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar ska beviljas på årsbasis per hektar jordbruksareal för att kompensera jordbrukare för alla eller delar av de merkostnader och inkomstbortfall som är relaterade till begränsningarna för jordbruksprodnktionen i det berörda området. Vid beräkning av extrakostnader och inkomstbortfall får medlemsstatema i vederbörligen motiverade fajl differentiera stödnivån i syfte att ta hänsyn till hur allvarlig den fastställda varaktiga begränsningen är som påverkar jordbrukets verksamheter och brukningssystemet. Medlemsstatema ska ange områden som är berättigade till stöd i bergsområden m.m. Områden, bl.a renskötselområdet, n01t om 62:a breddgraden och vissa angränsande områden ska anses vara bergsområden. Pristillägg på renkött För att främja renskötselns rationalisering kan i mån av tillgång på medel bidrag lämnas som särskilt pristillägg på renkött. Pristillägget beräknas på slaktkroppens vikt och lämnas med 9 kr per kilo för vuxen ren och med 14:50 per kilo för renkajv. Frågor om pristillägg prövas av Sametinget. Pristillägg på i medeltal 16,5 milj. kronor har utbetajats under de senaste fem åren. Kompensationsstöd I förordning (2015:406) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder finns bestämmelser om stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar enligt artiklarna 31 och 32 i förordning (EU) nr 1305/2013. Stöd lämnas för grovfodergrödor, växtodlingsgrödor och extensiva grödor med de belopp och till de områden som framgår av bilaga till förordningen. I förordningen anges villkor om företagets storlek, markdisponering och -typ, odling, djurhållning m.m. I I I i Adress: GUOVSSONÄSTI Setdegava ARJEPLOG Ordförande: Marita Stinnerbom Lars Miguel Utsi E-post: guovssonasti@biegga.com Hemsida: Bankgironr: Organisationsnr:

175 Motiv Sameområdet och den samiska befolkningen är en mycket viktig del av den svenska landsbygden. Samerna i Sverige bor till övervägande del inom sameområdet, där ett hållbart nyttjande av naturresurser, företagande, tillväxt, sysselsättning, både inom de areella näringarna och inom.arrnat landsbygds baserat företagande är den yttersta förutsättningen för bevarande och utveckling av den samiska kulturen. Sameområdet är i sin helhet inom det yttersta randområdet, där det enligt rådets förordning bör tillämpas särskilda bestämmelser för att främja en livskraftig politik i syfte att mildra särskilda hinder och strukturproblem och öka värdet på områdets produkter som en följd av att områdets ekonomi är beroende av ett begränsat antal produkter. De åtgärder som sätts i verket i landsbygdsprogranrrnet för för landsbygden och lantbruket i övrigt bör i alla delar ha sin motsvarighet i sameområdet och för rennäringen. P.g.a. att samernas traditionella nyttjande av naturresurserna inte kan vara lika intensivt som inom lantbruket i övrigt (p.g.a. biologi och klimat) måste dock åtgärderna modifieras till ett landskaps baserat nyttjande av icke-kultiverade naturresurser. Enligt rennäringslagens (1971:437) 65 a skall rennäringen bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförrnåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Beskrivning av åtgärden Stödet ska främja och upprättbålla en naturbetesbaserad renskötsel. Kompensation ges för naturgivna nackdelar ges p.g.a. naturbetesmarkernas låga produktivitet, framför allt bristen på tillräckligt snabbt förnyelsebart vinterbete för rennäringen. Kostnader för nödvändig flyttning mellan olika säsongsbetesområden p.g.a. naturbetesmarkernas låga produktivitet ska kompenseras. Bevarandet av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsfö1måga är en viktig åtgärd för att nå målen med kompensationsbidraget. För att vinterbetet skall knnna förnyas och ha en långsiktig produktionsförrnåga måste betesutnyttj andet vara flexibelt och anpassas till den aktuella betesproduktionen. Område där ersättning kan beviljas Samebyarnas betesområden. Målgrupp Berättigade till ersättning är renskötande medlemmar eller koncessionshavare med husfolk som uppfyller Skatteverkets villkor för näringsverksamhet självständighet vinstsyfte varaktighet, med renantalet som utgångspunkt. Ersättning Ersättning lämnas per areal naturbetesmark med samebyarnas fastställda högsta renantal som beräkningsunderlag. Samebyarnas högsta renantal är relativ väl anpassat till arealen betesmark. 1. Stöd ska beviljas på årsbasis per ren.

176 2. Stöd beviljas med 200 kronor per ren enligt renlängd. 3. Stöden ska beviljas renskötande medlem eller koncessionshavare med husfolk som äger lägst 100 renar. 4. Om samebyns renantal överstiger det högsta tillåtna trappas stödet progressivt ned. Mål för åtgärden Målet för åtgärden är att km 2 bruttoareal naturbetesmark för renar (tabell 1) skall brukas så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska måogfalden behålls. Sammanlagt förväntas högst c.a. 500 företag (figur 1) att ansöka om kompensationsbidrag för c.a renar (figur 2) % 50-SS 8% 17% Figur 1. Andel renägare efter storleksgrupp 1998, totalt (Jordbruksverket) % Figur 2. Andel renar efter storleksgrupp 1998, totalt (Jordbruksverket) Renantalet under de senaste fem åren har varit c.a Beskrivning av beräkningsmetoden och gjorda antaganden i samband med denna ( För att utnyttja och behålla naturbetesmarkernas låogsiktiga produktionsfö1måga måste renarna flyttas mellan olika säsongsbetesområden (figur 3). Dessa flyttningar för med sig ökade investeringar och driftskostnader, bl.a. Fler stängselanläggningar för samling och flyttning mellan säsongsbetena Fler arbetsbostäder i olika säsongsbetesområden Dubbel bosättning och hemresekostnader för renskötare under delar av året Flyttningskostnader bl.a. i form av snöskoter-, 4WD- och lastbilsutgifter. Merkostnaderna beräknas till 200 kronor per ren och år jämfört med en stationär drift. Finansiering Åtgärden finansieras till hälften med EU:s bidrag till landsbygdsutveckling och till hälften med det rennäringsanslag som används som pristillägg. Den totala kostnaden beräknas till c.a. 30 milj. kronor.

177