BILAGA I. Operativt program. SV s SV

Transkript

1 BILAGA I Operativt program SV s SV

2

3 REV VII Operativt program för fiskerinäringen i Sverige

4 1. OPERATIVT PROGRAM FÖR FISKERINÄRINGEN I SVERIGE GEOGRAFISK BEHÖRIGHET 6 3. SVENSK FISKERINÄRING 7 3.A ALLMÄN BESKRIVNING AV FISKERINÄRINGEN 7 3.A. 1 EN ANALYS AV NATIONELLA OCH LOKALA FÖRHÅLLANDEN 7 3. A. 1.1 BESTÅNDSSTATUS FÖR DE VIKTIGASTE ARTERNA 8 3.A. 1.2 FÅNGSTSEKTORN 11 Den totala fiskeflottan 11 Småskaligt kustfiske 17 Insjöfiske 18 Säl och skarv 20 Fiskehamnar och landningsplatser A. 1.4 VATTENBRUK 21 3.A. 1.5 BEREDNINGSVERKSAMHET OCH SALUFÖRING 24 3.A. 1.6 FISKETURISM 26 3.A. 2 ANALYS A V KONVERGENSREGIONER OCHICKE-KONVERGENSREGIONER 28 3.A.3 VIKTIGA LÄRDOMAR FRÅN FÖREGÅENDE PROGRAMPERIOD 28 3.A.4 BAKGRUNDSINDIKATORER 29 3.B DRIVKRAFTER OCH UTVECKLINGSTENDENSER 29 Sammanfattande SWOTför hela fiskerinäringen 30 SWOTför fångstsektorn 31 SWOTför beredningsindustrin 32 SWOTför vattenbruksnäringen 32 SWOT för fisketurism och sportfiske 33 3.c BESKRIVNING AV MILJÖSITUATIONEN OCH JÄMSTÄLLDHET 34 3.Cl MlUÖSITUATIONEN 34 Natura EU:s ramdirektiv för vatten 36 Miljöbedömningen - de huvudsakliga slutsatserna och rekommendationerna samt hur dessa har behandlats C. 2 JÄMSTÄLLDHET 45 3.D DE VIKTIGASTE ANALYSRESULTATEN STRATEGI FÖR DET OPERATIVA PROGRAMMET ÖVERGRIPANDE MÅL DE NATIONELLA MILJÖKVALITETSMÅLEN SÄRSKILDA MÅL - RESULTATINDIKATORER TIDSPLAN OCH MÅL PÅ MEDELLÅNG SKT SAMMANFATTNING AV FÖRHANDSBEDÖMNINGEN PROGRAMMETS PRIORITERADE OMRÅDEN 2 6.A SAMMANHANG MELLAN OCH MOTIVERING FÖR DE VALDA PRIORITERADE OMRÅDENA 2 6.A. 1 BERÖRDA DELAR AV DEN NATIONELLA STRATEGISKA PLANEN 3 6.A.2 VÄGLEDANDE PRINCIPER FÖR DET OPERATIVA PROGRAMMET 4 Ekosystemansatsen 4 Milj ovänligt fiske 5 Landsbygdsutveckling 5 Humankapital och jämställdhet 6 6.A. 3 RESULTATEN A V FÖRHANDSBEDÖMNINGEN 7 6.B BESKRIVNING AV RESPEKTIVE PRIORITERAT OMRÅDE 8

5 6.B.1 (I) DE VIKTIGASTE MÅLEN FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 1: ANPASSNING AV GEMENSKAPENS FISKEFLOTTA 8 BERÄKNING A VANPASSNING A V FISKEANSTRÄNGNINGEN 9 Pelagiska fartyg 9 Kraft- och räkfartyg 10 Torskfisket i Östersjön 10 6.B.2 (I) UTGÅNGSLÄGE OCHKVANTIFIERADE MÅL B. 3 (I) STÖDSA TS OCH MÅLGRUPPER 12 6.B.4 (I) BESKRIVNING AV DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA 13 Offentligt stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet 13 Stöd för tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten 14 Investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet 15 Småskaligt kustfiske 17 Socioekonomisk kompensation för förvaltningen av flottan 18 6.B.5 (I) AVGRÄNSNING MELLAN EFF OCH ANDRA FONDER FINANSIERADE AVGEMENSKAPEN(EJFLU, ERUF, ESF) 20 6.B.1 (II) DE VIKTIGASTE MÅLEN FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 2: VATTENBRUK, INSJÖFISKE, BEREDNING OCH SALUFÖRING AV FISKERI- OCH VATTENBRUKSPRODUKTER B. 2 (It) UTGÅNGSLÄGE OCH KVANTIFIERADE INDIKA TORER 22 6.B. 3 (II) STÖDSATS OCH MÅLGRUPPER 23 6.B.4 (II) BESKRIVNING AV DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA 23 Åtgärder för produktiva investeringar i vattenbruket 23 Miljövårdande åtgärder inom vattenbruket 25 Åtgärder för folkhälsa 26 Åtgärder för djurhälsa 26 Insjöfiske 27 Investeringar i beredning och saluföring 29 6.B. 5 (II) A VGRÄNSNING MELLAN EFF OCH ANDRA FONDER FINANSIERADE AV GEMENSKAPEN (EJFLU, ERUF, ESF) 30 6.B.1 (III) DE VIKTIGASTE MÅLEN FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 3: ÅTGÄRDER AV GEMENSAMT INTRESSE 31 6.B.2 (III) UTGÅNGSLÄGE OCH KVANTIFIERADE MÅL 32 6.B. 3 (III) STÖDSATS OCH MÅLGRUPPER B. 4 (III) BESKRIVNING A V DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA 3 3 Gemensamma insatser 33 Skydd och utveckling av den akvatiska faunan ochfloran 34 Fiskehamnar, landningsplatser och skyddshamnar 36 Utveckling av nya avsättningsmöjligheter och reklamkampanjer 3 7 Pilotprojekt 38 Åndringför omställning av fiskefartyg 39 6.B. 5 (III) A VGRÄNSNING MELLAN EFF OCH ANDRA FONDER FINANSIERADE AV GEMENSKAPEN (EJFL U, ERUF, ESF) 39 6.B.1 (IV) DE VIKTIGASTE MÅLEN FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 4: HÅLLBAR UTVECKLING AV FISKEOMRÅDEN 41 6.B.2 (IV) UTGÅNGSLÄGE OCH KVANTIFIERADE MÅL 41 6.B.3 (IV) STÖDSATS OCH MÅLGRUPPER 42 6.B.4 (IV) BESKRIVNING AV DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA 42 Insatser 44 Val av fiskeområden 44 Ansökningsförfarande och urval 45 Förvaltning och finansiella flöden 47

6 6.B.5(IV)A VGRÄNSNING MELLAN EFF OCH ANDRA FONDER FINANSIERADE A V GEMENSKAPEN (EJFL U, ERUF, ESF) 50 6.B.1 (V) DE VIKTIGASTE MÅLEN FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 5: TEKNISKT STÖD 51 6.B.2 (V) UTGÅNGSLÄGE OCHKVANTIFIERADE MÅL 51 6.B.3(V) STÖDSATS OCH MÅLGRUPPER B. 4 (V) BESKRIVNING AV DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA FINANSIELLA BESTÄMMELSER GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER 54 8.A ANSVARIGA MYNDIGHETER 54 FÖRVALTNINGSMYNDIGHET 54 Ansvarsområde 54 Förmedlande organ 54 Ansökningsförfarande 55 ATTESTERANDE MYNDIGHET 56 REVISIONSMYNDIGHET 56 8.B. ORGAN ANSVARIGA FÖR ATT TA EMOT KOMMISSIONENS UTBETALNINGAR OCH FÖR UTBETALNINGAR TILL STÖDMOTTAGARNA 57 8.c. MOBILISERING OCH DE FINANSIELLA FLÖDENA I SYFTE ATT SÄKERSTÄLLA ÖVERBLICKBARHET 58 Finansieringstekniska instrument 59 8.D. BESKRIVNING AV ÖVERVAKNINGS- OCH UTVÄRDERINGSSYSTEM SAMT ÖVERVAKNINGSKOMMITTÉNS SAMMANSÄTTNING 60 ÖVERVAKNINGSKOMMITTÉN 61 FÖRUTSEDD SAMMANSÄTTNING AV ÖVER VAKNINGSKOMMITTÉN 61 ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERINGAR AV DET OPERATIVA PROGRAMMET 62 KOORDINERING OCH A VGRÄNSNING MELLAN GEMENSKAPENS FONDER 63 JÄMSTÄLLDHETSINTEGRERAD HANDLÄGGNING 65 Övervakning av miljöeffekter 66 8.E. UTBYTE AV DATORISERADE UPPGIFTER 66 8.F. KONSULTATIONER MED PARTNERSKAPET 67 8.G. ÅTGÄRDER FÖR INFORMATION OCH OFFENTLIGHET 69 Information till potentiella stödmottagare 70 Information till stödmottagare 71 Information till allmänheten 71 Preliminär budget 71 Utvärdering av informationsåtgärder 72 BILAGA 1 - METOD FÖR BERÄKNING AV FLOTTKAPACITET 73 BILAGA 2 - ANSÖKNINGS- OCH UTBETALNINGSRUTINER FÖR PRIORITERAT OMRÅDE 1,2 OCH 3 79

7 1. OPERATIVT PROGRAM FÖR FISKERINÄRINGEN I SVERIGE Enligt rådets förordning (EG) 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden samt kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr n98/2oo6 om Europeiska fiskerifonden skall varje medlemsstat ta fram en Nationell strategisk plan samt ett Operativt program för utvecklingen inom fiskerinäringen under programperioden Målen och riktlinjerna i den nationella strategiska planen är vägledande för det svenska operativa programmet. Stödmöjligheter inom ramen för det operativa programmet är ett av medlen för att uppnå de målsättningar som angivits i strategin. Både den nationella strategiska planen och det operativa programmet har tagits fram i samarbete med partnerskapet. Det operativa programmet kommer att kompletteras med arbetsdokument, där en mer detaljerad beskrivning ges av åtgärdsområden och prioriteringsordning. Arbetsdokumenten fastställs av övervakningskommittén. I programmet kommer insatser som bidrar till en hållbar utveckling av fiskerinäringen och till att uppfylla Göteborgs- och Lissabonstrategierna (hållbar tillväxt genom miljö- och sysselsättningsaspekter, utbildningsinsatser, nyrekrytering, jämställdhet) att prioriteras. Vägledande i utförandet är att programmet skall ha en god måluppfyllelse och en effektiv förvaltning. Den nationella strategiska planen för fiskerinäringen i Sverige fastställdes av regeringen den 12 juli 2007 och överlämnades till Europeiska kommissionen samma dag. Den 4 oktober 2007 beslutade regeringen om ett förslag till operativt program för fiskerinäringen i Sverige och överlämnade detta till Europeiska kommissionen den 5 oktober 2007 tillsammans med förhandsbedömningen.

8 2. GEOGRAFISK BEHÖRIGHET Det operativa programmet för fiskerinäringen i Sverige omfattar hela Sverige. Sverige omfattas inte av konvergensmålet.

9 SVENSK FISKERINÄRING 3.a Allmän beskrivning av fiskerinäringen 3.a.l En analys av nationella och lokala förhållanden Sverige är beläget på den skandinaviska halvön mellan den 55 och 69 breddgraden. Sverige har kust mot Östersjön, Kattegatt och Skagerrak och kuststräckan uppgår till ca km. Sverige är därmed det land inom EU som har längst kuststräcka. Dessutom har Sverige mer än sjöar, där de fem största är Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. Ett flertal stora vattendrag rinner inifrån landet ut till kusten. Många av dessa utnyttjas till vattenkraftproduktion. I Sverige bor ca 9 miljoner människor på en areal av km 2. Tillsammans med Finland är Sverige det minst tätbefolkade landet inom EU, med i genomsnitt 22 personer per kvadratkilometer. Mot denna bakgrund klassas hela Sveriges yta, med undantag av storstadsområde, som landsbygd. Sveriges befolkning är koncentrerad till de södra delarna av landet och i de nordligare delarna finns stora områden som är mycket glest befolkade. Förutsättningarna för fiske och vattenbruk skiljer sig avsevärt mellan ost- och västkust, samt mellan norra och södra Sverige. Det nordliga läget gör att stora delar av kusten och många av sjöarna är isbelagda under vinterhalvåret. Den svenska fiskerinäringen, omfattande fangstsektor, vattenbruk och beredningsverksamhet sysselsätter drygt 4000 personer, och svarar för knappt 0,1 procent av Sveriges BNP. I ett nationellt perspektiv är det således en blygsam andel. Lokalt kan dock näringen ha en stor betydelse för försörjning och arbetstillfällen. Huvuddelen av fiskenäringens verksamhet är lokaliserad utanför storstadsområdena, och påverkar således utvecklingen av landsbygden. Som en följd av Sveriges geografiska förutsättningar kommer hela landet betraktas som möjligt för etablering av åtgärder under prioriterat område 4, Hållbar utveckling i fiskeområden. Fiskeområden är definierade i EFF-förordningen som områden med havs- eller insjökust eller inkluderande dammar eller flodmynningar och med en betydande andel sysselsättning i fiskerinäringen. Svenskt yrkesfiske uppvisar under strukturperioden för Fonden för fiskets utveckling ( ) en generell minskning av antal fartyg och yrkesfiskare, samt en ökad koncentration till västkusten. Denna utveckling är tydligast i det småskaliga kustfisket, speciellt längs ostkusten. Detta har fått till följd att sysselsättningstillfallen på land, exempelvis i form av småskalig beredning samt förutsättningar för att bibehålla och utveckla en social och kommersiell service har minskat i många kust- och skärgårdsområden. Det har också blivit svårt att

10 bibehålla nödvändig infrastruktur för fisket. Samtidigt har annan kustnära verksamhet ökat, såsom sjötrafik och fritidsaktiviteter. Konkurrens om det fysiska utrymmet i och nära vattnet gör det svårt för företag inom både vattenbruk, beredning och fiske att utvecklas. Men fisket är och bör förbli en central del av resursutnyttjandet i det maritima landskapet, och både vattenbruk, beredning och insjöfiske utgör en viktig grund för arbetstillfällen på landsbygden. Ett växande intresse för fisketurism innebär en växande industri och också möjligheter till diversifiering av den traditionella fiskerinäringen. 3.a.l.l Beståndsstatus för de viktigaste arterna Sett till landningsvärdet är torsk, sill, skarpsill, havskräfta och räka de viktigaste arterna för svenskt fiske. I Bottenviken förekommer också ett ekonomiskt betydelsefullt fiske efter siklöja. För havskräftan är beståndsstatus i relation till gräns- och tröskelvärden okänd. Uppgifter om fångst per ansträngning i fisket tyder dock på att havskräfta fiskas på ett varaktigt hållbart sätt och att beståndet är stabilt. Räka fiskas med trål i de djupare delarna av Skagerrak och Norska rännan. Räkans beståndstatus är inte känd i förhållande till biologiska gränser. Tendensen för fångst per ansträngning i fisket och i de norska vetenskapliga trålöversikterna tyder på ett stabilt bestånd. Den totala fiskeansträngningen har minskat sedan Sill/strömming fångas till stor del med trål, både parflyttrål och bottentrål samt under lektiden med fasta redskap utmed kusterna. Trålfisket är huvudsakligen ett biandfiske på sill och skarpsill i vilket andelen sill varierar betydligt med område och årstid. ICES har för beståndsuppskattning identifierat fem olika bestånd av sill/strömming. I Bottenhavet och Bottenviken (område 30 och 31) sker i huvudsak ett finskt trålfiske. Till vårlekande sill i SV Östersjön, Kattegatt och Skagerrak (omr oc h Hk) räknas sill med lekplatser i SV Östersjön (till exempel Riigen), Bälten samt i Kattegatt och Skagerrak. Efter leken företar den vuxna sillen födosöksvandringar till Skagerrak och nordöstra Nordsjön. Stora mängder övervintrar i Öresund. De viktigaste lekplatserna för höstlekande sill i Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak finns i Nordsjön. En varierande andel av den unga (inte könsmogna) sillen uppehåller sig i Kattegatt och Skagerrak. Den återvänder för att leka i Nordsjön. Norsk vårlekande sill fiskas med ringnot och flyttrål i Norska havet och Barents hav. Sverige har sedan 1996 fiskat ton årligen. Beståndsstatus är generellt sett acceptabel i relation till lekbestånd och fiskeridödlighet, utom för vårlekande sill i SV Östersjön, Kattegatt och Skagerrak och Bottenviken där gränsvärden inte är fastlagda eller det inte finns tillräcklig information.

11 Skarpsill fångas huvudsakligen med parflyttrål tillsammans med sill/strömming och används i stor utsträckning till fiskmjöl och olja. Skarpsillen är en uppskattad matfisk framför allt i östra Europa. Svenskt fiske efter skarpsill har utvecklats under nittiotalet med inriktning på fiskmjöl och olja. Det är intensivast under vintern och våren och sker i hela egentliga Östersjön, öster om Bornholm. ICES bedömer att beståndet har full reproduktionskapacitet och nyttjas på ett varaktigt sätt. Lekbeståndet har minskat sedan 1997, men är mycket över långtidsmedelvärdet. Fiskeridödligheten har fördubblats under senare år och är nära tröskelvärdet. Sedan 1994 har ett antal stora årsklasser bidragit till beståndsutvecklingen. Den naturliga dödligheten har för skarpsill minskat i takt med torskbeståndens nedgång. Statusen för beståndet av skarpsill i Kattegatt och Skagerrak är okänd. Skarpsillen i detta område är kortlivad med stora årliga variationer i beståndsstorlek. ICES har inte kunnat göra beståndsuppskattning. ICES råd är att eftersom skarpsill huvudsakligen fiskas tillsammans med ungsill begränsas exploateringen av skarpsill av de begränsningar som beslutas för ungsill. Torsken uppehåller sig på djup mellan meter men kan även förekomma på decimeterdjupt vatten. I Östersjön är den främst en djupvattensfisk på grund av salthaltsförhållandena. Det är endast under leken som torsken förekommer i stim. I jakt efter bytesdjur simmar torsken omkring i de övre vattenlagren. Födan består främst av sill, skarpsill och lödda men även av sina egna yngel. Torskfisket bedrivs med såväl bottentrål och flyttrål som garn och krok. Garnfisket har under senare år minskat i takt med att andelen stor torsk har minskat. ICES särskiljer på biologiska grunder två torskbestånd i Östersjön: ett mindre väster om Bornholm och ett större öster om Bornholm. Cirka tio procent av den svenska fångsten av torsk i Östersjön kommer från området väster om Bornholm. Dammark svarar för största delen av fångsterna. ICES bedömer att lekbiomassan är under den nivå som innebär full fortplantningskapacitet. Övriga cirka 90 procent av den svenska fångsten kommer från området öster om Bornholm. Polen och Sverige svarar för största delen av fångsterna. För de tre senaste åren har ICES uppskattat att bara cirka 65 procent av landningarna rapporteras. ICES bedömer att beståndsstorleken inte medger full reproduktionskapacitet och att fiskeridödligheten är vid en nivå som inte är i överensstämmelse med ett varaktigt nyttjande. Lekbeståndet är mycket lågt och fiskeridödligheten hög. Rekryteringen har varit låg sedan slutet av åttiotalet. Torsk i Nordsjön och Skagerrak fångas med praktiskt taget alla redskap som används i fisket efter bottenfisk, såsom bottentrålar, bomtrål, vadar, garn och krok. Trålarna använder maskvidder från 70 till över 120 millimeter, allt efter inriktning. ICES bedömer att beståndet har reducerad reproduktionskapacitet och beskattas på en icke varaktig nivå. Rekryteringen från årsklasserna tycks vara långt under genomsnittet. ICES rekommenderar nollfångst av torsk i Nordsjön- Skagerrak till dess lekbeståndet nått över ton. En betydelsefull faktor är de

12 negativa effekterna på torskbeståndet av bifångster av torsk i andra fisken efter bottenfisk. Nordostarktisk torsk fiskas av en internationell trålflotta (även fabriks- och frystrålare) i Norska havet och Barents hav. I kustnära vatten fångas den med garn, krok och snurrevad. Sverige har ingen kvot av detta bestånd men importen till den svenska marknaden är betydande. ICES anser att beståndet har full reproduktionskapacitet, men beskattas på en nivå som är högre än den som avses i fastställd förvaltningsplan. Torsk i Kattegatt fiskas av danska och svenska fiskare med bottentrål, snurrevad och garn. I dessa fisken fångas förutom torsk även annan torskfisk, plattfisk och havskräfta. Fisket är intensivast november-april. Den svenska fångsten uppgår till cirka 30 procent av de svenska totala landningarna. ICES bedömer att beståndet har reducerad reproduktionskapacitet och beskattas på ett icke varaktigt sätt. Lekbeståndet uppskattades som väldigt litet och fiskeridödligheten som mycket hög. Rekryteringen har varit under ett tidigare genomsnitt de senaste åren. Laxfisket i Östersjön är baserat på både vilda laxar och odlade som satts ut som kompensation för den skada vattenkraftsutbyggnaderna orsakat i lek- och uppväxtvattendragen. I Östersjön bedrivs det svenska laxfisket företrädesvis med drivgarn och till en mindre del med linor. Fisket i Bottenhavet och Bottenviken bedrivs huvudsakligen med olika typer av fasta redskap. Det svenska laxfisket till havs i egentliga Östersjön har minskat sedan toppnoteringen 1989, då strax över ton fångades, till endast drygt 183 ton år Även i kustfisket i Bottenhavet och Bottenviken har nedgången varit omfattande fångades sammanlagt 400 ton, medan endast 151 ton fångades år 2006, varav 110 ton i Bottenviken och 41 ton i Bottenhavet. Av Sveriges tilldelade kvot fiskades endast 64 respektive 52 procent upp under 2005 och ICES gör bedömningen att det av Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) uppställda målet om att produktionen av smolt skall uppgå till minst 50 procent av den möjliga produktionen år 2010 kommer att uppnås främst i de stora vattendragen medan målet inte kommer att uppnås i de mindre vattendragen samt i Vindelälven. Tätheten av laxungar ökade visserligen år 2006, men uppvandringen av lekfisk var den lägsta som noterats under 2000-talet. Detta är svårförklarligt, eftersom fisket minskat i Östersjön. Den påbörjade utfasningen av drivgarnsfisket i Östersjön och dioxinproblematiken kommer sannolikt att medföra ett minskat fiske i åtminstone centrala Östersjön, där nästa 60 procent av laxen fångades i drivgarn år Detta medför troligen att uppvandringen åter ökar med start år ICES rapporterade 2007 att smoltöverlevnaden är låg och troligtvis kommer att påverka antalet lekande fiskar i framtiden. 1 Kattegatt och Skagerrak bedriys ett mycket ringa kustfiske med fasta redskap i Hallands län och i Idefjorden på gränsen mot Norge. Yrkesfiskets fångster har gått ned mycket påtagligt, från nio ton år 2001 och till endast 600 kilo under 2006 i

13 Hallands län. Det mesta av laxfångsten görs numera av sportfisket. Lax har påträffats i sammanlagt 23 vattendrag som mynnar på den svenska västkusten. Många av dessa är emellertid mycket små. Status hos Västkustens laxbestånd kan anses vara någorlunda tillfredsställande mot bakgrund av den generellt minskade överlevnaden och näringstillgången under havsfasen. Många av uppväxtvattendragen är emellertid små och mycket sårbara. Det är också okänt vad Gyrodactylus kan få för effekt i framtiden och om den sprider sig till ytterligare vattendrag. I Vättern saknas naturligt reproducerande laxbestånd, medan viss reproduktion förekommer i Vänerns stora tillflöden Klarälven och Gullspångsälven. I Vättern baseras fisket alltså helt på utsättningar. Även i Vänern baseras fisket på odlade och utsatta individer eftersom fångstförbud har införts för naturreproducerande lax. Vänerns laxstammar har dålig status, men åtgärder har utförts för att stärka och bevara dessa stammar. Det råder fångstförbud för naturreproducerade och vilda individer, vilka har fettfenan kvar. Siklöjan lever pelagiskt i stim. På sommaren är siklöjan spridd över Bottenviken och på hösten vandrar den in till norra Bottenvikskusten för att leka. Siklöja fångas för rommen och tas i huvudsak i anslutning till leken med trål i Bottenviken. Beståndet uppskattas ha återhämtat sig från det hårda fisket i början av nittiotalet. Beståndet ökade kraftigt fram till 2003 och har sedan dess minskat. Låg rekrytering under förväntas leda till att beståndet minskar ytterligare. De viktigaste arterna för fritidsfisket och fisketurismen finns i såväl sjöar, strömmande vattendrag som i kustområden. Arter såsom lax, öring, torsk, gädda och abborre är bland de viktigaste. Bra förvaltningsåtgärder och skydd av såväl lekområden som vandringsvägar är viktiga åtgärder för att förbättra beståndssituationen. 3. a. 1.2 Fångstsektorn Den totala fiskeflottan Sedan 1998 har det funnits en trend att fiskeflottan minskar. Antalet fartyg har minskat från fartyg 1998 till 1552 år 2006.

14 Tonnage (BT) Minskningen av kapacitet ses även i fiskeflottans tonnage vilket har minskat från kw under 1998 till kw under Under denna period har flottan varit i överensstämmelse med MAGP och den nya regimen för entry/exit som trädde i kraft år En svag ökning i kapacitet noteras mellan åren 1999 och 2000 vilket orsakas av ommätning, motorbyten och ökning av säkerhetsåtgärder. Motorstyrka (kw) Samma trend kan observeras vad gäller motorstyrka. Motorstyrkan har minskat från kw år 1998 till år Omstruktureringen av den svenska fiskeflottan har inneburit en koncentration av fiskeflottan till vissa regioner, särskilt till västkusten. Det har dock skett en viss minskning av flottan även på västkusten. Det småskaliga kustfisket har minskat överallt under en tioårsperiod och en fortsatt minskning kan förutses. Eftersom fiskbestånden sannolikt är begränsade även framöver så är det sannolikt att flottan kommer fortsätta att minska under de kommande åren. Den svenska flottan delas in i följande fem segment:

15 i. Fiskefartyg vars längd understiger 12 meter och som enbart fiskar med passiva redskap. Fiske med passiva redskap (nät, ryssjor, burar och långrev). 2. Räktrålare. Fiskefartyg vars fångst av räka räknat i ton per kalenderår uppgår till minst 20 procent av den totala fångsten. 3. Pelagiska trålare och notfartyg. Fiskefartyg som fiskar med trål eller vad och vars fångst av pelagiska arter, räknat i ton per kalenderår, uppgår till minst 90 procent av den totala fångsten. Med pelagiska arter menas huvudsakligen sill/strömming, skarpsill, makrill, tobis och blåvitling. 4. Demersala trålare. Fiske med trål efter torsk och andra bottenlevande arter som rödtunga, räka, havskräfta, etc. 5. Fiskefartyg vars längd är 12 meter eller mer och som fiskar enbart med passiva redskap. Figur 1. Kapacitet och antal fartyg i den svenska fiskeflottan Segment Fartygstyp Kapacitet BT Totalt Per den 31/ <12 m utan släpredskap Räktrålar Pelagiska trålare och notfartyg Demersala trålare >12 m utan släpredskap Kapacitet kw Antal fartyg Den 31 december 2006 hade totalt 1552 svenska fiskefartyg fartygstillstånd för yrkesfiske.

16 Antal fartyg per segment m Segment 1 = <12 m utan släpredskap Segment 2 = Räktrålare Segment 3 = Pelagiska trålare och notfartyg Segment 4 = Demersala trålare Segment 5 = >12 m utan släpredskap Ar 2006 Fig 2. Antal fartyg per segment under perioden Källa: Fiskeriverket fartygsregister Bruttotonnage per segment sa Segment 1 =<12 m utan släpredskap Segment 2 = Räktrålare D Segment 3 = Ffelagiska trålare och notfartyg D Segment 4 = Demersala trålare Segment 5 = > 12 m utan släpredskap Fig3. Bruttotonnage per segment under perioden Källa Fiskeriverkets fartygsregister.

17 Motorstyrka per segment Segment 1 = < 12 m utan släpredskap o Segment 2 = Räktrålare D Segment 3 = Ftelagiska trålare och notfartyg Segment 4 = Demersala trålare B Segment 5 = > 12 m utan släpredskap Fig 4. Motorstyrka per segment under perioden Källa Fiskeriverkets fartygsregister År 2006 farms 188o yrkesfiskare med yrkesfiskelicens. Den totala sysselsättning var dock högre eftersom alla som arbetar ombord på fiskefartyg inte har licens. Medianåldern i fiskarkåren var 55 år 2006, medan den 2001 var 48 år. Av det totala antalet är 44 procent (år 2006) 55 år eller äldre. Utvecklingen under de senaste åren har kännetecknats av allt färre fiskare med en stigande medelålder. Svenskt fiske regleras väsentligen av EU-beslutade fiskekvoter. Cirka 95 procent av landningsvärdet kommer från kvoterade arter, varav torsk, sill, skarpsill, havskräfta och räka svarar för ungefär 75 procent. Sammanlagt bedrivs svenskt fiske på 29 olika bestånd, omfattande 12 arter i havsområden från Norska havet till Östersjön. Flera segment i den svenska fiskeflottan är eller kommer att påverkas av bevarandeåtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken. Efter beslutet om att fasa ut drivgarn genomfördes exempelvis en särskild skrotningsåtgärd för de fartyg som var specialiserade på drivgarnsfiske efter lax. De viktigaste gemenskapsåtgärderna är den fleråriga förvaltningsplanen för torsk i Östersjön, återhämtningsplanen för torsk i Nordsjön, förvaltningsplanen för ål samt de kommande förvaltningsplanerna för lax i Östersjön under 2008 och för pelagiska arter under För att förbättra genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken är det svenska deltagandet i de regionala rådgivande nämnderna för Östersjön, Nordsjön och för pelagiskt fiske mycket viktigt.

18 J> Jt s S s # Figur 5: Geografisk fördelning av totala fångstvärdet i svenskt yrkesfiske ochfördelningenav värdet mellan pelagiska arter, bottenfisk och kräftdjur. Värdet baseras på genomsnittliga landningspriser år De senaste åren har både intäkter och lönsamheten minskat i det svenska saltvattensfisket. Sedan 2002 har landningsvärdet minskat med närmare 25 procent, från till 886 miljoner kr. Mellan 2004 och 2005 ökade däremot fångsterna i kvantitet med 9 procent och värdet på fångstema med 7 procent. Den största kvantiteten fångad fisk utgjordes av foderfisk vars landningar uppgick till 53 procent av flottans totala landningar. Priset i första ledet för foderfisk ökade med 7 procent. Sill/strömming för konsumtion var den viktigaste ekonomiska arten under 2005 med drygt en femtedel av flottans totala landningsvärde. Priset på sill och strömming ökade med nära 25 procent under året. Priserna på ål, havskräfta och nordhavsräka ökade medan priset på skarpsill minskade. För insjöfisket har de senaste årens ekonomiska utveckling varit positiv med tillgång till hela EU-marknaden och med goda och växande bestånd av gös och insjökräftor som båda är högprisarter. Enligt preliminära uppgifter till och med december månad 2006 har fångsterna ökat från Den landade kvantiteten har däremot minskat för torsk med närmare 30 procent. Även mängden landad foderfisk har minskat från För många arter har dock priserna fortsatt gå uppåt, däribland torsk (upp 16 %), kokt nordhavsräka (upp 30 %), havskräfta (upp 18 %), sill/strömming för konsumtion (upp 25 %) och makrill (upp 62 %). Priset på skarpsill och foderfisk har däremot minskat. Trots det ökade priset på torsk har det totala värdet på landningarna minskat med 17 procent till följd av att den landade kvantiteten minskat. De regionala variationerna är betydande och eftersom fiskeföretagen i Östersjölänen

19 är mycket beroende av torskfisket har den ekonomiska situationen där försämrats medan västkustföretagens lönsamhet, vilka till stor del fiskar pelagiskt, har förbättrats. Sammantaget bör fiske efter havskräfta och räka ha förbättrat sin ekonomiska situation under 2006 medan torskfisket med låga och minskande fångster kommer att påverkas negativt. Siklöja fiskas av små (<i4 meter) pelagiska trålare i delar av Bottenviken samt i mindre områden längs Bottenhavskusten under höstmånaderna. Fångsten används i huvudsak för romframställning. Ekonomin i detta fiske har de senaste åren varit i huvudsak god. Bränslepriset har ökat med ca 18 procent under Detta gynnar relativt sett fiske med passiva redskap och får stora negativa effekter på lönsamheten hos det storskaliga trålfisket efter både pelagiska och demersala arter. 18 procent är en kraftig ökning särskilt med tanke på att bränslepriset ökade med över 40 procent mellan 2004 och De segment som är energikrävande påverkades redan 2005 av ökade drivmedelskostnader vilka fortsatt ökar. För de stora pelagiska fartygen med en längd över 24 meter låg bränslekostnaden år 2005 på ca 43 procent av de totala externa kostnaderna (exklusive arbetskostnaderna) och för övrigt trålfiske var motsvarande siffra ca 30 procent, medan det för det passiva fisket uppgick till knappt 20 procent. Mot bakgrund av den ekonomiska situationen och utvecklingen krävs det att fiskeflottans storlek anpassas till tillgängliga resurser. Därför finns ett behov av att omstrukturera fiskeföretag, och i vissa segment avveckla (se kapitel 6.b.i(I)). Detta kan göras på flera sätt. Ett är genom stöd till definitivt upphörande, vilket innebär att företagens verksamhet upphör. Ett annat kan vara stöd för omställning för de fartyg i flottan som är väsentliga att bevara som bärare av stora kulturella värden. Småskaligt kustfiske Småskaligt kustfiske bedrivs med fartyg mindre än 12 meter och som är utrustade med passiva redskap. År 2006 var det 1200 fartyg som bedrev ett kustfiske. Sverige samlar in data för alla fartyg som finns registrerade i fartygsregistret, inklusive småskaliga kustfiskefartyg. Även om fartyg med inkomster på mindre än SEK är många till antalet ( 483 fartyg som uppgår till kw och 2154 GT samt 368 icke-aktiva på kw, 1516 GT) motsvarar de endast 1 % av landningsvärdet. Förutsättningarna för det småskaliga kustfisket skiljer sig mellan de olika kuststräckorna. Samtidigt är problemen ofta likartade såsom begränsade resursen och skador från säl och skarv. Sill/strömming förekommer vid alla kuststräckor och har tidigare varit ryggraden i kustfisket. Minskad efterfrågan och lägre priser har dock gjort att sill/strömmingsfisket ersatts med fiske efter andra målarter. Ålfisket utgör en viktig del av det svenska kustfisket. Då ålbeståndet är nedåtgående har

20 Fiskeriverket beslutat om bestämmelser som innebär att det krävs tillstånd för ålfiske. För att uppfylla kraven i rådets förvaltningsplan kommer ändamålsenliga åtgärder att vidtas. Utöver ålen bedrivs burfiske efter kräfta och hummer på västkusten och fiske efter torsk och lax på ostkusten samt fiske efter sötvattensarter som abborre, gös och gädda. I Bottniska viken är lax och sik de för fisket viktigaste arterna. Fiske efter lax och sik bedrivs även i Bottenhavet, och här har fortfarande strömmingsfisket en stor betydelse. Att fiska är även en kulturyttring och många fiskeplatser har en lång tradition av fiske. Husbehovs- och binäringsfiske har bidragit till att bevara kulturarvet i kustområdena. Stöd till det småskaliga kustfisket kan även leda till att fiskets kulturarv kan tillvaratas, t.ex. genom bevarande av hamnar, sjöbodar och båtar. Kustfisket idag drivs med låg lönsamhet, vilket delvis beror på vikande fiskbestånd och minskade kvoter. En annan negativ faktor för det småskaliga fisket är de skador som säl och skarv förorsakar på redskap och fångst. Trots omfattande ansträngningar att använda sälsäkra redskap kvarstår problemet. De svaga torskbestånden i Östersjön har medfört att regleringar för att stärka bestånden försämrat förutsättningarna för det småskauga kustfisket längs ostkusten, där torskfisket har varit en betydande inkomstkälla. Det minskade ålbeståndet gör också att förtjänstmöjligheterna minskar. Genom ett system med individuella fiskemöjligheter för pelagiskt fiske som införts den i januari 2007 gynnas det småskaliga fisket genom att det tillförsäkras en ökad del av kvoten. Förhoppningen är att detta skall bidra till ökad lönsamhet och avhjälpa den situation som råder idag. Avsaknaden av lönsamhet i kustfisket har också inneburit att investeringsvilja och utnyttjandet av strukturstöden för fysiska investeringar varit lågt under den gångna perioden. Förutom vikande fångster för de flesta av kustfiskets viktiga fiskarter har också en negativ prisutveckling, ökade driftskostnader, avsättningssvårigheter och distributionsproblem sammantaget bidragit till den negativa utvecklingen. Insjöfiske Det svenska insjöfisket är småskaligt och bedrivs på ett flertal arter med passiva redskap. För fiske på allmänt vatten i de fem stora sjöarna krävs yrkesfiskelicens, medan fisket i de övriga sjöarna bedrivs med stöd av enskild fiskerätt, där licens inte är ett krav. Många fiskare i dessa sjöar har ändå valt att ansöka om yrkesfiskelicens. Licensierat yrkesfiske förekommer i de stora sjöarna; Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön, i 21 sjöar i syd- och mellansverige samt i 13 sjöar och regleringsmagasin i norra Sverige. I sjöarna i norra Sverige och i Vättern är målarterna i första hand röding och sik, medan främst gös, ål, gädda och abborre

21 är målarter i de övriga sjöarna. I Vänern fiskas dessutom siklöja (för löjrom) och sik. Gös har blivit den ekonomiskt värdefullaste arten i insjöfisket. Den inplanterade signalkräftan, som i huvudsak bara fiskas yrkesmässigt i Vättern och Hjälmaren, har där fått stor ekonomisk betydelse. 181 män och 7 kvinnor arbetade år 2006 som licensierade yrkesfiskare i sötvatten. Betydligt fler kvinnor bedöms dock, tillsammans med sina fiskande män, vara engagerade i förädling och försäljning av fångsten. Uppskattningsvis är kvinnor, ofta inom familjen, verksamma i minst hälften av de företag som förädlar sin fångst. I samband med romtagning vid siklöjefisket på hösten rekryteras tillfällig arbetskraft, i huvudsak kvinnor. Insjöfisket bedrivs nästan uteslutande från fartyg under tolv meter. Vissa fartyg är för små för att tekniska hjälpmedel i vittjningsmomentet ska kunna nyttjas. Det är egentligen bara i Mälaren och Vänern, som man använder sig av olika typer av vinschar vid vittjning. Enkel och billig utrustning för lättare hantering och sortering av fångsten ombord har dock utvecklats. Om isläget medger bedrivs gösfisket vintertid från is i Mälaren och Hjälmaren. Detta fiske är mindre tungt och tekniskt utrustning finns för att dra tillbaka näten under isen. Insjöfiskbeståndens storlek är svårbedömda utifrån befintligt dataunderlag. Beståndens värde för yrkesfisket och därmed dess nyttjande varierar mellan olika sjöar. De arter som på vissa platser är överbeskattade med hänsyn till vad sjöarna förmår producera är kallvattensarterna röding, sik och siklöja. Beståndssituationen för ål är akut. Varmvattensarten gös har däremot fått en positiv beståndsutveckling i det allt varmare klimatet. För insjöfisket har de senaste årens ekonomiska utveckling varit positiv med tillgång till hela EU-marknaden och med goda och växande bestånd av högprisartema gös och insjökräftor. Det totalt infiskade värdet i sötvatten har ökat i förstahandsledet från knappa 36 miljoner kronor till nästan 49 miljoner kronor under femårsperioden , dvs. med 36 procent. Ökningen har dock endast skett i de fyra stora sjöarna, medan utvecklingen varit negativ i de övriga sjöarna. Orsak till ökningen är främst ökande gösfångster, vilket till stor del beror på god föryngring i bestånden tack vare goda klimatiska betingelser under den första tillväxtsäsongen samt en ökad medvetenhet hos flertalet fiskare när det gäller nödvändigheten av en bra selektivitet i fisket för ett förbättrat resursutnyttjande. En relativt stor del av ökningen ligger också i ett ökat värde i kräftfisket. Det finns möjlighet att miljöcertifiera gösfisket i flera av sjöarna. Ett underlag för certifieringen av gösfisket i Hjälmaren enligt Marine Stewardship Councils (MSC) kriterier har nyligen inhämtats. Det bedöms ännu vara omöjligt att följa fisken

22 ända fram till kunden vilket krävs för certifiering enligt KRAV. Utöver Hjälmaren bedöms certifieringsmöjligheterna vara bäst i de mindre sjöarna med en eller några få fiskare. Säl och skarv Det svenska kust- och insjöfisket är inom vissa områden hårt drabbat av säl och skarvskador och fisket har där upphört på grund av alltför stora ekonomiska förluster. Salen i Östersjön skyddas genom Rådets direktiv 92/43/EEC (Habitatdirektivet) och skarven genom Rådets direktiv 79/409/EEC (Fågeldirektivet). I de områden där det finns permanenta sälbestånd är i stort sett alla typer av fiskeredskap som används i kustfisket mer eller mindre drabbade av sälskador. I Östersjön är det framför allt gråsälen som orsakar skador, men i Bottenviken rapporteras allt fler skador från vikare. Längs västkusten är det knubbsälen som vållar problem. Säl och skarv påverkar fisket på flera olika sätt. Båda arterna konsumerar vid högre beståndstäthet så stora mängder fisk att fiskbestånden lokalt påverkas vilket sannolikt medfört att fiskfångsterna minskar. Även vid ganska låga beståndstätheter kan dessutom säl och skarv påverka fiskens aktivitet så att fångsten minskar också av detta skäl. Dessa skador är svåra att kvantifiera men genom att beräkna salens och skarvens födosökstid inom bestämda områden kan mängden konsumerad fisk ganska lätt bestämmas. Mer uppenbart är att säl och skarv tar fisk direkt ur fiskeredskapen, vilket skadar såväl fiskfångst som redskap. Vidare kan salar sprida inälvsparasiter till fisk. Detta medför att fiskfångsten inte kan säljas på marknaden eftersom parasiterna dels kan vara skadliga för människor och dels får parasiterna fiskköttet att se osmakligt ut. I Bottniska viken är fisket med lax- och sikfällor dominerande inom yrkesfisket. I detta fiske rapporteras ihjälbiten fångst och söndertrasade redskap vid mer än hälften av fiskesäsongens dagar. Vid räknat antal fisketillfallen med skada och mängden förlorad fångst är dock nätfisket det mest utsatta. De nätfisken som drabbas värst av sälskador är fisket efter sik och strömming i Bottniska viken, och fisket efter torsk i Egentliga Östersjön. I Östersjön har även skador i bottengarnsfiske efter ål ökat. På västkusten är det ålryssjefisket som drabbas hårdast av sälskador. De ekonomiska förlusterna är mycket svåra att värdera, med det är inte orimligt att de totala förlusterna orsakade av säl i det svenska yrkesfisket överstiger 50 miljoner kronor år Denna uppskattning omfattar då inte minskade inkomsterna i fisket beroende på salens påverkan på fiskbestånden, kasserad fisk p.g.a. sälparasiter, extra arbetskostnad för att avlägsna parasiter. Bevarandet av salen i Östersjön är ett delat ansvar mellan de kontraktsslutande partema i Helsingforskonventionen. Sverige har antagit en kompletterande nationell bevarandeplan som tar hänsyn till de regionala skillnaderna i

23 sälpopulationernas beståndssituation och olika prioriteringar i sälförvaltningen. Den syftar till att tillförsäkra att dessa arter befinner sig i en tillfredsställande beståndssituation. Gråsälsbeståndet ökar med ca 8 procent årligen. Det är i högsta grad rimligt att sälskadoma i speciellt torskgarnfiske i mellersta och slutligen södra Östersjön kommer att nå samma nivå som de varit i Bottniska viken under många år. För att ett kustfiske skall klara nuvarande situation och den ökande förekomsten av säl innebär det en stor satsning på redskapsutveckling och metoder att skrämma bort salar från redskap. Fiskehamnar och landningsplatser Under 2006 landades fisk i cirka 300 svenska landningshamnar och landningsplatser. De 10 största landningshamnama svarade för cirka 77 procent av volymen och för cirka 67 procent av värdet av alla landningar i Sverige. Hamnarna är belägna längs hela kusten, vilket medför relativt korta avstånd från fångstplats till landningsplats. Över tiden har emellertid antalet funktionella landningsplatser minskat i samma takt som antalet fartyg. Flera av dessa hamnar behöver nu moderniseras för att kunna erbjuda yrkesfiskarna god service. Många mindre hamnar med små landningskvantiteter har svårt att tillgodose yrkesfiskarnas krav, som att upprätthålla kraven på hög kvalitet vid mottagning och hantering. Då det finns en heterogenitet i strukturen med skilda förutsättningar mellan olika hamnar bör stödet anpassas därefter. Förutsättningarna för yrkesfiskarna skiljer sig avsevärt mellan ost- och västkusten, samt mellan norra och södra Sverige. Längs Östersjökusten är yrkesfiskarna få och utspridda över en lång kuststräcka där gemensamhetslösningar ofta saknas, särskilt i de norra delarna. Detta medför höga kostnader för den enskilde fiskaren avseende kringservice och hamnunderhåll. Den nationella strategiska planen innehåller statistik över de viktigaste fiskehamnarna. 3.a.l.4 Vattenbruk Vattenbruksnäringen är geografiskt spridd och består av flera olika delsektorer med olika odlingsarter och olika marknader. Vattenbruk är en utpräglad glesbygdsnäring och bidrar till sysselsättning på landsbygden. Fiskodlingar finns i mer än 100 av Sveriges 290 kommuner. Sverige har god tillgång på sötvattensområden som ur odlingssynpunkt är lämpliga för fiskodling, varför det i flera sammanhang har bedömts finnas förutsättningar för landet att hitta en egen och lönsam näringsprofil på vattenbrukets område. Vattendirektivet, det marina direktivet och miljömålens krav på minskat tillskott av närsalter till vatten gör att det ur miljösynpunkt kan bedömas svårt att hitta lämpliga områden bl.a. därför att andra sektorer som bidrar till närsaltutsläpp redan finns etablerade Vissa

24 sjömagasin, särskilt i Norrland, har dock fått en minskad närsalthalt och ett näringstillskott från vattenbruksanläggningar kan här vara möjligt. Sverige har vissa begränsningar jämfört med länder som exempelvis Norge, som med sina djupa fjordar och isfria vatten har andra geografiska förutsättningar än Sverige. Figur 6. Produktion av mat- och sättfisk 2005, ton Regnbåge Lax och öring Röding Ål Summa Musslor Kräftor Ostron Summa Slaktad vikt Matfisk Totalt värde: 239 miljoner kronor. - - Hel färskvikt Sättfisk Färskvikt År 2005 arbetade 236 män och 52 kvinnor med matfiskodling och 188 män och 25 kvinnor med sättfiskodling. Mat- och sättfiskodlingar kan dock ingå i båda verksamheterna varför uppdelningen är osäker. Av den totala arbetsinsatsen timmar, år 2005, utfördes 88 procent av män och 12 procent av kvinnor. Efterfrågan av fisk till utplantering i naturvatten har resulterad i en stabil ekonomisk situation för de flesta företag som specialiserat sig på detta. Många företag har gått över till att i princip bara odla fisk för utsättning, liksom tidigare rena matfiskodlingar numera kombinerar sin produktion. Mindre odlingsföretag (ca 50 tons årsproduktion) kombinerar ofta odling med beredning och egen försäljning, och tack vare denna diversifiering av företaget har de haft en positiv utveckling. Från att traditionellt ha slaktat för infrysning på hösten övergår vattenbruksföretagen i stor utsträckning till att slakta året runt för att kontinuerligt kunna förse marknaden med färsk fisk. Regnbåge svarar för del största delen av svensk vattenbruksproduktion, både inom matfisk och sättfiskodling. Rödingodlingen är fortfarande liten, men bedöms ha goda förutsättningar att växa. Inom musselodlingen finns en handfull foretag. De flesta företagen bedriver musselodling i kombination med annan verksamhet. Musselnäringen bedöms emellertid ha god utvecklingspotential särskilt som den kan minska närsalthalten i vatten. Även ostronodling kan komma att utvecklas. Kräftodling är till stor del binäring till annan verksamhet, ofta jordbruk. Det har emellertid märkts ett ökat intresse för kräftodling, varför utvecklingspotentialen 1 1

25 bedöms vara god. Ålodling bygger på vildfångad ål, då ålen inte låter sig förökas på konstgjord väg. Ålens beståndssituation utgör därför ett hot mot fortsatt odling. Vattenbrukets negativa miljöpåverkan per producerad enhet har de senaste decennierna minskat betydligt. Denna utveckung bör fortsätta så att en miljömässigt sund industri kan garanteras. Fortsatt teknikutveckling samt en kartläggning över områden lämpliga för fiskodling borde kunna möjliggöra en ökning av vattenbruksproduktionen, utan att den negativa miljöpåverkan ökar. Även de positiva effekterna som vattenbruket bidrar till i vissa områden ska erkännas, exempelvis när det gäller återuppbyggnad av hotade bestånd och mussel- och ostronodlingars positiva inverkan på övergödda vatten. Odling av kräftor i semiintensiv form, dvs. där kräftor lever av den mat som finns i vattnet men ändå matas, har små negativa effekter i form av närsaltsbelastning. Sverige har ett internationellt sett mycket gott fiskhälsoläge. Det är av yttersta vikt för vattenbruksnäringens utveckling att detta bibehålls, vilket delvis kan ske med förbättrad styrning inom sektorn, genom ökad självreglering och frivilliga avtal. Djurskydd kan tänkas få ökad uppmärksamhet under programperioden. Giftiga algblomningar är en viktig begränsande faktor för blötdjursodling och det finns ett stort behov av att fortsätta utveckling och identifiering av analysmetodik för olika algtoxiner. När det gäller ostron är även bakteriell och viral smitta en faktor att beakta eftersom ostron ofta äts råa. Ostronet Ostrea edulis kan endast odlas på ett fåtal platser i världen på grund av förekomsten av vissa sjukdomar. Än så länge bedöms Sverige vara fritt från dessa. Sverige är dock inte friförklarat. Om ostronnäringen skall ha förutsättningar att växa är detta ett viktigt steg liksom att utveckla ett kontrollprogram för sjukdomar. Vattenbruket kan bidra till att säkra tillgången för konsumenterna på produkter som är hälsosamma och av god kvalitet. För att kunna möta en ökad efterfrågan av fiskprodukter globalt sett finns ett ökat intresse för vattenbruk. Ett potentiellt hot mot vattenbruksnäringen, undantaget extensiva odlingsformer, är stigande foderpriser. Fiskmjöl används i foder till fisk och skaldjur. Fiskmjölsproduktionen i världen har de senaste 25 åren varit relativt konstant, trots en ökning av odlingsverksamheten. Idag ersätts delvis både fiskmjöl och fiskolja i fodret med vegetabiliska produkter. Fortsatt forskning inom foderområdet är av stor vikt för näringens fortsatta utveckling. För extensiva odlingsformer, som exempelvis odhng av mussel- och ostron, utgör emellertid inte stigande foderpriser ett hot, då man vid odling nyttjar den naturliga tillgången på näring i vattnet. Ett annat problem för vissa vattenbruksanläggningar är de skador som orsakas av vilda predatorer såsom säl och skarv.

26 Beredningsverksamhet och saluforing Den svenska beredningsindustrin har ett stort produktutbud, alltifrån fileterad sill/strömming och torsk till färdigrätter, inläggningar, kaviarersättningar och olika rökta produkter. Huvuddelen av värdet kommer från olika former av sillprodukter. Beredningsindustrin är idag mycket heterogen till sin sammansättning. Branschen består både av små familjeföretag som bereder produkter från egen fångst eller odling och stora koncerner med industriell produktion. Den småskaliga beredningen har visat sig betydelsefull för företag inom både yrkesfisket och vattenbruket och är viktig för utvecklingen av företag på landsbygden. Härmed kan förädlingsvärdet höjas och företaget blir mindre sårbart. I vissa fall kan kompletterande verksamhet vara en förutsättning för ett småskaligt fiskes möjlighet att överleva. Surströmmingssalteriema längs norrlandskusten är t.ex. viktigt för yrkesfisket i denna region. Dock lider denna del av beredningsindustrin av råvarubrist pga. salens negativa effekter på det småskaliga fisket. Den småskahga beredningsindustrin är oftast beroende av dagliga landningar av färsk fisk. Den storskaliga beredningsindustrin domineras av få och stora företag med relativt god tillgång till investeringskapital. Sektorn kännetecknas av ett högt tekniskt kunnande och medvetenhet om produktutveckling och marknadsfrågor. Exporten av förädlade produkter är stor och industrin är till största delen oberoende av svenska kvoter och landningar. Råvarorna hämtas i stor utsträckning utanför EU. Genom att analysera de svenska landningarna och uppskatta hur stor andel av landningarna som bereds i svenska företag kan konstateras att importberoendet uppgår till drygt 80 procent räknat i värde. Sysselsättningen har till följd av löpande rationaliseringar och minskad omsättning minskat de senaste åren, främst 1 industrin i de kommuner som huvudsakligen är baserade på importerad råvara (Sotenäs och Lysekil). Minskningen i sysselsättningen rör företag större än 20 personer. De fem största företagen svarar dock fortfarande för ca 46 procent av den totala omsättningen och för 51 procent av sysselsättningen. Den geografiska koncentrationen är stark: Västra Götalands län svarar för 65 procent av hela sektorn räknat i antal sysselsatta. Det näst största länet är Blekinge som står för n procent. I Sotenäs kommun finns 33 procent av Sveriges totala fiskberedningsindustri räknat i andel sysselsatta. Den trouga framtida utvecklingen i branschen är att antalet anställda kommer att minska men att omsättningen ökar något. Figur 7. Antal anställda m.m. inom beredningsindustrin Antal företag Antal anställda