Användning av BRA- Barns rätt som anhöriga

Transkript

1 Akademin för hälsa, vård och välfärd (69) Maria Eriksson maria.eriksson@mdh.se Användning av BRA- Barns rätt som anhöriga Maria Eriksson Mälardalens högskola är en av Sveriges största högskolor. Nära samarbete med omvärlden gör våra utbildningar attraktiva för studenter och våra studenter attraktiva på arbetsmarknaden. Besöksadress: Drottninggatan 12 Postadress: Box 325, Eskilstuna Tfn: Fax: Besöksadress: Högskoleplan 1 Postadress: Box 883, Västerås Tfn: Fax: Webb: E-post: info@mdh.se Org.nr:

2 Innehåll 2 (69) Sammanfattning... 4 Spridning och användning av BRA-samtal... 5 Att arbeta med BRA-samtal... 7 Slutsatser Utvärdering av BRA Barns Rätt som Anhöriga BRA-samtal Utvärderingsuppdraget Syfte och frågeställningar Perspektiv på barn Metod Empiriskt underlag Analyser Forskningsetiska överväganden Rapportens uppläggning Spridning och användning av BRA-samtal Förutsättningar för att använda och utbilda i BRA-samtal Organisatoriska förutsättningar Personliga förutsättningar Utbildning som förutsättning Guide och arbetsmaterial som förutsättning Att arbeta med BRA-samtal Att samtala med barn Att inte erbjuda BRA-samtal BRA-samtal i olika verksamheter Olika perspektiv på användbarhet Verksamheter som utmanar Sammanfattning BRA-samtal i praktiken Att möjliggöra barns delaktighet Barnets styrning av samtalet Barnets bedömning Utvärderande frågor...38 Barnets initiativ Barnets benämning av förändringsbehov Dokumentation av barnets röst Att undergräva barns delaktighet Samtalsledarens styrning av samtalet Samtalsledares frågor Återkoppling som ett samtal mellan vuxna Barnets (o)vilja Typ av insats Generella samtalsfärdigheter BRA som motiverande insats... 52

3 BRA som stödinsats Ytterligare utmaningar Information och barns delaktighet Kategorin anhörigt barn Sammanfattning (69) 4. Slutsatser Utvärderingens frågeställningar Genomförbarhet och praktisk användning Utvecklingsområden och fortsatt utvärdering Referenser Bilagor Enkät till dig som genomgått BRA-utbildning Enkät till BRA-utbildare... 66

4 Sammanfattning 4 (69) Rapporten redovisar resultat från en utvärdering av implementering och användning av BRA-samtal, Barns Rätt som Anhöriga. BRA-samtal är en modell utformad för att stödja personal inom kommuner, landsting/regioner och idéburna organisationer i hur de kan gå tillväga när de uppmärksammar anhöriga barns rätt till information, råd och stöd. I begreppet anhöriga barn innefattas barn som har en förälder, eller annan vuxen som barnet bor med som har missbruksproblem, en psykisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning, en allvarlig fysisk sjukdom/skada eller som avlider. Syftet med samtalen är att barnet ska få möjlighet att ställa sina frågor och uttrycka eventuellt behov av stöd. BRA-samtal innehåller fyra moment, där varje moment kan innehålla flera samtal. Det första momentet handlar om att informera barn och föräldrar om BRA-samtal och barnets rättigheter. Syftet är att motivera både föräldrar/vårdnadshavare och barn att ta del av ett erbjudande om BRA-samtal. Det kan göras på olika sätt; barn och föräldrar kan få information enskilt och/eller gemensamt. Det kan krävas flera motiverande samtal. Därefter följer det som är själva kärnan i BRAsamtal, att barnet själv ska få möjlighet att uttrycka sitt behov av information och stöd. Samtal med barnet består dels av samtal om sjukdomen, dels av samtal med barnet om stöd. Begreppet sjukdomen används i utbildningsmaterialet som en sammanfattande beteckning för de anhörigskap som kan vara aktuella. Dessa moment har en tydlig struktur och avgränsning med särskilt utformade samtalsverktyg till hjälp. Avslutningsvis kan ett uppföljningssamtal med föräldern genomföras i samråd med barnet. I en insatstrappa är BRA-samtal tänkt att täcka två nivåer av insats: 1. synliggörande av barn som anhöriga och generell information föräldrars svårigheter och hur barn kan påverkas av dem; 2. Kartläggning av barnets situation och individuellt anpassad information. Eventuella stöd- respektive behandlingsinsatser är tänkta följa därefter efter och de ligger alltså utanför modellen. Då BRA-samtal bygger på ett delaktighetsperspektiv på barn, där barns rättigheter och aktörskap är utgångspunkt, förutsätter modellen barns delaktighet och vuxnas lyssnande. Det innebär bland annat att innehållet i samtalen i alla fall delvis är tänkt att bestämmas tillsammans med barnen. Utvärderingens syfte har varit att undersöka BRA-modellens implementering och genomförbarhet i ordinarie verksamheter inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården. Studien har sökt svar på följande frågeställningar: I vilken grad använder de samtalsledare som utbildats i BRA-modellen den här samtalsmodellen i praktiken? Vilka faktorer har betydelse för att BRA-modellen används respektive inte används av dem som gått utbildningen?

5 Stämmer samtalsguidens praktiska funktioner (eller användning) med planerade funktioner (relevans, tidsåtgång m.m.,)? Hur fungerar användningen av samtalsguiden i förhållande till barns och föräldrars delaktighet? Uppfattar samtalsledarna att BRA-modellen är lämplig, välfungerande, och realistisk i förhållande till deras uppdrag, målgrupp och organisation? 5 (69) Utvärderingen bygger dels på enkäter riktade till samtliga personer som genomgått utbildningen i BRA-samtal respektive till de personer som vidareutbildats till att hålla BRA-samtal, dels på inspelade BRA-samtal med barn och föräldrar. Totalt har 66 personer svarat på enkäten till personer som utbildats i att hålla BRA-samtal, och 22 personer har svarat på enkäten till personer som utbildats för att själva utbilda om BRA-samtal. Fyra samtalsledare, åtta barn samt fyra syskon eller föräldrar har deltagit i inspelade BRA-samtal omfattande drygt 16 timmars samtalstid. Analysen av enkätsvaren har dels haft fokus på samtalsledares och utbildares användning av och synpunkter på modellen, dels på olika förutsättningar för användningen av modellen. Analysen av de inspelade samtalen har haft fokus på hur samtalen fungerar i förhållande till barns delaktighet, samt i förhållande till den tänka nivån i en insatstrappa. Spridning och användning av BRA-samtal Både de som utbildats i att hålla BRA-samtal och de som utbildats för att bli utbildare uppgav i de flesta fall i sina enkätsvar att de hade starkt stöd från sina chefer för att använda BRA-samtal i sitt arbete, och många även att de hade visst stöd. Det var en mindre del som svarade att de inte hade något särskilt stöd. Vidare framgår det av enkäterna att de flesta har flera kollegor på arbetsplatsen som är utbildade i att hålla BRA-samtal, och ytterligare en del har åtminstone en annan kollega. En mindre del var ensamma på sin arbetsplats om att vara utbildade om modellen. Merparten av de som utbildats i BRA-samtal respektive utbildats för att bli utbildare var väl förankrade på sin nuvarande arbetsplats. De flesta uppgav att de fullföljt utbildningen, och det gäller även svarande som inte fått ett intyg från Allmänna Barnhuset på grund av att de inte kunnat genomföra det samtal med barn som krävs för att få intyget. Såväl personer som utbildats i BRAsamtal som utbildarna var överlag mycket nöjda med den utbildning de gått och tenderade att svara att den gav en tillräcklig grund för att kunna genomföra respektive utbilda om BRA-samtal. Förslag på förbättringar handlar framförallt om ytterligare praktiska övningar i att använda modellen. Den guide för BRA-samtal som Allmänna Barnhuset utvecklat, och arbetsmaterialet som tagits fram lyftes fram som ett bra stöd i arbetet, och för utbildarnas del framhöll de det utbildningsmaterial som Allmänna Barnhuset står för som betydelsefullt för att själva kunna utbilda i modellen. Sammantaget framträder en mycket positiv bild ur enkätsvaren, när det handlar om organisatoriska, personliga, utbildningsmässiga och praktiska

6 förutsättningar för att använda och utbilda om BRA-samtal. Bilden kompliceras dock av hur modellen ser ut att användas. Av enkäten till personer som gått utbildningen i BRA-samtal framgår att hälften erbjuder BRA-samtal inom ramen för sitt arbete, och bland de som utbildats för att själva utbilda var den en ännu lägre andel som erbjuder BRA-samtal. Vidare svarade en minoritet (15 respektive 18 procent av de svarande) att deras erbjudande om BRA-samtal brukar leda till att de genomför enskilda samtal med barnet. De skäl som framförs handlar dels om inställningen hos barn och föräldrar, exempelvis att det är svårt att motivera föräldrar att ta emot erbjudandet, dels om personliga förhållanden som att det inte ingår i arbetsuppgifterna att möta barn och/eller föräldrar. Det framgår också tydligt att organisatoriska förhållanden är av stor betydelse, som att den svarande arbetar inom en verksamhet som är inriktad på vuxna och där svaranden inte möter barn. Det ställs särskilda krav på organisatorisk förberedelse om BRA-modellen ska implementeras inom verksamheter med vuxna som primär målgrupp. 6 (69) Ur enkätsvaren från dem som gått utbildning i att hålla BRA-samtal framträder olika uppfattningar om vilka delar av modellen som är de mest användbara, då vissa av de svarande framhåller delarna som berör samtal med barn som de mest användbara, medan vissa i stället framhåller de delar som riktar sig till vuxna och svarar att samtalen med barnen är de minst användbara delarna. Bland dem som lyfter fram samtal med barnen som de mest användbara delarna framträder också olika förhållningssätt, då vissa framhåller delen som handlar om förälderns svårigheter/missbruk/sjukdom, medan andra lyfter fram delen som handlar om barnets nu-situation och stödbehov. Dessa olika svar kan både tolkas som uttryck för vilken typ av verksamhet som de svarande arbetar inom och som uttryck för vilken typ av arbetsuppgifter de har. Det är dock även möjligt att se tendenserna i enkätsvaren som ett uttryck för att en del av de personer som gått utbildningen i BRA-samtal inte är så förankrade i modellens utgångspunkter och perspektiv som skulle vara önskvärt. Denna tolkning stöds av det faktum att svaren från dem som utbildats i att själva utbilda om BRA-samtal är mer samstämmiga och att utbildarna i högre utsträckning framhåller modellens samtliga delar som användbara. Den relativt låga grad av användning av enskilda barnsamtal kan därmed tolkas som ett tecken på att acceptansen av det tydliga delaktighetsperspektiv på barn som modellen förutsätter inte är så hög som skulle vara önskvärt hos alla som gått utbildningen, trots att de som utbildats i BRA-samtal är mycket positivt inställda till modellen. Att en del svarande inte verkar bottna helt i modellens grund hänger troligtvis ihop med bakgrund och verksamhetsområde, vilket är faktorer som bör beaktas vid fortsatt utveckling av utbildningar i BRA-samtal. Utmaningarna för att omsätta modellen i praktik tycks vara störst i just verksamheter riktade till vuxna. För att säkra barns rättigheter till information, råd och stöd krävs således särskilda krav på organisatorisk

7 förberedelse om BRA-modellen ska implementeras inom verksamheter med vuxna som primär målgrupp. 7 (69) Att arbeta med BRA-samtal Analysen av de inspelade BRA-samtalen visar att det är möjligt att använda BRA-samtal som de är tänkta att användas, det vill säga att samtalen i relativt hög grad styrs av barnen. Vidare att BRA-samtal kan fungera väl för att kartlägga barnets situation och ge individuellt anpassad information till anhöriga barn. Modellen som sådan öppnar för barnets delaktighet genom att informationen om förälderns svårigheter/sjukdom/missbruk ska styras av barnets frågor, och kartläggningen av nu-situation och stödbehov ska utgå från barnets egen bedömning av sin situation. Därmed positioneras barnet som aktör och tilldelas en hög kunskapsmässig status i samtalet. Samtalsledarna använder dessutom flera olika tekniker för att bidra till en hög grad av delaktighet för barnet. De skapar möjligheter för barns beslutsfattande, exempelvis genom att låta barnet styra i vilken ordning materialets olika delar ska behandlas. De tenderar att använda följdfrågor till barnet som skapar ett öppet fokus på barnets upplevelse. De fångar upp barnets initiativ i samtalet, och genom dokumentationen av barns egna ord om sin situation får barnets egen röst ett stöd vid återkopplingen till föräldrar. Det finns dock en variation i hur samtalen genomförs, och i vissa delar undergräver samtalsledaren barnets delaktighet. Det handlar då om att det är den vuxna som styr samtalet både till fokus och struktur och att samtalsledaren framförallt ställer faktafrågor i stället för att efterfråga barnets upplevelse och bedömning. Även i fall barnet ombeds beskriva sin situation innan hen bedömt den, tenderar delaktigheten att bli lägre. Barnet positioneras då främst som källa till information, i stället för som en kunskapsaktör och moralisk aktör. I materialet finns också exempel på hur återkopplingssamtalet med föräldrar i delar tar formen av ett samtal mellan vuxna, i stället för att bli barnets återkoppling till föräldern med samtalsledaren som stöd. När det gäller barnets delaktighet i samtalet framstår den del som handlar om samtal om förälderns svårigheter/missbruk/sjukdom som en särskild utmaning. Det tycks finnas en inneboende spänning mellan agendan att informera och barnets styrning av samtalet, och information tenderar i delar att ta formen av monolog, i stället för dialog. Samtal om sjukdomen är ett tydligt utvecklingsområde när det gäller stöd till samtalsledare i att göra barn delaktiga. Det är ett urval av erfarna samtalsledare som spelat in sina BRA-samtal och detta faktum blir synligt också i hur samtalen genomförs. Samtalsledarna använder en rad generella samtalsfärdigheter och -tekniker när de ger individuellt anpassad information till barn och inventerar stödbehov. Dessa handlar exempelvis om hur samtalsledarna ramar in samtalen genom att ge ett sammanhang och återkoppla till tidigare samtal, hur de i synnerhet i inledningen av de individuella samtalen arbetar med att skapa relation till

8 barnet, hur de använder sig av aktivt lyssnande och positiv återkoppling, normaliserar barnets upplevelser eller reaktioner samt använder egen erfarenhet för att skapa möjligheter för barnet att känna igen sig i andra barn. I materialet finns också exempel på meta-kommunikation om det som händer i samtalsrummet där och då, och samtalsledarna är lyhörda för barnets icke-verbala signaler på att något kan vara svårt eller belastande att prata om. När det gäller vilken nivå av insats BRA-samtal utgör visar analysen av de inspelade samtalen vidare att vissa av dessa samtal skulle kunna förstås som ett slags stödsamtal. 8 (69) I tolkningen av dessa resultat av analysen av de inspelade samtalen bör man ta hänsyn till att det är ett urval av erfarna samtalsledare som spelats in, och även ta hänsyn till att det är samtal med ett litet antal barn. Ytterligare studier av hur samtalen fungerar för olika samtalsledare, med olika bakgrund, i olika organisatoriska kontexter och i möte med olika grupper barn är därför angelägna. Slutsatser De som utbildats i BRA-samtal respektive i att utbilda om BRA-samtal uppger i hög grad att modellen är välfungerande, och sammantaget pekar utvärderingen på att det är möjligt att använda BRA-samtal så att samtalen i relativt hög grad styrs av barnen, och på att BRA-samtal kan fungera väl för att kartlägga barnets situation och ge individuellt anpassad information till anhöriga barn. Samtidigt visar både enkätsvaren och de inspelade samtalen att det kan finnas en betydande variation både i vilka av modellens olika delar som används, och i hur de används. När det gäller det senare tycks i synnerhet den del av materialet som handlar om information om förälderns svårigheter/missbruk/sjukdom innebära en utmaning sett i ett delaktighetsperspektiv på barn, då samtalet i relativt hög grad kan komma att styras av den vuxna. Den del av materialet som handlar om hur barnets livssituation påverkas framstår som betydligt lättare att använda på ett sätt som bjuder in barnet att vara med och styra samtalet. Å ena sidan kan variationerna tolkas som ett uttryck för att BRA-samtal är en flexibel modell där upplägg och innehåll ska kunna anpassa till det enskilda barnets situation och behov. Med tanke på att modellen bygger på idéer om barnets delaktighet bör det dock, å andra sidan, uppmärksammas att det är en relativt liten andel av svarande på enkäten som uppger att deras erbjudande om BRA-samtal brukar leda till att de har enskilda samtal med barnet. Detta kan bland annat tolkas som ett uttryck för att det trots lagstiftningens krav, stöd från chefer och en arbetsplats där flera är utbildade i att hålla BRA-samtal kan vara svårt att skapa utrymme för att tillgodose anhöriga barns rätt till information, råd och stöd genom möten med individuella barn. Utmaningarna framstår som störst i verksamheter som primärt är riktade till vuxna. Tidigare forskning har pekat på betydelsen av såväl organisatorisk förankring och beredskap som ledningsstöd vid implementering av nya metoder och arbetssätt på området hälsa och välfärd. Den föreliggande utvärderinge pekar i samma riktning och understryker att ett tydligt ledningsstöd om BRA-samtal ska implementeras i nya

9 verksamheter, i synnerhet när det handlar om verksamheter primärt inriktade på vuxna. 9 (69) Man kan också notera att det tycks finnas en skiljelinje mellan olika samtalsledare där vissa samtalsledare främst ser de inledande delarna riktade till föräldrar som de mest användbara delarna av modellen, och samtalen med barnen som de minst användbara. Detta kan dels tolkas som ett uttryck för hur de svarande ser på sitt eget uppdrag, och i vilket organisatoriskt sammanhang BRA-samtalen används. Synpunkterna kan dock även i alla fall delvis tolkas som ett uttryck för att vissa av samtalsledarna som besvarat enkäten inte riktigt bottnar i modellens utgångspunkt i delaktighetsperspektivet på barn. Vidare kan man se att även om man som samtalsledare arbetar med utgångspunkt i delaktighetsperspektivet kan det vara svårt att använda delen om information om förälderns missbruk eller sjukdom på ett sätt som bidrar till barns delaktighet. Sammantaget finns med andra ord betydande utmaningar förknippade med att omsätta ett tydligt delaktighetsperspektiv på anhöriga barn i praktiken. Resultatet ska inte primärt tolkas som en kritik mot själva modellen, men är något som bör beaktas vid framtida rekrytering till utbildningarna, och eventuell revidering av utbildningarna om BRA-samtal. Mot bakgrund av vad som framkommit i föreliggande studie kvarstår slutsatsen från tidigare utvärdering av modellen att det är angeläget att fortsätta pröva BRA-samtal i olika verksamheter, att studera vilka effekter BRA-samtal har för barns hälsa och välbefinnande, samt hur BRA-samtal fungerar i jämförelse med andra metoder eller modeller för information och stöd till barn som anhöriga. I det fortsatta arbetet med modellen bör särskilt implementeringsfrågorna uppmärksammas, liksom behov av eventuella anpassningar av utbildningen i BRA-samtal till att samtalsledare med olika bakgrund och organisatorisk tillhörighet. Det är specifik grupp samtalsledare som spelat in sina BRA-samtal och detta faktum blir synligt också i hur samtalen genomförs. I tolkningen av resultaten från analysen av de inspelade samtalen bör man ta hänsyn till att det är ett urval av erfarna samtalsledare som spelats in, och även ta hänsyn till att det är samtal med ett begränsat antal barn. Ytterligare studier av hur samtalen fungerar för olika samtalsledare, med olika bakgrund, i olika organisatoriska kontexter samt i möte med olika grupper barn är därför angelägna.

10 1. Utvärdering av BRA Barns Rätt som Anhöriga 10 (69) Stiftelsen Allmänna Barnhuset startade 2011 ett utvecklingsarbete med namnet BRA, Barns Rätt som Anhöriga. Utvecklingsarbetetet resuterade i en modell för samtal med barn: BRA-samtal. BRA-samtal är en modell utformad för att stödja personal inom kommuner, landsting/regioner och idéburna organisationer i hur de kan gå tillväga när de uppmärksammar anhöriga barns rätt till information, råd och stöd. Bakgrunden till utvecklingsarbetet var förändringarna i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 2010 som stärker i barns rättigheter som anhöriga. Lagändringen innebär att hälso- och sjukvårdens personal ska beakta barns behov av information, råd och stöd när en förälder har en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel, eller oväntat avlider. Sedan 2017 ingår även spelberoende i de former av föräldrasvårigheter som ska beaktas. När lagändringen trädde i kraft fanns inte några färdiga metoder eller modeller direkt utarbetade för att tillgodose anhöriga barns rätt till exempelvis information. Därför startade Barnhuset utvecklingsarbetet med namnet BRA Barns Rätt som Anhöriga, som pågick i en första pilotfas under perioden och resulterade i modellen BRA-samtal. Utvecklingsarbetet och modellen har belysts av mig i en tidigare studie (Erikson 2014). Föreliggande utvärdering har fokus på BRA-samtal så som modellen ser ut idag efter att pilotfasen slutförts. BRA-samtal Målgruppen för BRA-samtal är barn ungefär 7 till 18 år som har en förälder eller annan vuxen omsorgsperson med missbruks- eller spelproblem, med psykisk sjukdom, med psykisk- eller intellektuell funktionsnedsättning, med en allvarlig fysisk sjukdom/skada eller som avlidit (se Lundström Mattsson 2018). Samtalsmodellens utgångspunkt är barnets rättigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och FN:s konvention om barnets rättigheter. Ledstjärna är att se barnet som subjekt och aktör med rätt att få uttrycka sitt eget behov av information och stöd. BRA-samtal är utformade för att stödja personal inom kommuner, landsting/regioner och idéburna organisationer i hur de kan gå tillväga när de pratar med föräldrar och barn för att uppmärksamma barnens rätt till information, råd och stöd. Syftet är att öka barnets delaktighet och handlingsutrymme: barnet ska få möjlighet att ställa sina frågor och uttrycka eventuellt behov av stöd. På lång sikt är målsättningen att stärka barns och ungas utveckling och att förebygga psykisk och fysisk ohälsa. BRA-samtal innehåller fyra moment (se figur 1 nedan). Varje moment kan innehålla flera samtal. Det första momentet handlar om att informera barn och föräldrar om BRA-samtal och barnets rättigheter. Syftet är att motivera

11 både föräldrar/vårdnadshavare och barn att ta del av ett erbjudande om BRA-samtal. Det kan göras på olika sätt; barn och föräldrar kan få information enskilt och/eller gemensamt. Det kan krävas flera motiverande samtal. Därefter följer det som är själva kärnan i BRA-samtal, att barnet själv ska få möjlighet att uttrycka sitt behov av information och stöd. Samtal med barnet handlar dels om sjukdomen begreppet sjukdomen används i utbildningsmaterialet som en sammanfattande beteckning för de anhörigskap som kan vara aktuella - och dels om samtal med barnet om stöd. Dessa moment har en tydlig struktur och avgränsning med särskilt utformade samtalsverktyg till hjälp (se nedan). Avslutningsvis kan ett uppföljningssamtal med föräldern genomföras i samråd med barnet. 11 (69) Figur 1 Fyra komponenter i BRA-samtal Det finns en flexibilitet inbyggd i modellen och exempelvis kan samtal med förälder och barn (steg 1) övergå till enskilda samtal med barnet, när föräldern går ut ur rummet. Eller så kan samtal med barnet inledas enskilt och avslutas med ett uppföljande samtal när föräldern kommer in i rummet. Tanken är inte att strukturen måste följas exakt utan uppläggning och genomförande anpassas till det individuella barnet. De antal samtal som genomförs i varje moment ska tjäna syftet med BRA-samtal men avgränsas till kartläggning och information. BRA-samtal kan visa på behov av olika insatser som barnet och familjen kan länkas vidare till. BRA-samtal är däremot inte tänkt som stödinsats i sig själv.

12 Till sin hjälp vid genomförandet har samtalsledaren vägledningen Guide för BRA samtal (Lundström Mattsson 2018) med introduktion till modellen och anvisningar om hur de olika momenten är tänkta att genomföras, samt ett arbetsmaterial. Detta material består av två färdigtryckta pappersark i A3 format med barns rättigheter i punktform samt en cirkel som är indelad i fyra områden. Cirkeln för samtal om sjukdomen består av områdena 1) sjukdomen, 2) behandlingen, 3) funderingar och oro, 4) för att må bra, och den andra cirkeln för samtal om barnets livssituation och behov av stöd består av områdena 1) familj, 2) skola, 3) fritid & vänner och 4) hälsa. Vid samtalen används också färgpennor (t.ex. typ blyerts, fast med färger) som det går att skriva text med i minst fyra olika färger (t.ex. rött, svart, grönt, blått), samt material om barnkonventionen. Arbetsmaterialet specificerar de rättigheter för barn som är särskilt viktiga att informera barnet om: rätt till råd och stöd; rätt till information; rätt till fritid, lek och vila; rätt att uttrycka mina åsikter och bli lyssnad på i alla frågor som berör mig. För ytterligare fördjupning om den kunskapsbas som BRA-samtal bygger på finns också en antologi om barns rätt som anhöriga att tillgå (Lundström Mattsson & Schönbeck 2014). 12 (69) I en insatstrappa är BRA-samtal tänkta att komma tidigt, före stöd- och behandlingsinsatser. De första stegen i modellen, motiverande samtal med förälder samt samtal med barn och förälder ska synliggöra barnet och ge generell information om barn som anhöriga. Samtalen med barnet och uppföljningen med barn och förälder ska ge utrymme för att kartlägga barnets situation och stödbehov, samt ge individuellt anpassad information till barnet. Allmänna Barnhuset genomför dels en grundutbildning i att hålla BRAsamtal, dels en vidareutbildning för utbildare, det vill säga personer som själva ska kunna utbilda i att hålla BRA-samtal i den egna regionen. Grundutbildningen genomförs under två heldagar med 4 6 veckors mellanrum och riktar sig till personal från hälso- och sjukvård, kommunal och ideell verksamhet som har de vuxna/föräldrarna som målgrupp, samt till personal som i sitt arbete har kontakt med barn och ungdomar som kuratorer, specialpedagoger och familjebehandlare. För ett intyg om slutförd utbildning i BRA-samtal från Allmänna Barnhuset krävs att personen prövat på att genomföra samtal. När det gäller vidareutbildningen finns i skrivande stund ca 37 personer, spridda över landet, med kompetens att utbilda i BRAsamtal ( ). Utvärderingsuppdraget Föreliggande utvärdering är den andra utvärderingen av BRA-samtal. Som nämnts ovan utfördes den första under utvecklingsarbetet och såväl samtalsledares som barns och ungas återkoppling i den första studien pekade på att BRA-samtal var en lovande modell både utifrån anhörigas barns rätt till information och deras rätt till stöd. I synnerhet barns och ungas återkoppling gav indikationer på att BRA-samtal också kan fungera stödjande och kan stärka barns känsla av sammanhang.

13 Med utgångspunkt i slutsatserna från den första utvärderingen blir det angeläget att studera BRA-samtalens effekter samt hur den här samtalsmodellen fungerar i jämförelse med andra metoder eller modeller för information till barn som anhöriga när det handlar om att stärka barns och ungas utveckling och att förebygga psykisk och fysisk ohälsa. För att det ska vara möjligt att förstå vilka verkningsfulla komponenter som kan förklara eventuella positiva utfall, och för att det ska gå att dra rimligt säkra slutsatser om eventuella effekter behövs dock kunskap om i vilken grad modellen kan implementeras som det är tänkt, det vill säga dess genomförbarhet, och om grad av implementering, så att inte resultat från en effektstudie i alltför hög grad färgas av implementeringsproblem. Därför blev det viktigt i nästa fas av utvärdering av modellen studera implementeringen av BRA-modellen. Därför fokuserar föreliggande utvärdering på implementeringsfrågor och mer specifikt på användningen av BRA-samtal. 13 (69) Utvärderingen av användningen av BRA-samtal har genomförts under perioden På grund av förändrade förutsättningar för insamlandet av det planerade empiriska underlaget (se under avsnittet metod nedan) har syfte och frågeställningar respektive urval och empiriskt underlag reviderats under projektets gång. Den övergripande inriktningen på användningen av BRA-samtal har dock förblivit densamma. Syfte och frågeställningar Utvärderingens syfte har varit att undersöka BRA-modellens implementering och genomförbarhet i ordinarie verksamheter inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården. Studien besvarar följande frågeställningar: I vilken grad använder de samtalsledare som utbildats i BRA-samtal den här samtalsmodellen i praktiken? Vilka faktorer har betydelse för att BRA-samtal används respektive inte används av dem som gått utbildningen? Stämmer samtalsguidens praktiska funktioner (eller användning) med planerade funktioner (relevans, tidsåtgång m.m.,)? Hur fungerar användningen av samtalsguiden i förhållande till barns och föräldrars delaktighet? Uppfattar samtalsledarna att BRA-modellen är lämplig, välfungerande, och realistisk i förhållande till deras uppdrag, målgrupp och organisation? På grund av de förändrade förutsättningarna för insamlandet av det empiriska underlaget har två av de frågeställningar som ursprungligen formulerades inte varit möjliga att besvara på grund av ett otillräckligt empiriskt underlag. Det gäller en fråga om huruvida föräldrar till barn som erbjuds BRA uppfattar att detta är en modell som motsvarar barnens behov av information och att insatsen resulterat i att barnen fått det stöd barnen behöver, samt om barn som erbjuds BRA-samtal uppfattar att insatsen

14 motsvarat deras behov av information och att insatsen resulterat i att de fått det stöd de behöver (se vidare nedan avsnittet om metod). 14 (69) Perspektiv på barn Teoretiskt är utvärderingen informerad av ett barndomssociologiskt perspektiv där barn som sociala aktörer är ett centralt begrepp (se Eriksson 2018). I linje med detta perspektiv behandlas barn som kompetenta aktörer och viktiga källor till information och kunskap. Att barn analytiskt och i kunskapsprocessen betraktas som kompetenta aktörer betyder dock inte att de inte kan vara utsatta och i behov av stöd och skydd. Exempelvis FN:s konvention om barnets rättigheter utgår både från barn som ett objekt i behov av vuxnas vård, skydd och kontroll, och ett handlings- eller aktörsperspektiv där barnet i stället ses som subjekt. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att säga att det både i konventionen och i vårt samhälle finns en dubbelhet i synen på barn. Dubbelheten har bland annat formulerats som en spänning mellan en omsorgsprincip som ser barn som ofullständigt socialiserade och beroende av vuxnas omsorg och ledning, gentemot en delaktighetsprincip som ser barn som kreativa sociala och moraliska aktörer med förmåga att handla, samspela och påverka sin barndom (se Eriksson och Näsman 2011). Den här teoretiska utgångspunkten ger en specifik ingång i analysen av BRAmodellen och dess utgångspunkter. Anhöriga barn är både beroende av vuxna för stöd och hjälp med att hantera sin situation, och subjekt med rätt till delaktighet, exempelvis i form av information och inflytande över beslut som berör dem. Delaktighet är en fundamental rättighet i barnkonventionen, även om denna rättighet begränsas genom reservationen med hänsyn till ålder och mognad (exempelvis i artikel 12). Barnkonventionen kommer att bli lag i Sverige den 1 januari 2020 (Prop. 2017/18:186), men redan nu har den svenska lagstiftningen anpassats till konventionen. Detta betyder att barn har rätt till delaktighet i alla processer som berör dem, en rättighet som kommer till uttryck bland annat i den förändring i hälso- och sjukvårdslagen som ligger bakom utvecklingen av BRA-modellen. Sammanfattat kan man säga att ett holistiskt barnperspektiv kräver att vi behandlar barn som subjekt och huvudpersoner i sina egna liv och försöker få inblick i de berörda barnens perspektiv. Samtidigt behöver våra vuxna barnperspektiv inkludera såväl ett omsorgsperspektiv som ett delaktighetsperspektiv på barn. Hur begreppet delaktighet omsatts i analysen av det empiriska materialet diskuteras i metodavsnittet nedan. Metod Utvärderingen bygger på ett slags metodtriangulering där information om genomförbarhet och användningen av BRA inhämtas från olika källor. Rapporten innehåller i princip två delar; dels redovisningen av resultat från en enkät till samtliga samtalsledare som genomgått utbildningen, och en enkät till de personer som utbildats för att utbilda om BRA-samtal (huvudmaterial för att besvara frågeställning 1, 2 & 5), dels resultaten från en studie av hur modellen tillämpas i möte med barn och föräldrar

15 (huvudmaterial för att besvara frågeställning 3 & 4), som bygger på ljudinspelade BRA-samtal. Data har samlats in under 2017 och urvalet har bestått av de personer som blivit utbildade i modellen respektive utbildats för att själva utbilda om BRA-samtal, samt de samtalsledare, barn och föräldrar som tackat ja till att ingå i studien. 15 (69) Empiriskt underlag I samarbete med Allmänna Barnhuset skickades en enkät bestående av 16 huvudfrågor med underfrågor, och med både fasta och öppna svarsalternativ (bilaga 1), till samtliga personer som genomgått en utbildning i BRA-samtal. En motsvarande enkät med 21 frågor skickades till alla personer som genomgått vidareutbildningen för utbildare (bilaga 2). Enkäterna handlar om i vilken grad de svarande använder modellen, om faktorer som har betydelse för att BRA-modellen används respektive inte används, om den utbildning de gått, samt om hur de ser på modellens användbarhet i förhållande till sitt uppdrag. Utbildarna fick även frågor om hur de ser på vidareutbildningen i förhållande till sina egna möjligheter att utbilda om BRA-samtal. Det var 155 personer som fick enkäten till dem som gått utbildning i BRAsamtal skickad till sig av en kontaktperson på Allmänna Barnhuset. Dessutom har uppskattningsvis ett 80-tal personer som genomgått utbildningen fått enkäten via BRA-utbildarna, men hur många det är som fått enkäten har det inte varit möjligt att få fram mer precisa uppgifter om. Det var 37 personer som fick enkäten till utbildare. De svarande var 66 (utbildade i BRA-samtal) respektive 22 personer (utbildare i BRA-samtal). När det gäller personer som genomgått BRA-utbildningen går det inte att få en tydlig bild av svarsfrekvensen, medan svarsfrekvensen för utbildarna var 59 procent. Av de 66 utbildade i BRA-samtal uppgav 32 personer (48,5 procent) att deras arbetsgivare tillhör sektorn kommun, medan 32 personer (48,5 procent) uppgav att landstinget var arbetsgivare, och 2 personer (3 procent) svarade annan. Bland dem som utbildats för att själva utbilda om BRAsamtal var fördelningen ungefär densamma, med 10 svarande (45,5 procent) från kommun, och 11 svarande (50 procent) från landsting samt 1 svarande (4,5 procent) annan. De svarande representerar därmed i relativt jämn utsträckning verksamheter inom såväl kommun som landsting. När utvärderingsprojektet inleddes var tanken att studien skulle vara kopplad till en specifik utbildningsomgång i BRA-samtal i en region, där mellan 40 och 48 personer planerades delta. Tanken var att dessa personer efter genomgången utbildning skulle dokumentera alla ärenden där de erbjuder BRA-samtal, ljudinspela ett urval av sina BRA-samtal, distribuera en enkät till föräldrar, samt intervjua barn efter avslutad samtalsserie om barnens perspektiv på samtalen. De skulle också intervjuas om sin syn på sina egna samtal. I praktiken visade sig detta inte vara en framkomlig väg, och proceduren för datainsamling fick modifieras. I stället distribuerades de

16 enkäter som beskrivs ovan, och en mindre grupp samtalsledare rekryterades för att ljudinspela sina BRA-samtal. 16 (69) Det är fyra samtalsledare som spelat in sina BRA-samtal. I dessa samtal deltar åtta barn i åldrarna år, två pojkar och sex flickor. Problematiken barnet lever med handlar i de flesta fall om psykisk ohälsa, och i något fall också om en neuropsykiatrisk diagnos eller missbruk. I samtalen deltar även fyra föräldrar eller syskon. Totalt handlar det om ca 16 timmars inspelad samtalstid. Materialet kan sägas utgöras av sju olika case, där ett är ett samtal om förälderns svårigheter/sjukdom som utförs med två barn gemensamt, och de sex andra casen utgörs av samtalsserier med mellan två och fyra enskilda samtal med barnet, och i två case också av ett eller två uppföljningssamtal tillsammans med föräldrar och/eller syskon. Samtalsmaterialet har transkriberats i sin helhet i en relativt enkel transkription ord för ord. Grundläggande data om de barn och föräldrar som erbjuds BRA och tackat jag till deltagande i studien, den insats som de faktiskt erhåller, samt annan relevant information (erbjudanden om fortsatt stöd, hänvisningar till andra verksamheter och liknande) har också inhämtats av samtalsledaren med hjälp av ett strukturerat formulär. En enkät har skickats till de föräldrar vars barn deltar i de inspelade BRAsamtalen, om föräldern tackat ja till det. Det var dock så få föräldrar som svarade på enkäten att detta material inte används i rapporten. Det var heller inte möjligt att rekrytera samtalsledare som genomförde återkopplingssamtal med barn efter avslutad BRA-serie. Analyser Enkätmaterialet redovisas dels genom deskriptiv statistik, dels genom tematisk analys av fritextsvaren. Materialets relativt begränsade storlek gör att det inte varit aktuellt med mer utvecklade statistiska analyser. När det gäller implementering och användning av en modell som BRA-samtal visar tidigare forskning att det finns en rad faktorer som är av betydelse för införandet av nya metoder och arbetssätt i befintliga verksamheter, som motivation till förändring, resurser, personalens egenskaper och förmågor, och organisationsklimat (se Socialstyrelsen 2013). Med utgångspunkt i den kunskapen ligger fokus i analysen på samtalsledarnas acceptans av arbetssättet, den praktiska genomförbarheten inom ramarna för ordinarie verksamhet, samt eventuella anpassningsbehov till olika målgrupper. Vidare studeras om det går att använda metoden som den är tänkt, i synnerhet när det gäller barns aktörskap och delaktighet och när det gäller vilken nivå av insats BRA-samtal utgör i praktiken. Att föreliggande studie har ett tydligt fokus på barns delaktighet handlar dels om modellens utgångspunkter, dels om resultaten från den första utvärderingen av BRA-samtal (Eriksson 2014). I den första studien bekräftade intervjuade barn att det är viktigt att BRA-modellen har barnets rättigheter som utgångspunkt. Studien visade dock även att det för vissa

17 samtalsledare kan vara ett nytt arbetssätt att rikta sig direkt till barnen, och att ett perspektiv på barn som ifrågasätter vuxnas tolkningsföreträde kan vara nytt. Vidare att det kan vara en utmaning att arbeta utifrån barns delaktighet och egenmakt inom ramen för relationer som inte är jämlika utan i stället präglas av vuxnas överordning och barns beroende och underordning. Mot bakgrund av dessa resultat blev det viktigt att i fortsatta studier särskilt uppmärksamma hur arbetet med barns delaktighet går till i praktiken. 17 (69) I den kvalitativa analysen av det empiriska materialet från de inspelade samtalen har BRA-modellens utgångspunkter i ett barnrättsperspektiv omsatts genom ett fokus dels på barns kompetens, dels på barns delaktighet i meningen makt över sin situation och möjlighet att delta i beslut om sitt eget liv. Frågan om kompetens har handlat om på vilket sätt och i vilken grad barnen presenteras eller bemöts som kompetenta att veta något och agera i samtalen och i sitt liv i stort. Med inspiration från Roger Harts delaktighetsstege har delaktighetsaspekterna konsultation, beslutsfattande och initiativ stått i fokus, det vill säga i vilken grad barn konsulteras av den vuxna inför olika aspekter av BRA-samtalen, i vilken grad barnen styr samtalen och fattar beslut om hur samtalen ska gå till, samt i vilken grad det finns utrymme för barn att ta upp frågor som vuxna inte tänkt på, samt hur den vuxna fångar upp barnets initiativ (jfr Eriksson och Näsman 2011). Genom de första resultaten från analysen av samtalsinspelningarna blev det också relevant att i en anda analysomgång fördjupa bilden av samtalet som interaktion, specifikt att titta närmare på vilket slags frågor samtalsledarna ställer till barnet och hur barnen svarar på dem (jfr Fängström et al. 2017). Analysen av vilken typ av insats BRA-samtal utgör har utgått från den insatstrappa där BRA-samtal är tänkta att utgöra de första stegen i insatser till barn som anhöriga (se ovan). Analysen av de inspelade samtalen omfattar materialet som helhet. För att upprätthålla konfidentialitet redovisas samtalsmaterialet endast i kortare utdrag där detaljer har uteslutits då de inte varit betydelsebärande för analysen. De utdrag ur materialet som presenteras i rapporten är tänkta att illustrera och exemplifiera mönster som återfinns i materialet som helhet. Forskningsetiska överväganden Studien har följd vedertagna forskningsetiska principer. Såväl det faktum att studien berör minderåriga barn som anhöriga till föräldrar med olika typer av svårigheter, och att studien är kopplad till en insats, innebär krav på etiskt tillstånd för att genomföra den del som berör samtal med barn (Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, Dnr 2015/388). De forskningsetiska frågeställningar som varit mest utmanande att hantera handlar om frivillighet och konfidentialitet. Alla potentiella deltagare har fått muntlig och skriftlig information om studiens syfte och vad det innebär att delta. Informationen till barn har funnits i åldersanpassade versioner. Eftersom studien varit kopplad till en insats har det varit extra viktigt att i informationen till möjliga deltagare (såväl barn som föräldrar) betona att

18 deltagandet är frivilligt och att om någon tackar nej påverkar detta inte på något sätt barnens och föräldrarnas möjligheter att få BRA-samtal. Deltagarna har kunnat avbryta sin medverkan när som helst. Ingen personlig information har lämnats till forskaren utan ett uttryckligt samtycke. Då det är en mindre grupp barn och föräldrar som medverkar i studien har en hel del information, exempelvis om barnets, förälderns eller syskonets kön, den individuella förälderns problematik och så vidare, utelämnats vid redovisningen av det kvalitativa materialet, för att upprätthålla konfidentialtet för deltagarna. 18 (69) När det gäller enkätstudien innehöll följebrevet information om studiens syfte och om att det är frivilligt att delta. Allmänna Barnhuset distribuerade enkäterna och inga personliga uppgifter om deltagarna har lämnats ut till forskaren utan uttryckligt samtycke. Enkäterna besvarades anonymt. Rapportens uppläggning Rapportens disposition följer de båda delstudierna, så att först presenteras vad som framkommit i enkäten till personer som utbildats i BRA-samtal respektive som utbildats för att själva kunna utbilda om modellen (kapitel 2). Därefter följer ett kapitel som bygger på analyser av de inspelade BRAsamtalen (kapitel 3). Rapporten avslutas med slutsatser och frågor för fortsatt utveckling och forskning (kapitel 4).

19 2. Spridning och användning av BRA-samtal 19 (69) Det var 66 personer som svarade på enkäten till dem som utbildats i BRAsamtal, och 22 personer som svarade på enkäten riktad till dem som utbildats för att själva utbilda om BRA-samtal. Detta kapitel redogör för vad som framkommer av deras enkätsvar, med fokus på följande frågeställningar: I vilken grad använder de samtalsledare som utbildats i BRA-samtal den här samtalsmodellen i praktiken? Vilka faktorer har betydelse för att BRA-samtal används respektive inte används av dem som gått utbildningen? Uppfattar samtalsledarna att BRA-modellen är lämplig, välfungerande, och realistisk i förhållande till deras uppdrag, målgrupp och organisation? Kapitlet inleds med ett avsnitt som tar upp olika förutsättningar för att kunna använda BRA-samtal. Därefter följer först ett avsnitt om i vilken grad de svarande erbjuder BRA-samtal, följt av ett avsnitt om BRA-samtal i olika verksamheter. Förutsättningar för att använda och utbilda i BRA-samtal Enkäterna riktade till personer som fått utbildning i att hålla BRA-samtal respektive utbildats för att själva utbilda i BRA-samtal ger kunskap om organisatoriska och personliga förutsättningar för användningen av modellen. De ger också kunskap om utbildningarna respektive hur guiden för BRA-samtal och arbetsmaterial som förutsättningar för användningen. Organisatoriska förutsättningar I forskningen om implementering av nya metoder och arbetssätt på området hälsa och välfärd är det väl känt att såväl organisatorisk förankring och beredskap som ledningsstöd är av central betydelse (Socialstyrelsen 2013). Enkätsvaren ger en bild av relativt gynnsamma organisatoriska förutsättningar för användningen av modellen, när det gäller stöd från chefer och när det gäller tillgång till kollegor som också har kunskap om BRAsamtal. Majoriteten av dem som svarade på enkäten uppgav att de har starkt stöd från sin chef/arbetsledare i att använda modellen i sitt arbete, och ytterligare en andel att de hade visst stöd. Det var en mindre andel av de svarande som uppgav att de inte hade något särskilt stöd från sin chef/arbetsledare. Bland dem som fått utbildning i att hålla BRA-samtal var det 25 personer (38 procent) som svarade att de hade starkt stöd från sin chef, och 20 personer (30 procent) som svarade att de har visst stöd. Femton personer (23 procent) svarade att de inte har något direkt stöd från chef/arbetsledare (se diagram 1). Bland utbildarna var tendensen densamma med tio personer (45,5 procent) som svarade att de har ett starkt stöd från chef/arbetsledare, sex personer (27,3 procent) som svarade ett visst stöd, och fyra personer (18,2 procent) svarade att de inte har något direkt stöd (i båda kategorier svarande var bortfallet 9 procent på den här frågan).

20 50 20 (69) Utbildade Utbildare 10 0 Starkt stöd Visst stöd Nej Diagram 1. Stöd från chef/arbetsledare. Procent. Av fritextkommentarerna till svaren på den här frågan framgår att för en del är stödet inte är så entydigt, Såtillvida att min BRA-kunskap respekteras och värderas högt, men inte att jag per se ska hålla i samtalen och Numera har jag stöd men det har inte alltid varit så. Har varit och är svårt att få ett rum som är lite mer familje/barnanpassat, kommenterar till exempel ett par svarande. För andra är stödet för användningen av modellen mer tydligt uttalat: Vi ska erbjuda BRA-samtal till alla våra brukare som har barn. Av de som genomgått utbildning i BRA-samtal svarade de flesta, 36 personer (55 procent), att de hade flera kollegor på arbetsplatsen som också genomgått utbildningen i BRA-samtal medan 13 personer (20 procent) svarade att de hade en kollega som också gått utbildningen, och en mindre andel, elva personer (17 procent) svarade att de var ensamma på arbetsplatsen med att vara utbildade i BRA-samtal. Fem personer (8 procent) svarade att de inte visste om någon kollega gått utbildningen. Bland utbildarna var tendensen liknande, med elva personer (50 procent) som svarade att de hade flera kollegor som gått utbildningen, och fyra (18 procent) hade en kollega, medan sju personer (32 procent) svarade att de var ensamma på sin arbetsplats med att ha gått utbildning i BRA-samtal (diagram 2).

21 60 21 (69) Utbildade Utbildare 10 0 Flera En Ensam Diagram 2. Antal kollegor som gått utbildning i BRA-samtal. Procent. Personliga förutsättningar Även när det gäller personalens egna förutsättningar att arbeta med modellen framstår situationen som relativt gynnsam. Det fanns en viss spridning bland de svarande när det gäller hur länge de arbetat på respektive arbetsplats, där svaren från de som utbildats i BRA-samtal varierade mellan en månad och 25 år, och bland utbildarna mellan fyra månader och 35 år. Av de personer som utbildats i BRA-samtal hade 28 (42 procent) arbetat mindre än fem år på sin nuvarande arbetsplats, och 19 personer (29 procent) hade arbetat mer än tio år. Nitton personer (29 procent) hade arbetat mellan fem och tio år (se diagram 3). Den genomsnittliga tiden på nuvarande arbetsplats var ca sex år. Bland de som utbildats i att utbilda om BRA-samtal var det sju personer (32 procent) som arbetat kortare tid än fem år på sin nuvarande arbetsplats, och lika många (32 procent) som arbetat mer än tio år på sin nuvarande arbetsplats. 8 personer (36 procent) hade arbetat mellan fem och tio år. I genomsnitt var tiden på nuvarande arbetsplats bland utbildarna ca åtta år. I respektive grupp var det fyra respektive tre personer (6 respektive 14 procent) som arbetat mindre än ett år på sin nuvarande arbetsplats Under 5 år 5 till 10 år Över 10 år Utbildade Utbildare Diagram 3. Tid på nuvarande arbetsplats. Procent.

22 En fullständig utbildning i att använda BRA-samtal kan ses som ytterligare en personlig förutsättning för respektive samtalsledares användning av modellen. Majoriteten hade fullföljt utbildningen, och de flesta hade också fått ett intyg från Allmänna Barnhuset om att de utbildats i BRA-samtal. Bland de svarande som gått utbildningen i BRA-samtal var det 54 (82 procent) som uppgav att de fullföljt utbildningen, och elva personer (17 procent) som sa att de inte hade gjort det. En lägre andel (45 personer, 68 procent) svarade att de fått ett intyg från Allmänna Barnhuset om att de fullföljt utbildningen. Denna fråga handlar om att ett intyg från Allmänna Barnhuset förutsätter att personen genomfört samtal med barn, eftersom det är ett krav att de ska pröva på att använda modellen i praktiken. Sexton personer (24 procent) svarade att de inte fått intyg, och fem personer (8 procent) att de inte visste om de hade fått ett intyg. Bland utbildarna svarade 21 av 22 (95,5 procent) att de fullföljt utbildningen, och i den här gruppen var det tolv personer (54,5 procent) som svarade att de fått ett intyg från Allmänna Barnhuset, medan sju (32 procent) svarade att de inte hade det och tre personer (13,5 procent) att de inte visste om de fått det (se diagram 4). 22 (69) Utbildade Utbildare 0 Fullföljt Ej fullföljt Intyg Ej intyg/vet ej Diagram 4. Fullföljt utbildning respektive intyg från Allmänna Barnhuset. Procent. De flesta som inte fullföljt utbildningen svarade att det var på grund av praktiska svårigheter som de inte gjort det (6 av de 11 som gått utbildningen i BRA-samtal men inte fullföljt utbildningen), en person uppgav att det var på grund av en tidspressad arbetssituation och en att det var på grund av byte av arbetsuppgifter, samt på grund av byte av arbetsledare/chef. Av fritextsvaren framgår också att flera av dem som inte fullföljt utbildningen eller inte fått ett intyg från Allmänna Barnhuset inte träffar barn inom ramen för sina arbetsuppgifter och därför inte kunnat genomföra de samtal som krävs för att de ska kunna få ett intyg. Utbildning som förutsättning En slutförd utbildning om en samtalsmodell kan ses som förutsättning för genomförandet i det fall utbildningen ger tillräckliga kunskaper. Överlag var både de som gått utbildning i BRA-samtal och de som utbildats för att