En ny standard för redovisning av försäkringsavtal

Transkript

1 Balans Fördjupning #2/2018 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON En ny standard för redovisning av försäkringsavtal För cirka ett år sedan publicerade IASB en ny standard för redovisning av försäkringsavtal. I denna artikel beskriver Henrik Persson standardens innehåll, dess huvudprinciper för redovisning och värdering samt hur försäkringstekniska avsättningar redovisas i resultat- och balansräkningarna. Artikeln mynnar ut i ett antal praktiska tillämpningsfrågor som utgivare av försäkringsavtal måste förhålla sig till vid en framtida implementering. Efter drygt 20 års arbete publicerade IASB våren 2017 en ny redovisningsstandard (IFRS 17) över hur försäkringsavtal ska redovisas och värderas. När den träder i kraft 1 januari 2021 kommer den att ersätta den nuvarande interimstandarden IFRS 4, som innehåller regler om definition och klassificering av försäkringsavtal, diskontering, förlustprövning, kvittningsförbud, förbud mot att redovisa utjämningsreserver samt ett antal upplysningskrav. Den nya standarden blir tilllämplig för alla företag som ger ut försäkrings- eller återförsäkringsavtal eller innehar återförsäkringsavtal. Syftet med den nya standarden är att skapa en enhetlig värderingsmodell för alla typer av försäkringsavtal och som samtidigt är i linje med redovisningsprinciper i övriga IFRS-standarder. Dessutom hade IASB som målsättning att tydliggöra hur försäkringsföretagens intjäning ser ut och att öka jämförbarheten mellan olika företag och företag i olika länder. Standarden kommer att medföra en total omdaning av hur försäkringsföretagen redovisar och värderar försäkringsavtal, liksom hur försäkringsföretagens resultat- och balansräkningar är utformade. Därtill kommer redan omfattande upplysningskrav att utökas väsentligt. Själva standarden är uppbyggd i ett antal områden, som framgår av bild 1 till höger. Områdena har färglagts utifrån hur de förhåller sig till nuvarande svenska regler för redovisning av försäkringsavtal. Bild 1 Områden som omfattas av IFRS 17 Liknande nuvarande regler Skillnad mot nuvarande svenska regler Specifikt för IFRS 17 Unbundling Byggsten 1 Kontraktuella kassaflöden Aggregering för gemensam värdering Byggsten 2 Diskontering Byggsten 3 Riskmarginal Modifiering och upphörande av redovisning Klassifiering Presentation Balansräkning Vinstmarginal Förstagångstillämpning Återförsäkring Presentation Totalresultatet Rörliga avgiftsansatsen Kontraktsgränser Premieallokeringsansatsen Tilläggsupplysningar 10

2 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON Fördjupning #2/2018 Balans Denna artikel syftar till att beskriva standardens huvudprinciper för redovisning i resultat- och balansräkningar samt hur försäkringsavtal värderas när de redovisas första gången och i vid efterföljande rapporttidpunkter. Detta innebär en helt annorlunda redovisning av försäkringsavtal som är betydligt mer komplicerad och detaljerad än nuvarande regler. Artikeln mynnar ut i ett antal praktiska tillämpningsaspekter som kanske inte är helt uppenbara vid en genomläsning av standarden med tillhörande vägledning och exempel. Förhoppningsvis kan artikeln öka förståelsen för hur försäkringsavtal kommer att redovisas och värderas enligt IFRS 17. Eftersom standarden ännu inte finns översatt till svenska har egna översättningar av terminologin i IFRS 17 använts, vilka återfinns i ordlistan till höger (bild 2). Den svenska versionen av standarden kan komma att tillämpa andra översättningar. Huvudprinciper i standarden IFRS 17 bygger på att försäkringsavtal värderas till nuvärdet av de framtida kassaflöden som avtalen förväntas medföra och på att vinsten i dem ska redovisas i takt med att försäkringsskyddet tillhandahålls. Åtagandena under de försäkringsavtal som en försäkringsgivare har gett ut, de försäkringstekniska avsättningarna, värderas alltså inte utifrån vad en extern part skulle kräva för att ta över dem (så kallat exitvärde), utan ifrån utgivarens av försäkringsavtalen specifika omständigheter och bedömningar. Detta skiljer sig i grunden från det nuvarande regelverket som bygger på att inbetalningar av premier och utbetalningar av försäkringsersättningar periodiseras och på att förändringar i de försäkringstekniska avsättningarna redovisas som separata poster i resultaträkningen. Standarden utgår ifrån en huvudansats, här kallad byggstensansatsen, där de försäkringstekniska avsättningarna värderas som totalen av fyra olika komponenter: 1. De uppskattade framtida kassaflödena från premier, försäkringsersättningar och andra utgifter, 2. en diskonteringsfaktor för att nuvärdesberäkna kassaflödena (denna och den första komponenten kallas gemensamt för bästa skattning av framtida kassaflöden), 3. en riskjustering för att beakta osäkerheten i kassaflödenas storlek och när i tiden de inträffar, sett med företagets ögon, samt 4. en kontraktuell tjänstemarginal ( vinstmarginal ). De enskilda byggstenarna eller komponenterna beskrivs och förklaras i en avdelning längre ner. Som framgår av bild 3 nedan värderas försäkringsavtal utifrån fyra distinkta komponenter, för vilka standarden innehåller regler om hur de ska värderas, både första gången avtalet redovisas och vid efterföljande tidpunkter. Därtill föreskriver standarden en värderingsansats (den rörliga avgiftsansatsen) för avtal där utbetalningen av försäkringsersättningarna är beroende av underliggande typiska tillgångars avkastning och värdering, som unit-linked-avtal. Slutligen tillåts en förenklad ansats (premieallokeringsansatsen) på avtal som uppfyller vissa villkor om begränsad försäkringsperiod och på avtal där den är en god approximation på värdering enligt huvudansatsen. Dessa två ansatser berörs emellertid inte i denna artikel. Bild 1 Standardens innehåll Kontraktsgränser som reglerar vilka framtida kassaflöden som ska beaktas i värderingen av försäkringsavtalen. Regler för under vilka omständigheter i avtal som innehåller investerings- och tjänstekomponenter dessa ska särskiljas och redovisas separat. Hur uppskattningar av framtida kassaflöden ska fastställas. Hur diskonteringsräntekurvorna för nuvärdesberäkning av de framtida kassaflödena fastställs. Regler för aggregering av försäkringsavtal för gemensam värdering. Hur riskjusteringen fastställs som ett uttryck för osäkerheten i hur stora kassaflödena blir och när i tiden de inträffar. Hur vinstmarginalen fastställs; initialt som en residual till nuvärdesberäkningen av de framtida kassaflödena och riskjusteringen, men sedan genom ett antal justeringar för bl.a. förräntning och förändrade uppskattningar avseende framtida försäkringsskydd och upplösning i takt med att försäkringsskyddet tillhandahålls. Hur avgivna återförsäkringsavtal redovisas och värderas. Upplysningskrav i form av detaljerade specifikationer till redovisade belopp, väsentliga uppskattningar och bedömningar samt exponering för försäkringsrisker med tillhörande känslighetsanalyser. Regler för förstagångstillämpning och övergångsregler. Bild 2 Ordlista Contract Boundaries Kontraktsgränser Building Block Approach Byggstensansatsen Premium Allocation Approach Premieallokeringsansatsen Rörliga Avgiftsansatsen Variable Fee Approach Fulfilment Cash Flows Kontraktuella kassaflöden Risk Adjustment Contractual Service Margin Kontraktuell servicemarginal ( vinstmarginal ) Insurance Service Revenue Försäkringsintäkter Insurance finance income and expenses Finansiella försäkringsintäkter och -kostnader Bild 3 Byggstensansatsen Vinstmarginal (CSM) (Komponent som motsvarar den förväntade vinsten i avtalen) Kontraktuella kassaflöden Kontraktuella kassaflöden (Ersättningar och kostnader med avdrag för premier) (Komponent som ska spegla osäkerheten i kassaflödena) Diskonteringsfaktor (Beaktar nuvärdet av de framtida kassaflödena) 11

3 Balans Fördjupning #2/2018 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON Värdet på en grupp av försäkringsavtal definieras som det riskjusterade nuvärdet av framtida kassaflöden (Fulfilment Cash Flows) med tillägg för ett belopp som motsvarar ej intjänade vinster i denna grupp (Contractual Service Margin). De kontraktuella kassaflödena omfattar en riskjustering som ska motsvara de icke-finansiella riskerna som avspeglar sig i de framtida kassaflödena. I balansräkningen delas försäkringsåtagandet upp i en komponent för återstående täckningsperiod (inklusive förlustavtal) och en komponent för inträffade skador. Värdet på en grupp av försäkringsavtal definieras som det riskjusterade nuvärdet av framtida kassaflöden (Fulfilment Cash Flows) med tillägg för ett belopp som motsvarar ej intjänade vinster i denna grupp (Contractual Service Margin). De kontraktuella kassaflödena omfattar en riskjustering som ska motsvara de icke-finansiella riskerna som avspeglar sig i de framtida kassaflödena. I balansräkningen delas försäkrings-åtagandet upp i en komponent för återstående täckningsperiod (inklusive förlustavtal) och en komponent för inträffade skador. De försäkringstekniska avsättningarna i balansräkningen Oavsett vilken av ansatserna som tillämpas delas de försäkringstekniska avsättningarna upp i två delar: en del avseende inträffade skador och en del för återstående försäkringsskydd. Eftersom vinstmarginalen endast redovisas under den period som försäkringsskyddet sträcker sig återfinns den endast i avsättningen för återstående försäkringsskydd. Bild 4 Försäkringstekniska avsättningar enligt IFRS 17 Åtagande avseende skador som har inträffat före balansdagen Avsättning för inträffade skador Bästa skattning av framtida kassaflöden Balansdagen Åtagande hänförligt till skador som täcks under återstående täckningsperiod Avsättning för återstående försäkringsskydd Kontraktuell tjänstemarginal ( Vinstmarginal ) Bästa skattning av framtida kassaflöden Avsättning för återstående täckningsperiod (exkl. förlustkomponent) Förlustkomponent täckningsperioden slutligen regleras (avvecklingsperioden). En avsättning för återstående försäkringsskydd redovisas i balansräkningen fram tills detta skydd upphör, vilket illustreras som perioden mellan de gula pilarna i bild 4. Om balansdagen inträffar under täckningsperioden (turkos pil) redovisas en sådan avsättning till ett belopp som motsvarar en bästa skattning av de framtida kassaflödena med tillägg för återstående riskjustering och vinstmarginal. En särskild avsättning görs för avtal som förväntas bli förlustbringande. Dessutom redovisas en avsättning för inträffade skador motsvarande den bästa skattningen av framtida kassaflöden för försäkringsfall som har inträffat fram till balansdagen under täckningsperioden med tillägg för en riskjustering. Denna fortsätter att redovisas efter täckningsperioden fram till att inträffade försäkringsfall är helt slutreglerade. När täckningsperioden är slut redovisas ingen vinstmarginal (gula strecket) längre. Den svarta kurvan illustrerar hur den totala avsättningen kan utvecklas över båda perioderna. De försäkringstekniska avsättningarna i resultaträkningen och i Övrigt totalresultat Ett antal nya poster uppstår i resultaträkningen till följd av hur försäkringsavtal redovisas och värderas: försäkringsintäkter, försäkringskostnader och tillhörande finansiella försäkringsintäkter och kostnader. För att illustrera hur transaktioner bokförs har dessa poster brutits ned i ett antal olika komponenter. Bild 5 Resultaträkningen och Övrigt totalresultat enligt IFRS 17 Förväntade skador och omkostnader Allokering av riskjusteringen Allokering av vinstmarginalen Försäkringsintäkter Inträffade skador och omkostnader Avvecklingsresultat för inträffade skador Förändring i uppskattningar av inträffade skador Försäkringskostnader Försäkringsresultat Kapitalavkastning på placeringstillgångar Kapitalavkastning Upplösning av diskonteringseffekt Förändringar i ränteantagande Finansiella försäkringsintäkter och kostnader Finansnetto Årets resultat Förändringar i ränteantagande Övrigt totalresultat (OCI) TOTALRESULTAT () () () () () () () () Täckningsperiod Avvecklingsperiod Som framgår av bilden ovan kan redovisningen av ett försäkringsavtal delas in i två perioder; en period under vilken ett försäkringsskydd tillhandahålls åt försäkringstagaren (täckningsperiod) och en efterföljande period där eventuella försäkringsanspråk som har riktats mot utgivaren av försäkringsavtalet för inträffade skador eller andra försäkringsfall under Som framgår av bild 5 redovisas som försäkringsintäkt för en rapportperiod den successiva allokeringen av avsättningen för återstående försäkringsskydd i takt med att försäkringsskyddet tillhandahålls. Dessa intäkter kan delas in i avsättningens beståndsdelar: återföringen av de uppskattade kassaflödena från premier, försäkringsersättningar och andra omkostnader, återföringen av riskjusteringen och återföringen av vinstmarginalen. Som försäkringskostnad redovisas kostnaderna för inträffade skador under perioden, oavsett om de rapporterats eller inte. I den utsträckning dessa skador inte är reglerade (ersättning 12

4 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON Fördjupning #2/2018 Balans utbetalats) på balansdagen redovisas en avsättning för inträffade skador. Posten försäkringskostnader i resultaträkningen innehåller också periodens justeringar av förväntningarna vid utgången av förra perioden på hur stor den slutliga utgiften för att reglera inträffade skador skulle bli (avvecklingsresultat). Kapitalavkastning ingår i försäkringsgivarens totalresultat men redovisas inte enligt IFRS 17 utan enligt IFRS 9. Den redovisas i årets resultat eller i övrigt totalresultat, beroende på hur placeringstillgångarna klassificerats. En viktig aspket inom IFRS 17 är att det finns ett val mellan att redovisa effekten av ändrade diskonteringsräntekurvor (förändringar i ränteantagande) som en särskild post i övrigt totalresultat i stället för i resultaträkningen. Effekten av att diskonteringen avtar i takt med att tiden går (löptidsförkortning) redovisas dock alltid som en finansiell försäkringskostnad i resultaträkningen. De fyra byggstenarna som utgör de försäkringstekniska avsättningarna Centralt för förståelsen av dynamiken i IFRS 17 är hur de olika komponenterna som utgör de försäkringstekniska åtagandena enligt huvudansatsen redovisas och värderas, vid såväl det första som efterföljande redovisningstillfällen, samt hur förändringarna av dem redovisas. Dessa förändringar redovisas antingen i resultatet för perioden eller som en justering av vinstmarginalen, genom en omföring mellan de komponenter som utgör avsättningen för återstående försäkringsskydd. Principen för den initiala värderingen av ett försäkringsavtal förhindrar att förväntade vinster i dem redovisas vid det första redovisningstillfället. Förväntade förluster redovisas dock i resultatet redan vid första redovisningstillfället. Kontraktuella kassaflöden Den första byggstenen innehåller de bästa skattningarna av de framtida kontraktuella kassaflödena inom kontraktsgränserna. Dessa skattningar uppdateras vid efterföljande rapporteringstillfällen utifrån de ändrade marknadsmässiga omständigheterna, ändrade aktuariella antaganden och all annan relevant information vid redovisningstillfället. Under täckningsperioden redovisas återföringen av avsättningen för de uppskattade framtida kontraktuella kassaflödena som en del av försäkringsintäkterna. Dessa förväntade kassaflöden är odiskonterade, eftersom effekten av diskontering redovisas ibland de finansiella försäkringskostnaderna. Kostnaden för inträffade skador och andra omkostnader hänförliga till utgivna försäkringsavtal redovisas i posten försäkringskostnader. Dessa avser ersättningar för skador och andra försäkringsfall som har inträffat i förhållande till den del av det försäkringsskyddet som har genererat försäkringsintäkter i perioden. För respektive avtal redovisas inte några försäkringsintäkter i rapportperioder som börjar efter täckningsperioden för avtalet. Förändringarna i de förväntade framtida kassaflödena av avtalet i efterföljande rapportperioder redovisas i resultaträkningen redovisas som avvecklingsresultat för inträffade skador eller som förändrade uppskattningar i posten försäkringskostnader. Initial redovisning och värdering Första gången ett försäkringsavtal som förväntas vara lönsamt ingår i en rapportperiod redovisas det enligt följande. Eftersom kassainflödena för premier att erhålla i de fallen förväntas vara större än kassautflödena för försäkringsersättningar och omkostnader att betala, redovisas nettot av dem som en debetpost. en är alltid en separat kreditpost, motsvarande den osäkerhet i de framtida kassaflödenas storlek och infriandetidpunkt som försäkringsgivaren har att bära under försäkringsperioden. Skillnaden mellan nuvärdet av kassaflödena och denna riskjustering utgör den förväntade vinsten i avtalet och är sålunda alltid en kreditpost. Sammantaget innebär den initiala redovisningen av dessa tre delar en nettoavsättning på 0 i balansräkningen. Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Efterföljande redovisning och värdering Avsättningen för återstående försäkringsskydd Vid det efterföljande redovisningstillfället har förhoppningsvis de förväntade premierna som förfallit till betalning betalats in, vilket innebär att avsättningen för återstående försäkringsskydd därefter visar ett kreditbelopp, eftersom de framtida kassautflödena under återstoden av löptiden förväntas överstiga eventuella återstående kassainflöden. De mottagna premierna som betalas in efter den initiala redovisningen bokförs så här: Db. Likvida medel. Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Beloppet för förväntade kassaflödena under rapportperioden resultatförs och redovisas som försäkringsintäkter i resultaträkningen. Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Kr. Försäkringsintäkter. Avsättningen för inträffade skador En avsättning för inträffade skador redovisas när skadorna inträffar, men där regleringen av dem sker vid en senare tidpunkt. IFRS 17 kräver att förändringen i denna avsättning, till exempel på grund av ändrade bedömningar i hur mycket det kommer att kosta att reglera skadorna, redovisas i posten försäkringskostnader i resultaträkningen (komponenten Inträffade skador och omkostnader i bild 5). En minskning i de uppskattade framtida kassautflödena för reglering av inträffade skador bokförs: Db. Avsättningen för inträffade skador (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Kr. Förändring i uppskattning av inträffade skador och omkostnader. Om de uppskattade framtida kassaflödena för inträffade skador istället hade ökat hade det bokförts omvänt (det vill säga en kostnad som del av Försäkringskostnader). Diskonteringseffekten Räntekostnaden för löptidsförkortning av den relevanta försäkringstekniska avsättningen i takt med att tiden går redovisas alltid i resultaträkningen som en upplösning av diskonteringsfaktorn. Db. Finansiell försäkringskostnad i resultaträkningen (upplösning av diskonteringsfaktor). Kr. Försäkringstekniska avsättningar för återstående täckningsperiod och för inträffade skador. Diskonteringsräntekurvorna som används för att beräkna 13

5 Balans Fördjupning #2/2018 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON diskonteringsfaktorn uppdateras vid utgången av varje rapportperiod utifrån förändringarna i de marknadsmässiga förutsättningarna, där effekten redovisas i resultaträkningen eller i övrigt totalresultat. Om ränteantagandena som diskonteringsräntekurvorna bygger på har höjts så bokföring enligt följande en omvänd bokföring om diskonteringsränteantagandena har sänkts: Db. Försäkringstekniska avsättningar för återstående täckningsperiod och för inträffade skador. Kr. Finansiell försäkringskostnad i resultaträkningen eller i Övrigt totalresultat. en i avsättningen för återstående täckningsperiod omvärderas vid slutet av varje rapportperiod utifrån hur osäkerheten i de framtida kassaflödena förändras. Effekten av dessa förändringar redovisas i resultaträkningen till den del som de avser försäkringsskydd som har tillhandahållits under perioden eller tidigare perioder, medan den del som avser framtida försäkringsskydd redovisas som en justering av vinstmarginalen. I det senare fallet blir det alltså en omföring inom de försäkringstekniska avsättningarna som inte påverkar periodens resultat, utan som fördelas ut över återstående perioder under vilka försäkringsskydd tillhandahålls i takt med att vinstmarginalen resultatförs i resultaträkningen. en i eventuell avsättning för reglering efter täckningsperioden av inträffade skador omvärderas också vid slutet av varje rapportperiod, men effekten av dessa förändringar i riskjusteringen redovisas omgående som en försäkringskostnad, eftersom principen är att det endast är tillhandahållande av försäkringsskydd som genererar försäkringsintäkter. Initial redovisning och värdering Vid den initiala redovisningen av ett försäkringsavtal redovisas riskjusteringen som en del av avsättningen för återstående försäkringsskydd, enligt nedan. Det är alltså tre olika konton i huvudboken som bokförs som en och samma post i balansräkningen. Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Efterföljande redovisning och värdering Avsättning för återstående försäkringsskydd I takt med att tiden går och försäkringsskyddet tillhandahålls minskar normalt osäkerheten i nettokassaflödena och när i tiden de infaller. För att spegla detta återförs riskjusteringen i avsättningen för återstående försäkringsskydd enligt nedan. Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Försäkringsintäkter. Om istället osäkerheten i de återstående kassaflödenas storlek, eller när i tiden de inträffar, skulle öka under perioden, skulle en omvänd bokföring göras. Förändring i riskjusteringen som avser återstående (framtida) försäkringsskydd låser upp och justerar i stället vinstmarginalen. Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Avsättning för inträffade skador Även för de kassaflöden som redovisas i avsättningen för inträffade skador finns en osäkerhet i hur stora kassaflödena blir när skadorna väl slutregleras och när i tiden det sker, vilket speglar sig i en riskjustering. Denna osäkerhet, och därmed riskjusteringen, förväntas minska ju närmare tidpunkten för slutreglering som man kommer. Återföring av denna riskjustering görs dock alltid mot försäkringskostnaderna, eftersom försäkringsintäkter endast redovisas under perioden som försäkringsskydd tillhandahålls, och bokförs vid minskning: Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Försäkringskostnader. Vinstmarginalen Den del av avsättning för återstående försäkringsskydd som motsvarar vinstmarginalen upplöses och intäktsredovisas i posten försäkringsintäkter i takt med att tiden går på ett sätt som ska spegla hur försäkringsskyddet tillhandahålls för en grupp av försäkringsavtal. Initial redovisning och värdering Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning av framtida nettokassaflöden). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (riskjustering). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Vid den initiala redovisningen av ett lönsamt försäkringsavtal är vinstmarginalen en residualpost som gör att ingen effekt redovisas i resultatet och att nettovärdet på åtagandet i balansräkningen blir 0. För försäkringsavtal som förväntas vara förlustbringande (onerösa) vid den initiala redovisningen redovisas ingen vinstmarginal. En förlust redovisas istället omedelbart i resultaträkningen och som en del av avsättningen för återstående försäkringsskydd när sådana avtal redovisas för första gången. Efterföljande förändringar i uppskattningarna av framtida kassaflöden för dessa avtal redovisas som försäkringskostnader i resultaträkningen. Om det vid efterföljande redovisningstillfällen skulle visa sig att dessa avtal, till följd av ändrade uppskattningar och bedömningar, förväntas vara lönsamma, redovisas emellertid en vinstmarginal från den tidpunkten och som fördelas ut över återstående löptid. Efterföljande redovisning och värdering Avsättning för återstående försäkringsskydd Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Kr. Försäkringsintäkter. I efterföljande rapportperioder justeras vinstmarginalen för bland annat kapitalisering (enligt diskonteringsräntan som gällde när försäkringsavtalen redovisades för första gången), valutakursförändringar samt förändringar i förväntade kassaflöden och riskjusteringen för återstående täckningsperioder. Därefter allokeras vinstmarginalen till resultaträkningen på raden försäkringsintäkter på ett sätt som speglar tillhandahållet försäkringsskydd under perioden och så att den återstående vinstmarginalen i balansräkningen motsvarar återstående försäkringsskydd att tillhandahålla under resterande löptid. Eftersom vinstmarginalen är en residual av diskonterade kassaflöden, och påverkad av riskjusteringen, så betraktas även denna som implicit diskonterad. Vid efterföljande rapporteringstidpunkter redovisas därför en kapitaliseringseffekt av att dis- 14

6 FÖRFATTARE: HENRIK PERSSON Fördjupning #2/2018 Balans konteringen avklingar som en finansiell försäkringskostnad och ökning av vinstmarginalen. Db. Räntekostnad på försäkringstekniska avsättningar (i resultaträkningen). Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Förändringar i kassaflöden (det vill säga bästa skattningar med tillägg för riskjustering) avseende framtida försäkringsskydd att tillhandahålla efter balansdagen påverkar inte periodens resultat. Sådana förändringar, både positiva och negativa, redovisas istället mot vinstmarginalen och påverkar därmed efterföljande perioders resultat i takt med att försäkringsskyddet tillhandahålls. Db./Kr. Avsättning för återstående försäkringsskydd (bästa skattning och riskjustering). Kr./Db. Avsättning för återstående försäkringsskydd (vinstmarginal). Praktiska tillämpningsfrågor Den detaljerade beskrivningen av huvudansatsen ovan ger vid handen att den kommer att medföra nya transaktionsflöden och balanser att bokföra, nya poster i resultat- och balansräkningarna att redovisa, ett flertal valmöjligheter att ta ställning till och effekter som behöver analyseras. Därtill måste en väsentligt ökad mängd kvalitativa och kvantitativa upplysningskrav hanteras. Av detta följer, att det finns ett stort antal praktiska tillämpningsfrågor som förväntas innebära betydande utmaningar för tillämparna av standarden; Eftersom reglerna för hur eventuella investerings- och tjänstekomponenter i avtalen ska redovisas ( unbundling ) har ändrats jämfört med IFRS 4 behöver utgivna försäkringsavtal gås igenom för att kunna ta ställning till detta om detta innebär någon förändring mot nuvarande regelverk. Framtida tillämpare behöver ta ställning till i vilken utsträckning som det är möjligt, eller önskvärt, att redovisa enligt premieallokeringsansatsen och vilka avtal som måste redovisas enligt den rörliga avgiftsansatsen. Standarden kan innebära att bristande överensstämmelse i redovisningen ( accounting mismatch ) uppstår hänförliga till vilka val som görs inom ramen för IFRS 17, till exempel hur effekter av ändrade diskonteringskurvor redovisas och hur värdeförändringar på placeringstillgångarna redovisas. Principer för gruppering av försäkringsavtal för gemensam värdering baserat på deras förväntade lönsamhet måste utarbetas. Framtagande av lämpliga intjäningsmönster för olika typer av försäkringsavtal som speglar tillhandahållandet av försäkringsskyddet. Standarden förutsätter ett robust systemstöd, eftersom den ställer höga krav på att stora mängder data kan hanteras, bearbetas och presenteras för att kunna producera kvalitetssäkrade skattningar över framtida kassaflöden, diskonteringsräntekurvor, riskjusteringer och vinstmarginaler med kort varsel. Därtill kommer de mycket omfattande och detaljerade upplysningskraven i IFRS 17 endast kunna hanteras med stöd av en effektiv och gedigen systemlösning. Man behöver kunna skilja på vad som är erfarenhetsjusteringar och vad som är ändrade uppskattningar om framtida försäkringsskydd att tillhandahålla, eftersom effekterna av dem redovisas skilda från varandra. Berörda processer i den finansiella rapporteringen och tillhörande nyckelkontroller behöver ses över så att de är ut- formade på ett sätt som säkerställer att de finansiella rapporterna är fria från väsentliga fel. Hela huvudboksstrukturen behöver ses över, utifrån de nya resultat- och balansposter som IFRS 17 föreskriver och huvudbokskontona behöver länkas till poster i resultat- och balansräkningen. En korrekt tillämpning av standarden förutsätter också betydande utbildningsinsatser för berörd personal som ska hantera redovisningen. Tillämpningen av övergångs- och förstagångsredovisningsreglerna förväntas bli mycket krävande och involvera ett antal kvalificerade bedömningar och ställningstaganden. Dessutom behöver en stor mängd historisk data om försäkringsavtal tas fram för att kunna tillämpa standarden med full retroaktivitet, vilket är utgångspunkten. Det är förvisso ett par år till standarden träder i kraft, men som framgår ovan kommer de flesta tillämpare att ha ett mycket omfattande och kostsamt implementeringsarbete framför sig. Till saken hör också att även om det nu finns en färdig standard föreligger det fortfarande betydande osäkerhet på ett antal områden, till exempel i vilken utsträckningen den kan eller får tillämpas i juridisk person, mot bakgrund i hur ÅRFL och FFFS 2015:12 är utformade. Henrik Persson är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på Deloitte. 15