Lagbegränsad IFRS. Livförsäkringsföretags årsredovisningar

Transkript

1 Lagbegränsad IFRS Livförsäkringsföretags årsredovisningar 2007

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING 1 1. INLEDNING 2 2. TVÅ TYPER AV LIVFÖRSÄKRINGSFÖRETAG STUDERAS 4 3. TILLÄMPAS LAGBEGRÄNSAD IFRS? 5 4. HUR KLASSIFICERAS AVTAL OM FÖRSÄKRING? Regelverket Hur gör företagen? Betydande försäkringsrisk 7 5. REDOVISNING AV AVTAL OM FÖRSÄKRING Påverkan på balansräkningen Påverkan på resultaträkningens uppställning Redovisning av avtal om försäkring diskussion UPPLYSNINGAR OM FÖRSÄKRINGSAVTAL VÄRDERING OCH REDOVISNING AV FINANSIELLA INSTRUMENT Värdering till verkligt värde Köpkurs bör användas Transaktionskostnader UPPLYSNINGAR OM FINANSIELLA INSTRUMENT EGET KAPITAL-RAPPORT Eget kapital-rapport diskussion KASSAFLÖDESANALYS AVKASTNINGSSKATTEN INTÄKTER OCH KOSTNADER Avkastningsskatten diskussion TILLÄMPNING AV IFRS I ÖVRIGT FÖRVALTNINGSBERÄTTELSEN Upplysningar om investeringsavtal Definition av tjänstepensionsförsäkring Femårsöversikt en del av förvaltningsberättelsen Femårsöversiktens innehåll FRÅGOR ATT DISKUTERA OCH UTREDA 32 ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR 34 Kontaktpersoner: Ingrid Engshagen Anja Hjelström Redovisningsexpert Enhetschef Tel Tel

3 Sammanfattning I årsredovisningarna för 2007 började en majoritet av våra svenska livförsäkringsföretag att tillämpa lagbegränsad IFRS. Det betyder att av EU godkända internationella redovisningsstandarder (IFRS) tillämpas men med begränsning av vad som regleras i svensk lag. För att följa upp om och hur livförsäkringsföretagen tillämpar de nya reglerna, har åtta årsredovisningar studerats. Inte bara tillämpningen av IFRS har studerats utan även om företagen i övrigt följer vår författning om årsredovisning i försäkringsföretag (FFFS 2006:17). De flesta företagen har klarat övergången till lagbegränsad IFRS bra, men det finns en förbättringspotential hos alla de undersökta företagen. Särskilt kan informationen förbättras om i vilken utsträckning verkliga värden på finansiella instrument fastställts genom värderingsteknik. Flera av företagen tycks inte alltid ha uppmärksammat skillnader mellan nu gällande IFRS och de versioner av IFRS som låg till grund för de rekommendationer från Redovisningsrådet som företagen tidigare följde. Inget av de undersökta företagen lämnar all den information som vår redovisningsförfattning anger att företagen ska eller bör presentera i förvaltningsberättelsen. Lagbegränsad IFRS har inneburit stora förändringar för resultaträkningens innehåll för de studerade försäkringsföretag som har investeringsavtal dvs. avtal om försäkring som inte innehåller en betydande försäkringsrisk. Detta berör i mycket stor utsträckning företag som har fondförsäkringar och innebär att spardelen enligt avtalet redovisas på samma sätt som en bank redovisar sin inlåning. Det innebär att inbetalda premier bara redovisas i resultaträkningen till den del de utgör ersättning för en tjänst och inte till den del premien utgör ett sparande. Försäkringsföretagens tillgångar består normalt till största delen av finansiella instrument, dvs. obligationer, aktier, lånefordringar m.m. De flesta finansiella instrument som redovisades till verkligt värde/anskaffningsvärde före övergången till lagbegränsad IFRS redovisades även till verkligt värde/anskaffningsvärde efter övergången. Här blev det därför inte så stora beloppsmässiga förändringar för de studerade företagen. I övrigt innebär IFRS att många fler tilläggsupplysningar ska lämnas och det är nytt att lämna kassaflödesanalys och eget kapital-rapport. Företagen påverkas även på en mängd andra områden, men mindre påtagligt. Vi uppmanar livförsäkringsföretagen att beakta våra iakttagelser i sina framtida årsredovisningar. Vi uppmanar dem också att ta del av den diskussion kring eventuella ändringar och förtydliganden av vår redovisningsförfattning som förs i denna skrivelse och att delta i det möte vi kommer att inbjuda till i samband med att denna skrivelse publiceras. 1

4 1. Inledning Finansinspektionen (FI) har undersökt åtta livförsäkringsföretags årsredovisningar för I dessa årsredovisningar anger de utvalda företagen att de för första gången tillämpar så kallad lagbegränsad IFRS. Det betyder att av EU godkända internationella redovisningsstandarder 1 tillämpas med begränsning av vad som regleras i svensk redovisningslag eller annan författning, föreskrifter och allmänna råd från FI eller rekommendation från Redovisningsrådet. Av EU godkända IFRS tillämpas sedan 2005 fullt ut i koncernredovisningen av de företag som har noterade aktier, s.k. noterade företag. Onoterade företag har frivilligt kunnat tillämpa full IFRS i sina koncernredovisningar sedan Under 2004 gav FI ut en författning (FFFS 2004:21) enligt vilken lagbegränsad IFRS bör tillämpas av alla försäkringsföretag i redovisningen för juridisk person och koncern från och med Onoterade försäkringsföretag fick dock tillämpa äldre regler till och med 2006 men med vissa anpassningar till IFRS. Majoriteten av försäkringsföretagen kom att vänta så länge som möjligt med att börja tillämpa lagbegränsad IFRS. Vi har vid två tillfällen presenterat iakttagelser från undersökningen, dels på ett seminarium för försäkringsföretag 2, dels på ett seminarium för revisorer i finansiella företag 3. Syftet med denna skrivelse är att: förbättra livförsäkringsföretagens framtida årsredovisningar genom att dels delge de iakttagelser vi har gjort i årsredovisningarna, dels uppmana livförsäkringsföretagen att beakta våra iakttagelser i framtida årsredovisningar informera om eventuella framtida utredningar om vår redovisningsförfattning som vi överväger som en konsekvens av undersökningens resultat. De undersökta företagen har inte beretts möjlighet att kommentera våra iakttagelser såsom de presenteras i denna skrivelse. Vi har heller inte funnit oss föranledda att närmare utreda våra iakttagelser mer än i det fall som beskrivs i kapitel 3 och fallet som behandlar innehav i intresseföretag i kapitel 12. Anledningen är att syftet med undersökningen var att få en bild av företagens hantering av regelverket och inte att leta efter regelöverträdelser. För att fastslå om någon faktiskt bryter mot regelverket behöver man ofta även kunskap om specifika fakta och omständigheter som inte framgår av en årsredovisning. Man behöver också bilda sig en uppfattning om informationens väsentlighet. 1 Internationella redovisningsstandarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen). Dessa standarder har de internationellt gängse förkortningarna IAS, IFRS, SIC och IFRIC samt ett ordningsnummer. Beteckningen IFRS utan ordningsnummer refererar till alla de internationella standarderna. 2 Seminarium med titeln IFRS i försäkringsbolag hur gick det?, den 29 september 2008, anordnat av revisions- och konsultföretaget KPMG AB. 3 Seminarium med titeln Revisorsdagen, den 8 december 2008, anordnat av FI. 2

5 Vi vill få en bild av företagens hantering av regleverket eftersom kännedom om detta underlättar framtida skrivande av tydliga och ändamålsenliga föreskrifter och allmänna råd. Det är viktigt att FI:s normgivning på redovisningsområdet är tydlig och ändamålsenligt eftersom det är särskilt angeläget att kvalitén på de finansiella företagens redovisning är hög. Detta är viktigt eftersom extern finansiell rapportering av hög klass bidrar till effektiva marknader och investerarskydd genom att rapporteringen möjliggör en god genomlysning av det rapporterande företaget. Skrivelsen är upplagd så att iakttagelserna i undersökningen presenteras först. I anslutning till iakttagelserna följer, i vissa fall, ett diskussionsavsnitt. Där informerar vi om ett antal frågor om vår redovisningsförfattning som undersökningen har givit upphov till. Vi vill på detta sätt, redan här informera om frågeställningar som vi överväger att utreda. Eftersom vi gärna tar del av olika synpunkter på dessa frågor, både vad gäller sakfrågorna och deras prioritering, kommer vi att, i anslutning till publiceringen av skrivelsen, inbjuda till ett möte på FI. De frågor som vi då vill diskutera sammanfattas i skrivelsens sista kapitel. Att vi ser ett behov av att diskutera vissa av våra regler förändrar inte dessa reglers status. Finns en föreskrift ska den följas. Finns ett allmänt råd bör det följas. Om ett företag har goda skäl kan det avvika från allmänna råd men då måste företaget upplysa om detta i sin årsredovisning och ange skälen för avvikelsen i not (2 kap. 3 ÅRL, genom hänvisning från 2 kap. 2 ÅRFL). Presumtionen är dock att våra allmänna råd utgör god redovisningssed och enligt lagen ska årsredovisningen upprättas i enlighet med god redovisningssed (2 kap. 2 ÅRL, genom hänvisning från 2 kap. 2 ÅRFL). 3

6 2. Två typer av livförsäkringsföretag studeras I redovisningssammanhang delas avtal om försäkring upp i försäkringsavtal och investeringsavtal (se IFRS 4 Försäkringsavtal). Ett försäkringsavtal är ett avtal enligt vilket försäkringsgivaren accepterar betydande försäkringsrisk från försäkringstagaren. Klassificeringen styr hur avtalen om försäkring ska redovisas i resultat- och balansräkningen. Vi ville undersöka såväl företag med försäkringsavtal som företag med investeringsavtal. Företag med fondförsäkringar kan i mycket stor utsträckning förväntas ha investeringsavtal och det är främst företag som skulle kunna kallas traditionella livförsäkringsföretag som kan förväntas ha försäkringsavtal. Fyra företag av vardera sort, dvs. totalt åtta, undersöktes. FI kategoriserar alla företag som står under tillsyn och det går att ta fram listor på företag tillhöriga respektive kategori. För att välja företag som kunde förväntas ha investeringsavtal användes listan Riksbolag unit-linked. Dessa företag omnämns nedan fondförsäkringsföretag 4. De övriga fyra företagen valdes ut från FI:s lista Riksbolag livförsäkringar. Nedan benämns dessa företag traditionella livförsäkringsföretag trots att en del av dem har viss andel fondförsäkring. Från varje lista valdes slumpmässigt två större respektive två mindre företag, mätt i termer av balansomslutning. Hur de undersökta företagen klassificerade sina avtal om försäkring framgår i kapitel 4. 4 Fondförsäkringsföretag har tidigare varit ett juridiskt definierat begrepp men sedan åren kring millennieskiftet är det inte längre det. 4

7 3. Tillämpas lagbegränsad IFRS? I 2007 års årsredovisning ska alla de undersökta företagen för första gången tillämpa vår redovisningsförfattning, FFFS 2006:17. Alla undersökta företag anger också att de tillämpar den. Ett företag verkar dock inte ha uppmärksammat att den nya författningen refererar till annan normgivning än förut och att fler upplysningar borde ha lämnats jämfört med de äldre reglerna. Innan lagbegränsad IFRS infördes kunde företagen i viss utsträckning välja att tillämpa gamla rekommendationer från Redovisningsrådet (RR 1 RR 29) eller, på vissa redovisningsområden, motsvarande normgivning från Bokföringsnämnden. Dessa normer är emellertid oförenliga med lagbegränsad IFRS. Det kan självklart hända att företaget tillämpar värderingsprinciperna som följer av lagbegränsad IFRS men inte har gjort en fullständig uppdatering av beskrivningen av redovisningsprinciperna. För att ett företag ska kunna sägas följa lagbegränsad IFRS och vår författning måste alla upplysningar som följer därav lämnas. Om informationen inte är väsentlig behöver den dock inte lämnas (IAS 1 Utformning av finansiella rapporter, punkt 31). 5

8 4. Hur klassificeras avtal om försäkring? SAMMANFATTNING Fondförsäkringsavtalen i studerade företag klassificeras genomgående som investeringsavtal medan de övriga avtalen om försäkring verkar klassificeras som försäkringsavtal. Det förekommer att försäkringsdelen i investeringsavtal redovisas för sig. Avtal om försäkring ska klassificeras som försäkringsavtal om försäkringsrisken är betydande. Hälften av de undersökta företagen anger att de anser att försäkringsrisken är betydande om den överstiger fem procent. Hur risken mäts är dock lite olika. Övriga företag anger inte sin bedömning. 4.1 Regelverket Som framgår av kapitel 2 ska avtal om försäkring, enligt IFRS 4, delas upp i försäkringsavtal och investeringsavtal. Försäkringsrörelselagen, FRL, har inte denna indelning. Det har inte heller lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL. Ett försäkringsavtal är ett avtal enligt vilket försäkringsgivaren accepterar betydande försäkringsrisk från försäkringstagaren (IFRS 4). Vad som är att betrakta som betydande preciseras vare sig i IFRS 4, eller i vår författning. IFRS 4 innehåller dock vägledning i appendix B. I avsnitt 4.3 nedan behandlas vad som kan utläsas i undersökta årsredovisningar om företagens definition av betydande försäkringsrisk. De avtal om försäkring som inte är försäkringsavtal, de är investeringsavtal. När ett försäkringsavtal innehåller en försäkringsdel och en spardel (depositionsandel) har försäkringsgivaren en möjlighet, och i vissa fall en skyldighet, att dela upp avtalet i dess olika delar (IFRS 4 punkt 10). Depositionsandelar, liksom investeringsavtal, är finansiella instrument och ska redovisas enligt IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering och IAS 18 Intäkter. Försäkringsdelen ska däremot redovisas enligt IFRS 4. Även om ett avtal om försäkring klassificeras som ett investeringsavtal kan det innehålla viss försäkringsrisk. Det förekommer därför också att företag bryter ut försäkringsdelen från ett investeringskontrakt. 6

9 4.2 Hur gör företagen? Hur de undersökta företagen klassificerat sina avtal om försäkring framgår av tabellen nedan. Klassificeringen styr hur avtalen om försäkring ska redovisas i resultat- och balansräkningen. Hur företagen har redovisat sina avtal i balansräkningen respektive resultaträkningen framgår av kapitel 5. Företagens klassificering av avtal om försäkring Klassificering Totalt antal företag varav fondförsäkringsföretag Enbart investeringsavtal 2 2 Investeringsavtal med utbruten försäkringsdel 1 1 Enbart försäkringsavtal 2 2 Försäkringsavtal och investeringsavtal Försäkringsavtal och investeringsavtal med diskretionär del (redovisade som försäkringsavtal) 1 1 Tabell 1. Undersökta företags klassificering av sina avtal om försäkring varav traditionella livförsäkringsföretag Tre av fondförsäkringsföretagen klassificerar alla sina avtal om försäkring som investeringsavtal. Ett av dessa företag har dock som princip att bryta ut försäkringsdelen i sina investeringsavtal. I det fjärde studerade fondförsäkringsföretaget har samtliga fondförsäkringsavtal klassificerats som investeringsavtal och övriga avtal om försäkring som försäkringsavtal. Av de traditionella livförsäkringsföretagen är det bara ett som anser att det bara har försäkringsavtal och redovisar dessa enligt IFRS 4. Ett annat av företagen har såväl investeringsavtal som försäkringsavtal. Ett företag redovisar alla sina avtal som försäkringsavtal fastän 5,1 procent av livförsäkringsavsättningarna avser investeringsavtal. De motiverar detta med att samtliga investeringsavtal innehåller en diskretionär del 5 och då får de redovisas som försäkringsavtal (IFRS 4 punkt 35). Det fjärde studerade traditionella livförsäkringsföretaget nämner inget om IFRS 4 och terminologin där men det framgår att de anser att de enbart säljer riskprodukter vilket talar för att det är försäkringsavtal de har. Mot bakgrund av detta har företagets avtal om försäkring i denna undersökning klassificerats som enbart försäkringsavtal. 4.3 Betydande försäkringsrisk När ett avtal om försäkring innebär att försäkringsgivaren accepterar betydande försäkringsrisk från försäkringstagaren ska, som framgått tidigare, avtalet klassificeras som försäkringsavtal. 5 En diskretionär del är en avtalsenlig rätt att, som ett komplement till garanterad ersättning, erhålla tillkommande ersättningar. Ersättningarnas belopp eller tidpunkt bestäms enbart av försäkringsföretaget och kan t.ex. grunda sig på resultatet för en viss grupp av avtal. (IFRS 4 bilaga A) 7

10 Det finns inget uttryckligt krav på att företagen ska ange hur de mäter försäkringsrisk eller hur de gör sina bedömningar av om försäkringsrisken är betydande. Ett av företagen skriver emellertid att försäkringsrisken bedöms vara betydande om försäkringsrisken är mer än fem procent mätt som jämförelse mellan den ersättning som betalas ut om en oviss framtida händelse inträffar jämfört med om händelsen inte inträffar. Ett annat företag har en något otydlig beskrivning men sätter också en gräns vid fem procent och mäter försäkringsrisken som det först nämnda företaget. De två företagen tillhör gruppen traditionella livförsäkringsföretag. Ett av fondförsäkringsföretagen anger att de anser att en försäkringsrisk överstigande fem procent är betydande. De definierar emellertid inte hur de mäter risken. Ett av företagen som har både investerings- och försäkringsavtal skriver att alla fondförsäkringsavtal har kunnat klassificeras som investeringsavtal och övriga som försäkringsavtal. De skriver vidare att inom livförsäkring bedöms försäkringsrisken vara betydande inom sjuk- och olycksfallsförsäkring samt i de avtal som antingen innehåller rätt till premiebefrielse vid sjukdom eller innehåller försäkringsrisk vars absolutbelopp lägst kan uppgå till fem procent av de underliggande tillgångarna. Detta företag mäter således risken på lite annorlunda sätt än de två första företag som omnämndes ovan. De företag som anger något verkar således eniga i sin bedömning av vad som, vid klassificering av avtal om försäkring, är att betrakta som betydande nivå på försäkringsrisk (fem procent). De mäter dock risken på något olika sätt. 8

11 5. Redovisning av avtal om försäkring SAMMANFATTNING Tillämpningen av IFRS 4 har inte inneburit att några nya poster tillkommit i, eller att några poster försvunnit från balansräkningen. Däremot har värderingen av balansposter ändrats i två av de undersökta företagen i samband med att de börjat tillämpa IFRS 4. Ett företag använde sig av möjligheten att genomgående använda aktsamma antaganden för all livförsäkringsverksamhet. Det ger ett mer marknadsmässigt värde än tidigare då betryggande antaganden (en mer försiktig värdering) användes. Samma företag som i punkten ovan övergick till att inte aktivera (ta upp som tillgång) de indirekta anskaffningsutgifterna utan enbart de direkta. Denna princip är inte förenlig med ÅRFL. Ett annat företag förlängde avskrivningstiden på de anskaffningsutgifter som tagits upp som tillgång. Tillämpningen av IFRS 4 har inneburit en stor förändring i resultaträkningen för de företag som redovisar investeringsavtal: Inbetalda premier och Utbetalda försäkringsersättningar redovisas inte längre i resultaträkningen och inte heller motsvarande delar av förändringen av den finansiella skulden som är relaterad till investeringsavtalet. In- och utbetalningar redovisas i stället direkt mot balansräkningen såsom vid en banks redovisning av inlåning, s.k. deposit-accounting. Det belopp som redovisas i summeringsposten Årets resultat påverkas inte av att deposit-accounting införs. Tillämpningen av IFRS 4 i övrigt har dock medfört en påverkan på resultatet eftersom värdet på vissa tillgångar och skulder har ändrats. De undersökta företagen redovisar avgiftsintäkterna från investeringsavtal i posten Premieinkomst, Avgifter från investeringsavtal eller Övriga tekniska intäkter. Avtal om försäkring delas upp i försäkringsavtal och investeringsavtal (se kapitel 4 i denna skrivelse). Klassificeringen styr hur avtalen ska redovisas. 5.1 Påverkan på balansräkningen Företagen har vissa möjligheter att lägga till nya poster i balansräkningen jämfört med vad de hade för poster i 2006 års årsredovisning. Exempelvis skulle företagen kunna vilja skilja ut vad som är skuld enligt investeringsavtal respektive försäkringsavtal. Tillämpningen av IFRS 4 har emellertid inte inneburit att några nya poster tillkommit i de studerade företagens balansräkningar. Det är inte heller några poster som försvunnit från balansräkningarna på grund av IFRS 4. 9

12 Däremot har värderingen av balansposter ändrats i två fondförsäkringsföretag. Det ena företaget har valt att i samband med övergången till IFRS genomgående använda aktsamma antaganden för all livförsäkringsverksamhet och inte, såsom tidigare, bara för tjänstepensionsverksamheten. Aktsamma antaganden innebär en mer marknadsmässig värdering än alternativet som är en värdering utifrån betryggande antaganden (ger en mer försiktig värdering). Genom bytet av värderingsprincip minskade således företagets försäkringstekniska avsättningar. En tillämpning av IFRS 4 innebär inte att någon sådan förändring av värderingsprinciperna krävs. Förändringen är emellertid tillåten enligt 4 kap. 9 ÅRFL och 4 kap. 6 i vår redovisningsföreskrift. Vår redovisningsföreskrift kräver att vissa tilläggsupplysningar ska lämnas i not om denna möjlighet till ändrade värderingsprinciper tillämpas. Den andra balansposten vars värde ändrades i och med tillämpningen av IFRS 4 var Förutbetalda anskaffningskostnader, en post som innehåller aktiverade anskaffningsutgifter. Enligt ÅRFL ska direkta och indirekta anskaffningskostnader som har ett klart samband med tecknandet av avtal om försäkring tas upp som tillgång (dvs. aktiveras) om de är av väsentligt värde för den bedrivna rörelsen under kommande år (4 kap. 8 ). Finansiella tillgångar och skulder som följer av investeringsavtalen redovisas enligt IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. Tjänsterna förknippade med investeringsavtalen och anskaffningsutgifterna för avtalen, redovisas enligt IAS 18 Intäkter. IAS 18 fastslår att periodiseringen av anskaffningsutgifterna ska ske i takt med tillhandahållandet av tjänsten (IAS 18 appendix punkt 14 b iii). Genom informella diskussioner med en del revisorer och redovisningsexperter har vi fått en bild av att företagen tidigare använt lite mer schablonmässiga avskrivningsprinciper. Det har funnits en förväntan om att företagen skulle förlänga avskrivningstiden och då också ändra till ett avskrivningsförlopp som är mer degressivt 6 än förut. Ett av företagen har också förlängt sin avskrivningstid, från 10 till 20 år. Baserat på de beskrivna reglerna i föregående stycke förväntade vi oss att företagen som före införandet av lagbegränsad IFRS aktiverade (tog upp som tillgång) sina anskaffningsutgifter även skulle göra det vid införandet. I enlighet med förväntningarna hade inget av företagen slutat att aktivera sina anskaffningsutgifter. Det var dock bara fyra av de undersökta företagen som hade några aktiverade anskaffningsutgifter. Företaget som tillämpade aktsamma antaganden inte bara för tjänstepensionsverksamheten hade gått över till att bara aktivera de direkta kostnaderna. Enligt IFRS får enbart direkta kostnader aktiveras (IAS 18 appendix punkt 14 b iii). Företagets redovisningsprincip är i strid mot ÅRFL eftersom lagen kräver att såväl direkta som indirekta kostnader aktiveras om vissa förutsättningar gäller. Effekten är att företaget redovisar ett lägre eget kapital. 5.2 Påverkan på resultaträkningens uppställning 6 Degressiva avskrivningar är avskrivningar vars belopp minskar över tiden. 10

13 Tillämpningen av IFRS 4 har medfört stora förändringar i resultaträkningen för de livförsäkringsföretag som redovisar investeringsavtal, dvs. främst hos de studerade fondförsäkringsföretagen. In- och utbetalningar avseende investeringsavtal redovisas direkt mot balansräkningen såsom vid en banks redovisning av inlåning, s.k. deposit accounting. Endast de avgifter, kostnader m.m. som påverkar ägarna presenteras i resultaträkningen. Det har inneburit att inbetalda premier och posten Utbetalda försäkringsersättningar inte längre redovisas i resultaträkningen och inte heller motsvarande delar av förändringen av den finansiella skuld som är relaterad till investeringsavtalen. Det belopp som redovisas i summeringsposten Årets resultat påverkas dock inte av att deposit-accounting införs. Tillämpningen av IFRS 4 i övrigt medför dock en påverkan på Årets resultat till den del värdet på tillgångar och skulder ändras. I de undersökta företagen har värdet ändrats avseende aktiverade anskaffningsutgifter och de försäkringstekniska avsättningarna, se avsnitt 5.1. Ett av fondförsäkringsföretagen har, utöver vad som beskrivits ovan, ändrat sin redovisning så att de inte längre visar värdeförändringen på fondförsäkringstillgångar och inte heller förändringen av försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringsåtaganden i resultaträkningen. Företaget, som har såväl investeringsavtal som försäkringsavtal, har även minskat det belopp som redovisas som Kapitalavkastning intäkter för jämförelseåret, det framgår dock inte om minskningen är hänförlig till investeringsavtalen. Man kan ifrågasätta om det är förenligt med ÅRFL och vår författning att nettoredovisa på detta sätt. Se mer om detta i avsnitt 5.3. Enligt vår föreskrift ska avgifter från avtal om försäkring tas upp som premieinkomst eller redovisas som en egen post. Vissa företag har valt att redovisa avgiftsintäkterna från investeringsavtal i posten Premieinkomst medan andra har infört nya rader för avgiftsintäkter. Bland de fem företag som redovisar investeringsavtal (se tabell 1 i avsnitt 4.2) har vi noterat tre olika varianter på var i resultaträkningen avgiftsintäkterna redovisas, se tabell 2 nedan. Intäkter från investeringsavtal Rad i resultaträkningen Antal företag Premieinkomst 3 Avgifter från investeringsavtal 1 Öviga tekniska intäkter 1 Tabell 2. Redovisning av avgiftsintäkter från investeringsavtal i de företag som redovisar investeringsavtal 5.3 Redovisning av avtal om försäkring diskussion I ett remissförslag som FI skickade ut den 12 juni 2006 föreslog vi att intäkter från investeringsavtal skulle redovisas i posten Övriga intäkter inom det icke-tekniska resultatet 7 alternativt i särskild post i anslutning till Premieinkomst. Vi föreslog också att avgiftsintäkten inte skulle redovisas som Pre- 7 Ett livförsäkringsföretags resultaträkning uppdelas i en teknisk och en icke-teknisk del. Inom den tekniska delen redovisas försäkringsverksamheten medan verksamhet som inte är försäkringsrelaterad, t.ex. skatt och bokslutsdispositioner, redovisas i den icke-tekniska delen. 11

14 mieinkomst. Ingen av remissinstanserna tillstyrkte förslaget. Den slutliga versionen av redovisningsförfattningen kom därför att ge stor valfrihet i avvaktan på att IASB skulle komma med nya regler för försäkringsföretag (det s.k. fas 2 projektet avseende IFRS 4) samt EU:s kommande direktiv Solvens II. IASB:s nya regler för försäkringsföretag har blivit försenade och väntas nu inte bli färdiga förrän Solvens II regelverket väntas bli infört i svensk lagstiftning ännu senare. Det är inte längre säkert att den nya versionen av IFRS 4 kommer att innehålla något kring uppställningsformen för resultat- och balansräkning. Mot bakgrund av detta och att de undersökta fondförsäkringsföretagen visar en stor variation i på vilken resultatrad avgifter kopplade till investeringsavtal redovisas överväger vi om vi ska göra en ny utredning. En sådan utredning kommer i så fall att leda till att vi publicerar en preliminär bedömning om vilken rad vi anser att avgiftsintäkter från investeringsavtal ska eller bör redovisas på. Den som så önskar kommer att få lämna synpunkter på vår eventuella preliminära bedömning. Vi borde kanske också utreda huruvida företag med investeringsavtal fortsättningsvis ska eller får låta bli att visa värdeförändringar och kapitalavkastning på fondförsäkringstillgångar och motsvarande förändring av försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringsåtaganden i resultaträkningen. Ett motiv för att inte ta med dessa i resultaträkningen är att för fondförsäkringsföretag som bara har investeringsavtal blir beloppen identiska då de redovisas enligt IAS 39 (deposit accounting). Utredningen bör belysa om ÅRFL eller vår författning kan anses kräva att dessa poster ska användas. Premieinkomsten finns också i ÅRFL:s uppställningsschema, men vår författning tillåter att inbetalda belopp inte redovisas i den posten vad avser investeringsavtal. Då det är tillåtet kanske en utredning kan komma fram till att det också är, eller kan bli, tillåtet att värdeförändringen och kapitalavkastningen på fondförsäkringstillgångar samt motsvarande förändring av försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringsåtaganden inte redovisas i resultaträkningen. 12

15 6. Upplysningar om försäkringsavtal SAMMANFATTNING Enligt IFRS 4 ska företagen lämna upplysningar som: Identifierar och förklarar de belopp som härrör från försäkringsavtal i de finansiella rapporterna. Gör det möjligt att bedöma karaktären och omfattningen av de risker som härrör från försäkringsavtal. Det är framförallt ett företag som har utelämnat upplysningar. Övriga företag lämnar i stort sett de upplysningar som krävs om försäkringsavtal, möjligen med undantag för upplysningar om skadeanspråkens utveckling. IFRS 4 innehåller såväl regler för hur försäkringsavtal ska redovisas som vilka upplysningar som ska lämnas om avtalen. Upplysningarna om försäkringsavtal är oerhört viktiga för att rätt förstå ett försäkringsföretags verksamhet och situation. Upplysningskraven kan delas in i två huvudtyper, de som: Identifierar och förklarar de belopp som härrör från försäkringsavtal i de finansiella rapporterna. Gör det möjligt att bedöma karaktären och omfattningen av de risker som härrör från försäkringsavtal. Upplysningskraven enligt IFRS 4 omfattar bara försäkringsavtal och inte investeringsavtal (IFRS 4 punkterna 36 39A). Därför är kraven bara relevanta för fem av de åtta studerade företagen (det framgår av tabell 1, avsnitt 4.2, att fem av företagen har försäkringsavtal). I tabellen nedan sammanfattas upplysningskraven och det framgår hur många av företagen som lämnar upplysningarna 8. Information om försäkringsavtal Information Information OK saknas bristfällig Redovisningsprinciper 1 4 Redovisade tillgångar, skulder, intäkter och kostnader 5 hänförliga till avtalen Antaganden vid beräkningarna och sätt att fastställa 2 3 antagandena Effekten av förändringar i antaganden som använts, separat de med väsentlig inverkan Avstämning av förändringar i försäkringsskulder, återförsäkringstillgångar och förutbetalda anskaffningskostnader Mål, principer och förfaranden för hantering av risk 5 som härrör från försäkringsavtal och metoder som används för att hantera dessa risker Angående försäkringsrisk: i) känslighet ii) koncentrationer iii) skadeanspråkens utveckling Upplysningskrav kring avgiven återförsäkring har inte undersökts. 13

16 Information om kreditrisk, likviditetsrisk och marknadsrisk som skulle krävas enlig IFRS 7 om försäkringsavtalen hade omfattats av IFRS 7 9 Information saknas Information OK bristfällig 1 4 Tabell 3. Hur många av de fem undersökta företagen med försäkringsavtal som lämnar de upplysningar som krävs enligt IFRS 4 Det är framför allt ett företag som har utelämnat upplysningar eller lämnat bristfällig information. Övriga företag lämnar i stort sett de upplysningar som krävs enligt IFRS 4, möjligen med undantag för upplysningar om skadeanspråkens utveckling. Det är svårt som utomstående läsare att avgöra om företagen faktiskt måste lämna information om skadeanspråkens utveckling, så tabellens uppgift om bristfällig och saknad information på detta område ska betraktas som osäker. En försäkringsgivare behöver inte lämna upplysningar för anspråk där ovissheten vanligen skingras inom ett år. Upplysningarna behöver dessutom bara gå tillbaka till den period då det första väsentliga anspråket uppkom för vilket det fortfarande finns en osäkerhet vad gäller beloppet och tidpunkten för betalningen. 9 Kraven som avses återfinns i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar punkterna 31 42, undantaget är dock upplysningar om löptidsanalys i punkten 39 (a). 14

17 7. Värdering och redovisning av finansiella instrument SAMMANFATTNING Tillämpningen av IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering har endast inneburit små beloppsmässiga förändringar för de studerade företagen: Endast för ett av företagen har tillämpningen inneburit att fler placeringstillgångar värderas till verkligt värde, i stället för till anskaffningsvärde. Vid värdering till verkligt värde bör köpkurs användas. Vid värdering av finansiella tillgångar i kategorin verkligt värde via resultaträkningen ska transaktionskostnader inte längre redovisas som en del av tillgångens värde vid förvärvstillfället. Tillämpningen av IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering har endast inneburit små beloppsmässiga förändringar för de studerade företagen. Ett finansiellt instrument definieras som varje form av avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag (IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering, punkt 11). Det kan således röra sig om t.ex. obligationer, aktier och lånefordringar. Huvuddelen av placeringstillgångarna är således normalt finansiella instrument. De flesta finansiella instrument som redovisades till verkligt värde/anskaffningsvärde före övergången till lagbegränsad IFRS redovisades även till verkligt värde/anskaffningsvärde efter övergången. Däremot innebar övergången att verkligt värde delvis fastställdes annorlunda. När redovisningsprinciperna ändras ska företagen som huvudregel ändra retroaktivt. Det innebär att företagen även ska ändra uppgifterna för jämförelseåret (3 kap. 5 ÅRLgenom hänvisningfrån 3 kap. 2 ÅRFL samt IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar samt fel punkterna 19 och 22). Endast ett av företagen har utnyttjat möjligheten i vår föreskrift att införa IAS 39 från och med 1 januari 2007 utan att ändra jämförelsetalen. 7.1 Värdering till verkligt värde Endast för ett av företagen har tillämpningen av IAS 39 inneburit att fler placeringstillgångar värderas till verkligt värde i stället för till anskaffningsvärde. Det gäller vissa av företagets Övriga placeringstillgångar. 15

18 7.2 Köpkurs bör användas När värdepapper värderas till verkligt värde bör företagen normalt använda köpkursen (IAS 39 VT 72). Fyra av de undersökta företagen har med anledning av detta krav ändrat sina redovisningsprinciper för noterade innehav. De anger i sina årsredovisningar att de tidigare använde stängningskurs, säljkurs respektive senaste betalkurs. Ändringen har i samtliga fall inte haft någon större inverkan på redovisade värden. Tre av de övriga fyra företagen använder också köpkurs vid värderingen men de har inte beskrivit det som någon förändring. Ett företag anger inte vad de använder för kurs. 7.3 Transaktionskostnader Enligt IAS 39 ska transaktionskostnader för värdepapper i kategorin verkligt värde via resultaträkningen inte redovisas som en del av tillgångens värde vid förvärvstillfället. Transaktionskostnader ska redovisas direkt som en kostnad och inte som en värdeförändring. Tre av företagen anger att denna regel har inneburit en förändring. Två av de övriga företagen anger också att de redovisar på detta sätt, men anger inte att det har inneburit någon förändring för dem. 16

19 8. Upplysningar om finansiella instrument SAMMANFATTNING Företagen i undersökningen lämnar mycket knapphändiga upplysningar kring hur de förfarit vid värdering till verkligt värde. Bland annat saknas upplysningar i mer eller mindre samtliga fall om: Huruvida verkliga värden fastställs direkt genom hänvisning till officiella prisnoteringar eller genom värderingsteknik. Huruvida verkliga värden som bestäms genom värderingsteknik baseras på antaganden som inte understöds av priser från observerbara marknadsuppgifter. Det sammanlagda beloppet av förändringen i det verkliga värdet som har redovisats i resultaträkningen under perioden för finansiella instrument som värderats med hjälp av värderingsteknik. Flera företag med fondförsäkringar som klassificeras som investeringsavtal verkar bortse ifrån att fondförsäkringstillgångarna och -åtagandena omfattas av upplysningskraven i IFRS 7. Kraven på upplysningar om finansiella instrument finns i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Upplysningar ska lämnas om: De finansiella instrumentens betydelse för företagets finansiella ställning och resultat. Karaktär och omfattning av de risker de finansiella instrumenten medför. Vissa av de upplysningar som ska lämnas enligt IFRS 7 är inte nya som upplysningskrav för försäkringsföretagen utan de har krävts redan tidigare år (se t.ex. 6 kap. 1 tredje stycket ÅRL, via hänvisning från 6 kap. 1 ÅRFL). I denna undersökning kontrollerades enbart upplysningskrav som var nya för företagen. De finansiella instrumenten ska delas in i olika kategorier 10 och de redovisade värdena per kategori ska anges. Alla utom ett företag lämnar denna information. Informationen lämnas i not. I två av företagen tar man dock inte med alla de finansiella tillgångar och skulder som omfattas av standarden. Det som saknas är Försäkringstekniska avsättningar för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär risk (avser fondförsäkringsåtagandena) och Fondförsäkringstillgångar. Dessa två poster omfattas av reglerna i IAS 39 och utgör finansiella instrument när avtalen klassificeras som investeringsavtal. Dessutom saknas, i ett av företagen, skulder till koncernföretag och till närstående företag. 10 De ska indelas i kategorierna: a) finansiella tillgångar respektive skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen (med ytterligare uppdelning i 1) de som vid första redovisningstillfället har identifierats som tillhöriga denna klass och 2) de som innehas för handel), b) investeringar som hålls till förfall c) lånefordringar och kundfordringar, d) finansiella tillgångar som kan säljas och e) finansiella skulder värderade till upplupet anskaffningsvärde. 17

20 Ett annat nytt upplysningskrav är nettovinst/-förlust per kategori av finansiellt instrument. Även här har företag utelämnat finansiella tillgångar och skulder som härrör från avtal om försäkring klassificerade som investeringsavtal. IFRS 7 innehåller flera detaljerade krav på upplysningar kring hur de finansiella instrumenten värderats. Företagen ska beskriva huruvida verkliga värden fastställs direkt genom hänvisning till officiella prisnoteringar eller genom värderingsteknik, huruvida verkliga värden som bestäms genom värderingsteknik baseras på antaganden som inte understöds av priser från observerbara marknadsuppgifter, det sammanlagda beloppet av förändringen i det verkliga värdet som har redovisats i resultaträkningen under perioden för finansiella instrument som värderats med hjälp av värderingsteknik osv. Företagen i undersökningen lämnar mycket knapphändiga upplysningar kring hur de förfarit vid värdering till verkligt värde. Bara ett av företagen anger huruvida verkliga värden fastställs direkt, i sin helhet eller delvis, genom hänvisning till officiella prisnoteringar eller uppskattningar. Eftersom de flesta företagens beskrivningar av värdering till verkligt värde innehåller beskrivningar av olika värderingstekniker får vi intrycket att företagen inte bara värderar med hjälp av officiella prisnoteringar. Företagen har även beskrivningar av hur de värderar då officiella prisnoteringar inte används trots att ett papper är noterat dvs. det är inte bara när företagen har onoterade innehav som värderingstekniker kan ha använts. Noteras kan också att om värderingsteknik används krävs en hel del information i årsredovisningen, t.ex. om gjorda antaganden. Någon sådan information lämnas inte i något fall. De största balansposterna i de studerade fondförsäkringsföretagen är fondförsäkringstillgångar och fondförsäkringsåtaganden. Då försäkringstagarna bär hela placeringsrisken och fondförsäkringsåtagandet därmed per definition är lika stort som fondförsäkringstillgångarna blir både värderingen av tillgångarna och skulden mindre intressant vid bedömningen av försäkringsföretaget. Självklart ska värderingen ändå följa IFRS och det är en hjälp för läsaren om företaget, i sin årsredovisning, klargör sambandet mellan de två posterna. Endast ett av de undersökta fondförsäkringsföretagen klargör sambandet. Ett klargörande ger en bild över karaktären och omfattningen av de risker som företaget är exponerat för, vilket är ett av de två områden IFRS 7 kräver upplysningar om. 18

21 9. Eget kapital-rapport Enligt IFRS ska företagen lämna en eget kapital-rapport. Alla företag utom ett hade gjort detta. Uppställningen av företagens eget kapital-rapporter kan förbättras väsentligt. Rapporten kan ha två alternativa utformningar. Enligt det ena alternativet beskriver rapporten samtliga förändringar inom eget kapital. Enligt det andra alternativet beskrivs enbart de förändringar som inte avser transaktioner med företagets ägare. Samtliga studerade företag hade valt den form av eget kapital-rapport som beskriver samtliga förändringar inom eget kapital. En vanlig brist i rapporterna är att de saknar uppgift om Summa förmögenhetsändringar exklusive transaktioner med ägare. Endast två företag redovisar denna uppgift. Två företag borde även ha angivit Summa intäkter och kostnader som redovisats direkt mot eget kapital. Detta är ett krav enligt IAS 1 punkt 96 i den version av standarden som gällde före 2009, punkten anger inte att beteckningarna behöver vara de här omnämnda. I den version av IAS 1 som är tillämplig från och med 2009 används beteckningen Totalresultat för summa förmögenhetsändringar exklusive transaktioner med ägare. Vårt intryck är att de flesta företagen bara har flyttat sin not om förändring av eget kapital till att nu presenteras som en egen rapport utan att tänka på att förändringarna kanske borde ha presenterats i annan ordning och med delsummeringar. Många företag har inte så många förändringsposter och den ordning de presenteras i följer inte den som de behöver vara i för att kunna ange de olika summaraderna som krävs enligt IFRS. 9.1 Eget kapital-rapport diskussion Även om kvaliteten på eget kapital-rapporterna rent generellt kan diskuteras så saknas inte någon grundinformation i rapporterna. Summorna som inte finns angivna kan en läsare själv räkna ut. Det är dock en service till läsaren och ett lagstadgat krav att presentera informationen på ett överskådligt sätt (2 kap. 2 ÅRL, via hänvisning från 2 kap. 2 ÅRFL). Syftet med summaraderna är att läsaren ska uppmärksammas på att de poster som visas i resultaträkningen inte är de enda intäkterna och kostnaderna för företaget utan i totalresultatet ingår också intäkter och kostnader som redovisas direkt mot eget kapital. En del av livförsäkringsföretagen är ömsesidiga, andra drivs under ömsesidiga principer men är aktiebolag och en tredje grupp av bolagen är vinstutdelande. De företag som inte är vinstutdelande kan behöva förtydliganden om vad som kan anses utgöra transaktioner med ägarna. Vi borde kanske funde- 19

22 ra på om vi behöver förtydliga något mer för att förbättra kvaliteten på eget kapital-rapporterna. 20

23 10. Kassaflödesanalys Det är inte bara eget kapital-rapporten som tillkommit som ny rapport i och med att lagbegränsad IFRS börjat tillämpas. En annan nyhet är kassaflödesanalysen. Den behandlas i IAS 7 Kassaflöden. Till skillnad från eget kapitalrapporten innehåller kassaflödesanalysen information som inte har lämnats i annan form i årsredovisningen tidigare. Samliga undersökta företag lämnar en kassaflödesanalys. Det finns ingen rekommenderad uppställningsform för kassaflödesanalys för försäkringsföretag. Vi kan konstatera att alla de undersökta företagen har använt den så kallade indirekta metoden och i alla fall utom ett är det tydligt att företagen har placerat förändringar av placeringstillgångar inom rörelsen. De brister som noteras är framför allt att Likvida medel inte har definierats och att det inte lämnas upplysningar om in- och utbetalda räntor och utdelningar. Beträffande definitionen av likvida medel kräver IAS 7 att företagen ska lämna upplysningar om sammansättningen av de likvida medlen och redovisa en avstämning av beloppen i kassaflödesanalysen med motsvarande poster redovisade i balansräkningen (punkt 45). Om ett företag inte har definierat likvida medel är det svårt att tolka kassaflödesanalysen. Hela analysen handlar då om förändringen av något som läsaren inte vet vad det är. Många gånger kan en läsare av årsredovisningen med hjälp av uppgifter i balansräkningen förstå att företaget bara inkluderat Kassa och bank i likvida medel. Ibland är det dock inte så lätt att lista ut vilka poster som ingår i företagets likvida medel. 21

24 11. Avkastningsskatten intäkter och kostnader I samband med övergången till IFRS införde en del av företagen en ändring av var i resultaträkningen de redovisar avgiftsuttaget för avkastningsskatt. De fem företagen som redovisar investeringsavtal använder följande varianter: Här redovisas uttag för avkastningsskatt Rad i resultaträkningen Antal företag Övriga tekniska intäkter 2 Försäkringsteknisk avsättning för livförsäkringar 1 för vilka försäkringstagaren bär risk Avgifter från investeringsavtal 1 Avgift för avkastningsskatt 1 Tabell 5. Var i resultaträkningen företagen med investeringsavtal redovisar avgiftsuttaget för avkastningsskatt I årsredovisningarna för de företag som inte redovisade investeringsavtal framgår det inte explicit hur de redovisar avgiftsuttaget, möjligen kan man i ett fall räkna ut det bakvägen. I två av företagen med investeringsavtal förs intäkten över från det tekniska resultatet till det icke-tekniska resultatet genom posten Kapitalavkastning överförd till icke-tekniskt resultat 11. Därmed blir nettoeffekten av avkastningsskatten på det tekniska resultatet noll för dessa företag. De övriga företagen redovisar däremot en positiv effekt i det tekniska resultatet. De fem företag som redovisar investeringsavtal använder således alla olika sätt att presentera denna intäkt på. Det är inte ens enhetligt om det tekniska resultatet netto visar en intäkt eller inte. Företagen har också en kostnad för den avkastningsskatt de ska betala. Den kostnaden ska redovisas som driftskostnad eller skatt på årets resultat enligt vår redovisningsföreskrift (26 i bilaga 3). I allmänna råd framgår att skatten bör redovisas i resultatposten Skatt på årets resultat. I sju av de undersökta företagens årsredovisningar framgår att avkastningsskatten redovisas som skattekostnad i resultaträkningen. Ett företag har emellertid ingen som helst information om avkastningsskatten, vare sig om uttag från försäkringstagarna för att täcka företagets kostnad för skatten eller själva skattekostnaden Avkastningsskatten diskussion Redovisningsreglerna avseende avkastningsskatt har varit oförändrade åtminstone sedan FFFS 1996:29 Om årsredovisning i försäkringsföretag började gälla. Vid den tidpunkten var de flesta livförsäkringsföretagen traditio- 11 Överföring skedde även innan lagbegränsad IFRS infördes i dessa företags årsredovisningar. 22

25 nella livbolag. Från och med 2000-talet har fondförsäkringsverksamheten ökat. Såsom framgår ovan redovisar fondförsäkringsföretagen både en intäkt i form av ett avgiftsuttag för avkastningsskatten och en kostnad för den avkastningsskatt som de betalar in till staten. Detta tydliga redovisningsförfarande väcker frågan om dessa poster över huvud taget bör tas in i resultaträkningen. Avkastningsskatten fungerar i vissa avseenden ungefär som mervärdeskatten dvs. försäkringsföretagen blir vare sig rikare eller fattigare på grund av den. Vi borde antagligen utreda frågan vidare. De traditionella livförsäkringsföretagen i undersökningen redovisar inte avgiftsuttaget på samma sätt som fondförsäkringsföretagen gör. Enligt vår erfarenhet är det via posten Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar (med underrubriken Livförsäkringsavsättningar) som avgiftsuttaget för avkastningsskatt påverkar resultaträkningen i de traditionella livförsäkringsföretagen. Beräkningen av avgiftsuttaget sker ofta rent tekniskt genom en räntebelastning på den diskonteringsränta som ligger till grund för beräkningen av livförsäkringsavsättningarna. Detta kan leda till ett belopp som inte exakt överensstämmer med den avkastningsskatt som företaget belastas med varvid en resultatmässig effekt uppstår på grund av skatten. En utredning om hur avkastningsskatten bör redovisas måste ta med i beaktande att förhållandena är annorlunda i många av de traditionella livförsäkringsföretagen jämfört med i fondförsäkringsföretagen. Det skulle också kunna diskuteras om införandet av lagbegränsad IFRS i sig innebär att vi borde ändra våra regler. Den skatt som redovisas på skatteraden i resultaträkningen ska nämligen avse inkomstskatt enligt IFRS. Den definieras som en skatt baserad på företagets skattepliktiga resultat (IAS 12 Inkomstkatter punkt 3). Avkastningsskatten är inte beroende av vilket resultat försäkringsföretaget gör utan av hur stora tillgångarna är som företaget förvaltar för försäkringstagarnas räkning och storleken på statslåneräntan 12. Därför kan det ifrågasättas om avkastningsskatten ska redovisas tillsammans med inkomstskatten. Ska avkastningsskatt redovisas i resultaträkningen borde vi alltså antagligen ändra i vår föreskrift så att skattekostnaden enbart får redovisas som en driftskostnad eller annan kostnad som vi kommer fram till i en eventuell utredning. Som framgår av undersökningen redovisar alla fondförsäkringsföretagen på olika sätt. Kommer vi i en utredning fram till att avkastningsskatten trots allt ska redovisas i resultaträkningen bör vi kanske överväga om inte en enhetlig tillämpning ska föreslås. 12 Se vidare i Lag (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. 23

26 12. Tillämpning av IFRS i övrigt Även vid tillämpning av IFRS i övrigt uppvisar de undersökta företagen brister i sina årsredovisningar. Bland annat tycks flera av företagen inte alltid ha uppmärksammat skillnader mellan nu gällande IFRS och de versioner av IFRS som låg till grund för de rekommendationer från Redovisningsrådet som företagen tidigare följde. Upplysningar, även på andra områden än de som omnämns tidigare, lämnas inte alltid trots att de krävs enligt IFRS. Exempel på specifika observationer: Två av företagen har på vardera ett ställe i sin årsredovisning hänvisning till en gammal rekommendation från Redovisningsrådet. Att döma av årsredovisningarna i övrigt är det nog bara fråga om ett skrivfel. Alla nya begrepp enligt IFRS har inte satt sig. Exempelvis skriver ett företag om negativ goodwill: Från och med förvärvstidpunkten inkluderas i koncernredovisningen det förvärvade företagets intäkter och kostnader, identifierbara tillgångar och skulder liksom eventuell uppkommen goodwill eller negativ goodwill. Negativ goodwill finns inte längre som begrepp i IFRS. När det verkliga värdet på andelen av den förvärvade enhetens identifierbara tillgångar minus skulder och eventualförpliktelser överstiger anskaffningsvärdet (dvs. då det föreligger negativ goodwill enligt gammal terminologi) ska dessutom denna skillnad redovisas direkt i resultaträkningen och inte i balansräkningen som anges i företagets beskrivning. Ett annat gammalt begrepp som lever kvar är självständiga utländska dotterföretag. Det är bara två av de undersökta företagen som bedriver utlandsverksamhet. Av dessa är det ett företag som inte uppmärksammat att IFRS inte längre innefattar denna skrivning. Nu ska alla utländska dotterföretags rapporter (om verksamheten inte bedrivs i höginflationsland) först uttryckas i dotterföretagets funktionella valuta och därefter omräknas till koncernens rapporteringsvaluta med balansdagens kurs för tillgångar och skulder. Intäkterna och kostnaderna ska omräknas till kurserna vid respektive transaktionstidpunkt eller en genomsnittskurs som utgör en approximation av dessa. Tidigare skulle självständiga respektive integrerade dotterföretag omräknas enligt olika principer. Vanligtvis innebär de nya skrivningarna i IFRS ingen skillnad i praktiken, men de kan göra det. Ett företag presenterar något som troligtvis är en rättelse av fel, som om det vore en ändring till följd av införandet av lagbegränsad IFRS. Företaget anger att hyresrabatter nu periodiseras över hyreskontraktets löptid. Vi menar att det borde ha skett redan tidigare (se RR 6:99 Leasingavtal, punkt 43). Effekten på balans- och resultaträkning hade varit densamma om företaget hade presenterat ändringen som ett fel, men företaget hade antagligen framstått i mindre 24