Rapport: Inventering av lämpliga häckplatser för kungsfiskare

Transkript

1 Rapport: Inventering av lämpliga häckplatser för kungsfiskare Lerums kommun, augusti 2012

2 Bild: Vesa Jussila Förord Vectura har på uppdrag av Lerums kommun genomfört en inventering av lämpliga häckplatser för kungsfiskare. Inventeringen genomfördes inom ramen för ett LONA-projekt. Redovisningen av lämpliga lokaler grundar sig på fältinventering samt information från Lerums Naturskyddsförening. Fältinventeringen utfördes augusti Kaj Almqvist och Elke Myrhede Norrköping Vectura Box Norrköping Besök: Luntgatan 28 Växel: Beställare: Konsult: Uppdragsledare: Maria Magnusson, Lerums kommun Kaj Almqvist, Vectura Elke Myrhede, Vectura Titel: Inventering av lämpliga häckplatser för kungsfiskare, Lerums kommun, augusti 2012 Objektnr: Kontaktperson: Kaj Almqvist, Vectura Foton är tagna av rapportförfattarna och Maria Magnusson. 2

3 Innehåll Bakgrund 4 Kort om kungsfiskaren 4 Kungsfiskaren i Lerums kommun 4 Erosionsskyddande åtgärder längs Säveån och Lärjeån i Lerum 4 Syfte och avgränsning 5 Metodik 6 Allmänt 6 Krav för häckningsvänliga brinkar 6 Resultatredovisning och åtgärdsförslag 6 Klassning av lokaler 6 Lerån 7 Lärjeån 8 Säveån 9 Konstgjorda bon 12 Källförteckning 12 Tack! 12 Kartbilaga lämpliga lokaler 13 Karta 1. Säveån och Lerån 13 Karta 2. Lokaler Lärjeån 14 3

4 Bakgrund Kort om kungsfiskaren Kungsfiskaren Alcedo atthis är klassad som sårbar i Artdatabankens rödlista över hotade arter. Den är beroende av åar och bäckar med lummig strandvegetation, samt tillgång på lodräta strandbrinkar för sitt bobygge. Födan är fisk som fångas genom störtdykning från fiskeplatser på utskjutande grenar. Den måste ha stillastående eller långsamt rinnande vatten för att kunna fiska starkt forsande sträckor accepteras inte. Boet grävs normalt ut i en strandbrink som kan bestå av sand, mo, lera eller jord. Häckningar längre bort från vattendrag har också rapporterats, i t.ex. grustag upp till 800 m från fiskevatten. Boet består normalt av en 0,5 1 m lång gång med cirka 5 5,5 cm diameter, tunneln är aningen högre än bred (fig 3). Det svenska beståndet uppskattas i genomsnitt uppgå till cirka 200 par med starka fluktuationer beroende på stränga vintrar. Europabeståndet är uppskattat till par. Arten är beroende av strandbrinkar vid lämpliga vattendrag. Kanalisering av åar eller erosionssäkring (som de som gjorts längs Säveåns lopp i Lerum, rapportförfattarens anm.) liksom bortrensning av strandbuskage omöjliggör eller försvårar häckning. Kungsfiskaren befinner sig i Sverige på yttersta gränsen av sitt möjliga utbredningsområde klimatmässigt och stora förluster under kalla vintrar måste anses som helt normalt. Om förhållandena i övrigt är gynnsamma kommer beståndet dock ganska snart att repa sig både p.g.a. tillförsel av kringströvande fåglar och genom artens snabba fortplantning. Största hindret för artens vidare utbredning i södra Sverige är bristen på lämpliga brinkar. Vid presumtiva lokaler kan nya häckplatser skapas genom att restaurera gamla brinkar eller genom att göra i ordning helt nya, konstgjorda brinkar. Kanalisering och "uppsnyggning" av åar som är lämpliga häckningslokaler bör inte få förekomma. (Artdatabanken 2010) Kungsfiskaren i Lerums kommun Kungsfiskaren häckar med enstaka par sporadiskt längs Säveåns lopp i Lerum, sedan 2002 har endast två troliga häckningar observerats (Hasse Österman epost 2012). Under perioden har arten rapporterats i rapportsystemet Svalan alla år utom ett. De flesta observationer är dock gjorda utanför häckningstid (23 av 27 observationer under perioden). Det maximala antalet häckande par som noterats längs hela Säveåsystemet är ett tiotal (Ström 2004). Erosionsskyddande åtgärder längs Säveån och Lärjeån i Lerum Längs flera åsträckor i Lerum har man haft problem med erosionsskador längs väg, järnväg och byggnader. Sträckorna har genom olika åtgärder säkrats mot erosion, t ex med stenskoningar av makadam eller sten (se figur 1). När befintliga branter har planats ut och erosionen bromsats försvinner förutsättningar för att lodräta branter lämpliga för kungsfiskaren att gräva i, ska finnas kvar och nybildas. Kompensationsåtgärder blir därför nödvändiga. 4

5 Figur 1. Exempel på erosionsskydd längs Säveån nära Holma bro. Syfte och avgränsning Uppdragets syfte har varit att längs tre vattendrag, nämligen Säveån, Lerån och Lärjeån (figur 2), söka efter lämpliga häckplatser för kungsfiskare. Med lämpliga häckplatser menas både lokaler som är lämpliga direkt och sådana som efter åtgärder kan bli lämpliga. Inventeringen har framförallt inriktats på vattendragens närmsta strandbrinkar. I uppdraget har inte ingått att göra geotekniska bedömningar vid förslag av åtgärder. Figur 2. Inventerade åsträckor markerade med mörkblått. 5

6 Metodik Allmänt Kunskapsinsamling gjordes via litteraturstudier, rekognocering samt ett inledande möte med Lerums kommunekolog och representanter från Lerums Naturskyddsförening. Detta gav underlag för bortsållning av sträckor med t ex lågt flöde och å andra sidan prioritering av särskilt intressanta sträckor. I fält inventerades alla utvalda sträckor till fots eller per båt (båt gäller Säveåns nedre lopp i Lerum, Hedefors kraftverk till mynningen i Aspen). Intressanta lokaler dokumenterades i protokoll, på karta och i de flesta fall med foton. Följande parametrar noterades: kartid, inventerare, sida (vädersträck), total höjd på brant (slänt), skärningshöjd (mer eller mindre lodrät skärning/brink), uppskattning av skärnings-/brinkfotens höjd över vattenyta vid högvatten under häckningssäsongen, längd, jordart och störning. Geografisk information som digitaliserats finns hos kommunen. Vi har inte tagit hänsyn till ägandeförhållanden vid urval av lokaler lämpliga för åtgärder. Krav för häckningsvänliga brinkar Några krav för en häckningsvänlig brink: - minst 1 x 1 meter lodrät skärning - sidan ska vara fri från vegetation och rötter men ha ett överhäng av vegetation som kan dölja boöppningen - helst nära strandlinjen, men kan vara längre ifrån, i denna inventering har vi tagit med två lämpliga brinkar ca 50 m från stranden - kornstorlek mineraljord silt-finsand, även mer organogen jord som t ex torv kan fungera - tillräcklig höjd över högvatten under häckningstid - relativt ostört läge, t ex tillräckligt avstånd från gångpassager etc Resultatredovisning och åtgärdsförslag Klassning av lokaler Vi har valt att dela in lokalerna i tre klasser: - Lämpliga boplatser. Inga eller små åtgärder behövs förutom övervakning för att att följa upp om åtgärdsbehov uppstår. Mindre rensning av vegetation kan behövas. Givetvis viktigt att inte förstöra eventuella befintliga bon. - Lokaler lämpliga för åtgärder. Lokaler med stor potential som kan förbättras med åtgärder som t ex grävning för att tillskapa en lodrät brink, borttagning av vegetation inklusive träd och rötter, tillskapa kamouflerande överhäng. Här kan det också vara aktuellt att borra bogångar, se figur 3. Givetvis är det även här viktigt att inte förstöra eventuella befintliga bon. - Lämpliga boplatser saknas. 6

7 Figur 3. Tvärsnitt av en strandbrink med häckande kungsfiskare, borrat bohål och naturligt bohål (efter Ström 2007 och Boag 1988). Lerån Beskrivning Leråns flöden karaktäriseras av snabba och höga toppar eftersom den till stor del flyter genom ett odlingslandskap med dikade och styva jordar och har få och små magasin längs loppet. Ån har inventerats längs en sträcka på 2,1 km (figur 2). Dominerande jordart längs sträckan är glacial lera. Största delen av loppet är lugnflytande med tendens till meandring. Ravinens djup varierar från ca 5-10 m och vattensdragets bredd är ca 2-4 m. Den inventerade sträckan är träd- och buskbeklädd vilket gör att strandbrinken ofta är armerad av ett tätt nätverk av rötter som skyddar brinken från erosionen som de ofta återkommande flödestopparna ger (fig 4). Vissa avsnitt är fria från rötter och har då branta, minst en meter höga och vegetationsfria brinkar (fig 4). I dessa avsnitt syns tydligt att högflödena når till krönet ganska ofta. Brinken var vid tiden för besöket vattenmättad. Ned mot Alingsåsvägen blir ravinen djupare och har brantare slänter med bitvis inslag av finsand. Här pågick också förstärkningsarbeten då inventeringen utfördes vilket försvårade inventeringsarbetet. Likaså försvann säkerligen en sträcka med potentiella platser för kungsfiskarbon. Möjligen kan kompensationsåtgärder utföras i efterhand. 7

8 Figur 4. Typiska strandbrinkar längs Lerån. Till vänster brink med trädrötter ca 2m hög, ej 90. Till höger en lodrät men vattenmättad ca 1,5 m hög brink. Bedömning av den inventerade sträckan Lämpliga boplatser saknas: Längs större delen av den inventerade sträckan finns skärningar längs vattenlinjen men ofta är jorden är så pass vattenhållande att eventuella bon skulle bli alltför fuktiga eller så är brinkarna täckta med rötter. Ofta återkommande höga vattennivåer vid högflöden skulle också riskera att dränka bohål. Lokal lämplig för åtgärder: En lämplig lokal hittades längs sträckan (kartbilaga). A. 50 m norr om Alingsåsvägen vid en bebyggelsegrupp finns en skärning som efter åtgärd kan fungera som boplats. Den finsandiga skärningen är inte lodrät men ligger på betryggande höjd över vattenytan, ca 5 m. Där är glest med överhängande vegetation och en hel del trädgårdsavfall har tippats från angränsande villatomt. Förslag: Ta bort trädgårdsavfallet och handgräv skärningen så att en minst 2 x 2 m stor lodrät brink blir resultatet. Komplettera eventuellt med överhängande vegetation. Lärjeån Beskrivning Lärjeåns tillrinningsområde har i viss mån liknande karaktäristik som Lerån, dikade och styva jordar vilket ger en snabb avrinning. Ån har inventerats längs en sträcka på 3 km, se figur 2. Dominerande jordar längs sträckan är glacial lera där ån har skurit sig ned till älvsediment som är lera-silt, med undantag för kortare partier med svallgrus. Loppet är lugnflytande och meandrande. Ravinens djup varierar från 2-10 m och vattendragets bredd är 2-4 m. Sträckan är omväxlande omgiven av mer eller mindre öppen betesmark men längs ån växer oftast träd och buskar. Bedömning av den inventerade sträckan Lämpliga boplatser saknas: Längs den inventerade sträckan mellan kommungränsen vid Högen och strax söder om Mårtensgården varierar förutsättningarna. Större delen av sträckan saknar naturligt branta brinkar med tillräcklig höjd. Ofta täcker vegetation och rötter skärningar och jorden är så pass vattenhållande att eventuella bon skulle bli alltför fuktiga. Återkommande höga vattennivåer vid högflöden skulle också riskera att dränka bohål. Lokaler lämpliga för åtgärder (se kartbilaga): Längs sträckan närmast kommungränsen finns ett mindre område med svallgrus och NO om Skattegården ytterligare två lokaler som har potential. 8

9 B. 50 m NO om Högen finns en ca 5 m hög och ca 30 m lång skärning i en fårhage. Skärningen som är trädfri ligger ca 50 m från åns södra strand. Förslag: Med en grävmaskin kan skärningen göras lodrät och vegetationsfri. Skärningen är åtkomlig med maskin via fårhagen. Storleken gör att den även kan bli lämplig för backsvalor. C. 150 m NV om Skattegården finns en ca 7 m hög trädbevuxen ganska brant skärning på norra åstranden. Förslag: Öppna upp och gör den övre delen av skärningen till en lodrät brink, minst 2 x 2 m. En del av träden avverkas och med en grävmaskin kan skärningen göras brant och vegetationsfri. Skärningen är åtkomlig med maskin via den anslutande åkermarken. D. 250 m NO om Skattegården uppströms vägen flyter ån i ett ca 50 m långt ravinavsnitt som har lodräta skärningar av silt med tillräcklig höjd, 1-2 m, över vattenytan. Förslag: Överhäng av vegetation finns, på sina ställen kan vegetationen behöva rensas bort i nederdelen för att göra jorden åtkomlig för kungsfiskaren. Här kan man även prova att borra bogångar. E. 160 m SV om Mårtensgården nedströms bron finns ett avsnitt om 3 m med en lodrät skärning av silt 2-3 m hög. Förslag: Skärningen saknar vegetation sånär som på lite överhängande gräs som kan behöva kompletteras. Här kan man även prova att borra bogångar. Säveån Beskrivning Ån har inventerats längs en sträcka på ca 7 km (Floda reningsverk-sjön Aspen, ca 7 km fågelvägen), se figur 2. Säveåns lopp från Floda till Lerum och sjön Aspen varierar mellan strida strömmar och mera slingrande, lugnflytande sträckor. Ån har skurit sig ned i de omgivande finsedimenten och ravinen är längs många avsnitt djup med branta sidor. Medelvattenföringen är 17 m3/s och åns bredd varierar mellan 10 och 100 m. Så gott som hela dess lopp är här kantat av lövskog. Mer eller mindre sena spår av skred är ganska vanligt förekommande på de branta ravinsidorna. Jordart längs sträckan varierar från lera till sand, absolut vanligast är finsand men några betydande sträckor med lera finns också. Inne i Lerum finns dessutom gott om strandskoningar till skydd mot sättningar och skred längs olika byggnationer. Flera av de mest värdefulla brinkarna för hålbyggande fåglar har planats ut och erosionsskyddats. Bedömning Lämpliga boplatser (se kartbilaga) Tre platser med troliga häckningar finns kända sedan tidigare: F. Lerums centrum mittemot polishuset (se kartbilaga och figur 5). Cirka 7 m bred och 3 m hög lodrät brink i finsand med bra vegetationsöverhäng. Förslag: Eventuellt kan brinken behöva putsas från vegetation, dock inte överhänget. 9

10 Figur 5. Lämplig boplats vid Säveån mittemot polishuset i Lerum (F). G. Cirka 100 m nedströms Hillefors kraftverk. Branten är ca 10 m hög med flera mindre skärningar, 1 m höga, på tre nivåer som alla har överhäng av vegetation. Hela avsnittet är cirka 10 m långt. Erosion pågår. Jordarten är finsand och därmed lättgrävd för fåglarna. H. Cirka 500 m uppströms Hillefors kraftverk. Skärningen är ca 5 m hög och 10 m bred. Jordarten i den öppna ytan är finsand uppblandad med skikt av grusig sand och är lätteroderad. Under överhänget är det finare material av finsand och silt. Rasad sand i halva branten. Lokalen ser mycket lämplig ut. Lokaler lämpliga för åtgärder (se kartbilaga): Mellan mynningen i Aspen och Floda finns flera sträckor med potentiella brinkar för boplatser. Nedan följer de som vi anser vara enklast att åtgärda: I. Södra åstranden i kröken vid Lerum Andersväg (figur 6). Nära vertikal brink, finsand, ca 3 m hög och 20 m lång. Viss grävning för att göra brinken brantare och borttagning av vegetation behövs. 10

11 Figur 6. Brink vid Lerum Andersväg (I). J. Högt belägen brink av finsand ca 500 m SV om Hedefors kraftverk 50 m från norra stranden på ca 15 m höjd över vattenytan (figur 7). Brinken är cirka 5 x 5 m och behöver grävas ut en hel del för att bli lodrät. Pågående erosion kan göra att underhåll krävs årligen. Figur 7. Högt belägen brink ca 500 m SV om Hedefors (J). 11

12 K. Ganska färskt skredärr på åstrandens västra sida 100 m söder om Knavrabron. En flera meter hög och ca 20 m lång brant av finsand har bildats vid skredet. Grävning krävs för att få brinken lodrät. Träd, rötter och vegetation behöver rensas bort. Platsen är svår att komma åt med maskin. Många träd har redan ramlat ned i ån. Konstgjorda bon Här finns ett spektrum av åtgärder från att hjälpa kungfiskarna lite grann genom att borra ett hål till helt konstgjorda bon. Fördelen med konstgjorda bon är att handlingsfriheten ökar eftersom annat än jordart, lutning etc kan bestämma platsen. Andra praktiska detaljer kan styra mer, t ex intresse från fastighetsägare - privat, kommunal eller inom naturreservat; tillgänglighet för maskiner om sådana behövs. Samt att kunna hitta lägen med viss ostördhet kombinerat med en plats där allmänheten kan se kungsfiskarens häckningsbestyr. Grundförutsättningarna för ett kungsfiskarbo visas i figur 3, som kan vara vägledande vid exempelvis borrning av en bogång. För mer avancerade bobyggen och köp av färdiga bon finns många tips i litteraturen och på olika hemsidor, se länkar på tyska och engelska nedan: n.pdf Källförteckning Artdatabanken Faktablad om kungsfiskaren, Alcedo atthis. Artportalen, Svalan Utdrag från observationsdatabas fåglar. Ström, K Kompensationsåtgärder för fågellivet i Säveån inventering och förslag på biotopförbättrande åtgärder. Thulica, Lindome. Sveriges geologiska undersökning, Kartgeneratorn Jordartskartan över aktuellt område via SGU:s hemsida. Vuorinen, J Muntligen. Svensson, B Muntligen. Österman, H Via epost. Tack! Stort tack till kommunekolog Maria Magnusson (som också tagit bilderna från Säveån) och Naturskyddsföreningen i Lerum som gett oss viktigt underlag till rapporten och inte minst gav oss en oförglömlig färd på Säveån. Särskilt tack till styrman Bertil Svensson! 12

13 Häckplatsinventering kungsfiskare, Lerum augusti 2012 Kartbilaga lämpliga lokaler Karta 1. Säveån och Lerån 13

14 Karta 2. Lokaler Lärjeån 14

15 15 Häckplatsinventering kungsfiskare, Lerum augusti 2012

16 Vectura är marknadsledande teknikkonsulter inom transportinfrastruktur och rörelseplanering. Vectura löser komplexa transportutmaningar och står för ett unikt kunnande i samspelet mellan transportslagen. Vi hjälper våra kunder att utveckla hållbara transportsystem och erbjuder tjänster inom utredning och analys, projektering, bygg- och projektledning samt drift och underhåll. Vi är 1100 konsulter och finns på 40 orter i Sverige samt i Köpenhamn.