Krutbrännaren. Nr Årg 24 Ölands Botaniska Förening

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg 24 Ölands Botaniska Förening

2 Krutbrännaren Årgång 24, 2015 nr. 1 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Föreningens webbsida: Medlemsavgiften för 2015 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens plusgiro eller bankgiro Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ullabritt.oland@gmail.com Tommy Knutsson (v. ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.knutsson@telia.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Stephanie Janowski (kassör) Strandängsvägen 8, Färjestaden Tel / E-post: stephanie.janowski@hotmail.com Tryck: ADT-digitaltryck, Borgholm Tomas Burén Adelgatan 11 A, Kalmar. Tel / E-post: tomas.buren@netatonce.net Kenneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@telia.com Thorsten Jansson Musslevägen 12, Färjestaden. Tel. 0485/ E-post: milrep@telia.com Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslagsbild: Knölvial Lathyrus tuberosus väster om Hagaberg, Räpplinge sn. Omslagets baksida: Sporgömme av dansk stensöta Polypodium interjectum. Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson

3 Floraväktarrapport 2014 växter i människans närhet av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Årets floraväktarrapport koncentrerar sig på växter som återfinns i olika människoskapade miljöer och i vår omedelbara närhet ex. gårdsmiljöer o.dyl. I dagens hårdutnyttjade landskap får diverse skräpmarker fungera som refuger för hotade växter och andra organismer, inte minst insekter. Visst är en välskött ängsmark en fröjd för ögat men en skräpig industritomt kan också vara värdefull och hysa ovanliga arter. Ofta är det där som dagfjärilarna flyger som bäst eftersom växterna varken betas eller slås av utan får blomma fritt. Nedan följer en sammanställning över växter som på Öland uppträder i olika ruderatmiljöer. I slutet av artikeln finns utbredningskartor för de flesta av de arter som nämns i artikeln. Lokaluppgifterna är från åren 1986 till 2014 och hämtade från Artportalen. Koordinater anges i Rikets nät RT90. Aira caryophyllea Vittåtel VU Vittåtel är presenterad i floraväktarrapport Krutbrännaren , alvarets rödlistade växter. På norra delen av Öland, i Böda socken, har diverse mobilmaster satts upp för att förbättra framkomligheten i den trådlösa världen. Längs de grusvägar och vändplaner som då skapas har vittåtel kunnat etablera sig på flera ställen. Troligen är bestånden tillfälliga. På Öland uppträder vittåtel även i grus- och sandtag, sandiga trädesåkrar, på gamla sandiga banvallar och i betade alvartorrängar. Under 2014 besöktes 12 av totalt 79 floraväktarlokaler, av dessa var fem nya lokaler. Besökslokal: Det gamla sandtaget vid Lindby Tall, Gärdslösa sn, hyser stora bestånd av vittåtel. Sandtaget håller på att växa igen men fortfarande kan man finna gott om vittåtel exempelvis vid / En liten grupp med vittåtel Aira caryophyllea i trädesåker väster om Kleva, Resmo sn. 3

4 Alyssum alyssoides Grådådra VU Grådådra presenterades i floraväktarrapport Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Den koloniserar snabbt öppna, sandiga marker exempelvis sandtag, grusgångar, sandhögar och liknande miljöer. Under 2014 besöktes 30 av totalt 225 floraväktarlokaler, av dem var 10 nya lokaler. Besökslokal: Vid avtaget till Bettorp, N. Möckleby sn, finns ett sandtag precis norr om vägen till byn. Viss täktverksamhet förekommer fortfarande medan marken norr om sandtaget stängslats och numera betas. På kanten av sandtaget växer gott om grådådra / Anthemis cotula Kamomillkulla EN Kamomillkulla är en ettårig korgblommig ört som blir cm hög. Den liknar både kamomill Matricaria chamomilla och baldersbrå Tripleurospermum inodorum med blomkorgar som har vita strålblommor och gula diskblommor. Bladen är djupt, finflikigt delade. Men kamomillkulla har, till skillnad från de andra två, smala hinnartade fjäll mellan diskblommorna. Lukten är obehaglig vilket det äldre namnet surkulla vittnar om. Tidigare fanns kamomillkulla i en stor del av Götaland och Svealand, men numera har den bara två utbredningsområden i Sverige. Den finns på ön Ven utanför Skånes västra kust och i två socknar i södra Bohuslän. Likt Blommande grådådra Alyssum alyssoides öster om Gårdby sandhed. I förgrunden några strån av en annan rödlistad art, sandtimotej Phleum arenarium. 4

5 andra rödlistade arter är den konkurrenssvag och behöver öppen mark som utsätts för återkommande störningar. Betesmarker, gårdsplaner och åkermark som inte besprutas kan vara lämpliga växtplatser. På Öland uppges kamomillkulla som ymnigt förekommande i mitten av 1800-talet. Men redan i början av 1900-talet minskade arten kraftigt och den flitige Rikard Sterner såg den bara på sammantaget sex lokaler. Fuktig mark på gårdsplaner och vid bygator utgjorde de sista kända växtmiljöerna för arten. Den sågs senast 1964 nära Solberga, Gräsgård sn. Någon besökslokal finns därför inte på Öland. Vill du se arten får du ta dig till ön Ven eller södra Bohuslän (Lycke och Harestad socknar). Anthriscus caucalis Taggkörvel VU Taggkörvel är en ettårig, flockblomstrig växt som blir maximalt 70 cm hög. Växtsättet är ofta nedliggande beroende på den svaga stjälken och det ger plantan ett tilltrasslat utseende. Blommorna är mycket små, vita och flocken har enskilt svepe men saknar allmänt. Frukten är rikligt försedd med krokiga borst vilka lätt hakar fast i förbipasserande betesdjur. Ofta gror växten på hösten och övervintrar som gröna små plantor. Är vintern mild och snöfattig kan den blomma i december månad annars blommar de flesta plantorna i maj juni. Taggkörvel har förekommit tillfälligt ända upp till Norrbotten. De flesta aktuella lokaler finns längs kusterna i södra delen av vårt land, i Skåne samt på Öland och Gotland. Arten behöver milda vintrar för att trivas. Växtplatserna är torra, sandiga och gärna med en viss kalkpåverkan. Trädgårdar, stenbrott, vägkanter, betesmarker med gles vegetation och havsstränder är ställen där taggkörvel kan växa. Arten Taggkörvel Anthriscus caucalis vid en grå sjöbodsvägg söder om Byxelkrok, Böda sn. hotas av ogräsbekämpning och städning av ruderatmarker. På Öland är taggkörvel möjligen ursprunglig på steniga och sandiga havsstränder. För övrigt växer den i trädgårdar, betesmarker med glesare vegetation, stenbrott och på jordhögar. I floraväkteriet finns 60 lokaler. Av dess besöktes fyra lokaler under 2014, samtliga återbesök. Besökslokal: En lämplig lokal för taggkörvel finns i Lindreservatet, Böda sn., ett spännande reservat mer flera ovanliga växter. I betesmarken ca 50 meter norrut från parkeringen växer arten under några tallar / Vegetationen hålls gles av betande och vilande får. Troligen bidrar djuren även till att sprida arten vars frön lätt fastnar i den ulliga pälsen. 5

6 Asperugo procumbens Paddfot NT Arten presenterad i Krutbrännaren , rödlistade växter på havsstrand. Paddfot är fortfarande relativt spridd på Öland, från Borgholm söderut ner till Ås. Vanligen finner man arten på nyupplagda jordhögar, men där är den kortlivad. När högarna växer igen försvinner paddfoten. Den kan även uppträda på steniga havsstränder där den växer på tångvallar. Arten är tydligt kvävegynnad. Även i gårdsmiljöer och trädgårdsland kan den dyka upp. Som mer sällsynt kan den hittas i åkerkanter. Arten floraväktas inte på Öland. Det finns drygt 200 lokaler rapporterade under de senaste 20 åren. Under 2014 rapporterades paddfot från 20 lokaler. Besökslokal: Eftersom paddfot är tillfällig på sina lokaler är det svårt att ge någon Paddfot Asperugo procumbens säker växtplats. Trädgårdstippen för Capellagården, Vickleby sn, brukar årligen hysa paddfot / Många andra intressanta ruderatväxter är genom åren funna i området ex. trädgårdsmålla Atriplex hortensis, korstörel Euphorbia lathyris, äkta vallört Symphytum officinale, broksalvia Salvia viridis, kattmynta Nepeta cataria, ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. villosus, drakmynta Physostegia virginiana, blåverbena Verbena hastata m.fl. Atriplex rosea Silvermålla RE Silvermålla är en ettårig växt som är silvergrå och rikt förgrenad. Plantan kan mäta 100 cm och har blomställningar som utgår från bladvecken. Bladen är rombiska och grunt naggade. De två förbladen som omsluter frukten är rombiska, tandade i kanten och med utskott på ryggsidan. Den kan närmast förväxlas med axmålla A. tatarica eller sandmålla A. laciniata. Axmålla har en blomställning som är bladlös och har otandade förblad. Sandmålla har förblad som är 3-loberade och är tydligt bredare än långa. Silvermålla anses utdöd i Sverige. Den sågs senast 1965 i Uddevalla hamn. På Öland har den flera fynd under 1800-talet då den växte både på havsstränder och i diverse skräpmarker. Den är senast insamlad på Öland 1880 (Färjestaden). Arten skulle kunna dyka upp i vårt land genom en spridning från övriga Europa. Bromus arvensis Renlosta VU Renlosta presenterades i Krutbrännaren om rödlistade åkerogräs. Den var tidigare allmän på Öland och förekom främst i insådda vallar. Även olika skräpoch kulturmarker kunde hysa arten. Under de senaste 10 åren har renlosta blivit 6

7 Rikligt med renlosta Bromus arvensis i åkerkant väster om Kobbskogen, Kastlösa sn. mycket sällsynt på Öland och är endast funnen på tre lokaler; två i kanten av åkrar och en längs en markväg. Under 2014 besöktes en floraväktarlokal för renlosta. Besökslokal: Den enda lokal där renlosta hållit sig kvar under flera år är en sandig åkerkant väster om Kobbskogen, Kastlösa sn / Gräset växer i ett åkerhörn som brukar trädas och där renlosta uppenbarligen trivs. Bromus commutatus Brinklosta EN Brinklosta presenterades i Krutbrännaren om rödlistade åkerogräs. Den har aldrig varit så spridd på Öland som renlostan. Åkerkanter, hamnar och vägrenar är ställen där brinklosta dykt upp, ofta tillfälligt. Under de senaste 10 åren är brinklosta funnen på 7 lokaler fördelade enligt följande; tre åkerrenar, två vägkanter och en vardera jordtipp och gles gräsmark. Under 2014 besöktes en floraväktarlokal för brinklosta. Besökslokal: Norr om Alunvallen, S. Möckleby sn., har brinklosta funnits sedan 10 år. Den växer i en gles, ohävdad gräsvall i kanten av en mindre väg / Varje år sker en viss minskning av förekomsten. Camelina sativa Oljedådra RE Oljedådra är en ettårig ört som tillhör familjen korsblommiga växter (Brassicaceae). Den ogrenade plantan kan bli 80 cm hög och har blad med pillikt, stjälkomfattande bas. Blommorna är blekgula och frukten päronformad med en tydlig mittnerv. Blomningen sker i juli augusti. Den skiljs från sanddådra C. microcarpa på storleken av frön och fruktskida. Hos oljedådra är fröna 1 2,5 mm och hos sandådra 0,8 1,4 mm (observera överlappningen). 7

8 Fruktskidan hos oljedådra är 6 9 mm lång, hos sanddådra 5 7 mm. Dessutom är oljedådrans fruktskida inte lika hård som sanddådrans och den sistnämnda har också en hårigare stjälk. Oljedådra anses utdöd i Sverige. Den växte som åkerogräs samt på ruderatmark och har även odlats som oljeväxt. De senaste fynden i Sverige är från några soptippar där arten var tillfällig, senaste noteringen i Artportalen är från På Öland har oljedådra bara haft enstaka förekomster som åkerogräs och sågs senast 1960 vid Nyby, Källa sn. Eftersom växten endast är tillfällig i vårt land kan ingen besökslokal anges. Camelina microcarpa Sanddådra VU Presenterad i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Sanddådra växer på Öland i sandiga marker som rasbranter vid havet, ruderatmarker, sandtag och åkrar. Det finns 52 floraväktarlokaler, under 2014 besöktes fyra lokaler. Besökslokal: Norr om Kulltorp, Resmo sn, finns ett sandtag öster om landsvägen / där sanddådra hållit sig kvar ett antal år. Carduus acanthoides Piggtistel NT Piggtistel är en tvåårig ört som kan bli 150 cm hög. Bladen är parflikiga med styva taggar. Stjälken är också styvt taggig och blomskaftet har taggiga vingkanter. Blomkorgen är rödviolett och mäter ca 3 cm i diameter. Den kan förväxlas med krustistel C. crispus men denna är mindre taggig och har blad som undertill är vitludna medan piggtistelns blad undertill är gröna med håriga nerver. Även plantor av nicktistel C. nutans skulle kunna leda till förväxling. Nicktistel har lutande blomkorgar och Sanddådra Camelina microcarpa korgskaft som inte är vingkantat. Samtliga nämnda arter kan hybridisera med varandra. Piggtistel förekommer i södra delen av Sverige, i landskapen Skåne, Blekinge, Västergötland samt på Öland och Gotland. Den vill ha torra, kalkrika marker och växtplatserna ska vara varma och soliga. Vägkanter, betesmarker och ruderatmarker är ställen där den kan växa. Piggtistel är ganska sällsynt på Öland och växer främst i vägkanter längs väg 136 från Algutsrum norrut till Borgholm. Den kan även förekomma i diverse skräpmarker som stentippar och liknande miljöer. De senaste 30 åren finns ett knappt 30-tal lokaler rapporterade. Besökslokal: Stentippen vid Höghäll, Högsrums sn., har under flera år hyst piggtistel / Lokalen ligger 8

9 alldeles norr om Ölands högsta naturliga punkt som mäter 55 möh. Centaurium erythraea var. erythraea Flockarun VU Flockarun presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter på havsstrand. Flockarun är relativt vanlig på Öland och växer på sandig mark som gärna får vara något fuktig. På kanten av nygrävda dammar kan växten slå till och förekomma med många hundra plantor. Även längs vägar som uppkommer vid skogsavverkning i Mittlandet, i gamla sandtag och längs stigar i betesmarker kan flockarun finnas. I socknarna Högby och Böda kan sällsynt varieteten huvudarun C. erythraea var. capitatum växa, ofta tillsammans med flockarun. I vårt register finns 385 floraväktarlokaler. Under 2014 besöktes 39 Flockarun Centaurium erythraea var. erythraea i betesmark söder om Lenstad, Torslunda sn. lokaler varav 15 var nyfynd. Besökslokal: Där Industrigatan i Färjestaden slutar finns en jord- och stentipp. Man kör förbi återvinningsstationen och kommer fram till en bommad väg. På fuktig sand i kanten av en mindre vattensamling brukar det växa hundratals plantor med flockarun / Chenopodiastrum murale Gatmålla EN Gatmålla är en ettårig ört som kan bli halvmeterhög. De mörkgröna bladen är vasst tandade och mjöliga undertill. De oansenliga blommorna sitter i yviga klasar i toppen av stjälken och i bladvecken. Blomningen sker från juli till september månad eller längre så länge det är frostfritt. Fröna är skarptandade med finprickigt skal och frukthyllet är svårt att lossa. Gatmålla har många gamla lokaler i södra delen av Sverige främst längs västkusten och i Skåne. Under de senaste 10 åren finns rapporter från Västergötland, Småland, Uppland, Södermanland och Skåne. Växtplatserna är kvävepåverkade miljöer som rabatter, växthus, soptippar och stadsgator. Gatmålla vill ha milda och fuktiga vintrar och är som många andra rödlistade växter konkurrenssvag. På Öland har gatmålla förekommit mycket sällsynt och sågs senast 1942 vid Mörbylånga sockerbruk där den växte på kalkslam. Vill du se gatmålla bör du därför lämpligen ta dig Skåne där den förekommer i centrala Lund. Chenopodium striatiforme Östersjömålla EN Östersjömålla presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Öland hyser huvudbeståndet av 9

10 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Östersjömålla Chenopodium striatiforme väster om avtaget till Norra Sandby, Sandby sn. östersjömålla i Sverige. Främst på östra Öland i socknarna Sandby och Gårdby växer den här och där på öppna, sandiga marker. I vårt floraväkteri finns 35 lokaler varav fem besöktes under 2014, två nyfynd. Besökslokal: Åk gärna hem till oss i Gårdby på östra Öland, Kummelvägen 12. På vår garageuppfart mellan plattorna av ölandskalksten och på trädgårdsgången växer varje år ett 20-tal plantor med östersjömålla / Titta även på praktbyxbina Dasypoda hirtipes som bygger bon mellan stenarna. Erucastrum supinum Kalkkrassing NT Besökslokal: Kalkkrassing varierar mycket mellan åren beroende på sommarregnen. Strax öster om det stora stenbrottet vid Grytehamn, Persnäs sn., fanns goda förekomster med tusentals plantor sommaren 2014 vid koordinat / Euphorbia exigua Småtörel VU Kalkkrassing presenterades i Krutbrännaren , alvarets rödlistade växter. På 10 Öland växer arten i kalkrikt vittringsgrus som periodvis är fuktigt, på kreatursstigar och traktorvägar över alvarmark, jord- och stentippar, gamla stenbrott och sällsynt även som åkerogräs. Det finns nästan 800 fynduppgifter på Artportalen och under 2014 rapporterades 82 lokaler. Småtörel presenterades i Krutbrännaren om rödlistade åkerogräs. Den växer som åkerogräs, i alvarets vittringsgrus och

11 Kalkkrassing Erucastrum supinum i bart vittringsgrus på Stora alvaret. även på stenhögar som uppkommer vid kalkstensbrytning. Det finns 68 lokaler i floraväkteriet varav 9 besöktes under Av dess var fyra nya lokaler. Besökslokal: Lokalerna för småtörel i ruderatmiljö är belägna vid de stora stenbrotten nordost om Albrunna. Där pågår stenbrytning med sprängningar och tunga transporter. Området får därför inte beträdas. En rik lokal finns i närheten på alvaret strax öster om Albrunna lund, S. Möckleby sn., där arten växer i vittringsgrus / Falcaria vulgaris Skärblad EN Skärblad är en flerårig, flockblomstrig växt som kan bli 70 cm hög. De kala bladen är blågröna och vasst sågade i kanten, man förstår att det svenska namnet är väl valt. De små blommorna är vita och har både enskilt och allmänt svepe med syllika blad. Blomningen sker i juli september. Plantorna bildar trassliga bestånd och liknar på håll brudslöja Gypsophila paniculata. Fruktsättning är ofta dålig. Skärblad är spridd i södra Sverige upp till Uppland med flest lokaler i Skåne samt på Öland och Gotland. Den föredrar kalkrika sandeller lerjordar och vill ha ett klimat som är torrt och varmt dvs. stäppartat. Arten växer i åkerkanter men även längs vägar och på ruderatmark. På Öland är skärblad sällsynt med 24 floraväktarlokaler varav fyra besöktes under Arten växer i åkerkanter där den hotas av ogräsbekämpning. I en hårdbetad 11

12 Krutbrännaren 1 (24) 2015 fålla öster om Björnhovda betar nötkreaturen helt av plantorna trots de vassa bladen. Eftersom arten är flerårig med en kraftig pålrot håller den sig ändå kvar i fållan. Några lokaler är belägna i vägkanter där arten tyvärr slås av innan den hinner blomma och eventuellt sätta frukt. Trafikverket är vidtalat om förekomsterna så förhoppningsvis sker en bättring. En ganska rik lokal är belägen längs en gammal banvall, där hotas arten av igenväxning. Besökslokal: Den gamla banvallen väster om Tryggestad, Räpplinge sn., kan vara lämplig / Där har skärblad funnits sedan 1920-talet. Filago vulgaris Klotullört VU Småtörel Euphorbia exigua Klotullört presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. På Öland finns endast en lokal, en grusig parkeringsplats, primärfynd Skärblad Falcaria vulgaris i åkerkant väster om Kvarnkärret, Kastlösa sn. 12

13 början uppträdde arten som åkerogräs men finns numera främst på kyrkogårdar, i parker och trädgårdar. Växtplatserna är ofta kalkpåverkade, torra och fria från högre vegetation. På Öland gjordes första fyndet av luddvårlök 2012 i en betesmark öster om Björnhovda, Torslunda sn. Det var Jan- Olof Petersson som gjorde fyndet. Fållan där arten växer utgörs av en f.d. åkermark. Intressant nog förekommer skärblad och fågelarv Holosteum umbellatum i samma skifte. Troligen har arten funnits länge på platsen men undgått upptäckt eftersom den blommar tidigt och snabbt vissnar ner. Den växer främst längs upptrampade kreatursstigar men beståndet är litet. I april 2014 kunde endast ett 10-tal plantor räknas in. Besökslokal: Fållan öster om Björn- Klotullört Filago vulgaris Besökslokal: På parkeringen öster om Vickleby kyrka / har klotullört visat sig årligen sedan Under 2014 fanns drygt 200 plantor, de flesta i norra delen av parkeringen. Gagea villosa Luddvårlök VU Luddvårlök är en flerårig ört som blir 15 cm hög. Blommorna har 6 gula kalkblad och sitter i en flock. Blomningen sker i mars april. Blomskaften är håriga, något som skiljer luddvårlök från de andra arterna i släktet Gagea. Även utsidan av kalkbladen och stjälken är håriga. De två basala bladen är smala. Förökningen sker dels via groddknoppar som bildas i blomflocken och dels via små sidolökar. Luddvårlök är endast känd från de sydligaste delarna av Sverige (Skåne, Blekinge, östra Småland samt Öland och Gotland). Från Luddvårlök Gagea villosa 13

14 Kalkdån Galeopsis angustifolia på skalgrusbankar vid Bräcke, Bohuslän. hovda, söder om vägen till Tveta / Lokalen är svår att nå eftersom lämplig parkeringsplats saknas i närheten. Galeopsis angustifolia Kalkdån EN Kalkdån är en ettårig växt som tillhör familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Plantan kan bli 30 cm hög och stjälken är mjukhårig. Bladen är smalt lansettlika utan någon tydlig tandning. Den tvåläppiga blomman är purpurröd. Blomningen sker i juli september. Arten kan närmast förväxlas med mjukdån G. ladanum men denna har en stjälk som även är glandelhårig och bladen är tydligt tandade. Kalkdån växer sällsynt i södra Sverige med flest aktuella fynd från Bohuslän, Södermanland och Gotland. Arten växer på skalgrusbankar (Bohuslän) men även på banvallar, i sandtag, vägkanter, åkerkanter och på klapperstensvallar vid havet. På Öland har kalkdån haft en lokal på en klapperstenstrand norr om Sandvik, S. Möckleby sn., där den upptäcktes Tyvärr förstördes lokalen av grustäkt och växten är numera borta från Öland. Vill du se arten bör du ta dig till Bohuslän och de spännande och artrika skalgrusbankarna vid Bräcke, öster om Uddevalla. Gymnocarpium robertianum Kalkbräken VU Kalkbräken presenterades i Krutbrännaren , alvarets rödlistade växter. På Öland finns arten främst på Stora alvaret och längs den västra kusten söder om Grönslunda, Föra sn. Dessutom finns några förekomster i gamla stenbrott. Det finns 54 lokaler i floraväkteriet och under 2014 besöktes fyra lokaler varav två var nyfynd. 14

15 Besökslokal: Det äldre stenbrottet på Greby alvar, Räpplinge sn., hyser flera förekomster av kalkbräken. På de gamla skrotstenshögarna växer ormbunken på flera ställen bl.a. vid / Genista tinctoria Färgginst NT Färgginst är en flerårig ärtväxt (familjen Fabaceae). Den busklika, upprätta plantan kan bli 50 cm hög och saknar tornar. De gula blommorna sitter i klasar i övre delen av stjälken. Kronblad och foder är nästan kala. Blomningen sker i juni juli. Fröna sitter i baljor och dessa öppnas explosivt och kastar ut fröna. Både kvistar och blommor ger en vacker gul färg. Färgginst är troligen en ursprunglig växt i delar av nordöstra Västergötland och södra Halland. Den växer i vägkanter, grustag och på hedmarker. I övriga delar av Sverige är Kalkbräken Gymnocarpium robertianum arten spridd från odling och växer i ruderatmarker men även i vägkanter. Ofta rör det sig då om en annan underart nämligen stor färgginst G. tinctoria subsp. elatior. Den är större än den ursprungligt vilda färgginsten och har även en mer utsträckt blomningstid. På Öland har färgginst några enstaka fynd från ruderatmarker. Troligen rör det sig om underarten stor färgginst men detta är inte helt utrett vad gäller samtliga fynd. Besökslokal: I östra delen av Färjestadens industriområde, nordost om Rökgatan, finns ett område med ursprungligen planterade träd och buskar. Några av dem har föryngrat sig och bl.a. finns ett bra bestånd av färgginst / I detta fall rör det sig om stor färgginst. Gypsophila muralis Grusnejlika EN Grusnejlika är en ettårig nejlikväxt (familjen Caryophyllaceae). Den späda plantan är upprepat grenig och blir knappt decimeterhög. Bladen är smala och blågröna. Blommorna är små och rosa. Blomningen sker i juli september. Arten kan förväxlas med klippnejlika Petrorhagia saxifraga men denna har blommor med både foder och hylsformade högblad. Grusnejlika växer sällsynt i Sverige, från Skåne och norrut till Västmanland. Även från Norrbotten och Västerbotten finns en del fynd. De flesta aktuella lokaler återfinns i Blekinge. Arten växer på kalkfattig, grusig och sandig mark. Grustag, vägkanter, åkrar och ruderatmarker är ställen där den kan växa. Grusnejlika odlas en del och förvildade exemplar är vanligen mer storvuxna och har mer färg i sina blommor. Ofta rör det sig då om endast tillfälliga fynd som snabbt försvinner från lokalen. 15

16 På Öland har grusnejlika rapporterats vid ett tillfälle 1998 då den växte på en trottoar i Borgholm. I detta fall rörde det sig med säkerhet om odlade exemplar och året därpå var arten försvunnen. Vill du se riktig grusnejlika får du alltså ta dig till Blekinge som har flera lokaler. Holosteum umbellatum Fågelarv VU Fågelarv beskrevs i Krutbrännaren , rödlistade växter på sand. Som synes av utbredningskartan finns fortfarande en hel del lokaler för fågelarv på Öland men många av dem är tillfälliga, främst gäller detta lokalerna på Stora alvaret. I vårt floraväkteri finns 213 lokaler och under 2014 besöktes 22 lokaler varav 14 rörde sig om nyfynd. Besökslokal: Längs den gamla banvallen öster om Gårdby sandhed växer fågelarv ganska rikligt i den kalkrika sanden / Hyoscyamus niger Bolmört NT Bolmört är en vanligen tvåårig växt i familjen potatisväxter (Solanaceae). Plantan kan bli meterhög, den är klibbig och illaluktande. Bladen är grovt tandade, något blågröna till färgen och med tydliga nerver. Blommorna är trattlika, smutsgula med violett ådring. Frukten är en lockkapsel med mycket speciellt utseende och innehåller många små, svarta frön. Ofta står plantan kvar som vinterståndare till nästa år. Liksom många andra potatisväxter är bolmört giftig. Den innehåller olika så kallade alkaloider som hyoscyamin, atropin och skopolamin. Bolmört förekommer i södra och mellersta Sverige med spridda Fågelarv Holosteum umbellatum på alvarmark norr om Ekelunda, Sandby sn. 16

17 Bolmört Hyoscyamus niger i en nygrävd vägkant, Gärdslösa sn. fynd ända upp till Norrbotten. Den växer på öppen, kväverik mark och dyker gärna upp när någon typ av störning skett. Fröna kan behålla sin grobarhet under lång tid i jorden. Växtplatserna är kulturpåverkade och kan vara gårdar, vägrenar, hamnar, jordhögar och annan ruderatmark. Ibland kan den växa i åkrar och på strändernas driftvallar. På Öland är bolmört fortfarande ganska vanlig med över 400 rapporterade fynd de senaste 20 åren. Under 2014 rapporterades den från 45 lokaler. Den växer i gårdsmiljöer, på jord- och stentippar, i åkerkanter, längs nygrävda vägkanter osv. Besökslokal: Bolmört är ofta tillfällig på sina lokaler såsom nyupplagda jordhögar och liknande. Öster om Törnbottens by, Algutsrum sn., finns en jord- och stentipp som numera betas av hästar. Där växer bolmört / och andra spännande ruderatväxter. Hästarna brukar som tur är inte vara närgångna. Hypericum humifusum Dvärgjohannesört EN Dvärgjohannesört beskrevs i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Arten uppträdde endast tillfälligt på Öland och sågs senast Den växte i ett sandigt och fuktigt dike men har inte gått att återfinna. Du får därför ta dig till östra Småland, där några lokaler finns, om du vill se arten. Juncus capitatus Huvudtåg EN Huvudtåg beskrevs i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Det finns 33 floraväktarlokaler på Öland, endast en besöktes På de flesta har 17

18 Huvudtåg Juncus capitatus arten varit tillfällig ex. i nyrensade diken, sandtag och på trädesåkrar. I sandtaget öster om Grankullaviks gamla kyrkoväg, Böda sn., har arten funnits sedan Tyvärr kunde ingen huvudtåg hittas vid besök 2014 men den kan förstås dyka upp igen, koordinat / Lathyrus tuberosus Knölvial VU Knölvial är en flerårig ärtväxt som växer i trassliga bestånd. Växten kan bli meterhög men har ett nedliggande växtsätt. Stjälken saknar vingkanter. Bladen sitter parvis, är rundade och har klänge. Blommorna sitter på en långskaftad klase och är rosenröda. Blomningen sker i juli september. De runda rotknölarna är ätliga och den odlades förr som köksväxt. Den kan närmast förväxlas med backvial L. sylvestris och vingvial L. latifolius subsp. heterophyllus men båda dessa har stjälk med två vingkanter. Knölvial är funnen från Skåne i söder till Jämtland i norr. Jorden bör vara näringsrik och gärna lerhaltig. Växtplatserna är åkerkanter, vägkanter, gårdsmiljöer och olika ruderatmarker. Många lokaler är rester efter tidigare odling och växten kan vara långlivad på dessa. På Öland är knölvial sällsynt med sammanlagt ett handfull lokaler och den växer i åkerrenar, ödeåkrar och på soptippar. I floraväkteriet finns 6 lokaler men troligen är växten bara kvar på två av dem. Ingen lokal floraväktades under Besökslokal: Väster om Hagaberg, Räpplinge sn., växer knölvial i kanten av en övergiven åker som ligger omgiven av lövskog / Leonurus cardiaca Hjärtstilla VU Hjärtstilla är en flerårig växt i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Plantan kan bli drygt meterhög och är ofta rikt förgrenad. Bladen är nertill djupt 5- till 7-flikiga medan de övre är mera grunt flikade. Blommorna sitter i kransar, är tvåläppiga och till färgen rosa. Blomningen sker i juli augusti. Hjärtstilla har svårt att klara kalla vintrar då de basala, övervintrande bladrosetterna fryser bort. Två taxa förekommer i Sverige: äkta hjärtstilla L. cardiaca subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla L. cardiaca subsp. villosus. Äkta hjärtstilla har odlats som medicinalväxt. Plantan har ämnen med en lugnande effekt på hjärtrytmen. Stjälken har korta hår på kanterna. Ullig hjärtstilla har i Europa en mer östlig utbredning och förefaller vara härdigare. Stjälken på denna underart är tätt långhårig. Ullig hjärtstilla har dykt upp under senare tid som förvildad och är möjligen idag mer vanlig i odling än 18

19 Hjärtstilla Leonurus cardiaca Krutbrännaren 1 (24) 2015 äkta hjärtstilla. Redan under medeltiden odlades hjärtstilla och en del förekomster vid kloster och kyrkor kan ha rötter långt tillbaka i tiden. Hjärtstilla har fynd i de flesta landskap i Götaland och Svealand med spridda förekomster norrut till Västerbotten. Den växer i olika kulturmiljöer såsom hönsgårdar och gårdsmiljöer men också på utkast, soptippar och sällsynt i vägkanter. För att växten ska fortleva på växtplatsen behöver marken röras om så att nya plantor kan gro. På Öland har hjärtstilla en hel del äldre lokaler på kväverik mark vid gårdar och i olika skräpmarker. Speciellt anges hönsgårdar som lämpliga miljöer. I vårt floraväkteri finns totalt 95 lokaler varav 17 besöktes under 2014 och av dem var fem nya lokaler. På tre lokaler var hjärtstillan borta, troligen pga. igenväxning Av ullig hjärtstilla finns 6 lokaler, majoriteten funna de senaste åren. Besökslokal: Vid den övergivna gården Smedsgärde, Gårdby sn., finns hjärtstilla kvar i den förfallna hönsgården trots att det var många år sedan hönsen pickade här / Observera att platsen lättast nås från Lenstad. På samma lokal är tidigare kattmynta Nepeta cataria funnen men den är inte sedd på många år. Lepidium coronopus Kråkkrassing VU Kråkkrassing är en nedliggande, ettårig ört i familjen korsblommiga växter (Brassicaceae). Plantan är rikt grenad och kan bli några decimeter tvärs över. Bladen är parflikiga. Blommorna är små, vita och visar sig i juli september. Skidorna är små, njurlika med rynkad yta. Växten kan möjligen förväxlas med hamnkrassing L. didymus men denna är tydligt illaluktande. Kråkkrassing har funnits i en stor del av Götaland och Svealand med spridda fynd upp till Västerbotten. I dagsläget är den främst funnen i Skåne, Västergötland samt på Öland och Gotland. Växtplatserna ska vara öppna och kväverika. Gårdsplaner, stenlagda gångbanor, fätrampade betesmarker och tippar är ställen där arten kan hittas. På Öland anges kråkkrassing i Sterner 1986 som allmän något som inte stämmer med dagens läge. I vårt floraväkteri finns 23 lokaler och under 2014 besöktes två av dem. Miljöerna är kväverik trampad mark i fårbeteshage, traktorvägar, gårdsplaner och liknande. Eftersom kråkkrassing kan växa inne på ladugårdsplaner och gårdstun kan den vara något förbisedd då dessa miljöer sällan besöks av botanister. 19

20 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Besökslokal: På traktorvägen söderut från Lenstad by mot Södra utmossen, Torslunda sn., växer kråkkrassing rikligt / Lysimachia minima Knutört VU Knutört presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter på havsstrand. I vårt floraväkteri finns 7 lokaler varav två besöktes under Den växer på fuktig sand i betesmarker, sandtag och ruderatmarker. Besökslokal: Eftersom knutört ofta är tillfällig och inte årsviss på sina lokaler kan den vara svår att finna. En udda lokal finns på Parteby alvar, Kastlösa sn., där arten växer i en betad alvarfuktäng / Den har nästan varit årlig på lokalen sedan upptäcktsåret 2004 (funnen av Crister Albinsson). Malva pusilla Vit kattost VU Vit kattost presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. Den kan finnas i åkrar, gårdsmiljöer, på tippar och havsstränder. I vårt floraväkteri finns 88 lokaler varav 9 besöktes under Besökslokal: En rik lokal för vit kattost finner du i åkerkanter ca 550 m SSV Algutsrum kyrka /O , där några hundra plantor brukar kunna räknas in. Marrubium vulgare Kransborre EN Kransborre är en flerårig ört i familjen Kråkkrassing Lepidium coronopus i fårbeteshage söder om S. Sandby, Sandby sn. 20

21 Krutbrännaren 1 (24) 2015 kransblommiga växter (Lamiaceae). Den enskilda plantan kan bli ett 10-tal år och mäta upp till en halvmeter i höjd. Till färgen är den grågrön med en vitullig stjälk. Bladen är undertill filthåriga, rynkade och naggade i kanten. De vita blommorna sitter i rundade kransar i bladvecken. Blomningen sker i juli september. Blomfodret har 10 likstora, krokböjda flikar som är anpassade för att fastna i förbipasserande djur och på detta sätt sprida de mogna fröna. Arten kan, när den inte blommar, möjligen förväxlas med bosyska Ballota nigra men skiljs på den vitulliga stjälken och den vita bladundersidan. Kransborre har tidigare odlats som medicinalväxt och fanns i äldre tid i de flesta landskap i södra och mellersta Sverige. I nuläget finns stabila populationer endast på Öland och Gotland. Fynd utanför öarna rör sig om tillfälliga förekomster på tippar och i trädgårdar/parker. Kransborre är konkurrenssvag när den ska etablera sig och kräver då öppen, torr och gärna kalkrik jord. Vuxna plantor har större förmåga att härda ut men kan inte sprida sig om vegetationen sluter sig. Troligen kan fröna överleva en tid i jorden vilket uppdykning av plantor på nya lokaler tyder på. Man finner växten vid gårdar, hamnar, bygator men även i rasbranter med kalkgrus och gamla stenbrott. På Öland var kransborre ännu på 1930-talet betecknad som allmän. Med dagens rationella jordbruk saknas de småskaliga Vit kattost Malva pusilla i åkerkant vid Nedre Vannborga, Köping sn. 21

22 störningar som kreaturens tramp gav upphov till och som bidrog både till etablering och spridning av växten. I vårt floraväkteri finns 17 lokaler men växten är utgången från åtminstone 9 av dem. Under 2014 besöktes fyra lokaler. Besökslokal: I Sandviks hamn, Persnäs sn., växer kransborre vid den röda sjöboden / Titta på den västra sidan av boden. Tyvärr klipps ofta plantorna av när gräsmattan ansas. Medicago minima Sandlusern EN Sandlusern presenterades i Krutbrännaren , alvarets rödlistade växter. På Öland växer sandlusern i kalkrika torrängar med gles vegetation, sandiga trädesåkrar och i ett gammalt sandtag. Det finns 7 lokaler i vårt floraväkteri och Sandlusern Medicago minima Kransborre Marrubium vulgare i Sandviks hamn. Persnäs sn. växten är kvar på 6 av dem. Under 2014 besöktes två av lokalerna. Besökslokal: Sydväst om Stora Smedby, Smedby sn., finns ett gammalt sandtag och en sandig åker. Där växer sandlusern men varierar i antal beroende på grödan. De år som åkern ligger i träda brukar sandlusern blomma rikligt, koordinat / Mentha x gracilis Ädelmynta EN Ädelmynta är en flerårig ört i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Den har uppstått som en hybrid mellan åkermynta M. arvensis och grönmynta M. spicata och flera karaktärer hos plantan är intermediära mellan föräldraarterna. Plantan kan bli drygt halvmeter hög och hela växten är väldoftande. Blommorna är rosaröda och sitter i kransar med stora 22

23 kustvägen från Sandvik och norrut, koordinat / Tänk på att se men inte röra denna ovanliga växt Misopates orontium Kalvnos EN Kalvnos presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. På Öland är kalvnos mycket sällsynt och endast sedd vid fem tillfällen under de senaste 10 åren, då tillfälligt på utkast och jordtippar. Någon besökslokal för arten kan därför inte anges men titta gärna efter den om du finner någon trevlig jordhög. Nepeta cataria Kattmynta EN Kattmynta är en flerårig ört i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Plantan kan bli meterhög och är tydligt aromatisk. Bladen är spetsiga med en hjärtlik bas och sågad kant. Blommorna Kalvnos Misopates orontium stödblad. Fodret har fem otydliga och fem tydliga nerver, är kalt nertill och hårigt mot flikarna. Ståndarna är inte utskjutande. Blomningen sker i augusti september. Ädelmynta har spridda förekomster upp till Ångermanland. Den har ursprungligen odlats och det finns flera olika sorter som skiljer sig något sinsemellan. Växten har tidigare uppträtt som ett besvärligt ogräs i bl.a. potatisåkrar. Numera ser man den vid gårdar, på tippar och ruderatmark. På Öland har ädelmynta endast haft en handfull äldre lokaler. Den noterades vid Öjkroken, Köping sn., Där har den inte kunnat återfinnas. Åke Widgren fann en planta 2012 vid ett stenbrott sydväst om Jordhamn, Persnäs sn. Belägget är godkänt av Thomas Karlsson. Besökslokal: Lokalen ovan ligger nära Kattmynta Nepeta cataria 23

24 Korndådra Neslia paniculata är tvåläppiga, vita med rosaröda prickar. Blomningen sker i juli september. Vissa populationer doftar mynta medan andra doftar citronmeliss. Kattmynta har odlats som medicinalväxt sedan medeltiden. Den är tidigare känd från många lokaler i Götaland och Svealand med enstaka fynd längre norrut. Som många andra gårdsväxter har den gått kraftigt tillbaka. I dagsläget växer den sällsynt i gårdsmiljöer men oftare i olika ruderatmiljöer såsom på soptippar, jordhögar och liknande. Jorden ska helst vara öppen, gärna näringsrik men samtidigt fri från annan konkurrens. Arten är självsteril och fruktsättningen är dålig. Fröna förlorar snabbt sin grobarhet i jorden. De enskilda plantor man finner blir därför sällan långlivade. Till detta bidrar deras stora lockelse på katter som både rullar sig i och äter upp växten. Felaktigt benämns och försäljs en del andra Nepeta sp. som kattmynta ex. kantnepeta N. x faassenii och bergnepeta N. racemosa. På Öland har kattmynta förr i tiden haft en hel del förekomster i gårdsmiljöer, vägrenar och stenbrott. Men redan i Sterner 1986 anges endast två lokaler, på båda dessa är arten nu utgången. De senaste 10 åren är den funnen på 8 lokaler, på några av dem har den varit kvar några år. Både i trädgårdar, vägkanter och på olika tippar har växten dykt upp. Under 2014 besöktes fyra lokaler för kattmynta varav den gått ut från en av dem. Besökslokal: Eftersom den ofta är tillfällig på sin lokaler är det svårt att ange någon säker växtlokal. Öster om Törnbottens by, Algustrums sn., har kattmynta funnits under några år. Den växer på en större jord- stentipp som numera betas av hästar / Säsongen 2014 fanns en kraftig planta av kattmynta på lokalen. Neslia paniculata Korndådra EN Korndådra presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. Det finns 39 lokaler i floraväkteriet varav fyra besöktes under På Öland är växten främst ett åkerogräs men den har även påträffats tillfälligt på jordtippar och i liknande miljöer. Besökslokal: Som med andra åkerogräs är det vanskligt att ge någon exakt lokal. Allmogeåkrarna vid Karum, Högsrum sn., brukar hysa en hel del korndådra ex. vid 24

25 / Även andra åkerogräs går att finna där. Ornithopus perpusillus Dvärgserradella EN Dvärgserradella presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. På Öland finns växten inom två områden med fyra dellokaler. Den ena utgörs av sandiga trädesåkrar och den andra av en fårbetad mark på urlakad sand. Den kan även uppträda i vägkanter, i rondeller och liknande miljöer men detta är inte noterat på Öland. Besökslokal: Den fårbetade ljungheden vid Källheden, Glömminge sn., hyser några bestånd med dvärgserradella vid / Oxybasis urbica Bymålla RE Bymålla är en ettårig ört som kan bli drygt en halvmeter hög. Bladen är blanka, triangulära med tvär bas och trubbigt tandade. Blommorna sitter i små gyttringar upptill på stjälken. Blomningen sker i juli september. Fröna har en rundad kant, är nästan släta och glänsande. Växten kan förväxlas med trädgårdsmålla Atriplex hortensis men denna har motsatta blad medan bymållans blad är spiralställda. Bymålla har förr i tiden varit spridd i en stor del av södra Sverige med enstaka utposter längs norrlandskusten. Växtplatserna kunde vara gödselstäder, hamnar, tippar och annan ruderatmark. Den anses utdöd i vårt land men påträffas ibland på soptippar och i liknande miljöer. På Öland var bymålla under 1800-talet inte ovanlig och växte vid gödselupplag och bygator. Växten sågs senast 1945 vid Gillberga, Persnäs sn. Någon besökslokal finns därför inte utan lämpligen får du ta Dvärgserradella Ornithopus perpusillus dig till någon soptipp där växten tillfälligt kan dyka upp. Den sågs på Moskogens avfallsanläggning väster om Kalmar men är numera försvunnen där. På Artportalen är den senaste noteringen från 2012 då bymålla växte på en jordtipp vid Kassmyra, Södermanland. Parietaria officinalis Väggört VU Väggört är en flerårig ört i familjen nässelväxter (Urticaceae). Plantan saknar brännhår, är ofta ogrenad och kan bli upp till 80 cm hög. Bladen är helbräddade, 25

26 långskaftade och sitter strödda längs stjälken. Blommorna kan vara både en- eller tvåkönade och sitter i små gyttringar. Stödbladen är kalklika och fria. Blomningen sker i juni augusti. Väggört kan närmast förväxlas med grenig väggört P. judaica men denna har stödblad som är sammanvuxna nertill. Stjälken är dessutom rikt grenad ända nere från basen med båglika grenar. Väggört har tidigare odlats som medicinalväxt och infördes troligen redan under medeltiden. Den lär ha både laxerande och urindrivande effekt. Som kvarstående efter odling är den under senare år främst funnen i Skåne och Blekinge, med enstaka fynd i Uppland och östra Småland. Den växer på näringsrik, fuktig mark i trädgårdar, parker, längs stadsgator och på jordtippar. På Öland gjordes första fyndet av väggört 2009 vid Ölands Folkhögskola, Torslunda sn., av Crister Albinsson och Jan-Olof Petersson. Troligen har den spritt sig från odlingar i den tyvärr numera försummade kryddträdgården. Den växer här och där i rabatterna på skolan. Besökslokal: I rabatterna på Folkhögskolan vid Ölands Skogsby, koordinat / Petrorhagia saxifraga Klippnejlika EN Klippnejlika är en flerårig ört i familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae). Plantan är mellan en till tre decimeter hög, späd med smala blad och rikt förgrenad. Blommorna är rosa med mörkare ådringar på kronbladen. Fodret är omgivet av hylsformade högblad. Blomningen sker i juni augusti. Arten kan närmast förväxlas med grusnejlika Gypsophila muralis (se ovan under denna art för skiljekaraktärer). Klippnejlika har spridda fynd i södra Sverige (Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Värmland, Södermanland, Uppland, Öland och Gotland). Den är troligen spridd från odlingar och vill ha torra, sandiga växtplatser som hävdas, ofta genom slåtter. Glesbevuxna, sluttande vägkanter är ställen där växten förefaller att trivas. På Öland har klippnejlika en lokal där den funnits sedan Vid den stora dammen i Grönhögen, Ventlinge sn., har växten kunnat fortleva även sedan ruderatmarken gjorts om till golfbana Växtplatsen klipps regelbundet men man brukar kunna hitta enstaka blommande exemplar långt fram på säsongen. Möjligen finns andra förekomster ute på golfbanan men risken att få en golfboll i huvudet gör att man bör avstå från vidare efterforskningar. Klippnejlika är också tillfälligt funnen i vägkanten vid Albrunna perenner, S. Möckleby sn. Besökslokal: Grönhögens golfbana, vid den stora dammens sydvästra ända på en grässluttning växer det sparsamt med klippnejlika vid / Pimpinella major Stor bockrot NT Stor bockrot presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i skogen. Växten sågs senast på Öland 1946 då den växte i vägkanten vid missionshuset i Enerum, Böda sn. På Artportalen finns en fynduppgift 1999 från Alvara, Böda sn., men den är med största sannolikhet felaktig. Vill du se arten får du bege dig till Småland där de närmaste lokalerna finns. Pseudognaphalium luteoalbum Vitnoppa CR Vitnoppa är en ettårig ört som tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Plantan är vitullig och blir 1 4 dm 26

27 hög. Bladen är tunglika. Blommorna sitter i små huvuden och är gula till färgen. Holkfjällen är blekgula och utbredda i frukt. Blomningen sker i juni september. Vitnoppa har äldre lokaler i södra Sverige med utpostfynd upp till Medelpad. Den troddes vara utdöd i Sverige men upptäcktes på en rik lokal på Tjörn i Bohuslän Där växte den på en grusplan vid en hamnanläggning. Vitnoppa är under senare år även funnen på några ställen i Skåne. Arten växer i grusiga planteringar och mellan gatstenar i stadsmiljö. Ytterligare några tillfälliga fynd finns från Halland och Uppland. Växtplatserna ska vara öppna, sandiga, helst kalkfattiga men gärna näringsrika och periodvis fuktiga. På Öland växte vitnoppa under 1800-talet på mellersta Öland i dåligt dränerade bygator men även i sand- och lertag. Senast sågs arten 1935 väster om Stora Frö, Vickleby sn., på en sandbacke nära havet. Vill du se vitnoppa får du alltså ta dig till Tjörn i Bohuslän eller Limhamns torg i sydvästra Skåne. Pulicaria vulgaris Loppört RE Loppört är en ettårig, starkt aromatisk ört i familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Plantan blir upp till 40 cm hög och är gleshårig. Bladen är närmast helbräddade med en smal bas. Blomkorgarna sitter i en kvastlik samling och mäter ca 1 cm i diameter. Både disk- och strålblommor är gula. Blomningen sker i juli september. I Danmark finns strandloppört P. dysenterica men den är flerårig och har blad med hjärtformad bas och längre strålblommor. Släktet Pulicaria har en krans av hopväxta fjäll utanför penseln vilket skiljer det från det snarlika släktet Inula som endast har en hårpensel. Loppört har äldre lokaler i södra Sverige upp till Bohuslän. Den anses vara utdöd i Sverige med senaste fynd från norra Halland år Därefter finns några adventivfynd då den anses vara spridd från odling. Loppört växte på kraftigt kulturpåverkad mark vid öppna gödselbrunnar, bevattningsdammar för kreaturen och liknande miljöer. För sin överlevnad är den beroende av öppen, kväverik och fuktig mark. På Öland har loppört haft en relativt begränsad utbredning under 1800-talet. Den växte vid gårdar och bygator på fuktig, glesbevuxen och kväverik mark. Senast sågs den vid Björnhovda by, Torslunds sn., år 1910 då den växte vid en vattensamling. Loppört odlas bl.a. vid Linnés Hammarby i Uppland där enstaka exemplar brukar slinka iväg utanför odlingarna. Raphanus raphanistrum Åkerrättika NT Åkerrättika presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. På Öland är åkerrättika ganska ovanlig med endast 25 fynd de senaste 10 åren. Den är rapporterad både som åkerogräs, vid nyanlagda vägar och från några jordtippar. Det finns en annan underart, strandrättika, R. raphanistrum subsp. maritimus som har dykt upp på havsstränder på svenska västkusten och i Norge. En odlad växt som fått viss renässans och som kan påminna om vitblommiga exemplar av åkerrättika är oljerättika R. sativus. I Skåne och Halland ingår den, för att minska vissa nematoder, i växtföljden vid odling av sockerbetor. Även i potatisodlingar kan växten användas för att bekämpa parasiter. Blommorna är vita eller lila. Eventuellt kan den dyka upp även på Öland i odlingar så det är läge att spana efter denna växt. 27

28 Besökslokal: Du kan testa att leta i de spännande och ogräsrika åkrarna vid Dyestad, Runsten sn., där åkerrättika växte 2014 vid koordinat / Sagina apetala Fältnarv EN Fältnarv presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. På Öland finns två fynd av arten, båda på grusiga parkeringar. Primärfyndet gjordes 2007 av Tommy Knutsson vid Sandviks camping. S. Möckleby sn. Besökslokal: Västra delen av P-platsen vid Sandviks camping, S. Möckleby sn., vid koordinat / Fältnarv är lättast att hitta i slutet maj till halva juni månad. Salvia verticillata Kranssalvia EN Kranssalvia är en flerårig ört i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Plantan kan bli 80 cm hög och bladen är skaftade med hjärtlik bas. På bladskaftet sitter ofta ett par sidoflikar. Blommorna är tvåläppiga och violetta. Blomningen sker i juni augusti. Växten är inkommen med utländskt vallfrö. Kranssalvia växer på några lokaler i Götaland och Svealand (Skåne, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Uppland samt Öland och Fältnarv Sagina apetala på den grusiga parkeringen vid Sandviks camping, S. Möckleby sn. 28

29 Gotland). Växtmiljöerna är kulturpåverkad mark såsom vägkanter, banvallar, ödetomter och soptippar men den kan även växa på havsstränder (Gotland) och i kalkrika gräsmarker. På Öland är kranssalvia inkommen i sen tid och endast funnen på en handfull lokaler. Vid Tävelsrum, Torslunda sn., har växten funnits sedan Den växte i en vägkant men är där inte sedd efter En vägskrapa skadade beståndet illa 1993 och troligen var det denna händelse som ändade dess liv. Vill du se kranssalvia bör du lämpligen ta dig till Skåne eller Gotland som har några lokaler. Setaria viridis Kavelhirs NT Kavelhirs presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. På Öland finns ett 70-tal fynd de senaste 10 åren. Under 2014 gjordes 10 fynd. Arten kan växa i åkrar, speciellt fodermajsåkrar, där inte många andra mer ovanliga ogräs trivs. Andra miljöer är mer av ruderatkaraktär då gräset växer i trädgårdar, jordtippar och sandtag. Det finns en varietet, stor kavelhirs S. viridis var. major som kan förväxlas med kolvhirs S. italica. Besökslokal: Kavelhirs är ofta tillfällig på sina lokaler men på Capellagårdens komposter, Vickleby sn., kan det vara lämpligt att eftersöka arten / Verbascum densiflorum Ölandskungsljus EN Ölandskungsljus är vanligen en tvåårig ört i familjen flenörtsväxter (Scrophulariaceae). Hela växten är filthårig och kan bli knappt 1,5 m hög. Bladen är nedlöpande vilket gör att stjälken blir vingkantad. Blomställning är ofta kortgrenad och blommorna gula och påfallande stora, mellan 3,5 5,5 cm. De två nedre ståndarna är nästan kala och har långa knappar, 3,5 5 mm. Blomningen sker i juli september. Den kan förväxlas med läkekungsljus V. phlomoides men denna har en rund stjälk utan vingkanter. Ljust kungsljus V. thapsus har vingkantad stjälk men mindre blommor, de mäter 2,0 3,5 cm. De två nedre ståndarna är något håriga och knapparna är mindre, de mäter 2 3 mm. Ölandskungsljus finns sällsynt i främst Skåne och på Öland. Den växer i vägkanter, glesbevuxna betesmarker, grustag, på banvallar och rödfyr (slagghögar efter brytning av alunskiffer). Växtplatserna ska vara torra och gärna kvävepåverkade. Helst ska marken röras om så att vegetationen inte sluter sig. Fröna förefaller bevara sin grobarhet i marken under lång tid. Det finns spridda fynd från södra delarna av Sverige upp till Uppland. I dessa landskap är ölandskungsljus främst funnen på soptippar och annan ruderatmark. Den bildar relativt lätt hybrider med andra Verbascum sp. På Öland växer ölandskungsljus längs vägkanter, på rödfyr, jord- stentippar och i glesbevuxna ängsmarker. Huvudutbredningen är i socknarna Smedby och S. Möckleby. Det finns 64 lokaler i vårt floraväkteri och av dem besöktes tre under Besökslokal: Ett ställe att leta efter ölandskungsljus kan vara den så kallade Bergsstigen vid Degerhamn, S. Möckleby sn. På flera ställen längs leden är arten funnen bl.a. vid / Verbascum lychnitis Grenigt kungsljus EN Grenigt kungsljus är en tvåårig ört i familjen flenörtsväxter (Scrophulariaceae). Plantan blir knappt 1,5 m hög och har en 29

30 grenad blomställning. Bladen är undertill filthåriga och glest stjärnhåriga på ovansidan. Blommorna är gräddvita eller gula med glandelprickar på kronbladen. De två nedre ståndarsträngarna är håriga men knapparna saknar hår. Speciellt gulblommiga exemplar kan förväxlas med praktkungsljus V. speciosum. Men hos denna art är de nedre ståndarsträngarna håriga även på knapparna, kronbladen saknar glandelpunkter och bladen är gråulliga även på ovansidan. Grenigt kungsljus är funnen i de flesta landskap i Götaland och Svealand med enstaka fynd upp till Norrbotten. Den växer på öppen, torr och störd mark såsom vägkanter, banvallar, betesmarker och diverse ruderatmark. Även denna art kan lätt bilda hybrider med andra Verbascum sp. Grenigt kungsljus Verbascum lychnitis vid Neptuni åkrar, Böda sn. På Öland är grenigt kungsljus en i sen tid inkommen växt med första fynd Det fynd från 1959 som finns omnämnt i Sterner 1986 är ombestämt till praktkungsljus. Det finns 13 lokaler i floraväkteriet varav fyra besöktes under De flesta lokaler är belägna i vägkanter och några är av mer ruderatkaraktär. Besökslokal: Norr om Byxelkrok, Böda sn., är grenigt kungsljus årligt. Arten växer i vägkanten som löper förbi Neptuni åkrar (se foto). Växten flyttar sig något mellan åren men prova att leta vid / Veronica triphyllos Klibbveronika VU Klibbveronika presenterades i Krutbrännaren , rödlistade växter i sandiga marker. Växten är fortfarande relativt spridd på Öland och växer i sandiga åkrar, sandtag, trädgårdsland, uppsparkade sandiga gropar i betesmarker och på sandhögar. Det finns 136 lokaler i floraväkteriet och av dess besöktes 15 lokaler under Besökslokal: I östra delen av slänten strax söder om muren vid Vickleby kyrka har klibbveronika funnits ett antal år / På denna lokal sker blomningen tidigt. Vicia villosa Luddvicker VU Luddvicker presenterades i Krutbrännaren , rödlistade åkerogräs. Luddvicker är fortfarande spridd på Öland med 200 lokaler i floraväkteriet. Av dess besöktes 18 lokaler under Arten växer i sandiga åkrar och betesmarker, vägkanter och även i ruderatmiljöer. Besökslokal: Väster om Lilla Frö, Resmo sn., finns en sandig trädesåker 30

31 Klibbveronika Veronica triphyllos där det brukar växa en del luddvicker / Enstaka plantor är vitblommiga (se foto). Viola alba Silverviol CR Silverviol är en tidigblommande viol som redan i april visar sina vita, väldoftande blommor. Den har utlöpare men dessa slår inte rot. Den växer i kanten av buskage på mullrik mark som tidigt värms upp av vårsolen och skyddas från kalla vindar. En viss markstörning verkar gynna växten. Silverviol har en mycket begränsad utbredning och finns endast i Borgholm och söderut mot Borga hage vilka är de enda växtplatserna i Norden. I kanten av beteshagar, längs stigar, på gravfält och små gläntor i lövskog är ställen där silverviol kan växa. Det finns även en del förekomster i villaträdgårdar i Borgholm där den växer på grusgångar, i rabatter och i kanten av buskage. Eftersom arten har skyddade lokaler i Artportalen ger vi ingen exakt besökslokal. Vill du se silverviol är du välkommen att följa med oss och floraväkta den, hör i så fall av dig. Det finns 32 lokaler i floraväkteriet och av dessa besöktes 7 under Referenser: Lyhagen, R Oljerättika en förbisedd kulturväxt. Svensk Bot. Tidskr. 104:4. Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Sterner, R Ölands kärlväxtflora. 2:a reviderade upplagan. Stockholm. Otryckta källor: Artportalen Artdatabanken artfaktablad artfaktablad/ Den virtuella floran Luddvicker Vicia villosa 31

32 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Grådådra Alyssum alyssoides Vittåtel Aira caryophyllea Taggkörvel Anthriscus caucalis Paddfot Asperugo procumbens Piggtistel Carduus acanthoides 32 Flockarun Östersjömålla Sanddådra Centaurium erythraea Chenopodium Camelina microcarpa var. erythraea striatiforme

33 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Kalkkrassing Erucastrum supinum Småtörel Euphorbia exigua Kalkbräken Gymnocarpium robertianum Skärblad Falcaria vulgaris Bolmört Huvudtåg Fågelarv Hyoscyamus niger Juncus capitatus Holosteum umbellatum Knölvial Lathyrus tuberosus 33

34 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Hjärtstilla Leonurus cardiaca Kråkkrassing Lepidium coronopus Vit kattost Malva pusilla Kransborre Marrubium vulgare Korndådra Neslia paniculata 34 Åkerrättika Raphanus raphanistrum Kavelhirs Setaria viridis Ölandskungsljus Verbascum densiflorum

35 35 Klibbveronika Veronica triphyllos Luddvicker Vicia villosa Artrik vägkant mellan Tveta och Gårdby, flera rödlistade växter kan påträffas i denna miljö. Kartorna visar fynd rapporterade på Artportalen mellan 1986 till Kartor framtagna av Thomas Gunnarsson.

36 En guide till Ölands växtvärld Krutbrännaren 1 (24) 2015 Nu kan du köpa denna nyutkomna bok där 67 besöksmål presenteras med tonvikt på de kärlväxter som du kan finna där. Boken är på 228 sidor med mjuka pärmar och kan lätt följa med dig ut i fält. Drygt 800 växter omnämns i texten. Detaljerade kartor för alla besöksmål ger god vägledning. För speciellt intressanta växter finns GPSpunkter angivna. Boken är rikt illustrerad med foton av miljöer och öländska växter. I inledande kapitel får du en presentation av öländska naturtyper. Du köper boken via SBF-förlaget. Gå in på och klicka dig till fliken Försäljning. Pris exklusive frakt 150 kr. Boken finns även till salu på Naturbokhandeln i Stenåsa, samt hos bokhandlare i Borgholm och Kalmar. Vägbeskrivning Sväng in på Sandkullevägen strax söder om Bygdegården i Norra Möckleby. Kör väs t erut ca 100 m, sväng 90 grader åt höger och parkera efter 150 m nära lekplatsen i slutet av vägen. Naturtyper Betad torräng på sand, delvis kalkpåverkad, gammalt sandtag. Lokalbeskrivning Norr om Sandkullevägen finns en mindre, hästbetad mark med flera ovanliga 40. Sandkullevägen Sandkullevägen växter och svampar. Den gamla järnvägsvallen går genom området och sandtäkt har bedrivits vilket har lämnat spår i form av branta, sandiga slänter. Där lönar det sig bäst att leta efter de art er som nämns. Sanden är delvis kalkrik med tanke på en del av de arter som påträffas. Speciella arter Fågelarv, sandglim, grådådra, klibbveronika, ölandsstarr, flera arter jordstjärnor. Förslag till vandring Gå norrut från parkeringen och öster om lekplatsen. Vid 1 ( / ) växer stjälkröksvamp. I den ohävdade delen av ängsmarken ( / ) breder ett stor bestånd med bukettros ut sig. Passera under stängslet runt betesmarken och fortsätta åt norr ( / ) med gott om ölandsstarr. Strax ser du slänterna efter sandtäkten och den gamla järnvägsvallen. Gå ner i gropen 2 ( / ) och fingranska den västligaste av de två slänterna. Där finns de flesta rara växterna och svamparna. I den delvis bara sanden växer fågelarv, sand glim, fältsippa, knölsmörblomma, grådådra (främst norra delen på bar sand / ), sandvita, mandelblomma, backfingerört, liten femfingerört, klittviol ( / ), backtrift, oxtunga, pukvete, klibbveronika ( / ), vårveronika, fältmalört, dvärgmaskros, ölandsstarr, sandtimotej, sandsvingel och knölgröe. Bland röksvamparna är följande arter funna: fransig jord stjärna, naveljordstjärna, liten jordstjärna, stäppjordstjärna, säckjord stjärna och dvärgjordstjärna. Du kan följa den gamla järnvägsvallen tillbaka mot bilen när du sett dig mätt på allt som lokalen har att erbjuda. Säsong Kärlväxterna i april juni, jordstjärnorna är som bäst i oktober. Sandkullevägen Sandglim Silene conica & grådådra Alyssum alyssoides. Vet du att Ölands järnväg var smalspårig och blev aldrig elektrifierad. Den sträckte sig från Ottenby i söder till Böda i norr och mätte totalt 151 km. Järnvägen byggdes i början av 1900-talet och övergick i statens ägo Även tågfärjetrafik fanns mellan Kalmar och Färjestaden från 1947 och fram till järnvägens nedläggning Det mesta av godset på järnvägen var sockerbetor som transporterades till bruket i Mörbylånga. Från början trafikerades banan med ånglok, dessa ersattes successivt från 1941 med rälsbuss. Med ånglok var den maximala hastigheten 35 km/h. Tyvärr bröts järnvägsrälsen snabbt upp efter nedlägg ningen Men flera av stationerna finns kvar och tjänstgör idag som privatbostäder. Du ser den gamla järnvägsstationen i Norra Möckleby om du tittar norrut. från från punkt Ett uppslag ur utflyktsboken. 36 En guide till Ölands växtvärld

37 Krutbrännaren 1 (24) 2015 Årets växt 2015 ögonpyrola Moneses uniflora Svenska Botaniska Föreningen har 2015 utsett ögonpyrola till årets växt. Ögonpyrola är en flerårig ört som blir 5 15 cm hög. De vintergröna bladen är rundade, kortskaftade och med en sågad kant. Bladen sitter oftast tre tillsammans och bildar som en rosett nära markytan. Den ensamma, lutande blomman sitter i stjälkens topp. Blomman är vit, väldoftande och har fem, vågiga kronblad som är sammanvuxna längst ner. I förhållande till växten i övrigt är blomman oproportionellt stor. Blomningen sker i juni juli. Kapseln är upprätt. På Öland är ögonpyrola tämligen sällsynt och finns mest i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Den växer i äldre barrskog, helst gran, på lite fuktigare sand. Dynsvackor innanför kusten är exempel på ställen där man hittar ögonpyrola. Rapportera dina fynd av ögonpyrola under 2014 på Ange biotop och antal plantor. Mer information om Årets växt finns att läsa på Svenska Botaniska Föreningens hemsida Ögonpyrola Moneses uniflora, i Bödaskogen Årets växt ögonpyrola Moneses uniflora 37

38 Dansk stensöta Polypodium interjectum på ny lokal av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Krutbrännaren 1 (24) 2015 Under vintern behöver inte botaniken ligga i träda. Så länge det är snöfritt, vilket ofta är fallet på Öland, kan man ge sig ut och leta växter. En och annan röksvamp brukar det också bli. Några dagar före julhelgen 2014 besökte vi den spännande så kallade hasselkarsten på nordöstra delen av Stora alvaret, Sandby sn. På några ställen finns fina, plana kalkstenshällar som är genomdragna med djupa sprickor. Vi fann en del stensöta Polypodium sp. med välutbildade sporgömmen så några blad fick följa med hem i en plastpåse. Väl hemma konstaterade vi att det i ett fall var dansk stensöta P. interjectum som vi funnit. Sporgömmena hade 2 3 basalceller (ljusa och tunnväggiga) och 7 9 annulusceller (färgade och tjockväggiga). Det fanns även vanlig stensöta P. vulgare bland beläggen med 0 1 basalceller och annulusceller. Vi återvände 5 januari för att fotografera växtmiljön och samla mer. I hasselkarsten och dess omgivningar fann vi sju mindre grupper av danska stensöta. Dessutom hittade vi något som såg ut som hybriden dansk stensöta x stensöta P. interjectum x vulgare (felslagna sporer och skrumpna sporgömmen). Dansk stensöta är svår att i fält skilja från stensöta. Om växtplatsen är kalkrik kan det vara lönt att titta mer på stensötor. En ledtråd kan vara att primärflikarna på dansk stensöta är längre. Detta var tredje lokalen på Öland för dansk stensöta. En lokal finns i karstmiljö längs Resmozonen och en i en rik ädellövskog väster om Vickleby. Dansk stensöta Polypodium interjectum i hasselkarsten. 38 Dansk stensöta Polypodium interjectum på ny lokal

39 Ölands Botaniska Förening Program april september 2015 Lördag 9/5 Torsdag 28/5 Fredag 5/6 till söndag 7/6 Söndag 14/6 Lördag 4/7 Tisdag 21/7 Fredag 21/8 till söndag 23/8 Inventering av Köpingsrutan. Samling vid kyrkan i Köpingsvik. Tid: Medtag matsäck. Ledare: Ulla-Britt Andersson Vi floraväktar storviol. Samling vid nya p-platsen till Arontorps NR ca 300 m öster om Tveta gård. Tid: Medtag kvällsfika. Ledare: Ulla-Britt Andersson Inventeringsläger med floraväkteri. Vi bor på Äleklinta gård och inventerar i de närbelägan, obokade rutorna. Boendet är redan fullbokat men du är välkommen att följa med under någon av dagarna. Hör av dig till Ulla-Britt om du är intresserad. De vilda blommornas dag. Lätt vandring vid Ismantorps borg. Samling vid p-platsen till borgen. Tid: Medtag fika. Ledare: Ulla-Britt Andersson Exkursion till alvaret väster om Skarpa Alby. Samling vid p-platsen i Skarpa Alby (SV delen av byn). Tid: Medtag fika. Ledare: Ulla-Britt Andersson Exkursion till Gårdby sandhed. Samling vid p-platsen i norra delen av sandfältet. Tid: Ledare: Ulla-Britt Andersson Inventeringsläger med floraväkteri på norra Öland. Vi bor i Grankullaviks stugby. Endast någon enstaka plats på boendet kvar Hör av dig snarast till Ulla-Britt om intresse finns. Vill du delta i spontana exkursioner eller få reda på vad som händer i naturen? Anmäl dig till vår mejl-lista genom att skicka e-post till: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Glöm inte att gå in på vår hemsida Där finns en aktuell blogg om floran på Öland. Dessutom finns en massa annan nyttig information om föreningen och botanik i allmänhet. Lösenordet för att nå sidorna med material från bl.a. studiecirkeln i Flora Nordica är floradisk. Gå med i vår Facebook-grupp. Begär inträde i Ölands flora.

40 Krutbrännaren nr. 1 / 2015 Floraväktarrapport 2014 växter i människans närhet av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson...sid 3 Bokpresentation...sid 36 Årets växt 2015 ögonpyrola Moneses uniflora... sid 37 Dansk stensöta Polypodium interjectum på ny lokal av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson... sid 38 Program... sid 39