Krutbrännaren. Nr Årg 21 BOTANISKA FÖRENING

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg 21 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

2 Krutbrännaren Årgång 21, 2012 nr. 1 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2012 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgiro eller bankgiro Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ullabritt.oland@gmail.com Tommy Knutsson (v.ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.knutsson@telia.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Elna Hultqvist (kassör) Slottsgatan 23, Borgholm. Tel / E-post: elna.hultqvist@swipnet.se Tomas Burén Adelgatan 11 A, Kalmar. Tel / E-post: tomas.buren@netatonce.net Kenneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@telia.com Helena Lager Sandgårdsborg 105, Färjestaden. Tel. 0485/ E-post: helena.lager@gmail.com Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom få en bild över arternas utbredning och frekvens. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslagsbild: Näbbtrampört Polygonum oxyspermum vid Alvara. Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson

3 Floraväktarrapport 2011 av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Årets floraväktarrapport koncentrera sig på rödlistade kärlväxter som du finner på havsstränder eller i dess omedelbara närhet är utsett till havets år så vi i styrelsen tyckte att det kunde vara ett lämpligt tema för årets rapport. Dessutom är den öländska kusten utsatt för exploatering. Kommunerna vill minska på strandskyddet för en stor del av kusten, idag är strandskyddet 300 meter från kustlinjen. Både strandnära bebyggelse i form av fritidshus och permanentboende trycker på. Det känns därför extra angeläget att behandla de rödlistade kärlväxterna på våra havsstränder. Asperugo procumbens paddfot NT Paddfot tillhör familjen strävbladiga växter Boraginaceae. Det svenska namnet är synnerligen välfunnet, frukten liknar verkligen foten hos en padda. Växten är ettårig och gror på hösten. Den bildar stora, trassliga bestånd efterhand som den växer till. Stjälken är rikligt försedd med hakborst vilket gör att den kan klänga på omgivande vegetation. Bladen är lansettlika, blommorna är små och mörkblåa. Blomningen är utsträckt mellan maj september. Frukterna hakar lätt fast i förbipasserande människor och djur som på så sätt bidrar till växtens spridning. Paddfot är funnen i en stor del av Sverige men har gått tillbaka i många landskap. I dagsläget är det på Öland, Gotland och i Bohuslän som man har störst chans att träffa på arten. Den växer på kvävepåverkad, öppen jord ofta ruderatmark. Men den kan också påträffas på havsstränder (tångvallar), åkermark och i trädgårdar. Hot mot arten är ökad ogräsbekämpning och uppstädning av ruderatmiljöer. Paddfot är konkurrenssvag och vill helst inte dela sin växtplats med mer storväxta grannar. På Öland är paddfot känd sedan länge och i Sterner 1986 uppges den vara allmän men saknas i socknarna Källa och Gårdby. Växtmiljöerna är kväverika och finns ofta nära bebyggelse men den påträffas också längs stränderna på tångvallar. Den bedöms vara något på tillbakagång. Från 2001 och framåt finns 187 fynd av paddfot på Artportalen. De flesta lokalerna beskrivs som jord- och gödselhögar, åkermark, trädgårdar och liknande. Men det finns också en del fynd från stränder med tångvallar och från sandstränder. Blir torkan för svår kan hela växten vissna ner eftersom rotsystemet ligger ytligt. Besökslokal Som med alla ettåriga växter är det vanskligt att ge en säker lokal med paddfot. Många jordhögar med paddfot är kortlivade och kan vara bortschaktade inom någon timme efter besöket. Ett ställe där arten funnits i flera år är några större jordhögar NNO Isgärde, Glömminge socken. Strax öster om väg 136 och norr om en transformatorstation ligger ett ruderatområde / Där kan det löna sig att titta efter paddfot. Besöker du lokalen kan du också passa på att floraväkta sammetsbockrot Pimpinella saxifraga ssp. nigra som växer alldeles i närheten. 3

4 Astragalus danicus strandvedel EN Strandvedel är en småvuxen, perenn ärtväxt med ett nedliggande växtsätt. Den har parbladiga, grågröna blad med uddblad och blomklasar som utgår från bladvecken. Blommorna är rödlila till färgen. Den är tidigare funnen i en del sydliga landskap men har i dagsläget endast lokaler i Bohuslän och på Gotland. Växten anses ha kommit in med sjöfarten och växer på kustnära, torra, hävdade ängsmarker. Igenväxning anses utgöra hot mot arten. På Öland finns två belägg från 1935 då arten samlades i Glömminge, ingen närmare lokal angiven. Det var Anders Mohlin respektive Gunnar Harling som båda samlade arten oberoende av varandra. Belägg finns på Riksmuseet i Stockholm respektive herbariet i Göteborg. I boken Växter från havsstrand och strandäng av Gullan Gregoriusson utgiven 1979, finns en avbildning av strandvedel. Författarinnan uppger att hon och hennes man under en cykeltur på Öland fann växten på en strandäng vid Kalmarsund! Tyvärr har fyndet inte kunnat bekräftas men det kanske inte är helt omöjligt att växten kan finnas kvar någonstans längs Ölands västra kust. Hedersomnämnande till den som hittar strandvedel på Öland. Vill du se växten kan du lämpligen åka till vår grannö Gotland närmare bestämt Varvsholmen vid Klintehamn där strandvedel funnits sedan slutet av 1800-talet. Atriplex pedunculata saltmålla EN Saltmålla är en ettårig och vårgroende art. Hela växten är mjöligt gråaktiga och blir cm hög. Stjälken kan vara något grenad vid basen och bladen är helbrädda- 4 de. Frukten har ett karakteristiskt utseende, den är långskaftad med tre flikar varav två är större och utåtböjda. Saltmålla finns i södra Sverige: Skåne, Halland, Bohuslän och på Öland och Gotland. Biotoperna är oftast hävdade havsstrandängar där den kan växa i skonor tillsammans med andra salttåliga växter. Den är konkurrenssvag och är beroende av att vegetationen är gles och kortbetad. Den missgynnas av övergödning då andra mer storväxta arter tar över. Kreaturens tramp gör att den ettåriga saltmållan har lättare att etablera sig på blottad mark. På Öland gjordes primärfyndet 1815 av Abraham Ahlqvist. Saltmålla anges i Saltmålla Atriplex pedunculata vid Södviken

5 Sterner 1986 som tämligen sällsynt och i försvinnande på den västra kusten. Vid Röhälla, Glömminge socken, fanns i slutet av 1800-talet vidsträckta bestånd med saltmålla men 1981 hade den i det närmast försvunnit, utkonkurrerad av blåmålla Chenopodium glaucum. I dagsläget finns två lokaler i Mörbylånga och tre i Borgholms kommun, samtliga på Ölands östra kust. Samtliga lokaler är betade och saltmållan delar sina växtplatser med saltört Suaeda maritima och glasört Salicornia europaea. Besökslokal En lämplig lokal att besöka är den välbetade sjömarken vid Södviken, Persnäs socken. Observera att lokalen har fågelskydd med beträdnadsförbud t.o.m. den 31 juli. På lokalen finns förutom saltmålla en hel del andra intressanta arter såsom ljungsnärja Cuscuta epithymum, strandnål Bupleurum tenuissimum (riklig vissa år), dvärgsäv Eleocharis parvula, stor sötväppling Melilotus altissimus, säfferot Seseli libanotis, baltisk strandmalört Seriphidium maritimum ssp. humifusum och sumpgentiana Gentianella uliginosa. Persnäs sn, Södviken , plantor plantor plantor plantor Hulterstad sn, Ören , plantor plantor Bredsätra sn, Kapelludden , plantor plantor plantor plantor Bassia hirsuta luddmålla RE Luddmålla är en ettårig ört som nertill ofta är grenad. Den kan bli drygt 30 cm hög och som namnet antyder kan den vara mer eller mindre hårig. Blommorna sitter i axlika samlingar som växer till efter blomningen. Blomningen sker mellan juli till september. De fem hyllebladen växer till och omsluter nöten. Delar av växten blir med tiden spiralvridna på ett karakteristiskt sätt. I tidigt stadium kan den närmast förväxlas med saltört Suaeda maritima. Luddmålla är numera utgången från vårt land och noterades senast från Skåne 1928 (Trelleborg). Växtplatserna är skyddade havsstränder där luddmålla växer i saltfrätor och på annan vegetationsfri mark. Arten är konkurrenssvag och varierar kraftigt mellan åren. Idag får man närmast åka till Danmark för att se luddmålla. På Öland och i Sverige gjordes primärfyndet av luddmålla 1816 av Johan Peter Rosén. Det var på schäferiängen vid Ottenby, Ås socken, som han gjorde sitt fynd. Under de följande decennierna kunde man finna luddmålla på stranden söder om Södra lunden. Arten växte dels nära stranden på sand, dels något hundratal meter från havet 5

6 på öppna ytor där den kunde växa närmast på hällmark. Många var de botanister som vallfärdade till Öland för att få den åtråvärda växten i sitt herbarium. Dessutom kunna man genom dubbletter av belägg byta till sig andra rara växter. Den senaste gången som luddmålla sågs på Öland var Växten fridlystes 1935 för att hindra fortsatt samlande men det var drygt 10 år för sent. Nu kanske inte botanister direkt utrotade luddmållan men visst måste det omåttliga samlandet ha tärt på beståndet. Arten är i sen tid eftersökt inom området utan några fynd. Blysmus compressus plattsäv NT Plattsäv är ett flerårigt halvgräs som bildar utlöpare. Strået kan bli 40 cm högt men vanligen är det kortare, cm. I dess topp sitter en plattad axsamling med småax i två rader. Axfjället mäter 3 5 mm och är spetsigt, rödbrunt till färgen med en grön mittnerv. Nöten är mörkbrun, ca 2 mm lång och har långa kalkborst. Bladen är 2 4 mm breda, plattade med sträva kanter. Plattsäv finns från södra Sverige och går upp till Dalarna Gästrikland. Den är vanligast längst våra kuster men kan också växa i inlandet. Växtplatserna är fuktiga, öppna och ofta hävdade genom bete. Arten föredrar kalkrik mark. Den kan växa i kalkfuktängar, rikkärr och på strandängar. Även badplatser där slitage från besökarna håller vegetationen nere och vägkanter med sen slåtter kan hysa plattsäv. Arten är konkurrenssvag och beroende av någon slags hävd som håller tillbaka mer högvuxen vegetation. Den har minskat inom delar av sitt utbredningsområde främst på fastlandet medan bestånden på Öland och Gotland klarat sig bättre. På Öland har plattsäv funnits sedan länge och den betecknas i Sterner 1986 som 6 allmän. Miljöerna där den växer anges vara kalkrika fuktängar, ofta betade. Den uppträder också på havsstränder, i försumpade sandtag, på fuktiga stigar och i liknande miljöer. Från inventeringen finns ca 100 fynduppgifter av plattsäv varav ca hälften kan betecknas som strandängar. Många av fynden är från Stora alvaret där arten växer i kalkfuktängar. Besökslokal En lämplig lokal att besöka är Beijershamn, Vickleby sn. Denna misslyckade hamnanläggning från 1800-talet är numera ett fåglarnas paradis. De senaste dryga 10 åren har området blivit förtjänstfullt restaurerat. Röjningar har skett och numera betas stora delar av markerna till fromma för både fauna och flora. Om du går norrut från fågeltornet (det som ligger närmast parkeringen) har du fina bestånd av plattsäv strax väster om stigen som leder ut mot den f.d. hamnpiren / Blysmus rufus rödsäv NT Rödsäv är ett flerårigt halvgräs som bildar utlöpare. Strået mäter 5 30 cm och i dess topp sitter en 5 10 mm lång, plattad axsamling med 3 8 småax i två rader. Axfjället mäter 4 6 mm och är trubbigt, mörkbrunt till färgen. Nöten är gulbrun, 3 4 mm lång och saknar oftast kalkborst. Bladen är 1 2 mm breda, trinda och med släta kanter. Rödsäv växer på havsstrandängar längs vår kust från Bohuslän upp till Uppland. Växtplatserna är nästan alltid kustnära, oftast hävdade genom bete och mer eller mindre saltpåverkade. Den har minskat från flera av våra landskap vilket de nyligen avslutade landskapsinventeringarna har bekräftat. Liksom andra konkurrenssvaga växter missgynnas den av minskad hävd som leder till igenväxning.

7 På Öland anges rödsäv som tämligen allmän i Sterner Den uppges växa på havsstränder i mer skyddade lägen, underlaget består ofta av morän. Sällsynt kan den påträffas på det inre av Öland. Från inventeringen har vi endast ett 15- tal fynd av rödsäv, samtliga från hävdade havsstrandängar. Kanske är den förbisedd? Blir växten avbetad är den mycket svår att upptäcka. Besökslokal En lokal väl värd att besöka är Östra hamnen, Föra socken / På den välbetade strandängen finner du rödsäv och en hel del andra hävdgynnade arter. Se upp för de nyfikna ungdjuren som kan gå hårt åt din bil med demolerade backspeglar som resultat. På stranden växer även mindre bestånd av kotula Cotula coronopifolia. Vill du se de stora bestånden på ön Sillgrund som ligger söderut från Östra hamnen får du ha med dig eget flytetyg och vänta tills fågelskyddet upphört (31 juli). Botrychium lunaria månlåsbräken NT Månlåsbräken är ormbunksväxt som har två bladskivor, en steril och en fertil (med sporgömmen). Plantan blir 5 30 cm hög. Den sterila bladskivan är fäst strax nedom mitten och uppdelad i solfjäderlika flikar, till färgen är den grön. Sporgömmena mognar ut i juni juli månad. Månlåsbräken växer i hela Sverige, den går även upp till fjällen. Biotoperna är oftast naturbetesmarker eller slåtterängar. Men den kan också växa i skogar, på klippor och skogsvägar. Den hotas av igenväxning och konstgödsling. Ofta växer olika Botrychium-arter tillsammans, hittar du en art kan det löna sig att leta efter andra låsbräknar. På Öland växer månlåsbräken främst på betade torrängar, marken kan både vara mer kalkfattig eller kalkrik. Även på sandiga havsstränder, i sandstäpp och hässlen kan man hitta arten. På Stora alvaret växer den på torrängsryggar med enbuskar, sällsynt kan den växa i karstsprickor. Den varierar påtagligt både i storlek och antal mellan åren och kan vara svårupptäckt. Månlåsbräken anges som tämligen allmän i Sterner 1986 vilket förefaller vara en överdrift i dagsläget. Den verkar nästan helt försvunnit från sina lokaler längs Ölands västra kust, från Räpplinge socken och söderut. Från inventeringen finns ett 40-tal lokaler, ca hälften kustnära på betade, sandiga stränder och hälften från Stora alvaret. Enstaka fynd finns från ädellövskogar och hässlen (hasselskogar). Besökslokal En lämplig lokal att leta månlåsbräken på är de spännande strandängarna vid Kesnäsudden, Högby socken. Där har vi årligen funnit arten på den artrika sjömarken / I närheten kan du även finna trubbstarr Carex obtusata. Botrychium multifidum höstlåsbräken NT Höstlåsbräken utvecklar sina sporgömmen i augusti september dvs. betydligt senare än sina släktingar. Den sterila bladskivan är långskaftad och utgår från plantans bas, ofta ligger den tryckt mot marken. Till färgen är den brett 3-kantiga bladskivan mörkgrön. Eftersom den är läderartad kan den övervintra och ersätts nästa år med ett nytt, fräscht blad. Höstlåsbräken är något vanligare i de norra och mellersta delarna av Sverige. I södra Sverige blir den betydligt sparsammare och saknas i flera landskap. Arten växer på sandiga, 7

8 magra och öppna marker som är hävdade genom bete eller slåtter. Viss störning förefaller gynna arten. Hot är igenväxning pga. minskad hävd och kvävegödsling som leder till igenväxning av de magra marker där höstlåsbräken växer. På Öland gjordes primärfyndet av höstlåsbräken av Rolf Zetterström 1934 på Munketorps strand, Högby socken. Belägg finns på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Arten är sedan dess påträffad på endast fem lokaler, samtliga i de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Lokalerna ligger nära havet där arten växer på glest gräsbevuxna sanddyner. Slitage från badgäster kan ersätta hävd från betesdjurens mular och klövar. Besökslokal I nuläget finns endast två kända öländska lokaler för höstlåsbräken, en vardera i socknarna Böda och Högby. Ost Ölandsgården, Böda sn, i en Höstlåsbräken Botrychium multifidum ost Ölandsgården 8 dynsvacka nära stranden växer höstlåsbräken årligen. Antalet varierar, som mest växer ett 50-tal plantor alldeles bredvid en stig / Lokalen är ohävdad men närheten till stigen gör att arten kunnat hålla sig kvar i över 30 år. Botrychium simplex dvärglåsbräken EN Dvärglåsbräken har en steril bladskiva som utgår från basen. Färgen är ljusgrön och bladet har få, njurlika flikar. Plantan är liten, endast 0,5 10 cm hög. Sporsamlingen är ganska gles. Den ringa storleken gör att dvärglåsbräken är mycket svårupptäckt. Försommartorka missgynnar växten som då kan vara omöjlig att finna. Antalet plantor och storleken på dem varierar påtagligt mellan åren. Det är den mest ovanliga av våra låsbräkenarter och är de senaste två decennierna funnen på ca 10 lokaler från Skåne i söder till Dalarna i norr. Miljöerna där dvärglåsbräken påträffas är ofta kustnära. Betade, sandiga havsstrandängar och klippor vid havet som översippras av vatten kan hysa arten. Växtplatserna är åtminstone periodvis fuktiga och underlaget något kalkrik. Dvärglåsbräken tolererar också att marken har en högre salthalt än övriga Botrychium-arter gör. Den omgivande vegetationen måste hållas kortbetad och välhävdad för att plantorna ska kunna utvecklas. På Öland gjordes primärfyndet av dvärglåsbräken 1900 av Ernst Lindh väster om kyrkan i Köpingsvik där arten växte på sandstranden. I dagsläget är hela området en stor badplats och att växten skulle kunna fortleva inom området förefaller orimligt. Nästa fynd av dvärglåsbräken gjordes av tidigare nämnde Rolf Zetterström som 1934 fann växten på Munketorps strand,

9 Högby socken. Belägg finns på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Där återfanns arten 2003 och har sedan dess varit årsviss på lokalen. Antalet plantor har varierat mellan Lokalen är en välbetad strandäng med kort och gles vegetation, periodvis är underlaget något fuktig. Dvärglåsbräken är funnen på ytterligare två dellokaler inom några hundra meter från ursprungslokalen men är där mer fåtalig och inte årsviss. I Glömminge socken ca 2 km söder Stora Rör växte dvärglåsbräken 1957 på en gräsbevuxen sandmark vid stranden funnen av G. Tunblad, belägg finns på Naturhistoriska Riksmuseet. Eftersom dvärglåsbräken är mycket sällsynt, svårupptäckt och lätt att trampa ner anger vi inte koordinater eller exakt lokal för det aktuella fyndet. Högby sn, Munketorps strand 22 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Bupleurum tenuissimum strandnål NT Strandnål är en ettårig växt som tillhör familjen flockblomstriga växter Apiaceae, något som kan vara svårt att räkna ut när man första gången ser växten. Den är svårupptäckt då hela växten är tunn, bladen är smala och blommorna oansenliga. Plantan blir mellan 5 30 cm hög, den är ofta grenad från basen och blågrön till färgen. Blommorna sitter i en liten flock och är gulaktiga, blomningen sker i juli september. Den runda och mörkbruna frukten har åsar och mäter ca 2 mm i diameter. I Sverige växer strandnål främst på Öland men den finns också i sydöstra Småland, Blekinge, Skåne och på Gotland. Främst uppträder den på havsstrandängar men på Öland växer den ofta på alvarmark. Den är betesgynnad och gynnas av viss störning såsom kreaturstramp vilket ger den öppna ytor där den kan växa. Underlaget är åtminstone periodvis fuktigt. På Öland är strandnål känd sedan början av 1800-talet, först noterad av Wahlbom (Johan Gustaf eller Carl Adolph, oklart vem). I Sterner 1986 anges den som tämligen allmän. Den varierar påtagligt mellan åren beroende på nederbördsmängden under för/högsommaren. Torra somrar kan den vara omöjlig att finna medan mer regnrika gör att den kan slå till och räknas i hundratals exemplar på många lokaler. Eftersom plantan är styv står den kvar som vinterståndare och kan inventeras även nästkommande vår. På Öland växer den på havsstränder gärna i rödsvingelbältet, den är vanligare på alvarmark där den föredrar sällskap av fårsvingel. Strandnål växer både på Stora alvaret och på östra Ölands sjömark. På den sistnämnda föredrar den små alvarliknande miljöer som ofta finns insprängda här och där. Växtplatsen ska helst vara tuvig med gles vegetation och utsatt för uppfrysning under vintern. Uppfrysningen gynnar tydligt den ettåriga växten och det förefaller som vinterns köld kan ersätta hävden på obetade marker. Pe- 9

10 riodvis är växtplatserna fuktiga men ibland kan strandnål även växa på torrängsryggar på Stora alvaret. Besökslokal Med en ettårig växt som är så beroende av sommarregn är det svårt att ge en säker lokal. Ost Stora Brunneby, Stenåsa socken, finns en spännande sjömark som kan rekommenderas. Men du får cykla eller gå ner mot havet eftersom fordonstrafik är förbjuden. I augusti 2011 kunde många hundra exemplar av strandnål räknas in på tuvig fårsvingelmark med flera dellokaler bl.a / Catabrosa aquatica källgräs VU Källgräs är ett flerårigt gräs som kan bli cm högt. Stråna är ofta knäböjda, längst ner är de rotslående. Bladen är saftiga och smakar sött, något som kan användas som skiljekaraktär om gräset inte gått upp och blommat. Bladen är korta och spetsen liknar fören på en ölandssnipa. I stråets topp sitter en vippa som har småax med 1-2 blommor, dessa saknar borst. Vippan är påfallande lång i förhållande till stråets totala höjd. Skärmfjällen är tydligt oliklånga och ytteragnarna har en violett färgton. Vippgrenarna är ofta något nedåtvinklade. Blomningen sker i juni augusti. Källgräs växer från Skåne i söder och norrut till Norrbotten men har utbredningsluckor däremellan. Gräset har minskat i flera landskap. Växtmiljöerna är ofta betade och källgräs växer i diken, vid källor, bäckar och på sjöstränder. Den kan också växa på havsstränder där sötvatten kommer fram, både sandstränder och tångvallar kan utgöra växtplatser. Källgräs är beroende av att dess lokaler hålls öppna genom främst bete. På Öland gjordes primärfyndet av Elias Fries 1818, fyndet är från Rälla i Högsrum socken. I Sterner 1986 anges arten som ojämnt spridd och biotoperna uppges vara sötvattenflöden mest på havsstränder. Det förefaller som källgräs gått starkt tillbaka på Öland även om tre nya lokaler hittades under Vi har i dagsläget kännedom om 8 lokaler varav 7 ligger inom Mörbylånga kommun. Fem av lokalerna finns på strandängar. Källgräs förefaller tåla (gynnas av?) en viss kvävegödning då ett par lokaler är påfallande näringsrika diken. Dessa lokaler är hävdade varför djuren genom både bete och tramp håller mer högvuxen vegetation under kontroll. Besökslokal Ett lämpligt ställe att studera källgräs på är den lokal ost Stenåsa som Sam Skällberg fann I ett kvävepåverkat dike fanns det gott om källgräs. Göran Wendt fann också källgräs på en ny lokal nära Högby fyr, Högby socken och Anders Waldenström rapporterade en lokal söder Hålsnäsdungen, Sandby socken. Stenåsa ost, Stenåsa sn , kvävepåverkat dike 2500 plantor Hålsnäsdungen 200 m syd, Sandby sn , bäck 20 plantor Högby fyr 1000 m VSV, Högby sn , sumpig strand sparsam plantor

11 Centaurium erythraea bredarun VU Bredarun (tidigare flockarun) är en ett tvåårig, höstgroende växt som tillhör familjen gentianaväxter Gentianaceae. Plantan kan bli upp till 30 cm hög, rosettbladen är trubbigt elliptiska medan stjälkbladen spetsiga och smalare. Blommorna sitter i stjälkens topp i en flocklik samling. Kronbladen är rosaröda och fodret är av halva kronpipens längd. Blomningen sker i juni september. I vårt land finns två varieteter: var. erythraea och var. capitata. Den sistnämnda kallas huvudarun och skiljs genom att vara lågväxt (max 10 cm) och att blomställningen är tät och huvudlik. I Sverige växer bredarun främst i Skåne och på Öland och Gotland. Från övriga delar av södra Sverige finns enstaka fynd. Varieteten huvudarun är endemisk för Sverige och växer endast på norra Öland, äldre fynd finns från Skäggenäshalvön i östra Småland. Växtplatserna för bredarun är mest kustnära och arten föredrar kalkrika, sandiga och tidvis fuktiga marker. Ofta har lokalerna någon slags hävd, bete eller slåtter. Igenväxning och gödsling utgör hot mot bredarun. I Sterner 1986 anges bredarun som tämligen allmän. Vårt floraväkteri har >250 lokaler för arten, lika fördelat mellan Borgholm och Mörbylånga kommuner. Lokalerna är ofta kustnära och betade. Bredarun verkar vara en opportunist och kan slå till på störd mark såsom på kanten av nygrävda bevattningsdammar, i nyröjda betesmarker med körskador, sandtag, vägkanter, trafikplatser mm. Även sandiga åkerkanter kan hysa växten. På alvarmark har den även sällsynt rapporterats från vittringsgrus. Huvudarun finns med fem aktuella lokaler, samtliga i Högby socken. Under 2011 inkom hela 31 rapporter av bredarun, nedan tecknas enbart de med återbesök under Besökslokal Ca 1 km ost Beijershamn, Vickleby sn, finns en bevattningsdamm där bredarun funnits i ett stort antal under drygt 10 års tid. Många exemplar är vitblommiga, något vi endast sett på denna lokal. 1 km ost Beijershamn, dammkant, Vickleby sn, / plantor plantor plantor finns Österskog syd 1, ängsmark, Glömminge sn, , finns plantor Österskog syd 2, ängsmark, Glömminge sn, , finns plantor Ismanstorps borg, Långlöt sn, , plantor plantor

12 Kalkstad ost, Torslunda sn, ej betad kalkfuktäng , plantor plantor plantor Norra lunden, Ås sn, slåtteräng, , plantor plantor finns Ottenby, Ås sn, , plantor plantor Cerastium subtetandrum östkustarv NT Östkustarv är en liten, ettårig nejlikväxt som ger ett ljusgrönt intryck. Hela växten är glandelhårig. Blommorna sitter i glesa knippen, kronbladen är vita och urnupna i spetsen. Åtminstone några av blommorna är 4-taliga, de flesta andra arter i släktet har 5-taliga blommor. De nedre stödbladen saknar hinnkant, något som också skiljer den från andra snarlika Cerastium-arter som har stödblad med mer eller mindre markerad hinnkant. Blomningen sker i maj, något senare än hos exempelvis vårarv C. semidecandrum och klibbarv C. glutinosum. I Sverige finns östkustarv främst på Öland och Gotland, mer sällsynt även i Skåne. Växtplatserna är kustnära, sandiga, ofta betade och tuviga. Den hotas av exploatering av kustnära lokaler (Skåne), igenväxning och gödsling. I Sterner 1986 anges östkustarv som allmän dvs. funnen i de flesta socknarna. Från de senaste 10 åren har vi ca 100 rapporterade lokaler. Påfallande ofta växer östkustarv på trampade, något fuktiga kreatursstigar och traktorvägar. Den kan också växa på tunt vittringsgrus på alvarmark och i betade torrängar. Besökslokal En lämplig sådan är strax väst Stenåsabadets camping, Stenåsa sn. På den tuviga sjömarken norr vägen ner till campingen går en traktorväg norrut där det lönar sig att leta östkustarv / I närheten kan du med lite ihärdighet finna dvärgkämpar Plantago tenuiflora, alvarkösa Apera interrupta och rysstarr Carex praecox. Cochlearia officinalis ssp. anglica engelsk skörbjuggsört NT Engelsk skörbjuggsört är en ettårig växt som tillhör familjen korsblommiga växter Brassicaceae. Plantan kan bli 30 cm hög, de köttiga rosettbladen är långskaftade och har en kilformad bas. Stjälkbladen är oskaftade, blommorna är vita och sitter i en smal klase. Blomningen sker i maj juni. Skidorna är äggformade och mäter >1 cm i längd. Därmed skiljs den från vanlig skörbjuggsört C. officinalis ssp. officinalis som har nästan klotrunda skidor som mäter <1 cm. Engelsk skörbjuggsört växer i Skåne, främst längst kuststräckan i södra delen av Öresund. Enstaka fynd finns också från Blekinge. Den växer på den del av stranden som översvämmas med jämna mellanrum, gärna på driftvallar. Växten betas begärligt varför hårt bete

13 Krutbrännaren 1 (21) 2012 Martorn Eryngium maritimum från Nordkoster, Bohuslän. Växten kallas även kostertistel. kan utgöra ett hot mot dess fortlevnad. Men även igenväxning av stränder och bortforslande av driftvallar missgynnar engelsk skörbjuggsört.. På Öland uppges arten vara funnen vid två tillfällen. Redan 1865 ska växten ha samlats från Borgholm, dock saknas uppgift om vem som tagit belägget. Dessutom ska Axel Emanuel Luhr samlat den från Färjestaden Av underarten vanlig skörbjuggsört finns en del spridda fynd från Ölands västra kust men inget modernt sådant. Här finns alltså möjligheter att göra fynd! Eftersom aktuella lokaler saknas på Öland får den hugade bege sig exempelvis till Västra Torsö (SO Sölvesborg) i Blekinge för att se engelsk skörbjuggsört. Eryngium maritimum martorn EN Martorn är en flerårig växt som tillhör familjen flockblomstriga växter Apiaceae. De grågröna bladen är hårda och försedda med tornar. Plantan kan bli 60 cm hög och är ofta förgrenad. Blommorna är gråblå och sitter i små huvuden omgivna av taggiga svepeblad. Martorn finns längs svenska västkusten från Bohuslän ner till Skåne, på Öland och Gotland. Den växer längs havet på sandstränder med glesare vegetation men också på grusiga stränder. Växtplatserna får inte svämmas över vid högvatten. Hot mot arten är igenväxning med strandråg Leymus arenarius. Ett intensivt badliv kan göra att småplantor av martorn skadas genom slitage och att större plantor rycks bort av oförstånd då de upplevs som stickiga och besvärliga. Martorn är fridlyst men trots detta plockas den fortfarande till eterneller. På Öland gjordes primärfyndet av martorn av Carl von Linné vid hans öländska resa Det var vid Byrums Sandvik, 13

14 Böda sn, som martorn noterades. Arten finns kvar på samma ställe, plantorna är långlivade men de nuvarande exemplaren torde vara några generationers ättlingar till de som Linné fann. I dagsläget finns fem lokaler för martorn på Öland, fyra i Böda och en i Persnäs socknar. En viss tillbakagång har skett på samtliga lokaler jämfört år bakåt i tiden. ÖBF har påtalat för Länsstyrelsen att skyltar bör sättas upp vid växtplatserna eftersom plantorna fortfarande skadas (oavsiktligt?) av besökare. Vid Sandvik i Persnäs socken har båtar dragits upp på sandstranden och lagts över martorn vilket förstås skadat den. Det höga vattenståndet och de många stormarna under vintern har möblerat om strandområdet rejält norr om Byrums Sandvik och risken är att flera plantor av martorn sköljts bort (muntliga uppgifter Anders Waldenström). Under sommaren 2010 besöktes samtliga lokaler för martorn på Öland, antalet plantor var då enligt följande (den tidigare högsta noteringen inom parentes med årtal) Byxelkrok söderut 5 (11 plantor 1993), Ramsnäs söderut 13 (25 plantor 1997), Byrums sandfält söderut 12 (12 plantor 1996), Byrums Sandvik 7 (11 plantor 2009), Sandvik Persnäs sn 7 (14 plantor 1993). Besökslokal är Byrums Sandvik, Böda sn, , där du kan se ättlingar till de individer som Linné såg Sandvik, Persnäs sn, / plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Gentianella campestris ssp. baltica kustgentiana EN Kustgentiana är en liten, ettårig ört som kan bli 10 cm hög. Liksom fältgentiana G. campestris ssp. campestris har den ett foder med två breda och två smala flikar. Den blåvioletta blomman har vanligen fyra flikar och en hårkrans i pipöppningen. Blomningen sker sent på säsongen augusti oktober. Kustgentiana kan vara svår att skilja från fältgentiana men den sistnämnda är 2-årig och har en bladrosett vid blomningen. Den ettåriga kustgentianan har kvar sina hjärtblad vid blomningen. Stjälken är ogrenad och har 1 4 ledstycken. Bohuslän har de flesta lokaler men enstaka finns också i Västergötland, Halland, Skåne och Blekinge. Kustgentiana växer på ogödslade naturbetesmarker och slåtterängar nära havet, gärna med en viss kalkpåverkan. Den ettåriga växten är tydligt hävdberoende och har svårt att etablera sig om vegetationen sluter sig och förna ligger kvar. Fröna överlever endast kort tid i jorden varför den kräver kontinuerlig hävd. Men alltför hårt betestryck kan skada kustgentiana och medföra att den inte hinner sätta frö. På Öland finns ett 15-tal gamla fynduppgifter av kustgentiana, de flesta från slutet av 1800-talet. Den återfanns 1995 söder 14

15 Krutbrännaren 1 (21) 2012 Ispeudde, Glömminge sn, på en naturbetesmark nära havet. Från samma lokal hade Helge Gösta Bruun samlat den 1915! Tyvärr har inte kustgentiana gått att återfinna på lokalen efter upptäcktsåret trots att växtplatsen inte har förändrats. Vill du se kustgentiana har du störst chans om du åker till Bohuslän där många lokaler finns. Herminium monorchis honungsblomster VU Honungsblomster är en liten orkidé med en maxhöjd av 20 cm. Växten har 2 3 basalblad och ett par små stjälkblad. I stjälkens topp sitter ett blomax med små, gröngula blommor som doftar sött. Blomningen sker i juni juli. Honungsblomster är funnen från Skåne i söder upp till Gästrikland men är försvunnen från många av sina lokaler på det svenska fastlandet. Öland och Gotland hyser fortfarande många lokaler för arten. Den växer på betade kalkfuktängar som gärna får vara tuviga och orkidén förekommer även i rikkärr. Hot mot arten är igenväxning när hävden upphör, gödsling av naturbetesmarker och utdikning. Liksom alla andra orkidéer är arten fridlyst. På Öland anges honungsblomster som allmän i Sterner Den trivs på östra Ölands sjömark men finns också i kalkkärr på alvarmark och i Mittlandsskogen. De flesta lokaler är tuviga, betade kalkfuktängar där man finner honungsblomster uppe på tuvorna. På några ställen växer den mycket nära havet i fuktiga dynsvackor. Troligen har arten minskat något även på Öland men det finns fortfa- Honungsblomster Herminium monorchis ost Lopperstad, Runsten sn. 15

16 rande rika lokaler där en floraväktare kan räkna >1000 exemplar. I vårt floraväkteri finns 450 lokaler för honungsblomster. På samma lokal kan antalet blommande honungsblomster variera stort mellan åren beroende på årsmånen. Besökslokal honungsblomster har skyddade lokaler i Artportalen men vi väljer ändå att ge tips om någon lokal som är lämplig att besöka. Vid Knisa mosse, Persnäs sn, , kan en besökare som går spången mot fågeltornet speja på den kalkfuktäng som då passeras. På denna betesmark har vissa år >1000 blommande honungsblomster kunnat räknas in. Nedan redovisas lokaler med återbesök under Långlöts sjömark lokal 1, Långlöt sn 80 plantor plantor Långlöts sjömark lokal 2, Långlöt sn 100 plantor plantor Långlöts sjömark lokal 3, Långlöt sn 20 plantor plantor Långlöts sjömark lokal 5, Långlöt sn 5 plantor plantor Långlöts sjömark lokal 7, Långlöt sn plantor plantor Frönäs mosse, Persnäs sn 9 plantor plantor plantor plantor plantor Norra Bäck väst lokal 3, Runsten sn 15 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Högenäs orde lokal 1, Källa sn 38 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor

17 89 plantor Högenäs orde lokal 2, Källa sn 1 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Högenäs orde lokal 3, Källa sn 4 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Ransorden VSV lokal 3, Egby 250 plantor plantor Borg, Bollmossen, Algutsrum sn 10 plantor plantor plantor plantor plantor plantor Partebyalvaret lokal 1, Kastlösa sn 29 plantor plantor plantor Partebyalvaret lokal 2, Kastlösa sn 7 plantor plantor plantor plantor Tornrör lokal 1, Gårdby sn 60 plantor plantor plantor plantor plantor

18 50 plantor plantor plantor plantor plantor plantor Kalkstad ost, Torslunda sn 6 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Kärringkullmossen NV, Torslunda sn 4 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Nötbrunnskärret, Algutsrum sn 63 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Skarpa Alby syd, Sandby sn 298 plantor plantor plantor plantor plantor plantor Sandbymålet lokal 1, Sandby sn 100 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor

19 747 plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Triberga läge syd, Hulterstad sn 1121 plantor plantor plantor plantor Strandtorp ost, N. Möckleby sn 3 plantor plantor Limosella aquatica ävjebrodd NT Ävjebrodd är en ettårig, liten växt som tillhör familjen lejongapsväxter Scrophulariaceae. Bladen sitter i en rosett, är långskaftade och spatellika. Blommorna är små, femflikiga och blekt vitrosa till färgen. När plantorna växer under vatten blir bladen smala och blommorna förblir slutna. Ävjebrodd finns spridd i en stor del av Sverige, främst längst kusterna och vid de större insjöarna. Växtplatserna är fria från annan vegetation och åtminstone periodvis översvämmade. Arten växer på sjö- och älvstränder, i hällkar och mindre pölar. Växlingar i vattenståndet gynnar ävjebrodd som beroende på årsmånen varierar kraftigt i antal mellan åren. På Öland gjordes primärfynd av ävjebrodd 1835 av Magnus Gustaf Sjöstrand. Arten anges som sällsynt i Sterner Västkustens hällkar ersätts på Öland av alvarvätar som miljöer för arten. Det finns ca 20 äldre fynd av ävjebrodd på Öland. Under den regnrika eftersommaren 2011 rapporterades inte mindre än ett 40-tal lokaler, de flesta från Stora alvaret. I flera av vätarna kunde simmande hästskoräka Triops cancriformis också räknas in. Enstaka fynd finns också från alvarmark på norra och mellersta Öland. Besökslokal för ävjebrodd kan vara svårt att ange liksom för andra ettåriga arter som varierar kraftigt mellan åren. Väst Norra Vället, Sandby sn, har ävjebrodd hittats vid några tillfällen och där kan vara värt att leta / Störst chans har du att finna ävjebrodd efter regniga somrar och det lönar sig att leta sent på säsongen. Milda höstar har arten blommat i början av november. Ett annat ställe är Greby f.d. stenbrott, Räpplinge sn, i mindre pölar på go-cart banan / Lysimachia minima knutört VU Knutört är en av Sveriges minsta kärlväxter och således svårfunnen. Den är ettårig och tillhör familjen viveväxter Primulaceae. Storleken varierar mellan 0,5 5 cm och hela plantan blir med tiden rödaktig. Vid massförekomst av knutört kan mar- 19

20 ken anta en brunröd nyans. Blomman är oansenlig, vitaktig och 4-talig. Frukten är en kapsel som öppnas i ett lock vid frömognaden. Blomningen sker mellan juni till september. Knutört växer främst längs våra kuster och förefaller vanligast i Bohuslän och Halland. Växtplatserna är betade strandängar, fuktiga stigar, sandtag och diken. Förr kunde knutört växa i sandiga, fuktiga åkrar. Hot mot arten är återställande av sandtag, upphörande hävd och gödsling. På Öland gjordes primärfyndet av Manfred Mustafa Floderus 1853, fyndet gjordes i Böda socken där arten växte med dvärglin Radiola linoides. Den anges som tämligen sällsynt i Sterner Det extrema året 1985 kunde knutört hittas på många nya lokaler bl.a. i nygrävda diken. I senare tid finns sex lokaler för knutört varav fem är belägna nära havet. Under 2011 hittades en ny lokal i Högby socken. Besökslokal kan vara den trevliga och artrika sjömarken ost Alvara, Böda sn. På en fuktig markväg har knutört varit i det närmaste årsviss sedan 2003 då den upptäcktes. Alvara ost, Böda sn, , plantor plantor plantor plantor Knutört Lysimachia minima Jämför växtens storlek med sandkornen! 20

21 30 plantor plantor plantor Lilla hamnen 300 m NNO, Högby sn, , plantor Parteby alvar, Kastlösa sn, , plantor m plantor Lythrum portula rödlånke NT Rödlånke är en ettårig ört som tillhör familjen fackelblomsväxter Lythraceae. Den växer nedliggande och stjälken är rotslående vid lederna. Bladen är motsatta och spatellika. Blommorna sitter i bladvecken, de är små, oansenliga och utvecklas i juni september. Frukten är en klotrund kapsel. Hela växten har ofta en rödaktig färg. Rödlånke förekommer spridd från Skåne till Dalarna. Den växer på blöta och gärna leriga ställen såsom på översvämmade stränder, i hjulspår, fuktig och trampad betesmark med pölar, diken, hällkar och grustag. Hot mot arten är upphörd hävd och förändringar i landskapet som spolierar presumtiva lokaler. På Öland anges rödlånke som tämligen sällsynt. Efter 1984 finns endast två fynd av arten. I Kastlösa socken hittades den 2006 nära havet i kanten av ett strandkärr. Intressant nog finns en notering från Rikard Sterner 1930 om rödlånke nedanför Kastlösa kyrkbyn vid skjutbanan, havsstranden och en pöl ovanför, ständigt denne Sterner Vid en gemensam exkursion 2011 med inventering av alvaret ost Albrunna hittades rödlånke i ett lerigt vattenhål där kreaturen trampat runt. Besökslokal ost Albrunna, vattenhål, S. Möckleby sn, / Malva pusilla vit kattost VU Vit kattost är en ettårig malva med nedliggande växtsätt. Plantan kan bli cm, bladen är rundade och grunt 5 7 flikiga. Blommorna sitter i samlingar i bladvecken, kronbladen är vita och jämnlånga med fodret. Blomningen sker i juni september, ända tills frosten kommer. Den plattade frukten liknar en ost och har flera delfrukter som är rynkiga. Vit kattost är funnen i de flesta landskap men är vanligast på Öland och Gotland. Den växer i olika kulturskapade miljöer såsom i gårdsmiljöer, åkrar och ruderatmark. Arten är kvävegynnad och trivs med tramp av betesdjur som håller vegetationen öppen. Hot är uppstädning av gårdsmiljöer, gödselstäder och en ökad ogräsbekämpning. På Öland anges vit kattost förr som allmän men i minskande. Runt Mörbylånga fanns tidigare rika lokaler för vit kattost i sockerbetsfälten. Med upphörd betodling har förutsättningar för arten ändrats. I dagsläget finner man den mest i olika ruderatmiljöer såsom på jordhögar och liknande. Den kan också växa i åkrar (ärtor/bönor) och beteshagar. Vid några tillfällen är den funnen på tångvallar precis nere vid havet och även på sandstrand. Därmed liknar den något paddfot och får därför komma med i denna sammanställning över rödlistade växter nära havet. Vi har ca 80 fynd av 21

22 Krutbrännaren 1 (21) 2012 Vit kattost Malva pusilla vid Nedre Vannborga, Köping sn. vit kattost från år 2000 och framåt. På några lokaler i Kastlösa socken har arten uppträtt rikligt med 1000-tals exemplar i stubbåkrar och på traktorväg. Besökslokal som med andra ettåriga arter som uppträder i ruderatmiljöer är det vanskligt att ge någon speciell lokal. Värd att besöka är lokalen nedan syd Algutsrum där vit kattost noterats under flera år på en åker. Algutsrum syd, Algutsrum sn, åker, , Antal Enhet plantor plantor plantor plantor Datum Gårdstorp SV, S. Möckleby, åker, , Antal finns 20 Enhet plantor Datum Järnvägsgatan syd, Torslunda sn, ruderat, , Antal 1 Enhet planta Datum Karlevistenen 400 m NV, Torslunda sn, stentipp, , Antal 1 Enhet planta Datum Stora Brunneby ost, Stenåsa sn, sten/ jordtipp, ,

23 2 plantor Stora Brunneby väst, Stenåsa sn, jordhög, , plantor Dörby, N. Möckleby sn, ruderat, , planta Ottenby kungsgård, Ås sn, ladugårdsplan, , plantor Norra Gärdslösa, Gärdslösa sn, ladugårdsplan, , plantor Montia minor vårkällört NT Vårkällört är en liten, ettårig växt som gror på hösten. Den gulgröna plantan är 2 10 cm och har skaftade blad. Blommorna är små, vita och oansenliga. Blomningen sker i april maj, därefter vissnar växten ner och är svår att finna. Fröna är matt svarta och har trubbiga vårtor. Källört M. fontana har svarta, blanka frön som är släta eller fint taggiga. Vårkällört växer främst i Blekinge, Skåne och sydöstra Småland. Den konkurrenssvaga arten växer nära havet på fuktig och blottad mark ex. kreatursstigar, hjulspår och på mark som blottats av isskavning. Arten hotas av igenväxning om hävden upphör. Vårkällört Montia minor SO Ottenby Kungsgård, Ås sn 23

24 På Öland finns en lokal för vårkällört nämligen SO Kungsgården vid Ottenby, Ås sn. Det var Rikard Sterner som fann arten där 1918, belägg finns på Riksmuseet. Därefter finns inga noteringar från fyndplatsen men 1995 återfanns vårkällört, troligen på primärlokalen. På en tuvig, hårt betad och fuktig mark strax väster om vägen ner till Södra udden växer vårkällört årsviss men i ett varierande antal. Arten föredrar att växa i nedre kanten av de enskilda tuvorna, den delar växtplatsen med bl.a. dansk skörbjuggsört Cochlearia danica. Besökslokal Kungsgården SO, Ås sn, / Myricaria germanica klådris EN Klådris är en flerårig buske som kan bli 2 meter hög, den tillhör familjen tamariskväxter Tamaricaceae. Bladen är barrlika och grågröna. Blommorna är rosa, 5-taliga och sitter i grenspetsarna. Fröna är små och försedda med en hårpensel, de kan spridas med vinden. Klådris växer främst i Jämtland, Ångermanland och Medelpad. Därutöver finns fynd, ofta tillfälliga, från Skåne och upp till Lappland. Arten växer på grusiga och steniga älvstränder där skiftningar i vattenflödet gör att ny, öppen mark kan koloniseras av klådris. För att fröna ska gro krävs fuktig, vegetationsfri mark där konkurrens från andra växter saknas. Vattenreglering av norrlandsälvarna gör att stränderna växer igen med sly och buskar vilka gör att klådris försvinner. På Öland gjordes primärfynd av klådris av Rikard Sterner Vid denna tid genomfördes sänkningar av Hornsjön vilket exponerade sandig, fuktig och helt öppen mark på främst NO-sidan av sjön. Även vid Petgärde träsk, som också utsatts för sänkningar, uppträdde klådris på 1920-talet. Sedan dess har arten hittats på ett 15-tal lokaler. I dagsläget finns 5 lokaler där klådris hållit sig kvar under en längre tid. Vid exempelvis Lindby Tall. Gärdslösa sn, i ett gammalt sandtag, finns fortfarande ett 50-tal buskar (funnen 1976). Besökslokal Byxelkrok syd, Böda sn, / Söder om Byxelkrok på en gammal avschaktningsmark vid havet fann Erik Almquist klådriset Här finns det fortfarande kvar med ett 30- tal individer. Klådris växer i en större grop med klappersten bara några meter från havet. Lokalen är väl värd att besöka med vackra bestånd av salepsrot Anacamptis pyramidalis och purpurknipprot Epipiactis atro-rubens. Klådris Myricaria germanica syd Byxelkrok