Familjehemsplaceringar år 2000

Transkript

1 RAPPORT 2001:17 Familjehemsplaceringar år 2000 Sociala enheten Barn placerade i släktinghem och andra nätverkshem

2 LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Sociala enheten Förord En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att ge de barn som samhället har tagit hand om god vård och fostran. Vård i familjehem är den vanligaste vårdformen för barn som behöver vårdas utanför det egna hemmet. Lagstiftningen ställer höga krav på den familj som ska ta hand om andras barn och vården har utvecklats till att bli alltmer yrkesmässig. Vård i familjehem har av lagstiftaren setts som det bästa alternativet när vård utom det biologiska hemmet krävs, genom att där ges möjlighet till större personlig närhet, värme och personkontinuitet. Rapportens syfte är att ge en översiktlig beskrivning av i vilken utsträckning kommunerna i Östergötlands län placerat barn i släktinghem eller andra nätverkshem. En liknande kartläggning har gjorts i länet avseende åren 1996 och Underlaget för rapporten utgörs av de årliga förteckningar som kommunerna ska lämna till Länsstyrelsen över de barn som placerats i familjehem eller annat enskilt hem. Kommunerna har kompletterat förteckningarna med uppgifter på om placeringar gjorts i släktinghem eller andra nätverkshem. Bo Silén Socialdirektör Inger Winkelmann Socialkonsulent Postadress: Besöksadress: Telefon: Telefax: E-post: Postgiro: LINKÖPING Östgötagatan lansstyrelsen@e.lst.se Bankgiro ISBN:

3 Innehållsförteckning sid Sammanfattning med Länsstyrelsens kommentarer 2 Inledning 5 Syfte 5 Metod 6 Rättslig reglering av familjehemsvården 6 Sammanbrott vid tonårsplaceringar 7 Resultatredovisning 8 Totalt antal placeringar i familjehem under åren 1996, 1998 och Antal nyplaceringar i familjehem under åren 1996, 1998 och Totalt antal placeringar i familjehem år 2000, fördelade efter kön 11 Antal nyplaceringar år 2000, fördelade efter kön 12 Procent placeringar uppdelat på olika kategorier av familjehem 13 Totalt antal placeringar i familjehem åren 1996, 1998 och Antal nyplaceringar i familjehem åren 1996, 1998 och Totalt antal placeringar år 2000, fördelade efter kön 14 Antal nyplaceringar år 2000, fördelade efter kön 14

4 2 Sammanfattning med Länsstyrelsens kommentarer Socialtjänsten ska verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden. Om barn riskerar att utvecklas ogynnsamt finns olika typer av insatser. Socialtjänstlagen, SoL, reglerar de insatser som sker i samförstånd med vårdnadshavarna och barnet självt om det fyllt 15 år. Tvångsmässiga insatser regleras i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. I denna rapport presenteras en redogörelse för i vilken utsträckning kommunerna i Östergötlands län placerat barn i släktinghem, andra typer av nätverkshem eller i de traditionella vanliga, okända familjehemmen. Om familjen är släkt med eller finns i barnets naturliga nätverk kallas familjehemmet släktinghem respektive nätverkshem, vilket innebär att barnet placeras hos en känd familj. Av bestämmelserna i 22 SoL och av författningskommentarerna framgår att placeringar hos anhöriga eller andra närstående skall övervägas i första hand. Sett ur ett barnperspektiv kan sådana placeringar vara att föredra. Rapporten bygger på kommunernas förteckningar över de barn som enligt socialnämndens beslut vistas i familjehem eller efter nämndens medgivande i något annat enskilt hem. En förteckning skall varje år senast den 31 januari ges in till Länsstyrelsen. Under 1990-talet har kommunerna haft ambitionen att minska antalet barn som placeras utanför det egna hemmet. Det har samtidigt skett en medveten satsning på att utveckla öppenvårdsinsatser på hemmaplan. Motiven till denna satsning har varit såväl ideologiska som ekonomiska. Någon tendens till minskning av antalet placerade barn i familjehem i Östergötlands län går inte att påvisa. Utvecklingen under de senare åren tyder snarare på en viss ökning. Cirka barn i Sverige var någon gång under år 2000 placerade enligt SoL eller LVU. Familjehem är den vanligaste placeringsformen för barn. Av de SoL-vårdade barnen var tre fjärdedelar familjehemsplacerade och av de LVU-vårdade barnen två tredjedelar. Statistiken visar att 700 barn i Östergötlands län mellan 0 och 18 år var föremål för placeringar i familjehem eller annat enskilt hem under år Antalet placeringar och omplaceringar av dessa barn uppgick till 751. Antalet placerade barn har ökat i förhållande till åren 1996 och Av samtliga barn som placerades under året var totalt sett pojkarna något fler, 52 procent. Av samtliga placeringar i familjehem under år 2000 var 18 procent i släktinghem och 20 procent i nätverkshem. I förhållande till andelen placeringar i släktinghem åren 1996 (22 procent) och 1998 (21 procent) är det en minskning. Siffrorna för nätverksplaceringar pekar däremot på en kraftig ökning. När det gäller andelen placeringar i för barnen helt okända familjer har dessa minskat något. Vid val av familjehem finns det ingen större skillnad mellan pojkar och flickor. Av statistiken framgår att Norrköpings kommun har en klart högre andel placeringar i släktinghem i förhållande till Linköpings kommun. Lagens intentioner om att det vid placering av barn i första hand skall övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående tycks inte ha haft avsedd verkan. Statistiken visar att släktingplaceringar fortfarande är i klar minoritet. I undersökningen är mer än 62 procent placerade i okända familjehem. Noterbart är dock den tendens i materialet som visar att procentuellt sett fler barn placeras hos för dem tidigare kända personer som inte är släktingar. Här skulle möjligen en djupare analys behöva göras för att utröna definitionen av tidigare kända personer.

5 3 Orsaken till att barn i så liten utsträckning placeras i släkting- och nätverkshem kan bero på att de barn som idag blir föremål för placeringar i familjehem har allt svårare problematik. Mycket tyder också på att barn med svår problematik placeras i okända familjehem medan barn med lättare problematik placeras hos släktingar. Framhållas kan att även att föräldrar med stor social problematik får sina barn placerade i okända hem och att släkten används när problemen är mindre allvarliga. En faktor som starkt tycks påverka val av familjehem är handläggarnas attityder. Fortfarande kan skönjas en skepsis och negativ attityd hos socialtjänstens handläggare till släktingplaceringar. Handläggarna tycks ofta ha en mindre benägenhet att se släktingar som något alternativ. De påtalar ofta svårigheterna att göra utredningar i dessa hem. Släktinghemmen i sin tur framför inte sällan att de är diskriminerade när det gäller ekonomisk ersättning samt att de inte får det stöd och den hjälp de behöver. Barnets rätt i samband med familjehemsplaceringar måste stärkas. En grundtanke i barnkonventionen är att varje barn bör få möjligheten att växa upp i ett bra hem. Om det inte är möjligt i barnets familj bör barnet erbjudas ett alternativ som är så hemlikt som möjligt. Samhället har ett ansvar för att barn som inte får sina behov tillgodosedda i sin egen familj får möjlighet att flytta till en annan familj. Vartannat barn i familjehem har varit där i mer än tre år, vart tredje fem år eller mer. Sannolikheten för en återförening mellan barn och föräldrar minskar drastiskt om barnet inte flyttar från familjehemmet inom de första åren. Forskare som har studerat barn i långvarig familjehemsvård har konstaterat, att om barn växer upp i osäkerhet om sin tillhörighet och framtid hotas deras utveckling till harmoniska och välfungerande vuxna. I många länder har detta problem lösts genom lagstiftning som gör att de sociala myndigheterna efter visst antal år måste ta ställning till barnets boende under hela uppväxten. I LVU-utredningens betänkande, SOU 2000:77, Omhändertagen, finns förslag på att socialnämnden efter tre år skall göra en särskild prövning av hur barnets framtid skall se ut. Förslag finns även att det skall framgå av både SoL och LVU att socialnämnden skall bedöma om det finns skäl att ansöka om vårdnadsöverflyttning, enligt 6 kapitlet Föräldrabalken (FB). Både internationell och svensk forskning visar att släktingplaceringar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Forskningen visar att omplaceringar från släktinghem i stort sett inte förekom alls. Enligt Bo Vinnerljung (1993) bestod den svenska familjehemsvården för år sedan till hälften av släktingplaceringar. De släktingplacerade barnen hade också en bibehållen kontakt med sina biologiska föräldrar som inte motsvarades av den kontakt som fanns mellan föräldrar och barn i traditionella familjehem. Barn som under flera år varit placerade i ett okänt familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet och de biologiska föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet. Av Centrum för utvärdering (CUS) rapport Sammanbrott vid tonårsplaceringar framgår att en av faktorerna som ökar risken för sammanbrott är placeringsformen. Sammanbrott är ovanligast i de placeringar som görs i släktinghemmen. Många studier visar att barn i familjehem utsätts för större påfrestningar än andra. Studierna visar även att barn med invandrarbakgrund har lägre chans att placeras i släktinghem än helsvenska ungdomar. Detta kan ha att göra med, att flera barn inte har något större släktnätverk i Sverige. Man kan också ställa frågan om det kan bero på att socialtjänsten är mindre benägen att se släktingar som en lösning när barn med invandrarbakgrund ska placeras utanför hemmet.

6 4 Med hänvisning till resultatet av denna kartläggning finner Länsstyrelsen anledning att uppmärksamma socialnämnderna på lagstiftningens krav att överväga placeringar hos släktingar eller andra närstående. Det är därför viktigt att nämnderna tillser att det av beslutsunderlaget framgår att släkting- eller närståendeplacering övervägts. Av bestämmelserna i SoL framgår att nämnden i varje enskilt fall ska pröva möjligheten att placera barnet i sitt naturliga nätverk. Vilka krav som ligger i nämndens skyldighet att överväga anhörigplacering anges inte närmare i lagtexten eller i förarbetena. Nämndens bedömning måste grunda sig på vad som är bäst för barnet. Socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det särskilda barnet. Nämnden ska alltid klargöra vilka krav som ställs på ett familjehem och att en placering endast kan göras hos den som bedöms lämpligt utifrån barnets behov. I det fall det blir aktuellt att placera barnet i ett släktinghem/nätverkshem, understryker Länsstyrelsen vikten av nämndens skyldighet att före placering allsidigt utreda familjehemmet. Om socialnämnden ska ta ansvar för en familjehemsplacering av ett barn så måste nämnden ha ett fullgott underlag för beslutet. Detta innebär att nämnden skall genomföra familjhemsutredningar på samma sätt som den brukar göra i andra ärenden. Släktskapet kan då vara en faktor som skall tillmätas den betydelse den kan ha för barnet t.ex. språklig eller kulturell gemenskap eller för att viktiga relationer skall kunna bibehållas. Dessa faktorer kan ha sådan tyngd att de väger upp vissa brister i en anhörigs eller närståendes hemförhållanden. Om det tilltänkta familjehemmet i nätverket inte kan tillförsäkra barnet god vård och fostran skall placeringen givetvis inte ske där utan i ett annat hem. När barnet är placerat i ett nätverkshem har socialnämnden samma uppföljningsansvar som vid andra placeringar. Barn, biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar ska ha det stöd och den hjälp som lagstiftningen föreskriver.

7 5 Inledning Till socialtjänstens viktigaste uppgifter hör att ge de barn 1 som samhället har tagit hand om god vård och fostran. Flertalet av barnen finns inom familjehemsvården och det ställs stora krav på de hem som tar emot dessa barn. Av lagstiftningen på området framgår att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med de anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Socialtjänsten har fått kritik från olika håll för att inte vara tillräckligt lyhörd för möjligheterna att placera barn hos släktingar eller på annat sätt utnyttja familjens egna resurser eller de resurser som finns i familjens naturliga nätverk. Regeringen har i regleringsbrev för perioden påtalat att Länsstyrelserna i sitt tillsynsarbete skall prioritera tillämpningen av förändrad lagstiftning inom socialtjänsten. Socialtjänstlagen har 1 juli 1999 kompletterats med en ny bestämmelse (22 4 st SoL) som innebär att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Vid placering av barn skall i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt 1 skall dock barnets bästa alltid beaktas. Lag (1999:179). Det finns olika sorters familjehem. De traditionella, vanliga familjehemmen, som i rapporten benämns som okända familjehem, med två makar, eventuella barn, boende i en vanlig bostad och med vanliga arbeten. Om familjen är släkt med det placerade barnet kallas familjehemmet för släktinghem. Finns familjen i barnets naturliga nätverk kallas familjehemmet för nätverkshem. Socialtjänstlagen skiljer mellan två slags placeringar: barn som placeras i familjehem av kommunen enligt SoL eller lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. barn som stadigvarande bor hos andra än sina föräldrar genom en privat överrenskommelse där hemmet fått medgivande av socialnämnden s.k. privatplaceringar. Syfte Rapportens syfte är att ge en översiktlig beskrivning av i vilken utsträckning kommunerna i Östergötlands län placerat barn i släktinghem eller andra nätverkshem under Länsstyrelsen har i kartäggningen gjort en jämförelse med de barn som vistats i familjehem eller efter nämndens medgivande i något annat enskilt hem under åren 1996, 1998 och Enligt Ny socialtjänstlag 1 kap. 2, med barn avses varje människa under 18 år, Socialtjänstlag (2001:453).

8 6 Metod Socialnämnderna ska enligt bestämmelserna i 40 socialtjänstförordningen (SoF) föra en förteckning över de barn som enligt nämndens beslut vistas i familjehem eller efter nämndens medgivande i något annat enskilt hem. Förteckningen ska varje år senast den 31 januari ges in till Länsstyrelsen i länet. Kommunerna har kompletterat förteckningarna med uppgifter om placeringar gjorts i släktinghem eller andra nätverkshem. Rättslig reglering av familjehemsvården Kommunerna har ett övergripande ansvar för omsorger om barn. De nationella målen för verksamheten finns angivna bland annat i föräldrabalken (FB), socialtjänstlagen (SoL) och socialtjänstförordningen (SoF). I 12 SoL anges att socialnämnden ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Dessutom ska socialnämnden sörja för att barn får det skydd och stöd de behöver och, om hänsynen till den unge motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Socialnämnden har ett vittgående ansvar för de barn som placerats utanför det egna hemmet. Enligt 22 SoL ansvarar nämnden för att den som genom dess försorg har tagits emot i ett annat hem får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt möjliggöra kontakt med hemmiljön. Vid placering av barn skall i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt 1 skall dock barnets bästa alltid beaktas. Socialnämnden ska enligt 25 SoL lämna medgivande till den som tar emot en underårig för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem. Nämndens beslut att bereda en underårig vård i ett visst familjehem anses som ett medgivande. Förhållandena i hemmet och förutsättningarna för vård där ska vara allsidigt utredda. Av 26 SoL framgår att socialnämnden ska medverka till att de underåriga som placerats i familjehem får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Vidare skall nämnden verka för att de får lämplig utbildning samt lämna vårdnadshavarna och de som vårdar dessa underåriga råd, stöd och annan hjälp som de behöver. I 39 SoF påtalas att socialnämnden för att uppfylla sina skyldigheter enligt 26 SoL genom personliga besök, av särskilt utsedda representanter för nämnden och på annat lämpligt sätt fortlöpande bör hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen och ge dessa behövligt stöd. Enligt 28 SoL och 13 LVU ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga alternativt ompröva om vården fortfarande behövs. Om socialnämnden har för avsikt att placera ett barn i en annan kommun ska nämnden enligt 30 SoL samråda med denna kommun innan medgivande lämnas. Med familjehem avses enligt 35 SoF ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådan att hemmet blir att anse som ett hem för vård eller boende.

9 Enligt Föräldrabalken (FB) kapitel 6, 7 och 8 kan socialnämnden föra talan om överflyttning av vårdnad av barn när föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare respektive när barn varaktigt vårdas i familjehem. 7 JO har i den 14 februari 2001 (dnr , och ) i ett ärende rörande familjehemsplacering bland annat beslutat i fråga om nämnden fullgjort sin skyldighet att överväga s.k. anhörigplacering enligt 22 SoL. I uttrycket överväga måste enligt JO:s mening främst ligga att nämnden skall undersöka det befintliga nätverket som finns runt barnet för att utröna om det finns möjligheter att placera barnet inom den kretsen och i vad mån det finns intresse hos någon i denna krets att ta emot barnet. I de fall nämnden kan konstatera att det inte finns någon i barnets nätverk som har möjlighet att ta emot barnet måste nämnden redan här anses ha fullgjort den skyldighet som ålagts den i 22 4 st SoL. Om däremot någon anhörig förklarar sig villig att ta emot barnet måste det åligga nämnden att närmare utreda förutsättningarna för en sådan placering. Om flera anhöriga var för sig förklarar sig villiga att ta emot barnet bör denna skyldighet gälla i förhållande till var och en av dem. Sammanbrott vid tonårsplaceringar Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS) har i sin rapport Sammanbrott vid tonårsplaceringar om ungdomar i fosterhem 2 och på institution (Bo Vinnerljung, Marie Sallnäs och Pia Kyhle Westermark) gett en översiktsbild av den mest ingripande av socialtjänstens insatser för tonåringar: placering i familjehem och på institutioner. Undersökningens fokus ligger på sammanbrott 3 i sådana placeringar. Undersökningen utgår från alla placeringar av åringar i hela riket, som påbörjades 1991 enligt Socialstyrelsens historiska barnavårdsregister. Varannan tonåring med första placering i familjehem slumpades bort. Kvar blev 776 ungdomar som var med om 922 påbörjade placeringar Av rapporten framgår bland annat att mellan 30 och 37 procent av alla placeringar bröt samman inom fem år, de flesta redan första året. Sammanbrottet utlöstes vanligtvis av barnet själv eller av vårdmiljön. 2 Fosterhem = familjehem 3 Definition av sammanbrott; När vårdmiljön familjehem/institution avbryter vården i strid med vad socialtjänsten vill När tonåringen rymmer eller vägrar stanna kvar i vården, placeringen upphör När socialtjänsten avbryter placeringen pga missnöje med vårdmiljön

10 8 Av rapporten framgår vidare att den faktor som starkast påverkar sammanbrott, när alla andra faktorer konstanthålls, är placeringsformen (fosterhem/hvb/ 12 hem). Om tonåringen blir placerad i ett vanligt fosterhem ökar risken för sammanbrott jämfört med placering i släktinghem. Rapporten visar dessutom att släktingar är diskriminerade i ersättningshänseende. Det är en `paradox att släktingplaceringar, som har jämförelsevis få sammanbrott även för `svåra tonåringar är uppenbart diskriminerade i ersättningshänseende av kommunerna. Detta synsätt kan ha tillkommit bland annat för att många kommuner inte vill ha släktingar som fosterföräldrar. Den senaste tidens omsvängning mot en positiv syn på släktingplaceringar kanske försvårar fortsatt ekonomisk diskriminering av släktinghem. Resultatredovisning I tabellerna redovisas antalet placeringar i familjehem eller annat enskilt hem. Detta innebär att varje ny placering och omplacering räknats, varför det totala antalet placeringar är större än antalet barn som placerats. Det redovisade materialet bygger helt på uppgifterna i de förteckningar som kommunerna gett in till Länsstyrelsen. Förteckningarna är kompletterade med koder som anges nedan: Placering hos: 1. Syskon, mor- eller farföräldrar 2. Faster, farbroder, moster, morbroder eller annan släkting 3. Styvförälder 4. För barnet tidigare kända personer som inte är släktingar 5. För barnet helt okända personer

11 Totalt antal placeringar i familjehem under åren 1996, 1998 och Syskon, mor- 2. Faster, farbror 3. Styvföräldrar 4. För barnet 5. För barnet eller farföräldrar.moster, morbror tidigare kända helt okända eller annan personer som personer. släkting. inte är släktingar. Kommun Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög SUMMA Tabell 1: Totalt antal placeringar i familjehem i Östergötlands län under åren 1996, 1998 och Under år 2000 var totalt 700 barn i Östergötlands län föremål för vård i familjehem eller annat enskilt hem. Antalet placeringar och omplaceringar av dessa barn uppgick till 751. Statistiken visar att det totala antalet ökat i förhållande till åren 1996 och 1998, då antalet placeringar var 651 respektive 696. Antalet placeringar i släktinghem (kod 1-2) har minskat medan nätverksplaceringar (kod 4) ökat kraftigt. Placeringar i för barnet okända familjehem har också ökat (kod 5). Totalt antal placeringar i familjehem i Östergötlands län under åren 1996, 1998 och Syskon, mor- eller farföräldrar 2. Faster, farbror, moster, morfar eller annan släkting 3. Styvföräldrar 4. För barnet tidigare kända personer som inte är släktingar 5. För barnet helt okända personer 400 Antal År Diagram 1: Totalt antal placeringar i familjehem i Östergötlands län under åren 1996, 1998 och 2000.

12 Antal nyplaceringar i familjehem under åren 1996, 1998 och Syskon, mor- 2. Faster, farbror 3. Styvföräldrar 4. För barnet 5. För barnet eller farföräldrar.moster, morbror tidigare kända helt okända eller annan personer som personer. släkting. inte är släktingar. Kommun Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög SUMMA Tabell 2: Antal nyplaceringar i familjehem i Östergötlands län under åren 1996, 1998 och Under år 2000 nyplacerades 255 barn i Östergötlands län i familjehem eller annat enskilt hem. Statistiken visar att det under året gjordes fler placeringar i förhållande till åren 1996 och 1998, då antalet var 193 respektive 239. Antalet placeringar i släktinghem (kod 1-2) har minskat i länet medan nätverksplaceringar (kod 4) ökat kraftigt. Placeringar i för barnet okända familjehem har också ökat (kod 5). Antal nyplaceringar i familjehem i Östergötlands län 1996, 1998 och Syskon, mor- eller farföräldrar 2. Faster, farbror, moster, morfar eller annan släkting 3. Styvföräldrar 4. För barnet tidigare kända personer som inte är släktingar 5. För barnet helt okända personer Antal År Diagram 2: Antal nyplaceingar i familjehem i Östergötlands län under åren 1996, 1998 och 2000.

13 Totalt antal placeringar i familjehem år 2000, fördelade efter kön Syskon, mor- 2. Faster, farbror, 3. Styvföräldrar 4. För barnet 5. För barnet eller farföräldrar. moster, morbror tidigare kända helt okända eller annan personer som personer. släkting. inte är släktingar Kommun P F P F P F P F P F Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög SUMMA Tabell 3: Totalt antal placeringar i familjehem i Östergötlands län år 2000, fördelade efter kön. Det totala antalet placeringar (751) rörde i 390 fall pojkar och i 361 fall flickor. Den vanligaste placeringsformen för både pojkar och flickor är i för dem helt okända familjehem. När det gäller antalet placeringar i släktinghem och nätverkshem finns det ingen större skillnad mellan könen. Däremot är antalet placeringar i okända hem (kod 5) större när det gäller pojkar. Totalt antal placeringar i familjehem år 2000, fördelade efter kön Syskon, moreller farföräldrar 2. Faster, farbror, moster, morbror eller annan släkting 3. Styvföräldrar 4. För barnet tidigare kända personer som inte är släktingar 5. För barnet helt okända personer P F P F P F P F P F Kön Diagram 3: Totalt antal placeringar i familjehem år 2000, fördelade efter kön.

14 Antal nyplaceringar år 2000, fördelade efter kön Syskon, mor- 2. Faster, farbror, 3. Styvföräldrar 4. För barnet 5. För barnet eller farföräldrar. moster, morbror tidigare kända helt okända eller annan personer som personer. släkting. inte är släktingar Kommun P F P F P F P F P F Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög SUMMA Tabell 4: Antal nyplaceringar i familjehem i Östergötlands län år 2000, fördelade efter kön. Antalet nyplaceringar (255) rörde i 134 fall pojkar och i 121 fall flickor. Den vanligaste placeringsformen för både pojkar och flickor är i okända familjehem. När det gäller antalet nyplaceringar i släktinghem (kod 1) och nätverkshem (kod 3-4) eller okända hem (kod 5) finns det ingen större skillnad mellan könen. Antal nyplaceringar i familjhem är 2000, fördelade efter kön Syskon, moreller farföräldrar 2. Faster, farbror, moster, morbror eller annan släkting 3. Styvföräldrar 4. För barnet tidigare kända personer som inte är släktingar 5. För barnet helt okända personer 80 Antal P F P F P F P F P F Diagram 4: Antal nyplaceringar i familjehem i Östergötlands län år 2000, fördelade efter kön. Kön

15 Procent placeringar uppdelat på olika kategorier av familjehem 13 Totalt antal placeringar i familjehem åren 1996, 1998 och 2000 FAMILJEHEM Släktinghem (1-2) 4 22 % 21 % 18% Nätverkshem (3-4) 13 % 15 % 20 % Okända hem (5) 65 % 64 % 62 % Tabell 5: Procent placeringar uppdelat på kategorier av familjehem åren 1996, 1998 och Av samtliga placeringar under år 2000 var 18 procent i släktinghem (kod 1-2). Siffrorna för placeringar i nätverkshem uppgick till 20 procent (kod 3-4). Runt 62 procent av alla placeringar var i okända familjehem (kod 5). Statistiken ovan visar att andelen placeringar i släktinghem (kod 1-2) minskade, medan nätverksplaceringar (kod 3-4) ökade. Placeringar i för barnet helt okända familjer har minskat något. Antal nyplaceringar i familjehem åren 1996, 1998 och 2000 FAMILJEHEM Släktinghem 20% 16 % 10 % Nätverkshem 8 % 19 % 24 % Okända hem 72 % 65 % 65 % Tabell 6: Procent nyplaceringar uppdelat på olika kategorier av familjehem åren 1996, 1998 och Av antalet nyplaceringar under år 2000 gjordes 10 procent i släktinghem (kod 1-2). Siffrorna för nyplaceringar i nätverkshem uppgick till 24 procent (kod 3-4). Runt 65 procent av alla nyplaceringar gjordes i okända familjehem (kod 5). Statistiken ovan visar att andelen nyplaceringar i släktinghem (kod 1-2) minskade, medan nätverksplaceringar (kod 3-4) ökade. Placeringar i för barnet helt okända familjer är konstant i förhållande till Koder som anger om barnen och ungdomarna placerats i släktinghem, nätverkshem eller i annat för dem helt okända hem.

16 Totalt antal placeringar år 2000, fördelade efter kön 14 FAMILJEHEM POJKAR FLICKOR Släktinghem 18 % 19% Nätverkshem 19 % 22 % Okända hem 63 % 60 % Tabell 7: Procent nyplaceringar uppdelat på olika kategorier av familjehem, fördelade efter kön. Totalt sett var inte skillnaderna så stora mellan pojkar och flickor när det gäller val av familjehem. Antal nyplaceringar år 2000, fördelade efter kön FAMILJEHEM POJKAR FLICKOR Släktinghem 12 % 9 % Nätverkshem 23 % 26 % Okända hem 65 % 66 % Tabell 8: Procent nyplaceringar uppdelade på olika kategorier av familjehem, fördelade efter kön. När det gäller nyplaceringar fördelade efter kön var skillnaderna inte så stora mellan pojkar och flickor.