EU:S PLANERINGSTERMIN FAKTABLAD HÖGRE UTBILDNING

Transkript

1 EU:S PLANERINGSTERMIN FAKTABLAD HÖGRE UTBILDNING 1. INLEDNING Det är viktigt att höja antalet personer som slutför högre utbildning och att förbättra kvaliteten på denna för hållbar och inkluderande tillväxt. Fler högskoleutbildade och bättre och mer relevanta högskoleutbildningar kan bidra till att minska kompetensbristen i kunskapsintensiva ekonomiska sektorer. Detta i sin tur främjar ökad produktivitet, innovation och konkurrenskraft. Med tanke på den snabba teknologiska utvecklingen och den intensiva globala konkurrensen, där allt högre kompetens krävs på arbetsmarknaderna, kan en smart, hållbar tillväxt upprätthållas om en hög andel personer genomgår högre utbildning. Ihållande ojämlikhet och geografiska skillnader när det gäller hur många som genomgår högre utbildning förvärrar däremot ojämlikheten mellan EU:s regioner totalt sett och orsakar en ojämn tillväxt 1. Europa 2020-strategin har satt upp ett överordnat mål om att öka andelen personer i åldrarna i EU med högre utbildning till minst 40 %. Medlemsstaterna har också satt upp nationella mål som i vissa fall är ännu mer långtgående (diagram 1). De framsteg som har gjorts mot att uppnå dessa mål har varit stadiga i mer än ett årtionde, till och med under den ekonomiska krisen. I maj 2017 fastställde EU-kommissionen en ny EU-agenda för högre utbildning 2. Meddelandet är inriktat på att bredda tillgången till och deltagandet i högre utbildning samt på att få ner det antal personer som hoppar av sina studier. För att åstadkomma detta ska man ta fram tydligare information om utbildningsmöjligheter och utbildningsresultat, anpassad vägledning och ekonomiskt stöd till studenter från låginkomstfamiljer. Ett parallellt initiativ om uppföljning av utexaminerade syftar till att förbättra tillgången till detaljerade, jämförbara uppgifter om utexaminerades sysselsättning och sociala resultat. Syftet är här att hjälpa unga att göra informerade val och universiteten att förbättra utformningen på sina kurser. Detta faktablad handlar om högre utbildning. Faktabladet om kompetens för arbetsmarknaden ger en bild av utexaminerades anställbarhet som en del av en bredare analys av utbudet och efterfrågan på olika kompetenser. 2. POLITISKA UTMANINGAR: EN ÖVERSIKT ÖVER RESULTATEN I EU- LÄNDER År 2016 var andelen högskoleutbildade i EU i genomsnitt 39,1 %. Det var nästan en halv procentenhet högre än föregående år och 10 procentenheter högre än 2006 (diagram 1). 18 medlemsstater nådde upp till Europa 2020-målet på 40 % eller 1 Se Education and Training Monitor 2015 och Mind the Gap education inequality across EU regions, COM(2017) 247 final. Sida 1

2 mer. 14 av dem uppnådde även sina nationella mål för andelen högskoleutbildade: Danmark, Tyskland 3, Estland, Grekland, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Österrike, Slovenien, Finland och Sverige. Trots de omfattande framsteg som gjorts i förhållande till detta mål varierar andelen högskoleutbildade fortfarande kraftigt beroende på kön och var man är född. I de flesta medlemsländer är det mycket vanligare för unga kvinnor att genomgå högre utbildning. Andelen kvinnor som skaffar sig en högre utbildning är i genomsnitt nästan 10 procentenheter högre än andelen män. Generellt sett är andelen högskoleutbildade större bland inrikes födda än bland utrikes födda, utom i ett fåtal medlemsstater (diagram 2). I Irland och Förenade kungariket är andelen personer med högre utbildning som är födda utanför EU särskilt hög. I Grekland, Spanien, Italien, Cypern och Slovenien är andelen utrikes födda med högre utbildning däremot relativt låg. 3 Tysklands nationella mål (42 %) omfattar även eftergymnasial utbildning vid annat än universitet eller högskola (ISCED-nivå 4). Sida 2

3 Diagram 1 Andelen högskoleutbildade (befolkningen i åldern år) Källa: Eurostat (arbetskraftsundersökningen, tabell edat_lfse_03). Anmärkning: Indikatorn gäller andelen av befolkningen i åldern år med avslutad utbildning på en ISCED-nivå mellan 5 och 8. Tysklands nationella mål omfattar eftergymnasial utbildning vid annat än universitet och högskola (ISCED-nivå 4). Luxemburgs resultat och nationella mål speglar till stor del den högt utbildade invandrade befolkning som lever och arbetar i landet snarare än som en följd av landets utbildningssystem. Frankrikes nationella mål på 50 % avser åldersgruppen år. För Finland är det nationella målet snävare än EU:s övergripande mål och omfattar inte tekniska institut. För mer information om nationella mål och deras definitioner, se Utöver de utmaningar som beskrivs ovan finns fyra andra viktiga politiska dimensioner att överväga. 1. Geografisk och social ojämlikhet. En fråga är hur man ska förhindra att ojämlikhet upprepas varje generation genom att se till att studenter från alla socioekonomiska bakgrunder har tillgång till högre utbildning. Personer från mindre gynnade förhållanden är fortfarande underrepresenterade inom högre utbildning, och en större andel hoppar av universitetet. En annan besläktad fråga rör de ihållande stora geografiska skillnaderna när det gäller hur många som genomgår högre utbildning 4 mellan, men även inom, medlemsstaterna. Dessa skillnader kan bidra till inkomstklyftor på regional nivå, orsaka kunskapsflykt och underminera regionens tillväxt. 2. En låg andel personer som fullföljer sina studier tyder på effektivitetsproblem och/eller rättviseproblem inom systemen för högre utbildning. Långa studietider och en hög andel studenter som inte lyckas ta examen underminerar effektiviteten i systemen för högre utbildning. 4 Se Mind the Gap education inequality across EU regions, Sida 3

4 För att öka de offentliga investeringarnas effektivitet inom högre utbildning kan det behövas särskilda insatser för att minska andelen avhopp. Belgien, Grekland, Frankrike, Italien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Rumänien, Sverige 5 och Slovenien har högst andel avhoppare i EU. Dessutom präglas den andel som slutför sina studier fortfarande av ojämlikhet. Studenter från fattiga socioekonomiska förhållanden är utan jämförelse de som oftast hoppar av högre utbildning Kvaliteten på institutioner för högre utbildning. Detta är i allmänhet svårt att mäta och därför även svårt att koppla ihop med finansieringsmekanismer. Kvaliteten på den utbildning som erbjuds och det uppfattade värdet av en akademisk examen för framtida anställning är centrala för att avgöra hur attraktiv den högre utbildningen är. 4. Det finns ett nära samband mellan föregående dimension och den otillräckliga anpassningen till arbetsmarknadens behov, som ligger bakom den låga sysselsättningsgraden bland personer med högskoleexamen. EU:s riktmärke för anställbarhet 7 följer upp sysselsättningsgraden för utexaminerade i medlemsstaterna. Graden är ett kriterium för att bedöma hur relevant den högre utbildning som erbjuds är för arbetsmarknadens behov och kvaliteten på själva utbildningen. Sysselsättningsgraden påverkas även av kortsiktiga fluktuationer i efterfrågan på arbetskraft som beror på ekonomiska cykler. Jämförbara data över utexaminerades kompetens behövs för att den högre utbildningens kvalitet ska kunna bedömas oberoende av dess relevans. Ett närmare samarbete med arbetsgivare och mer feedback från utexaminerade skulle bidra till att göra akademiska kursplaner mer relevanta för att hitta jobb och skulle innebära bättre vägledning för studenterna i deras val innan och under studierna. Att öka antalet olika studiesätt (till exempel deltids- eller distansstudier) och fortsätta att utveckla den högre yrkesutbildningen anses också göra stor nytta. De kan också göra utbildningserbjudandet mer flexibelt och bättre anpassat till företagens samt nuvarande och framtida arbetstagares behov. 5 För Sverige omfattar siffran för andelen studenter som hoppar av utbildningar studenter som börjar på enskilda kurser som kanske aldrig har haft för avsikt att studera alla de kurser som krävs för en examen (uppskattningsvis 40 % i Sverige). 6 Utbildningsöversikt. Europeiska kommissionen/neset expertnätverk, Sysselsättningsgrad bland personer i åldern år som tog examen som högst tre år innan referensåret (se faktabladet om kompetenser för arbetsmarknaden, som också behandlar andra sätt att förbättra matchningen av kompetens, till exempel genom bättre information och förutseende). Sida 4

5 Diagram 2 Andelen högskoleutbildade efter födelseland Källa: Eurostat (arbetskraftsundersökningen, tabell edat_lfse_9912). Anmärkning: det finns inga tillgängliga data för Bulgarien, Litauen, Rumänien och Slovakien. 3. INFALLSVINKLAR PÅ DE POLITISKA UTMANINGARNA Industrialiserade länder som till exempel Förenta staterna, Kanada, Japan, Korea och Australien har bättre resultat än Europa när det gäller andelen högskoleutbildade. Europas jämförelsevis låga nivåer kan underminera dess konkurrenskraft och dess potential att åstadkomma smart tillväxt. Fram till och efter 2020 kommer de flesta lediga anställningarna att kräva högre utbildning 8. Följande typer av åtgärder är av särskilt stor betydelse för att öka andelen personer med examen från högre utbildning. 1. För att öka andelen högskoleutbildade totalt sett måste man i allmänhet bredda antagningen så att studenter från alla delar av samhället inkluderas. Detta innebär att locka fler studenter från mindre gynnade socioekonomiska grupper eller platser, studenter från etniska grupper eller studenter som har en funktionsnedsättning. Att bredda tillgången för underrepresenterade grupper är inte bara viktigt ur ett socialt rättviseperspektiv. Det är även av yttersta vikt för länder som fortfarande håller på att gå över från ett elitorienterat system för högre utbildning till ett för den större befolkningen och för länder som står inför minskande befolkningstal. En av de åtgärder som är centrala för att bredda deltagandet är att ta bort ekonomiska hinder för deltagande, som är ett område där de rådande politiska trenderna ofta förändras, och göra vägarna till högre utbildning mer flexibla. För att överbrygga hindren för en bredare tillgång till högre utbildning är det viktigt att se till att det finns effektiva vägar för att gå över till denna från yrkesutbildningar. Att förbättra erkännandet av kunskaper som redan har tillägnats i icke-formella sammanhang är en viktig åtgärd för många medlemsstater, särskilt för att uppmuntra fler vuxna studenter att påbörja högre utbildning. Åtgärder för att göra tillgången bredare bör inte begränsas till högre utbildning utan bör även införas för tidigare utbildningsnivåer. Detta är för att studenter från sårbara grupper ofta inte ens går färdigt sin högstadie- eller gymnasieutbildning En av de viktigaste åtgärderna för att öka andelen personer som slutför sin utbildning och minska den tid studenter tar på sig för att ta examen är att förbättra vägledningen och rådgivningen för att hjälpa dem att välja en lämplig kurs (förberedande studievägledning). 8 Se Cedefops färdighetsprognos. 9 Se faktabladet Early leavers from education and training. Sida 5

6 Detta är särskilt användbart i system där tillgången till högre studier är relativt fri. En annan central åtgärd är att ge bättre stöd till studenter under deras studietid. I allmänhet behövs mer studentcentrerade lärandestrategier, med hanterliga proportioner mellan personal och studenter samt smart användning av IKT-stöd. Utformning av verktyg för att stödja studenter kan också hjälpa dem att slutföra sina studier. 3. Att se till att kurserna inom den högre utbildningen utvecklar färdigheter hos studenterna som är relevanta för arbetslivet är en viktig del i att se till att högre utbildning fortsätter att vara attraktiv på lång sikt. Flera åtgärder kan vara viktiga för att förbättra utexaminerades anställbarhet: Att göra data om utexaminerades sysselsättning mer lättillgängliga för en bredare krets, och dra större nytta av kompetensprognoser (bland annat följa upp utexaminerades sysselsättningssituation). Att i större utsträckning engagera aktörer i kursernas utformning och utvärdering. Att mer systematiskt använda arbetsplatsbaserade placeringar. Att göra studieprogrammen, och då bland annat tvärvetenskapliga vägar för lärande, mer anpassningsbara. Utöver att studenterna ska tillägna sig ämnesspecifik kunskap bör alla program leda till att studenterna utvecklar övergripande färdigheter som till exempel problemlösning, kommunikation och lagarbete. I länder med hög arbetslöshet bland utexaminerade påverkas sysselsättningsresultaten även positivt av att man granskar hur balansen av studenter som inleder studier i olika ämnen ser ut för att hitta områden där tillgången är för stor. Att ge nuvarande och framtida studenter bättre vägledning kommer att ha samma effekt. 4. POLITISKA ÅTGÄRDER: NULÄGET Eftersom medlemsstaterna har olika nationella system och utgångspunkter för den andel som genomför högre studier varierar deras viktigaste prioriteringar för att uppfylla de nationella målen betydligt på detta område. Trots detta är det möjligt att kategorisera enskilda medlemsstaters prioriteringar enligt de centrala politiska dimensioner som har belysts tidigare. 1. Bredda tillgången till högre utbildning. Tolv medlemsstater har någon form av prestationsbaserad finansieringsmekanism med en social dimension som ger ekonomiskt stöd till institutioner för högre utbildning om de når upp till en fastställd prestationsnivå i fråga om sociala mål. Oftast används prestationsbaserade finansieringsmekanismer för att främja deltagande av studenter med funktionsnedsättning eller studenter från mindre gynnade socioekonomiska förhållanden. År 2015 tog Irland fram planen National plan of equity of access to higher education (nationell plan för jämlikhet vid tillgång till högre utbildning). Planen har fem huvudmål och föreskriver mer än 30 insatser för att hjälpa underrepresenterade grupper att komma in på högre utbildning. Dessa grupper innefattar mindre gynnade eller äldre studenter, studenter med funktionsnedsättning och studenter som tillhör resandefolket. Tjeckien har utökat stipendierna till behövande studenter och antalet yrkesorienterade program för att främja en bredare social mångfald bland studenter inom högre utbildning. Sverige har startat en utredning om styrningen och finansieringen av högre utbildning med syftet att öka antalet studenter från mindre gynnade grupper. Kroatien använder Europeiska socialfonden för att stödja studenter från mindre gynnade förhållanden. 2. Minska andelen avhopp och tiden det tar att slutföra en utbildning. Estland har reviderat sitt finansieringssystem för högre utbildning för att uppmuntra studenterna att göra färdigt sina studier inom den utsatta tiden. Regionen Flandern i Belgien stöder alternativa strategier som till exempel korta program inom högre utbildning. Sida 6

7 3. Förbättra kvaliteten på högre utbildning och göra den mer relevant för arbetsmarknaden. Slovenien har en långtgående plan för att göra finansieringen av högre utbildning mer prestationsinriktad. Bulgarien håller på att införa prestationsbaserad finansiering och inriktar insatserna på att öka deltagandet på områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. I Malta pågår flera initiativ som syftar till att öka antalet personer som tar examen i naturvetenskapliga ämnen. Belgiens flamländska gemenskap har tagit fram en handlingsplan för naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik för alla utbildningsnivåer, medan den franskspråkiga gemenskapen fokuserar på arbetsbaserat lärande i sektorer där det råder eller förväntas råda brist på kompetens. Kroatien delar ut stipendier som finansierats av Europeiska socialfonden till studenter inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Estland har tagit fram ett prognosverktyg för att förutspå arbetsmarknadens behov och kompetensbehov, med rekommendationer för framtida planering på utbildningsområdet. Polen har infört ett nationellt system för uppföljning av utexaminerade för att tillgodose behovet av bättre information om arbetsmarknadens utveckling. Rumänien är för närvarande på väg att ta fram ett verktyg för att övervaka hur utexaminerade integreras på arbetsmarknaden. Spaniens nya nationella överenskommelse om utbildning har som mål att bättre anpassa utbildningserbjudandena till den lokala industrins krav, granska finansieringsmodellen och främja spetskompetens vid universiteten. Cypern, Portugal, Slovakien och Sverige har nyligen vidtagit åtgärder för att stärka kvalitetssäkringen inom högre utbildning. Datum: Sida 7

8 5. REFERENSER Europeiska kommissionen: Utbildningsöversikt Europeiska kommissionen: Faktablad om kompetens för arbetsmarknaden och faktablad om personer som lämnar skolan i förtid NESSE (2012), Mind the Gap education inequality across EU regions NESET (2013), Drop-out and Completion in Higher Education in Europe among students from under-represented groups 6. LÄS MER Europeiska kommissionen: Högskolepolitik Europeiska expertnätverket för utbildningsekonomi (EENEE) Network of Experts on Social Aspects of Education and Training (NESET: Dess föregångare NESSE gav ut flera användbara rapporter, däribland Mind the Gap education inequality across EU regions, 2012 Cedefops färdighetsprognos Sida 8

9 BILAGA Tabell 1 Andelen högskoleutbildade (totalt) Mål EU 28 22,4 EU2 7 29,0 33,8 34,8 36,0 37,1 37,9 38,7 39,1 40 Belgien 35,2 41,4 44,4 42,6 43,9 42,7 43,8 42,7 45,6 47 Bulgarien 19,5 25,3 28,0 27,3 26,9 29,4 30,9 32,1 33,8 36 Tjeckien 13,7 13,1 20,4 23,7 25,6 26,7 28,2 30,1 32,8 32 Danmark 32,1 43,0 41,2 41,2 43,0 43,4 44,9 47,6 47,7 40 Tyskland 25,7 25,8 29,7 30,6 31,8 32,9 31,4 32,3 33,2 42 Estland 30,8 32,5 40,2 40,2 39,5 42,5 43,2 45,3 45,4 40 Irland 27,5 41,3 50,1 49,7 51,1 52,6 52,2 52,3 52,9 60 Grekland 25,4 26,9 28,6 29,1 31,2 34,9 37,2 40,4 42,7 32 Spanien 29,2 39,4 42,0 41,9 41,5 42,3 42,3 40,9 40,1 44 Frankrike 27,4 39,7 43,2 43,1 43,3 44,0 43,7 45,0 43,6 50 Kroatien : 16,7 24,5 23,9 23,1 25,6 32,1 30,8 29,3 35 Italien 11,6 17,6 19,9 20,4 21,9 22,5 23,9 25,3 26,2 26 Cypern 31,1 46,1 45,3 46,2 49,9 47,8 52,5 54,5 53,4 46 Lettland 18,6 19,3 32,6 35,9 37,2 40,7 39,9 41,3 42,8 34 Litauen 42,6 39,4 43,8 45,7 48,6 51,3 53,3 57,6 58,7 48,7 Luxemburg 21,2 35,5 46,1 48,2 49,6 52,5 52,7 52,3 54,6 66 Ungern 14,8 19,4 26,1 28,2 29,8 32,3 34,1 34,3 33,0 30,3 Malta 7,4u 20,7 22,1 23,4 24,9 26,0 26,5 27,8 29,9 33 Nederländerna 26,5 35,8 41,4 41,2 42,2 43,2 44,8 46,3 45,7 40 Österrike : 21,1 23,4 23,6 26,1 27,1 40,0 38,7 40,1 38 Polen 12,5 24,7 34,8 36,5 39,1 40,5 42,1 43,4 44,6 45 Portugal 11,3 18,3 24,0 26,7 27,8 30,0 31,3 31,9 34,6 40 Rumänien 8,9 12,4 18,3 20,3 21,7 22,9 25,0 25,6 25,6 26,7 Slovenien 18,5 28,1 34,8 37,9 39,2 40,1 41,0 43,4 44,2 40 Slovakien 10,6 14,4 22,1 23,2 23,7 26,9 26,9 28,4 31,5 40 Finland 40,3 46,2 45,7 46,0 45,8 45,1 45,3 45,5 46,1 42 Sverige 31,8 39,5 45,3 46,8 47,9 48,3 49,9 50,2 51,0 40 Förenade kungariket 29,0 36,4 43,1 45,5 46,9 47,4 47,7 47,9 48,2 : Källa: Eurostat (arbetskraftsundersökningen, tabell [t2020_41]). Anmärkning: Tysklands nationella mål omfattar eftergymnasial utbildning vid annat än universitet eller högskola (ISCED-nivå 4), vilket dock inte är medräknat i datakolumnerna 2000 till Frankrike och Finland har något annorlunda definitioner av det nationella målet. Sida 9

10 Tabell 2 Andelen högskoleutbildade efter kön Män Kvinnor Könsskillnad 2016 Absolut Relativ (K M) (K M) Kvinnor s andel (%) EU 28 32,8 33,6 34,0 34,4 41,4 42,3 43,4 43,9 9,5 24,3 55,9 Belgien 36,2 37,4 36,7 40,4 49,3 50,2 48,7 50,7 10,3 22,6 55,7 Bulgarien 21,8 23,4 24,8 27,2 37,6 39,0 39,9 41,0 13,8 40,8 58,3 Tjeckien 24,0 24,2 24,7 27,2 29,6 32,5 35,9 38,7 11,5 35,1 57,2 Danmark 35,2 39,4 39,6 41,0 51,8 50,5 55,9 54,6 13,6 28,5 56,3 Tyskland 32,2 32,0 32,2 33,4 33,7 30,8 32,4 33,0 0,4 1,2 48,8 Estland 31,8 32,8 34,5 38,8 53,7 54,2 56,7 52,4 13,6 30,0 55,8 Irland 45,9 45,1 45,1 46,6 58,7 58,6 58,6 58,5 11,9 22,5 58,4 Grekland 30,8 32,9 35,3 36,2 39,0 41,6 45,5 48,8 12,6 29,5 58,7 Spanien 37,1 36,8 34,8 33,5 47,5 47,8 47,1 46,6 13,1 32,7 58,5 Frankrike 39,4 39,2 40,3 38,1 48,4 47,9 49,6 48,8 10,7 24,5 57,5 Kroatien 21,7 25,6 23,7 22,2 29,7 38,9 38,1 36,7 14,5 49,5 61,6 Italien 17,7 18,8 20,0 19,9 27,3 29,1 30,8 32,5 12,6 48,1 61,8 Cypern 41,6 46,0 46,7 43,9 53,4 58,2 61,6 62,1 18,2 34,1 60,7 Lettland 28,3 27,8 26,8 30,1 53,1 52,3 56,5 56,1 26,0 60,7 64,2 Litauen 41,9 44,0 47,2 48,1 60,8 62,7 68,4 68,8 20,7 35,3 60,1 Luxemburg 49,2 49,8 46,8 52,7 55,6 55,4 57,7 56,5 3,8 7,0 50,9 Ungern 26,8 28,0 27,6 26,4 37,8 40,3 41,0 39,6 13,2 40,0 59,4 Malta 22,7 22,8 23,6 27,4 29,5 30,5 32,2 32,5 5,1 17,1 52,6 Nederländerna 40,1 41,6 43,0 41,7 46,4 48,0 49,6 49,7 8,0 17,5 54,3 Österrike 26,4 38,3 37,5 38,3 27,8 41,6 40,0 42,0 3,7 9,2 51,9 Polen 32,9 34,2 35,1 35,6 48,4 50,2 52,0 53,9 18,3 41,0 59,2 Portugal 24,0 23,2 23,3 27,3 35,7 38,9 40,1 41,6 14,3 41,3 61,6 Rumänien 21,6 22,9 24,2 23,9 24,2 27,2 27,2 27,4 3,5 13,7 51,9 Slovenien 31,1 30,0 32,0 33,6 49,6 53,6 56,4 55,3 21,7 49,1 61,3 Slovakien 22,3 22,5 22,8 24,0 31,8 31,5 34,4 39,4 15,4 48,9 60,9 Finland 37,6 38,2 38,1 38,4 52,9 52,6 53,4 54,4 16,0 34,7 57,0 Sverige 41,8 42,4 43,2 43,4 55,2 57,9 57,7 59,2 15,8 31,0 56,3 Förenade kungariket 44,4 44,3 44,5 46,0 50,4 51,1 51,1 50,3 4,3 8,9 52,7 Källa: Eurostat (arbetskraftsundersökningen, tabell [t2020_41] och [lfsa_pgaed]). Anmärkning: Absolut könsskillnad = andelen högskoleutbildade kvinnor andelen högskoleutbildade män. Relativ könsskillnad = absolut könsskillnad / den totala andelen högskoleutbildade * 100. Kvinnors andel (%) = antalet högskoleutbildade kvinnor i åldern år / totala antalet höghögskoleutbildade i åldern år (i %). Sida 10

11 Tabell 3 Andelen högskoleutbildade efter födelseland Totalt Utrikes födda Inrikes födda Totalt Utrikes födda Inrikes födda Skillnad utrikes födda inrikes födda EU 28 33,8 28,3 34,7 39,1 35,3 39,9 4,6 Belgien 44,4 36,3 46,5 45,6 36,9 48,2 11,3 Bulgarien 28,0 : 27,9 33,8 : 33,7 : Tjeckien 20,4 31,1 20,1 32,8 33,4 32,7 0,7 Danmark 41,2 28,5 42,7 47,7 59,8 45,1 14,7 Tyskland 29,7 23,9 31,2 33,2 30,8 34,1 3,3 Estland 40,2 56,6 39,5 45,4 46,5 45,3 1,2 Irland 50,1 55,1 48,5 52,9 58,4 50,5 7,9 Grekland 28,6 11,5 31,7 42,7 12,3 46,5 34,2 Spanien 42,0 24,4 47,4 40,1 22,4 44,8 22,4 Frankrike 43,2 32,1 44,9 43,6 39,1 44,3 5,2 Kroatien 24,5 14,9 25,3 29,3 20,5 30,2 9,7 Italien 19,9 12,7 21,3 26,2 13,4 29,5 16,1 Cypern 45,3 36,2 50,9 53,4 37,1 61,7 24,6 Lettland 32,6 : 32,8 42,8 62,4 42,0 20,4 Litauen 43,8 : 43,6 58,7 : 58,2 : Luxemburg 46,1 51,2 39,5 54,6 57,2 50,9 6,3 Ungern 26,1 46,8 25,7 33,0 25,3 33,2 7,9 Malta 22,1 28,9 21,8 29,9 35,6 29,3 6,3 Nederländerna 41,4 34,2 42,8 45,7 32,4 48,2 15,8 Österrike 23,4 24,2 23,1 40,1 34,8 42,3 7,5 Polen 34,8 : 34,8 44,6 50,7 44,6 6,1 Portugal 24,0 19,9 24,7 34,6 29,2 35,1 5,9 Rumänien 18,3 : 18,3 25,6 : 25,6 : Slovenien 34,8 13,8 36,2 44,2 19,2 46,8 27,6 Slovakien 22,1 : 22 31,5 : 31,5 : Finland 45,7 24,7 47,2 46,1 32,3 47,8 15,5 Sverige 45,3 43,2 45,9 51,0 49,2 51,9 2,7 Förenade kungariket 43,1 42,4 43,3 48,2 54,7 45,6 9,1 Källa: Eurostat (arbetskraftsundersökningen, tabell [edat_lfs_9912]). Sida 11