R 7705/

Transkript

1 R 7705/ Till Justitiedepartementet Sveriges advokatsamfund har genom remiss beretts tillfälle att avge yttrande över Mediagrundlagsutredningens betänkande Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (SOU 2001:28). Med anledning härav anför advokatsamfundet följande. Sammanfattning Databasregeln i 1 kap. 9 yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bör på sätt som Mediagrundlagsutredningen föreslår utvidgas till att omfatta direktsändning på begäran, print on demand och push-teknik. Möjligheten för andra Internetanvändare än de traditionella massmediaföretagen att få skydd enligt YGL bör vara förenad med mer långtgående krav än de som föreslås i betänkandet för att säkerställa att verksamheten har den karaktär av massmedium som bör skyddas av ett särskilt grundlagssystem med utgivaransvar, juryprocess, meddelarfrihet och anonymitetsskydd etc. Skulle Mediagrundlagsutredningens förslag om möjligheter till frivilligt grundlagsskydd enligt YGL genomföras, bör brottskatalogen avseende yttrandefrihetsbrott utökas med brotten olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och brott mot medborgerlig frihet. Advokatsamfundet tillstyrker Mediagrundlagsutredningens förslag avseende preskriptionstider och ändringar i beslagsreglerna.

2 2(7) 1. Behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten (del II 5 kap.) 1.1 Rättspolitiska utgångspunkter Advokatsamfundet delar Mediagrundlagsutredningens uppfattning att ett utvidgat yttrandefrihetsrättsligt skydd bör vara utformat så att grundlagen fångar upp nya mediaformer utan att detta leder till ett försämrat grundlagsskydd. En mer teknikoberoende grundlagsreglering får med andra ord inte leda till att avkall görs på hittills gällande tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga principer (betänkandet s. 217). Massmedial verksamhet skall enligt Advokatsamfundet omfattas av de yttrandefrihetsrättsliga reglerna om ensamansvar, meddelarskydd etc. oavsett vilken teknik som används för att kommunicera innehållet med allmänheten. Detta synsätt följer av de grundläggande motiven bakom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ansvarssystemet, vilket bl.a. är att främja en vidsträckt och levande (utnyttjad) tryck- och yttrandefrihet genom ett formaliserat utpekande av en ansvarig där andra kan medverka i och meddela sig med media utan att riskera rättsliga påföljder (jfr Axberger, Tryckfrihetens gränser s. 94 f.). Det yttrandefrihetsrättsliga skyddet för traditionella massmediaföretags Internetpubliceringar som databasregeln i 1 kap. 9 YGL i sin nuvarande utformning ger, vilar på samma rättspolitiska grund att säkerställa mediaformens ställning som nyhetsmedium och kanal för förmedling av offentlig debatt och obekväma eller känsliga uppgifter (prop. 1990/91:64 s. 56 f. och s. 112). Att det är massmedial Internetanvändning som omfattas av databasregeln och därmed av det yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet säkerställs genom kravet på att denna regel endast gäller upplysningar som tillhandahålles allmänheten och endast avser de traditionella massmediaföretag som anges i regeln (a. prop. s. 66). Det finns mot denna bakgrund inget principiellt hållbart skäl för olika grundlagsskydd beroende på vilken teknik som används. Känsliga uppgifter bör t.ex. under yttrandefrihetsrättsligt skyddade former kunna lämnas för publicering i en tidning som enbart förekommer på nätet, likväl som när de lämnas för publicering i en papperstidning eller nättidning som lagts ut av ett tidningsföretag. En i denna mening teknikoberoende grundlagsreglering ligger ju också i Mediagrundlagsutredningens uppdrag enligt kommittédirektiven. Det befintliga yttrandefrihetsrättsliga regelsystemets utformning, avsett för en vidsträckt yttrandefrihet i massmedial verksamhet i egentlig mening, bör sammanfattningsvis vara vägledande för grundlagsskyddets avgränsning vid användandet av ny teknik.

3 3(7) 1.2 Mediagrundlagsutredningens förslag till en utvidgning av databasregelns tillämpningsområde Advokatsamfundet tillstyrker Mediagrundlagsutredningens förslag till utvidgning av databasregeln i 1 9 kap. YGL till att omfatta direktsändning på begäran, print on demand och push-teknik. Det är som framgår av Mediagrundlagsutredningens redovisning fråga om ytterligare tekniska lösningar för massmedial kommunikation. Grundlagsskyddet bör därför i linje med Advokatsamfundets ovan redovisade principiella inställning utsträckas till att omfatta även massmedial verksamhet som utnyttjar dessa lösningar. Advokatsamfundet tillstyrker Mediagrundlagsutredningens förslag om att bokförlag och andra förlag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed jämförbara skrifter bör läggas till bland massmediaföretagen i databasregeln. Bokförlag har generellt sett stor betydelse för opinionsbildning och allmän debatt. Det är därmed välgrundat och i linje med yttrandefrihetsregleringens övergripande syfte att låta grundlagsskyddet omfatta även dessa företags databaser. En eventuell utvidgning av det yttrandefrihetsrättsliga grundlagsskyddet till att omfatta även andra databaser torde vara den svåraste men också principiellt viktigaste frågan som Mediagrundlagsutredningen har haft att ta ställning till. Mediagrundlagsutredningen diskuterar härvid tre tänkbara ståndpunkter: status quo, ett generellt skydd för publicering via Internet eller genom andra överföringar med hjälp av elektromagnetiska vågor samt den av utredningen föreslagna lösningen med ett frivilligt skydd som görs beroende av utgivningsbevis. Advokatsamfundet delar Mediagrundlagsutredningens uppfattning om att ett bibehållande av status quo inte är acceptabelt. Det finns redan ett antal tidningar som enbart ges ut på nätet. Det är fråga om tidningar med en kontinuerlig utgivning, en fast redaktion och uttalad inriktning. Med hänsyn till möjligheten att via Internet nå ett i princip obegränsat antal läsare av såväl redaktionellt material som banners (som kan ge reklamintäkter) i kombination med starkt reducerade distributionskostnader torde denna sektor komma att utvecklas ytterligare. Behovet av ett yttrandefrihetsrättsligt skydd med ensamansvar, meddelarfrihet etc. gör sig gällande med samma styrka i fråga om denna nya kategori av tidningar som i fråga om redan skyddad mediaverksamhet. Mediagrundlagsutredningens förslag om frivilligt grundlagsskydd genom erhållande av utgivningsbevis kommer emellertid att kunna omfatta även Internetpubliceringar som inte har denna massmediala karaktär. Förutsättning för utgivningsbevis och därmed grundlagsskydd är enligt förslaget att databasen skall tillhandahålla allmänheten upplysningar. Enligt Mediagrundlagsutredningen måste databasen rikta sig till allmänheten för att uppfylla masskommunikationskravet, vilket sammanhänger med YGL:s syfte att skydda möjligheten att yttra sig i massmedier som ett medel i den fria åsiktsbildningen (betänkandet s. 223). Det innebär enligt betänkandet att databasen skall rikta sig till en vid krets som i princip är öp-

4 4(7) pen för envar, och det får inte vara möjligt att ändra innehållet i databasen (betänkandet s. 225). Varje hemsida är ju generellt sett öppen för envar och innehavaren av hemsidan kontrollerar via lösenord innehållet på hemsidan. Av Mediagrundlagsutredningen uppställda kriterier gäller således i princip alla hemsidor. Möjligheten att öppna en egen hemsida medföljer dessutom oftast ett Internetabonnemang. Alla personer som sålunda har tillgång till hemsida kan om förslaget genomförs genom ett enkelt registreringsförfarande få sina Internetpubliceringar omfattade av det särskilda yttrandefrihetsskyddet i YGL. Den särskilda yttrandefrihetsrättsliga grundlagsregleringens syfte är ju som ovan berörts att skydda friheten att meddela sig med och yttra sig i media som ett medel för spridande av information till allmänheten och fri åsiktsbildning. Något bärande skäl för att låta detta för mediaverksamhet särskilt avsedda grundlagsskydd omfatta den enskilde Internetanvändaren som t.ex. framför egna tankar och debattinlägg på sin hemsida finns inte. Ansvarssystemet syftar ju till att formalisera ett ensamansvar beträffande en publicistisk produkt som ofta tillkommer i ett redaktionellt lagsamarbete och meddelarskydd förutsätter att allmänheten fritt skall kunna vända sig till redaktionen med känsligt material etc. Detta förutsätter en viss organisatorisk struktur, kontinuitet och inriktning av verksamheten för att denna skall vara massmedial på sådant sätt att det bakomliggande syftet skall kunna förverkligas. Det tryckfrihetsrättsliga ensamansvaret är privilegierat i den meningen att endast utgivaren kan drabbas av påföljder och att denne i olika avseende har en processuellt gynnsam ställning. Att ge dessa processuella privilegier till en stor och okänd grupp hemsidesinnehavare kan få negativa konsekvenser och i värsta fall uttunna det grundlagsfästa tryckfrihetsrättsliga systemet. Förslaget skulle också få negativa konsekvenser för dem som anser sig utsatta för tryckfrihetsbrott. Mediagrundlagsutredningens förslag innebär att den som blir angripen och uthängd på en hemsida har att initiera en yttrandefrihetsprocess och att Internetpubliceringarna skulle ha fullt skydd av meddelarfrihet etc. om man skaffat ett utgivningsbevis. Även den som blir angripen på Internet måste emellertid ha en rimlig och realistisk möjlighet att få sin sak prövad. De omfattande kostnaderna och den med juryprövningen sammanhängande stora osäkerheten med att initiera en yttrandefrihetsprocess, kan leda till att möjligheten att få ett förtal på Internet prövat blir mer formell en reell. Även meddelarskyddet och möjligheten att utse en målvakt till ansvarig utgivare för Internetpubliceringar öppnar vägar för att försvåra eller omöjliggöra en rättslig prövning. Därmed kan enligt samfundet en icke önskvärd förskjutning ske i balansen mellan yttrandefriheten och motstående skyddsintressen. Man kan med andra ord inte bortse från möjligheten till att ett frivilligt yttrandefrihetsrättsligt skydd enligt den föreslagna modellen kan komma att missbrukas för den som vill uppnå ett slags faktisk immunitet för sina yttranden på Internet. Enligt Advo-

5 5(7) katsamfundet saknas här en konkret och verklighetsanknuten rättspolitisk analys av hur de aktuella skyddsintressena kan komma att påverkas av den föreslagna grundlagsändringen. Den enskilde Internetanvändaren som inte omfattas av det speciella yttrandefrihetsskyddet i YGL står emellertid inte utan skydd för sin rätt till yttrandefrihet på nätet. Det generella yttrandefrihetsskyddet i 2 kap. regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter, art. 10, gäller även för yttranden på Internet. Personuppgiftslagen (PUL) har bl.a. i Datainspektionens tidigare tolkning och tillämpning ansetts utgöra hinder mot publicering av andra än harmlösa personuppgifter på Internet, något som får anses innebära en synnerligen långtgående inskränkning av yttrandefriheten. Detta har som bekant lett till en omfattande offentlig debatt om yttrandefriheten på Internet. Högsta domstolen har i nyligen avkunnad dom (Högsta domstolens dom den 12 juni 2001 i mål nr B ) avseende talan om brott mot PUL markerat att en vidsträckt yttrandefrihet gäller för yttranden på Internet även utanför det särskilda yttrandefrihetsrättsligt skyddade området enligt YGL och TF. Domen har stort principiellt intresse inte minst med hänsyn till att PUL är en implementering av EG-direktivet 95/46 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EG:s dataskyddsdirektiv). PUL bygger i allt väsentligt på EG:s dataskyddsdirektiv och HD:s tolkning av PUL bygger primärt på en tolkning av direktivet. I målet, som rörde en företagare som på en hemsida kritiserat namngivna personer för deras agerande under bank- och finanskrisen, tillämpade HD undantagsbestämmelsen i 7 2 stycket PUL som avser behandling av personuppgifter uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande. HD tolkade PUL och det bakomliggande direktivets undantagsbestämmelse med beaktande av Europakonventionens skydd för yttrandefriheten. Uppgifter som, i likhet med de i målet aktuella, hänför sig till en persons offentliga liv faller, konstaterar HD i domen, i princip utanför art. 8 Europakonventionen och EG-direktivets skyddsområde. En intressevägning skall i fall av detta slag göras mellan yttrandefriheten och skyddet av annans goda namn och rykte. HD framhåller vidare att yttrandefriheten enligt art. 10 i Europakonventionen inte är inskränkt till någon viss grupp utan avser var och en. Den aktuella webbsidans syfte att informera, utöva kritik och väcka debatt måste enligt HD anses ligga väl inom ramen för undantagsbestämmelsens tillämpningsområde. I vad mån webbsidan härvid kan anses motsvara godtagbar standard enligt de kriterier som man brukar använda när etablerad journalistisk verksamhet värderas, saknar enligt HD betydelse för undantagsbestämmelsens tillämplighet. Inte heller kan omständigheten att texterna innehåller kränkande eller nedvärderande omdömen innebära att undantagsbestämmelsen inte skulle vara tillämplig. Sådana kränkande och nedvärderande uppgifter är tvärtom, som framhålls i domen, ett normalt inslag i en kritisk samhällsdebatt. Uppgiftslämnandet på Internet kan däremot vara straffbart som förtal enligt den reglering som finns för sådana brott med särskild försvarlighetsbedömning och möjlighet till sanningsbevisning.

6 6(7) HD:s dom visar att var och en är fri att framföra anklagelser och nedvärderande uppgifter om namngivna personer så länge uppgifterna hänför sig till deras roll i det offentliga livet. Internetanvändaren kan visserligen riskera att behöva stå till svars i en förtalsprocess. Men hon eller han har då möjlighet att argumentera för att det var försvarligt att lämna uppgifterna och möjlighet att införa sanningsbevisning för att visa att uppgifterna är sanna eller skäligt grundade. Dessa moment i ärekränkningsprocessen är av vital betydelse för en vidsträckt yttrandefrihet. Gränserna för yttrandefriheten på hemsidor sammanfaller m a o med vad som gäller yttrandefriheten generellt vid allmänna sammankomster, debatter etc. HD:s dom innebär, enligt Advokatsamfundet, att även den som står utanför det speciella yttrandefrihetsrättsliga skyddet för massmedia åtnjuter en vidsträckt yttrandefrihet på Internet. Mediagrundlagsutredningen har framhållit att det är svårt att hävda att ett generellt yttrandefrihetsrättsligt skydd enligt YGL på Internet inte kommer i konflikt med EG:s dataskyddsdirektiv (betänkandet, s. 221 och 259 f.). Även en utvidgning av databasregeln enligt Mediagrundlagsutredningens förslag kan enligt Advokatsamfundet komma i konflikt med EG:s dataskyddsdirektiv. Redan vid införandet av undantaget för TF och YGL från PUL:s tilllämpningsområde i 7 1 stycket PUL ifrågasatte lagrådet och flera remissinstanser undantagsbestämmelsens förenlighet med EG:s dataskyddsdirektiv. De argument avseende undantagets förenlighet med direktivet som utvecklades i förarbetena till PUL anknyter till den yttrandefrihetsrättsliga regleringens grundläggande konstitutionella ställning och till Sveriges förklaring i mötesprotokollet i samband med att direktivet antogs i ministerrådet. En utvidgning av databasregeln i 1 kap. 9 YGL innebär samtidigt en utvidgning av undantaget i 7 1 stycket PUL och därmed ett ytterligare utnyttjande av undantagsmöjligheten i EG:s dataskyddsdirektiv art. 9. En sådan ytterligare utvidgning av utnyttjandet av undantagsbestämmelsen har rimligen större möjlighet att anses förenlig med EG:s dataskyddsdirektiv om den nära och logiskt ansluter till det ursprungliga undantaget. Om det särskilda svenska yttrandefrihetsrättsliga skyddet i TF och YGL anses utgöra så centrala konstitutionella principer i vårt land att de måste respekteras i ett EG-rättsligt perspektiv, bör de också respekteras även om skyddet utvidgas till att gälla nya tekniker för den massmediala verksamheten. Om däremot detta skydd, i enlighet med Mediagrundlagsutredningens förslag, utvidgas till att kunna omfatta var och en som öppnat en hemsida så blir det faktiska och rättspolitiska sambandet med det ursprungliga undantaget mycket svagare. Databasregelns förenlighet med EG-rätten torde därmed bli svår att försvara. Den ökade rättsliga integrationen i Europa kan som också framhållits i betänkandet ställa vår speciella yttrandefrihetsreglering inför allt större svårigheter (jfr betänkandet s. 194). Påfrestningarna på det yttrandefrihetsrättsliga systemet torde dessutom öka med den allt snabbare massmediala och tekniska utvecklingen. Möjligheterna att på sikt kunna bibehålla vår nuvarande modell, med ett speciellt detaljerat grundlagsskydd för massmedier, är enligt Advokatsamfundet väsentligt större om denna

7 7(7) grundlagsreglering tydligt begränsas till att omfatta massmedieverksamhet i egentlig mening. Enligt Advokatsamfundets uppfattning måste således en avgränsning göras mellan sådana framställningar på Internet som är massmedial kommunikation och sådana som inte är det. De rekvisit som används måste på ett adekvat sätt avgränsa massmedieverksamheten. Rekvisiten måste vidare vara objektiva och likformigt tillämpbara för att undvika risken för godtyckliga yttrandefrihetsinskränkningar. Sådana kriterier kan t.ex. knyta an till en kontinuerlig utgivning, utgivningsplan, fast redaktion etc. Vilka rekvisit som härvid skall uppställas måste bli föremål för ytterligare överväganden. 2. Utökning av brottskatalogen avseende yttrandefrihetsbrott med brotten olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och medborgerlig frihet Det finns som vissa reservanter i Mediagrundlagsutredningen (Regner m.fl.) framhållit en inte obetydlig risk för att HD:s dom i det s.k. Aftonbladsmålet tas till intäkt för att det t.ex. på grundlagsskyddade hemsidor är tillåtet att hota enskilda personer som uppfattas som meningsmotståndare, myndighetsföreträdare osv. Den föreslagna utvidgningen av databasregeln torde, med en oförändrad brottskatalog, innebära en avkriminalisering av hotbrotten på Internet för den som via utgivningsbevis kommer att omfattas av YGL. Om en sådan möjlighet till frivilligt skydd enligt YGL inte förenas med några kvalificerade rekvisit som avgränsar tillämpningsområdet till massmedial verksamhet i egentlig mening, torde risken för missbruk efter en sådan avkriminalisering bli oacceptabel hög. Skulle Mediagrundlagsutredningens förslag om möjligheter till frivilligt grundlagsskydd enligt YGL genomföras, krävs att brottskatalogen avseende yttrandefrihetsbrott utökas med ovan angivna brott, oavsett den negativa inverkan på medias rapportering detta skulle kunna ha. 3. Mediagrundlagsutredningens förslag med anledning av tillämpningsproblem rörande TF och YGL De av Mediagrundlagsutredningen framförda förslagen angående preskriptionstider för yttrandefrihetsbrott i tekniska upptagningar utan ursprungsuppgifter, preskriptionstiden för databaser, ändringar i beslagsreglerna samt beträffande tekniska upptagningar är välgrundade. Advokatsamfundet tillstyrker utredningens förslag i dessa hänseenden. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg /Ragnar Palmkvist