Stockholm den 14 augusti 2012

Transkript

1 R-2012/0933 R-2012/1245 Stockholm den 14 augusti 2012 Till Kulturdepartementet Ku2012/694/MFI (Ku 2011:03) Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 14 maj 2012 beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23). Advokatsamfundet har härutöver genom remiss den 29 juni 2012 även beretts tillfälle att avge yttrande över Skrivelse med anledning av riksdagens beslut om anmälningsplikt vid idrottsarrangemang. Eftersom förslagen i betänkandet och i skrivelsen hänger samman, har Advokatsamfundet valt att lämna sina synpunkter över samtliga förslag i ett och samma yttrande. Sammanfattning Advokatsamfundet har tidigare avgett remissyttranden som tar sikte på tillträdesförbud och andra åtgärder för att motverka ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang. 1 De synpunkter som framförs i dessa yttranden gäller alltjämt. Advokatsamfundet anser generellt att betänkandet inte i tillräcklig omfattning redovisar hur befintliga bestämmelser på området har tillämpats och bedömts, liksom att flera förslag grundas på bristfälligt (redovisade) underlag. Advokatsamfundet avstyrker i fråga om tillträdesförbud den föreslagna utvidgningen av geografiskt tillämpningsområde, liksom förslaget om att tiden för tillträdesförbud förlängs till tre år. Advokatsamfundet avstyrker även förslaget om höjd straffskala för överträdelser av tillträdesförbudet. Advokatsamfundet har dock ingen erinran mot förslagen som rör behandling av personuppgifter, förutom förslaget om gallring som samfundet avstyrker. Övriga förslag lämnar Advokatsamfundet utan erinran. 1 Se Advokatsamfundets remissyttrande den 25 juni 2008 över departementspromemorian Ytterligare åtgärder för att motverka ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang (Ds 2008:20), remissyttrande den 4 november 2004 över departementspromemorian Lag om tillträdesförbud (Ds 2004:40), samt remissyttrande den 9 september 2002 över departementspromemorian Tillträdesförbud (Ds 2002:25).

2 2 Avslutningsvis delar Advokatsamfundet den nationella samordnarens bedömning och förslag i den separata skrivelsen i fråga om anmälningsplikt vid idrottsarrangemang. Synpunkter på förslagen i betänkandet Betänkandet redovisar en mängd uppgifter om samverkan, strategier, åtgärder och resultat vad gäller idrottsrelaterat våld och de föreningar, nationella förbund och myndigheter, som har att handskas med detta. Advokatsamfundet begränsar emellertid sitt yttrande i huvudsak till de författningsförslag som lämnas. Ett generellt tillkortakommande i betänkandet i fråga om tillträdesförbud är avsaknaden av en redovisning av hur lagen om tillträdesförbud hittills har tillämpats och bedömts av åklagare och domstolar. Två relativt blygsamma tabeller över det totala antalet meddelade tillträdesförbud samt längden på dessa förekommer (s. 138). I övrigt saknas centrala uppgifter om t.ex. antalet misstänkta respektive lagförda överträdelser av lagen. Inte heller finns uppgifter om vilka påföljder som har dömts ut vid överträdelser av meddelade förbud, eller om påföljd alls har dömts ut. Redovisningen av ordningsläget redovisas också på ett sätt som gör det mycket svårt att förstå om, eller i vilken omfattning, våldet ökat eller minskat. I betänkandet finns en s.k. bruttolista på ett antal (18 stycken) publikproblem i samband med idrottsarrangemang, men dessa problem är anekdotiskt redovisade, utan uppgifter beträffande omfattning och svårighetsgrad. Med ett så bristfälligt underlag beträffande tillämpningen av nu gällande rätt, uppstår svårigheter vid ställningstaganden till förslag som innebär ytterligare inskränkningar i medborgarnas frioch rättigheter. Förslaget om utvidgning av tillämpningsområdet för tillträdesförbud vid idrottsarrangemang Enligt förslaget ska lagstiftningen (1 kap. 1 lagen [2005:321] om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang) ändras så att tillträdesförbudet inte bara avser själva idrottsplatsen utan även dess närhet. I betänkandet framförs anmärkningsvärt löst grundade påståenden om hur den som är belagd med tillträdesförbud agerar i samband med match. I den tidigare omnämnda bruttolistan anges att de som har besöksförbud kan vara med och bråka utanför arenan såväl före som efter en match. Utökningen av det geografiska förbudsområdet motiveras sedan utifrån dessa påståenden. Advokatsamfundet menar att olägenheterna med den nu gällande begränsningen är otillräckligt belysta. Samfundet avstyrker därför den föreslagna utvidgningen av geografiskt tillämpningsområde.

3 3 Förslaget om utökad tillträdesförbudstid I betänkandet föreslås att tillträdesförbud, för att ge en betydande avskräckande effekt, ska kunna förordnas att gälla i upp till tre år (1 kap. 3 ). Av betänkandet framgår att 368 beslut om tillträdesförbud meddelades under åren 2009 och Utan någon underliggande redovisning av sakförhållanden, påstår utredningen att de meddelade tillträdesförbuden inte haft direkt och avhållande effekt på personerna. Det anges även att ett ettårigt tillträdesförbud i slutet av en säsong kan innebära att personen de facto endast blir avstängd under en halv säsong. Enligt Advokatsamfundet är argumenten för en förlängning av förbudstiden inte tillräckliga och för svagt grundade för att läggas till grund för någon lagändring. Förslaget om en höjning av straffskalan för överträdelse av tillträdesförbud I betänkandet föreslås en ytterligare skärpning i lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, nämligen att straffskalan vid överträdelser av tillträdesförbudet höjs från fängelse sex månader till fängelse ett år (1 kap. 22 ). Advokatsamfundet konstaterar att det i betänkandet saknas såväl uppgifter som analys av hittills utdömda påföljder i de mål där lagen har tillämpats. Utan information om vilka straff som historiskt har utdömts liksom för närvarande utdöms, är det orimligt att skärpa straffskalorna. I den mån tillträdesförbud inte respekteras i tillräcklig omfattning (den frågan är som tidigare har påpekats inte heller utredd) är det sannolikt mer beroende på att idrottsföreningarna saknar effektiva verktyg för kontroll vid insläppen än av att påföljderna är för milda. Advokatsamfundet delar inte heller uppfattningen om att brott mot kontaktförbud och brott mot tillträdesförbud av närmast principiella skäl bör ha samma straffskalor. Förslaget om behandling av uppgifter Det framstår som sannolikt att lagen om tillträdesförbud inte kan få avsedd effekt om föreningarna och förbunden inte också har möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt hantera information om avstängda personer också vid arenornas insläpp. Advokatsamfundet delar utredningens uppfattning om att nuvarande ordning, där varje enskild idrottsförening måste ansöka om tillstånd för att lagra personuppgifter om lagöverträdelser, tillträdesförbud och arrangörsavstängningar, inte är ändamålsenlig. Advokatsamfundet har ingen erinran mot den föreslagna tekniken för detta och inte heller att reglera undantagen i tillträdesförbudslagen i stället för i personuppgiftslagen. Inte heller har Advokatsamfundet några invändningar mot att Sveriges Riksidrottsförbund ansvarar för detta register. Advokatsamfundet har emellertid följande synpunkter på det föreslagna innehållet. Enligt förslaget ska registret omfatta även uppgifter om arrangörsavstängningar (13 ). Dessa avstängningar är civilrättsliga till sin karaktär. Till skillnad från tillträdesförbud,

4 4 vilken kan underställas domstolsprövning, har den som drabbas av en arrangörsavstängning inga effektiva rättsmedel för prövning av grunderna för en sådan avstängning. Som framgår av betänkandet (bilaga 5, stycke ) ställs inga krav på att beteendet har varit brottsligt. En arrangörsavstängning kan således meddelas exempelvis på grund av bristande respekt för de ordningsregler som finns på arenan. Advokatsamfundet har också i tidigare remissvar (se ovan) framhållit vikten av att rätten till arrangörsavstängningar inte får urholkas. Den inställningen kvarstår. Det är däremot inte rimligt att de personer som drabbas av ett sådant civilrättsligt grundat förbud, också ska behöva finna sig i att registreras i ett nationellt register. Arrangörsavstängningar beslutas per definition (3 ) av enskilda arrangörer av idrottsarrangemang, vanligen idrottsföreningar på lokal nivå. I den mån föreningen behöver upprätta ett register över sina egna beslut bör detta, enligt Advokatsamfundets mening, också föras på lokal nivå. Det kan också med fog ifrågasättas om det är lagtekniskt lämpligt att använda formuleringen de två idrottsorganisationer som idrottsarrangemanget avser. Det framgår ingen annanstans i lagen att begreppet idrottsarrangemang endast avser arrangemang med två deltagande idrottsorganisationer. Avslutningsvis ska enligt förslaget uppgift om en registrerad person gallras senast två år efter att tillträdesförbud eller arrangörsavstängning har slutat gälla (21 ). Varför en inaktuell, och således gallringsbar, registrering med lagstöd ska kunna bevaras under en så lång tid som två år, framgår inte av motiveringen (bilaga 5). Tvåårsregeln har inte heller någon motsvarighet i PUL (9 i). Eftersom det inte heller i övrigt har anförts några bärande skäl för förslaget, avstyrker Advokatsamfundet förslaget i denna del. Övriga ändringsförslag Advokatsamfundet har ingen erinran beträffande följdändringar och ålägganden i förordningen (2005:323) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, utvidgning av maskeringsförbud till idrottsevenemang eller förtydligande av att vissa idrottsaktiebolag inte är ersättningsskyldiga för polisinsatser. Synpunkter på bedömningarna och förslaget i skrivelsen Den remitterade skrivelsen utgör en redovisning av det regeringsuppdrag som den nationella samordnaren mot brottslighet i samband med idrottsarrangemang fått, i fråga om hur riksdagens beslut om tillkännagivande bäst kan uppfyllas.

5 5 Utredaren redogör övertygande för de omfattande och oproportionerliga inskränkningar i den personliga friheten, som ett system med anmälningsförbud skulle medföra. Utredaren föreslår att man avvaktar med införande av anmälningsplikt. Advokatsamfundet delar den bedömningen. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg