Yttrande över Stalkningsutredningens betänkande Stalkning ett allvarligt brott (SOU 2008:81)

Transkript

1 Sida 1 (6) Utvecklingscentrum Göteborg Datum Dnr ÅM-A 2008/1550 Ert datum Er beteckning Kammaråklagare Viktoria Karlsson Ju2008/8198/KRIM Regeringskansliet Justitiedepartementet STOCKHOLM Yttrande över Stalkningsutredningens betänkande Stalkning ett allvarligt brott (SOU 2008:81) Sammanfattning Utifrån de intressen som Åklagarmyndigheten har att företräda lämnar jag huvuddelen av de förslag och överväganden som redovisas i betänkandet utan erinran. Jag ställer mig således positiv till en kriminalisering av s.k. stalkning. Jag delar vidare uppfattningen rörande behovet av en ny lag om kontaktförbud. Lagstiftningens närmare utformning behöver däremot underkastas fortsatt analys och beredning. Jag avstyrker den del av förslaget som medger att besöksförbud kan kontrolleras med elektronisk övervakning. Jag ställer mig även bakom de övriga skydds- och stödåtgärder för brottsoffer som föreslås. Vissa av förslagen och överväganden ger mig anledning till synpunkter och invändningar vilket redovisas i det följande. Yttrandet följer betänkandets disposition och terminologi En ny straffbestämmelse Jag delar stalkningsutredningens uppfattning att det är angeläget att ytterligare markera allvaret i sådan brottslighet som präglas av systematisk förföljelse och tar sikte på den personliga integriteten. Detta bör, såsom stalkningsutredningen förslagit, åstadkommas genom att det införs ett nytt brott som markerar det särskilt straffvärda i en upprepad kränkning av en annan person och där förfarandet består av en rad i och för sig straffbelagda gärningar. Såvitt gäller frågan om vilka straffbara gärningar som bör omfattas av straffbestämmelsen torde en begränsning göras till sådana gärningar som typiskt sett riktar sig mot den personliga integriteten. Den närmare avgränsningen bör däremot bli föremål för ytterligare överväganden i den fortsatta beredningen. Jag vill i detta sammanhang även uppmärksamma de gränsdragningsfrågor som kan uppstå i förhållande till tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- Postadress Gatuadress Telefon E-post Box GÖTEBORG Västra Hamngatan Telefax viktoria.karlsson@aklagare.se Webbadress

2 Sida 2 (6) grundlagen i de fall gärningarna begås i en tryckt skrift eller teknisk upptagning. Vad gäller den nu föreslagna bestämmelsen kan följande anföras. Det finns anledning att peka på att bestämmelsen i den föreslagna utformningen omfattar brotten grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a brottsbalken vilket inte torde ha varit stalkningsutredningens avsikt (se betänkandet sid. 47 och 138). Straff utgår särskilt för grov fridskräning respektive grov kvinnofridskränkning enligt vanliga konkurrensregler och brotten bör därför inte ingå som en av de gärningar som innefattas i den nya straffbestämmelsen. Såvitt gäller brotten förtal och förolämpning enligt 5 kap. 1 och 3 brottsbalken bör dessa lämnas utanför den nya straffbestämmelsens omedelbara tillämpningsområde. I samband med införandet av fridskränkningsbrotten i 4 kap. brottsbalken aktualiserades frågan att låta ärekränkningsbrotten omfattas av den straffbestämmelsen. Regeringen redovisade därvid skäl som talade emot att låta dessa brott omfattas av fridskränkningsbrotten (se prop 1997/98:55 sid. 79 f.). Riksdagen delade regeringens bedömning. Samma skäl gör sig även gällande i fråga om den nu föreslagna straffbestämmelsen. Det kan ifrågasättas om brotten våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och övergrepp i rättssak bör omfattas av den nya straffbestämmelsen. Brott enligt 17 kap. brottsbalken är till sin konstruktion annorlunda eftersom brotten riktar sig mot allmän verksamhet. Vidare kan även beaktas att straffskalan för våld eller hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak är strängare än straffskalan för det nya brott som nu föreslås. Allmänna konkurrensregler bör gälla vilket innebär att domstolen ska döma särskilt för de förstnämnda brotten. Det kan vidare övervägas om brottet överträdelse av kontaktförbud ska ingå. I samband med införandet av fridskränkningsbrotten i aktualiserades även frågan att låta detta brott omfattas av den straffbestämmelsen. Regeringen fann att övervägande skäl, främst brottets skyddsintresse, talade mot en sådan ordning (se prop 1997/98:55 sid. 80). Riksdagen delade regeringens bedömning. Samma skäl gör sig gällande även i fråga om den nu föreslagna straffbestämmelsen. Utifrån den föreslagna textens formulering ska var och en av gärningarna utgjort ett led i en upprepad förföljelse. Benämningen förefaller vara en tautologi och skapar osäkerhet kring vilket krav på upprepning som uppställs. Brottet tar snarare sikte på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot en person och bör därför istället uppställa krav på att var och en av gärningarna ska ha utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet.

3 Sida 3 (6) Vidare finns det skäl att överväga om den föreslagna straffbestämmelsen ska ha en konstruktion med krav på ytterligare kvalificering av de brottsliga gärningarna. Kravet på att det ska vara fråga om ett led i en upprepad kränkning av personens integritet ska ses mot bakgrund av att straffbestämmelsen begränsas till att omfatta just sådana straffbara gärningar som typiskt sett kan ingå i en kränkning av en person. Detta förhållande ger upphov till frågetecken vad gäller den nedre gränsen för straffbestämmelsen tillämpningsområde. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på fridskränkningsbrottes konstruktion där det för ansvar fordras förutom att var och en av gärningarna varit ett led i en upprepad kränkning den berörda personens integritet också att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Båda rekvisiten måste vara uppfyllda och det sistnämnda rekvisitet utgör ett krav på en viss kvalificering av de brottsliga gärningarna Påföljd och bedömning av straffvärde Bland de kvalificerande omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömande av om brottet är grovt anges i betänkandet bl.a. att gärningen har innefattar hot om grovt våld. Den föreslagna formuleringen är otydlig och ger utrymme för osäkerhet kring tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen, dessutom avviker formuleringen från hur andra liknande bestämmelser i brottsbalken är utformade. Det förefaller vara mer lämpligt att anknyta till redan existerande formuleringar när det gäller det kvalificerade slag som nu avses, såsom t.ex. att hotet varit av särskilt allvarlig art (jfr 6 kap. 1 fjärde stycket brottsbalken). Rättsäkerhetsskäl, främst kravet på förutsebarhet, talar för denna lösning. Ytterligare kvalificerande omständighet som anges är att brottet har pågått under särskilt lång tid. I preskriptionshänseende bör beaktas att det nya brottet inte är perdurerande utan består av ett antal självständiga straffbelagda gärningar där preskriptionstiden räknas för varje enskild gärning som ingår i beskrivningen av brottet. Ett flertal av de gärningar som inryms i den nya straffbestämmelsen har en preskriptionstid på två år. Mot bakgrund härav finns det skäl anlägga ett något mindre restriktiv synsätt när det gäller det kvalificerade slag som nu avses och inte uppställa krav på särskilt lång tid Kontaktförbud ska kunna utfärdas även utan brott mot skyddspersonen Enligt nuvarande ordning är tidigare brottslighet mot den som förbudet avser att skydda en omständighet som särskilt ska beaktas vid den riskbedömning som ska ske i ärende om besöksförbud. Hänvisningen är inte avsedd att vara

4 Sida 4 (6) vare sig bindande eller uttömmande. Jag ansluter mig till stalkningsutredningens uppfattning att denna omständighet i rättstillämpningen har kommit att tillmätas större betydelse än vad en strikt tillämpning av bestämmelsen medger. Jag delar därför stalkningsutredningen bedömning att det behövs en lagändring som banar väg för en mer nyanserad riskbedömning. Hänvisning till tidigare brottslighet mot den som förbudet avser att skydda bör dock kvarstå. Den nya lagen riskerar annars att blir mer otydlig vad gäller förutsättningarna för att meddela ett kontaktförbud vilket inte är godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt. Istället bör lagtexten få ett ändrat innehåll på så sätt att man utökar exemplifieringen av de omständigheter som särskilt ska beaktas vid riskbedömningen. Bland exemplifieringen bör ingå att förbudspersonen har begått brott mot annans persons liv, hälsa, frihet eller frid eller att förbudspersonen allvarligt trakasserat någon. En sådan utformning av lagtexten tillgodoser grundläggande rättsäkerhetskrav samtidigt som den tydliggör möjligheten att utfärda kontaktförbud utan föregående brottslighet mot skyddspersonen Hot- och riskbedömningar bör vara avgörande Strukturerade hot- och riskbedömningar i ärende om kontaktförbud kan innebära ytterligare stöd vid bedömningen av om förutsättningar för att utfärda kontaktförbud föreligger. Den omständigheten att förbudspersonen tidigare har utsatt skyddspersonen för brott torde vid en sådan bedömning alltjämt vara en av de viktigaste faktorerna. En viktig fråga är hur fullständigheten och kvaliteten i de hot- och riskbedömningar som görs kan säkerställas. Jag anser att det bör uppställas krav på särskild utbildning eller certifiering av såväl de inom polisen som utför hot- och riskbedömningar som de åklagare som fattar beslut i dessa ärenden. Det ligger i sakens natur att det i sådana hot- och riskbedömningar kan komma fram uppgifter av känslig art för den enskilde. Partsinsyn, som är en viktig princip, ger samtidigt den som är part i ett mål rätt att ta del av allt material i målet. Hur rätten till partsinsyn ska tillgodoses i situationer där intresset av att skydda uppgifter väger tyngre än partsinsynen är en viktig och komplex fråga. Det finns vidare skäl att överväga huruvida de generella begränsningar i partsinsynen som följer av 14 kap. 5 sekretesslagen (1980:100) i tillräcklig utsträckning tillgodoser skyddsintresset Definitionen av gemensam bostad Jag delar stalkningsutredningens uppfattning att det finns en risk för oenhetlig rättstillämpning kring vad som betecknas som en för förbudspersonen och

5 Sida 5 (6) skyddspersonen gemensam bostad. Ett klarläggande uttalande från lagstiftaren hur rekvisitet ska tolkas är angeläget Målsägandebiträde Jag delar stalkningsutredningens bedömning att det inte finns skäl att förordna målsägandebiträde i samtliga fall där kontaktförbud begärs. Däremot talar grundläggande rättsäkerhetsaspekter för att skyddspersonens rätt till juridiskt biträde ska motsvara den rätt till offentligt biträde som förbudspersonen har i ärende om besöksförbud Påföljder Jag delar Stalkningsutredningens uppfattning att straffmaximum för överträdelse av kontaktförbud bör höjas från ett till två års fängelse. Däremot kan ifrågasättas de angivna skälen därför. Det framgår inte vilka ytterligare tvångsmedel som utredningen menar kan komma aktualiseras genom en sådan åtgärd. 7. Förutsättningar att förena kontaktförbud med elektronisk övervakning Jag ställer mig positiv till möjligheten att förena kontaktförbud med elektronisk övervakning men bedömer att det för närvarande saknas förutsättningar för detta. Av betänkandets genomgång framgår att elektronisk övervakning av kontaktförbud med dagens teknik inte är tillräckligt effektiv och tillförlitlig. Intill dess det föreligger förbättrade tekniska och praktiska möjligheter för elektronisk övervakning av detta slag bedömer jag inte det fruktbart att utreda frågan vidare. Det kan på goda grunder förutsättas att teknikutvecklingen inom en snar framtid skapar förutsättningar för ett förnyat övervägande av möjligheten att införa en ordning med elektronisk övervakning av kontaktförbud. Övriga frågor Vad gäller bestämmelserna om hämtning av förbudspersonen bör dessa utvidgas till att omfatta fall där ett beslut om kontaktförbud ska delges förbudspersonen. Ett kontaktförbud gäller omedelbart, om inte annat bestäms. Ett beslut om kontaktförbud ska delges förbudspersonen vilket innebär att verk-

6 Sida 6 (6) ställighet av beslutet sker först i anslutning till delgivningen. Skyddet för den utsatta personen kan därför komma att förskjutas i tid vilket är otillfredsställande. Vid prövningen av en hämtningsfråga måste i varje enskilt fall skyddsintresset och kravet på respekt för den enskildes personliga frihet vägas mot varandra. Såvitt gäller övriga i betänkandet behandlade frågor har jag ingen erinran mot de förslag och bedömningar som lämnas Detta ärende har riksåklagaren Anders Perklev beslutat. I ärendets beredning har deltagit vice överåklagaren Marianne Ny och kammaråklagaren Viktoria Karlsson, föredragande. Anders Perklev Viktoria Karlsson För kännedom till samtliga utvecklingscentrum