Landsbygdseneheten. Lantbruk och lantbrukare i Västmanland Författare: Peter Johansson LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE.

Transkript

1 Landsbygdseneheten Lantbruk och lantbrukare i Västmanland 2012 Författare: Peter Johansson LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE Rapport 2013:1

2 Titel: Lantbruk och lantbrukare i Västmanland 2012 Författare: Peter Johansson Landsbygdsenheten Länsstyrelsen i Västmanlands Län Omslagsbild: Reutersbergs vackra lindallé Foto: Nikolaj Alsterdal Tryckning: Länsstyrelsen 2013

3 Förord Landsbygdsenheten (fd lantbruks- och fiskeenheten) och dess föregångare Lantbruksnämnden har sedan 1969, med några års mellanrum, tagit fram underlag och försökt beskriva det västmanländska lantbrukets struktur, omfattning och utveckling. Denna skrift är ett led i detta arbete och ska ses som beskrivning av lantbruksföretagen, lantbrukarna och deras produktion i Västmanland. Tänkbara läsare är personer med intresse av lantbruket i Västmanland, såsom lantbrukare, rådgivare och studenter med flera. Skriften kan även utgöra underlag vid beslutsfattande. Meningen med skriften är att på ett lättillgängligt och förhoppningsvis lättförståeligt sätt redovisa utvecklingen av det västmanländska lantbruket. 1

4 2

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Lantbrukets struktur Företagen Åkerarealen Företagarna Bredband på landsbygden Växtodling Åkerarealens användning Skördar Användning av gödsel- och växtskyddsmedel Trädgård Husdjur Antal nötkreatur Antal får Antal höns Antal svin Djurtäthet Genomsnittlig besättningsstorlek Antal företag med djur Antal förprövningar Biodling Arbetskraft Antal sysselsatta Antal förvärvsarbetande EU-stöd Utbetalda medel Anslutning och omfattning Ekologisk produktion Utvecklingen av den ekologiska produktionen Så tycker lantbrukarna om jobbet om lönsamheten om Internet Jordbrukets ekonomi Allmänt Arrendepris på åkermark Pris på åkermark vid köp Lantbrukets kostnader för produktionsmedel (PM-index) Avräkningsindex (A-index) Historisk statistik Diagram- och tabellförteckning Källhänvisning

6 Sammanfattning Det västmanländska lantbruket består 2012 av ungefär företag. De brukar hektar åkermark och hektar betesmark. De producerar ungefär ton spannmål, ton mjölk, ton nötkött och ton griskött och mycket annat. Den genomsnittlige västmanländske bonden brukar 59,1 hektar åkermark, vilket är den högsta medelarealen av alla län i Sverige och drygt 50 % större än genomsnittsarealen i Sverige. Idag brukar var sjätte (16,4%) företag mer än 100 hektar. Genomsnittsåldern på den västmanländska lantbrukaren är 51 år, och var fjärde (26%) har uppnått pensionsåldern. Andelen åkermark som odlas med spannmål ligger på 53% år 2012 och de mest odlade grödorna 2012 är slåtter/betesvall som upptar 25 % av åkerarealen följt av korn (20 %) och havre (16 %). Andelen träda ligger på 10% vilket är den lägsta andelen sen EU-inträdet Antalet sysselsatta i jordbruket har på 10 år minskat med 860 personer, vilket motsvarar ungefär 17 % personer är helt eller delvis sysselsatta i produktionen och ungefär 40% eller st är kvinnor. Antalet mjölkföretag har årligen minskat och uppgår 2012 till 63 st vilket är en minskning med 16% på bara fem år. Däremot verkar antalet företag med får samt höns ha ökat vilket är glädjande. Antalet husdjur i länet visar på en svagt positiv trend för de senaste fem åren för samtligadjurslag. Utbetalda EU-medel för jordbrukarstöd uppgick 2012 till cirka 240 miljoner, vilket är det lägsta beloppet sen 1995 då Sverige gick med i EU. Den certifierade ekologiskt odlade arealen har i stort sett sen 1995 årligen ökat och utgör ,5% av åkerarealen, vilket är den högsta någonsin. Den nationella målsättningen att den certifierade ekologiska odlingen ska uppgå till 20 % av åkerarealen 2013 verkar dock vara svår att uppnå i länet. Andelen certifierade ekologiskt producerade djur uppgår till 21% av nötkreaturen och 15 % av tackorna. Andelen ekologiskt producerade djur utan certifiering är dock något högre. Andelen lantbrukare med tillgång till Internet är stor. Cirka 50% av lantbrukarna använder Internet dagligen, vilket är nära på en fördubbling sen Lantbrukets kostnader för produktionsmedel totalt i Sverige har under den senaste 30-årsperioden ökat med 85%, där kostnader för energi/smörjmedel nästan ökat med 600%. Avräkningsindex (intäkter) för samma period har ökat med 17% för mjölk och för spannmål 10-25%. 4

7 1 Inledning Bakgrund Länsstyrelsen i Västmanland arbetar för ett effektivt och miljövänligt lantbruk i länet via Sveriges och EU s jordbrukspolitik. Det innebär att landsbygdsenheten handlägger, kontrollerar och beslutar i ärenden som rör de drygt 6000 ansökningar som årligen inkommer om EU-stöd för lantbruket. Enheten jobbar även aktivt med att utbilda/fortbilda lantbrukare inom en rad områden (t.ex. biologisk mångfald, skydd av miljökänsliga områden, ekologisk produktion och ökad djurvälfärd) samt bidrar till landsbygdens utveckling genom att stödja olika projekt, bevilja startstöd samt investeringsstöd. Rådgivningen bedrivs främst genom kursverksamhet, fält-, gårds- och byvandringar, studieresor, studiecirklar, nyhetsbrev samt rådgivning på den egna gården. Sen 2012 ingår även djurskydds- och veterinärfunktionerna i landsbygdsenheten, vilket gör att ett 30-tal personer arbetar på enheten. Landsbygdsenheten (tidigare lantbruks- och fiskeenheten) och dess föregångare Lantbruksnämnden i Västmanland har sedan 1969 tagit fram underlag och försökt beskriva strukturen och omfattningen av det västmanländska lantbruket. Rapporter har utkommit 1969, 1972, 1980, 1983, 1987, 1991, 2003 och I förra rapporten (2008:1) redovisades lantbruksstatistik fram till beroende på vad som publicerats. I denna rapport beskrivs det västmanländska lantbruket baserat på publicerad statistik fram till årsskiftet 2012/13. Rapporte ligger också i linje med visionen av hur Länsstyrelsens roll ser ut. Länsstyrelsen är en kunskapsorganisation som ligger steget före. Omvärldsbevakning och analys utgör centrala uppgifter för organisationen. Ny statistik i denna rapport Sen förra rapporten (fr 2008) har fem år gått och Jordbruksverket har publicerat ytterligare statistik som kan vara intressant att redovisa. Befintliga tabeller och diagram är uppdaterade med de data som publicerats och redovisas i de allra flesta fall t.o.m Dessutom redovisas en del ny statistik i denna rapport jämfört med föregående: Andel kvinnligt företagande Ett urval av statistiken redovisas även ned på kommunnivå Historisk statistik från 1883, 1907 & 1932 redovisas på sockennivå Företag med kombinationsverksamhet (turism, entreprenad mm) Utvecklingen av kostnader och intäkter inom lantbruket Ekologisk areal och djurinnehav redovisas på kommunnivå Bredbandtillgänglighet i länet samt biodling 5

8 Metod Arbetet har genomförts som kartläggning och sammanställning av befintlig statistik. Sammanställningen fokuserar på utvecklingen i lantbruket sedan talet samt på utvecklingen efter medlemskapet i EU 1995 fram till Beroende på bristande tillgång till statistiskt material har även data från 2010 och 2011 utnyttjats som beskrivning av hur lantbruket ser ut idag. Ett mål med datasammanställningen är att det ska vara möjligt att spåra källor och att den ska vara användbar och jämförbar även i framtiden. Således har mycket statistik hämtats från statistiska meddelanden och jordbruksstatistiska årsböcker, utgivna av Jordbruksverket och statistiska centralbyrån (SCB). Mycket av denna statistik finns även tillgänglig digitalt i Jordbruksverkets statistikdatabas som är öppen för alla på deras hemsida. Viss information har dock hämtats från länsstyrelsernas datasystem, IAKS samt JBR (fd Ararat), som idag används till administration av de olika EU-stöd som lantbrukarna erhåller. Statistiken redovisar lantbruket i länet i sin helhet. Inom vissa ämnesområden har en nedbrytning av statistiken gjorts ner på kommunnivå, men huvudfokus ligger i denna rapport på länsnivå. I bilaga 1 redovisas dock historisk statistik från 1886, 1907 och 1932 på sockennivå (som lite kuriosa). Den statistik Jordbruksverket hämtar in lagras i det så kallad lantbruksregistret (LBR). Vilka företag som information hämtas in från ändrades något år 2010 för att ta hänsyn till EU:s avgränsningar, som inte fullt ut stämmer överens med de svenska. För jämförelser mellan vad som betraktas som ett företag (och som ingår i denna rapport) före respektive efter 2010 se tablån till höger. För en närmare beskrivning av hur grunddata är insamlat hänvisas till Jordbruksstatistiska årsböcker. Längst bak i detta dokument ligger en källhänvisning för de uppgifter som finns redovisade i de olika tabellerna och figurerna. I rapporten görs ibland jämförelser mot olika skörderegioner. Kartan till vänster redovisar var dessa finns. (Område 6, Mellersta Sveriges skogsbygder, kallas även Svealands Skogsbygder) 6

9 2 Lantbrukets struktur 2.1 Företagen År 1927 fanns drygt lantbruksföretag med > 2,0 hektar i Västmanland. Drygt 85 år senare, år 2012, finns cirka företag kvar. Detta motsvarar en minskning med företag eller 77 %. I figur 1 redovisas utvecklingen av antalet företag med > 2,0 ha åkermark 1. Den största minskningen i antalet företag skedde på 50- talet och en bit in på 60-talet. Då försvann mer än fyra lantbruksföretag varje vecka. Från och med EU-inträdet 1995 fram till 2010 minskade antalet lantbruksföretag totalt med cirka 720 företag (-29%). Mellan åren skedde emellertid en liten ökning av antalet företag vilket till största delen berodde på den då rådande jordbrukspolitiken genom införandet av stödrätter. Många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog då tillbaka brukandet för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna 2. År 2007 minskade antalet företag till cirka vilket till största del orsakades av att Heby kommun övergick till Uppsala län. Ungefär 480 brukare lämnade då länet. I tabell 1 redovisas totalantalet lantbruksföretag samt den årliga förändringen Figur 1. Utvecklingen av antal företag i länet. Tabell 1 och 2 visar storleksgrupperingen av jordbruksföretag i länet , dels i faktiska tal och dels i procent. Där framgår bland annat att 62,5 % av företagen år 2010 odlar mindre än 50,0 hektar åkermark. 1 Fr o m 2010 har definitionen för vilka företag som ingår i statistiken ändrats (se sid 7). 2 För att få utbetalning av gårdsstödet krävs att man har motsv. mängd stödrätter som ansökt areal. 7

10 Tabell 1. Antal företag efter storleksgrupp < 2,0 2,1-5,0 5, , , , , , , , ,1-500 >500 Totalt Förändring ) ) ) ) ) ) ) ) ) Antal företag >100 ha Tabell 2. Fördelning av företag efter storleksgrupp, % 2,1-5,0 5, , , , , , , , ,1-500 > ,3 12,4 28,6 22,0 18,2 8,4 3, ,6 8,1 20,5 21,5 25,1 15,4 3,9 0,5 0,2 0,1 0, ,4 8,1 19,0 19,6 24,7 18,1 4,8 0,7 0,4 0,2 0, ,6 7,4 17,7 17,9 24,6 20,6 5,8 0,8 0,4 0,2 0, ,8 6,5 16,4 16,9 24,0 23,3 6,3 0,9 0,4 0,2 0, ,1 7,3 16,3 14,9 21,9 24,5 8,1 1,1 0,6 0,2 0, ,1 8,2 17,1 14,8 21,3 22,6 8,8 1,2 0,7 0,1 0, ,4 9,0 17,8 14,8 20,1 21,1 8,8 1,1 0,5 0,1 0, ,4 9,1 17,8 14,3 19,7 21,2 9,4 1,3 0,5 0,1 0, ,4 9,1 17,3 14,2 19,2 21,9 9,7 1,3 0,5 0,2 0, ,4 9,0 16,9 14,7 19,4 22,2 10,0 1,4 0,6 0,1 0, ,2 9,1 17,1 13,2 19,1 22,5 9,9 1,8 0,7 0,2 0, ,1 9,1 16,2 12,5 18,9 22,5 10,3 2,3 0,8 0,2 0, ,4 9,0 15,9 12,6 19,5 21,7 10,8 2,6 1,0 0,3 0, ,5 8,6 15,6 12,6 19,7 21,9 11,5 2,8 1,2 0,2 0, ,7 7,2 15,5 12,5 20,2 22,0 11,6 2,8 1,1 0,4 0, ,9 10,8 15,9 12,7 17,5 19,4 10,4 2,6 1,0 0,4 0, ,2 10,8 15,5 12,3 17,5 18,5 9,9 2,6 0,9 0,4 0, ,4 11,8 16,0 11,3 15,4 19,3 10,4 3,0 1,3 0,4 0, ,5 12,7 16,6 11,6 14,1 17,8 9,8 4,1 1,3 0,5 0,7 1) Antal företag >100 ha Storleksfördelningen för lantbruksföretag skiljer sig något mellan länets kommuner. Figur 2 visar andelen företag efter olika storleksgrupper för länets kommuner. Där framgår bland annat att andelen företag < 20 hektar är störst i Fagersta, Skinnskatteberg och Surahammar där andelen uppgår till %. I Västerås och Kungsör finns procentuellt flest lantbruksföretag med > 100 hektar (26 respektive 25 %). 8

11 Figur 2. Andelen företag efter areal åkermark

12 För att utöka inkomsterna i sitt lantbruksföretag satsar många på olika kombinationsverksamheter. Det kan vara att allt ifrån bed-and-breakfast, gårdscaféer, förädling och försäljning av gårdsprodukter, vedproduktion eller snöröjning på vintrarna. I figur 3 redovisas andelen företag som angett att de har någon form av kombinationsverksamhet i tre län samt Sverige. I Västmanland uppgår andelen (år 2010) till 39% av företagen, vilket är något över riksgenomsnittet (=34 %). Den synbart stora ökningen mellan kan till viss del förklaras av att frågeställningen angående entreprenadverksamhet ändrats mellan dessa år. Andelen i två grannlän (Uppsala och Södermanland) uppvisar på liknande andel entreprenörskap som i Västmanland. Figur 3. Andel företag med kombinationsverksamhet. Den vanligaste formen av kombinationsverksamhet på jordbruksföretag år 2010 var Arbete på entreprenad, vilket uppgavs av 411 företag (figur 4). Av det totala antalet (679 st) företag med någon kombinationsverksamhet hade således 61% av företagen någon form av arbete på entreprenad. Den näst vanligaste kombinationsverksamheten var Övrigt, d.v.s. en verksamhet som inte kunde hänföras till någon av de övriga kategorier som det frågades om i enkäten. 139 företag i länet har angett att de hade någon övrig verksamhet. Även verksamhet inom turism, uthyrning och fritidsaktiviteter redovisas på många (113 st) företag. 10

13 Figur 4. Antal företag med kombinationsverksamhet Den allra största delen av de västmanländska lantbruksföretagen är enskilda företag 3. Som framgår av tabell 3 svarar företagskategorien Enskilda företag för den helt dominerande delen av brukandet, 90 %. Tabell 3. Antal företag efter företagarkategori 1 Enskilda företag Enkla bolag Aktiebolag Dödsbon Staten Kommuner/allmäningar Övriga Totalt ? 130??? ) Fr om 1996 ingår företag med < 0,3 ha åkermark i redovisningen Tittar man på utvecklingen av kategorierna enskilda företag samt aktiebolag ser man i figur 5 att andelen enskilda företag under den senaste 10-års perioden ( ) ökat från 72% till dryga 90 % år Andelen aktiebolag 2010 var 7,5 % (130 st) av samtliga västmanländska företag. 3 Enskilt företag: En fysisk person. Enkelt bolag: Två eller flera personer (även kombinationer av fysisk och juridisk person). 11

14 Figur 5. Utvecklingen ( ) av företagarkategorier, % Brukningsformens utveckling (ägd/arrenderad) sen 60-talet skildras i figur 6 och i tabell 4. Ur figuren ser man att den brukningsform som ökat mest sen 60-talet är den där den egenägda arealen utökats med sidoarrenden (linjen delvis arr ). Från att uppgå till 16,4 % år 1961 till att år 2010 motsvara 31,5 % av totalantalet. Andelen helt arrenderade gårdar har minskat sen början av 80-talet och uppgår nu till 11%. År skedde en ökning av företag med enbart egenägd areal vilket till stor del beror på att många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog tillbaka brukandet 2005 för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna. Figur 6. Brukningsformens utveckling

15 I tabell 4 framgår att andelen helt ägda företag utgjorde 56 % av det totala antalet företag i länet Antalet helt arrenderade är 2010 endast 189 st vilket motsvarar 11 % av totalantalet. Tabell 4. Antal företag efter brukningsform. Helt ägda Helt arrenderade Delvis arrenderade Totalt % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % 108 6% % % % %

16 2.2 Åkerarealen Jordbruksmarken (både åker och betesmark) i Västmanland är något ojämnt fördelad i länet vilket åskådliggörs i figur 7. Huvuddelen finns i mälarkommunerna samt i Sala kommun. Den areal som syns i figuren nedan är fördelad på ungefär brukare. Jordbruksmark i Heby kommun syns delvis trots att kommunen övergick till Uppsala län den 1 januari Observeras bör att endast den areal som någon sökt någon form av EU-stöd 2007 är med på kartan. Figur 7. Jordbruksmark

17 Den genomsnittliga arealen åkermark per företag i Västmanland redovisas i tabell 5 samt i figur 8. I tabellen framgår att det genomsnittliga lantbruksföretaget i Västmanland år 2010 är 59,1 hektar stort vilket är en ökning från året innan med 0,8 hektar. Minskningen mellan beror till stor del på att många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog tillbaka brukandet för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna. Denna effekt syns i alla län i Sverige. År 2010 var den genomsnittliga västmanländska åkerarealen mer än 20 hektar större än den i Sverige. Den genomsnittliga ökningen har i stora drag varit likadan i Västmanland som i övriga Sverige, vilket redovisas i figur 8. Tabell 5. Genomsnittlig åkerareal per företag 4 Förändring Västmanland Hektar % Sverige , ,3 9,4 32% 19, ,3 3,0 8% 22, ,1 2,8 7% 25, ,8 2,7 6% 26, ,8 3,0 6% 29, ,8 0,0 0% 31, ,3-1,5-3% 31, ,5 1,2 3% 31, ,7 1,2 2% 32, ,0 1,3 3% 34, ,0 1,0 2% 35, ,2 1,2 2% 36, ,5 2,3 4% 37, ,1 2,6 5% ,0-0,1 0% ,0-4,0-7% 35, ,3 3,3 6% 36, ,1 0,8 1% 38,6 Figur 8. Genomsnittlig åkerareal per företag i tioårsintervaller. 4 Inga data över arealer finns för

18 I figur 9 redovisas den genomsnittliga åkerarealen per företag för samtliga län i Sverige år Där framgår att Västmanland uppvisar den högsta medelarealen per företag jämfört med alla andra län och att länet samt två ytterligare län i östra Mellansverige ligger på 55 hektar eller mer. Skåne, som är ett stort jordbrukslän, har en medelareal på endast 48,1 hektar. I Kronobergs län finns de i genomsnitt minsta lantbruksföretagen på 19,2 hektar, vilka är ungefär en tredjedel (32 %) så stora som i Västmanland. Riksmedelarealerna ligger på 38,6 hektar (2010). Figur 9. Genomsnittlig åkerareal per företag Förändringen av den totala arealen åkermark i länet framgår av figur 10. Sedan 1927 har åkerarealen minskat med hektar (34 %). Arealen har antingen bytt ägoslagsform till skog, hag/betesmark, våtmark eller till bebyggelse/vägar. Den odlade arealen åkermark i Västmanland var hektar år Den stora areaminskningen förklaras av Heby kommuns länsbyte år 2007 till Uppsala län varvid åkerarealen minskade i Västmanland med 16 % ( hektar). Åkerarealen i Västmanland efter Hebys länsbyte låg på hektar. Mer detaljerade uppgifter om åkerarealens användning redovisas i tabell 8 (sida 24). Figur 10. Total åkerareal (inkl salix) i länet

19 2.3 Företagarna Vid den årliga uppgiftsinsamlingen till Lantbruksregistret erhålls bland annat uppgifter om jordbrukarnas genomsnittliga ålder. I figur 11 skildras, i 5-årsintervaller, variationen i genomsnittsåldern för lantbrukare i Västmanland sen 1960 fram till och med var genomsnittslantbrukaren 51 år. Genomsnittsåldern i Västmanland är lika med genomsnittsåldern för lantbrukare i hela Sverige (= 51 år). Figur 11. Genomsnittlig ålder på en västmanländsk lantbrukare. 5 I tabell 6 redovisas lantbruksföretagarnas åldersfördelning i länet, dels i faktiska tal (A) och dels i procent (B). På grund av att man redovisat åldersfördelningen olika genom åren är respektive tabell uppdelad i tre separata delar. I tabellerna kan bland annat utläsas att drygt 4 % (3,9) av företagarna, år 2010, är under 35 år. I snitt är 2 av 5 (42%) lantbrukare 60 år eller äldre 2010 och var fjärde (26 %) hade uppnått pensionsålder (>64 år). I figur 12 redovisas andelen av de västmanländska lantbrukarna som har uppnått pensionsålder (65 år) mellan 1970 och Där syns tydligt att lantbrukarkåren fortsatt blir äldre och äldre. Ökningstakten verkar dessutom ha blivit högre den senaste fem-årsperioden och en fortsättning av denna trend är inte önskvärd för den framtida utvecklingen av lantbruket. 5 Juridisk person ingår ej i underlaget. 17

20 Tabell 6. Lantbrukarnas åldersfördelning (i antal och i procent) (A) åldersintervall < >64 år åldersintervall < >74 år Saknas åldersintervall < >64 år Juridiska (B) åldersintervall < >64 år % 21% 27% 26% 17% åldersintervall < >74 år % 14% 24% 17% 16% 16% 7% 2% % 16% 23% 14% 16% 17% 6% 2% % 21% 21% 12% 13% 13% 9% 1% % 22% 24% 11% 12% 11% 10% 2% % 21% 28% 11% 11% 10% 11% 2% % 18% 28% 15% 11% 9% 12% 4% åldersintervall < >64 år % 6% 23% 14% 16% 14% 11% 16% % 5% 19% 14% 13% 16% 11% 15% % 5% 17% 14% 14% 15% 16% 19% % 4% 15% 12% 14% 14% 16% 26% Figur 12. Andel lantbrukare som uppnått 65 år. 18

21 Sen 2003 redovisar Jordbruksverket antalet kvinnliga lantbruksföretagare i Lantbruksregistret (LBR). Andelen kvinnliga företagare i Västmanland jämfört med genomsnittet, dels i Svealands slättbygder och dels för Sverige, redovisas i figur 13 nedan. Sen 2003 har andelen kvinnliga företagare ökat både för länet och för Sverige som helhet men får anses relativt låg. Sen 2003 har andelen kvinnliga företagare ökat från 8% av lantbrukarkåren till 13% år Figur 13. Andel kvinnliga företagare i enskild firma. I tabell 7 redovisas kvinnliga lantbruksföretagares åldersfördelning i länet, dels i faktiska tal (A) och dels i procent (B) av det totala antalet kvinnliga lantbrukare i länet. Se även kapitel 5.1 för antalet sysselsatta kvinnor i jordbruket Genomsnittsåldern är den samma för de kvinnliga som för de manliga företagarna (=51 år). Tabell 7. Kvinnliga lantbrukares åldersfördelning (antal & i procent) (A) åldersintervall < >64 Totalt (B) åldersintervall < > % 4% 27% 18% 15% 13% 7% 15% % 10% 17% 18% 14% 17% 11% 13% % 5% 15% 12% 17% 13% 18% 20% 19

22 2.4 Bredband på landsbygden Regeringen har slagit fast en bredbandsstrategi för Sverige med målet att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. År 2015 bör andelen hushåll och företag med tillgång till denna hastighet vara 40 procent. Tillgång till och användning av Internet och bredband anges som avgörande förutsättningar för tillväxt och konkurrenskraft. Tillgången till infrastruktur och till olika tjänster som levereras via bredband är dock större i tätbebyggda områden medan befolkning och arbetsställen i mer glest bebyggda områden har färre valmöjligheter. År 2011 gjorde Länsstyrelsen en bredbandskartläggning och har Länsstyrelsen tillsammans med övriga aktörer i länet tagit fram en strategi för bredbandsutbyggnaden i länet. Kartan nedan visar tillgången till bredband med olika hastigheter år De högsta kapaciteterna är tillgängligt främst i de större tätorterna som har fibernät och kabel-tv-nät utbyggda. På landsbygden dominerar xdsl och mobilt bredband vilket ger lägre hastigheter. Figur 14. Bredbandskartläggning 2011 av Post- & telestyrelsen. 20

23 3 Växtodling 3.1 Åkerarealens användning Som framgår av tabell 8 och figur 15 svarar spannmålsodlingen i länet 2012 för cirka 53 % av all odlad åkerareal vilket är 6 procentenheter mer än genomsnittet för spannmålsodlingen i Svealands slättbygder (= 47 %). Det kan förklaras av att det finns relativt lite vallkrävande nötkreatur i länet och att de mälarnära regionerna lämpar sig bra för spannmålsproduktion både vad gäller jordarter och arrondering. Figur 15. Andel spannmålsareal Den dominerande grödan de senaste sju åren är slåttervall ( hektar år 2012) följt av korn ( hektar). Höstveteodlingen sjönk kraftigt 2012 beroende på en relativt svår höstsådd 2011 som följdes av en kraftig utvintring i länet. Höstsådden 2012 för skörd 2013 uppskattas preliminärt av Jordbruksverket (rapport JO 18 SM 1201) till endast hektar. Arealen odlad potatis ligger kvar på en odling på cirka 50 hektar vilket den gjort sen I början av 60-talet odlades nästan hektar potatis i länet. Den areal som redovisas som träda ökade markant under senare halvan av 80-talet från endast hektar år 1985 till hektar I och med EU-inträdet 1995 ökade arealen trädad mark ytterligare då den nya jordbrukspolitiken krävde att minst 10 % av gårdsarealen (på lite större gårdar) skulle tas ur livsmedels- eller foderproduktion. I medeltal ( ) har 15 % av åkerarealen tagits ur produktion (se även figur 16). Intressant att se är att andelen träda minskat de senaste åren, vilket kan bero på att spannmålspriserna de senaste åren varit relativt höga. Redovisad areal träda är 2012 den lägsta sen EU-inträdet 1995 och uppgår till 10 %. 21

24 Figur 16. Andel träda av totalarealen. Odlingen av baljväxter har sjunkit stadigt sen 1998, och var som lägst under hektar. De senaste tre åren har dock odlingen tagit fart, kanske beroende på högre avsalupriser, och uppgår 2012 till cirka hektar. Arealen energiskog har trots de senaste årens bioenergidebatt årligen minskat sen EU-inträdet 1996 (se figur 17), och uppgår 2012 till endast 848 hektar vilket motsvarar 43 % av energigrödsarealen Figur 17. Areal energiskog Noterbart är att vallarealen under de senaste 30 åren varit tämligen konstant (mellan hektar). Detta trots att totalantalet nötkreatur minskat med cirka 50 % (en minskning med djur). Antalet får har emellertid ökat något men detta kan inte på något vis uppväga nötkreatursminskningen. Tänkbara förklaringar kan vara att antalet hästar ökat kraftigt sen 1970-talet samt att de mjölkkor som idag finns är mer högpresterande och därför kräver mer foder. En annan anledning kan vara att efter den senaste reformen av EU s jordbrukspolitik (år 2005) togs skördekravet bort för t.ex. slåtter- och betesvallar varvid en hel del areal som är anmäld som slåtter- eller betesvall i praktiken inte skördas utan utnyttjas som trädad mark, (dvs. ingen årlig skörd tas till vara). 22

25 1) Inga uppgifter hittade 2) Inga uppgifter före ) Inkluderar bl a oljelin, frövall, trädgårdsväxter, grönfoder 4) Heby kommun är inte med fr o. m LANTBRUK OCH LANTBRUKARE Tabell 8. Åkerarealens användning 2012, hektar. Höstvete Vårvete Råg Korn Havre Rågvete 2) Blandsäd Baljväxter Raps Rybs Slåtter/betesvall Frövall Potatis Träda Energiskog Övrigt 3) Obrukad åker TOTALT ? 12333? ? ) ? ? ? ? ? ? ? )

26 Åkerarealens användning varierar mellan länets kommuner, vilket åskådliggörs översiktligt på kartan i figur 18 samt lite mer detaljerat i tabell 9. Den större delen av spannmålsodlingen bedrivs i mälarkommunerna samt i Sala, där spannmål odlas på cirka 50-60% av åkermarken. I Bergslagskommunerna odlas mellan % av åkermarken med spannmål. I dessa kommuner (Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg) är vallodlingen dock stor (uppåt 60% av åkerarelen). I kategorin Övrigt ryms bland annat oljeväxter, grönfoder, vallfröarealer, oljelin, majs mm) 24

27 Figur 18. Åkerarealens användning. Medelvärde för

28 Tabell 9. Åkerarealens användning i länets kommuner, hektar. SKINNSKATTEBERG SURAHAMMAR KUNGSÖR HALLSTAHAMMAR NORBERG VÄSTERÅS SALA FAGERSTA KÖPING ARBOGA Höstvete Vårvete Råg Vårkorn Havre rågvete Kok- och foderärter, vicker och åkerbönor Slåtter- och betesvall som utnyttjas Vall för fröskörd Matpotatis Höstraps Vårraps Höstrybs Vårrybs Oljelin Energisko g Träda Total åkerareal MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL MEDEL

29 3.2 Skördar Normskördarnas 6 utveckling redovisas i tabell 10 samt i grafisk form i figur 19. Sen 1970 har de förväntade skördarna i genomsnitt ökat med ungefär 47 % för höstvete och för vårkorn och havre har den förväntade skördeökningen ökat med 53 respektive 39 %. Lite grovt kan man säga att spannmålsskördarna under perioden ökat med en procent per år. Motsvarande skördeökning för vårraps ligger på 12 % medan vårrybs-skördarna ökat med i genomsnitt 11 %. Tabell 10. Normskördar i Västmanland. Höstvete Vårvete Vårkorn Havre Vårraps Vårrybs Potatis 2) ? ? ? ? ? Figur 19. Normskördarnas utveckling Normskördar: SCB beräknar årligen normskördar. Med normskörd menas den skörd, som man kan förvänta sig under normala väderbetingelser. Normskörden i ett område utgörs av ett medeltal av hektarskördarna enligt skördeuppskattningar under de senaste 15 åren före det aktuella normskördeåret plus en beräknad skördeförändring från 15-årsperiodens mitt till och med det aktuella skördeåret. 2 Inga uppgifter Data saknas för raps och rybs år

30 Jämför man länets beräknade normskördar 2012 med genomsnittet för odlingen i Svealands skogsbygder ser man i figur 20 att förväntad avkastning är något lägre i skogsbygderna för samtliga grödor. Jämfört med odlingarna i slättbygderna är skillnaderna relativt små. Figur 20. Normskördar I figur 21 redovisas normskördar 2012 mer detaljerat för länets tre huvudsakliga skördeområden (1911, 1912 samt 1921). Vid jämförelse ser man att lantbrukarna i nordvästra delen av länet (område 1912) endast får % av den korn- eller havreskörd som lantbrukarna i södra delen (1911) tar. Även höstveteskördarna är lägre (78 %) av normalskördarna för samma områden. Skördarna i område 1921 är något lägre än de i område Figur 21. Normalskördar i länet per skördeområde. : Länsgräns 28

31 Uppgifter för bärgade skördar 8 redovisas i tabell 11 för sex olika grödor. De bärgade skördarna uppvisar samma långsiktliga utveckling som normalskördarna, men de individuella mätvärdena för de enskilda åren avviker mer från trendlinjen. Tabell 11. Bärgad skörd i Västmanland Höstvete Vårvete Vårkorn Havre Vårraps Vårrybs ) ?? ? Bärgade skördar/hektarskördar: Bestäms vid oberoende skördeuppskattningar. Bärgad skörd beräknas utifrån uppmätt skörd i utlagda provytor minus en beräknad skördeförlust (spill, obärgade arealer). För spannmål redovisas skördarna vid 15,0% vattenhalt och för oljeväxter vid 18,0% vattenhalt. 2 Inga uppgifter för oljeväxter hittade 29

32 3.3 Användning av gödsel- och växtskyddsmedel Den totala tillförseln av mineral- och stallgödsel till grödor som skördades 2005 uppgick enligt figur 22 till ton kväve i växttillgänglig form, ton fosfor och ton kalium. Detta är för kväve, fosfor och kalium en nedgång jämfört med 1997 års undersökning med 22, 17 respektive 29 %. Av det växttillgängliga kvävet utgörs 92 % av mineralgödselmedel och resten av stallgödsel. Av mängden fosfor som tillförs åkermarken kommer 73 % från mineralgödsel. Mineralgödselmedel svarar för 40 % av kaliumtillförseln. Inga nya data sen 2005 finns. Figur 22. Totaltillförsel växtnäringsämnen. I figur 23 redovisas tillförseln av kväve per hektar åker för Västmanland, Svealands slättbygder, Skåne samt för Sverige som helhet. Kvävetillförseln i länet har följt trenden för Svealands slättbygder de senaste åren, med undantag från 08/09 då hektargivan sjönk till 106 kg/ha. Skåne har tillfört i snitt 21 % mer kväve än de västmanländska lantbrukarna per hektar åkermark de senaste åren. Figur 23. Kvävetillförsel per hektar åker. 30

33 I tabell 12 redovisas användningen av ogräs-, svamp-, och insektsmedel i åkergrödor 1998, 2006 och 2009/10 för Västmanland, Svealands slättbygder 9 samt Sverige som helhet. Där ser man att bekämpning av ogräs är den åtgärd som används på i särklass störst arealer. För Västmanlands del minskade andelen areal som behandlats 09/10 med ogräsmedel jämfört dels mot tidigare år och dels mot de två regionerna. Svamp- och insektsbehandlingar utfördes på 11 respektive 14 % av åkerarealen 2006 (inga nya data finns för 2009/10). För att uppskatta bekämpningens storlek är det intressant att även titta på vilken dos (kg/ha) kemiska medel som används. Vid sprutningsarbetet 2006 använde de västmanländska lantbrukarna lägre doser än genomsnittet för både Svealands slättbygder och Sverige för svampmedel. För svampmedel används en 44-procentig dos jämfört med normaldosen i Svealands slättbygder och 35 % av normaldosen i Sverige. För ogräsmedel hade vi för 2009/10 en något högre dos (0,4 kg/ha) än i Svealands slättbygder (=0,3 kg/ha) men lägre än riksgenomsnittet (=0,56 kg/ha). Tabell 12. Användningen av kemisk bekämpning i åkergrödor. Ogräsmedel, aktiv substans Svampmedel, aktiv substans Insektsmedel, aktiv substans Grödareal, ha Behandlad areal, % Kg/ha Ton Behandlad areal, % Kg/ha Ton Behandlad areal, % Kg/ha Ton 1998 Västmanland ,42 28,3 8 0,29 2,7 4 0,01 0,0 Svealands slättbygder ,43 133,4 11 0,37 22,9 7 0,05 1,8 Sverige ,67 798,3 14 1,00 225,5 11 0,04 12, Västmanland , ,16 1,7 14 0,09 1,1 Svealands slättbygder ,37 99,5 11 0,36 20,3 11 0,08 4 Sverige ,6 643,9 16 0,46 169,2 13 0,07 21,6 2009/10 Västmanland ,4 15, Svealands slättbygder ,3 83,2 14 0,21 15,3 6 0,04 1,3 Sverige ,56 637,9 22 0,37 192,6 11 0,04 10,6 Intressant att se är om användningen av bekämpningsmedel kommer att öka de kommande åren. Med stigande spannmålspriser blir det intressantare att få högre skördar och en kostsam insats kan försvaras ekonomiskt. En annan faktor som kan komma att påverka på sikt är om klimatet blir varmare. Det leder till att växtsäsongen blir längre vilket gynnar ogrästillväxten. Med ett varmare klimat ökar också risken för fler skadeinsekter i grödorna. Användningen styrs även av priset på dessa bekämpningsmedel. Prisutvecklingen för bland annat dessa insatsmedel tas upp i kapitlet om hur lantbrukets kostnader och intäkter har utvecklats (kapitel 9.4). 9 Se Sverigekarta sida 6. 31

34 3.4 Trädgård I figur 24 redovisas antalet företag med trädgårdsodling i Västmanlands-, Uppsala, Södermanlands-, Örebro samt Stockholms län för åren 1995, 2005 och För samtliga län har antalet trädgårdsföretag under dessa tio år minskat och för Västmanlands del minskade antalet företag med 41 stycken eller 65 %. Noteras bör att Heby kommun bytte länstillhörighet och övergick till Uppsala län 2007, vilket kan förklara något av den minskning som skett mellan Figur 24. Totalantal företag med trädgårdsodling. Västmanland har haft en för regionen (se figur 25) relativt stor växthusodling tidigare. Mellan minskade ytan dock till m 2 och liknar nu i stort sett grannlänen i storlek redovisade 12 företag (figur 26) i Västmanland att de bedrev trädgårdsodling i växthus. De stora ytorna växthusodling i regionen finns i Stockholms län fördelat på 60 producenter. Figur 25. Arealer trädgårdsodling (ej frukt, bär eller köksväxter) i växthus. 32

35 Figur 26. Antal företag med växthusodling. Antalet hektar frilandsodlade trädgårdsgrödor i Västmanland uppgår 2011 till endast 29 hektar (61 hektar 2005). Liknande minskningar ses i flera grannlän (figur 27). Figur 27. Arealer trädgårdsodling på friland. 33

36 I tabell 13 redovisas arealer för fruktodling och ett urval av bär- och köksväxter (friland samt i växthus) i Västmanland 2005 och Både frukt- och bärodlingen verkar ha minskat kraftigt mellan 2011 och Framförallt har jordgubbsodlingen minskat med nära 85 %. Odlingen av tomat samt gurka i växthus verkar dock ha ökat något, framför allt gurka som nu odlas på kvm. Tabell 13. Arealer frukt-, bär- och köksväxter Hektar Fruktodling 24,4 11,1 Bärodling Jordgubbar 24,8 3,5 Svarta vinbär 3,9 0,9 Övriga bär 0,1 4,9 Morot på friland 1,5 0,5 Köksväxter, friland Vitkål på friland 2,0 2,0 Total frilandsodling 6,9? Kvadratm eter Tomat i växthus Köksväxter, växthus Gurka i växthus Totalt i växthus Snittblom m or 7 200? 34

37 4 Husdjur 4.1 Antal nötkreatur Uppgifter om antalet nötkreatur tas årligen fram genom Lantbruksregistret. Mellan år genomfördes totalräkningar av antalet djur, medan det mellan endast utfördes urval av företag. Åren samlades uppgifter in via en postenkät. Fr.o.m samlas data för nötkreatur in via olika dataregister (CDB och mjölkkvotsregistret). För svin, får och fjäderfä baseras statistiken för 2004 och 2006 på djurräkning 2004 respektive djurräkning År 2005 användes för dessa djurslag en postenkät. Undersökningen om hästar genomfördes För mer information hänvisas till Jordbruksverkets statistikenhet samt SCB. I figur 28 redovisas antalet mjölkkor i Västmanland mellan åren En dramatisk förändring har skett vad gäller mjölkkoantalet. På 85 år har antalet mjölkkor minskat med 92 %, eller med djur och i genomsnitt har mjölkkoantalet i länet minskat med 13 kor varje vecka under 85 års tid. Den största minskningen skedde under 40- och 50-talet. Minskningstakten har avtagit från och med 70-talets början och kurvan verkar nu på 2010-talet ha planat ut. Till 2012 kan t.o.m en liten ökning noteras med cirka 600 mjölkkor. Om denna ökning beror på att koantalet faktiskt ökat eller om det är en effekt av att frågeunderlaget ändrats fr.o.m (se även om mätmetoder sid 6) och att antalet tillfrågade lantbrukare ökat i antal. Enligt Jordbruksverket, som ansvarar för statistiken, är de nytillkommande företagen dock mycket små och sannolikheten att de ska ha en stor mjölkproduktion är liten. Att inte det ändrade frågeunderlaget ska orsaka detta verifieras även då skillnaderna i koantal för 2010 mellan de båda frågeunderlagen skiljde sig endast med 0,2%, vilket får anses försumbart. Figur 28. Antal mjölkkor I figur 29 skildras antalet dikor i länet mellan år Under 90-talets första hälft skedde en stark uppgång av antalet dikor, vilket troligen berodde på den 35

38 omställningspolitik som då rådde. Då togs stora arealer ur spannmålsproduktion och på dessa arealer kunde dikor försörjas. I och med EU-inträdet 1995 lades de mesta av de omställda arealerna tillbaks till spannmålsproduktion och den många gånger olönsamma dikoproduktionen började avvecklas på företagen för att 2002 endast uppgår till djur. En viss återhämtning har därefter skett och antalet dikor uppgår 2012 till moderdjur. Figur 29. Antal kor för kalvuppfödning I figur 30 redovisas antalet kvigor, tjurar och stutar >1 år samt kalvar <1 år i länet. Figuren visar att antalet ungdjur minskat kontinuerligt under minst 40 år, vilket självfallet hör ihop med minskningen av antalet mjölkkor. Färre kor ger färre kalvar. Ett frågetecken kan sättas till värdena för antalet djur år 1965, då de avviker från de annars jämna kurvorna. Den negativa trenden verkar dock ha stannat upp och visar nu, liksom för mjölkkoantalet (figur 28), t.o.m. på en viss ökning vilket är glädjande. Figur 30. Antal ungdjur

39 4.2 Antal får Antal får i Västmanland redovisas i figur 31 uppdelade på tackor (inkl baggar) samt lamm. Enligt figuren visar fårpopulationen en positiv trend sen mitten av 60-talet. År 2012 finns ungefär tackor (inkl baggar) i länet vilket är det största antalet på 40 år. Figur 31. Antal får Antal höns Under hela perioden sen tidigt 50-tal minskade antalet höns och i snitt försvann höns årligen fram till början av 2000-talet för att därefter successivt öka. Burhönsförbudet som trädde i kraft 2003 verkar inte ha påverkat antalet höns i negativ riktning utan snarare på att företagen ökat sin produktion. Antal höns i Västmanland visar, sen början på 1990-talet på en stark positiv utveckling, vilket framgår av figur 32. Antalet höns i länet är nu 2012, om statistiken är tillförlitlig, det högsta sen åtminstone 1930-talet. Framförallt under 2012 ökade antalet höns rejält och det ska bli spännande att se om trenden håller i sig och fler satsar på denna produktion. Figur 32. Höns

40 4.4 Antal svin Antal suggor i Västmanland har sedan början av 1990-talet stigit markant (figur 33), vilket till stor del kan förklaras av att ett antal suggpooler har startats/utökats under denna tid. (Det låga värdet för år 2010 kan man nog sätta ett frågetecken kring, då det avviker från den övriga utvecklingen). För fem år sedan (2007) fanns fler suggor än mjölkkor i länet. Skillnaden idag, 2012, uppgår till djur till suggornas fördel. Figur 33. Antal suggor Antalet tillväxtgrisar framgår av figur 34. Vid en ålder av cirka tre månader sker traditionellt försäljningen av smågrisar från födelsebesättningen till slaktsvinsbesättningen, varvid den kurva som redovisar antalet svin äldre än tre månader (eller tyngre än 20 kg) kan antas motsvara antalet slaktsvin som föds upp i länet. Om man jämför med suggantalet i länet, där en fördubbling av antalet skett sen 1990, så får man anta att exporten av smågrisar ut ur länet ökar allt mer. Figur 34. Antal svin Fr.o.m är urvalet baserat på svin>20 kg resp. svin<20 kg 38

41 4.5 Djurtäthet I föregående kapitel (4.1 till 4.4) har antalet nötkreatur, grisar, får och höns i länet redovisats. Med endast dessa data som bakgrund kan det vara svårt att få grepp om det finns många eller få djur i länet. För att lättare kunna få en uppskattning om djurtätheten i Västmanland redovisas i figur 35 totala antalet djurenheter 11 per 100 hektar för länen i Östra Mellansverige samt riksgenomsnittet. För samtliga län i tabellen (med undantag för Östergötland) samt för Sverige som helhet har djurtätheten minskat under de senaste 10 åren. Den synbart ökade djurtätheten för Västmanland mellan kan dock till stor del förklaras av att Heby kommun bytte län år 2007, och då kommunen hade relativt stor åkerareal samt få djur medförde det att djurtätheten efter länsbytet ökade i Västmanland och minskade i Uppsala. Minskningen på riksnivå ligger på 8 % sen 2002 Djurtätheten 2012 i Västmanland uppgår endast till 63 % av riksgenomsnittet. Jämfört med övriga grannlän uppgår djurtätheten till 99 % av medeltalet för regionen, och i faktiska tal intar Västmanland ett mellanläge där Uppsala och Stockholm har en signifikant lägre djurtäthet medan Örebro och Södermanland har en något högre djurtäthet än Västmanland. I tabell 14 redovisas de bakomliggande uppgifterna för motsvarande län. Figur 35. Djurenheter per 100 hektar Enligt SJV's viktning av djur för spridningsareal (LSFS 1988:44) 39

42 Tabell 14. Antal djurenheter för några utvalda djurslag. Västmanland Uppsala Södermanland Örebro Östergötland Stockholm Mjölkkor Dikor Tjur, kvigor>1år Kalvar<1år Får Suggor Slaktsvin Höns Djurenheter (enligt SJV's viktning av djur för spridningsareal (LSFS 1988:44) Mjölkko 1 Diko 0,7 Tjur, kviga>1år 0,35 Kalv<1år 0,28 Får 0,1 Sugga 0,73 Slaktsvin 0,15 Höns 0,016 Ett annat sätt att redovisa djurtätheten är att studera antal djur per 100 hektar åkermark. Detta åskådliggörs i tabell 15 samt i figur 36 för Västmanland och för Sverige i 5-års intervaller ( ) samt för Även där framgår att djurtätheten är låg i länet. Tittar man på mjölkko-tätheten framgår att det i länet år 2012 finns 4,9 kor/100 hektar jämfört med riksgenomsnittet på 13,4 kor/100 hektar åkermark. Detta motsvarar 37 % av den genomsnittliga kotätheten, vilket i och för sig är en liten ökning på 5 procentenheter jämfört med 2010 (32%). Tabell 15. Djurtäthet i Västmanland och Sverige Mjölkkor Får (Tackor+baggar) Suggor+galtar+svin Höns Västmanland Sverige Västmanland Sverige Västmanland Sverige Västmanland Sverige ,1 31,0 1,2 6,9 20,6 59,2 101,2 171, ,4 25,0 1,1 4,8 37,3 68,4 116,8 152, ,0 22,7 1,6 5,3 38,1 82,1 99,6 141, ,1 22,2 1,5 5,5 40,6 88,7 103,6 143, ,1 22,1 1,8 5,9 37,0 85,6 74,6 155, ,2 20,3 2,1 5,7 33,3 79,6 74,5 224, ,0 17,4 4,0 7,1 43,2 83,6 77,1 220, ,3 15,8 3,2 7,3 44,8 70,9 86,4 209, ,9 14,5 3,9 8,2 51,2 67,0 92,7 187, ,2 13,2 5,2 10,4 50,4 57,7 150,6 230, ,3 13,2 5,7 11,3 53,3 56,6 132,0 243, ,9 13,4 7,0 11,4 60,6 52,3 249,6 258,6 40

43 Enligt figur 36 ser man att djurtätheten för mjölkkor i länet har följt en liknande minskning som landet i stort. För svin verkar det emellertid glädjande nog som om länets grisproducenter både knappat in och till och med passerat svintätheten som gäller som riksgenomsnitt. Figur 36. Djurtäthet i Västmanland och Sverige Genomsnittlig besättningsstorlek Att redovisa ett exakt antal företag i ett län eller en genomsnittlig besättningsstorlek är vanskligt då det under ett helt år hinner hända mycket varvid det exakta antalet företag kan ändras från månad till månad. Uppgifterna i detta kapitel speglar den situation som gällde när undersökningen det aktuella året gjordes. Ofta baseras undersökningsmaterialet från läget under juni-september månad. I det stora hela påverkar inte några enskilda företag de stora tendenserna då varje enskilt företag endast svarar för en mycket liten del av totalantalet företag. Statistiken redovisas dessutom i 5-års-intervaller (samt ) varvid avvikande värden ett enskilt år suddas ut. Den genomsnittliga besättningsstorleken redovisas, dels i tabell 16, för Sverige som helhet, dels i tabell 17 som en beräknad genomsnittlig besättningsstorlek (= djurantal dividerat med antal företag) för Västmanland och dels på kartorna i figur 37. För i stort sett samtliga djurslag har besättningsstorlekarna höjts kraftigt ( %) sen 1995 (EU-inträdet). 41

44 Tabell 16. Genomsnittlig besättningsstorlek i Sverige. Tabell 17. Beräknad genomsnittlig besättningsstorlek i Västmanland. Mjölkkor Dikor Får Suggor Höns Jämför man länets besättningsstorlekar (tabell 17) med genomsnittet i Sverige (tabell 16) ser man att framförallt sugg- och hönsbesättningarna i Västmanland är dubbelt så stora som riksgenomsnittet, medan diko- och fårbesättningarna är ungefär lika stora. Besättningsstorlekarna i Västmanland kan även jämföras med andra län i nedanstående kartor för mjölkkoföretag (karta 1) och för svinföretag (karta 2). Figur 37. Genomsnittlig besättningsstorlek

45 4.7 Antal företag med djur I figur redovisas antal företag i Västmanland med en viss djurhållning. Antalet mjölkföretag i länet påvisar en dramatisk sänkning (figur 38). På 40 år har 96 % av mjölkgårdarna i länet försvunnit, och endast ett 60-tal besättningar finns kvar (notera att Heby kommun bytte till Uppsala län 2007 och cirka 20 % av mjölkföretagen bytte länstillhörighet). Under motsvarande tid har emellertid endast 73 % av mjölkkorna försvunnit (figur 28) vilket betyder att besättningsstorleken således har ökat. Figur 38. Antal mjölkföretag Antalet dikobesättningar redovisas i figur 39. Antalet besättningar har under hela 2000-talet sakta minskat, men 2012 steg antalet lite överraskande till över 200 st. Totalantalet dikor i länet är år 2012, vilket ger att genomsnittsbesättningen har ungefär 15 dikor per företag (se även tabell 17). Figur 39. Antalet företag med kor för kalvuppfödning. 43

46 Antalet fårproducenter i länet har under de senaste 40 åren legat förhållandevis stabilt runt stycken (figur 40). Antalet ökade dock markant 2012 med 100 företag vilket låter lite för bra för att vara sant, och kanske ett värde man får ta med en nypa salt. (Statistik över antalet företag kommande år får visa om det stämmer. Värdet för år 1995 sticker också ut med oklar förklaring). Då det finns ungefär tackor i länet 2012 kan man beräkna fram att genomsnittsbesättningen i länet uppgår till ungefär 29 tackor. Variationen är dock mycket stor och det finns ett par riktigt stora (>200 tackor) besättningar i länet. Figur 40. Antal företag med får Antal företag med svinproduktion framgår av figur 41. Även på svinsidan har antalet företag minskat kraftigt de senaste 40 åren, och det är denna produktion som kanske genomgått de kraftigaste strukturrationaliseringarna. Sen 1970 har runt 96 % av svinbesättningarna försvunnit från länet kvarstår endast strax över 50 stycken i länet. (Inga uppgifter har hittats för år 2000). Figur 41. Antal företag med svin Antal företag med svin

47 Antalet hönsproducenter i länet, enligt Jordbruksverket, redovisas i figur 42. År 2012 fanns 66 företag med höns i länet. Figur 42. Antal företag med höns Antal förprövningar Antal inkomna förprövningsärenden speglar antalet byggnadsåtgärder över en viss storlek 13. I figur 43 redovisas inkomna ärenden till länsstyrelsen sedan För att få en uppfattning om antalet inkomna förprövningsärenden är stort/litet visas i figur 44 en jämförelse med Västmanland och två grannlän. Där framgår att Västmanland under hade ett lägre antal ärenden men att antalet steg markant under 2012 upp till den nivå de andra länen har. Under senare år har många ärenden gällt stallar för inhysning av hästar, vilket visas i figur 45. Figur 43. Inkomna förprövningsärenden Förprövning krävs inte om antalet djur understiger antingen: 5 hästar, 10 vuxna nötkreatur, 20 ungnöt, 10 vuxna svin, 50 slaktsvin, 100 tillväxtgrisar, 20 vuxna får, 20 vuxna getter, 500 fjäderfän utom strutsfåglar eller 3 strutsfåglar. 45

48 Figur 44. Inkomna förprövningsärenden i Västmanland och två grannlän. Figur 45. Förprövningar per djurslag. 46

49 4.9 Biodling Bin och humlor har stor betydelse för pollinering av både odlade och vilda växter. Jordbruksverket uppskattade år 2009 att det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är mellan 189 och 325 miljoner kronor. Utöver det tillkommer pollination av vilda växter, till exempel blåbär och hallon. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin. Statistik över antal bigårdar samt bisamhällen är något bristfällig och osäker. I tabell 18 redovisas den inrapporterade statistik som finns för 2011 för länet och några grannlän. Tabell 18. Antal bigårdar och bisamhällen 2011 Uppskattat antal Bigårdar Bisamhällen Västmanland Uppsala Stockholm Örebro Södermanland

50 5 Arbetskraft 5.1 Antal sysselsatta Antal sysselsatta personer i det västmanländska jordbruket uppgick 2010 till drygt personer. Av dessa bestod merparten (3 347 st) av företagaren samt eventuella familjemedlemmar. Ytterligare 612 personer var fast anställda ej familjemedlemmar och 324 st var inlejda tillfälligt anställda. Den historiska utvecklingen redovisas i tabell 19 samt grafiskt i figur 46 och 47. Tabell 19. Antal sysselsatta i Västmanland inom jordbruket 14. Företagare och familjemedlemmar Lejd arbetskraft, fast anställd SUMMA, permanent arbetare Lejd arbetskraft, tillfälligt anställd SAMTLIGA Totalt ? därav män därav kvinnor På 50 år har antalet sysselsatta personer minskat med 61 % eller cirka personer (observera att Heby kommun bytte län 2007). Av samtliga sysselsatta personer inom jordbruket 2010, utgjordes 66 % av män och 34 % av kvinnor (figur 47). 14 År 1999 och 2003 frågades inte efter kön på de tillfälligt sysselsatta. År 2005 ändrades stödreglerna från arealbaserat stöd till gårdsstöd, vilket fick till följd att betydligt fler mindre jordbruksföretag inkluderades i statistiken. År 2010 utökades definitionen för jordbruksföretag till att även inkludera de företag som inte uppfyllde något tidigare kriterium, men innehade mer än 5,0 ha jordbruksmark. 48

51 Figur 46. Antal sysselsatta i jordbruket Figur 47. Antal sysselsatta kvinnor och män i jordbruket. 49

52 5.2 Antal förvärvsarbetande Uppgifter på antalet förvärvsarbetande är hämtade från RAMS (Registerbaserade Arbetsmarknadsstatistiken). RAMS redovisar betydligt färre arbetande personer inom jordbrukssektorn än Lantbruksregistret. I Lantbruksregistret räknas nämligen även personer som är huvudsakligen sysselsatta i andra näringar än jordbruk, medan RAMS endast räknar de som huvudsakligen är sysselsatta inom jordbrukssektorn. I tabell 20 redovisas den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. Den procentuella andelen som förvärvsarbetar inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske respektive de som förvärvsarbetar enbart inom jordbruk framgår av figur 48 respektive figur 49. År 1960 var 11,0%, enligt RAMS, av antalet förvärvsarbetande i länet huvudsakligen sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. 50 år senare (år 2010) var motsvarande siffra endast 1,6 %. Antalet förvärvsarbetande enbart inom jordbrukssektorn var ännu lägre, endast 1,1 %. Tabell 20. Förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. Jordbruk Skogsbruk, jakt & fiske Totalt -därav kvinnor ??

53 Figur 48. Förvärvsarbetande , %. Figur 49. Förvärvsarbetande i jordbruket,%. 51

54 6 EU-stöd 6.1 Utbetalda medel 1995 gick Sverige med i EU. I och med det förändrades jordbrukspolitiken radikalt. Ersättningar gick nu att söka som kompensation för sänkta avräkningspriser både för spannmål och för djur. Dessutom infördes ett miljöstödsprogram med ett antal miljöersättningar, som alla syftade till att skydda och bevara miljön. Dessa miljöersättningar innebar ett femårigt åtagande och kunde sökas av lantbrukarna, vilka då fick en viss ersättning för det miljöarbete de utförde på gårdarna. Efter den första femårsperioden ( ) infördes i Sverige år 2001 ett nytt miljö- och landsbygdsprogram (LBU) där ersättningarna strävade åt att uppfylla de miljömål som fanns definierade både nationellt och regionalt. Programtiden varade mellan åren gick Sverige in i sitt tredje miljöstödsprogram vilket innehåller de ersättningar för miljöåtgärder i jordbruket vi har idag För närmare beskrivning av de stöd och ersättningar som finns/fanns hänvisas till Jordbruksverkets EU-broschyrer. I skrivande stund råder osäkerhet om gällande period ska förlängas med ett år till 2014 då EU-förhandlingar om den gemensamma EU-politiken inte är klara. Mer och mer talar för att det nya landsbygdsprogramet sjösätts samtidigt som de EUgemensamma direktstöden (te.x. gårdsstödet) först år Förutom ersättningar till miljöinsatser finns direktstöd och 2005 genomfördes en halvtidsöversyn av den då rådande jordbrukspolitiken i EU, vilket ledde till en omfattande reform av stöden både i Sverige och i hela EU. Den största konsekvensen av reformen innebar att det produktionskrav som tidigare var förknippat med utbetalning av arealstödet togs bort och att marknaden mer skulle bestämma över vad som skulle odlas på åkermarken (gårdsstödet infördes). I tabell 21 redovisas utbetalda belopp mellan Data är hämtade ur Jordbruksstatistiska årsböcker, samt då uppgifter saknats, ur de beslut som fattats på Länsstyrelsen. Data ur tabellen är även redovisade i figur

55 Tabell 21. Utbetalda EU-medel : Ej aktuellt/stödet fanns ej LANTBRUK OCH LANTBRUKARE AREALSTÖD/GÅRDSSTÖD Proteinstöd Energigrödor MILJÖSTÖD Ekologisk produktion Flerårig vallodling Betesmarker & slåtterängar 1) Öppet odlingslandskap REKO / Miljöskyddsåtgärder Kultur- och naturmiljöer Skyddszoner Våtmarker & småvatten Utrotningshotade husdjur Kväveläckage DJURSTÖD Am- och dikobidrag Handjursbidrag ? Tackbidrag Slaktbidrag Extensifieringsbidrag ) 2) 2) 2) Mjölkbidrag Extra djuromsorg för suggor ÖVRIGA Kompensationsbidrag Växtodlingsplan Startstöd? ? BSE-stöd Investeringsstöd/Modernisering?? ? TOTALT: Inkl restaureringsstöd 2 Ingår i handjurs- eller am- och dikobidrag

56 Figur 50. Utbetalda ersättningar Figur 51. Utbetalda djurersättningar Figur 52. Utbetalda miljöersättningar

57 6.2 Anslutning och omfattning Som lantbrukare gör man samhället en tjänst när man vårdar och utvecklar odlingslandskapet eller använder miljövänliga metoder. Arbetet bidrar till att miljömålen uppnås och man kan därför få ersättning för de miljötjänster man gör. En hög anslutning till miljöersättningarna är viktigt för att effekterna ska bli så stora som möjligt. I nedanstående figurer (figur 53-56) redovisas på lite olika sätt anslutningen och omfattningen av fyra miljöersättningar. Figur 53 visar antal utbetalningsbeslut för fyra olika miljöersättningar mellan åren 2007 och De flesta miljöersättningar visar på en nedåtgående trend vad gäller antalet utbetalningsäreden. För det ekologiska stödet har antalet ärenden minskad med så mycket som 35 % på fem år (tabell 22). Endast skyddszonsstödet har ökat något (+3%), vilket till stor del kan förklaras av att ersättningsnivån tredubblades från till kr/ha år Den årliga samt totala procentuella förändingen skildras i tabell 22. Figur 53. Utbetalningsärenden för fyra blockbundna miljöstöd. Tabell 22. Förändring utbetalningsärenden Betesmarker Ekologisk prod Kulturmiljöer Skyddszoner % 100% 100% 100% % -5% 0% -14% % -9% -3% -21% % -13% -2% 49% % -7% -3% 4% % -7% -2% -3% TOTAL föränding % -35% -10% 3% 55

58 Figur 54 visar omfattningen av längd- resp punktelement i miljöåtaganden för natur-och kulturer De i särklass vanligaste längdelementen är öppna diken (ca m) samt brukningsvägar (ca m). De vanligaste punktelementen är odlingsrösen samt åkerholmar. För definition och beskrivning av elementtyperna hänvisas till Jordbruksverkets hemsida. Figur 54. Natur- och kuturelement I figur 55 redovisas storleken/omfattningen av tre olika betesmarksarealer för åren Där framgår att av den totala betesmarksarealen (6 952 hektar 2012) i länet, ingår hektar i ett miljöersättningsåtagande och av dessa är hektar (2012) berättigade till den högsta klassen/särskilda värden. I figuren kan man även utläsa att den totala betesmarksarealen minskat med 1693 hektar (=20%) mellan vilket inte är positivt, då stora biologiska värden finns i betesmarker som sköts/betas. Dock har arealer anslutna till miljöersättningen för betesmarker ökat med 47% eller från hektar år 2007 till hektar år År 2012 ingår nästan all (=95%) anmäld betesmark även i ett miljöstödsåtagande, vilket är glädjande. Av arealerna som finns i ett miljöåtagande 2012 har cirka 50 % (=3 309 hektar) såna höga värden att de är berättigade till särskilda värden. Figur 55. Arealer betesmark (med resp utan miljöåtagande). 56

59 Antal hektar skyddszoner 17 mellan redovisas i figur 56. Ansluten areal i skyddszonsstödet har som synes varierat mellan åren och uppgick 2012 till nästan hektar. År 2010 höjdes ersättningsnivån tillbaka till kr/ha efter att ha sänkts till kr/ha ett par år tidigare. Denna höjning av ersättningsnivån gav genast utslag och anslutningsgraden ökade kraftigt. Figur 56. Areal skyddszoner. 17 En skyddszon får vara mellan 6-20 meter bred varvid antalet längdmeter skyddszon utefter vattendrag inte kan beräknas. 57

60 7 Ekologisk produktion 7.1 Utvecklingen av den ekologiska produktionen. Med ekologisk produktion menas i detta sammanhang dels den produktion som är certifierad av en kontrollorganisation och dels den ej certifierade produktionen som ingår i ett åtagande för EU-ersättning. För närvarande finns två större aktörer som certifierar lantbrukarnas ekologiska produktion, dels KIWA (fd KRAV) samt SMAK. För närmare beskrivning av certifieringsregler hänvisas till KRAV s regelverk ( Den svenska regeringen har sedan 1996 satt upp ett flertal mål vad gäller den ekologiska odlingens storlek. Den aktuella målsättningen inriktar sig på ekologisk produktion som är certifierad/kontrollerad och målsättningen är nu att 20 % av odlingen ska vara omställd och certifierad i Sverige till utgången av Statistik för den certifierade ekologiska produktionen hämtas i detta kapitel från jordbruksstatistiska meddelanden som i sin tur hämtar data från de olika kontrollorganisationerna. Den ekologiskt certifierade odlingsarealen redovisas i figur 57, uttryckt som procent av den totala åkerarealen. Anslutningen till certifierad ekologisk produktion visar på en generellt positiv trend både för Sverige som helhet (gul stapel) och för Västmanland (blå stapel). För Västmanlands del uppgår odlingen till 15,5 % 2011 vilket är den högsta andelen någonsin. Andelen ansluten areal i länet är något högre än den för genomsnittet i Sverige. Målen att 20 % ska vara omställt och certifierat i Västmanland verkar i skrivande stund inte uppnås. Figur 57. Certifierad ekologisk areal, % av total åkerareal. 58

61 Ett stort antal besättningar i länet har en ekologisk produktion och producerar sina grödor och djur enligt det regelverk som omfattas av EU-stödet för ekologisk produktion 18 men har av olika skäl inte certifierat sin produktion. Den sammanlagda ekologiska åkerarealen i länet redovisas i figur 58 jämte arealerna för den certifierade ekologiska odlingen. De senaste åren har ungefär 80% av den ekologiskt odlade arealen även varit certifierad. Att all ekologisk areal inte är certifierad kan bero på olika ställningstaganden av lantbrukaren. Vanligt är nog att gården inte producerar produkter (t.ex. spannmål eller kött) och därmed inte kan räkna hem den utgift som är förknippad med certifieringen samt de konsekvenser det kan få för den praktiska produktionen på gården. Totalt var 16,5 % av länets åkerareal med i ett ekologiskt åtagande År 2006 var arealen nästan hektar eller 16,2 % vilket innebar att det regionala delmål 19 om att 16 % av åkerarealen 2006 ska odlas i enlighet med kraven för EUersättning för ekologisk produktion uppnåddes. År 2007 övergick Heby till Uppsala län varvid länets totala åkerareal minskade, och så även den ekologiskt odlade arealen. Figur 58. Ekologisk areal (både certifierad och ej certifierad). 18 Miljöstödet för ekologisk odling kom till i och med EU-inträdet 1995 och syftade till att kompensera för den produktionsminskning som omställningen medförde och således uppmuntra till en anslutning till stödet. 19 Inom miljömålet Ett riktodlingslandskap. 59

62 Antal brukare som omfattas av en certifierad ekologisk produktion framgår av figur 59. Antalet anslutna brukare sjönk stadigt under åren , men har därefter börjat öka igen, och uppgår år 2012 till 189 st (trots att Heby bytte länstillhörighet 2007). Vid jämförelse mot totalantalet lantbruksföretagare i länet uppgår andelen till cirka 11%. Figur 59. Antal certifierade producenter. Antalet ekologiskt hållna (både certifierade och icke certifierade) kor ( ) i länet redovisas i figur 60. Där ser man att ett stort antal djur (=skillnaden mellan linjerna) produceras enligt EU s regelverk för ekologisk produktion utan att vara certifierade. År 2006 fanns kor i ekologiska besättningar och av dessa var KRAV-godkända (certifierade). Förhållandet mellan certifierad och ej certifierade produktion var tämligen konstant för koantalet fram till Därefter verkade antalet kor som inte är certifierade ökat mer än de som hölls i en certifierad besättning. Figur 60. Ekologiska kor t.o.m Fr.o.m. 2007, då vi gick in i ett nytt LBU-program redovisas det ekologiska nötkreatursantalet på ett annat sätt än tidigare. Från att ha redovisat antal kor redovisas instället antal djur > 2 år samt djur < 2 år som har kalvat. I dessa två nya kategorier återfinns såklart alla kor men även handjur äldre än två år, vilket innebär 60

63 att det inte går att dra likhetstecken mellan äldre data och nya, varvid dessa redovisas i egen figur (figur 61). From 2007 har antalet ekologiskt hållna djur ökat jämfört med perioden innan 2007 (figur 60), vilket mycket väl kan stämma då den nya ekologiska miljöersättningen i högre grad gynnade djurproducenter. Man kan även se att andelen ekologiskt hållna nötkreatur som inte är certifierade nu efter 2007 blivit mindre, vilket har sin förklaring till att certifierade djur gynnas i det nya ekologiska stödet. Figur 61. Ekologiska nötkreatur efter Antalet ekologiska tackor har fördubblats i antal från 680 djur 2001 till år 2012 (figur 62). Mellan ökade antalet ej certifierade tackor, medan antalet tackor vars djurhållare valt att certifiera sin produktion (t.ex.av KRAV) stod stilla/minskade något. Fr.o.m. 2007, då det nya LBU-programmet startade och certifierade producenter gynnades stödmässigt, ses en tydlig ökning av certifieringsgraden och andelen uppgår nu till cirka 70-75%. Totalantalet ekologiska tackor har sjunkit de senaste två åren. Om detta håller i sig får framtiden utvisa. Till dagsdato (våren 2013) är den framtida EU-politiken oklar och det nya landsbygdsprogrammet kommer troligen skjutas upp ett år till 2015, vilket kan medföra att antalet ekologiska djur generellt sjunker ytterligare. 61

64 Figur 62. Ekologiska tackor Antalet ekologiska suggor uppgår till mellan stycken och i stort sett hålls alla i en certifierad uppfödning. Antalet har varit i stort sett konstant under hela 2000-talet. Intressantare än antalet ekologiskt uppfödda djur kan vara att studera andelen certifierade ekologiska djur av totalantalet djur, som redovisas i figur 63. Kategorin Nötkreatur (mjölkkor+dikor+ungnöt) visar på en kraftig ökning under de senaste fem åren och uppgår nu till cirka 21% av totalantalet nötkreatur i länet. Andelen certifierade tackor har legat runt 15-20% av totalantalet tackor i länet. Andelen certifierade suggor uppgår endast till knappt 1%. Figur 63. Andel ekologiskt certifierade djur av totalantal djur i länet. Figur 64 visar utvecklingen av andelen (certifierade samt ej certifierade) ekologiskt hållna nötkreatur samt tackor för åren Andelen ekologiskt producerade nötkreatur (mjölkkor+dikor+ungnöt) har legat relativt stabilt på cirka 62

65 20-25% under hela perioden. Andelen ekologiskt producerade tackor har även den legat runt 25%, men 2012 omfattas endast 19% av totaltantalet tackor i länet vilket är den lägsta andelen sen Figur 64. Totalandel ekologiskt hållna djur. Arealen ekologiskt certifierad areal i länets kommuner redovisas i tabell 23 för åren samt respektive kommuns andel av länets totala eko-areal 2011 i figur 64. Den mesta av den certifierade åkerarealen finns således i Västerås, Sala och Köpings kommun. (Uppgifter för Fagersta är osäkra). En anledning till detta kan vara att ersättningsnivåerna för det ekologiska stödet är högre för spannmål och lägre till slåtter- & betesvallar, varvid områden där spannmålsodling kan ske i högre grad läggs om till ekologisk produktion. Tabell 23. Ekologiskt certifierad areal Andel 2011 SKINNSKATTEBERG SURAHAMMAR KUNGSÖR HALLSTAHAMMAR NORBERG VÄSTERÅS SALA FAGERSTA KÖPING ARBOGA Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning % 1% 7% 1% 2% 31% 31% 0% 20% 4% 63

66 Figur 65. Andel certifierad åkermark per kommun. I figur 66 redovisas totalantalet ekologiskt producerade djurenheter (summan av antal nöt, får, svin och höns) i respektive kommun. Djurkategorin nötkreatur står för en övervägande andel (80-100%) och fåren för 0-7%. För kategorierna svin och höns (=ägg) är Köping den enda kommun som har en ekologisk grisproduktion av större omfattning (18%) och Västerås kommun den enda med ekologisk äggproduktion av omfattning (13%). Figur 66. Antal ekologiska producerade djur per kommun. 64

67 8 Så tycker lantbrukarna 8.1 om jobbet LRF har årligen sen 1987 gjort undersökningar över lantbrukarnas uppfattning om det aktuella läget inom lantbruket. De har redovisat resultatet i rapporten Lantbruksbarometern. Uppgifter i detta kapitel hämtas ur dessa undersökningar. Olika påståenden har ställts till lantbrukare om deras uppfattning om deras jobb. Ett urval av svaren sammanfattas i de tre graferna (figur 67) nedan. På frågan om man känner att konsumenterna har förtroende för mig svarar 73 % av de västmanländska lantbrukarna JA år 2011, vilket är 11 procentenheter högre än vad den var för fem år (2007) sedan och liknar nu vad den genomsnittlige svenske lantbrukaren (linjen Sverige ) tycker. På frågan om man vill rekommendera unga att välja jordbruk som yrke har andelen positiva ökat markant sen År 2011 svarade 74 % av länets bönder att de ville rekommendera det egna yrket till yngre förmågor. I Sverige var motsvarande siffra 70 %. Här verkar det som att länets lantbrukare faktiskt är mer positiva än genomsnittet i Sverige. Den viktigaste frågan är kanske ändå hur man trivs med jobbet. Där svarar 97 % att man trivs ganska eller mycket bra med jobbet år Figur 67. Tre påståenden om vad bönderna anser om jobbet. 65

68 8.2 om lönsamheten Figurerna nedan visar hur lantbrukare dels i Sverige (figur 68) och dels i Västmanland (figur 69) ser på sin egen ekonomi under åren Vid jämförelse mellan tabellerna verkar lantbrukare i Västmanland vara något mer försiktiga/pessimistiska i sin uppfattning om hur långt pengarna räcker. Under 2011 ansåg t.ex. 28 % (9+19) (tabell 69) av länets lantbrukare att intäkterna åtminstone räcker till löpande utgifter och lön vilket kan jämföras mot riksgenomsnittet på 38 % (figur 68). Mer än två av tre (72 %) lantbrukare i Västmanland anser 2011 att lönsamheten i produktionen inte räcker till att ta ut någon lön alls. För Sverige är motsvarande andel något lägre, 60 %. Figur 68. Uppfattningen i Sverige om den egna ekonomin. Figur 69. Uppfattningen i Västmanland om den egna ekonomin. Glädjande nog verkar dock alltfler anse att lönsamheten förbättras och att pengarna räcker längre år 2011 än vad som gällde För Västmanlands del ansåg endast 19 % (5+14) av lantbrukarna år 2005 att pengarna räcker till åtminstone löpande utgifter och lön ansåg 28 % (9+19) samma sak. Sammanfattningsvis kan man säga att den västmanländska lantbrukaren anser sig ha sämre ekonomiska resultat än riksgenomsnittet men att man ändå trivs lika bra med jobbet. 66

69 om Internet Fr.o.m. Lantbruksbarometern 2010 redovisas lantbrukarnas uppfattning om hastigheten på sin internetuppkoppling. I figur 70 anger 54 % av de västmanländska lantbrukarna att de upplever sin internethastighet som tillräcklig, vilket är en rejäl ökning jämfört med året innan då endast 48 % var nöjd med sin hastighet. År 2011 verkar den västmanländske lantbrukaren var med nöjd med sin internethastighet än vad den genomsnittlige svenske lantbrukaren är. Figur 70. Internetanvändningen Att internet blir viktigare och viktigare i lantbrukarnas vardag kan skönjas i figur 70 nedan. Där framgår att mer än hälften (51%) använder internet dagligen, vilket är nära på en fördubbling sen Figur 71. Internetanvändningen 67