6 SvD MAGASINET HEMMA HOS KÄRLEK OCH KERAMIK Utifrån är det ett ytterst ordinärt tegelhus från 1970-talet. Inuti ett särdeles vackert hem fullt av konst och keramik. Följ med till konstnärsparet Lisa och Gunnar Larson. TEXT Milena Bergquist FOTO Emma Mattsson
HEMMA HOS SvD MAGASINET 7
8 SvD MAGASINET HEMMA HOS DETALJ FRÅN ATELJÉN Liknande muggar finns på Keramikstudion. Lisa älskar att göra bruksföremål, även om det inte blivit så många som skulpturerna. SITTHÖRNAN Skåp och stol av Bruno Mathsson. Tavlan är ett porträtt på Lisa som Gunnar målade när de var nyförlovade. FÖREGÅENDE SIDA Även Lisa Larsons man Gunnar har arbetat med lera. Han har gjort flera stora offentliga utsmyckningar till exempel på Tekniska nämndhuset i Stockholm. Vaserna på hyllan i Gunnars ateljé var en utflykt i samband med dessa.
HEMMA HOS SvD MAGASINET 9 LISA OCH GUNNAR LARSON Bor i en villa strax utanför Stockholm och i ett hus i Skåne. Lisa är keramiker och konstnär och Gunnar är konstnär. Tillsammans har de barnen Johanna, Mathias och Andreas samt nio barnbarn. VARDAGSRUMMET Soffhörnan är full av danska klassiker som lampan Globe av Verner Panton, medan själva soffan kommer från Svenssons i Lammhult. Den stora målningen är gjord av sonen Andreas Ribbung. L ever hon än? Den frågan har hon hört ända sedan hon var 40 år. Kanske beror det på att jag debuterade så tidigt, säger Sveriges mest folkkära och älskade keramiker Lisa Larson och skrattar gott. Hon har fyllt 80 år och är mer produktiv än någonsin, ett levande exempel på att kreativitet inte har någon åldersgräns. Det är 50 år sedan hon hade sin första utställning på NK, då en högborg för konsthantverk, och varuhuset har precis hedrat henne med en jubileumsutställning. Lisa Larson är en människa det lyser om och hon berättar bubblande om sitt liv medan hon visar oss runt i hemmet där hon och maken Gunnar har bott i 35 år. Han är 86 år fyllda, också konstnär med måleri som specialitet och lika verksam som sin fru. Att pensionera sig har varken Gunnar eller Lisa funderat på en sekund. Ska jag lägga mig ner och dö när jag fortfarande är i farten? Det är ju så roligt och inspirerande att arbeta. Jag har så många idéer jag måste hinna förverkliga. Och det känns som om det är bråttom, säger Lisa. också påverka insidan, men vi har knappt gjort ett dugg åt inredningen sedan vi flyttade in. Vi borde verkligen, men vi hinner inte. Tänk, när man är ung då har man inte råd och när man väl har det, då gör man det inte, säger Lisa och suckar. Från vägen ser man knappt huset och ingenting utanför avslöjar att här bor det konstnärer, men väl inne öppnar sig en annan värld. Ljuset väller in från stora fönster i det rymliga rum som innehåller både kök, matsal och soffhörna. Det är svårt att tro att detta är ett monteringsfärdigt hus och inte arkitektritat. Eftersom det var vi som byggde det kunde vi Efter skoltiden blev det Gustavsbergs porslinsfabrik där Stig Lindberg hade fått upp ögonen för den unga keramikern. Där debuterade Lisa med Lilla zoo, en serie djur i mörkbrunt stengods som blev en omedelbar succé. Paret bodde länge i ett rum med kokvrå. Så småningom fick de ett eget hus, men de fick inte köpa loss det när Lisa började frilansa. Då dök tomten i en lummig Stockholmsförort upp. Från början ville hon bli modetecknerska. Hon och syster Titti satt i barndomshemmet inte långt från Växjö och skissade kläder. Hon sökte till Slöjdis, Högskolan för Design och konsthantverk i Göteborg, kom in, men inte på mode utan på keramik. Systern Titti Wrange däremot blev designer och ligger bakom de kända Annamodellerna. Det var en fantastisk känsla när jag insåg att lera var mitt material. Ibland kan jag bli lite avundsjuk på textilarna eftersom det är ett lättare hantverk, materialmässigt. Fast nu har också jag gjort tyg, säger Lisa och visar rullar av tyg med karakteristiska långsmala och randiga katter. Under samma tid, 1949, studerade också en skönlockig ung värmlänning på Valands konsthögskola i samma stad. Vi träffades ganska kort tid efter det att Lisa börjat och vi har inte lämnat varandra sedan dess, berättar Gunnar. m
10 SvD MAGASINET HEMMA HOS Det var en fantastisk känsla när jag insåg att lera var mitt material Jag föll för den stora eken framför huset och för äppelträden, berättar Lisa. En trappa ner har de två stora ateljéer bredvid varandra. Lisas har en kakelugn, arbetsbord, drejskiva och torkugn i sin. Gunnar har sju meter i takhöjd och genom högt uppsatta fönster silar österljuset in. I dag är hans ateljé relativt tom för just nu har han en stor utställning på Galleri Sander i Norrköping där också Lisa ställer ut stengods. På hyllorna i Lisas ateljé trängs många av hennes rustika figurer i jordnära färger, katterna, hundarna, fåglarna, barnen, strandraggarna. Här i Sverige hittar man oftast hennes verk på auktioner och i antikaffärer. Men de försvinner blixtsnabbt på grund av alla samlare. Och de är många. En kvinna som nyligen hörde av sig till Lisa, berättade att hon hade 900 figurer. Många av sakerna i ateljén har rosa, gula och gröna lappar på sig. De är reserverade för nästa stora utställning i Japan. Både Lisa och Gunnar är inbjudna att ställa ut i Osaka, Kyoto och Tokyo. Japanerna är tokiga i mina saker, men de får inte ta allt och inte det obrända. Först gör jag figurer, sedan får de stå obrända och bida sin tid. Efter ungefär ett halvår tittar jag på dem igen och då är det många som går i kras. Då tar hon helt brutalt en hammare och krossar allt hon inte tycker håller. Den krossade leran återanvänder hon sedan till nya alster. Utanför de två ateljéerna finns ett trädäck och en uteplats i lä. Just nu blommar lila syren och marken under äppelträden täcks av blå förgätmigej. Trädgården är försummad tyvärr, men det beror på att vi också har ett hus i Skåne, berättar Lisa. Snart ska de packa bilen och resa söderut. Huset i Skåne har de haft i 50 år. Lisa glömmer aldrig när Gunnar en dag kom hem och sa att han köpt ett hus. Bara så där. Och trots att det var ett riktigt ruckel föll hon lika pladask som han. Att renovera tog Gunnar över 25 år. Jag har haft en sådan enorm tur i mitt liv. Allt har kommit till mig. Jag har aldrig sökt ett jobb, bara råkat ut för en massa fantastiskt duktiga människor. Att göra keramik är ju bara en del i det hela, sedan ska det produceras, säljas... Man är beroende av andra människor, säger Lisa. Nästan ett helt liv, i 63 år, har Gunnar och Lisa levt och arbetat sida vid sida. Vet du varför det har hållit så länge? För att jag älskar henne, säger Gunnar med kraft i rösten. Kärleken och konsten genomsyrar hela den vita lilla villan, fyller varje rum och alla besökare. Där kärlek finns och kreativitet flödar, där trivs alla. Det gäller bara att se till att Lisa har tillgång till en lerklump, annars blir det kris, säger Gunnar. magasinet@svd.se VÄGG MED VERK På hyllorna trängs Lisas skulpturer från hela hennes karriär, från 1950-talet till i dag. På bordet ligger textilier som hon och dottern Johanna gjort tillsammans.
HEMMA HOS SvD MAGASINET 11 UTVALT Känsla för form Det är formen hos olika djur som fascinerar Lisa Larson. I Japan gör man gosedjur efter hennes skulpturer. TEXT MILENA BERGQUIST FOTO EMMA MATTSSON 3. 1. 1. STRANDRAGGARE En serie där en av de badande har en bok på huvudet. Det är Erica Jongs Rädd att flyga. 4. 3. KATT The lady with the cat, sa några amerikanska gäster när de kom på besök till Gustavsberg. Det har blivit massvis med katter genom åren. 2. SKULPTURER Dessa gjorde Lisa på 2000-talet. De är gjorda i lera som sedan trycks ner i sand och gjuts. När de är brända målar Lisa dem och sedan bränns de igen. 4. BULLDOGGEN Tillverkas fortfarande av Keramikstudion i Gustavsberg. Den här är jag nog mest nöjd med av alla hundar. Den håller, säger Lisa. 5. GUNNARS VAS 5. 2. Denna gjorde Gunnar till utsmyckningen av Tekniska nämndhuset i Stockholm på 1960-talet. Jag minns att Stig Lindberg tyckte mycket om den, berättar Gunnar.