Ljusnan. Proffs på provtagning Framgångsrika åtgärder Året om i sjöar och vattendrag

215 Ljusnan -VOXNAN Proffs på provtagning Framgångsrika åtgärder Året om i sjöar och vattendrag om miljötillståndet i ljusnan-voxnans avrinningsområde, samt delar av kusten ljusnan-voxnan 215 1

Innehåll Samordning ger gemensam nytta 3 Provtagning görs helst av proffs 4 Stora alger och vattenkemi visar hur kustvattnen mår 6 Åtgärder som ger bättre vatten 9 Problem nedströms åtgärdas bäst uppströms 13 Vattnets kvalitet förändras under året 15 Året om i sjöarna 15 Året om i vattendragen 18 Samordnad recipientkontroll 24 Avrinningsområdets ekologiska status 25 Lång historia och framåtanda 26 ljusnan-voxnan 215 är en årsrapport från Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i avrinningsområdet. Rapporten redovisar data från 214 års samordnade recipientkontrollprogram. Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Daniel Rickström/Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Daniel Rickström Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige. Tryck: Grafiska Punkten, Växjö, september 215. Tryckt i 75 exemplar på FSC-märkt papper. Beställ rapporten: Skicka ett mejl till daniel.rickstrom@lvvf.se För resultat från övriga undersökningar och sammanställningar från recipientkontrollen från 214, som inte tas upp i denna rapport, se förbundets hemsida: www.lvvf.se Exempel på några övriga rapporter: Kiselalger i rinnande vatten Växtplankton vid kusten Makroalger vid kusten Även övriga fördjupningsunderlag som hänvisas till i årsrapporten finns på hemsidan. 2 ljusnan-voxnan 215

Samordning ger gemensam nytta Vi är en medlemsägd organisation. Våra medlemmar är kärnan till att vi finns. Medlemmar som vi bryr oss om och vi arbetar aktivt för att göra så stor nytta vi kan. Ju mer dialog vi har, desto större chans att vi kommer dit. Basen har genom åren alltid varit den samordnade recipientkontrollen, ett sätt att rationalisera och effektivisera vattenundersökningarna för alla våra medlemmar. Kostnaderna för samordningen delas upp och vi har får då möjlighet att genomföra undersökningar som flera verksamhetsutövare kan använda i slutsatser och utvärderingar i det egna vattenarbetet. För det är ju så med vatten, att det som kommer uppströms även kan påverka nedströms, och det som påverkar i ena änden av sjön kan även påverka den andra. Eftersom vattnet blandas om och rör sig genom våra marker och landskap är det effektivt att dela på undersökningarna När en verksamhetsutövare haft funderingar på recipientkontroll, vanligtvis i dialog med berörd tillsynsmyndighet, är förbundet alltid intresserat av att hjälpa till. Finns det möjlighet att lyfta in undersökningar i de samordnade recipientkontrollprogrammen, vad kommer det att kosta osv? är frågor som intresserar alla parter. Vi vill därför uppmuntra till en dialog med verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter om vilka utmaningar, frågeställningar och förväntningar som finns i vårt gemensamma arbete för bättre vatten. Årsrapporten är fortfarande av en mera sammanfattande karaktär än tidigare, för att lättare nå ut med resultaten och öka insynen i och förståelsen för vårt arbete. Mer detaljerade underlag, rapporter och utvärderingar läggs likt tidigare ut på förbundets hemsida för nedladdning. Är det något ni saknar eller om ni har några övriga frågor så hör av er till oss. En aktiv dialog ökar nyttan i våra samverkande insatser! Björn Mårtensson Ordförande Daniel Rickström Förbundsdirektör k Björn Mårtensson bor i en liten by utanför Edsbyn i Ovanåkers kommun nära ett biflöde till Voxnan. För mig innebär det hög livskvalitet att bo och leva i anslutning till vatten, en sjö- och en å, med god vattenkvalitet. Foto: Karin Brolin Foto: Elisabeth Eriksson k Daniel Rickström ser gärna till att njuta av vatten i avrinningsområdet, som här under en paddeltur i Voxnan. Att vara ute och röra sig i de vattenmiljöer som ingår i våra kontrollprogram stärker mitt engagemang för att jobba med frågorna. ljusnan-voxnan 215 3

Provtagning görs helst av proffs En rätt utförd provtagning är förutsättningen för ett så korrek t analysresultat som möjligt. Inom den samordnade recipientkontrollen, som förbundet ansvarar för, har provtagninge n alltid gjorts av ackrediterad personal. Det innebär att provtagaren har utbildning i hur undersökningarna ska genomföras och proverna hanteras. Allt detta borgar för en extra säkerhet i provtagningsförfarandet och ger en kvalitetsstämpel på arbetet. Själva provtagningen i sig är inte alltid speciellt avancerad, till exempel för vattenkemi. Men vid recipientkontrollprovtagning kan ibland mindre förändringar från år till år skapa synbara trender i det långa tidsperspektivet. Därför kan även små skillnader i tillvägagångssätt och utrustning vara av stor betydelse för resultatet av provtagningen. Ett exempel kan vara hur provet hanteras efter provtagningen. Det ska förvaras mörkt och kallt, så att vattnets sammansättning hålls så konstant som möjligt. Värme och ljus kan annars driva på processer som förändrar vissa parametrar så att provet påverkas. Förbundets provtagare Per Wallenborg tar vattenprov från en bilbro i Ljusnan. Det är viktigt med ett konsekvent förfarande för att få fram pålitliga resultat. Foto: Daniel Rickström Bra med kontinuitet Det är ofta bäst om provtagningen alltid kan skötas av samma person, med samma rutin i förfarandet för att minimera risken för förändringar som påverkar resultaten. Därför finns ackrediteringen, med standardiserade förfaranden. Men även inom ackrediteringen kan det finnas utrymme för personliga bedömningar av hur provtagningen bör gå till, till exempel valet av lämpliga provstationer för första gången. Är lokalerna representativa för det syfte provtagningarna har? Sammantaget är det flera moment och förfaranden som kan påverka provernas kvalitet. Värdet av tidsserier Vid den recipientkontroll som förbun- 4 ljusnan-voxnan 215

det bedriver är det mycket värdefullt med långa tidsserier för att upptäcka trender och förändringar i vattnets kvalitet. Tittar man bara på förändringar från ett år till ett annat är det lätt att se tillfälliga skillnader som kan bero på olika förutsättningar, exempelvis nederbördsmängd, temperatur m.m. (Läs mer på sid. 22.) Dialog och flexibilitet I och med den samordnade recipientkontrollen har förbundet god kontroll på hur alla momenten sköts, allt från provtagning till analys. Samarbetet med vår upphandlade, erfarne provtagare fungerar mycket bra. Ibland finns det anledning att behöva bryta rutinerna, exempelvis om isläget är extremt dåligt och det finns risk för olycka i samband med provtagning. Vid den typen av bedömningar förs alltid dialog hur rutinerna kan förändras för att minimera konsekvenserna för provtagningen och påverkan på proverna. Dyrare men bättre Ibland är det en kostnadsfråga om en verksamhetsutövare tycker är värt att anlita en professionell provtagare för ett enskilt provtagningsuppdrag eller inte. Det finns inte så många ackrediterade provtagare och det kan ibland bli långt att köra, och därför många timmars arbete, för enskilda uppdrag. Därför väljer ibland verksamhetsutövare att sköta provtagningen själva, eftersom det blir betydligt billigare och smidigare. Beroende på syftet med, och omfattningen av, provtagningen kan det förstås kännas som ett lämpligt alternativ att ta proverna själv. Det kanske bara handlar om att få känsla för vilka halter det handlar om vid nått enstaka tillfälle, något att utgå ifrån vid fortsatta provtagningar. Men en ackrediterad provtagare ger alltid en extra trygghet och ju högre kvalitet på proven desto bättre underlag för framtida, resurseffektiva åtgärder. Resurseffektiv kontroll Här fyller det samordnade recipientkontrollprogrammet en viktig funktion. Alla förbundets medlemmar får ett helt ackrediterat förfarande från provtagning till analysresultat och möjlighet att nyttja data från detta som de vill. I de flesta fall skulle det bli avsevärt dyrare att göra enskilda beställningar för exempelvis en specifik provpunkt. Den provtagning som förbundet ansvarar för är högeffektiv och byggd på konsekventa rutiner som ger tillförlitliga resultat. Ibland blir det långa arbetsdagar. Här provtas bottenfauna i Bergviken en sen eftermiddag. Foto: Daniel Rickström Foto: Daniel Rickström Förbundets verksamhetsområde är över 4 mil långt och går i princip från norska gränsen ner mot kusten. Provtagaren har ett tajt tidsschema där proverna måste skickas iväg till laboratoriet i Umeå inom 24 timmar för att inte förlora kvalitet. Proverna skickas som bussgods från Söderhamn. ljusnan-voxnan 215 5

Stora alger och vattenkemi visar hur kustvattnen mår Även om Östersjöns övergödningsproblem är större på många andra håll finns lokala problem även i vår region, och även om man inte alltid klassar kvaliteten på ett vatten som dåligt kan bra alltid bli bättre. För att ta reda på hur kustvattnen mår i vårt verksamhetsområde undersöks både makroalger, bottenfauna och vattenkemi. I förbundets kontrollprogram varvas de biologiska undersökningarna vid kusten mellan bottenfauna och makroalger. År 214 var det dags för nya dykningar för att undersöka hur makroalgerna mår inom den delen av kusten som täcks av recipientkontrollprogrammet. Förutom de biologiska undersökningarna provtas även vattenkemin årligen vid fem stationer. Det är fram- Förutsättningarna för fleråriga alger varierar kraftigt mellan stationerna som ligger i de innersta och de yttersta delarna av kustområdet. Till vänster syns en tångskog i Vallviksfjärden vid ögruppen Tupparna, till höger en sedimenttäckt botten vid Prästholmen i Söderhamnsfjärdens mynning. Foto: Sveriges vattenekologer (samtliga) 6 ljusnan-voxnan 215

Makroalgsamhället status 214 SÖDERHAMN Söderhamnsfjärden Vattenkemi status 214 SÖDERHAMN Söderhamnsfjärden (inre) STATUS hög god måttlig otillfredsställande dålig Prästholmen (X51) Ottergrundet (X5) Sandarnesfjärden Långhörningen (X12) Midsommar (X11) Söderhamnsfjärden (yttre) Sandarnesfjärden LJUSNE Ljusnefjärden LJUSNE Ljusnefjärden VALLVIK Ljusnestenarna (X52) VALLVIK Vallviksfjärden Statusklassning för makroalger respektive vattenkemi. Bedömningen för vattenkemistationerna är förbundets egen och baseras på medelvärden, från 212 214, av totalfosfor halten i ytvattnet sommartid. 3 6 km Kultebolandet (X1-2) Vallviksfjärden Storjungfrun Tupparna (ögrupp, TU2) 3 6 km förallt halterna av fosfor och kväve som undersöks. Makroalger visar fortsatt god status 214 Under juli till augusti 214 undersöktes bottenvegetationen på sju lokaler i Sandarnesfjärden och Vallviksfjärden, precis som år 212 (se karta). Inventeringen visade att bottensamhällenas artsammansättning och djuputbredning skiljer sig åt mellan de båda fjärdarna. Den sammantagna bedömningen av den ekologiska statusen visar att förhållandena precis som tidigare är bättre i de södra delarna av kustområdet. I Vallviksfjärden är det generellt sett rikligare med fleråriga alger på större djup, vilket indikerar bättre vattenkvalitet. I Sandarnesfjärden är skillnaderna mellan lokalerna större, med allt ifrån mycket bra förhållanden vid den yttersta stationen, X5, till betydligt sämre vid den innersta, X51. Båda fjärdarna bedöms ändå sammantaget ändå ha god ekologisk status. Om man jämför resultaten från 212 med de från 214 syns ingen generell trend till ökad eller minskad djuputbredning av vegetationen på de undersökta lokalerna. Dykare inventerar makroalger Ett sätt att uppskatta hur bottenvegetationen ett område mår är att med hjälp av dykare noggrant inventera algernas sammansättning och utbredning längs ett antal transekter. Det går till så att en dykare undersöker bottenvegetationen utmed ett måttband som markerar transekten. Måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning utifrån en startpunkt på stranden. En ny skattning av bottentyp och vegetation görs av dykaren han eller hon noterar att växtligheten eller bottensubstratet förändrats jämfört med tidigare. Skattningarnas positioner anges med avstånd från land (avläses från måttband) och djup (avläses från djupmätare). Den ekologiska statusen för området bestäms genom att vegetationens artsammansättning och utbredning undersöks från ytan ned till vegetationens djupaste gräns. Metodiken är standardiserad utifrån vissa kriterier för att säkra upp att resultaten inte ska påverkas beroende på hur undersökningarna är utförda. Dykare undersöker bottenvegetationen längs en så kallad transekt. ljusnan-voxnan 215 7

Ögruppen Tupparna ligger en bit ut till havs. Här är vatten och bottenvegetation inte lika påverkade som längre in vid kusten. Resultaten stärker varandra Vattenkemin mäts på fem stationer längs kusten. Dessa visar likt tidigare år på ett resultat som stämmer överens med resultatet från inventeringarna av bottenvegetationen. Ju högre halter närsalter desto sämre status anses vattnen ha. Vattenkemin är sämst närmast fastlandet i norr och bäst vid de mer exponerade lägena i det södra kustområdet utanför Ljusne och Vallvik. Den innersta stationen i Söder hamns fjärden visar precis som tidigare betydligt sämre vattenkvalitet än de övriga, med höga närings- och klorofyllhalter samt dåligt siktdjup. Det här är faktorer som beror av varandra och bidrar till att förutsättningarna för välutvecklade algsamhällen är sämre här än i det södra kustområdet. Söderhamnsfjärden är en grund och förhållandevis instängd fjärd, jämfört med Sandarnes- och Vallviksfjärden. Det innebär att vattenomsättningen här, med renare vatten från det öppna havet, är betydligt mera begränsad än i resten av kustområdet. De två näringsrika vattendragen Söderhamnsån och Lötån som mynnar ut i Söderhamnsfjärden bidrar ytterligare till den dåliga vattenkvalitén. I Ljusne/Vallviksfjärden finns också ett större sötvattensutlopp, nämligen Ljusnan, som med sin totaltransport av närsalter för ut betydligt större mängder än övriga vattendrag. Däremot är koncentrationen av närsalter i Ljusnans vatten betydligt lägre och i och med det öppnare läget mot det havet blir effekten inte lika stor här som i Söderhamnsfjärden. Foto: Sveriges vattenekologer totalkväve (µg/l) totalfosfor (µg/l) klorofyll (µg/l) siktdjup (m) 6 5 4 3 2 1 Vattenkemi vid kusten Totalfosfor, 1975 214 7 16 14 12 1 8 6 4 2 1975 198 1985 199 1995 2 25 21 214 1975 2 1 8, 6, 4, 2, k Årsmedelvärden av totalfosfor i ytvattnet. Totalkväve, 1975 214 198 1985 199 1995 2 25 21 k Årsmedelvärden av totalkväve i ytvattnet. Klorofyll, 1984 214 1985 199 1995 2 25 21 Siktdjup, 1975 214 1,, 1975 198 1985 199 1995 2 25 21 214 k Siktdjupet i Söderhamns- och Ljusnefjärden. 35 µg/l k Mätningar av klorofyll ger en uppfattning om hur mycket alger som finns i vattnet. Figuren visar årsmedelvärden av klorofyll utanför Söderhamn/Sandarne och Ljusne/ Vallvik. År 28 nådde medelvärdet vid station Söderhamnsfjärden (inre) en toppnotering på 35 µg/l. På 197- och 8-talet var det flera extremt höga toppar med klorofyll vid denna station. 214 Söderhamnsfjärden (inre) Söderhamnsfjärden (yttre) Sandarnesfjärden Ljusnefjärden Vallviksfjärden 8 ljusnan-voxnan 215

Åtgärder som ger bättre vatten Söderhamnsfjärden är det kustvatten med de största problemen inom förbundets verksamhetsområde, hårt belastat av närsalter. Men situationen har blivit bättre jämfört med tidigare år. Våtmarken vid Granskär har varit en framgångsrik åtgärd. I Vallviksfjärden hjälper biorening till att rena avloppsvatten från bruket på ett effektivt sätt. Det största enskilda utsläppet till Söderhamnsfjärden är från Granskärs reningsverk. Till Granskärs reningsverk är i nuläget cirka 14 5 personer anslutna, i Söderhamn med omnejd. Reningsprocessen har de senaste tio åren blivit allt bättre och ligger numera på en stabil nivå som är långt under utsläppen på 198 199-talet, både för syreförbrukande ämnen samt fosfor och kväve. Processen vid reningsverket består av mekanisk rening, biologisk rening och kemisk rening genom efterfällning med aluminiumsulfat. Våtmark förbättrar rening Under 24 togs ett extra reningssteg i bruk i form av en våtmark som filtrerar det renade avloppsvattnet ytterligare innan det når Söderhamnsfjärden. Mätningar visar att halterna av näringsämnen i vattnet sjunkit betydligt sedan våtmarken vid Granskär anlades. Söderhamnsfjärden har problem med höga halte r näringsämnen, men med rätt åtgärder på rätt ställe finns stora möjligheter till förbättring. Foto: Daniel Rickström Vatten på väg från Granskärs våtmark ut mot Söderhamnsfjärden. Foto: Söderhamn Nära ljusnan-voxnan 215 9

totalfosfor, kg/dygn BOD7, BOD7, kg/dygn kg/dygn totalfosfor, totalfosfor, kg/dygn kg/dygn Så renar Granskärs våtmark vattnet Illustration: Söderhamns nära reduktion 6 Syreförbrukande ämnen 4 Syreförbrukande ämnen 4 2 Totalkväve 2 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Totalkväve 214 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 Minskningar Granskärs våtmark Totalfosfor, 1981 214 och totalkväve, 1991 214 18 Totalfosfor, 1981 214 och totalkväve, 1991 214 18 16 18 16 18 14 16 14 16 Totalkväve 14 12 12 14 1 Totalkväve 12 Totalfosfor 1 12 1 8 8 1 Totalfosfor 6 8 6 8 4 6 4 6 4 2 2 4 198 2 1985 199 1995 2 25 21 2 198 1985 199 1995 2 25 21 totalkväve, totalkväve, kg/dygn kg/dygn 1. Granskärs reningsverk 2. Överföringsledning 3. Fördelningsbrunn 4. Dammsystem 5. Utloppsdike 6. Mät- och provtagningsstation 7. Utsläppspunkt 8. Utslätt vid bräddning 9. Gång- och cykelväg 1. Utkiksplats Våtmarker kan se ut på olika sätt, naturliga som anlagda. I den våtmark som skapats vid Granskär finns ett system med sammanlänkade dammar med växtlighet Kväve och fosfor tas upp av växter och alger i våtmarken. Processen är som intensivast under vår och sommar då växtligheten frodas, men nästan obefintlig under vintern, i alla fall när det kväve. Näringsämnena kan transporteras till andra ekosystem, antingen när djur äter växter och alger, eller genom att man skördar vattenväxterna i våtmarken. Kväve avgå kan avgå till luft från våtmarken vid nedbrytning av döda växtdelar. Vid låga syrehalter använder bakterier syret i kvävet (nitratet NO 3 ) och kvävet kan då avgå till luften som kvävgas (N 2 ). Denna process kallas för denitrifikation och förutsätter tillgång på organiskt kol, låga syrehalter samt att kvävet finns i form av nitrat. De första dammarna i våtmarken är djupa för att ge optimala förutsättningar för processen. Denitrifikationen ökar ju varmare det är. Fosfor binds till mineraler och fastläggs i botten sedimenten. Processen kräver god syresättning för om syrebrist uppstår kan istället fosfor lösas ut från bottnarna. Därför är de sista dammarna grunda så att vattnet kan syresättas ordenligt. Denna process är i stort sett oberoende av årstid. Granskärs våtmark Yta: 9 hektar, varav cirka 6 hektar är vattenfyllda med en volym om cirka 45 m³ Vattendjup:,5 1 m (maximalt cirka 2 m) Vattnets uppehållstid i våtmarken: cirka 11 dygn Beräknade minskning av näringsämnen och syreförbrukande ämnen BOD7 2 % (1 ton/år) Tot-P (totalfosfor) 3 % (3 kg/år) Tot-N (totalkväve) 25 % (16 ton/år) Våtmarken ligger lättåtkomlig för utflykter och studiebesök tack vare gång- och cykelvägar. reduktion (%) Syreförbrukande ämnen, 1981 214 4 Syreförbrukande ämnen, 1981 214 4 3 3 2 2 1 1 198 1985 199 1995 2 25 21 198 k Utgående 1985 halter av 199 fosfor, kväve 1995 och syreförbrukande 2 25 ämnen i 21 prover tagna utanför Granskärs reningsverk. Halterna av dessa ämnen har under de senaste åren legat på en betydligt lägre nivå än tidigare, vilket våtmarken i Granskär till stor del bidragit till. Reduktioner våtmark, 25 214 1 Totalfosfor 8 6 4 Syreförbrukande ämnen 2 Totalkväve 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 k Granskärs våtmark har minskat fosformängden i utgående vatten från reningsverket innan det når recipienten med mellan 7 och 8 procent sedan 25. Även, kväve och syreförbrukande ämnen har minskat med mellan 12 och Totalfosfor, 5 procent. 1981 214 och totalkväve, 1991 214 18 18 16 Granskärs våtmark 16 14 fungerar som ett 14 extra Totalkväve reningssteg 12 12 för avloppsvatten 1 1 Totalfosfor som renats vid avloppsreningsverket. 8 8 6 Den har skapats 6 från 4 en tidigare naturlig 4 våtmark, med två 2 2 dammsystem och 198 1985 199 1995 2 25 totalt åtta dammar. 21 Foto: Söderhamns nära totalkväve, kg/dygn 1 ljusnan-voxnan 215 Syreförbrukande ämnen, 1981 214 4

Biorening minskar syreförbrukande ämnen utanför Vallvik Vallviks Bruk vid Ljusne strömmar producerar stora mängder pappersmassa, men har ändå lyckats minska sina utsläpp av syreförbrukande ämnen. I det södra kustområdet, strax söder om Ljusnans mynning, återfinns en av förbundets största medlemmar, Vallviks Bruk AB. Tidigare under 19-talet fanns det flera pappersbruk i de nedre delarna av Ljusnan, men allt eftersom lönsamheten försvann lades de ner. Under den tid som flera bruk fortfarande var i drift var utsläppen oerhört omfattande och som mest släpptes över 2 ton syreförbrukande ämnen ut per dygn. Detta bidrog till stora problem med syrefattiga bottnar, dålig vattenkvalitet samt omfattande fiskdöd. I och med att industrierna lades ned minskade givetvis utsläppen och idag finns endast Vallviks Bruk kvar. Bruket producerar förhållandevis stora mängder pappersmassa, men utsläppen har ändå minskat. Foto: Anna-Lena Eriksson (samtliga) Bioreningsanläggning Vid årsskiftet 211/212 tog Vallviks Bruk en ny bioreningsanläggning i drift. Anledningen till att den byggdes var främst att minska mängden ljusnan-voxnan 215 11

Utsläpp Vallviks bruk BOD 7, ton/dygn Syreförbrukande ämnen, 1998 214 12 1 8 6 4 2 utsläpp totalkväve, ton Kväve, 21 214 6 5 4 3 2 1 1998 22 26 21 214 21 211 212 213 214 k Totalutsläppen av syreförbrukande ämnen från Vallviks bruk har minskat betydligt sedan bioreningen infördes 211/212, men kväveutsläppen har ökat. Foto: Anna-Lena Eriksson syreförbrukande ämnen i utgående vatten till havet. Sedan Vallvik började med biorening har totalutsläppen av syreförbrukande ämnen till recipienten från bruket minskat betydligt, medan kväveutsläppen har ökat. Det beror på att mikroorganismerna i bioreningsanläggningen måste matas med kväve för att de fullt ut ska kunna förbruka vattnets innehåll av organiskt material och på så vis minska den totala mängden utsläpp syreförbrukande ämnen. Även fosfor tillsätts, men i betydligt mindre skala och det har inte påverkat utsläppen av fosfor från anläggningen. Anläggningen bidrar också till att rena vattnet från föroreningar som till exempel klorat och organiska klorföreningar, ämnen som bildas vid blekningsprocessen. Förbundets styrelse besöker Vallviks bruk och bioreningsanläggningen. Miljöingenjör Christina Nyman berättar hur allting fungerar. Biorening När pappersmassa produceras uppstår restprodukter av organiskt material från den ved som används som råvara vid tillverkningen. Detta material kan utnyttjas som kol- och energikälla av mikroorganismer om de har tillgång till syre, kväve och fosfor. Syret tillsätts genom inblåsning av luft. Fosfor och kväve finns naturligt i avloppsvattnet, men inte i tillräckliga mängder. Därför behöver fosfor- och kvävelösning tillsättas. Vid nedbrytningen bildas koldioxid och vatten. En del av det organiska materialet används av organismerna för bildning av nya organismer, så kallat bioslam. Reduktionen av organiskt material kan schematiskt beskrivas i en formel: Syreförbrukande ämnen + syre + mikroorganismer --> mikroorganismer (bioslam) + koldioxid + vatten I bioreningsanläggningen blandas vattnet runt i stora bassänger fyllda med små plastbitar. Bitarna kallas bärare och är utformade för att ha en stor yta som möjligt för bakterierna att fästa på. Det är där den biologiska aktiviteten och därmed reningen sker. Foto: Anna-Lena Eriksson (samtliga) 12 ljusnan-voxnan 215

Problem nedströms åtgärdas bäst uppströms Söderhamnsfjärdens inre delar är det vatten längs vår kust med störst problem. Fjärdens långsmala och grunda karaktär bidrar en sämre vattenomsättningen här än längs kustområdet i övrigt. Våtmarken vid Granskärs reningsverk har reducerat avloppsutsläppen rejält och därmed inneburit en minskad totalbelastning av näringsämnen till fjärden. Men problem med höga näringsnivåer och algblomningar fortsätter ändå, om än i mindre omfattning. Vilka ytterligare resurseffektiva åtgärder kan vara lämpliga? I Söderhamnsfjärden finns två sötvattensutflöden som i allra högsta grad påverkar vattenkvaliteten vid kusten negativt, Söderhamnsån och Lötån. Söderhamnsån bidrar vanligtvis med de högsta halterna av näringsämen. Däremot är det Lötån som totalt sett bidrar med den största mängden näringsämnen under året till Söderhamnsfjärden. Tillrinningen späds ut I Ljusnan är den beräknade, totala transporten av näringsämnen betydligt högre än i avrinningsområdets övriga vattendrag, trots att halterna av fosfor och kväve vanligtvis inte ens är hälften så stora som i exempelvis Söderhamnsån och Lötån (se tabell sid. 14). Detta beror givet givetvis att vatttenföringen i Ljusnan, med en medelvattenföring på cirka 23 m 3 /s, är betydligt större. Halterna i Ljusnans mynning ligger i nivå med vad som kan anses naturligt för ett vattendrag omgivet av framför allt skogsmark som Ljusnan är. Men tack vare de lägre halterna i I Söderhamnsån är halterna av näringsämnen höga. Lötån transporterar förhållandevis stora mängder näringsämnen. Foto: Wikimedia Creative Commons License Foto: Daniel Rickström ljusnan-voxnan 215 13

Tillförsel av näringsämnen och medelvattenföring från de tre större sötvattenflödena till kusten samt utsläpp av närsalter och syreförbrukande ämnen från tre av förbundets största medlemmar till kustområdet. j den stora vattenvolymen och kontakten med öppet hav i Ljusnans mynning bidrar inte älvens vatten till övergödningsproblem vid den södra delen av kusten såsom Söderhamnsån och Lötån gör i de norra. Flödena påverkar mest Om man översiktligt jämför transporten av näringsämnen i sötvattensutflödena med utsläppen från andra punktkällor får man en förståelse för hur mycket respektive del påverkar. Det ger vägledning om var någonstans åtgärder kan bli mest resurseffektiva Exempelvis ser man från förbundets kontroll av Söderhamnsån att här borde det finnas stora möjligheter till förbättring genom att minska läckaget av näringsämnen uppströms. Var är annars åtgärder som mest resurseffektiva och vilka åtgärder hand lar det om? Till exempel är så kallade skyddszoner längs vattendrag en typ av åtgärd som kan fånga upp slampartiklar, motverka erosion och därmed stoppa näringsämnen innan de nått ut i vattendragen. Både Söderhamnsån och Lötån rinner genom odlingslandskap med bördiga marker och bebyggelse. Men om det inte finns distinkta utsläpp eller underlag som stärker att just här har exempelvis en funktionell kantzon bäst effekt, kan det vara svårt att motivera denna åtgärd. Rätt åtgärd på rätt plats För att nå resurseffektivitet måste de lokala förutsättningarna utredas så att åtgärder genomförs där de gör stor nytta. Exakt hur bra effekten av en skyddszon blir beror givetvis på de lokala förutsättningarna. Effekten av den Näringsämnen och utsläpp i Ljusnan Transport av näringsämnen i vattendrag kanske bara blir god och inte optimal, men där någonstans kanske vi måste nöja oss för att faktiskt få till stånd tillräckligt bra åtgärder och inte fastna i allt för långdragna utredningar som aldrig leder till konkreta åtgärder. Resultatet från recipientkontrollen tillsammans med de lokala förutsättningarna i respektive vatten Fosfor (kg/dygn) Nytt åtgärdsprogram för 215 221 Kväve (kg/dygn) är av stor vikt för att man ska kunna bedöma hur påverkat vattnet riskerar att bli. Vid Vallvik släpps stora volymer fosfor och syreförbrukande ämnen ut, men eftersom den ligger vid Ljusneoch Vallviksfjärden så har det mindre betydelse för vattnets kvalitet som helhet, än om bruket legat vid Söderhamnsfjärden. I november 214 började samrådsperioden för det nya åtgärdsprogrammet från Vattenmyndigheterna som ska gälla för perioden 215 221. Programmet inkluderar flera åtgärder som myndigheter måste förhålla sig till för att sjöar, vattendrag och kustområden ska uppnå en godkänd status enligt EU:s vattendirektiv. Tillsammans med åtgärdsprogrammet har det även kommit förslag till specifika åtgärder för enskilda sjöar, vattendrag och kustområden, och i vissa fall verksamhetsutövare. I flera fall kan det visa sig att förslagen inte är tillräckligt resurseffektiva eller fungerar särskilt väl eftersom de i många fall baseras på generaliserade förutsättningar. Om ett vatten, likt Söderhamnsfjärden, har problem med övergödning och det finns tillrinningsområden med jordbruksmark så finns det t.ex. åtgärdsförslag på skyddsoner längs med tillrinnande vattendrag i jordbrukslandskapet.däremot är det långt ifrån klarlagt var exakt i dessa området eventuella skyddszoner kan vara effektiva Förbundet har diskuterat innehållet i det föreslagna åtgärdsprogrammet utifrån ett generellt perspektiv och skrivit ett yttrande som lämnades in under våren 215 till Vattenmyndigheten. Det går i korthet ut på att belysa viktigheten i att se till helheten ur ett recipientperspektiv när det kommer till att ställa krav på konkreta åtgärder, något som bör göras med stor flexibilitet och hänsyn till de lokala förutsättningarna som finns i hela den berörda vattenförekomsten. Gott exempel : Östersjön Innan man går vidare och genomför åtgärder behövs fördjupade insatser som reder ut vilka insatser som verkligen skulle kunna ge en förbättrad vattenkvalitet och som är rimliga att genomföra. Det här är ett arbete som bland annat gjordes av Ljusnan- och Hälsinglands skogsoch kustvattenråd i projektet Östersjön- tillsammans med Bollnäs och Söderhamns kommun i ett gemensamt avrinningsområde. I projektarbetet var kommunens miljö-, vatten- och avloppsansvariga och LRF tongivande. Inom projektet utformades en åtgärdsplan utifrån en rad olika förutsättningar. Arbetsformen med dialog och lokal kompetens för att komma åt verkligheten gör arbetet direkt förankrat hos de som ska genomföra åtgärderna. Det gör arbetsformen attraktiv och framför allt ger det ett bra slutresultat. Men arbetssättet kräver lokalt engagemang, intresse att göra egna insatser och insikten att alla kan bidra på olika sätt. Det är lätt att peka på andra som påverkar mera, men det kan ibland vara så att just dessa redan genomfört stora, dyra åtgärder, medan många andra inte gjort något alls. Alla som är med och använder eller påverkar vattnet på något sätt i sin verksamhet bör rimligen ta sitt ansvar. Förbundets medlemmar som ingår i den samordnade recipientkontrollen gör just detta. Läs mer om projektet Österjön- i Ljusnan-Voxnan 213. Medelvattenföring (m³/s) Söderhamnsån 2,3 58,64 Lötån 4, 115 2,6 Ljusnan 195 66 276 Utsläpp från verksamhets utövare i kustområdet Fosfor (kg/dygn) Kväve (kg/dygn) BOD7 (kg/dygn) Granskär avlopp kg/d (inkl. brädd),32 98 12 Vallviks Bruk AB 33 124 27 Arizona Chemical AB,41 3,7 9,7 14 ljusnan-voxnan 215

Vattnets kvalitet förändras under året Årstider och väder påverkar livet i både sjöar och vattendrag. Solinstrålningen varierar under året och skapar speciella förutsättningar i främst sjöar när vattnet skiktar sig på grund av de temperaturskillnader som uppstår. Kvalitén på vattnet i vattendragen påverkas främst av nederbörden. Temperatur och nederbörd är intressanta faktorer att titta på när man vill undersöka hur sjöar och vatten drag fungerar och mår. Då kan man också utesluta naturlig mellanårsvariation av dessa parametrar och istället koncentrera sig på annan påverkan som är möjlig att åtgärda. Året om i sjöarna Vinter isen täpper till Under vintern täcks sjöarna av snö och is som stänger ute solljuset så att växternas produktion blir nästan noll. Vattnets syrehalt minskar när ingen kontakt finns med luften. Ligger isen tjock under lång tid kan syret ta slut, eftersom det används vid nedbrytningen av sommarens växtproduktion. Vid nedbrytningen frigörs en betydande del näringsämnen som under vegetationsperioden varit uppbundna i växtligheten. Ju större biologisk produktion under sommaren, desto större risk för syrefria tillstånd under senvintern. Detta drabbar ofta redan övergödda vatten, men även vatten med hög belastning av organiska ämnen (TOC) från tillrinningsområdet. Sjöar långt norrut kan lätt drabbas av syrebrist också på grund av att isen ligger kvar länge. Foto: Mikael Sundberg/Shutterstock ljusnan-voxnan 215 15

Totalfosfor Ljusnan, 214 25 µg/l 2 Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Året om i sjöarna 15 Varpen-Baldersnäs Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön Linsell Ljusne Strömmar En stilla sjö på sommaren. Här råder stilltje även på djupet när vattnet skiktar sig och sommarstagnationen infinner sig. mg O 2 /l 1 Syrehalt i sjöar, 214 16 514 mars maj augusti oktober 2 mg O 2 /liter (syrebrist) 12 1 Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec 8 6 4 2 mekv/l Buffertförmåga och vattenföring Ljusnan, 214 1 µg/l Klorofyllhalt i sjöar, 214 25 2 15 1 Totalkväve i sjöar, 214 12 5 mars maj augusti oktober 1 mg O 2 /l µg/l µg/l 8 6 4 2 Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav k Klorofyllhalten är ett mått på hur mycket växtplankton som finns i vattnet. Halten klorofyll i vattnet mäts i augusti då sommarförhållandena är stabila. Sent på sommaren är det också störst risk för algblomning av giftiga cyanobakterier som specialiserat Syrehalt i sjöar, sig på 214 att fixera kväve från luften. Dessa ges utrymme att växa till när 16 kvävet i vattnet begränsar tillväxten för övriga alger. Men det innebär inte att alla kvävefixerander mars maj alger augusti som blommar oktober på sensommaren 2 mg O 14 2 /liter är giftiga. (syrebrist) Från augustiprovtagningen 214 ses en extremt förhöjd klorofyllhalt i 12 Västersjön 1962 på 81 µg/l, vilket indikerar en pågående algblomning. Förhöjda 1 klorofyllhalter återfinns också i flera andra sjöar, vilket vanligen beror på hur mycket näring som finns tillgänglig. Höga klorofyllhalter och algblomningar är ofta Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön 8 Transport av totalkväve ton/år återkommande problem i samma sjöar år efter år. 4 6 35 4 3 2 25 2 15 16 ljusnan-voxnan 215 1 5 Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön arpen-häggestav arpen-baldersnäs Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Varpen-Baldersnäs Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Västersjön 1962 Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön Voxsjön Ullungen Östersjön Varpen-Baldersnäs Bodasjön Bergviken, Björnäs. Orsjön Bergviken, Sibo Flästasjön Bergviken, Norrlandsp. Varpen-Häggestav Smalsjön Varpen-Baldersnäs Marmen Västersjön 182 Bergviken, Björnäs. Västersjön 1962 Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Voxsjön Ullungen Smalsjön Marmen Östersjön Västersjön 182 Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön ergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo viken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Ljusne Strömmar Sveg Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön m 3 /s 25,9,8 2,7 k Totalfosfor Variation i syrehalt i sjöar, vid 214 årets fyra provtagningar. Syrebrist (<2 mg O 2 /l) uppstår,6 15 6 främst i övergödda sjöar längre ned i avrinningsområdet under sensommaren.,5 Även mars sjöar längre maj upp augusti i avrinningsområdet oktober där isen ligger längre visar under mars,45 tecken på syrebrist. 1,3 I vissa sjöar, där den organiska belastningen är förhållandesvis stor på grund 4,2 av tillrinning, till exempel i Voxsjön, kan även detta bidra till att påverka syrehalten 5,13 negativt. Under året utmärker sig Kyrksjön som den sjö som har mest problem med 2 Jan låga syrehalter Feb Mars vid samtliga April provtagningar Maj Juni utom Juli i maj Aug då våromblandningen Sep Okt Nov gav Dec lite ökade halter. 1 81 µg/l Linsell Vår vattnet blandas om Ljusne Strömmar Till våren Vattenföring kommer varmare vindar och mer ljus som smälter isen och sätter fart på fotosyntesen hos växtplankton och alger igen. När vattnet värms upp blir temperaturen i hela sjöns volym så småningom 4 C och därmed blir vattnets densitet också lika i hela sjön. Då kan vindar blanda hela vattenvolymen så att näringsämnen, som frigjorts vid nedbrytningen på bottnen under vintern, kommer upp till ytan för att användas av plankton vid fotosyntesen. Produktionen i en sjö når sitt maximum under våren på grund av höga halter näringsämnen och gott om solljus. När hela vattenmassan blandas om bidrar detta även till att de låga syrehalterna som uppstått under vintern i bottenvattnet försvinner när syrerikt vatten från ytan virvlas ner av vindarna. Sommar vattnet skiktar sig Under sommaren värms ytvattnet upp av solens strålar. Det varma ytvattnet blir då lättare än djupvattnet som har högre densitet, allra högst densitet har bottenvattnet som fortfarande bara är 4 C varmt. Det här gör att vattnet skiktar sig. Gränsen mellan det varma ytvattnet och kallare djupvattnet kallas språngskikt. Långvarig skiktning sker inte i grunda sjöar eftersom vattnet då kan

4 2 Året om i sjöarna Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Totalfosfor i sjöar, 214 6 mars maj augusti oktober 5 µg/l Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön 4 värmas upp ända ned till bottnen. Det som bestämmer var språngskiktet hamnar är hur långt ned solstrålarna kan värma upp vattnet. I klara sjöar hamnar därför språngskiktet ofta djupare ned än i grumliga. Under sommaren tar näringen i ytvattnet snabbt slut på grund av växternas produktion. Döda organismer sjunker till botten, och den näring som frigörs när de bryts ned kan inte föras upp till ytan igen på grund av språngskiktet. Detta tillstånd kallas för sommarstagnation. I näringsrika sjöar kan syrebrist uppstå vid bottnen, vilket i sin tur kan leda till att fosfor och kväve frigörs från bottensedimentet, Näringen kan sedan bidra till att sjön interngödslas när vattnet på nytt cirkulerar efter sommarstagnationen. Höst vattnet blandas på nytt När ytvattnet kyls ned under hösten försvinner sommarens skiktning av vatten med olika temperatur. Cirkulationen som sker efter sommarstagnationen ger upphov till en ny produktionstopp under hösten. Syrerikt vatten förs ned till bottnen och näringsrikt bottenvatten förs upp till ytan. Vid denna fullständiga omblandning av vattenmassan blir vattnets egenskaper i princip lika mellan både yta och botten. Foto: Lars-Ove Jonsson/Shutterstock 3 2 1 Totalkväve i sjöar, 214 12 mars maj augusti oktober 1 µg/l 8 6 4 2 Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Transport av totalfosfor ton/år 1 Ljusne Strömmar 9 8 Sveg 7 6 5 4 3 2 1 Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Varpen-Baldersnäs Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Marmen Västersjön 182 Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön Västersjön 1962 Voxsjön Ullungen Östersjön k Totalhalten av fosfor och kväve i ytvattnet 214 varierar inte så mycket under året, vilket den heller inte brukar göra. Likt tidigare år är det några sjöar som har Transport problem med av höga totalkväve närsaltshalter, exempelvis Bodasjön,, Östersjön och ton/år Västersjön 1962. I dessa sjöar varierar halterna i ytvattnet också relativt mycket 4 Ljusne Strömmar under året. Här blir det ofta syrebrist på bottnarna på grund av den stora nedbrytningen av organiskt material som producerats tack vare höga näringshalter. Detta 35 Sveg 3 bidrar till att näringsämnen som varit bundna i bottensedimenten frigörs och vid 25 helomblandningen av vattnet som sker vår och höst förs näringsrikt bottenvatten upp till ytan och blir tillgängligt för den biologiska aktiviteten under våren och försommaren. Man kan säja att sjön interngödslar sig självt och detta kan i vissa sjöar 2 15 bidra till mycket höga halter näringsämnen. Ju mera näringsämnen vid ytan, desto 1 större biologisk produktion, vilket återigen ger stor nedbrytning på bottnarna när 5 tillväxtsäsongen är över. En anledning till den stora variationen i sjöar med höga halter av näringsämnen 22 kan vara att 24 deras tillrinningsområden 26 28 ligger i bördigare 21 marker, 212 som släpper 214 ifrån sig större mängder näringsämnen vid till exempel perioder med stor nederbörd, än sjöar som är omgivna av magrare marker. ljusnan-voxnan 215 17

Foto: Daniel Rickström Foto: Conny Sjöström/Shutterstock Foto: Amy Johansson/Shutterstock Foto: Per Bengtson/Grön idé Året om i vattendragen Kvaliteten i ett vattendrag beror mycket vilken vattenföring som råder. Vattenföringen beror på flera faktorer, exempelvis mängden smältvatten på våren, nederbörd, temperatur samt förstås reglering av vattenstånd vid eventuella kraftdammar osv. Sjöar har möjlighet att buffra och jämna ut effekterna av plötsliga förändringar i vattenkvalitén på ett helt annat sätt i och med att de har en stor, stillastående vattenvolym. Här kan till exempel förhöjda halter av näringsämnen spädas ut eller tas upp av olika organismer och partiklar får tid att sedimentera. I ett rinnande vatten utan buffrande vattenvolymer är förändringar kan exempelvis nederbörd mer direkt påverka vattenkvaliteten. Vår På våren är vattenföringen i vattendragen normalt väldigt stor jämfört med resten av året. Då smälter vinterns snö och det leder ofta till toppar i mängden näringsämnen på grund av de höga flödena som för med sig näringsämnen, partiklar, organiskt material m.m. från omgivande marker. Det leder vanligtvis till att vattnets kvalitet i vattendragen är som sämst under våren. Eftersom provtagningen i vattendragen i de flesta fall bara sker sex gånger om året är det svårt att pricka in vårens högsta flöden. Även kraftiga regn andra delar av året bidra till att vattenkvaliteten i främst mindre vattendrag snabbt försämras Sommar På sommaren när flödena är låga på grund av mindre nederbörd och torrare marker är vattnets kvalitet ofta bättre än under våren. Men även under sommaren kan det hända att en provtagning görs strax efter ett stort skyfall. Det kan snabbt, speciellt i mindre jordbruksdominerade vattendrag, innebära en försämrad vattenkvalitet. Försämringen brukar dock inte bli lika påtaglig som under våren eftersom växtligheten i större utsträckning tar upp näringsämnen och binder kvar jorden bättre. Höst På hösten höjs flödena igen när nederbörden ökar och påverkar vattenkvaliteten. Andra faktorer, exempelvis om jordbruksmarkerna höstplöjts, kan påverka mängden partiklar och närings ämnen som når ut i vattendragen. Vinter Under vintern är vattenkvaliteten vanligtvis som bäst. Då är marken frusen och nederbörden lagras främst som snö i avrinningsområdena, och urlakningen från omkringliggande marker är som minst. 18 ljusnan-voxnan 215

Året om i vattendragen mekv/l Buffertförmåga och vattenföring Ljusnan, 214 m 3 /s 1 25,9,8 2,7 mekv/l Buffertförmåga och vattenföring Ljusnan, 214 m 3 /s,6 1 25 15,9,5,8,4 2 1,3,7,6,2 15 5,5,1,4 1 Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec,3,2 5,1 Klorofyllhalt i sjöar, 214 25 Jan Buffertförmåga Feb Mars April och surhet, Maj vattendrag Juni Juli 214 Aug Sep Okt Nov Dec 1 7,6,9 2 alkalinitet,8 7,4 ph,7 15 Klorofyllhalt i sjöar, 214 7,2,6 25,5 7 1,4 2,3 6,8 5 15 6,6,1 6,4 1 Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Hedeviken Linsell Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Vemån, nedstr. Björnrike Landafors Sveg Leån Vemån, Glissjöberg Järvsö Norr-Vemån, uppstr ARV alkalinitet mg organiskt O 2 /l material mg O 2 (TOC /l mg/l) Totalfosfor Ljusnan, 214 25 µg/l 2 Totalfosfor Ljusnan, 214 25 15 µg/l 2 1 155 1 5 µg/l µg/l 5 Syrehalt i sjöar, 214 16 Transport organiskt material mars maj augusti oktober 12 14 1 12 1 Syrehalt i sjöar, 214 16 8 8 mars maj augusti oktober 14 6 6 12 4 1 2 8 6 al. tl. n ll d. ke n rs g n g ö V V rk d. Norr-Vemån, nedstr ARV Bornforsens kraftverk Hoan, uppstr. Överhogd. Färgeriån Florån Färgeriån Hässjaån,Onneberg Söderhamnsån Lötån, nedstr. Vågbro Sunnerstaholm m Linsell Ljusne Strömmar Linsell Ljusne Strömmar Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec ån n n rg n ro ph Utloppet där Lötån möter Söderhamnsfjärden. Här är i regel 2 mg O 2 /liter (syrebrist) vattnet välbuffrat. Det näringsrika vattnet gör att bladvassen 2 mg O 2 /liter (syrebrist) växer till. Lofssjön Härjeåsjön Kyrksjön Bodasjön Lofssjön Orsjön Härjeåsjön Flästasjön Kyrksjön Varpen-Häggestav Bodasjön Varpen-Baldersnäs Orsjön Flästasjön Varpen-Häggestav Bergviken, Björnäs. Bergviken, Sibo Varpen-Baldersnäs Bergviken, Norrlandsp. Smalsjön Bergviken, Björnäs. Marmen Bergviken, Sibo Västersjön 182 Bergviken, Norrlandsp. ärn Smalsjön Västersjön 1962 jön Marmen Voxsjön jön Västersjön 182 Ullungen jön Östersjön jön Västersjön 1962 Voxsjön jön Ullungen jön tav Östersjön näs llh näs. ibo sp. jön en 2 2 jön en jön jön i Totalfosforhalten 214 i Ljusnan. Ljusnan är ett stort vattendrag omgivet av framför allt skogsmarker, men också många reglerade sjöar. Det här bidrar till att halterna av exempelvis näringsämnen inte varierar lika kraftigt som i ett litet, oreglerat vattendrag med bördiga tillrinningsområden. Där kan till exempel kraftiga vårregn i plöjda jordbruksmarker leda till läckage av jordpartiklar som i sin tur påverkar att vattnets kvalitet. Halterna i Ljusne strömmar kommer från SLU:s flodmynningsprogram. Utöver halten totalfosfor i juli som är oförklarligt hög i juli (då vattenföringen var som lägst på 13 m 3 /s) ligger halterna på de nivåer som får anses normala för de förhållanden som råder idag. Linsell Ljusne Strömmar Vattenföring i Alkaliniteten Linsell är ett mått på vattnets förmåga att stå emot, buffra mot, försurning. I Ljusnan är alkaliniteten Ljusne som Strömmar störst i den övre delen av avrinningsområdet, Vattenföring där berggrunden är förhållandevis kalkrik, för att sedan minska nedströms. De låga flödena under vintern verkar korrelera med hög alkalinitet, medan vårens och höstens höga flöden minskar vattnets buffringsförmåga. i Medelvärden under året på alkalinitet och vattnets ph vid samtliga provtagningsstationer i vattendrag. I de översta delarna av Ljusnans avrinningsområde är berggrunden kalkrik och detta bidrar till höga ph-värden, ofta över 7 som är neutralt, med en hög buffertkapacitet. Vanligtvis försämras detta vid stationerna nedströms men ph-förhållandena är ändå relativt bra i Ljusnans mynning. I de jordbruksintensivaste markerna söderut är också buffertkapaciteten i regel mycket god. ljusnan-voxnan 215 19 Foto: Daniel Rickström

Tännån, up Tännån, Öst Året om i vattendragen Sör-Vemån, upp Vemån, nedst Norr-Vemån, Norr-Vemån, Bornforsen Hoan, uppstr. Vemån, G Sunn Hässjaån Söde Lötån, ned totalfosfor (µg/l) alkalinitet 8 Buffertförmåga totalkväve och surhet, vattendrag 214 7 1 totalfosfor 6,9 5,8,7 4,6 3,5 2,4 1,3,2,1 Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Hedeviken Linsell Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Vemån, nedstr. Björnrike Medelhalter totalfosfor och totalkväve Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Hedeviken Linsell Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Vemån, nedstr. Björnrike Landafors Sveg Leån Vemån, Glissjöberg Järvsö Landafors Sveg Leån Vemån, Glissjöberg Färgeriån Sunnerstaholm Florån Färgeriån Hässjaån,Onneberg Söderhamnsån Lötån, nedstr. Vågbro Norr-Vemån, uppstr ARV Norr-Vemån, nedstr ARV Bornforsens kraftverk Hoan, uppstr. Överhogd. Sunnerstaholm Järvsö Norr-Vemån, uppstr ARV Norr-Vemån, nedstr ARV Bornforsens kraftverk Hoan, uppstr. Överhogd. alkalinitet ph Färgeriån Florån Färgeriån Hässjaån,Onneberg Söderhamnsån Lötån, nedstr. Vågbro k Likt tidigare år är det främst vattendragen i avrinningsområdets södra delar som har förhöjda halter av näringsämnen. Här är jordbruket intensivare och markerna bördigare. 1 9 7,6 8 7 7,4 6 5 7,2 4 7 3 2 6,8 1 6,6 6,4 totalkväve (µg/l) ph Organiskt material flyter lätt med vårfloden. organiskt material (TOC mg/l) Transport organiskt material 12 1 8 6 4 Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Hedeviken Linsell Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Vemån, nedstr. Björnrike 8 2 Landafors Sveg Leån Vemån, Glissjöberg Järvsö Norr-Vemån, uppstr ARV Tännån, uppstr. Malm. Tännån, Östersjöns utl. Hedeviken Linsell Sör-Vemån, uppstr. Vemd. Vemån, nedstr. Björnrike Landafors Sveg Leån Vemån, Glissjöberg Järvsö Norr-Vemån, uppstr ARV Norr-Vemån, nedstr ARV Bornforsens kraftverk Hoan, uppstr. Överhogd. Sunnerstaholm Färgeriån Florån TOC totalfosfor mg/l (µg/l) Norr-Vemån, nedstr ARV Medelhalter totalfosfor och totalkväve Bornforsens kraftverk Hoan, uppstr. Överhogd. Färgeriån Florån Färgeriån Hässjaån,Onneberg Söderhamnsån Lötån, nedstr. Vågbro Sunnerstaholm k Vattendragen som har problem med höga näringshalter har vanligtvis också relativt höga halter av organiskt material. totalkväve 7 Organiskt totalfosfor material och vattenflöde, Voxnan 1993 214 1 6 5 9 halt TOC vattenföring 8 4 7 3 6 2 5 1 4 3 2 1 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 211 213 k Voxnan är ett exempel på ett vattendrag som för med sig relativt mycket organiskt material och figuren visar hur de höga flödena under åren kan kopplas ihop med höga halter organiskt material. Färgeriån Hässjaån,Onneberg Söderhamnsån Lötån, nedstr. Vågbro 1 9 8 7 7 6 6 5 5 4 4 3 3 2 1 2 1 flöde m 3 /s totalkväve (µg/l) Söderalaån som sen övergår i att kallas Söderhamnsån består till stora delar av lätteroderad mark, där speciellt vårflöden kan ha stor påverkan på kvaliteten i vattendraget. Transporten varierar Transporten av ämnen i ett vattendrag varierar under året och är ofta direkt kopplad till tillrinning och nederbörd. Jämför man vattenföringen med uppmätta halter av de ämnen som är viktiga för vattendragets status, exempelvis näringsämnen och organiskt material, får man en uppskattning av hur transporten av dessa kan variera under ett år, Det kan vara intressant att veta för att kunna uppskatta vattendragens dynamik och hur mycket de belastar vattnen nedströms. Kunskaper som är viktiga för planering av kostnadseffektiva åtgärder. 2 ljusnan-voxnan 215