Föredraget på Havskrona mötet den 2 juli 2014 En finsk blå loge till Sverige hur gick det till? Mina Bröder! De av er som läser våra frimureriska tidskrifter, så väl den svenska Frimuraren, som våra inhemska Föreningsbandet och Koilliskulma har redan fått läsa en hel del av kvällens tema, vilket förstås gör mitt uppdrag i kväll ännu mera utmanande. Jag kan inte helt undvika att upprepa det som skrivits, för att göra mitt framförande logiskt, men samtidigt skall jag försöka ge en bild av hur Telge kom till sett från insidan av händelserna, artiklarna har ju skrivits av utomstående betraktare. Jag måste dock genast påpeka att jag inte har varit med under hela historian! Jag var inte med då idén om att etablera en finsk blå loge i Sverige kom till, men dock från första stunden, då idén förbyttes till konkreta handlingar. 2009 var jag HM i blåa logen Phoenix nr 3 här i Åbo. Som en del av er känner till, var Phoenix ursprungligen svenskspråkig och är ännu idag officiellt tvåspråkig, men inte mera i praktiken. Vi gjorde för gamla minnens skull, ett gradarbete på svenska under min HM period. Jag antar att detta faktum är en av orsakerna till att jag idag är HM för Telge nr 169 och att jag nu står här. Det kunde jag aldrig ana då. Jag delar min berättelse i tre delar: Först lite spekulationer om hur idén föddes och varför logen kom till. Sedan en betraktelse över händelserna efter att beslutet att bilda en loge hade gjorts och slutligen hur, de redan närmare två, första verksamhetsåren har varit och vad logens status är just nu. Som jag redan nämnde var jag inte med då idén om logen föddes. Och här har jag fått erfara hur svårt det är att skriva historik, bara några år efter händelserna, när jag har försökt reda ut, hur det faktiskt gick till. Iden tycks i alla fall inte ha vara helt färsk. Den har funnits, och några mer eller mindre, allvarliga försök att gå framåt med saken har gjorts redan för ca 10 år sedan, enligt uppgifter jag har hört, både från finskt och svenskt håll. Ingenting helt konkret
gjordes dock vid den tiden. Kanske orsaken var att vår finska organisation, då ännu höll på att slutföra etableringen i Estland och därför inte ansåg sig ha tillräckligt med resurser. Eller, var SFMO då ännu tveksamt att alls kunna acceptera tanken? Jag har inte heller några bevis på att frågan då, ens skulle ha diskuterats på högsta nivå. Initiativet till att bilda en blå loge har, då såsom nu, närmast kommit från två olika håll: dels från finländare bosatta i Sverige, men kanske ännu mera från sådana män som var intresserade av frimureriet, men som inte kunde bli medlemmar i SFMO, där man arbetar enbart på kristen grund. Det är även klart att intresset på den svenska sidan på grund av tilltagande öppenhet och upplysning hela tiden har ökat. Vi skall ju enligt våra principer vara toleranta, och det har kanske börjat störa SFMO, att inte s.a.s. kunna erbjuda frimurerisk ljus åt alla intresserade och här hade man nu en möjlig lösning utan att behöva rucka på egna statuter. Sedan vill jag ännu dra litet hemåt och tro att i Sverige har man blivit litet avundsjuk på oss här i Finland, då vi har haft möjligheterna att fördjupa vårt kunnande genom att enkelt kunna besöka varandra och nu ville de få samma möjligheter på hemmaplan. Hur som helst, hösten 2011 efter ett positivt svar från SFMO, eller möjligen t.o.m. en direkt önskan om en etablering, så tog vår Stormästare beslutet att bilda en loge i Sverige! Uppdraget att förbereda saken gavs åt två medlemmar av Stormästarens råd: Perttu Marttila och Mauri Piessa, båda förutvarande distriktstormästare. Broder Perttu frågade mig sedan i mars 2012 om jag var intresserad att delta och om jag var villig att bli mästare i den blivande logen. Från början var det även klart att logen skulle arbeta både i Helsingfors och i Åbo med egna officianter på vardera stället, innan den flyttades till Sverige. Därför var då den första uppgiften, att hitta ett tillräckligt antal grundande medlemmar just ifrån dessa orter. Ytterligare var tanken den, att få stöd från Hangö, där Hangethe nr 82 jobbar på svenska, samt från Österbotten, där Brahea nr 15 jobbar med blandat språk. Logen Patria S:t Henrik nr 5 från Helsingfors, som jobbar på svenska, blev den naturliga moderlogen för den nya logen. Alla medlemmarna från Finland var tänkta att bli dubbelmedlemmar. Slutligen blev det bara ett fåtal bröder från Patria S:t Henrik, en från Hangö men ingen från Brahea, som kom med som medlemmar. I Helsingfors fanns i alla fall relativt många svenskspråkiga i olika loger, som ville ställa upp och stöd kom även från andra orter som Torneå-Haparanda, Tammerfors och Kar-
leby. I Åbo var läget besvärligare, för här fanns knappt någon med svenska som modersmål, men vi lyckades i alla fall även här, att just och just, få ihop en officiantkår, med bra, eller åtminstone tillräckliga, kunskaper i svenska och därtill villiga att jobba för den nya logen. Totalt blev antalet grundande medlemmar 47 av vilka 18 från Åbo! Stormästaren Juhani Vuori och Högstvördige brodern Reijo Ahtokari blev också grundande medlemmar i den nya logen! Arbetet med grundandet blev under våren tidvis hektiskt vilket inte enligt tidtabellen riktigt hade varit meningen från början. Förberedelserna startade alltså i mars och redan i juni hade vi det stiftande mötet, som ursprungligen var planerat först till hösten. Vid detta laget hade även den blivande logelokalen hittats med hjälp av SFMO. Vi kan väl konstatera att det var en klar vin-vin situation. Igelsta gård är ganska nyligen anskaffad och renoverad just som logelokal och de ville gärna ha flere bröder med, för att dela på kostnaderna. Där finns förstås gott om lediga dagar för nya loger, för just nu arbetar endast en S:t Johannes- och en S:t Andreasloge där. Jag tror att bröderna där också var intresserade av denna unika möjlighet. Vi igen, fick en trevlig och stämningsfull lokal nära Stockholm, som vid behov ganska enkelt kan byggas om till blå loge och de lokala bröderna är faktiskt mycket hjälpsamma med detta. Vi har verkligen blivit broderligt mottagna! Till det grundande mötet hade även logens namn, sigill, stadgar, budget och huvudofficiantlistan framtagits och valspråket var på gång. Största arbetet gjordes av Jean Franzen, blivande första HM, Björn-Erik Blomqvist blivande skrivare och av Storskrivaren Ahti Siltanen. Vid detta möte kunde även meddelas när logen får sitt interimistiska tillståndsbevis och när de första officianterna installeras, alltså när logen håller sitt första sammanträde. Vid det stiftande mötet var närmare 20 bröder närvarande, samt Storskrivaren. Mötet börjades nog med att be om den högstes ledning, men i övrigt var det ett helt normalt arbetsmöte, utan några som helst ritualer. Enligt nuvarande tolkning ger detta möte datumet för logens grundande, tidigare var det sammanträdet där det interimistiska tillståndsbeviset utdelades. Under sommaren startade sedan även letandet efter och kontaktandet av möjliga inträdessökanden till logen. Från tidigare förfrågningar hade vi vissa namn. Sedan kom det via bekanta och bekantas bekanta fram flera förslag. Första medlemsansökan kunde kungöras redan vid det första sammanträdet. Här kan nämnas att enligt
Storlogens överenskommelse med SFMO tar vi inga medlemmar från dem, inte ens som dubbelmedlemmar! Vi har dock en broder, som redan för flera år sedan avgått från SFMO och nu fortsätter hos oss! I oktober 2012 var alltså allting klart för logens första sammanträde för att erhålla tillståndsbeviset och för installation av officianterna. Närvarande vid detta möte var Stormästaren Juhani Vuori, förra Stormästaren Arto Uusitalo, ävensom Högstvördige Reijo Ahtokari. Då Stormästaren hade beslutat, att som medlem i logen använda sina blåa regalier och icke stormästareregalierna, så måsta också alla de andra storämbetsmännen använda sina blåa regalier! Det var endast distriktsstormästaren Walter Priewert och de övriga distriktsstorämbetsmännen, som använde de normala gredelina storofficiantregalierna, då de gjorde själva installationsarbetet och alltså var i tjänst! Endast ett halvt år hade gått sedan beslutet om den nya logen gjordes, tills logen hade börjat sitt arbete. Det normala torde det vara närmare två år. I december 2012 hade logen sitt första sammanträde med gradarbete då herr Patrick Simonsson fick första graden. Detta skedde i Ordenshuset i Helsingfors. I januari 2013 var sedan det första mötet i Åbo med undertecknad som HM. Därefter sammanträdde vi turvis i Helsingfors och Åbo, den andra lördagen var månad, men vi hann också med några extra sammanträden. Några gradarbeten har även gjorts av Patria S:t Henrik och ett vardera av Hangethe och Brahea. I maj 2013 fick logen sitt fundationsbrev (peruskirja) vid Storlogens årssammanträde, och i september var den högtidliga invigningen av logen på Igelsta gård! Invigningen utfördes av Stormästaren med de övriga storlogeofficianterna och i närvaro av SFMO:s Stormästare Anders Strömberg. Då utrymmena på Igelsta är begränsade kunde endast 50 inbjudna bröder närvara. Tillställningen var mycket högtidlig och stämningsfull, och man kunde känna det mycket starka broderskapet mellan våra svenska och finska bröder. En stor och fin milstolpe i samarbetet mellan våra organisationer hade markerats! Om det då för 90 år sedan fanns en viss kyla i förhållandet mellan de två Storlogerna, kan man idag konstatera att kylan förbytts mot värme! Vi ser inte mera varandra som hot, utan som möjligheter och starka samarbetspartner! Då det första verksamhetsåret var bakom oss och de nya officianterna installerades i november 2013 i Åbo, hade hela 7 svenska bröder fått 3º och kunde installeras i ämbeten. Listan på inträdessökande var lång, så under det andra året har 2-3 bröder
samtidigt fått graden, t.o.m. 4 bröder vid två tillfällen, så att hela 23 gradarbeten har gjorts enbart under vårterminen. Första gradarbetet på Igelsta gård gjordes den 7 mars! I april startades sedan två nya loger: Det Gyllene Snittet och Igelsta. Dessa har egna huvudämbetsmän, men alla de övriga officianterna är gemensamma med Telge. Med dessa loger bildades även ett eget distrikt i Sverige! Enligt planen skall 20 bröder ha fått 3º innan slutet av detta år. Sista sammanträdet i Finland kommer att bli i oktober i år i Åbo och då ger vi på förmiddagen andra graden, och på eftermiddagen tredje graden åt tre bröder. Åtminstone ännu nästa år kommer mästaren och någon annan ämbetsman att vara från Finland. Från 2016 räknar vi med att Telge är helt självständig och de två andra följande år, och då har Det Gyllene Snittet även permanent flyttat till södra Sverige. Vid det laget borde vi alltså ha minst 30 svenska bröder med 3 för att det skall fungera. Telge och Igelsta kommer nog säkert då ännu att ha delvis gemensamma officianter. I dag kan vi säga att allting har gått mycket över förväntningarna. Telge har blivit livskraftig och kan flyttas till Sverige mycket snabbare än vad vi tänkt, eller kanske hellre, vad vi som var med, ens vågade tänka, men som vi har förstått, så hade Stormästaren faktisk snabbare takt i sina tankar! Medelåldern på medlemmarna är relativt låg, klart yngre än genomsnittet i Finland, vilket lovar gott även för framtiden. Visst måste vi erkänna att vi på många punkter nog har töjt på våra regler t.ex. gällande prövning och tidsintervaller mellan graderna, men allt har förstås gjorts med Stormästarens tillstånd eller t.o.m. på hans inrådan. Trots detta verkar det, som om vi har fått med fina bröder, som därtill alla är ivriga att lära sig mera och är med på allvar, för att utveckla sig enligt våra principer! Det känns fint att ha fått vara med om att bära ljuset tillbaka samma väg som det då, för länge sedan, kom till Finland, den gången från Stockholm via Åbo till Helsingfors och nu från Helsingfors via Åbo till Sverige och Södertälje. För oss som varit med har det varit en arbetsam tid, ibland har man kanske tyckt att rentav har varit litet för mycket arbete. Som jämförelse kan man konstatera att då frimureriets ljus fördes till Estland kunde graderna ges i flera loger i Finland, för det gick ju på finska. Och resan från Tallinn till Helsingfors tog ju bara några timmar för recipienterna. Nu har det alltid varit frågan om ett helt veckoslut för dem, och detsamma för oss, när vi har åkt till Sverige.
Men å andra sidan har vi fått fantastiska upplevelser, som nog inte kommer att upprepas. T.ex. har jag fått sitta som mästare på tre olika orter, fått lära känna många nya fina bröder, vi har fått improvisera p.g.a. små utrymmen eller kanske avsaknaden av något föremål, olika överraskande situationer eller rentav många recipienter. Vi har fått lära oss broderskap på ett helt nytt sätt och i en vidare bemärkelse än någonsin tidigare. TEXT: HENRIK NYLANDER, GR 28, HM I TELGE LOGEN 169 FOTO: LEIF HOLMBERG, X