Hyttbyggnaden, Pershyttan

Hyttbyggnaden, Pershyttan Gamla Pershyttan 4:19, Nora socken, Västmanland, Örebro län Antikvarisk rapport Linda Gustafsson Kulturmiljö 2005

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING...4 1 MASUGNSBYGGNAD MED MASUGNSKRANS...6 FASAD... 6 PLÅTDETALJER PÅ MASUGNSFASAD... 10 ENTRÉPARTI MOT SÖDER... 12 GÅNGBRYGGA MOT SÖDER... 13 FÖNSTER OCH LUCKOR... 14 TAK... 16 2 RÅDSTUGAN NEDRE DELEN AV MASUGNEN... 18 FASAD... 18 FÖNSTER OCH DÖRRAR... 18 TAK... 19 ÖVRIGT- JÄRNSKORSTEN... 21 RÅDSTUGANS INTERIÖR... 22 3 ROSTUGNSBYGGNADEN OCH WESTMANSKA ROSTUGNEN... 25 FASAD... 26 FÖNSTER OCH DÖRRAR... 28 TAK... 29 INTERIÖR ROSTUGNSBYGGNAD... 31 DRÄNERING VID MALMBANA... 35 STOFTAVSKILJAREN... 36 WESTMANSKA ROSTUGNEN - SKORSTEN... 39 4 BLÅSMASKIN-, ÅNGPANNE- OCH KRAFTVERKSBYGGNAD... 40 FÖNSTER OCH DÖRRAR... 40 INTERIÖR BLÅSMASKIN-, ÅNGPANNE- OCH KRAFTVERKSBYGGNAD... 41 KÄLLARUTRYMMEN... 41 TAKSTOLAR OVANFÖR BLÅSMASKIN... 41 5 PERSONALUTRYMMEN... 42 GJUTHUSVÄGG... 42 ÖVRIGT... 45 TAKAVVATTNINGSSYSTEM... 45 MARKARBETEN KRING HYTTAN... 46 MATERIAL... 47 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER... 48 3

INLEDNING Masugnsbyggnaden i Pershyttan uppfördes kring 1850. Byggnaden har genomgått stora förändringar under den tid som den var i drift. Masugnen blåstes ned 1953 utan tanke på att det var för gott. Efter nedläggningen genomfördes till och med vissa underhållsåtgärder. Hyttan, så som den är bevarad idag, speglar i huvudsak läget när den blåstes ned 1953. Gruvdriften upphörde 1967. Stånggång och hjulhus, som pumpade upp vatten ur gruvorna, var i drift fram till 1930. HYTTBYGGNADEN Hyttbyggnaden består av fem olika byggnadsdelar som är kopplade till de olika processerna i järnframställningen. De delar som skiljs åt i kapitlet är (se bilaga 1): 1. Masugnsbyggnaden med masugnskransen 2. Rådstugan runt nederdelen av masugn 3. Rostugnsbyggnad med överdel Westmanska rostugnen 4. Blåsmaskin, ångpanne- och kraftverksbyggnad 5. Personalutrymmen Rapporten innehåller även ett avsnitt med övriga åtgärder som behandlar avvattningssystem och markarbeten. Utdrag ur Nora kommuns primärkarta. Hyttans läge utmarkerat på kartan 4

LÄGET FÖRE RESTAURERING - ALLMÄNT Innan restaureringen var behovet av såväl exteriöra som interiört restaureringsåtgärder stor. Huvuddelen av skadorna hade sin orsak i fuktproblem: takläckage, bristfällig avvattning, hög mark fukt mm. Detta hade lett till fuktskadade och frostsprängda murverk, rötskador i träkonstruktioner och rostskador på järndetaljer. Övervägande delen av fönstren var även i dåligt skick och behövde renoveras. Taktäckningen var delvis i behov av att behöva bytas. Trasigt tegel och otät plåttäckning hade orsakat att vatten trängde in i underliggande konstruktioner. Avsaknad av takavvattningssystem vid t.ex. personalutrymmen hade gett upphov till fuktproblem i mark och i murverkets nederdel. Interiört fanns stora problem med inläckande dagvatten, vilket gjorde att golvet var blött och på vissa ställen till och med stod under vatten. Detta påverkade i sin tur den inre miljön med röt- och rostskador som följd. Skadorna interiört var främst lokaliserade till Rådstugan samt Rostugnsbyggnaden. ÅTGÄRDER - ALLMÄNT Restaureringarna av hyttbyggnaden har varit omfattande och påbörjades 1999. Arbetena utfördes parallellt med andra restaureringsarbeten i Pershyttan. 1999 startade murarbeten i den bäck som rinner strax väster intill hyttbyggnaden och som var en av orsakerna till fuktproblemen inne i byggnaden. Därefter fortsatte arbetet fram till och med 2002 med exteriöra insatser som främst tak, fasad, murarbeten. Åtgärderna har varit varierande till sin omfattning, från utbyte av rötskadad panel till återuppmurning av väggpartier. Även interiört har stora åtgärder krävts. Främst har arbetet varit inriktat på att skapa en torr miljö i hyttbyggnaden genom dränering och vissa murarbeten. Inne i hyttbyggnaden har även en rekonstruktion genomförts av den sk. stoftavskiljaren. 5

1 MASUGNSBYGGNAD MED MASUGNSKRANS Masugnsbyggnaden innefattar den 14,5 m höga masugnskransen som reser sig högre än byggnadskomplexet i övrigt. Fasader klädda med träpanel och putsade. Den södra och västra fasaden på masugnsbyggnaden/kransen Den södra och västra fasaden på masugnsbyggnaden. FASAD LÄGET FÖRE RESTAURERING Locklistpanelen var främst skadad på de södra och östra fasaderna. Rötskadorna var störst i de nedre delarna av panelen. Putsen hade fukt- och frostskador på grund av att vatten trängde in i sprickor i putsen. I speciellt dåligt skick var södra och sydöstra väggen, det sydöstra hörnet samt väggpartiet kring plåtluckan på den norra fasaden. Skadorna hade förvärrats av lösa plåtdetaljer som släppt in vatten i putsen. På den södra och sydöstra fasaden var sprickorna orsakade av befintlig cementputs som slagits på äldre kalkbruk och tegel med dålig hållfasthet. ÅTGÄRDER Träfasad Den rötskadade locklistpanelen kompletterades runt om byggnaden, där det var nödvändigt. Främst byttes panelen i de nedre delarna. Ny panel har en råsågad yta. Befintlig panel borstades och behandlades med fungiciddödande medel (Boracol 10 Rh prof) och målades med standardkulör falurödfärg. Den mörkare nyansen av falurödfärg valdes för att spegla hyttan vid tiden kring 1950 då hyttan blåstes ned. 6

Putsfasad Lös och trasig puts knackades bort och trasig sten bilades ur fasaden. Åtgärderna skiljde sig åt mellan den södra/sydöstra fasaden och den norra/nordöstra. På den södra och sydöstra fasaden avlägsnades all puts, inklusive löst och vittrat murverk och fogbruk. Det frilagda murverket tvättades försiktigt rent med högtryckstvätt för att få bort löst material. Den västra sidan om porten på den södra fasaden efter det att putsen knackats bort. På nästföljande bild syns murpartiet efter ilagning med tegel. På den södra och sydöstra fasaden byggdes större ojämnheter i murverket ut med hydraulisk kalkgrund och sten. Murverket kompletterades med material lika befintligt, tegel med nytt frostbeständigt tegel från Bältarbo tegelbruk och slagg med slagg. Lagningar skedde även på insidan av masugnskrans åt söder. Ilagningarna av murverket fästes med hjälp av galvade skruvar (200-300 mm långa) med en ø anpassad till plastplugg som borrades in i det befintliga murverket. 7 Västra delen av den södra putsfasaden efter ilagning med tegel.

På hela den södra och sydöstra fasaden fästes ett galvaniserat putsnät (20x20 mm) utanpå befintligt och nytt murverk. På den putsade södra fasaden fästes ett galvaniserat nät. De södra och sydöstra fasaderna putsades med hydrauliskt kalkbruk. Ytstrukturen på putsen gavs en brädriven yta som överensstämde med befintlig puts. Putstjocklek 15-20 mm. På de norra och nordöstra fasaderna behölls oskadad puts eftersom den befintliga cementputsen satt hårt fäst mot murverket. Sprickor rensades ur och lös puts rensades bort. Även här användes högtryckstvätt. Över plåtluckan på den norra fasaden var murverket så dåligt att ett stort parti kompletterades med tegel. Norra fasaden med cementputs. Djupare skador på fasaden ilagades med hydraulisk kalkgrund medan mindre sprickor höggs upp och lagades med cementbruk, lika befintligt. De norra och nordöstra fasaderna borstades och slammades med hydraulisk kalkgrund för att ge ny och befintlig puts en likartad struktur. Parti på den norra fasaden som återbyggts med l 8

Tegelvalv åt söder Valven var innan restaureringen i väldigt dålig kondition. Valven före restaurering. Vid restaureringen har valven, som från början delvis var öppna, murats igen. Själva valvbågarna har sparats och bildar en nisch med en halv tegelstens djup. Valven valdes att muras igen av praktiska skäl då de öppna valven var orsak till att snö och regn kom in i hyttbyggnaden. Vilken funktion valven haft eller varför de tillkommit är osäkert, varför det har varit viktigt att spara spår av valven även efter restaureringen (se antikvarisk hänsyn). Vid arbetet användes samma material hydraulisk kalkgrund som vid arbetet med putsfasaden i övrigt. Även här har murverket klätts in med ett hönsnät innan valven putsades. Under porten syns de två öppningarna i murverket. 9

PLÅTDETALJER PÅ MASUGNSFASAD LÄGET FÖRE RESTAURERING Befintliga plåtdetaljer på fasaden satt i vissa fall löst. Fotplåten var ursprungligen svartmålad liksom ståndskivor med undantag för ståndskivor mot Rostugnsbyggnaden som före restaureringen var omålade. Befintliga ståndskivor på den östra och den västra masugnsbyggnaden innan i ÅTGÄRDER Befintliga plåtdetaljer rengjordes genom torrblästring med fajalitsand innan målning. Lösa plåtdetaljer fästes. 1. Fotplåten (södra, östra och norra fasaden) avlägsnades innan den blästrades och behandlades med blymönja (2ggr) och sedan med linoljefärg (kulör: 1D-48 A) från Engwall och Claesson. 2. Plåtavtäckning, utkragande del av putsfasad på den norra och södra sidan har täckts med plåt. 6. Rör som sticker ur den putsade väggen har borstats med stålborste och roterande elborste och därefter målats med grafitlinoljefärg. 10

3 och 4. På den södra fasaden har flertalet detaljer klätts in med galvaniserad plåt, som brokonstruktion och I-balk (ska motverka att vatten tränger in i putsen). 5. Nya ståndskivor har monterats åt öster och söder (mot Rådstugan). Dessa har lämnats obehandlade. Mot Rostugnsbyggnaden åt väster och mot pulpettak åt väster har befintliga ståndskivor restaurerats. Ståndskivor mot Rostugnsbyggnadens tegeltak grundades med blymönja (2 ggr) och målades med linoljefärg (kulör: 1D-48 A) från Engwall och Claesson. Ståndskivor mot pulpettak åt väster målades med svart linoljefärg. 11

ENTRÉPARTI MOT SÖDER LÄGET FÖRE RESTAURERING Träportarna hade fuktskador och färgen flagnade. Portalen i gjutjärn hade omfattande rostskador invändigt. Gjutjärnet är målat utvändigt och obehandlat invändigt. ÅTGÄRDER Rostskador på gjutjärnet knackades bort med hammare, skrapades och borstades med en roterande eldriven borste. På de tre utvändiga sidorna målades gjutjärnet med blymönja (2 ggr) och sedan med grafit linoljefärg. Gjutjärnspelare målades med blymönja. Gjutjärnsport som har målats med grafitlinoljefärg och delar av träporten som har l t Den gjutna tröskeln under södra entrén till masugnen rensades från rost och rostskyddsmålades med Dinitrol 41 (2 ggr), under tröskel och under sidodörrarnas dörrblad monterades plåt för skydd och avledning av vatten (se bild på föregående sida). Kring dörröppningen finns stolpar av trä, den vänstra byttes ut. Träportarna med liggande panel lagades och ströks med tjära. 12

GÅNGBRYGGA MOT SÖDER LÄGET FÖRE RESTAURERING Virke var rötskadat och järnet var rostskadat. ÅTGÄRDER Rötskadat virke byttes ut. Träet borstades av med stålborste och dammades av. Träet målades med Roslagsmahogny som pigmenterats med kimrök. Järnet gjordes rent med hammare och borstades rent med en eldriven stålborste. Delar av ståldetaljerna blästrades med fajalitsand. Damm och smuts avlägsnades genom borstning och torkning. Därefter målades järnet med blymönja (1 ggr) och grafitlinoljefärg (2ggr). Gångbryggan har monterats bort. Underredet i stål har behandlats med blymönja. För gångbryggan tillverkades en ny bärande konstruktion i trä, i form av stolpverk som vilar på underliggande murade fasad. Befintligt horisontellt fyrkantsvirke som vilade i de två järnkrokarna (se bild åt höger) var rötskadat och byttes. Ett nytt fyrkantsvirke lades på en hylla i underliggande murverk och mellan dessa restes ett antal vertikala stolpar så att lasten från gångbryggan efter restaureringen förs ned på det understa fyrkantsvirket. Gångbryggan förankrades dessutom i gjutjärnsporten med två järnband. Före restaureringen vilade gångbron endast på dessa två järnkrokar. På bilden syns en konstruktion som lagts till för att förankra bron bättre. 13

FÖNSTER OCH LUCKOR Åt öster och söder är fönsterbågarna enkla och småspröjsade. På de norra och västra och södra fasaderna finns luckor i trä och plåt. Södra och västra fasaden. Östra och norra fasaden där fyra spröjsade bågar mot vägen har nytillverkats. LÄGET FÖRE RESTAURERING Färgskiktet på de spröjsade fönstren var sprucket och vittrat. De fyra fönsterbågarna på den östra fasaden hade före restaureringen en alltför grund infästning av glaset för att vara säker. Plåtluckorna på den norra fasaden var angripna av rost. 14

ÅTGÄRDER De fyra fönsterbågarna mot öst nytillverkades efter modell av övriga fönster på masugnsbyggnaden. De nytillverkade bågarnas djup ökades med 7 mm jämfört med befintliga. Övriga bågar reparerades och målades. Glas från befintliga fönsterbågar återanvändes och trasigt glas ersattes med kulturglas. Linoljekitt och stift användes. Fönsterbågarna och karmarna målas med linoljefärg (kulör: 1D-48 A) från Engwall och Claesson. Till samtliga fönster nytillverkades fönsterbleck som fästes i fönsterbågen. Fönsterbleck blästrades och grundmålades med blymönja (2ggr) och därefter med linoljefärg (2ggr) i samma kulör som bågar och karmar. På plåtluckor monterades ny plåt lika befintlig. Luckorna målades med blymönja (1ggr) och grafitlinoljefärg (2 ggr). Plåtlucka före och efter målning. Träluckor kompletterades och lösa delar spikades fast. Därefter tjärströks virket med tjära. 15

TAK LÄGET FÖRE RESTAURERING Den svarta färgen på masugnstaket i förzinkad stålplåt var flagnad och delvis rostat. Takplåten hade även ett antal hål. Masugnsbyggnadens tak och pulpettak. Taket innan det blästrades och målades på nytt. Till höger en detaljbild av taket innan restaureringen med färgflagor och rostangrepp. ÅTGÄRDER Taket tvättades med hetvatten och blästrades för att avlägsna färgflagor och rost. Till blästringen används fajalitsand. Innan grundningen av taket lagades fyra hål genom lödning. Även pulpettaket åt väster blästrades. Taket efter blästring. 16

Taket grundades med linoljebaserad blymönja och målades därefter med grafitlinoljefärg (2 ggr). Stålbalkar och plattjärn vid takfoten grundmålades med blymönja och med grafitlinoljefärg (2 ggr). Under takfoten monterades ett kycklingnät för att förhindra duvor från ett flyga in. Ovan: Grundbehandling med blymönja. Höger: Under takfoten monterades nät. Det nedre takfallet, pulpettak, på masugnskransens västra fasad klätt med sinuskorrugerad plåt grundades med en zinkfosfatgrundfärg och bemålades även det med grafitlinoljefärg. 17

2 RÅDSTUGAN NEDRE DELEN AV MASUGNEN Rådstugan ligger runt masugnsbyggnadens nedre del, åt norr, öst och väst. Byggnadsdelen har ett sadeltak åt öst och pulpettak åt norr och söder. Här tömdes slutprodukten av malmen: tackjärn och slagg. Tackjärnet formades till tackor i de sk. galtsängarna. FASAD Exteriört är fasaderna spritputsade och klädda med stående panel med läkt men med en vattbräda med liggande panel i nederkant. Träfasaden struken med röd slamfärg och spritputsen är vit. LÄGET FÖRE RESTAURERING I putsen fanns mindre skador och sprickor. Träpanelen hade skador i sina nedre delar och vissa brädor och läkt satt löst. ÅTGÄRDER Träpanelen borstades av och löst sittande brädor spikade fast. Trasiga delar som läkt och brädor har lagats och bytts. Fasaden har behandlats med Boracol 10 Rh prof och målats med falurödfärg standardkulör. Mellan nylagt tak och fasad åt söder kapas läkt som ligger över plåtbeslag. Ändträet målades. FÖNSTER OCH DÖRRAR Åt norr finns enkla fönster med spröjs målade i en rödbrun kulör. I övrigt finns i träfasaden fönsterluckor av trä som är tjärade. Svartmålade portar i fiskbensmönstrad panel. LÄGET FÖRE RESTAURERING Samtliga ytskikt av färg på fönster och portar var vittrat. ÅTGÄRDER Träluckor på den östra fasaden har bytts ut. De nya luckorna har sedan strukits med trätjära. Ovan: Fasad och fönsterluckor före restaurering. Höger: fasaden nymålad. 18

De fyra fönsterbågarna åt norr demonterades och renoverades på verkstad. Löst sittande färg skrapades och bågar och karmar målades med linoljefärg (kulör: 1D-48 A) från Engwall och Claesson. Portar monterades ned och har genomgått en allmän lagning och tillsyn på verkstad. Träskador har lagats och träet har renskrapats och målats med Roslagsmahogny. TAK LÄGET FÖRE RESTAURERING Samtliga takfall över Rådstugan var före restaureringen täckta med svartmålad sinuskorrugerad förzinkad stålplåt. Färgen var relativt sliten och plåtarna på det östra och södra takfallen var delvis deformerade vilket skapade en otät taktäckning. Takkonstruktionen åt öst och söder utgörs av stålbalkar som högben och plattjärn som åsar. Deformerad takplåt på det södra takfallet. Två meter av hammarbandet åt nordöst var rötskadat (se markering bilaga 6). 19

ÅTGÄRDER Plåttaket åt öst och söder demonterades tillsammans med åsarna av plattjärn. Rost på befintliga högbenen (stålbalkar) borstades med en stålborste. Befintliga högben och nya åsar på takfallen behandlades först med Dinitrol 41 och sedan med Dinitrol 4941. Plåten har plockats ned och balkar och l jä ä De nya åsarna har något större dimensioner än de befintliga (8x50 istället för 8x30) och ökades i antal. Mot öst ökas antalet till 22 st och mot kolhuset till 13 st plattjärn. Avståndet mellan åsarna minskades därför till ca 500 mm. Montering av nya plattjärn och ny takplåt. Vid det putsade partiet mot masugnen har infästning av hammarband, som högben av stål vilar på, förstärkts med bockade plåtjärn och skruv. 20

Taktäckningen på sadeltak åt öster och söder byttes ut mot ny lika befintlig, varmförzinkad sinuskorrugerad plåt. Plåten har monterats med skruv och mutter på undersidan av plattjärnen. Skruvskallarnas utförande utreddes och befintliga blybrickor har ersatts med gummibrickor. På sadeltaket monterades en nockplåt med skruv. Den nya taktäckningen är obehandlad. Skruvarnas nuvarande d Nya ståndskivor i galvaniserad plåt har monterats. Ståndskivorna monterades mot masugnskransen åt söder och öster. Mot Rostugnsbyggnadens östra fasad har också nya ståndskivor monterats. Vänster: Rådstugan kring den nedre delen av masugnen, fasad mot söder och öst. Markeringarna visar vilka takfall som har åtgärdats. Rådstugan kring den nedre delen av masugnen, takfall mot söder samt det östra sadeltaket 21

ÖVRIGT- JÄRNSKORSTEN LÄGET FÖRE RESTAURERING Rådstugans plåtskorsten, fäst på masugnsbyggnadens östra fasad, var innan restaurering rostig. ÅTGÄRDER Skorstenen högtryckstvättades, blästrades och grundades med linoljebaserad blymönja. Målades med grafitlinoljefärg. En huv tillverkades till skorsten och ett gallernät monterades under huven. Mot taket monterades en stos. Skorsten efter restaurering och stos monterad mot plåttak. RÅDSTUGANS INTERIÖR LÄGET FÖRE RESTAURERING I Rådstugan var förhållandena fuktiga och stora delar av markytan var täckt av dagvatten som läckte in. Den fuktiga miljön hade orsakat att bärande bjälkar var kraftigt rötskadade bland annat till malmbanan. Del av planritningen över hyttan som visar grop för granulering av masugnsslagg (1,) malmbanan (2) och träpe (x). Ringen markerar en rötskadad trästolpe. 22

ÅTGÄRDER Grop för granulering av masugnsslagg (1). Före restaureringen var gropen full med slamsediment, tegelskrot och vatten. Vattenfylld grav vid slaggvagnen (1). Rötskadad trästolpe. Fixpunkt + 10,0 ÅTGÄRDER För att skapa en torrare miljö i Rådstugan (och vid malmbanan) lades dränering ned bestående av dränerande (kokosslang) och täta ledningar (PVC). Befintlig dränering kompletterades med en V-formad dränering under galtsängar. Ledningen lades från malmbanan i väst till befintlig stamledning. Planritning över dräneringssträckning se bilaga 2. Ritning över dräneringen som lades in i Rådstugan. På bilden är fyndet (1) och brunnen/avlopp)(1) norr om 23

I det dike som schaktades för dräneringsledningen lades en geotextil ned för att svepas kring hela singelpaktet. Den ledning som lades ned är 75 mm och kring ledningen sveptes en geotextil. Dräneringsledningen lades i botten av diket och därefter fylldes på med singel (8-16 mm). Den sista decimetern av diket fylldes på med befintligt urschaktat material (se bilaga 3). Fynd i samband med schaktning. Nedläggning av dränering i Rådstugan. På bilden syns den geotextil som sveptes kringsingel och ledning I samband med schaktningen hittades en äldre konstruktion strax väster om slaggropen. Se ritning på föregående sida samt bilaga 4. Konstruktionen kunde bevaras genom att dräneringen lades under denna. Dräneringsledningen kopplades ihop med den befintliga ledningen strax utanför entrén. Se ritning på föregående sida samt bilaga 5. Här placerades en ny brunn som både tar hand om dagvatten från tak och dränering. (jfr foto på sida 43). På grund av att marken lutar in mot Rådstuguväggen lades dräneringsledningar längs väggen. Ledningarna kopplades till brunnen. Utanför Rådstugan kopplades dräneringsledningen ihop med övriga ledningar. 24

Gropen för granulering av masugnsslagg (se x- markering sid. 22) tömdes på vatten och det understa massorna schaktades ur. Vid gropen för granulering av masugnsslagg ersattes en rötskadad träpelare i hörnet med en ny (se även bilaga 6). Trästolpe utbytt. Galtsängarna lyftes upp, de mittersta kompletteras med grus så att de höjdes 100 mm. 25

3 ROSTUGNSBYGGNADEN OCH WESTMANSKA ROSTUGNEN Rostugnsbyggnaden ligger i hyttbyggnadens sydvästra del. Byggnadsdelen inrymmer den äldre Westmanska rostugnen och en nyare rostnings- och sintringsanläggning som ersatte den äldre rostugnen under 1920-talet. Den Westmanska rostugnen är 9 meter hög varav en stor del sticker upp ovan tak i form av en tegelskorsten. Inom rostugnsbyggnaden finns spårbundna transportsystem, sk. malmbana med malmhundar som är benämningen på vagnarna. De södra och västra fasaderna mot hyttbacken. FASAD Fasaden består till största delen av locklistpanel målad med röd slamfärg. På byggnadens västra fasad är även en del pannsinterugnen synlig i form av ett murat väggparti i tegel och slaggsten. Väggpartiet är förstärkt med järnvägsräls och gjutjärnsröret är kopplat till pannsinterugnen. LÄGET FÖRE RESTAURERING Nederdelen av träpanelen var på mer utsatta sidor, som mot ån, i ett sådant skick att de behövde bytas. Den västra väggen var väldigt ostadig och hade ingen förankring mot grunden. Det murade partiet mot ån hade fukt- och frostskador i stenar så väl som fogar. Järndetaljerna var också det starkt påverkade av de fuktiga förhållandena och var angripna av rost. Murat parti före i 26

ÅTGÄRDER Träfasad Panel och lister med rötskador byttes mot lika befintligt. Den nedersta delen av panelen var i så dåligt skick att hela panelen på hela den västra fasaden kapades av och ersattes med liggande panel samt en vattlist. Hela fasaden målades med falurödfärg. På det utskjutande väggpartiet byttes även takpappen. För att förankra gavelväggen mot bäcken grävdes för 5 stycken armerade plintar. Efter gjutning schaktades massorna tillbaka kring de nygjutna pålarna. Interiör bild på de gjutna plintarna som förankrat den västra fasaden. Murat väggparti På det murade partiet rengjordes fogarna noggrant genom urkratsning och spolades rent. Frostskadat tegel och slaggsten ersattes med nytt, lika befintligt från Bältarbo tegelbruk. Skadade slaggblock reparerades med kalkbruk. Till fogning användes hydrauliskt kalkgrund från Optiroc. Rost avlägsnades från smide och gjutjärnsdetaljer genom knackning, skrapning och med eldriven stålborste. Rostskyddsmålning med linoljebaserad blymönja och därefter målas med svart linoljefärg (kulör:1a-98) från Engwall och Claesson. 27

Det murade partiet omfogades och kompletterades lika befintligt. ståldetaljer grundmålades med blymönja. FÖNSTER OCH DÖRRAR LÄGET FÖRE RESTAURERING Fönstren hade trasiga glas och vittrat färgskikt. Ytskiktet på dörrarna var vittrat. ÅTGÄRDER Fyra fönsterbågar demonterades och renoverades på verkstad. Trasigt glas och kitt avlägsnades med kittlampa och färgrester sandpapprades bort. Helt glas återanvändes och i övrigt kompletterades med nytt valsat glas sk. kulturglas. Linoljekitt och stift användes. Fönstren målades sedan med linoljefärg (kulör: 1D 48 A) från Engwall och Claesson. Luckor och trädörrar tjärades. Hyllan av slaggsten under dörr till sinterpannan täcktes med ny galvaniserad plåt. Ny plåttäckning på Rostugnsbyggnadens södra fasad. 28

TAK Rostugnsbyggnaden har ett sadeltak som är valmat åt väst och klätt med tvåkupigt lertegel. LÄGET FÖRE RESTAURERING Ett antal tegelpannor var skadade och vissa hade dålig passform. Inträngande vatten hade skadat det befintliga underlagstaket av horisontella brädor som endast var klätt med träfiberboard, som ej var oljehärdad. Från insidan fanns synliga rötskador och svampangrepp i takpanelen. Träfiberboarden som täckte underlagstaket på Rostugnsbyggnaden Stora delar av underlagstaket var rötskadat på det södra takfallet. ÅTGÄRDER Tegeltaket demonterades och läkt samt fiberboard revs ned. På grund av vattenskadorna i underlagstaket hade även några högben i takstolarna drabbats av rötskador vilket föranledde att de byttes mot nya (se kap. Interiör Rostugnsbyggnad ). Det rötskadade delarna av underlagstaket kompletterades. Störst kompletteringar krävdes på det södra takfallet närmast masugnskransen. Här byttes underlagstaket i princip ända från nocken och ned fram till rostugnen men även stora delar av 29

det norra takfallet invid Rådstugan byttes. Svamp- och rötangrepp behandlades med fungiciddödande medel (Boracol 10 h Prof.). På den södra sidan av rostugnen byttes ett rötskadat hammarband. Mot söder ersattes ett hammarband intill Westmanska rostugnen som var skadat. På bilden nedan syns även det utbytta underlagstaket. Ovanpå det nya underlagstaket lades en oljehärdad masonite (3,2 mm), istället för den befintliga träfiberboarden. Ovanpå masoniten en underlagspapp (YAP 2500). Båda takfallen lades om med befintligt tvåkupigt lertegel och kompletterades med begagnade takpannor. De befintliga nockpannorna byttes ut mot nya nockplåtar som blästrades och målades med linoljefärg från Engwall och Claesson (kulör: 1D-48 A). Skadade fotbräder, vindskivor och vattbräder byttes ut och målades med faluröd standardkulör. Fotoch vinkelplåtar till rostugnstak blästrades och målades med linoljefärg från Engwall och Claesson (kulör: 1D-48 A). Befintliga fotplåtar mot masugnskransen behölls och behandlades likt föregående. 30

INTERIÖR ROSTUGNSBYGGNAD LÄGET FÖRE RESTAURERING En del pelare, bärlinor och stödben i Rådstugan/rostugnen var rötskadade och behövde bytas. Dessutom hade takkonstruktionen på det södra takfallet kraftiga rötskador på grund av otät taktäckning. En av bärlinorna i rostugnsbyggnadens nordöstra del. ÅTGÄRDER Takkonstruktionen på det södra takfallet var i dåligt skick och här byttes bland annat hanbjälkar och sju stycken högben. Ritning över den södra delen av hyttbyggnaden: Takstolarna är numrerade enligt ritningen ovan. Åtgärder som genomfördes är enligt nedan: 1. högben 2. högben 3. högben 4. högben, hanbjälke 5. högben 6. - 7. högben, sträva 8. högben, sträva 31

Ett nytt underlagstak samt ett flertal nya takstolar på det södra takfallet. Dessutom har en bärlina intill rostugnen förstärkts. Nya strävor i Rostugnsbyggnadens sydöstra del. Fotografiet taget mot Masugnskransens västra sida. På den sydöstra sidan av rostugnen har en bärlina förstärkts (se bild åt vänster). Förstärkning vid rostugn. I den södra delen av Rostugnsbyggnaden nära masugnskransen har en liggande stolpe kompletterats. 32

Takstolskonstruktion, plattform på den norra sidan av rostugnspipan i tak, förstärktes en bjälke genom upphängning i takstol med hjälp av två plattjärns gafflar (se bild åt vänster). Förstärkning av takstol på den norra sidan av rostugn I den nordöstra delen av Rostugnsbyggnaden mot Rådstugan har flertalet nya bärlinor tillkommit och ett antal pelare har förstärkts genom påbultning. Ovanpå tre av de nya bärlinorna har ett nytt golv tillkommit (se bilaga 6). Sett från marknivå har ett nytt golv lagts och tre horisontella fyrkantsvirken har bytts ut. På det andra våningsplanet (ovanför det nylagda golvet) har en skadad bärlina bytts ut. Bärlinan fanns mellan malmkross och granulerigsbad i höjd med rostugnens golv. Dessutom har pelare förstärkts genom påbultning av fyrkantsvirke och strävor. 33

Den streckade markeringen visar den utbytta bärlinan från olika vinklar. Samma vy som på den vänstra bilden sett mot nordväst. Även här syns den utbytta bärlinan samt förstärkning av ytterligare en bärlina med fyrkantsvirke och en snedsträva. Vy mot nordöst. Här syns den utbytta bärlinan i bakgrunden (streckad markering). En snedställd sträva stödjer samt en stolpe som bultats från två håll. Bärlinan sett från ytterligare ett perspektiv mot söder. Åt vänster är bärlinan förankrad i masugnens murverk i det nordvästra hörnet. Bärlinans fästning i murverk i masugnens nordvästra hörn. 34

I Rostugnsbyggnadens nordöstra del har dessutom ett hammarband vid Masugnskransens västra del bytts ut. På bilden är samma bärlina markerad som på föregående sida. Överst i bild syns ett hammarband som är utbytt och intill en ny trälucka. Bjälke i Rostugnsbyggnaden som var skadad. DRÄNERING VID MALMBANA LÄGET FÖRE RESTAURERING Före restaureringen var markytan under malmbanan för malmhund täckt av inläckande dagvatten och rötskadorna på träkonstruktionen var kraftiga. ÅTGÄRDER Vattnet vid malmbanan länspumpades och det rötskadade virket i konstruktionen behandlades med fungiciddödande medel (Boracol 20). Dessutom lades en dränering ned med utgångspunkt från malmbanan (se kap. Interiör Rådstugan, sid. 22). Marken under malmbanan har torrlagts genom dränering. 35

STOFTAVSKILJAREN Stoftavskiljaren finns i den södra delen av Rostugnsbyggnaden, i anslutning till pannsinterverket. I pannsinterverket tömdes en blandning av kol, slig, kalkpulver och vatten. Glödande kol ströddes över massan och med hjälp av en fläkt skapades ett undertryck som sög ned kolen genom massan och sintrade ihop den till en stor kaka. Den drygt 8 meter långa stoftavskiljaren ligger mellan fläkten och pannsinterverket. På grund av stoftavskiljarens längd hinner trycket i denna sjunka vilket gör att stoffet från pannsinterverket faller till marken inne i stoftavskiljaren istället för att dras igenom fläkten och slita ut den i förtid. Stoftavskiljaren vilar på en betongsula och är murad med stortegel. Överdelen är utformad som ett valv. Murverket är förstärkt med en längsgående I-balk samt vertikala smidesjärn som sitter med 1,3 m mellanrum utmed långsidorna. Smidesjärnen hålls ihop med dragjärn över valvbågen. LÄGET FÖRE RESTAURERING Innan restaureringen var stoftavskiljaren i dåligt skick. Teglet var söndervittrat och cementbruket hade nått pulverform. De sju vertikala smidesjärnen var kraftigt rostangripna. Den längsgående I-balken hade gått sönder vilket orsakat att det välvda taket fallit in. Slig på golvet inne i stoftavskiljaren drog till sig fukt som överfördes till murverket. ÅTGÄRDER I och med stoftavskiljarens dåliga kondition gjordes en rekonstruktion, lika ursprungligt utförande. En noggrann dokumentation och uppmätning gjordes därför av en student från K4-utbildning i Sala/Västerås (se dokumentation från 01-10-09). Innan rivningen fixerades järnröret som leder från hyttbacken genom väggen till stoftavskiljaren och likaså järnröret från fläkten till stoftavskiljaren. Mur- och putsarbeten Den befintliga betongsulan behölls men den gamla finsatsen av betong bilades bort. Innan pågjutning av en ny finsats dammsögs betongsulan ren. Ovanpå den nygjutna betongytan lades underlagspapp (YAP 2500) med klisterkant i två lager som en fuktspärr mot murverket. Stoftavskiljaren i sitt befintliga skick före rekonstruktion. Finsats nygjuten och underlagspapp 36

Stoftavskiljarens grund med underlagspappen utmarkerad under storteglet. Golv och väggar i stoftavskiljaren murades upp igen med stortegel (29x14x7,5 cm) från Bältarbo tegelbruk. Putsprover gjordes på befintlig puts- och murbruk. Provresultat: 1. invändigt putsbruk, cementbruk (kornstorlek 0-3 mm) motsvarande ett moderat A-bruk 2. murbruk i form av kalkbruk (kornstorlek 0-4 mm), motsvarande gamla 1:1 kalkbruk 3. utvändigt putsbruk i form av KC-bruk, motsvarande ett B-bruk. Invändigt putsades stoftavskiljaren med Serp 101 utstockningsbruk A och utvändigt med Serpo 133 putsbruk Hand. Valvet murades med restaureringskalkbruk. Ca 30 cm nedanför väggens övre kant murades längsgående T-järn in. För att kunna mura upp valvet byggdes en träform. De två sista varven på väggen murades över valvet och i mötet mellan valv och vägg gjordes en utfyllnadsmurning där en plan yta av finbetong gjöts, lika befintligt utförande. På puts/betong målades med en Primer. Samtliga ytor målades med varm asfalt. Ett trävalv tillverkades för uppmurning av valv. På bilden syns även I-balkens ena yta. 37

Järndetaljer Järndetaljer tillhörande stoftavskiljaren hade rostangrepp. Det längsgående T-järnet ersattes med en ny likt ursprungligt utförande. Övriga smidesjärn riktades, lagades och rengjordes från rost genom knackning och borstning. Smidesjärnen grundmålades med blymönja (2 ggr) och målades därefter 2 ggr med linoljefärg (kulör: 1A-98) från Engwall och Claesson. Smidesjärnen murades fast i bakkant av grundmur för att hålla ihop väggarna. Även de två stora rören som ansluter till stoftavskiljaren knackades och borstades rena från rost och behandlades därefter med Dinitrol. Behandlingen skedde ca 1 m ut från stoftavskiljaren. Vertikalt järnrör och dragjärn synligt. Samtliga ytor har Behandlats med varm asfalt. 38

WESTMANSKA ROSTUGNEN - SKORSTEN LÄGET FÖRE RESTAURERING Skorstenens murverk hade stora vittringsskador. Skadorna var störst åt sydost och orsakade av fukt och frost. Järnband uppvisade kraftiga korrosionsskador. Även järndetaljer som järnband, fotplåt m.m har varit utsatta för fukt och hade rostangrepp som behövde åtgärdas. Skorstenen före restaurering. ÅTGÄRDER Samtliga ytor tvättades rena med hett vatten. Det frostsprängda teglet bilades bort och löst fogbruk avlägsnades. Bortbilade bitar ersattes med nytt hårdbränt tegel från Bältarbo tegelbruk. Tegelstenarna murades med avtryck från metallduk inåt så att det ej är synligt. Till de nya fogarna har använts hydrauliskt kalkbruk från Optiroc. Lagningar av murverket i rostugnspipan har även skett precis under taket. Löst fogbruk och vittrad sten avlägsnades. Rostangrepp på järnband och övriga detaljer som skyddstäckningen och hättan mellan skorstenens smalare och bredare del av järn har knackats och borstats bort med en eldriven borste. Innan ytbehandling har även järndetaljerna dammsugits rena från damm. Samtliga järnytor grundmålades med blymönja (2 ggr) och därefter med grafitlinoljefärg. 39

Luckorna till rostugnen har lagats och justerats. Luckorna ströks med tjära som pigmenterats med kimrök. Skorstenen efter restaurering. 4 BLÅSMASKIN-, ÅNGPANNE- OCH KRAFTVERKSBYGGNAD Blåsmaskin-, ångpanne- och kraftverksbyggnaden ligger i hyttbyggnadens nordöstra del och innehåller olika typer av kraftkällor som använts under järnframställningen. Byggnaden inrymmer ett källarutrymme samt ett våningsplan med blåsmaskins-, ångpanne- och kraftverksrum. De två blåsmaskinerna installerades 1897 och drevs troligen ursprungligen av en ångmaskin och därefter med elektricitet. Blåsmaskinerna gav tryck till processluften till hyttan. Ångpannan installerades 1944. FÖNSTER OCH DÖRRAR LÄGET FÖRE RESTAURERING Kraftverksbyggnaden har spröjsade fönsterbågar med trasigt glas och flagnande färgskikt. Dörrar med masonite och överljus. ÅTGÄRDER Samtliga 10 fönsterbågar demonteras och renoveras. Trasigt glas avlägsnades med hjälp av en kittlampa. Den befintliga färgen skrapades och sandpapprades bort. Skadade delar ihoplimmas samt eller ersattes med nytt virke. Befintligt helt glas har återanvänts och nytt glas i form av maskinvalsat sk. kulturglas har använts. Äkta linoljekitt används. Med samma färg på bågar och karmar blåsmaskin och rostugn mot bäck (kulör: 7C-GN 83). Även dörrar med tillhörande överljus renoveras, på liknande sätt som övriga fönster, inne på verkstad. Samtliga överljus samt de två dörrarna mot öster målas med linoljefärg (kulör: 7C-GN 83) från Engwall och Claesson. Mot bäcken har en ny bräddörr monterats och tjärats. 40

En av de restaurerade dörrarna mot nordöst med överljus Nytillverkad dörr och fönster mot bäcken. INTERIÖR BLÅSMASKIN-, ÅNGPANNE- OCH KRAFTVERKSBYGGNAD KÄLLARUTRYMMEN LÄGET FÖRE RESTAURERING Källarutrymmena under ångmaskinen ligger lägst inom hyttbyggnaden och har var före restaureringen problem med stående vatten, upp till 0,5 m. Vattnet orsakade även problem med rötskador i träbjälklag. ÅTGÄRDER Försök gjordes att länspumpa utrymmet vilket dock inte nådde eftersträvade mål, och utrymmet fylldes snabbt med vatten igen. TAKSTOLAR OVANFÖR BLÅSMASKIN LÄGET FÖRE RESTAURERING Före restaureringsarbetet var tre stödben placerade på Blåsmaskinen (se bild). ÅTGÄRDER Stödbenen demonterades och ersattes med tre nya takstolar som tillverks som fackverkstakstolar. Takkonstruktion ovanför Blåsmaskin före restaurering. 41

Den horisontella bärlinan har tillkommit i och med de nya takstolarna. 5 PERSONALUTRYMMEN Stolpe som bär bärlina (streckad markering) fanns före restaureringen. Bärlinan har kompletterats (heldragen markering) Personalutrymmena ligger i västra delen av hyttbyggnaden och ansluter till Rostugnsbyggnadens södra del. GJUTHUSVÄGG Väggen är i huvudsak uppförd i sk. gjuthusteknik, murad med såväl slaggtegel, slaggflis som lertegelsten. Den kröntes dessutom av en pågjutning av betong. Murverket var murat med kalkbruk och det hade ett flertal cementförstärkningar/lagningar. LÄGET FÖRE RESTAURERING Murverket hade skador i form av sprickor, bortvittrat bruk och ett flertal sönderspruckna och utfallna slaggtegelblock på grund av kraftiga fukt- och frostskador. Väggen bedömdes vara i så dåligt skick att den måste rivas ned för att muras upp på nytt. Hösten innan restaureringen av väggen var planerad att påbörjas rasade kantskoningen till den tätt förbipasserande bäcken samman, vilket måste åtgärdas innan arbetena med väggen kunde ta vid (se även del rapportdel Stenarbeten vid hyttan ). 42 Väggen före d t i

I väggen fanns olika järn- och trädetaljer med okänd funktion inmurade. Samtliga dessa har återinmurats på ursprunglig l ÅTGÄRDER Innan arbetena var rasrisken stor och arbetena inleddes därför med etableringsarbete av väggen och stämpning av bjälklag och den takstolskonstruktion som vilade på väggen. Innan demontering uppmättes och dokumenterades väggen noggrant med detaljer o dyl. Det kunde inte med säkerhet fastställas huruvida den del av väggen som var murad med slaggflis hade murats med gjutteknik eller genom att stenarna lagts på plats i bruk utan stöd av formsidor. Vid återuppförandet av väggen valdes att testa att mura med gjutteknik, dvs. med stöd av formsidor. Vid återuppförandet valdes att förstärka grundläggningen genom att gjuta en betongsula på de ursprungliga grundstenarna. På betongsulan lades asfalt och papp. Arbetsteknik och utformning av formsidor m.m. utvecklades experimentellt under arbetenas gång. Formsidorna gjordes ca 60 cm höga (det är vad man når med armen när slaggstenarna skall läggas på plats) och de vilar på och hålls samman med genomgående rundvirke (ca 2 tum grovt). På de utstickande delarna av det genomgående rundvirket lades gångplank. 43

För att kunna hantera de tunga slaggtegelblocken konstruerades en liten elektrisk kran. Slutresultat. Väggen kompletterades med hängrännor med utkastare som förde ut vattnet till ån. 44

ÖVRIGT TAKAVVATTNINGSSYSTEM LÄGET FÖRE RESTAURERING Befintliga hängrännor och stuprör var underdimensionerade för hyttbyggnaden som helhet, såväl bredd som upphängningsanordning. Dessutom var rännorna deformerade. Rådstugans östra fasad med hängrännor och stuprör före restaureringen. ÅTGÄRDER Det nya takavvattningssystemet anpassades till hyttbyggnadens storlek. De befintliga hängrännorna och stuprören demonterades och nya hängrännor, rännkrokar och stuprör av varmförzinkad stålplåt monterades. Hängrännor monterades på Rådstugans norra och delar av den östra fasaden och fortsätter på kraftverksbyggnadens östra sida. 45

Nya hängrännor monterades på Rostugnsbyggnadens södra, västra och norra fasad samt på gjuthusväggen åt norr. På gjuthusväggen kompletterades rännorna med utkastare mot bäcken. De nya stuprören har skarpa vinklar och monterades upp på runt hyttbyggnaden. På det nordöstra hörnet av Rådstugan kopplades ett nytt stuprör till den befintliga dagvattenledningen (jämför med foto ovan på utförandet före restaurering). Utanför Rådstugan mot norr har omkoppling av dagvattenledningar och dräneringsledningar vid fördelsbrunn skett (se bilaga 5). Ett nytt stuprör har kopplats till den befintliga dagvattenledningen. MARKARBETEN KRING HYTTAN FÖRE RESTAURERING Problem med fuktiga markförhållanden invid hyttan och avrinning från stuprör hade ingenstans att ta vägen. ÅTGÄRD På den södra och västra sidan om Rostugnsbyggnaden har betonghålrännor lagts ut som för ut vatten till bäcken. Betonghålrännor som håller marken kring den västra delen av hyttbyggnaden torr. 46

MATERIAL Material till rekonstruktion av gjuthusvägg: Slaggstensflis från den ursprungliga väggen återanvändes så långt den räckte och kompletterades med bitar av trasiga slaggtegelblock. De slaggtegel som kunde demonteras utan att de gick sönder har återanvänts. Trasiga har ersatts med slaggtegel som hittades i en raserad byggnad i närheten av Bångbro i Ljusnarsbergs socken. Maskinslaget stortegel (75x140x290) från Bältarbo tegelbruk, Hedemora Bruk till slaggflis och slaggtegel: Optiroc Serpo 109 Hydraul kalkgrund. Brukssammansättning: KKh 10/90/500 (10 delar luftkalkbruk och 90 delar hydrauliskt kalkbruk och 500 delar ballast i form av krossad dolomit). Bruk till lertegel: Optiroc Serpo 148 Hydraul kalkgrund. Brukssammansättning: KKh 40/60/500 (40 delar luftkalkbruk och 60 delar hydrauliskt kalkbruk och 500 delar ballast i form av krossad dolomit). Samtliga järn- och trädetaljer som var inmurade i den ursprungliga väggen har återmonterats i den nyuppförda. Betong: Armerad betong, kvalitet K40 Murare: Krister Tikkala och Ernad Besic med Anders Karlsson som arbetsledare samtliga anställda av Stiftelsen NJOV. På bilderna syns murarna Krister Tikkala och Ernad Besic samt snickaren Rune Malm. Måleriarbeten: Protect Rostskydd Oljemönja (volymtorrhalt 79 %), Alcro Färg Protect rostskydd zinkfosfatprimer (volymtorrhalt ca 50 %), Alcro Färg Lin Grafitfärg, Tikkuri AB Roslagsmahogny (lika delar linolja, tjära och T-röd) Plomb Mönja O, Beckers Färg LASOL linoljefärg, Engwall och Claesson Äkta Falu Rödfärg, AB Rötmotaverken Äkta svensk vattenfri trätjära TA-special, Skogens Kol Putsarbeten på masugn: Serpo 109, hydraulisk kalkgrund, (Kkh 10/90/500) Optiroc Serpo 148, hydraulisk kalkbruk, (Kkh 40/60/500) Optiroc Cementputs A, från Finja Concept Övriga putsarbeten: Kalkbruk E (innehåller släckt murkalk E), Finja Concept även Serpo 109 och Serpo 148, hydraulisk kalkgrund respektive kalkbruk, Optiroc Rostskydd och impregnering: Dinitrol 41 och Dinitrol 4941 Boracol 20 och Boracol 10 rh prof., Svenska Reimpregnerings AB COBRA Stoftavskiljare: Serpo 101 utstockningsbruk A (putsning invändigt) Serpo 133 putsbruk B Hand (putsning utvändigt) Restaureringskalkbruk 1:1, Pewab Icolux primer, Icopal Varm asfalt, klister bitumen io 95/35, Icopal Övrigt: Linoljekitt från Åffa Takplåt från POKAB Plåtslageri AB 47

Oljehärdad masonite (karlit oljehärdad) från Karlit AB Microflex Icopal base 310 P, YAP 2500, Icopal Takavvattningssystem från AB SIBA-Verken ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Fastighetsbeteckning: Gamla Pershyttan 4:19 Socken: Nora Fastighetsägare: Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnväg, NJOV Skyddsform: Området är av riksintresse för kulturmiljövården (Pershyttan T32, Örebro län). Entreprenör: Eknors bygg med byggledare Anders Karlsson, underentreprenörer: Östmans plåtslageri AB, schaktarbeten Sundström Gräv och Schakt, Teknisk Målerikonsult Sven-Olof Hjort Projektering: Bjerking Ingenjörsbyrå AB uppdrag nr.: 20 400:1 (98-10-30) Tidpunkt för arbetenas utförande: 1999-2002 Fotografier: Anders Karlsson, Eknors bygg, Jonas Jansson och Linda Gustafsson, länsstyrelsen Övrigt: Påttak på masugn teknisk statusbesiktning samt Plåttak på masugn ommålning av plåttak rapporter av Sven-Olof Hjort, problemlösare i måleritekniska frågor. Pershyttan - presentation, dokumentation och arbetsbeskrivning berörande stoftavskiljare till pannsinterugn, Peter Enquist (01-10-09) Projektering av Bjerking Ingenjörsbyrå AB restaurerings och underhållsarbeten, uppdrag nr 20 400:1. 48

BILAGOR 1-6 49

BILAGA 1 Hyttbyggnadens olika delar

BILAGA 2 BILAGA 3

BILAGA 4 BILAGA 5 52

BILAGA 6 Interiöra åtgärder i rostugns- och masugnsbyggnad: 1. Utbyte av takstolar och underlagstak i den södra delen av Rostugnsbyggnaden. 2. Förstärkning och komplettering av bärlinor och stolpar mellan Rostugnsbyggnad och Rådstuga. 3. Förstärkning av bjälke i takstolskonstruktion. 4. Byte av 2 meter av hammarband i Rådstugans nordöstra del. 5. Vägg mot bäck har förankrats med 5 gjutna plintar. 6. Utbytt hammarband. x. Utbytt trästolpe mellan grop för granulering av masugnsslagg och malmbana. y. Förstärkt pelare (genom bultning). 53

.