Teneriffa Gomera 2009 10 16 2009 11 23
Våran plan är att få båten i ordning inför atlanten när vi ligger i Santa Cruzé på Teneriffa. Vi har en lista med lite saker som skall göras och köpas. Vi har även tänkt att göra första bunkringen av torrvaror och konserver här. Det vi lärde oss var att när man skall köpa eller fixa något specifikt i Spanien tar det mycket tid. Den vanliga rutten börjar med att vi fick en rekommendation ifrån Marina kontoret. Vi traskar dit glada i hågen och efter en del förklarande förstår personen i bakom disken i butiken vad vi vill och säger att de inte har det vi söker. Men det finns en annan butik som skall det vi söker. Så vi traskar dit, samma procedur igen och samma svar att de inte har det vi söker men det finns ett annat ställe som skall ha prylen. Nu börjar man bli lätt irriterad och går vidare till det nya stället och kör samma procedur igen för tredje gången och får samma svar att de inte har de vi söker. Men den gången skickar de oss till första stället där vi var. Detta är väldigt typiskt här, om man inte har eller förstår så skicka vidare problemet till nästa säljare. Det slutade med att vi gick på magkänsla och fick tag i det mesta på listan, men det tar mycket tid. Vart skall vi nu? Vi hittade guldet tillslut. Carrefour matvarubutikernas mecka
Självklart var det inte bara elände de 10dygnen som vi låg i Santa Cruzé. Staden är inte så vacker men den har sin fina sidor och några äldre kvarter som är vackra. Vi hittade även IKEA igen vilket var bra då vi behövde lite plastlådor att bunkra i samt diskborstar och lite annat smått och gott. Kabel till den handburna GPS n tillverkad. Det bästa med Carrefuor var att de körde ut varorna till båten för 5. Det var lyxigt.
Efter 10 nätter i Santa Cruzé fick vi nog och seglade ner efter kusten till Galletas där Bonnie of Stockholm låg. Det var inte mycket båt eftersom Marinan är relativt ny endast 2år och pilotböckerna är inte uppdaterade. Galletas är en mycket trevlig liten stad med inga turistiga hotell. Här forsätter vi fixa med båten men i ett något lugnare tempo, blir en heldel bad och slappande också. Vyn från våran sittbrunn, inte fy skam om man får säga det själv.
När vi ligger i Galletas får vi även besök av Helenas föräldrar som passar på att ta en semester under novemberlovet. Mycket roligt att få träffa dem igen. Vi tar spenderar 3nätter i deras lägenhet, kändes lite speciellt att sova på en riktig madrass igen men skönt. Vi hyr en bil för att ta oss upp till Teide och se lite mera av Teneriffa. Helena sitter spänd inför resan. Rolf är chauffören och Lisbeth den säkra kartläsare som skall guida oss upp de slingriga vägarna till Teide Vem skulle tro att det växte tall på Kanarieöarna om man inte hade bild bevis.
Det gäller att hålla blodsockret och koffein halten på rätt nivå annars blir det otrevligt i bilen. Många utkiksplaster var det att stanna på innan vi kom upp till toppen. Grönt konstigt berg.
Droskan som tog oss runt Teneriffa På norr sidan Teide kommer vi in i dimman, med sin speciella skog med skägg. Tillslut kom vi ner till Puerto Cruzé som var Teneriffas gamla huvudstad. Är äter vi lunch också. In loppet till Puerto Cruzé hamn vid lågvatten. Här skulle inte jag gå in i vilket fall.
Vi tar oss tillbaka till Los Americas igen och på vägen kollar vi in Los Gigantes som är den enda hamnen på västsidan av Teneriffa. Verkar som en trevlig men liten Marina men med otroligt fin utsikt. Vin gårdar på Teneriffas nordvästra del. Marinan i Los Gigantes
Helenas föräldrar mönstrar på Mare och vi seglar över till ön La Gomera som ligger ca 30nm väst om Teneriffa. Vi får en toppen segling med 5 7m/s i ryggen och gör ca 4knop. Vi har även turen att få se valar två gånger. Första gången en bit bort svårt att säga vilken sort det var men det var större djur, andra gången kommer en större flock med grindvalar och simmar förbi oss på nära håll. Ovan: Innan vi lämnar Las Galletas besöker vi deras fina fiskmarknad och köper tonfisk till kvällens grillning. Under: Gomera, något täckt i moln.
Väl på Gomera hyr vi en bil och tar oss upp i bergen. Ön är känd för sin speciella natur som skiljer sig ifrån de andra Kanariska öarna. Ön är mycket grönare då den får mycket mera vatten pga. dess bergsformationer som inte är av vulkanisktursprung utan av förkastningar. Det ligger byar som odlar över allt i bergen. Finns även många maffiga needels berg lite över allt.
Efter ha åkt på några riktigt små och slingriga vägare så kommer vi fram till en by som heter El Cedre som ligger på 1000m höjd. Här finns det ett fik som serverar lunch och som tilltugghardenenotrolig vy. Som ni serpå bildenärde alldelshänförda hänförda.
Vi slingrar oss upp igen för skojarvägarna och åker vidare Vi slingrar oss upp igen för skojarvägarna och åker vidare. Vägen går up på toppen av åsarna så utsikten är otrolig. Vi hade också tur med vädret har vi förstått i efterhand, normalt sett brukar bergen vara täckta med moln.
Det finns en speciell skog som växer på Gomera som kallas för green wood då den är alldels grön av mossan som växer på stammen. Det är det inte träd heller utan stora enbuskar som bildar skog. Dessa skogar täcker stora delar av en nationalpark som är mitt på ön. Mycket vackert var det i vilket fall.
Från en annan utkiksplats kunde vi se hela vägen till La Palma som är den nordligaste och västligaste av öarna Vi slingrar oss ner till vatten ytan igen efter att ha varit på 1400m höjd. Målet är Valle Granrey som skall ha fina stränder att bada på. Stranden var fin men mycket svall så det var lite utmaning att bada.
Sista stoppet för dagen innan vi åkte tillbaka till San Sebastian och båten igen. Vi skulle hinna mata muränan innan det blev för mörkt också. Dagen efter åkte Helenas föräldrar tillbaka till Teneriffa igen, men det var mycket trevligt att få lite besök
Mamma, Pappa Förr oss som är kvar går livet vidare i sitt lugna tempo. Våran värld sträcker sig sällan längre än hamnen och dess murrar. Ibland tar vi en promenad för att kolla in San Sebastian. Vi gör båten klar för atlanten och fixar det sista på listan. Vi bråkar en del med svenska posten och tullen, men det är så tråkigt så det går vi inte in på nu. Vi väntar in ett besök till innan vi skall gå och det är Tobbes syster + man som är på sin bröllopsresa.
Familjen Wärre kommer lätt trötta efter en hektisk period innan de kom till hotell Mare. Efter som vi har blivit sådana fann av Gomera tvingar vi ut dem på en bil safari. Denna gånge som vi besöker El Cedre är vädret något sämre än förra gången. Men det är lugnt då de har tänt brasan. Känns lite som att vara i fjällen. (ngt vi saknar ibland!)
Lite pussbilder skall man ju ha på smekmånaden! Efter regn kommer solsken., vi tar turen vidare till Valle Granrey för lite bad i vågorna. När man inte har något mortel får man använda sin fantasi för att göra Mojito. P.S. Foten tillhör Tobias.
Detta är effekten av lite Mojito Vi tar en sväng med båten och hoppas på att kunna segla lite men vinden visar sig med sin frånvaro. Men fördelen är att det är mindre dyning och vi kan ankra bada och äta lite lunch i en fin lite vik ca 40min ifrån hamnen.
Familjen Wärre gör det de är bäst på; hjälper oss med att göra förberedelserna inför segling till atlanten. Även lite slappning med boken är tillåtet ibland. Sista kvällen med gänget innan vi skall ge oss av på den stora atlanten. Vi fick säkert i oss en hel ko under middagen tillsammans. Mycket gott! (undra när det blir nästa gång.) Dagen efter var det fullt liv med att bunkar det sista och stuva om båten.
Detta är det sista som ni kommer att få se av Europa för nu bär det av mot varmare bredgrader igen. Målet är Tobago eller mer precist man o warbay. Resan borde ta oss 28 dygn, förutsatt god vind, så till dess; fair wind, calm sea Våran förpik i stuvformat, mycket mat blirdet. Simma lugnt tills vi ses nästa gång. Torbjörn & Helena