Tandläkaren som sköt Cecil talar ut Walter Palmer, storviltsjägaren som blivit ökänd världen över för att ha dödat lejonet Cecil, ska nu börja jobba igen efter att ha hållit sig undan i över en månad. Han hävdar att han aldrig skulle ha skjutit ihjäl lejonet i Zimbabwe om han känt till hur omtyckt det var. Om jag hade vetat att det här lejonet hade ett namn och var viktigt för landet eller för en studie så hade jag självklart inte tagit dess liv, säger Palmer i en intervju med nyhetsbyrån AP och tidningen Minneapolis Star Tribune. Det var i början av juli som Cecil lockades ut från en nationalpark för att jagas med pilbåge. Jakten gick dåligt, och lejonet ska ha vandrat omkring skadad i 40 timmar innan det fälldes. Uppgifter som Palmer menar är överdrivna. Lejonet spårades upp och sköts ihjäl dagen efter, säger han.
Världens ulligaste rekord slaget Fåret Chris i Australien har slagit rekord i ullighet. Efter att ha varit på rymmen några år och undvikit frisören hade fåret samlat på sig drygt 40 kilo ull. Troligen har han låtit pälsen växa under minst fem år, enligt fårklipparna, som till slut kunde sätta saxen i Chris kompakta hölje av ull. Det var i grevens tid, för Chris kunde nästan inte gå när han hittades norr om Canberra i Australien på onsdagen. Chris 40,2 kilo ull slår tidigare rekordhållare, fåret Big Ben i Australien, som hade samlat på sig 29 kilo under sin tid på rymmen, och fåret Shrek från Nya Zeeland, som inte låg långt efter. Även de hade slagit sig fria och låtit håret växa under några år. När det nyzeeländska fåret Shrek 2004 hittades och befriades från sitt ull-pansar blev han en kändis och fick till och med träffa premiärministern.
Det är anmärkningsvärt att det förekommer pälstillverkning i Sverige. Aktuella frågor I dagarna stod det klart att ännu en minkfarm snart kan fylla sina burar. För hundratals djur väntar därmed ett liv av stress och svåra plågor. Miljöpartiet och Socialdemokraterna måste sätta punkt för pälsindustrin. Tidigare i år godkände Länsstyrelsen i Skåne uppförandet av en ny minkfarm i Sjöbo. Beslutet var kontroversiellt; lokala initiativ hade samlat in 62 000 underskrifter från personer som ville stoppa etableringen. De senaste dagarna har bilder på de färdigbyggda burarna cirkulerat i sociala medier. Inom kort är produktionen igång. Miljöpartiet gör anspråk på att föra en politik för solidaritet med både människor och djur. Nu är det upp till bevis för den grönmärkta regeringen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tidigare visat prov på engagemang för minkarnas välmående. Tillsammans kämpade partierna redan 2006 för stoppad pälsproduktion som ett led i att förstärka djurskyddslagen. Den borgerliga Alliansen tog kort därefter makten, röstade bort de rödgröna förslagen och passade dessutom på att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Snacka om en valförlust för djuren!
Det är anmärkningsvärt att det förekommer pälstillverkning i Sverige. På pappret är nämligen djurskyddslagen radikal: alla djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Problemet är att minken inte är ett tamdjur; för att trivas behöver den möjlighet till såväl simning som klättring och spring. Sådana förslag får kalla handen av industrin, och organisationer som Djurrättsalliansen rapporterar återkommande om stressbeteenden, bitskador och plågade djur på farmarna. Boven i dramat är att djurskyddslagen är en ramlag som förtydligas genom föreskrifter på Jordbruksverket. Där står ekonomiska intressen högt i kurs, och Sverige får ett lapptäcke av godtyckliga regler där till exempel djurparker avkrävs stora inhägnader för minkhållning, medan pälsnäringen får sätta samma art i trånga burar. Miljöpartiet vill koppla ett vetenskapligt råd till föreskriftsarbetet, för att garantera att reglerna alltid styrs av djurens naturliga behov. I Djurens Rätts senaste opinionsundersökning i samarbete med Demoskop anger 78 procent av de tillfrågade att de vill förbjuda minkfarmning. Det är lockande att ropa efter ett totalstopp för pälsproduktion. Tyvärr är det svårt att förena med Regeringsformen och Europakonventionens skydd för näringsverksamhet. En mer effektiv strategi är att skärpa reglerna i enlighet med forskares rekommendationer. I Tyskland och Schweiz har pälsindustrin tvingats att lägga ned på grund av hårdare krav. En vanlig invändning är att tuffare regler i Sverige bara leder till att minkfarmarna flyttar till länder med sämre djurskydd. Vi gröna kämpar dock för höjda minimikrav i hela EU, och för bindande djurskyddsregler inom Världshandelsorganisationen. Men den som vill peka finger åt andra måste först sopa rent framför egen dörr. Genom att säga nej till päls på hemmaplan stärker Sverige sin trovärdighet i djurskyddsförhandlingar på överstatlig nivå. Förmågan att identifiera lidande hos andra varelser innebär en skyldighet att säga ifrån när den som saknar röst far illa. När lagens skarpa skrivelser kompromissas bort på Jordbruksverkets bord är det i grund och botten också ett demokratiskt problem. Som ansvarig för Sveriges myndigheter måste regeringen agera. Företag som skapar vinst ur djurplågeri kan inte fortsätta att existera. Det är dags att sätta stopp för minkfarmarna.
Wilma och Snäckan väcker uppseende på vägarna Östra Karup Wilma Svensson, 9 år, gillar att rida. Men hon behöver ingen häst. Istället tar hon sig fram på Snäckan en 400 kilo tung jerseykviga.
Vid första anblicken ser Snäckan något för stabbig ut för att användas som riddjur. Men när Wilma Svensson sitter upp i sadeln och ekipaget rör sig bort längs vägen går det hur bra som helst. Hästar guppar mer, förklarar Wilma Svensson från koryggen. Hon är van vid att ha hand om kalvar. På Brännalts gård på krönet av Hallandsåsen har hennes föräldrar 90 mjölkkor, de flesta svartvita Holstein. Förra året köpte de en jerseykalv till Wilma. Kalven blev tam, så hon testade att rida på den. Wilma har gjort det i ett halvår så Snäckan är duktigt inriden, säger Wilmas mamma Linda Svensson. Eftersom Snäckan inte är en häst och därmed saknar manke, så är sadeln fäst vid svansen med en svanskappa. I nuläget blir det oftast korta strövtåg för Wilma och Snäckan, ner till grannens hästgård till exempel. Framöver kan ekipaget ställas inför något svårare och högre utmaningar. Vi går bara över hindren nu. Sen ska vi hoppa, men först måste jag vara riktigt säker, säger Wilma Svensson som också kan köra Snäckan med vagn med passagerare. Ett tillskott av två tunga journalister var inget problem. Hon kan köra hur långt som helst, säger Wilma Svensson. På gården har familjen även grisar, får, katter och kaniner. Om Wilma får bestämma så kommer de klara sig undan sadeln och grimman. Jag tror att det blir en ko till, kanske, säger Wilma.
Sköldpadda flyttar in hos polisen En sköldpadda som i söndags togs in på polisstationen i Falkenberg ser ut att bli kvar i polisiärt förvar. Nu planeras för ett akvarium i polishögkvarteret. Ingen ägare har hört av sig. Men vi har dragit i lite trådar och poliser som tidigare varit djurägare har bidragit med prylar som vi ska inreda akvariet med, säger John Fant, stationsbefäl i Falkenberg till Hallands Nyheter.Den rödörade sköldpaddan påträffades i Ringsegård, nära havet. Trots efterlysning på Facebook har någon ägare inte hört av sig. Sköldpaddshonan har inte hunnit få något namn men enligt John Fant kommer hon troligen att uppkallas efter någon på polisstationen. Djur är ett positivt inslag i polisarbetet, säger John Fant.
Chaufförer döms för elchock på djur Två chaufförer som transporterade grisar till ett slakteri i Kalmar har dömts för djurplågeri av Kalmar tingsrätt, skriver Barometern. De hade använt så kallade elektriska pådrivare mot grisarna, vilket bara är tillåtet i begränsad omfattning. Men när slakteriet i Kalmar fick in två grisar med sju och åtta märken vardera efter pådrivare, beslöt sig slakteriet för att polisanmäla. Chaufförerna hävdade å sin sida att de agerat i nödvärn. De båda chaufförerna döms till vardera 60 dagsböter.
Liten panda tjockar på sig Den kvarvarande pandaungen på National Zoo i Washington är frisk och lägger på hullet i rask takt, meddelar djurparken. Ungen föddes den 22 augusti tillsammans med en tvilling som dog av lunginflammation förra veckan. Den överlevande ungen har gått upp 83 procent i vikt på en vecka och väger nu 287,5 gram. Ungen som visades upp i en 15 sekunder lång video kommer inte att visas för djurparkens besökare förrän i januari, och den har ännu inget namn. Mamman Mei Xiang har två ungar sedan tidigare. Pappan heter Tian Tian och bor på samma zoo.
Våra tankar: Cecil: Vi tycker att detta är hemskt djurplågeri! I och med att han var i ett naturreservat och att han la tid på att locka ut det så måste han ju ha valt speciellt Cecil. Han måste ju ha vetat att det var ett speciellt lejon för det bör finnas fler lejon utanför naturreservatet än Cecil i naturreservatet. Fåret: vi tycker att det både är synd och coolt. Det måste ha varit fruktansvärt varmt och det måste ha varit tungt att bära på all den ullen. Vi undrar hur det kan ha känts att ha så mycket ull och hur han klarade sig. Vi undrar också vad ägaren sa när han såg fåret. Pälstillvärkning: vi tycker det är hemskt att det förekommer. Varför ska djuren lida för att vi vill ha deras päls till olika saker. Det är mycket djurplågeri. Tänk hur många illrar det behövs för att göra en jacka. Det är ju som om någon kommer och rycker av allt ens hår. Wilma och snäckan: Vi tycker det är coolt att en nio årig tjej kan rida in en ko. Det skulle vara roligt att testa. Det är en rolig ide. Det borde vara roligt att få pris som nio åring för att rida på en ko. Sköldpadda på polisstation: det är synd att ingen har hört av sig, men vi tycker att polisen gör rätt. Det är snällt och det är allt annat än djurplågeri. Chaufförer plågar djur på väg till slakteri: vi tycker att dom borde få högre dagsböter. Djuren ska inte behövas plågas innan dom ska dö. Djuren ska dö snabbt och inte plågas. Pandan: det är väldigt bra att pandaungen börjar tjocka på sig och bli stor och det är jättesynd att hennes tvilling dog förra veckan. Det är kul att den ska få visas på zooet i januari för att det inte är så lång tid dit.