26.3.98 SV C 90/3 Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om regionalpolitiken och konkurrenspolitiken STÄRKT KONCENTRATION OCH ÖVERENSSTÄMMELSE (98/C 90/03) År 1996 antog kommissionen sin första rapport om unionens ekonomiska och sociala sammanhållning. Medan den framhåller att inriktningen (eller koncentrationen) av resurserna på problemområden är nyckeln till att uppnå en effektiv sammanhållningspolitik (kap. 6.2) sammanfattar rapporten särskilt att inom ramen för koncentration av resurserna till de mest utsatta områdena måste medlemsstaterna och kommissionen i partnerskap ägna sig åt ojämlikheten mellan de regioner som är föremål för stöd genom nationell regionalpolitik och de som är föremål för stöd genom unionens regionalpolitik. Att vara berättigad till regionalstöd från unionen bör i framtiden vara ett av kraven för att kunna erhålla hjälp inom ramen för medlemsstaternas egen regionalpolitik. (kap. 7). utvecklingen av produktiv verksamhet i de regioner som släpar efter i fråga om utveckling och ekonomisk och social omställning. När det gäller regional utveckling visar erfarenheten att det genom större effektivitet i den här typen av insatser går att undvika att de sprids ut över alltför stora eller uppdelade områden. Det är därför nödvändigt att öka koncentrationen i gemenskapens medfinansiering så att effekten blir väsentlig. Detta innebär att man måste undersöka vilka regioner i unionen som är de mest drabbade. I Agenda 2000-dokumentet som antogs i juli 1997 understryker kommissionen på nytt behovet av att stärka den geografiska koncentrationen av strukturåtgärderna och på detta sätt göra dem mer synliga och effektiva, samt skapa bättre överensstämmelse mellan dem och unionens konkurrenspolitik ( ). Samtidigt tillkännager man en minskning av regionalstödens täckning. Koncentration är minst lika viktig när det gäller gemenskapens konkurrenspolitik (artiklarna 92-94 i fördraget), i den mån den leder till en geografisk begränsning av den snedvridning som uppstår vid beviljande av nationellt regionalstöd, samtidigt som den främjar utvecklingen i regioner där denna släpar efter. Vad gäller insatserna på den inre marknaden, slutligen, tillkännager kommissionen en ny inriktning för reginalstödet, med målet att minska skillnaderna genom att koncentrera stödet. 1. Problem Koncentration: Trots framstegen efter införandet av gemenskapens regionalpolitik kvarstår de stora strukturella skillnaderna inom unionen, och ett av de grundläggande målen är fortfarande att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen som avses i artikel 130a i fördraget. För att kunna genomföra detta är det viktigt att unionen liksom i det förutna kan stödja skapandet och ( ) Detta kommer att leda till en mindre utspridd områdesindelning som i så stor utsträckning som möjligt överensstämmer med de områden som får stöd från medlemsstaterna i enlighet med artikel 92.3 c i fördraget. Överensstämmelse: Unionen utgör ett beslutssystem i vilket olika aktörer griper in och dessa delar sinsemellan den politiska och sociala behörigheten. Detta gäller särskilt regionalpolitiken. I fråga om statligt stöd har kommissionen exklusiv behörighet att undersöka om de stödordningar, inklusive kartor, som medlemsstaterna meddelar i enlighet med artikel 93.3 i fördraget är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Strävan efter solidaritet när det gäller utvecklingen av regionernas ekonomi sker framför allt på regional och nationell nivå och unionen bidrar genom sin strukturstödpolitik med subsidier. Stödet genom strukturfonderna består bland annat av medfinansiering av stödordningarna för produktiva investeringar, vilka utarbetats och genomförts på nationell eller regional nivå. Denna typ av insatser utgör en ganska liten del av det totala regionalstöd som medlemsstaterna beviljar. Av detta följer att ERUF bör komma i fråga endast där medlemsstaterna själva beviljar regionalstöd, med tanke på att dessa också kan ingripa i andra regioner. Eftersom de nationella regionalstöden måste omfattas av ett förhandsgodkännande enligt den politik som gäller för statligt stöd inom unionen, måste de områden som är berättigade till stöd genom strukturfonderna täckas av nationella system för regionalstöd. Eftersom de inblandade aktörerna har mycket skilda kompetensområden, mål och tidsscheman är det svårt att samordna de två berörda politikområdena. Denna situation har kritiserats av berörda aktörer, som till exempel
C 90/4 SV 26.3.98 regionala och lokala myndigheter samt Europaparlamentet. I gemenskapspolitikens utvecklingshistoria var områdesindelningen inom ramen för konkurrenspolitiken den som först definierades, genom tillämpning av den metod som offentliggjordes 1998 av kommissionen (se EGT C 212 av den 12.8.1988) som själv anger och kompletterar 1979 års samordningsprinciper för regionalstöden. Eftersom den har exclusiv behörighet i fråga om statligt stöd är det kommissionen som godkänner beslut rörande områdesindelningen i varje medlemsstat, på förslag av den berörda medlemsstaten. I de områden som för närvarande är berättigade till insatser genom strukturfonderna men som inte omfattas av statligt regionalstöd inom ramen undantagen i artikel 92.3a och 92.3c, finns det möjlighet till medfinansiering av stödordningarna för små och medelstora företag, samt stödordningarna för miljö och forskning, men med stödnivåer som är lägre än de som beviljas i de områden som är stödberättigade enligt artikel 92.3a och 92.3c. Den bristande överensstämmelsen mellan de två systemen för regional klassificering begränser därmed möjligheterna att förmå stora företag att investera i dessa områden, trots att sådana investeringar är av särskilt stor betydelse för regionalutvecklingen, eftersom de lockar med sig andra investeringar och öppnar dörrarna till världsmarknaden. Detta är orsaken till att en fortsatt bristande överensstämmelse i dessa fall inte är önskvärd, både av politiska och ekonomiska skäl. Vad beträffar strukturfondernas insatser finns det för närvarande fyra regionalt inriktade mål: mål 1, 2, 5b och 6. Mål 1-områdena har fram till i dag fastställts av rådet genom enhälligt beslut på ett förslag från kommissionen. Det rör sig i princip om NUTS II-regionerna där BNP per capita är lägre än 75 % av gemenskapsgenomsnittet. Men, som det påpekas i sammanhållningsrapporten (kap. 6.2), en politisk kompromiss år 1993 ledde till att 7,4 miljoner människor kom att omfattas av mål 1, vilket utgör 8 % av den stödberättigade befolkningen i områden med en BNP per capita på över 75 % av unionens genomsnitt. Vid 1993 års granskning av strukturfonderna hade kommissionen dock redan försökt att arbeta för större överensstämmelse. När kommissionen tillsammans med medlemsstaterna beslutade om områdesindelningen, särskilt inom mål 2, men också 5b, uppmanade den dem hela tiden att formulera förslag som var förenliga med de statliga stödens områdesindelning. I den nuvarande etappen rör det sig om att fastställa principer och att finna de medel som främjar en avgörande utveckling på detta område under strukturfondernas nästa programplaneringsperiod (2000 2006). Den överensstämmelse som eftersträvas på detta sätt består alltså i att de regioner i varje medlemsstat, vilka omfattas av insatser genom strukturfonderna också skulle kunna täckas av en regional stödordning. Gränserna för mål 6-områdena, det vill säga där befolkningstätheten är lägre än 8 invånare/km 2 fastställdes år 1995 i anslutningsakten för de tre nya medlemsstaterna. Mål 2- och mål 5b-områdena har i enlighet med bestämmelserna i de förordningar som rådet antagit fastställts av kommissionen på grundval av socio-ekonomiska gemenskapskriterier samt nationella kriterier, i nära samförstånd med medlemsstaterna som överlämnar förslag om områdesindelning till kommissionen och sedan förhandlar om dessa. Som redan nämnts har inblandningen av skilda aktörer, var och en med sitt speciella kompetensområde, samt skilda tidsscheman begränsat skillnadsutjämningen under den senaste programplaneringsperioden, trots att denna skulle ha kunnat vara ett tillfälle att reducera skillnaderna ytterligare. 2. Erinran om den aktuella situationen 2.2 Statistiska uppgifter 2.1 Överensstämmelse: ett delat ansvar mellan kommissionen, rådet och medlemsstaterna För perioden 1994 1999 är det 50,6 % av befolkningen i EU-15 som är berättigad till gemenskapens strukturstöd, medan 46,7 % klassificeras enligt artikel 92.3a och 92.3c. Dessa uppgifter visar att vissa regioner som är berättigade till stöd genom strukturfonderna inte samtidigt kan täckas av statliga regionalstöd. De två tabellerna nedan visar graderna av överensstämmelse mellan de två områdesindelningarna. Det skall understrykas att eftersom det rör sig om godkännanden på europeisk nivå såväl som om områdesindelningens normala utveckling under en period, är de siffror som anges nedan endast vägledande.
26.3.98 SV C 90/5 ÖVERENSSTÄMMELSE MELLAN OMRÅDESINDELNINGEN STRUKTURFONDER OCH OMRÅDESINDELNINGEN STATLIGT STÖD Tabell 1 (Procent av gemenskapsbefolkningen) Regioner som är berättigade till strukturfonder Regioner som inte är berättigade till strukturfonder Totalt Områden där regionalstöd är tillåtet (artikel 92.3) 44,0 2,7 46,7 Områden där regionalstöd inte är tillåtet 6,6 46,7 53,3 Totalt 50,6 49,4 100 Det framgår av dessa uppgifter att 6,6 % av gemenskapens befolkning bor i regioner där konkurrenspolitiken inte tillåter regionalstöd. Däremot bor 2,7 % av gemenskapsbefolkningen i regioner som omfattas av en regionalstödordning, men som inte täcks av strukturfonderna. Detta skapar ingen särskild svårighet. Tvärtom innebär det en fördel när det gäller att skapa överensstämmelse mellan regionalstödpolitiken och insatserna genom strukturfonderna, eftersom det garanterar medlemsstaterna flexibilitet i valet av regionalpolitik och ger en handlingsmarginal, så att medlemsstaterna kan följa de egna regionalpolitiska mål som går utanför de områden som fastställts gemensamt för tillämpningen av gemenskapens regionalpolitik. Tabell 2 Procent per land av den nationella befolkningen i regioner som omfattas av strukturfonderna men som inte täcks av nationellt regionalstöd B D DK E EL F IRL I L NL A P S FIN UK EU 0 5,3 0 8,9 0 9,6 0 7,5 6,4 10,4 5,9 0 8,7 12,6 9 6,6 Fem länder omfattas redan av fullständig överensstämmelse: Belgien, Danmark och de tre medlemsstater som helt och hållet klassificeras inom mål 1. I gengäld visar alla de övriga medlemsstaterna på djupare skillnader. 3. Förslag till ett samordnat förfarande 3.1 För att bättre identifiera ansvarsområdena Försöket att skapa överensstämmelse mellan de två områdesindelningarna innebär en övergripande syn på de olika instrument som kommer i fråga. Syftet är att få dem att sammanfalla till fördel för detta gemensamma mål, enligt ett tidsschema som medger ett effektivt genomförande. Kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna har alla sin del i ansvaret för att skapa ökad överensstämmelse: Kommissionen som har exklusiv behörighet i frågor rörande statligt stöd och tillsammans med medlemsstaterna och rådet har delad behörighet när det gäller strukturpolitiken, har angett att det krävs ökad överensstämmelse och geografisk koncentration. I sitt beslut av den 16 december 1997 om riktlinjerna har den därför anpassat de bestämmelser som rör regionalstö-
C 90/6 SV 26.3.98 det och kommer att föreslå att rådet anpassar regler och tillämpningsbestämmelser för strukturfonderna. Dessutom är kommissionen rätt placerad för att kunna säkerställa samordningen av hela förfarandet. Som en följd av dessa riktlinjer har kommissionen i sitt meddelande av den 16 december 1997 om taken, för programplaneringsperioden 2000 2006 fastställt en övergripande siffra på 42,7 % för täckningen av befolkningen enligt artikel 92.3a och 92.3c i fördraget, det vill säga en minskning med 4 procentenheter jämfört med den nuvarande täckningen på 46,7 %. Den föreslog dessutom nyligen medlemsstaterna lämpliga åtgärder enligt artikel 93.1 i fördraget, så att den nya regionalstödordningen baserad på de regler som anges i de nya riktlinjerna för statligt regionalstöd, vilka kommissionen nyligen antog, skall kunna införas vid angivet datum. Siffran 42,7 % är högre än den variationsbredd på 35 till 40 % som anges i Agenda 2000 för den befolkningsdel som skall omfattas av de framtida mål 1 och 2, vilket möjliggör en övergripande överensstämmelse på unionsnivå. Förhållandet mellan de två systemen för regional områdesindelning kommer därmed att utgöras av två koncentriska cirklar på unionsnivå. Detta förhållande bör också överföras till var och en av de femton medlemsstaterna, så att kartan för mål 2 inkluderas i kartan för artikel 92.3c. Rådet och Europaparlamentet bör ta hänsyn till kravet på överensstämmelse och koncentration när de antar nya förordningar om strukturfonderna. De nationella myndigheter som ansvarar för regionalpolitiken bör ta sitt ansvar när det gäller att försöka nå överensstämmelse och koncentration och delta när deras eget kompetensområde berörs. Både vad gäller de nationella regionalstöden och strukturfonderna är det nödvändigt att besluten rörande områdesindelning antas i god tid, så att de kan träda i kraft den 1 januari år 2000. Kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna måste alla leva upp till detta krav, men kommissionen har på grund av sin behörighet när det gäller de nationella ordningarna ett särskilt ansvar för dessa. De mest avlägset belägna regionerna befinner sig i en mycket speciell situation som, vilket anges i Agenda 2000, leder till att de måste omfattas av en särskild anpassning till mål 1. De nordligast belägna regionerna med mycket låg befolkningstäthet och som för närvarande omfattas av mål 6 men inte får omfattas av mål 1, bör på samma sätt omfattas av särskilda arrangemang. De regioner som ligger efter i utvecklingen och som får omfattas av mål 1 måste fastställas med sträng tillämpning av kriteriet på 75,0 % av BNP per capita, så att de blir identiska med de regioner som kommer att omfattas av undantaget från artikel 92.3a, utan vilket hela ansträngningen att skapa överensstämmelse samt strukturfondernas arbete för koncentration kommer att sättas på spel. Förteckningen över mål 1-regionerna kommer att färdigställas i början av 1999 på grundval av aktuella uppgifter, som kommer att finnas tillgängliga i början av sista kvartalet 1998. 3.2 Föreslagen metod samt tidsschema Kommissionen anger i Agenda 2000 att den del av unionsbefolkningen som omfattas av strukturstöd inom ramen för framtida mål 1 och 2 bör minskas från 51 % i dag till mellan 35 och 40 % och att den dessutom bör vara totalt sett lägre än täckningen av befolkningen i de regioner som kommer i fråga inom ramen för artikel 92.3a och 92.3c (tillsammans). Kommissionen uppger dessutom att de nationella regionalstödens täckning bör reduceras. För det nya mål 2 återstår det att skapa överensstämmelse med artikel 92.3c, vilken bör omfatta regioner som ingår i mål 1 eller som omfattas av särskilda arrangemang och som inte får omfattas av undantaget till artikel 92.3a. I sitt beslut om taken anger kommissionen en täckning land för land, som totalt (artikel 92.3a och 92.3c) skall motsvara 42,7 %. De siffror som erhållits på detta sätt bör göra det möjligt att land för land föra in mål 2-kartan i den karta som gäller för artikel 92.3c. Om kommissionens rekommendation att mycket strängt hålla sig till kriteriet på 75 % vid valet av vilka regioner med eftersläpande utveckling som skall få omfattas av mål 1 inte följs, orsakar detta oundvikligen bristande överensstämmelse inte enbart när det gäller artikel 92.3a och mål 1, utan också mellan artikel 92.3c och mål 2, med hänsyn till det allmänna taket på 42,7 % samt de nationella taken. Kommissionen kommer i princip att låta det nya mål 2 endast omfatta sådana regioner som medlemsstaten förbinder sig att föra in i den förteckning över regioner som får stöd, som den meddelar kommissionen inom ramen för artikel 92.3c. Under förutsättning att det finns godtagbara skäl kan kommissionen i undantagsfall låta andra regioner ingå i
26.3.98 SV C 90/7 det nya mål 2. Detta får ske inom ett tak per medlemsstat på 2 % av den del av den nationella befolkningen som inte omfattas av mål 1 och om hänsyn tas till det övergripande målet i fråga om geografisk koncentration (mellan 35 och 40 % av befolkningen i EU-15 för mål 1 och 2 tillsammans). givna som från kommissionens sida krävs för att från och med år 2000 skapa överensstämmelse mellan de två typerna av regional områdesindelning. Genom detta meddelande vill kommissionen uppmuntra medlemsstaterna att göra detsamma, både individuellt och kollektivt inom ramen för rådets behöriga instanser. För närvarande föreslås i Agenda 2000 att förteckningen över mål 2-områden utarbetas på grundval av gemenskapskriterier inom ramen för ett partnerskap med medlemsstaterna och med hänsyn till deras regionala prioriteringar. Urvalsmetoden kommer att fastställas i kommande förordningar om strukturfonderna. För att de två områdesindelningarna skall kunna träda i kraft den 1 januari år 2000 kommer kommissionen att begära att medlemsstaterna inkommer med sina förslag för urvalsperioderna omedelbart efter godkännandet av de strukturfondsförordningar som rör regioner som är berättigade till insatser genom strukturfonderna senast den 31 mars 1999. Kommissionen uppmanar rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att dessa beslut skall kunna fattas i tid. Vad beträffar de regioner som täcks av statliga regionalstöd har kommissionen nyligen föreslagit medlemsstaterna att de så snart som möjligt skall inkomma med sina meddelanden och allra senast den 31 mars 1999. Den kommer att fatta beslut om kartorna över regionalstöd med beaktande av det förfarande och de tidsfrister som föreskrivs i frågan, och senast den 31 december 1999. Det är för närvarande omöjligt för kommissionen att land för land ange hur stor del av befolkningen som kommer att täckas inom de regioner som skall omfattas av mål 2, eftersom den metod som skall användas vid valet av regioner inte blir tillämplig förrän strukturfondsförordningarna har antagits. Det är lämpligt att använda de senaste socio-ekonomiska uppgifter som då kommer att finnas till hands. 3.3 Övergångsbestämmelser På grund av den ansträngning att skapa geografisk koncentration som kommer att göras under var och en av de två perioderna kan ett visst antal områden i unionen efter år 2000 inte behålla sin tidigare status. Nedskärningsmetoderna kommer att fastställas inom ramen för vart och ett av de två ovan nämnda politikområdena. Såsom anges i Agenda 2000 kommer överensstämmelsen dem emellan dock att säkerställas genom att de åtgärder som inriktas på regioner som också fortsättningsvis kommer att vara berättigade till provisoriskt stöd genom strukturfonderna bör vara förenliga med reglerna för konkurrenspolitiken rörande statligt stöd. Med anledning av detta anges följande: a) Kommissionen föreslår att rådet i de framtida strukturfondsförordningarna med sträng tillämpning av taket på 75,0 % av BNP per invånare definierar sådana regioner som släpar efter i utvecklingen, så att dessa regioner blir identiska med dem som omfattas av undantaget till artikel 92.3a och så att bristande överensstämmelse mellan mål 2-kartorna och artikel 92.3c på så sätt undviks. b) Mot bakgrund av riktlinjerna för statligt regionalstöd som den antog den 16 december 1997 uppmanar kommissionen medlemsstaterna att enligt artikel 92.3c anmäla alla de regioner som ingår i mål 1 eller som omfattas av särskilda arrangemang. c) Kommissionen tillkännager att den inom ramen för framtida förordningar rörande strukturfonderna inte kommer att godta någon region för det nya mål 2, som medlemsstaten inte förbinder sig att föra in i den förteckning över regioner som omfattas av stöd, vilken medlemsstaten skall meddela kommissionen i enlighet med artikel 92.3c. Under förutsättning att det finns godtagbara skäl kan kommissionen i undantagsfall låta andra regioner ingå i det nya mål 2. Detta får ske inom ett tak per medlemsstat på 2 % av den del av den nationella befolkningen som inte omfattas av mål 1 och om hänsyn tas till det allmänna målet i fråga om geografisk koncentration (mellan 35 och 40 % av befolkningen i EU-15 för mål 1 och 2 tillsammans). d) Kommissionen understryker att enligt riktlinjerna för regionalstöd skall den eventuella rätten att omfattas av strukturfonderna ses som ett särskilt urvalskriterium, under förutsättning att det fastställda taket iakttas och att de regioner som omfattas av strukturfonderna inte fastställs senare än kartan över regionalstöd. 4. Slutsatser Utan förbiseende av de etapper som fortfarande återstår och de olika aktörer som deltar, är nu alla de villkor e) Kommissionen föreskriver att perioderna för fastställande av de två områdesindelningarna hädanefter skall inledas och genomföras så att det säkerställs att besluten fattas enligt respektive förfarande och i god
C 90/8 SV 26.3.98 tid för att de två områdesindelningarna skall kunna träda i kraft den 1 januari år 2000. Vad beträffar strukturfonderna börjar tillämpningsperioden omedelbart efter antagandet av förordningarna, vilket därför måste ske i god tid så att medlemsstaterna kan meddela kommissionen sina förslag på regioner senast före den 31 mars 1999. Vad beträffar de statliga regionalstöden måste medlemsstaternas förslag meddelas kommissionen så snart som möjligt, och senast den 31 mars 1999. f) Kommissionen erinrar om att taket för den totala täckningen av gemenskapsbefolkningen i de olika regioner i EU-15 som valts ut enligt artikel 92.3a och 92.3c kommer att vara 42,7 % under perioden 2000 2006. g) Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra detta meddelande som riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 17 mars 1998. På kommissionens vägnar Monika WULF-MATHIES Ledamot av kommissionen RÄTTELSER Rättelse till gemensam ansökningsomgång för Phare och Tacis LIEN samt Phares partnerskapsprogram ( C 49 av den 14 februari 1998) (98/C 90/04) På sidan 16, högra spalten, skall det i stället för: http://europa.eu.int/en/comm/dg1a/phare.html vara: http://europa.eu.int/comm/dg1a/phare/programme types/horizontal/ph horiz program.htm.