Min faster Sussi har varit en flitig blod- och plasmagivare i många år och har definitivt ett litet finger med i det hela! För henne var det lika självklart att lämna blod som vilken annan vardagssyssla som helst, men trettonåriga jag, som då var lite nålrädd, var inte helt övertygad. Nålar och blod var hur läskigt som helst, varför skulle jag lämna bort en del av mitt blod? Så berättade hon om patienten, om människan, som i andra änden av vårdlinjen skulle få blodet. Om någons syster, morbror, farfar eller dotter som skulle få ta emot hennes blod, och tack vare det kanske få livet tillbaka. Hon berättade att blodet kunde rädda livet på någons nyfödda lilla barn, eller en annans svårt sjuka mamma, att det kanske kunde lindra symtomen hos en cancersjuk eller bidra till framtidens läkemedel inom forskningen. Jag var 13 år när hon berättade detta för första gången, och tre dagar efter min 18-årsdag blev jag blodgivare. Blodcentralen på Fridhemsplan. Att något som jag ger kan rädda livet på någon annan är en helt makalös känsla. Även bemötandet på blodcentralerna av de som jobbar där är väldigt härligt, och jag går alltid därifrån med ett brett leende. De lyckas alltid svara på alla frågor en kan tänkas ha (och jag är nyfiken av mig!!) och de möter en med sådan värme, energi och uppskattning. Jag känner mig alltid som världens hjälte när jag lämnar blod, och det är definitivt personalen med och bidrar till! (Dessutom är fikat underbart) Namn: Hanna Hedberg Ålder: 21 Arbetar: Virologen, Klinisk Mikrobiologi Solna Antal blodgivningar: 5 st (plus 3 plasmagivningar!) Att få vara med och bidra till ett friskare Sverige, droppe för droppe, är något oslagbart häftigt. Att bli så härligt bemött på blodcentralerna runtom i landet är enormt trevligt, och kaffet som bjuds på efter blodgivningen smakar alltid lite, lite bättre än vanligt. Men att veta att Du är med och räddar liv det är den bästa känslan som finns, jag lovar!
När jag var i 20-årsåldern och bodde på Kungsholmen låg Blodtappen på Kungsgatan. Jag gick förbi där varje dag och började ge plasma varannan vecka. Just nu ger jag på Blodbussen som står i Kista. Att ta sig tiden att gå och testa, det går så fort och man får snabbt svar om man kan ge blod eller inte. Man ger blod bara några gånger per år så man hinner. Det är också en lugn stund då man inte kan jobba eller göra något annat. Namn: Anette Qvarfordt Fürsten Ålder: 49 Arbetar: Coor Service Management Group AB Antal blodgivningar: ca 52 jag är inte riktigt säker? Du har fått blod också? Jag var med om bilolycka 2007 och skadade mig ganska rejält. Båda fötterna krossades och jag låg på sjukhus i tre veckor och opererades flera gånger. Jag blev jättesvag men fick blod och kände mig snabbt mycket bättre. Idag mår jag jättebra.
Blodbussen stod vid Universitetet en dag i början på 90-talet när jag och en kompis gick förbi. Ska vi lämna? Varför inte? Sen har det rullat på. Tanken att jag ger blod för att jag har fått blod dök inte alls upp. Den kom senare. Du har fått blod också? Ja jag föddes för tidigt och fick blod tre gånger. Vet inte varför men skulle visst inte överlevt utan det. Hur mår du idag? Jag mår bra, men har tre ärr på högra benet från nålarna när jag fick blod. Namn: Carl Lundblad Ålder: 47 Arbetar: Controller på HSF Antal blodgivningar: 58 Har du något du vill säga till de Ändra frågan: Varför ger du INTE? 97 % förväntar sig att det finns blod när de blir sjuka och skadade. I vilken annan samhällsfråga skulle man godta att 97 % av befolkningen är passiv? Gå och lämna idag, du får veta ditt blodtryck, göra en insats och får en god muffins till fikat. Samt kan välja en termosmugg som gåva. Suveränt tillbehör till vinterns bandymatcher.
Tanken har funnits där men så kom blodbussen till arbetsplatsen där jag arbetade. Jag ger på Blodbussen när den kommer till arbetsplatsen. Man känner att man har gjort en god gärning, speciellt när man får ett SMS om att blodet har kommit till användning. Namn: Lena Holmquist Ålder: 57 Arbetar: Health and Safety Assistant, Skanska Antal blodgivningar: Jag har gett blod sedan 2006 Sluta fundera, ju fler som ger blod ju bättre är det.
När jag påbörjade utbildningen till tandläkare 1973 fanns det en Blodcentral vid Huddinge sjukhus. Det är enkelt och bekvämt att göra en samhällsinsats som alla vuxna friska bör överväga. Det kostar så lite och ger så mycket. På Blodcentralen vid Fridhemsplan. Ett positivt bemötande från personalen och en hälsokontroll light. Och känslan av att man kanske hjälpt någon att må lite bättre. Namn: Stein Björkman Ålder: 62 Arbetar: Som studierektor vid Institutionen för Odontologi, Tandläkarprogrammet och sakkunnig vid Socialstyrelsen Antal blodgivningar: c:a 130 Det finns inget som hindrar friska personer att bidra till en sjukvård som är beroende av blodprodukter för att fungera. Nästa gång är det kanske du eller någon i din familj som behöver blodet.
Min mamma är blodgivare och inspirerade mig att också börja. Jag följde med henne en gång när hon skulle ge och då testade jag mig för att få börja ge blod. Sedan dess har jag lämnat så ofta jag får. Blodcentralen Hötorget eller Skanstull. Att känna att jag kan bidra och göra något viktigt. Personalen är alltid så trevlig och efter blodgivningen får jag en liten fikastund och en gåva. Jag blir alltid lika glad när jag får ett sms om att mitt blod har kommit till användning. Namn: Susanne Axelsson Ålder: 29 Arbetar: Utbildningsadministratör på KI. Antal blodgivningar: 23 Jag tycker det är en självklarhet att alla som kan lämna borde göra det. Det tar inte speciellt lång tid, du träffar trevlig personal och du blir glad av att känna att du bidrar.
När jag började arbeta på centraloperation i Huddinge 1998 och såg hur mycket blod det kan gå åt till en operation. Det gjorde att jag kände att kan jag hjälpa till så är det självklart. Tänkte då att någon gång är det kanske jag eller någon nära som skulle behöva blod. Detta blev senare sanning! Du har fått blod också? I samband med min första förlossning lossnade inte placenta. Strax efter att barnet föddes så började jag blöda kraftigt. Cirka två liter blod förlorade jag inne på förlossningsrummet. Det blev omedelbar operation och jag fick två påsar med blod. Hur mår du idag? Idag mår jag utmärkt, men efter barnen så har jag svårt att få upp mitt blodvärde så tyvärr så får jag inte ge blod längre. Namn: Ulrika Kaving Ålder: 38 Arbetar: Operationsundersköterska Dagkirurgen K59 Antal blodgivningar: 12 gånger Vad vill du säga till de Om du inte är stickrädd, om du är fullt frisk och mår bra, börja lämna!