En av grundstenarna för att en demokrati ska fungera är att man lyssnar till de människor som står mitt i en verksamhet. Det här förutsätter ett stort mått av ödmjukhet, en ödmjukhet som kan vara svår att uppbåda. Det skriver Viking Bengtsson, ordförande för Hallandsfiskarna, med anledning av journalisten Isabella Lövins artikel i Göteborgsposten om Kattegattorsken. Isabella Lövin har skrivit en debattbok om svenskt fiske och fiskeripolitik och blivit mycket uppmärksammad för detta. Med uppmärksamhet följer också ett ansvar, ett ansvar att hålla sig till verkligheten, att inte låna sig till uppfattningar som vid närmare granskning inte håller, helt plötsligt kan då den vita svanen få en något mörkare färg. Frågan är om Isabella Lövin inte tagit ett steg i den riktningen med sin artikel i Göteborgs-Posten om Kattegattorsken. Jag ska här försöka beskriva den verklighet som råder så pedagogiskt jag kan och bemöta Isabella Lövins direkta felaktigheter. Vem äger fisken? det är inte du eller jag, vad det svenska folket äger är ett kvotutrymme, alltså ett utrymme som varje år bestäms i internationella förhandlingar och som sedan omgärdas av såväl internationella som nationella bestämmelser. Fisken som sådan simmar fritt i havet och känner inga gränser. Men först måste vi definiera vad Kattegattorsk är: Den torsk som finns i Kattegatt kommer i huvudsak från två bestånd: Nordsjön och västra beståndet i Östersjön. Östersjötorsken dominerar upp till Varberg, Nordsjötorsken norr därom. Det är dessa bestånd som är basen för fisket i Kattegatt, Om dessa bestånd ökar så påverkar det direkt tillgången på torsk i Kattegatt. Det finns även ett lokalt bestånd av vad vi kallar Kattegattorsk, ett bestånd som får allt svårare 1 / 6
att överleva inte på grund av fisket utan på grund av miljöförstöring och industriell verksamhet. Redan på 70 talet slogs Kattegatttorskens lekområden i Skälderviken och Laholmsbukten ut, i slutet av 80 talet slogs lekområden i norra Kattegatt ut, när bottnarna dog och även rödspottan försvann. Den sista stora lekplatsen, den så kallade Stenbotten från Falkenberg ner till Halmstad, är idag hotad av industriell exploatering i form av vindkraft. Det ljud som kommer från vindkraft igång, påminner om torskens lekljud och både hallandsfiskarna och fiskeriverket har avrått från etableringen som vi anser vara ett högriskprojekt. En annan risk är störningen från de elektriska kablar med både likström och växelström, som bland annat påverkar ålens vandringar. Nya rön här ger anledning till ökad försiktighet. I två år har samförvaltningen i Halland bedrivit provfisken i Kattegatt med kommersiella fiskebåtar: Samförvaltning Halland består av länsstyrelsen Halland, region Halland, Hallandsfiskarna, Svenska naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Husbehovsfiskarna. Initiativet till dessa provfisken kan till stor del tillskrivas Havsfiskelaboratoriets nuvarande chef Joakim Hjelm. Vid det möte där beslutet om provfisken togs yttrade Joakim följande: Viking, du ska inte tro att jag inte vet om, att det finns mycket torsk i Kattegatt, men jag vet det inte vetenskapligt, därför vet jag det inte. Kan en forskares frustration över att inte ha riktiga verktyg till sitt förfogande, uttryckas tydligare? Det provfiske som drog igång våren 2006, var också designat för att visa på skillnaderna mellan om man fiskade på kvot med ransoneringssystem, eller om man fiskade med dagar och utkastförbud. 2 / 6
Forskarna blev överraskade över hur mycket fisk det fanns, men det förekom även båtar som fick mindre fångst, beroende på att man fiskade i områden som inte var fiskbärande vid dessa tidpunkter, något som fiskarna vid fiskets början varskodde forskarna. Fisket har också visat att det förekommer en hel del stor torsk, i synnerhet i den södra delen av Kattegatt och i och i närheten av lekområdet Stenbotten. Det har även förekommit ett annat provfiske på Stenbotten: ett provfiske med garn beordrat av miljödomstolen inför förhandlingarna om etablering av havsbaserad vindkraft, Även detta fiske påvisade torsk och torsklek och en stor mängd av annan fisk. Detta provfiske var designat av Havsfiskelaboratoriet och utfördes under överinseende av Kustlaboratoriet. Det var därför med stor förvåning och stor förskräckelse vi tog del av Svedängs utspel i media om att man inte funnit några årsyngel vid provfiske i kattegatt. Vi blev även väldigt förundrade över Svedängs kommentarer att det skulle bero på för hårt fisketryck och att lekfisken var slut. Det måste även påpekas att fisketrycket efter torsk under lekperioden var betydligt mindre än vanligt under 2006 av två orsaker, dels vädermässiga, dels beroende på att yrkesfiskarna såg ett större ekonomiskt utbyte i kräftfiske då torskransonerna var så små. Jag tog kontakt med Joakim Hjelm och ifrågasatte Svedängs slutsatser, men ställde även frågor om hur fisket efter yngel gått till: om strömmar, vattentemperaturer, salthalter med mera, samt efterlyste en omvärldsanalys. Då inget svar kom, såg sig SFR:s avdelning 9 Halland föranledda, att på sitt ordinarie möte 080104 besluta om en skrivelse till Fiskeriverkets styrelse om Havsfiskelaboratoriets agerande i samband med provfiske efter torskyngel i Kattegatt. Skrivelsen innehåller även krav på en utredning av havsfiskelaboratoriets metodik. Jag citerar ur skrivelsen: Havsfiskelaboratoriets hantering av resultatet från yngelfisket gör att många allvarliga frågeställningar infinner sig. 3 / 6
En är frågan om utförandet: om innehållet i omvärldsanalysen med avseende på vattenkvalitéer,salthalter, strömsättningar,vattentemperaturer, språngskiktsvariationer under tid, ljusinflöde, planktonutveckling. Inga av dessa parametrar har redovisats. Det är även så att vi har en klimatförändring beroende på växthuseffekten, som i hög grad styr dessa parametrar: hur är den behandlad i undersökningen? Att fisklekar misslyckas av olika skäl, är känt sedan tidigare, men vad som är viktigt i sammanhanget, är att man redan vid undersökningens förplanering tar med åtminstone nämnda parametrar. Spektakulära utspel i media kan kittla en okunnig publik och därmed ha ett politiskt syfte, men detta kan inte vara en forskningsenhets uppgift. Det finns idag en stor oro inom fisket att miljöutvecklingen hotar de ekologiska sambanden i haven. Detta gäller inte minst Kattegatt. Det är möjligt att utspelet om yngelfisket i realiteten kan dölja en allvarlig miljöpåverkan och förändring och då framstår utspelet som än mer kontraproduktivt. Provfisket i Kattegatt kommer att fortsätta och går nu in i en ny fas in i ett så kallat surveyfiske, där forskarna utser vissa provfiskerutor, fiskarna vissa. Vi har börjat diskutera vilken typ av trål som ska användas och personal från Havsfiskelaboratoriet ihop med fiskare och annan personal inom Samförvaltning Halland har varit i Hirtshals på Nordsjöcentret och studerat olika tråltyper i tank. 4 / 6
I Danmark är man på väg att skapa en referensflotta av kommersiella båtar som arbetar för forskningen, för att få ett bättre underlag för att bedöma beståndsutveckling. Förfrågan har kommit om att även svenska båtar skulle kunna ingå i denna flotta. Norge har redan igång en referensflotta med totalt 34 båtar. Runt hela Atlanten arbetas idag för att få fram ett bättre underlag för bedömningar av situationen i haven och överallt involverar man fisket. På Newfoundland får medverkande fiskare en betald sex veckors grundutbildning. På den konferens som hölls, på Norska fiskeridirektoratet i Bergen i juni, diskuterades olika initiativ och erfarenheter från olika länder runt Östersjön och Atlanten. Från Hallandsfiskarna medverkade undertecknad och Jonny Nilsson från Bua. Även Havsfiskelaboratoriet var representerat. Vad vi har att se framför oss är ett helt annat och nytt förhållande mellan forskningen och fisket, där verksamheten integreras, det är självklart att detta av vissa kan upplevas som ett hot men för den marina miljön är det ett löfte. Isabella Lövin tar upp det norska systemet med utkastförbud för att lösa utkastfrågan. Detta tyder på stor okunnighet i frågan. I Norge och även på Island har man kvarnar som mal ner det som annars skulle gå som utkast, och släpper ut det i propellervattnet. Det var förmodligen denna kunskap som gjorde att EU inte lagstiftade om utkastförbud. Problemen med utkast löser man inte på detta sätt utan genom högselekterande redskap, förändrade fiskesystem såsom havdagar där man reglerar fisket med tid istället för med kvot och allt ska iland. Ett system som idag används på Färöarna. Ett annat tänkbart system är fredningstider i kombination med högselektiva redskap. 5 / 6
Havsfiskelaboratoriet har, inom Samförvaltning Halland, fört fram förslag på tre månaders lekstopp i Kattegatt och sedan fritt fiske. Detta eftersom fisken efter leken blir så spridd och man sparar lekfisken och inte stör leken. Det kan vara en väg med vissa kompletteringar. Viking Bengtsson ordförande SFR avdelning 9 Halland. Ansvarig för projekt fiskare forskare, inom Samförvaltning Halland, där provfiskena ingår. 6 / 6