En solskenshistoria kolloverksamheten för funktionshindrade i Stockholm firar 40 år 1
LSS Kollo 40 år Att Jasper har fått åka iväg om somrarna, träffa nya människor och få stimulans har varit räddningen många gånger. 2
Lagen om särskilt stöd för vissa funktionshindrade (LSS) kom 1993. Men redan långt innan dess fanns kolloverksamhet för funktionshindrade i Stockholms län. I landstingets regi. I år firar kollo 40 år och det här är vår jubileumsskrift. Vi vill berätta vår solskenshistoria. För LSS-kollo är en av Stockholms stads mest populära verksamheter. Du kommer också att få träffa Emma, Cajsa och Ingrid. Först ut är Ingrid som är mamma till Jasper. Jasper har varit med från början och är därför en av pionjärerna bland våra tusentals deltagare genom åren. 5
Min son håller ordning på årstiderna. För han vet att när det går mot sommar blir det snart roligt. Sen Jasper var 11 år har han åkt på LSS-kollo. Idag nästan 40 år senare är sommarvistelsen fortfarande en av de stora höjdpunkterna i Jaspers liv. Han har inte möjlighet att bo själv och kan inte tala. Men han älskar att cykla, simma och uttrycker sina känslor genom att skaffa vykort till människor han tycker om. Men han postar aldrig vykorten han samlar på dem och mamma Ingrid berättar att de har blivit tusentals genom åren. Syrebrist under förlossningen Det var under förlossningen Jasper drabbades av syrebrist och under hela sitt liv har han behövt någon som ser till och hjälper honom dygnet runt, året runt. Denna någon har för det mesta varit Jaspers mamma Ingrid. Att Jasper har fått åka iväg om somrarna, träffa nya människor och få stimulans har varit räddningen många gånger. Både för mig och hans syskon när de var små, men framförallt för Jasper. Det har varit hans semester och en viktig upplevelse. Jaspers syskon är utflugna sen länge och kvar i hemmet finns Jasper, Ingrid och hunden i huset bredvid. Ingrid Kreuger, mamma till Jasper. 7
När Jasper växte upp fanns det många familjemedlemmar omkring honom. Nu är det inte så längre och på sommarkollot får han känna sig som en del av ett större sammanhang på ett helt annat sätt än vad jag har möjlighet att erbjuda honom. Glömmer att vinka Jasper håller noga reda på när sommaren närmar sig och börjar längta redan under våren. Han ser fram emot ett par veckor ute i naturen med bad och cykelturer. När han ska åka iväg och jag skjutsar honom till bussen glömmer han att vinka, han är helt fokuserad på det roliga som väntar. Ingrid ser också tydligt hur hennes son lär sig nya saker och utvecklas under sina sommarveckor. Han litar på människor, förväntar sig att det ska hända roliga saker och är fullkomligt trygg. Men det har också funnits somrar när Jasper inte fått åka iväg på kollo. Det har varit fruktansvärt att se honom då. Han föll tillbaka i gamla destruktiva beteenden. Han kunde inte förstå varför han inte fick komma på kollo. Det händer till och med att personal kommer och hälsar på innan kollo för att lära känna Jasper och sätta sig in i den specialhjälp han behöver. Ingen tid över Kollovistelsen varje sommar är oerhört viktig även för Ingrid. Det har varit viktigt för att det har bidragit till att jag klarat att ge Jasper ett gott liv under alla de här åren. Jag blir ju väldigt låst resten av året. Även om Jasper har en personlig assistent är det mycket logistik över dagar och veckor. Mycket tider som ska passas, många besvärliga situationer som vi måste genomleva tillsammans. När mina två yngre barn var små var det helt livsnödvändigt att jag hade en period jag kunde ägna helt åt dem. Det blir ju så i familjer där någon kräver specialtillsyn att det inte blir så mycket tid över. En trygg punkt i livet Varje sommar, när Jasper kommer hem från sin kollovistelse har han med sig bilder och minnen. Han är så glad och anstränger sig verkligen för att berätta om människor han träffat och tycker om. Även om han bara kan säga enskilda stavelser pekar han och skrattar och lever sig in i sina minnen av sommaren. Han har blivit väldigt förtjust i många i personalen. Det är fantastiskt hur engagerade de är. Det händer till och med att personal kommer och hälsar på innan kollo för att lära känna Jasper och sätta sig in i den specialhjälp han behöver. Och skulle det uppstå problem ringer någon från kollo och frågar hur Jasper brukar vilja ha det. Det är inte bara Jasper som känner sig trygg när han är borta. Även jag känner mig fullständigt trygg och det är så skönt i ett liv som annars består av mycket oro. 8 9
LSS Kollo under 40 år 70-talet Utlandsresor, feriehem och idrottsläger I mitten på 70-talet startade kollo i landstingets regi. Det som idag är LSS-kollo. Det var ett frivilligt åtagande för landstinget att ordna den här verksamheten som vände sig till lindrigt utvecklingsstörda. Då bestod kollo av flera olika arrangemang. Ett av dessa var utlandsresor i samarbete med studieförbund. Deltagarna träffades först i en studiecirkel som handlade om att resa och om landet de skulle besöka. Studiecirkelträffarna kunde handla om allt från hur man packar en väska till att prata om landets valuta. Ett populärt inslag var bland annat att åka till Arlanda och titta på väskinlämningen. Resorna som gick under namnet Svensk utlandsvård AB gick till resmål som Cypern, Rhodos, Kreta och Rumänien. En annan typ av kolloverksamhet var feriehemmet. Det innebar att familjer i Sverige på landet tog emot barn från Stockholm under några veckor och fick en ersättning för detta. Som mest var det ca 200 barn i feriehem under sommaren. Dessutom fanns det möjlighet att åka på läger med olika inriktningar som exempelvis idrottsoch fiskeläger. Den här verksamheten arrangerades ofta tillsammans med idrottsföreningar. Under 70-talet deltog ca 1 300 barn, ungdomar och vuxna i någon form av kolloverksamhet. Den längsta kolloperioden var 25 dagar. 10 11
80-talet Stort omvårdnadsbehov prioriteras 1986 togs beslut i landstingets Omsorgsnämnd att gruppen med stort omvårdnadsbehov skulle prioriteras. Då upphörde feriehemmen och utlandsresorna och nu satsades det på kollogårdar runt om i länet istället. Under den här perioden gick verksamheten under namnet Omsorgsnämndens sommarverksamhet och vände sig till deltagare från Stockholms län. Under 80-talet fick 485 deltagare komma ut och fira sommar i det gröna fördelat på 18 kollogårdar. 1988 började man att även anordna jul, sportoch påsklovskollo. Den längsta kolloperioden under det här decenniet var 21 dagar. 90-talet Stockholms stad tar över ansvaret Lagen om särskilt stöd för vissa funktionshindrade (LSS) kom 1993. I samband med att lagen infördes blev det Stockholms stads ansvar att anordna kollo för funktionshindrade. Omsorgsnämnden upphörde 1996 och dess sommarverksamhet flyttades då över till Stockholms stad Sommarbarnsbyrån. Sommarbarnsbyrån hade både traditionell kolloverksamhet och kollo för funktionshindrade. Sommarbarnsbyrån upphörde 1999. LSSkollo flyttas över till Socialförvaltningen, Stockholms stad, där den fortfarande idag har sin tillhörighet. 1997 startar man kolloverksamhet för barn med Aspergers syndrom. Första året var det 4 deltagare som var ute på en kolloperiod och idag är ca 150 deltagare på 4 gårdar. På sport- och påsklovet var det ca 200 deltagare som åkte till 10 gårdar. Sommarverksamheten hade ca 450 deltagare. 12 13
Emma Lovén, föreståndare på Grandungens kollo. Vädret spelar ingen roll. Det är alltid varmt och soligt på kollo. Varje sommar packar Emma väskan för att åka till Fiskeboda vid Hjälmarens strand. Här arbetar hon som föreståndare för Grandungen, ett av många LSS-kollon. Gården är handikappanpassad och inomhus finns ett stort lekrum med öppen spis. Utomhus finns möjlighet att spela fotboll eller minigolf, gå på promenader. Här är också nära till bad och fiske. Varje gång jag ska iväg känns det som jag ska till värmen. Det spelar ingen roll hur vädret blir under sommaren. Jag vet att det kommer att bli en varm och solig sommar varje år. Emma visste tidigt att hon ville arbeta med människor. Men visste inte riktigt hur. Det började med att jag jobbade med barn med speciella behov inom skolvärlden. Sen fick jag frågan om jag ville jobba på kollo av en vän. Första gången jag jobbade på LSS-kollo var jag fast. Det vi är med om under varje period är bland det mest meningsfulla man kan vara med om. Att se hur en grupp ungdomar som annars har det motigt många gånger lever upp, utvecklas och mår bra är något fantastiskt att få vara en del av. Det ska finnas något för alla Emma ansvarar för grupper av ungdomar som har en lindrig utvecklingsstörning. För många av dem är det här årets höjdpunkt och det är mycket som står på programmet. Vi har flera aktiviteter varje dag och planerar dem så gott som helt efter deltagarnas egna önskemål. Men alla vill inte alltid samma saker så det finns inget tvång att delta och om vi gör någonting ihop så är vi alltid noga med att det ska finnas något för alla. 15
Går vi ned och badar exempelvis tar vi med oss böcker och spel till dem som inte har lust att bada eller sola. Därför är det viktigt med hög personaltäthet. Vi turas om att täcka upp dygnets alla timmar och personal måste alltid finnas till hands för att både leka och busa, men också för att hjälpa till att lösa problem eller hjälpa till med praktiska saker. De flesta klarar det mesta men behöver lite stöd med det praktiska att skorna kommer på rätt fot eller att det börjar bli dags att tvätta håret. Lycka och stolthet Ett stående inslag varje sommar är den stora talangjakten som brukar dra publik även från närliggande kollon. Vi jobbar med scenen och förberedelserna hela dagen. Poppar popcorn, väljer scenkläder och så tränar ungdomarna på sina sånger, danser eller andra nummer. När jag tänker tillbaka på sommaren är det de här kvällarna som berör mig mest. Vi som jobbar brukar aldrig missa dem, även om vi är lediga. Alla är så laddade, ofta lite nervösa innan de ska upp på scen och uppträda. Trots det ställer de sig där och bara kör sin grej. De glädjescener som utspelar sig när publiken jublar och applåderar kommer jag aldrig att glömma. Här finns så mycket lycka och stolthet. Här är ingen annorlunda Anledningen till att kollovistelsen är så viktig för ungdomarna tror Emma beror på att det här är sommarlovet då man slipper de vanliga vardagsrutinerna och får umgås med nya och gamla vänner. Vi brukar säga att alla borde få jobba på kollo. Det är bland det bästa jag någonsin gjort. Det är ju många gånger det sociala som är svårt och vis sa har kanske inte så mycket kompisar hemma. Här är ingen annorlunda. Här får alla vara precis som de är. De är också beroende av sina föräldrar större delen av året, men här får de ha något för sig själv, något eget. Positiv syn på människor Som föreståndare är Emma ansvarig för verksamheten, deltagarna och personalen. Att vi har en bra personalgrupp är viktigt. Alla måste kunna ta ansvar i alla situationer som kan uppstå för det händer alltid oväntade saker. Emma beskriver sig själv och sina kollegor som en engagerad grupp där alla litar på varandra. Det är också viktigt med en positiv syn på människor och att vi tror att alla kan och gör sitt bästa. Vi lever ju väldigt tätt inpå varandra under de här perioderna. Alla måste trivas tillsammans för att våra deltagare ska känna sig trygga och få det sommarlov som en kollovistelse faktiskt är. Det är ganska krävande ibland att jobba på kollo. Det kan uppstå riktigt jobbiga situationer ibland. Men det är ingenting Emma brukar tänka särskilt mycket på. Nej, det vi som jobbar på kollo tar med oss är minnena av våra underbara deltagare som gör att vi har roligt och trivs så bra med våra sommarjobb. Vi får så mycket. Här finns så stora känslor. Någon är alltid jättekär när någon annan är jätteledsen. Någon matar fåren medan andra sitter vid grillplatsen och pratar om vilka popstjärnor som är snyggast. Och så håller det på. Vi brukar säga att alla borde få jobba på kollo. Det är bland det bästa jag någonsin gjort. 16 17
2015 Bred verksamhet och mer individuellt anpassad LSS-kollo har efter 40 år utvecklats från att vara en möjlighet till sommarvistelse för endast lindrigt utvecklingsstörda till att bli en bred verksamhet för deltagare med många olika funktionsnedsättningar. Verksamheten har även blivit mer individuellt anpassad till barn, ungdomar och vuxna med olika funktionsnedsättningar. Just nu har vi 8 gårdar i egen regi och 8 gårdar på entreprenad. Natursköna miljöer Våra kollogårdar ligger i natursköna miljöer. Gårdarna erbjuder ett stort utbud av sommaraktiviteter. Att vara på kollo innebär miljöombyte, roliga friluftsaktiviteter och social samvaro med andra. För anhöriga och föräldrar ger det en avlastning i vardagen. Roligt sommarjobb Varje år rekryteras ca 250 personer som arbetar på kollo under sommaren och på loven. De flesta har kunskap och erfarenhet av att arbeta med funktionshinder sedan tidigare. Medelåldern ligger på ca 25 år. Det är ett populärt och roligt sommarjobb. Brukarenkät Efter varje kolloperiod genomförs en brukarenkät som ligger till grund för planeringen inför kommande år. Resultatet av enkäten visar en hög andel av nöjda kollodeltagare 98 %. Och kommentarerna från enkäten är entydliga: Bra att ni finns! Vill åka igen nästa år Toppenpersonal! Trygghet och värme. Tillsammans med personalen formar kollodeltagarna verksamheten utifrån de egna önskemålen och behoven. På gårdarna finns även möjlighet till olika utomhusaktiviteter som båtutflykter och korvgrillning. Gårdarna har samlingsrum inomhus för pyssel, spel och avkoppling. Under vistelsen gör man dagsutflykter tillsammans. Vistelsetiden är 10, 14 eller 18 dagar under sommarlovet. Kollogårdarna har olika inriktningar efter deltagarnas funktionsnedsättningar och ålder. I kollokatalogen beskriver varje kollo sin verksamhet. 18 19
Det första jag ska göra är att krama mina kompisar och alla ledare. Lite orolig är hon för att hon ska vara trött när hon kommer till kollo. Men tror att det kommer att ordna sig. För Cajsa brukar för det mesta vara väldigt glad. Jag skrattar nästan hela tiden. Längtar till sommaren När hon inte är på kollo bor hon med sin pappa och yngre syster i Stockholm där hon går på gymnasiesärskola. Men just nu längtar hon mycket till sommaren. Det första jag ska göra är att krama alla mina kompisar och ledarna Manne, Emil, Hanna och Carro som jag träffar varje sommar. Cajsa har varit på kollo samma period sen hon var 10 år så hon känner många. Hon längtar särskilt efter Daniel. De gick på högstadiet tillsammans men träffas numera bara på somrarna för Cajsa har inte hans telefonnummer. Det bästa med kollo är kompisarna, säger hon och berättar att de är vänner, att de pratar, skrattar, målar och är själva. En dag på kollo En typisk dag på kollo enligt Cajsa ser ut så här: Vi har en nattpersonal som sover med oss. Sen kommer dagpersonalen och väcker oss vid åtta. Då går vi upp och borstar tänderna och äter frukost. Sen delar vi upp oss i grupper. Ibland åker vi till Åland. De som stannar hemma hittar på roliga saker. Cajsa Sandberg, kollodeltagare. 21
Skattjakt till exempel. Sen är det lunch och mer roliga saker som händer och sen är det middag. På kvällen har ledarna bestämt något kul som vi gör och sen är det kvällssamling och då pratar vi om dagen. Sen lägger vi oss. Trivs på Åhléngården På Åhléngården där Cajsa brukar tillbringa ett par veckor varje sommar är det jättestort. Här finns två avdelningar, en för personal och en för oss barn och ungdomar. Här finns personalrum, kontor, matsal och ett vardagsrum där jag och mina kompisar brukar vara. Det är inte långt till badet och Cajsa brukar bada. Men bara när det är varmt. Att busa med ledaren Emil betraktar Cajsa som ett av sina käraste sommarminnen från kollo. Vi kastar mjuka bollar på varandra. Jag brukar träffa honom mer än han träffar mig. Ett annat är när man ordnade cirkus och Cajsa klädde ut sig till clown. Det passade mig bra för jag kan vara lite klumpig ibland. Cajsa tycker om att engagera sig Eftersom Cajsa varit med ett tag har hon också fått följa med en av ledarna för att prata om kollo i olika sammanhang. Jag har varit med och träffat chefen och så har jag hjälpt min ledare Manne att hålla föredrag. En annan riktig höjdare är att Cajsa fyller år under kolloperioden. Jag får godare frukost än de andra den dagen. Jag får ligga kvar i sängen och så steker ledarna pannkaka. Annars älskar Cajsa fisk och det äter man ibland och så ser hon fram emot sista kvällens middag. Då får vi hamburgare. Någon matar fåren medan andra sitter vid grillplatsen och pratar om vilka pop stjärnor som är snyggast. 22 23
Läs mer på stockholm.se/lsskollo Produktion: Blomquist. Omslagsfoto: Anders Wirström. Porträttfoton: Lieselotte van der Meijs. Övriga foton: Socialförvaltningen. Tryck: Edita Bobergs. September 2015. Art.nr. 12369. 24