KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV SÄKERHETEN HOS KRINGAKTIVITETER Konsumentverkets publikationsserie 10/2003, Finland ISSN 0788-544X ISBN 951-681-054-3 (häft.) ISBN 951-681-055-1 (PDF)
Konsumentverkets anvisningar Dnr 2003/52/1025 5.9.2003 Författningsgrund: - Produktsäkerhetslagen 914/1986 Målgrupper: - verksamhetsutövare - tillsynsmyndigheter KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV SÄKERHETEN HOS PROGRAMTJÄNSTER Konsumentverket utfärdar anvisningar för främjande av säkerheten hos programtjänster. Anvisningarna baserar sig på produktsäkerhetslagen (914/1986). Syftet med anvisningarna är att med stöd av produktsäkerhetslagen fastställa minimikraven på programtjänsters säkerhet, öka programtjänsternas säkerhet och effektivera övervakningen enligt produktsäkerhetslagen samt förebygga olycksfall. Dessa anvisningar är allmänna anvisningar för programtjänster av olika slag, olika omfattning och olika standard. De utgör en sammanställning av regler som främjar den allmänna säkerheten. Anvisningarna bör tilllämpas på olika programtjänster såsom de lämpar sig för dem med beaktande av hur krävande tjänsten är fysiskt och psykiskt. För vissa tjänster har Konsumentverket utarbetat mera detaljerade särskilda anvisningar. Säkerheten hos programtjänster är en del av tjänsternas kvalitet. Säkerhet ökar också kundtillfredsställelsen. En revidering av produktsäkerhetslagstiftningen planeras ske under första hälften av år 2004. Dessa anvisningar träder i kraft den 5 september 2003. Överdirektör Marita Wilska Biträdande direktör Tomi Lounema
INNEHÅLL 1 ANVISNINGARNAS SYFTE 3 2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE.. 3 3 GRUNDLÄGGANDE BEGREPP.4 4 ALLMÄNNA SÄKERHETSKRAV PÅ KRINGAKTIVITETER 4 5 MARKNADSFÖRING OCH FÖRHANDSINFORMATION TILL DELTAGARNA.5 6 SÄKERHETSDOKUMENT 6 6.1 Allmänt.6 6.2 Riskbedömning.7 6.3 Säkerhetsplan 7 6.4 Olycksfallsredovisning, utredning av orsaken till olyckan och anmälningsskyldighet..9 7 DELTAGARE.. 9 7.1 Förhandsuppgifter om deltagarna.9 7.2 Begränsningar och utrustning för deltagarna. 10 7.3 Barn och unga deltagare.10 7.4 Utländska deltagare...11 7.5 Tryggande av kundernas fysiska säkerhet..11 8 PERSONALEN OCH DESS UTBILDNING I FÖRSTA HJÄLPEN OCH SÄKERHETEN. 11 8.1 Grundläggande krav på personalen...11 8.2 Utbildning i första hjälpen och säkerheten för personalen.12 9 MASKINER, APPARATER, KONSTRUKTIONER OCH BYGGNADER 12 9.1 Maskiner och apparater...12 9.2 Konstruktioner...13 9.3 Byggnader och inkvartering...13 10 SÄKERHETSUTRUSTNING OCH PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING 14 11 BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER...15 11.1 Beredskap för första hjälpen och räddningsinsatser...15 11.2 Evakueringsberedskap...16 11.3 Spaningsberedskap..16 12 UTHYRNING OCH UNDERLEVERANS..16 13 LIVSMEDELSSÄKERHET..16 14 DJUR I SAMBAND MED KRINGAKTIVITETEN..17 1
15 TILLSTÅND, ANMÄLNINGAR OCH FÖRSÄKRINGAR 17 16 TILLSYN ENLIGT PRODUKTSÄKERHETSLAGEN...18 17 IAKTTAGANDE AV ANVISNINGARNA..18 18 ANVISNINGARNAS IKRAFTTRÄDANDE..19 19 ÖVRIGA BESTÄMMELSER, ANVISNINGAR OCH REKOMMENDATIONER 19 19.1 Lagar och förordningar.19 19.2 Säkerhet och riskbedömning.20 19.3 Standarder 20 Bilaga 1. Säkerhetsdokument..24 Bilaga 2. Dokument som krävs av verksamhetsidkare, sammanfattning...27 Bilaga 3. Nyttiga kontakter..28 Bilaga 4. Grenförbund, organisationer och föreningar....29 Bilaga 5. Anvisningar för kunder som deltar i kringaktiviteter...30 2
KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV SÄKERHETEN HOS KRINGAKTIVITETER 1 ANVISNINGARNAS SYFTE Syftet med anvisningarna är att med stöd av produktsäkerhetslagen (914/1986, med ändringar) definiera miniminivån för säkerheten inom olika slag av kringaktiviteter, öka säkerheten inom dem och effektivera övervakningen enligt produktsäkerhetslagen samt förebygga olycksfall. Konsumentverket har utarbetat dessa anvisningar i samarbete med Centralen för turismfrämjandet CTF, Esbo regionala räddningsverk, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, If Skadeförsäkringsbolag Ab, inrikesministeriets räddningsavdelning, MoNo-projektet (projekt om normer för kringaktiviteter inom turismen), SETLA (Seikkailu- ja elämystoiminnan turvallisuus ja laatu, säkerhet och kvalitet inom äventyrs- och upplevelseverksamheten), social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning, undervisningsministeriet, utbildningsstyrelsen och representanter för näringsidkarna. 2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE Produktsäkerhetslagen gäller tjänster som näringsidkare erbjuder konsumenter i samband med sin näringsverksamhet. Näringsidkaren kan vara en enskild person, ett företag, en förening eller en organisation som för att få ekonomisk nytta (t.ex. mot betalning eller som tilläggsförmån vid köp) yrkesmässigt utför, saluhåller, säljer eller annars i samband med sin näringsverksamhet erbjuder tjänsten till konsumenter. Dessa anvisningar tillämpas för att definiera säkerheten hos kringaktiviteter. Kringaktiviteter är bl.a. program-, äventyrs-, upplevelse-, natur- och motionstjänster som sker i olika miljöer, såsom inomhus och utomhus, i tätorter, i terräng, i luften, på sjön eller på vägar och aktiviteter i tema- och nöjesparker, tivolin, safarier osv. Anvisningarna tillämpas på sådana kringaktiviteter som kunderna utnyttjar på egen hand och på ledda kringaktiviteter och/eller delar av sådana. Nedan används termen kringaktivitet om tillämpningsområdet. Anvisningarna tillämpas inte på tävlingsverksamhet. Undantag är olika massevenemang, som utöver tävling går ut på motion för stora grupper av människor, såsom Damernas tia, Finlandia-loppet, Sulkavan soutu och motsvarande evenemang. På dem tillämpas anvisningarna till behövliga delar. För vissa tjänster har Konsumentverket utarbetat särskilda, mera detaljerade anvisningar (bl.a. simhallar och badinrättningar, slalombackar, karting): Dessa anvisningar kan tillämpas på kringaktiviteter till den del verksamheten inte omfattas av de särskilda anvisningarna (t.ex. aktiviteter utanför en kartingbana). Kringaktiviteter finns av olika slag, olika storleksklass och av olika standard. Dessa anvisningar är allmänna och utgör en sammanställning av regler som främjar den allmänna sä- 3
kerheten. Anvisningarna bör tillämpas på olika kringaktiviteter såsom de lämpar sig för dem med beaktande av hur krävande tjänsten är fysiskt och psykiskt. 3 GRUNDLÄGGANDE BEGREPP Fara: En faktor eller omständighet som kan medföra en händelse som är skadlig i fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt hänseende. Kringaktiviteter som utnyttjas på egen hand: En utfärd, vandring el. dyl. som erbjuds som en tjänst till konsumenter som utför den på egen hand och mot vederlag får tillgång till vägledning, material, utrustning, mat m.m. Ledd kringaktivitet: En tjänst som erbjuds konsumenter för att utnyttjas under övervakning, handledning eller tillsyn av t.ex. en instruktör, guide el. dyl. Näringsidkare/verksamhetsidkare: en enskild person, ett företag, en förening, en klubb, kommunens ungdomsförvaltning, en församling el. dyl. som i samband med idkande av näring (t.ex. mot betalning eller som tilläggsförmån vid köp) erbjuder tjänster till konsumenter. Risk: Sannolikheten att en farlig händelse inträffar och hur allvarliga skadorna i så fall är. Riskbedömning: Omfattande och systematisk identifiering av faror och hälsoolägenheter samt bedömning av deras betydelse för säkerhet, hälsa och egendom. Målet är att förbättra säkerheten. Räddningsplan: En räddningsplan som förutsätts i räddningslagstiftningen [ 9 räddningslagen (468/2003) och 10 och 11 förordningen om räddningsväsendet (857/1999)] (säkerhetsplan enligt nuvarande 10 förordningen om räddningsväsendet, namnet ändras när den nya räddningslagen träder i kraft 1.1.2004). Säkerhet: Verksamheten är säker, om de risker som hänför sig till den är godtagbara. Med säkerhet av ses en övergripande fysisk och psykisk säkerhet, så att ingen skadas eller invalidiseras eller råkar i psykisk obalans. Säkerhetsdokument: En skriftlig handling som verksamhetsidkaren gör upp och där sådant som hänför sig till kringaktivitetens funktion och säkerhet definieras, t.ex. personalens arbetsfördelning, riskbedömningen, säkerhetsplanen och hur hjälp larmas vid olika slag av olyckor, faror eller skador. Säkerhetsplan: Anvisningar som verksamhetsidkaren utarbetat för att enskilda aktiviteter och platser där de sker skall vara säkra. 4 ALLMÄNNA SÄKERHETSKRAV PÅ KRINGAKTIVITETER En kringaktivitet eller deltagandet i den får inte medföra fara för den deltagande konsumentens hälsa eller egendom på det sätt som avses i 4 produktsäkerhetslagen. En kringaktivitet får inte heller medföra fara eller olägenhet för andra personer som kommer inom 4
dess verkningskrets, t.ex. utomstående, förbipasserande. Tjänsten skall produceras med hänsyn till miljön och enligt principerna för hållbar utveckling. De anställdas säkerhet skall ses till enligt arbetarskyddslagen (738/2002). Enligt 3 produktsäkerhetslagen ansvarar verksamhetsidkaren för kringaktivitetens säkerhet under hela utförandet. Kringaktiviteten skall hela tiden vara säker med hänsyn till respektive deltagargrupp och antalet deltagare. Hänsyn skall tas till de rådande terräng-, miljö- och väderleksförhållandena samt deltagargruppen (t.ex. barn, ungdomar, äldre personer, rörelsehämmade) och antalet instruktörer. Verksamhetsidkaren skall på förhand fastställa det maximala antalet kunder som samtidigt får delta i kringaktiviteten eller en del av den. Verksamhetsidkaren skall också på förhand fastställa vilka krav och begränsningar angående deltagarnas ålder, kondition, färdigheter och övrigt som är påkallade av säkerhetsskäl. Det högsta antalet kunder som samtidigt får delta i kringaktiviteten eller en del av den samt eventuella begränsningar skall antecknas i säkerhetsdokumentet. Det skall också fastställas gränser för i hurdana förhållanden kringaktiviteterna kan utföras. Om verksamheten inte är säker, skall programmet inte utföras (t.ex. halka på grund av regn eller köld, smältande is, kyla/hetta, åska). Verksamhetsidkaren skall ha tydliga instruktioner för hur man skall gå till väga om förhållandena ändras medan programmet pågår. Instruktionerna för förändrade förhållanden skall antecknas i säkerhetsdokumentet och hela personalen skall känna till dem. 5 MARKNADSFÖRING OCH FÖRHANDSINFORMATION TILL DELTAGARNA Enligt 2 kap. 1 konsumentskyddslagen (38/1978) får vid marknadsföring inte användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna. Marknadsföring, vari ej ingår uppgifter som är av behovet påkallade med hänsyn till konsumenternas hälsa eller ekonomiska trygghet, skall alltid anses otillbörlig. Enligt 2 får vid marknadsföring inte lämnas osanna eller vilseledande uppgifter (t.ex. så att konsumenten på ett eller annat sätt får en felaktig uppfattning om en erbjuden programtjänsts innehåll eller om något som hänför sig till anskaffningen av den). Marknadsföring som innehåller korrekta uppgifter kan också vara vilseledande, om information som är viktig för konsumenten utelämnas eller om informationen framställs otydligt. Marknadsföringsmaterialet (t.ex. reklam, broschyrer) skall ge en realistisk beskrivning av aktiviteterna eller tjänsterna. Av marknadsföringsmaterialet skall framgå för vem evenemanget är avsett. Bilder som används i marknadsföringen skall vara tagna på de platser där aktiviteterna faktiskt utförs. I marknadsföringsmaterialet får man inte uppvigla till lagstridiga handlingar eller underlåtenhet att följa säkerhetsbestämmelserna. Därför skall personerna på bilderna använda personlig skyddsutrustning som är avsedda för aktiviteten och på de platser där aktiviteterna sker på bilderna skall det användas tillbörlig och behövlig säkerhetsutrustning. 5
De som skall delta i program som tar mer än fyra timmar eller kräver förberedelser, utrustning, fysisk eller psykisk uthållighet och/eller färdigheter bör i regel få skriftlig förhandsmaterial innan programmet börjar. Det skriftliga förhandsmaterialet skall ges på de vanligaste deltagargruppernas språk så att varje deltagare förstår vad som är viktigt med tanke på säkerheten. Språkfrågor får inte föranleda säkerhetsrisker, och därför skall man försäkra sig om att kunderna förstår anvisningarna. Förhandsinformationen kan också ges i marknadsföringsmaterialet. Av förhandsinformationen om en kringaktivitet skall framgå bl.a. aktivitetens natur (t.ex. i vilken omgivning den sker, t.ex. i tätort, skog, vattendrag) hur länge programmet tar hur krävande programmet är och vilka förutsättningar deltagarna skall ha bl.a. i fråga om ålder, fysisk och psykisk kondition och hälsotillstånd om deltagarna kommer i kontakt med djur i samband med aktiviteten med tanke på eventuella allergier hos deltagarna vilka förhållanden som kan medföra att programmet inhiberas eller avbryts omedelbart vilka kunskaper och färdigheter deltagarna skall ha och hur deltagarna skall förbereda sig i fråga om klädsel och annan utrustning om det är förbjudet att delta onykter i programtjänsten eller en del av den. Vid behov skall det på förhand anges att deltagarnas nykterhet kan kontrolleras före programtjänsten. 6 SÄKERHETSDOKUMENT 6.1 Allmänt Verksamhetsidkaren skall göra upp ett skriftligt säkerhetsdokument som innehåller minimiuppgifterna enligt mallen i bilaga 1 om hur kringaktivitetens säkerhet tryggats. Säkerhetsdokumentets innehåll och omfattning skall stå i en ändamålsenlig proportion till kringaktivitetens omfattning och aktiviteterna. Säkerhetsdokumentet täcker hela kringaktivitetverksamheten. Om kringaktiviteten består av flera aktiviteter och/eller aktiviteter utförs på flera platser, skall det som bilaga till säkerhetsdokumentet göras upp skriftliga anvisningar (s.k. säkerhetsplan) som gäller de enskilda aktiviteterna eller platserna. Säkerhetsdokumentet skall gås igenom tillsammans med personalen och de anställda skall med sin namnteckning bekräfta att de förstått innehållet. Säkerhetsdokumentet skall förvaras på en sådan plats där personalen, inklusive vikarier och tillfälligt anställda, lätt kan hitta det. Säkerhetsdokumentet skall uppdateras när situationer och omständigheter förändras. Personalen skall repetera innehållet i säkerhetsdokumentet regelbundet och säkerhetsdokumentet skall gås igenom vid inskolningen av varje nyanställd. Säkerhetsdokumentet kan kombineras med en räddningsplan som räddningslagstiftningen förutsätter. Enligt räddningslagstiftningen [lagen om räddningsväsendet (561/1999) och räddningslagen /468/2003), träder i kraft 1.1.2004] är affärsidkaren och även andra sammanslutningar skyldiga att i sin verksamhet och planeringen av den förebygga farliga situationer, ha be- 6
redskap att skydda personer, egendom och miljö mot fara och vidta sådana räddningsåtgärder som de på egen hand förmår genomföra. Skyldigheten att göra upp en skriftlig plan för ovannämnda åtgärder gäller platser eller verksamhet som definieras särskilt i räddningslagstiftningen. Uppgörandet av en skriftlig säkerhets- eller räddningsplan hjälper alla tjänsteproducenter att identifiera de nödvändiga åtgärderna för förebyggande av olyckor och räddningsberedskap. Verksamhetsidkaren skall också beakta kraven i arbetarskyddslagen (738/2002), bland annat göra upp ett verksamhetsprogram för arbetarskyddet. 6.2 Riskbedömning Verksamhetsidkaren skall antingen själv eller med hjälp av en utomstående expert bedöma vilka risker som hänför sig till kringaktiviteten (vilka faror som är förknippade med att ta sig till verksamhetsstället, förflyttningen från en aktivitetsplats till en annan, larmande av hjälp m.m.). Riskbedömningen skall göras skriftligt och utgöra en del av säkerhetsdokumentet. Enligt punkt 6.3 i anvisningarna skall säkerhetsplanen innehålla en bedömning av riskerna i samband med olika aktiviteter och platser där de utförs. Med hjälp av riskbedömningen kan man systematiskt förebygga olycksfall. Vid riskbedömningen: 1. Identifieras de faror som hänför sig till verksamheten, i vilka situationer olycksfall kan ske och hurdana de är (t.ex. att någon ramlar, faller eller halkar). 2. Bedöms sannolikheten för och följderna av en olycka - hur sannolikt det är att en dylik händelse inträffar (osannolikt, tänkbart eller sannolikt) - huruvida följderna är lindriga, skadliga eller allvarliga (t.ex. blåmärke, benbrott, dödsfall/bestående handikapp) 3. Fastställs åtgärderna för att avvärja farorna, minska riskerna eller förebygga olycksfall. En riskbedömning som verksamhetsidkaren själv gör (även med utomstående handledning) är bäst för att få verksamhetsidkaren att engagera sig i att handla säkerhetsmedvetet. 6.3 Säkerhetsplan Om kringaktiviteten består av flera aktiviteter eller platser för aktiviteter, skall säkerhetsdokumentet åtföljas av skriftliga anvisningar (s.k. säkerhetsplan) som gäller de enskilda aktiviteterna och platserna. För alla aktiviteters/platsers del skall säkerhetsplanen innehålla (till de delar som lämpar sig för programtjänsten i fråga) följande: 1. En beskrivning av aktiviteten/platsen för aktiviteten 2. Vem som ansvarar för aktivitetens säkerhet, den ansvarige personens ställföreträdare och deras kontaktuppgifter 3. Köranvisning och andra ansvisningar för hur man kommer till aktivitetsplatsen (även rutterna för räddnings- och sjuktransportenheter) 7
4. Om det är fråga om en rutt: ruttbeskrivning, avgångsplats, mål, dagsetapper, övernattnings- och rastplatser, aktivitetsplatser. Bifogad en karta med alla dessa platser tydligt utmärkta. 5. Risker som hänför sig till aktiviteten/platsen 6. Riskhanteringen maximalt antal deltagare på aktivitetsplatsen begräsningar för aktiviteten (väderleksförhållanden, övriga omständigheter, onykterhet) kompetenskrav på instruktörerna instruktörernas åtgärder före programmet (t.ex. att kontrollera aktivitetsplatsens och utrustningens säkerhet, bl.a. förstahjälpsutrustning, larmförbindelse) introduktion och vägledning för deltagarna utrustning som använd: personlig skyddsutrustning, säkerhetsutrustning maskiner och apparater (t.ex. att de uppfyller säkerhetskraven) specialutrustning transport och förvaring av livsmedel och vatten brandsäkerhet (t.ex. brandvarnare, hantering av eld, materialens brandsäkerhet) 7. Åtgärder om en kund eller anställd skadas fysiskt 8. Åtgärder vid andra olyckor eller skador (t.ex. brand, kolmonoxidförgiftning) 9. Allmänna anvisningar (t.ex. hantering av eld, varningar för skogsbrand) 10. Åtgärder efter ett olycksfall rapportering (t.ex. olycksfallsredovisning) information om det inträffade (t.ex. vem som ansvarar för informationen och tillvägagångssättet) anmälan till myndigheter (Konsumentverket, arbetarskyddsdistriktet, polisen) eftervård (t.ex. transport av den skadade, eventuell krishjälp) 11. Övrigt att beakta. När säkerhetsplaner för enskilda aktivitetsplatser uppgörs skall särskild uppmärksamhet fästas i synnerhet vid de aktiviteter som anges som exempel i listan nedan och som kan vara förknippade med stora risker (inom parentes ges exempel på faror som hänför sig till aktiviteterna): aktiviteter där man använder motorfordon, såsom snöskotrar, bilar, terränghjulingar, motorcyklar, mopeder, vattenskotrar mm. (trafikolycka, krock) aktiviteter med brandrisk (brännskador, rökförgiftning) aktiviteter på höga höjder (fall, stötar) aktiviteter som sker långt borta från bosättning (att få hjälp är svårt/tar lång tid) aktiviteter under jorden, t.ex. i tunnlar, grottor, gruvor (man kan gå vilse, syrebrist) långvariga aktiviteter i terräng (förfrysningar, hypotermi, värmeutmattning, vätskebrist, energibrist, risk att gå vilse) ridning i terräng (fall, stötar) skärmflygning (fall, stötar vid lyftning och landning) vattenaktiviteter (att falla i vattnet, hypotermi, stötar). Listan ovan är inte komplett, utan det kan också finnas andra aktiviteter som är förknippade med stora risker och för vilka det skall göras en omsorgsfull säkerhetsplan. 8
6.4 Olycksfallsredovisning, utredning av orsakerna till olyckor och anmälningsskyldighet Verksamhetsidkaren skall ha en olycksfallsredovisning som utöver inträffade olyckor skall omfatta allvarliga tillbud. Som hjälp vid dokumenteringen av olycksfall kan man använda en anmälningsblankett, där man inför olycksfall och tillbud som deltagarna och personalen råkat ut för samt följderna av dem. Verksamhetsidkaren kan själv göra upp en anmälningsblankett, där man antecknar bl.a. uppgifter om den skadade, om själva händelsen (tid, plats, orsak till skadan), skadans art, uppgifterna om hur och varför olyckan inträffade samt förbättrings- eller reparationsåtgärder som vidtagits efter olyckan. Undersökningen och analysen av olycksfall och deras orsaker bildar underlag för riskbedömningen och utvecklingen av säkerhetssystemet. Tack vare olycksfallsredovisningen är uppgifter vid behov tillgängliga när myndigheterna och t.ex. försäkringsbolagen behöver dem. Olycksfallsredovisningen hjälper verksamhetsidkaren att främja sin affärsverksamhet och gör det lättare att ge ytterligare information, om ett olycksfall måste utredas i efterskott. Enligt 3 produktsäkerhetslagen skall kommunens produktsäkerhetstillsynsmyndighet (hälsoinspektören), länsstyrelsen eller Konsumentverket omedelbart underrättas om olycksfall och särskilt allvarliga tillbud. Tack vare de fallrapporter som man får in på grund av anmälningsskyldigheten får man information om riskbranscherna och kan påverka säkerhetsutvecklingen inom dem t.ex. genom att ta fram branschspecifika säkerhetsanvisningar. Enligt lagen om tillsynen över arbetarskyddet (131/1973) och lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) skall arbetsgivaren anmäla allvarliga olycksfall som drabbat de anställda till arbetarskyddsmyndigheten och polisen. 7 DELTAGARE 7.1 Förhandsuppgifter om deltagarna Uppgifter om deltagarna som verksamhetsidkaren får i förväg är till hjälp när han förbereder sig för behövliga åtgärder. Om det bland deltagarna finns särskilda grupper, såsom barn, utlänningar eller rörelsehämmade, skall verksamhetsidkaren ändra uppläggningen av programmet enligt de krav som detta ställer. Ändringarna i uppläggningen kan gälla t.ex. hur krävande programmet är eller hur länge det tar. Om programmet kräver speciellt god fysisk och/eller psykisk kondition är det bra att på förhand kartlägga deltagarnas hälsotillstånd och färdigheter. Hälsotillståndet kan kartläggas med en separat blankett för hälsouppgifter, genom vilken man får reda på bl.a. sådana sjukdomar och allergier som bör beaktas i samband med programmet. Också i fråga om kortvarigare program kan man fråga deltagarna om sådant som har betydelse för programmet. Uppgifterna är till hjälp bl.a. när man planerar uppläggningen av kringaktiviteten och måltiderna. I fråga om hälsouppgiftsblanketterna skall man beakta kraven i personuppgiftslagen (523/1999) och blanketterna skall förstöras efter slutfört program. Om det är sannolikt att deltagarna hamnar i vattnet i samband med programtjänsten, skall deltagarnas simkunnighet kartläggas i förväg (t.ex. muntligt). 9
7.2 Begränsningar och utrustning för deltagarna I fråga om aktiviteter som kan inbegripa stora risker (t.ex. aktiviteter som räknas upp i punkt 6.3) kan verksamhetsidkaren utgående från förhandsuppgifterna före programmet bedöma hurdan deltagarnas fysiska och psykiska kondition och förmåga är. På basis av uppgifterna kan man vid behov begränsa deltagandet eller ändra programmets uppläggning. Man skall observera deltagarna medan aktiviteten påstår för att se hur de mår, om någon t.ex. visar tecken på hypotermi, värmeutmattning, förfrysning, trötthet, sjukdom eller rädsla. Verksamhetsidkaren skall ställa tydliga nykterhetskrav. Deltagande i en kringaktivitet eller en del av den i onyktert tillstånd ökar risken för olycksfall. Om nykterhet är ett absolut krav, skall det anges tydligt t.ex. i samband med deltagaravgiften och i förhandsinformationen, så att det inte kommer som en överraskning för deltagarna. I förhandsuppgifterna skall man också uppge att kundernas nykterhet kan kontrolleras innan de får delta i kringaktiviteten. Verksamhetsidkaren har alltid möjlighet och skyldighet att förhindra eller avbryta tjänsten med hänvisning till säkerheten. Med deltagarens samtycke kan verksamhetsidkaren kontrollera alkoholhalten i blodet med en alkometer. Före programmet skall deltagarna informeras om eventuella fysiska och psykiska riskfaktorer som hänför sig till programmet. Dessutom skall det betonas att det är obligatoriskt att använda personlig skyddsutrustning, och det skall gås igenom hur skyddsutrustningen tas på, fästs och tas av. Deltagarna skall ges anvisningar om hur de ska gå till väga i en eventuell nödsituation, hur man larmar hjälp och vem som är ansvarig för programmet. Innan programmet börjar skall verksamhetsidkaren kontrollera att deltagarna har en sådan saklig klädsel som aktiviteten förutsätter och som skyddar tillräckligt t.ex. mot väderleksförhållanden. Vid behov skall verksamhetsidkaren förse deltagarna med skyddande kläder. Medan aktiviteten pågår skall deltagarna och personalen använda behövlig och godkänd säkerhetsutrustning och personlig skyddsutrustning. Om deltagarna använder sin egen personliga skyddsutrustning och säkerhetsutrustning, skall verksamhetsidkaren försäkra sig om att de är som sig bör med tanke på aktiviteten i fråga. Verksamhetsidkaren ansvarar för att all utrustning är tillbörligt och ser till att de används rätt. Före programmet skall man tala om för deltagarna att det är frivilligt att delta i det. Deltagarna får inte tvingas vara med. T.ex. bland sina arbetskamrater kan deltagarna känna ett starkt socialt tryck att utföra en uppgift. Personalen skall reda ut situationen på ett finkänsligt sätt och vara beredd på att deltagarna kan avstå från att utföra en uppgift. 7.3 Barn och unga deltagare Personer som inte fyllt 18 år skall ha vårdnadshavaren samtycke till att de deltar i kringaktiviteter med stora risker (t.ex. aktiviteter som räknas upp i punkt 6.3). Verksamhetsidkaren skall försäkra sig om samtycket på ett tillförlitligt sätt (t.ex. ett skriftligt lov som vårdnadshavaren undertecknat). Om personer som är yngre än 18 år deltar i aktiviteter med stora risker med vårdnadshavarens samtycke, men vårdnadshavaren inte är närvarande, bör verksamhetsidkaren begära kontaktuppgifterna till vårdnadshavarna, så att de kan kontaktas vid behov. 10
7.4 Utländska deltagare När deltagarna är utlänningar skall man ta hänsyn till att deltagare som kommer från olika länder kan ha olika seder, trosuppfattningar och värderingar. Bland personalen skall det finnas ett tillräckligt antal tillräckligt språkkunniga instruktörer i förhållande till deltagarantalet. I fråga om grenar med stora risker bör instruktörerna behärska deltagarnas modersmål eller deltagarna och instruktörerna skall ha ett gemensamt språk på vilket anvisningar kan ges tydligt. Även tolk kan anlitas. Utländska deltagare skall ges tillräcklig handledning, och man skall försäkra sig om att de förstår anvisningarna. 7.5 Tryggande av kundernas fysiska säkerhet Verksamhetsidkaren skall ansvara för upprätthållandet av ordningen och vid behov (t.ex. vid stora publikevenemang eller motsvarande) trygga kundernas säkerhet också med tanke på eventuell misshandel eller hot om misshandel eller annat störande beteende genom att skaffa tillräckligt många ordningsvakter till evenemanget. I fråga om dem skall lagen om ordningsvakter (533/1999) följas. Ordningslagen (612/2003) har stiftats för att främja allmän ordning och säkerhet. 8 PERSONALEN OCH PERSONALENS FÖRSTAHJÄLPS- OCH SÄKERHETSUTBILDNING 8.1 Grundläggande krav på personalen Verksamhetsidkaren skall utse en säkerhetsansvarig på företaget och en ställföreträdare för honom. Namnet på den säkerhetsansvarige och ställföreträdaren samt deras kontaktinformation och arbetsuppgifter skall antecknas i säkerhetsdokumentet och alla i personalen skall känna till dem. Det skall finnas tillräckligt med personal med beaktande av verksamhetens natur och omfattning samt antalet kunder (t.ex. antalet guider på snöskoterutfärder m.m.). De anställda skall ha en utbildning som är lämplig med tanke på verksamheten och de skall inskolas i sina uppgifter när de anställs (t.ex. genomgång av säkerhetsdokumentet). Instruktörerna i speciella aktiviteter skall ha ett kompetensintyg inom branschen (t.ex. grenförbundets intyg i fråga om väggklättring, klippklättring, paddling, examen för hyresbåtförare) och deras kunnande skall ha kontrollerats på arbetsplatsen. Verksamhetsidkaren skall försäkra sig om att personalen är kompetent genom att kontrollera de anställdas färdigheter vid rekryteringsskedet (t.ex. så att personen visar i praktiken vad han kan och hur han går till väga). Enbart på basis av dokument får man inte nödvändigtvis en riktig uppfattning om personens verkliga kunnande och attityd till säkerhetsfrågorna. Fast anställda skall ha skriftliga befattningsbeskrivningar varav personens uppgifter och ansvar framgår. Studerande som praktiserar skall i regel endast arbeta som assistenter under ledning av den egentliga personalen. Verksamhetsidkaren skall se till att praktikanterna har tillräckliga förutsättningar att handla på ett tryggt sätt. 11
Personalen bör också ta hand om sitt eget fysiska och psykiska välbefinnande. Om instruktören i en specialaktivitet är för trött, är hans reaktions- och observationsförmåga nedsatt och det kan öka olycksfallsrisken. 8.2 Utbildning i första hjälpen och säkerheten för personalen Med beaktande av verksamhetens natur och art skall personalen ha tillräckliga språkkunskaper och färdigheter att ge första hjälpen och vidta räddnings- och första släckningsåtgärder. Alla anställda skall kunna larma hjälp och känna till de olika sätten att larma hjälp. I varje arbetsskift skall det finnas minst en person som fått utbildning i första hjälpen (minst FRK:s Fhj1 eller motsvarande kunskaper) och en person som fått utbildning i första släckningsåtgärder. För dem som fått utbildning i första hjälpen skall det ordnas repetition tillräckligt ofta (t.ex. FRK:s Fhj 1-kort är i kraft 3 år). Alla anställda skall få grundutbildning i första hjälpen. Kraven på förstahjälps- och räddningskunskaper är större när verksamheten sker i terräng eller utanför tätorter. Då skall instruktörerna ha utbildning i första hjälpen på minst FRK:s Fhj 2-nivå (eller motsvarande kunskaper och färdigheter) tillämpad på aktiviteterna i fråga. Kraven på språkkunskaper är också högre när tjänsterna i huvudsak bjuds ut till utländska deltagare. Alla anställda skall känna till uppgiftsfördelningen (vem räddar, ger första hjälpen, larmar hjälp, går och guidar fram utryckningsfordon osv.) och hur ledarskapsansvaret bestäms vid en olycka. I fråga om mer riskfyllda aktiviteter (t.ex. de som räknas upp i punkt 6.3) skall uppgiftsfördelningen alltid gås igenom innan aktiviteten börjar med tanke på eventuella personbyten. För hela personalen skall det minst en gång om året, t.ex. före säsongstarten, ordnas säkerhetsutbildning och en beredskapsövning där man i praktiken repeterar åtgärderna för att larma hjälp, användningen av räddnings- och släckningsutrustning, återupplivning och tillvägagångssätt vid de vanligaste sjukdoms- och olycksfallen. I synnerhet skall räddningsåtgärderna och personalens samarbete tränas. Speciella situationer och nödsituationer skall övas i den terräng där aktiviteterna i verkligheten sker och i olika förhållanden. Övningar kan ordnas i samarbete med t.ex. räddningsmyndigheterna eller andra verksamhetsidkaren. Om utbildningen och övningarna skall det föras dagbok, där man antecknar utbildningens datum, teman och deltagarna i den samt vem som ledde utbildningen/övningen. 9 MASKINER, APPARATER, KONSTRUKTIONER OCH BYGGNADER 9.1 Maskiner och apparater Maskiner och apparater (t.ex. snöskotrar, terränghjulingar, motorsågar och andra handverktygsmaskiner) skall lämpa sig för aktiviteten och uppfylla de bestämmelser som gäller om dem: Statsrådets beslut om säkerhetsföreskrifter för maskiner (1314/1994). Statsrådets beslut om anskaffning, trygg användning och besiktning av maskiner och annan arbetsutrustning som används i arbete (856/1998). 12
Statsrådets förordning om ändring av statsrådets beslut om anskaffning, trygg användning och besiktning av maskiner och annan arbetsutrustning som används i arbete (437/2003). Om kringaktiviteter ordnas på vägar, skall trafiksäkerheten beaktas så att man följer bestämmelserna i vägtrafiklagen (267/1981) och fordonslagen (1090/2002). I terrängtrafiklagen (1710/1995) och förordningen (10/1996) finns bestämmelser om användning av motordrivna fordon i terräng. Körning i terräng kräver i regel tillstånd. För maskiner och apparater skall utses en ansvarig person, vars namn och kontaktuppgifter skall antecknas i säkerhetsdokumentet. Maskinerna och apparaterna skall besiktigas och underhållas regelbundet. För besiktningen och underhållet av maskinerna och apparaterna skall man göra upp en underhållsplan och även föra dagbok över underhållet. 9.2 Konstruktioner Konstruktioner som används vid kringaktiviteter skall vara hållfasta och säkra och lämpa sig för aktiviteten i fråga. Konstruktionerna skall uppfylla gällande säkerhetskrav (t.ex. byggbestämmelser och eventuella standarder.) Klätterväggar skall uppfylla kraven i klätterväggstandarden (SFS-EN 12572 Artificial climbing structures. Protection points, stability requirements and test methods. Kiipeilyseinät. Varmistuspisteet, vakavuusvaatimukset ja testausmenetelmät.) Äventyrsbanor på låg höjd (aktiviteter på ca två meters höjd) skall uppfylla kraven i lekredskapsstandarderna (SFS-EN 1176-1 1176-7 ja SFS-EN 1177). För äventyrsbanor på hög höjd finns inte ännu någon SFS-EN-standard. Som hjälp vid planeringen av sådana banor kan den amerikanska ACCT-standarden användas (The Association for Challenge Cource Technology). Det skall finnas ritningar och hållfasthetskalkyler på linbanor och konstruktioner som används vid speciella aktiviteter. Verksamhetsidkaren skall veta vem som har planerat och uppfört konstruktionerna samt när de har byggts. Det rekommenderas att planeringen och det tekniska utförandet av banor görs av någon som är insatt i och specialiserad på att göra dem. Det är bra att diskutera konstruktionernas säkerhet med kommunens byggnadsinspektör. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid säkringen av linbanor och andra motsvarande konstruktioner. Konstruktioner som verksamhetsidkaren förfogar över och använder vid utförandet av tjänsterna (inklusive spängers och dragflottars skick) skall underhållas och besiktigas regelbundet. För underhållet och besiktningarna skall det göras en underhållsplan och även underhållsdagbok skall föras. Det skall finnas en ansvarig person för underhållet och besiktningen och hans namn och kontaktinformation skall antecknas i säkerhetsdokumentet. 9.3 Byggnader och inkvartering När byggnader, såsom inkvarterings-, samlings- och affärslokaliteter, och utrymmen som är att jämföra med byggnader, såsom tält, grilltak och flyttbara fritidsbostäder, uppförs skall bestämmelserna i Finlands byggbestämmelsesamling följas (bl.a. i fråga om hållfasthet och brandsäkerhet) liksom brandsäkerhetsbestämmelserna enligt räddningslagstiftningen. 13
Enligt ovannämnda bestämmelser skall byggnader ha ett tillräckligt antal utrymningsvägar, som märkas ut tydligt. I byggnader skall det finnas brandvarnare/brandlarmssystem och lättillgänglig utrustning för första släckningsåtgärder. Inkvarteringslokaler som är i tillfälligt bruk skall förses med brandvarnare för övernattningen. Om inkvarteringen sker i tält som värms upp med kamin eller motsvarande kan brandsäkerheten ses till genom kontinuerlig uppsikt. 10 SÄKERHETSUTRUSTNING OCH PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING Säkerhetsutrustning och personlig skyddsutrustning skall lämpa sig för aktiviteten i fråga. De skall uppfylla gällande bestämmelser. Statsrådets beslut om personlig skyddsutrustning (1406/1993) innehåller sådana bestämmelser, bl.a. skall personlig skyddsutrustning vara CE-märkt. Grenar för vilka deltagarna skall utrustas med en godkänd hjälm är bl.a. cykling, rullskridskoåkning, ritt, forsränning, o.a. motsvarande grenar, klippklättring, flygsport, kälkåkning, paintball- och soft air gun-krig samt andra aktiviteter där stötar mot huvudet kan inträffa. Vid användning av motorfordon skall typgodkända skyddshjälmar användas. Godkända skyddshjälmar enligt kommunikationsministeriets förordning om två- och trehjuliga fordons samt fyrhjulingars konstruktion och utrustning (1250/2002) är skyddshjälmar godkända enligt E-regel nr 22/04 och skyddshjälmar som uppfyller kraven i standarden FMVSS 218. Det skall finnas en namngiven ansvarig person för säkerhetsutrustningen och den personliga skyddsutrustningen. Personlig skyddsutrustning, t.ex. räddnings- och flytvästar och klättringsredskap skall regelbundet besiktigas och underhållas och dagbok skall föras över besiktiningarna. Utrustningen skall förvaras och ses över enligt tillverkarens anvisningar (t.ex. klätterutrustning skall förvaras varmt inomhus och skyddad för ljus). Säkerhetsutrustningen och den personliga skyddsutrustningen skall vara hel, ren och lätttillgänglig. Trasig och obrukbar utrustning skall förstöras så att den under inga omständigheter kan förväxlas med användbar utrustning. Slitage på klätterredskap och nedfirningsdon påverkar säkerheten betydligt. Över klätterredskapen och nedfirningsdonen skall det föras en användningsdagbok, varav det framgår när och hur många gånger utrustningen har använts samt namnet på den som ansvarat för användningen. Klätterredskap och nedfirningsdon som är slitna och/eller har tjänat ut sin livslängd skall tas ur bruk. Låsbara karbiner skall alltid användas i situationer där risken att karbingrinden öppnas. Programtjänstföretag som verkar vid vattendrag skall beakta vattensäkerheten. Stranden skall utrustas med ett i förhållande till omständigheterna tillräckligt antal livbåtar och/eller bojar. På badplatser skall det finnas en anslagstavla med larm- och förstahjälpsanvisningar. På anslagstavlan kan man också sätta upp andra varningar och förbud, t.ex. varningar för stora stenar på bottnen eller förbud mot motordrivna farkoster. I fråga om allmänna badstränder bör man dessutom följa undervisningsministeriets anvisningar om planering, anläggning och skötsel av badstränder (från år 1979) och Finlands simundervisnings- och livräddningsförbund rf:s säkerhetsrekommendationer för badstränder (t.ex. utmärkning av tryggt badområde, kontroll av strandens botten med regelbundna intervaller, 14
förstahjälps- och räddningsutrustning, larmsystem). Vid planering av vinterbadplatser kan t.ex. Konsumentverkets faktakort om säkerhet vid vinterbad användas som hjälp. 11 BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER 11.1 Beredskap för första hjälpen och räddningsinsatser Det skall finnas skriftliga anvisningar för nödsituationer. Av anvisningarna skall det framgå vad man skall göra i en nödsituation, vem som ansvarar för vad och hur man får hjälp till platsen (t.ex. teckningar och kartkoordinater). Vid högriskaktiviteter skall även deltagarna före programmet informeras om hur de skall gå till väga i en nödsituation och vad deltagarna skall göra om instruktören är handlingsoförmögen. Av anvisningarna skall det också framgå vad man skall göra efter en olycka: vem informerar om olyckan inom den egna organisationen, till deltagarnas anhöriga, medierna; vem underrättar myndigheterna (Konsumentverket, polisen, arbetarskyddsdistriktet); hur uppföljningen ordnas; hur inträffade olycksfall rapporteras och analyseras. Vid aktiviteterna skall man ha med sig en tillräcklig och med tanke på aktivitetens art lämplig förstahjälps- och räddningsutrustning, som också skall vara lättillgänglig. Det skall också finnas utrustning som behövs för att hålla patienten varm. Med tanke på eventuell smitta som kan överföras via blodet skall det i förstahjälpsutrustningen också ingå bl.a. engångshandskar och återupplivningsskydd. Verksamhetsidkaren skall försäkra sig om att hjälp kan tillkallas. Han skall se till att mobiltelefoner fungerar och batterierna är tillräckligt laddade. Personalen skall känna till eventuella skuggområden i den terräng där aktiviteterna sker. De skall känna till var de närmaste trådtelefonerna finns. Vid behov skall man ta till speciella lösningar, såsom radio- eller satellittelefon. Intill fasta telefonanslutningar skall det finnas skriftliga anvisningar för vart och till vilket telefonnummer man skall ringa samt köranvisningar för utryckningsfordon. Om möjligt skall det finnas tydliga skyltar med hjälp av vilka kunderna kan hitta en telefon att larma hjälp med. Verksamhetsidkaren skall försäkra sig om att det är möjligt att hjälpen kan komma fram till den plats där aktiviteten utförs eller i närheten av den, eller han skall göra upp en aktionsplan med tanke på nödsituationer. Räddningsväsendet skall känna till permanenta aktivitetsplatser och verksamhetsidkaren bör på förhand ta kontakt med räddningsverket/sjuktransporten för att exakt fastställa platsen för räddningsinsatsen. Man bör också reda ut om det finns möjliga landningsplatser för räddningshelikopter. Det är bra om verksamhetsidkaren på förhand tar reda på det lokala räddningsväsendets resurser och faktiska insatstid, dvs. hur lång tid det tar från larmet tills hjälpen kommer. På verksamhetsställen, fordon, inkvarteringslokaler och lägerplatser som ingår i en programtjänst skall det finnas en (i förhållande till riskerna) tillräcklig mängd funktionsduglig utrustning för första släckningsåtgärder. Släckningsutrustningen skall placeras synligt och lättillgängligt samt märkas ut tydligt. Bland personalen skall det finnas ett tillräckligt antal personer som fått utbildning i första släckningsinsatser, minst en person i varje grupp. Släckningssituationer skall övas regelbundet och det skall föras bok över övningarna. I säkerhetsdokumentet skall det finnas anvisningar för hantering av eld inomhus och utomhus. 15
11.2 Evakueringsberedskap För platser där det kan uppstå ett snabbt utrymningsbehov skall det på förhand göras en skriftlig evakueringsplan. Av planen skall det framgå vem som beslutar om evakuering, hur de som befinner sig på platsen informeras om det, hur personalen skall gå till väga, var utrymningsvägarna finns och vilken deras kapacitet är, var samlingsplatsen finns och hur man konstaterar att personerna är i säkerhet (t.ex. genom att räkna antalet personer). Evakueringen skall planeras med tanke på det s.k. värsta tänkbara scenariot. Personalen skall öva evakueringen minst en gång om året. 11.3 Spaningsberedskap I program där det är möjligt att deltagare kommer bort från huvudtruppen eller instruktören (t.ex. vandringar, safarier) skall deltagarna ges anvisningar med tanke på att de går vilse. Verksamhetsidkaren skall också göra upp skriftliga anvisningar med tanke på att deltagare kommer bort: hur man organiserar spaningarna och tillkallar hjälp. När det finns grundad anledning att anta att en person försvunnit eller skadats, skall fallet anmälas till polisen. I sådana fall leder polisen spaningarna. 12 UTHYRNING OCH UNDERLEVERANS Enligt produktsäkerhetslagen ansvarar en verksamhetsidkare som erbjuder en tjänst till konsumenten för att tjänsten är säker. Det gäller även hyrnings- och underleveransverksamhet. När verksamhetsidkaren anlitar en underleverantör skall han se till att hela tjänsten är säker. Likaså skall han säkra informationsgången i underleveranskedjan. Underleverantörstjänsterna omfattas av samma säkerhetskrav som den egentliga verksamhetsidkaren. Om verksamhetsidkaren hyr ut utrustning för att användas av konsumenterna på egen hand, skall utrustningens skick kontrolleras och utrustningen vid behov ses över och rengöras (t.ex. tvätt av huvor som används under hjälmar) mellan uthyrningarna. Kunderna skall instrueras i den riktiga användningen av utrustningen och verksamhetsidkaren skall försäkra sig om att kunderna vet och kan tillräckligt. Kunderna skall ges skriftliga bruksanvisningar och instruktioner för nödsituationer. Verksamhetsidkaren skall också ta reda på vilken rutt kunden planerar att ta med tanke på att kunden kan gå vilse. Behövlig säkerhetsutrustning (t.ex. flytväst, hjälm) skall automatiskt ingå i den utrustning som hyrs ut. Viss säkerhetsutrustning som kan skadas så att felet/skadan inte syns utanpå och därför kan äventyra nästa användares säkerhet (t.ex. klättringsrep och selar) skall helst inte hyras ut. Vid uthyrningsverksamhet skall eventuella åldersgränser iakttas. 13 LIVSMEDELSSÄKERHET Verksamhetsidkaren skall se till att livsmedel som eventuellt säljs/serveras i samband med kringaktiviteten är säkra. Om det ingår måltider i kringaktiviteten skall verksamhetsidka- 16
ren alltid ta kontakt med kommunens hälsoinspektör och ta reda på med vilka förutsättningar mat kan tillredas och/eller serveras och vad man bör beakta i egenkontrollen. Enligt 36 hälsoskyddslagen (763/1994, med ändringar) skall verksamhetsidkaren vara förtrogen med de hygieniska risker som är förenade med livsmedelshanteringen i det egna företaget samt göra upp en plan och genomföra den för att förhindra och avhjälpa missförhållanden som medför sanitära olägenheter (egenkontroll). Enligt 40 hälsoskyddslagen skall verksamhetsidkaren ansvara för att alla som arbetar i livsmedelslokaler har en tillräcklig livsmedelshygienisk kompetens för sina arbetsuppgifter och de anställda skall vid behov utbildas och vägledas i livsmedelshygien. Dessutom skall personer, som i sitt arbete hanterar sådana oförpackade livsmedel som lätt blir förskämda, enligt hygienkompetensförordningen (1115/2001) och en ändring av den (1227/2002) visa sin livsmedelshygieniska kompetens antingen genom att avlägga ett särskilt kompetenstest eller med en godtagbar examen eller utbildning. 14 DJUR I SAMBAND MED KRINGAKTIVITETEN I kringaktiviteter i vilka det ingår kontakt med djur (t.ex. ritt, hundspann, rensläde, husdjursgårdar) skall djuren vara lämpade och skolade för aktiviteten i fråga. Djuren skall vara vänliga mot både barn och vuxna och deras beteende skall vara tillförlitligt. Verksamhetsidkaren och de anställda skall ha tillräcklig erfarenhet av att handskas med djur. Verksamhetsidkaren eller en person som han auktoriserat skall hela tiden övervaka aktiviteterna med djuren med tanke på eventuella överraskande situationer. Verksamhetsidkaren skall uppfylla bestämmelserna i djurskyddslagen (247/1996) och förordningen (396/1996) om bland annat den plats där djuren hålls, djurens skötsel och sättet att hantera dem. I kringaktiviteter med anknytning till vilda djur (t.ex. jaktsafarier, beskådning / fotografering av björnar) skall man se till deltagarnas säkerhet och ge dem behövliga anvisningar. Av deltagare som inte fyllt 18 år skall krävas att de har föräldrarnas samtycke till att de deltar i dylika kringaktiviteter. 15 TILLSTÅND, ANMÄLNINGAR OCH FÖRSÄKRINGAR Vid behov skall verksamhetsidkaren bland annat: Göra en anmälan om en offentlig tillställning enligt 14 lagen om sammankomster (530/1999) (till polisen på den ort där tillställningen ordnas) Göra en anmälan enligt 13 hälsoskyddslagen (763/1994) om verksamheter som räknas upp i lagen (t.ex. försäljning och servering av livsmedel), en anmälan enligt 18 om en anläggning som levererar hushållsvatten och en anmälan enligt 37 om en tillställning för allmänheten där livsmedel säljs eller överlåts (anmälan görs till kommunens hälsoskyddsmyndighet) Ansöka om tillstånd enligt 35 miljöskyddslagen (86/2000) om ämnen och utsläpp som särskilt räknas upp i lagen (t.ex. buller, avgaser), (ansökan görs hos den regionala miljöcentralen eller miljötillståndsverket) 17
Inhämta tillstånd hos den som äger eller besitter marken eller verksamhetsstället Beakta innehållet i lagen om enskilda vägar (358/1962). I bilaga 3 till anvisningarna räknas upp till vem verksamhetsidkaren kan vända sig för att få vägledning när han inleder sin företagsverksamhet och medan verksamheten pågår. Verksamhetsidkaren skall teckna lagstadgade personförsäkringar för de anställda (pensions- och olycksfallsförsäkringar). Utöver de lagstadgade försäkringarna rekommenderas att verksamhetsidkaren försäkrar både sig själv och sina anställda med frivilliga olycksfallsförsäkringar och dessutom tecknar en ansvarsförsäkring för verksamheten. Vad ansvarsförsäkringen skall täcka bör bedömas från fall till fall. Dessutom kan man överväga olika slag av frivilliga gruppförsäkringar för dem som deltar i tillställningar eller försäkras sig om att deltagarnas olycksfallsförsäkring har skötts på något annat sätt. Försäkringarna har alltid en självrisk och ett ersättningstak samt begränsningar enligt försäkringsvillkoren. Det kan hända att försäkringsbolagen inte alls försäkrar synnerligen farliga aktiviteter. Prissättningen påverkas bl.a. av verksamhetens omsättning, riskbenägenhet och försäkringsbeloppet. Om det för verksamheten finns lös egendom eller fasta lokaliteter är det rekommendabelt att också försäkra dem. Det är rekommendabelt att i samband med att verksamheten inleds ta kontakt med ett försäkringsbolag och närmare diskutera behovet av försäkringar för verksamheten. Den ansvariga arrangören och beställaren av ett evenemang gör klokt i att göra upp ett tillräckligt täckande och detaljerat skriftligt avtal, varav det framgår bl.a. vilka uppgifter, ansvar och åligganden parterna har och hur försäkringsskyddet ordnas. Obligatorisk trafikförsäkring skall tecknas för motorfordon också när fordonet t.ex. inte behöver registreras. Bestämmelser om skyldigheten att teckna trafikförsäkring finns i trafikförsäkringslagen (279/1959). 16 TILLSYN ENLIGT PRODUKTSÄKERHETSLAGEN Enligt 3 produktsäkerhetslagen ansvarar den verksamhetsidkare, som producerar en kringaktivitet, i första hand för att tjänsten är säker och övervakar dess säkerhet. Tillsynsmyndigheter för konsumenttjänster enligt produktsäkerhetslagen är Konsumentverket, länsstyrelserna och kommunernas tillsynsmyndigheter. 17 IAKTTAGANDE AV ANVISNINGARNA Centralen för turismfrämjandet, Esbo regionala räddningsverk, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, If Skadeförsäkringsbolag Ab, inrikesministeriets räddningsavdelning, MoNo-projektet (projekt om normer för kringaktiviteter inom turismen), SETLA (Seikkailu- ja elämystoiminnan turvallisuus ja laatu, säkerhet och kvalitet inom äventyrsoch upplevelseverksamheten), social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning, Suomen Latu ry, undervisningsministeriet och utbildningsstyrelsen vill medverka till att dessa anvisningar iakttas. 18