KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV RIDTJÄNSTERS SÄKERHET. Konsumentverkets publikationsserie 8/2004, Finland

Transkript

1 KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV RIDTJÄNSTERS SÄKERHET Konsumentverkets publikationsserie 8/2004, Finland ISSN X ISBN (häft.) ISBN X (PDF)

2 Konsumentverkets anvisningar Dnr 2003/52/ Författningsgrund: - Lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet 75/2004 Målgrupper: - verksamhetsutövare - tillsynsmyndigheter KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV RIDTJÄNSTERS SÄKERHET Konsumentverket utfärdar anvisningar för främjande av säkerheten hos ridtjänster. Anvisningarna baserar sig på lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004). Syftet med anvisningarna är att med stöd av lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet fastställa minimikraven på ridtjänsters säkerhet, öka ridtjänsternas säkerhet och effektivera säkerhetstillsynen enligt produktsäkerhetslagstiftningen samt förebygga olycksfall. Dessa anvisningar träder i kraft den 8 juli Överdirektör Marita Wilska Biträdande direktör Tomi Lounema

3 INNEHÅLL 1 ANVISNINGARNAS SYFTE TILLÄMPNINGSOMRÅDE GRUNDLÄGGANDE BEGREPP ALLMÄNNA SÄKERHETSKRAV PÅ RIDTJÄNSTER MARKNADSFÖRING OCH FÖRHANDSINFORMATION TILL KUNDERNA SÄKERHETSDOKUMENT Allmänt Bedömning och hantering av risker Olycksfallsredovisning, utredning av orsakerna till olyckor och anmälningsskyldighet PERSONALEN OCH PERSONALENS FÖRSTAHJÄLPS- OCH SÄKERHETSUTBILDNING Grundläggande krav på personalen Förstahjälps- och säkerhetsutbildning för personalen KUNDERNA Ryttarens utrustning Instruktioner till kunderna Kunder som deltar i lång- och terrängritter och läger Barn och unga kunder Grupper med särskilda behov BYGGNADER OCH KONSTRUKTIONER Byggnaders och konstruktioners allmänna säkerhet Djurstall Inhägnader och ridhus Stallets omgivning RUTTER OCH OFFENTLIGA TILLSTÄLLNINGAR Rutter Offentliga tillställningar RIDUTRUSTNING OCH PERSONLIG SÄKERHETSUTRUSTNING BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER Förstahjälps- och räddningsberedskap Beredskap för nödsituationer på långritter, vandringsritter och läger UNDERLEVERANSER OCH UTRUSTNING AV BOXPLATS HÄSTARNA OCH DERAS LÄMPLIGHET FÖR RIDTJÄNSTER

4 15 LIVSMEDELSSÄKERHET ANMÄLNINGAR OCH FÖRSÄKRINGAR Anmälningar Försäkringar TILLSYN ENLIGT PRODUKTSÄKERHETSLAGSTIFTNINGEN IAKTTAGANDE AV ANVISNINGARNA ANVISNINGARNAS IKRAFTTRÄDANDE ÖVRIGA BESTÄMMELSER, ANVISNINGAR OCH REKOMMENDATIONER Tillämplig lagstiftning Standarder Litteratur om ridning och säkerhet...23 Bilaga 1: Mall för säkerhetsdokument...25 Bilaga 2: Mall för säkerhetsplan för långritter, terrängritter och läger...27 Bilaga 3: Mall för anmälningsblankett...28 Bilaga 4: Kontakter...29 Bilaga 5: Grenförbund, organisationer och föreningar...30 Bilaga 6: Anvisningar för besökare i stallet...31 Bilaga 7: Anvisningar för ryttare

5 KONSUMENTVERKETS ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV RIDTJÄNSTERS SÄKERHET 1 ANVISNINGARNAS SYFTE Syftet med anvisningarna är att med stöd av lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004) definiera miniminivån för säkerheten vid ridtjänster, öka ridtjänsternas säkerhet och effektivera säkerhetstillsynen enligt produktsäkerhetslagstiftningen samt förebygga olycksfall. Konsumentverket har utarbetat dessa anvisningar i samarbete med Centralförbundet för barnskydd, Finlands Ryttarförbund rf, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, Hevosopisto Ab, hälsoskyddet i Esbo, länsstyrelsen i Östra Finlands län, Suomen Hippos rf, Tapiola-gruppen och representanter för näringsidkarna. 2 TILLÄMPNINGSOMRÅDE Lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet gäller tjänster som en näringsidkare tillhandahåller i samband med sin näringsverksamhet och andra tjänsteleverantörer som i samband med annan verksamhet än näringsverksamhet överlåter tjänster för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter. Lagen gäller inte allmännyttiga föreningar till den del de tillhandahåller sina medlemmar tjänster i annan verksamhet än näringsverksamhet. Anvisningarna tillämpas på att definiera säkerheten hos ridtjänster och därmed jämförbara tjänster inom produktsäkerhetslagstiftningens tillämpningsområde. Anvisningarna tillämpas inte på tävlingar, men de tillämpas på åskådarplatser vid tävlingar och tryggande av åskådarnas säkerhet samt på varor som säljs och delas ut samt övriga tjänster som tillhandahålls i samband med tävlingsevenemang (ridning på häst som leds, åkturer i vagn). Anvisningarnas tillämpningsområde omfattar till exempel ridning på ridplan, i terräng och annan omgivning, ridskolor, ponnytravskolor, travläger, stallverksamhet, olika evenemang, persontransporter med häst och övriga ridtjänster samt övrig verksamhet med hästar som omfattas av produktsäkerhetslagstiftningen. Anvisningarna tillämpas även på uthyrning av boxplatser i fråga om byggnader och konstruktioner samt instruktioner till hyresgästerna. 3 GRUNDLÄGGANDE BEGREPP Annan tjänsteleverantör: En offentlig eller enskild juridisk person som i samband med annan verksamhet än näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror eller konsumenttjänster för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter (t.ex. tjänster som tillhandahålls avgiftsfritt av kommuner, församlingar, skolor och läroinrättningar) [1 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet]. Fara: En faktor eller omständighet som kan medföra en händelse som är skadlig i fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt hänseende. 4

6 Godtagbar risk: Alla aktiviteter med hästar är förknippade med faror och en risk att skada sig (t.ex. att falla av eller bli sparkad av en häst eller att hästar sliter sig ). Risken är godtagbar om det vid ridningen eller ridtjänsten har vidtagits sådana åtgärder för att eliminera riskerna som med hänsyn till situationen är ändamålsenliga. Långritt: Ridning i terräng, tjänsten inkluderar måltider och övernattning [Rapporten om normer för projekttjänster inom turismen (MoNo)]. Näringsidkare: En fysisk person eller en enskild eller offentlig juridisk person som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt tillverkar, utför, saluför, tillhandahåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror och konsumenttjänster (t.ex. ett företag, en förening eller en klubb tillhandahåller en tjänst mot betalning eller som tilläggsförmån) [1 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet]. Ridtjänst: Ledda eller guidade aktiviteter med verksamhetsutövarens eller kundens egna hästar i naturen eller i byggd miljö eller möjlighet att följa verksamheten som åskådare. Risk: Sannolikheten att en farlig händelse inträffar och hur allvarliga skadorna i så fall är. (Riskutvärdering, SHM). Riskbedömning: Omfattande och systematisk identifiering av faror och hälsoolägenheter samt bedömning av deras betydelse för säkerhet, hälsa och egendom. Målet är att förbättra säkerheten. Räddningsplan: En plan som förutsätts enligt räddningslagstiftningen [9 i räddningslagen (468/2003) och 9 och 10 i statsrådets förordning om räddningsväsendet (787/2003)]. Räddningsplanens innehåll utgör en del av säkerhetsdokumentet. Genom räddningsplanen och egen beredskap skyddar man allmännare människor, egendom och miljö mot sannolika faror och skador. Säkerhet: Verksamheten är säker, om de risker som hänför sig till den är godtagbara. Med säkerhet avses en övergripande fysisk och psykisk säkerhet, så att ingen skadas eller invalidiseras, den psykiska balansen inte rubbas onödigtvis och ingen skada förorsakas på egendom. Säkerhetsdokument: En skriftlig handling som verksamhetsutövaren gör upp och där sådant som hänför sig till ridtjänstens funktion och säkerhet definieras, t.ex. den säkerhetsansvarige, personalens arbetsfördelning, riskbedömningen, säkerhetsplanen och hur hjälp larmas vid olika slag av olyckor, faror eller skador. Terrängritt: Ridning i terräng, tjänsten inkluderar inte måltider eller övernattning. [Rapporten om normer för projekttjänster inom turismen (MoNo)]. Tillbud: En oväntad händelse som kunde ha lett till en olycka (standard BS 8800: fi). Olika faktorer i anslutning till en situation har förorsakat fara, men personskador har undvikits. 5

7 Vandringsritt: Ridning i terräng, tjänsten inkluderar en måltid, men inte övernattning [Rapporten om normer för projekttjänster inom turismen (MoNo)]. Verksamhetsutövare: Näringsidkare eller annan som tillhandahåller en tjänst. 4 ALLMÄNNA SÄKERHETSKRAV PÅ RIDTJÄNSTER En ridtjänst eller deltagande i en ridtjänst får inte vara farlig för deltagarnas hälsa eller egendom på det sätt som avses i 6 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet. En ridtjänst får inte heller medföra fara eller olägenhet för övriga personer som berörs av tjänsten, t.ex. åskådare eller förbipasserande. Om tjänsten skall lämnas de uppgifter som förutsätts i statsrådets förordning (förordningen om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster torde träda i kraft år 2004). Medarbetarnas (anställd personal, frivilliga och personer under 18 år) säkerhet skall ses till på det sätt som krävs i arbetarskyddslagen (738/2002). I enlighet med 3 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet ansvarar verksamhetsutövaren för ridtjänstens säkerhet under hela den tid som tjänsten pågår (t.ex. stallområdet, hela rutten, hela lägerverksamheten). En ridtjänst skall hela tiden vara tillräckligt säker med hänsyn till respektive deltagargrupp, antalet deltagare och rådande förhållanden. Verksamhetsutövaren skall på förhand fastställa det maximala antalet kunder som samtidigt får delta i en ridtjänst för olika aktiviteter (t.ex. på ridplan, i ridhus, i terräng, på läger, på långritt) och för olika grupper (nybörjare, barn, grupper med särskilda behov). Verksamhetsutövaren skall också i förväg fastställa vilka krav och begränsningar i fråga om ålder, färdigheter eller övrigt som är påkallade av säkerhetsskäl. Det högsta tillåtna antalet kunder som deltar samtidigt samt eventuella begränsningar skall antecknas i säkerhetsdokumentet. Vid behov skall det fastställas gränser för i vilka förhållanden en ridtjänst kan genomföras. Om aktiviteten inte är säker, skall tjänsten inte genomföras. Verksamhetsutövaren skall ha tydliga instruktioner om hur man skall gå till väga om förhållandena förändras medan aktiviteten pågår (t.ex. häftigt åskväder). Dessa instruktioner skall antecknas i säkerhetsdokumentet, och alla medarbetare skall känna till dem. 5 MARKNADSFÖRING OCH FÖRHANDSINFORMATION TILL KUNDERNA Vid marknadsföringen skall kraven i konsumentskyddslagen (38/1978) iakttas. Marknadsföringen skall innehålla de uppgifter som behövs med tanke på konsumenternas hälsa och ekonomiska trygghet. Enligt 2 kap. 2 i konsumentskyddslagen får osanna eller vilseledande uppgifter inte lämnas vid marknadsföring. Vid marknadsföringen får inte sådana uppgifter som är av betydelse för konsumenten utelämnas eller uppgifter meddelas på ett otydligt sätt (t.ex. så att konsumenten på ett eller annat sätt får en felaktig uppfattning om tjänstens innehåll eller frågor som berör anskaffningen av tjänsten). Marknadsföringsmaterialet (t.ex. reklam, broschyrer) skall ge en realistisk beskrivning av aktiviteterna eller tjänsterna. Av marknadsföringsmaterialet skall framgå för vem aktiviteten är avsedd. Bilder som används i marknadsföringen skall vara tagna på de platser där 6

8 aktiviteterna faktiskt utförs. Personerna på bilderna skall använda personlig skyddsutrustning som är avsedd för aktiviteten. Alla kunder som deltar i långritter och terrängridning samt ridläger skall ges skriftlig förhandsinformation innan aktiviteten inleds. Det skriftliga förhandsmaterialet skall ges på de vanligaste deltagargruppernas språk så att kunderna förstår vad som är viktigt med tanke på säkerheten. Förhandsinformationen kan också ges i marknadsföringsmaterialet. Av förhandsinformationen som delas ut till kunder som deltar i långritter, terrängritter och ridläger bör det bl.a. framgå följande: En beskrivning av aktivitetens natur (t.ex. i hurdan omgivning man rider) och en eventuell ruttbeskrivning eller ett dagsprogram. Hur lång tid aktiviteten pågår. Eventuella krav på kundernas förhandskunskaper eller färdigheter. Eventuella begränsningar t.ex. i fråga om ålder eller hälsotillstånd. Utrustning som deltagarna själv skall ha med sig och eventuella begränsningar i användningen av egen utrustning. Behövliga anvisningar om tillvägagångssätt och beteende under ritten och/eller lägret, anvisningar om hur behövlig personlig skyddsutrustning används (t.ex. att det är obligatoriskt att använda hjälm), anvisningar för nödsituationer, anvisningar i fall av avbrytande samt eventuella övriga säkerhets- och handlingsinstruktioner som gäller efter ritten och/eller lägret. Namn på den person som ansvarar för säkerheten samt hans eller hennes ställföreträdare och deras kontaktuppgifter. Namn på den person som ansvarar för aktiviteten och hans eller hennes kontaktuppgifter (om det är någon annan än den säkerhetsansvarige). Förhållanden eller situationer som kan leda till att ritten/lägret ställs in eller omedelbart avbryts. Uppgift om att det är förbjudet att rida onykter. Kunderna skall informeras på förhand om att deras tillstånd vid behov kan kontrolleras innan de deltar i tjänsten. Kundernas förhandsanmälan och de uppgifter de lämnar i förväg (t.ex. blankett med hälsouppgifter, kontaktuppgifter till barns vårdnadshavare) underlättar planeringen av ridtjänsten och ökar kundernas säkerhet. Uppgifter som kunderna lämnar i förväg om t.ex. ridfärdigheter, ålder, vikt och längd underlättar valet av en lämplig häst eller rutt för kunden. Kunderna skall informeras om verksamhetsutövaren inte har försäkrat dem mot olycksfall. 6 SÄKERHETSDOKUMENT 6.1 Allmänt Verksamhetsutövaren skall göra upp ett skriftligt säkerhetsdokument, som åtminstone innehåller minimiuppgifterna om hur ridtjänstens säkerhet har tillgodosetts enligt mallen i bilaga 1. I fråga om långritter/terrängritt eller ridläger skall säkerhetsdokumentet åtföljas av en separat säkerhetsplan enligt bilaga 2. Säkerhetsdokumentet skall gås igenom tillsammans med personalen och frivilligarbetarna och de skall bekräfta att de förstått innehållet med sin namnteckning. Säkerhetsdokumen- 7

9 tet skall förvaras på en plats där det är lättillgängligt. Säkerhetsdokumentet skall uppdateras när situationen och omständigheterna förändras. Personalen skall regelbundet repetera innehållet i säkerhetsdokumentet och det skall alltid gås igenom i samband med att en ny person inskolas. Säkerhetsdokumentet kan kombineras med den räddningsplan som förutsätts i räddningslagstiftningen (räddningslagen 468/2003 och statsrådets förordning om räddningsväsendet 787/2003). Verksamhetsutövaren skall självmant förbereda sig för farliga situationer. Syftet med räddningsplanen är att fästa verksamhetsutövarens uppmärksamhet vid hur bränder kan upptäckas tidigt, första släckningsåtgärder vidtas på eget initiativ och människor och djur räddas samt vid att behövliga apparater och system skall fungera. Verksamhetsutövaren skall också beakta kraven i arbetarskyddslagen (738/2002) och bl.a. göra upp ett handlingsprogram för arbetarskyddet. Att kombinera eller sammanställa de olika säkerhetsplanerna ger större klarhet i verksamheten och underlättar uppdateringen av planerna. 6.2 Bedömning och hantering av risker Verksamhetsutövaren skall bedöma riskerna i samband med ridtjänsten. Riskbedömningen skall göra skriftligt och utgöra en del av säkerhetsdokumentet. Med hjälp av riskbedömningen kan man systematiskt förebygga olycksfall. Vid riskbedömningen och riskhanteringen skall man 1. identifiera de faror som hänför sig till verksamheten, vilka situationer som är särskilt riskfyllda och hurdana olyckor eller olycksfall man kan råka ut för (t.ex. att någon faller eller hästen blir skrämd). 2. tänka ut åtgärder för att avlägsna farorna, minska riskerna och förebygga olycksfall. Vid riskbedömningen bör man dryfta vilka faror som kan förorsaka de allvarligaste olyckorna och vilka faror som med stor sannolikhet kan förorsaka en olycka. När åtgärder dryftas skall den största uppmärksamheten fästas vid faror som kan ha mycket allvarliga följder eller som med stor sannolikhet kan uppstå. 6.3 Olycksfallsredovisning, utredning av orsakerna till olyckor och anmälningsskyldighet Verksamhetsutövaren skall ha en olycksfallsredovisning som utöver inträffade olyckor skall omfatta allvarliga tillbud. Som hjälp vid dokumenteringen av olycksfall kan man använda en anmälningsblankett (mall finns i bilaga 3), där man inför olycksfall och tillbud som deltagarna och personalen råkat ut för samt följderna av dem. Blanketten är avsedd för verksamhetsutövarens eget bruk. Undersökningen och analysen av olycksfall och deras orsaker bildar underlag för riskbedömningen och utvecklingen av säkerhetssystemet. Tack vare olycksfallsredovisningen är uppgifter vid behov tillgängliga när myndigheterna och t.ex. försäkringsbolagen behöver dem. 8

10 Enligt 4 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet skall verksamhetsutövaren omedelbart underrätta den kommunala tillsynsmyndigheten i produktsäkerhetsfrågor (hälsoinspektören), länsstyrelsen eller Konsumentverket om alla allvarliga olyckor (t.ex. olycksfall med skador som krävt sjukhusvård) och särskilt allvarliga tillbud som inträffat inom verksamheten. Det rekommenderas att anmälningen görs på en blankett som finns på Konsumentverkets webbplats. Enligt lagen om tillsynen över arbetarskyddet (131/1973) och lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) skall arbetsgivaren anmäla allvarliga olycksfall som drabbat de anställda till arbetarskyddsmyndigheten och polisen. 7 PERSONALEN OCH PERSONALENS FÖRSTAHJÄLPS- OCH SÄKERHETS- UTBILDNING 7.1 Grundläggande krav på personalen Verksamhetsutövaren skall utse en säkerhetsansvarig och en ställföreträdare för honom eller henne. Namnet på den säkerhetsansvarige och ställföreträdaren samt deras kontaktinformation och arbetsuppgifter skall antecknas i säkerhetsdokumentet och alla anställda och frivilliga medarbetare skall känna till dem. Den person som ansvarar för instrueringen och övervakningen samt utbildningen vid ridtjänsten skall ha avlagt en examen enligt hästbranschens yrkesexamenssystem (t.ex. ridlärar-, ridinstruktörs- eller hästskötarexamen) eller ha lång praktisk erfarenhet. Personalen på långritter skall också ha vildmarksfärdigheter, t.ex. hur man slår nödläger osv. Om personer under 18 år verkar som klubbledare eller som medhjälpare på läger, skall verksamhetsutövaren fästa särskild uppmärksamhet vid att handleda och övervaka dem. Det skall finnas tillräckligt med personal med beaktande av verksamhetens natur antalet kunder och kundernas färdighetsnivå. Minimikrav på personalen: Medhjälpare eller klubbledare i aktiviteter med hästar skall ha fyllt 14 år. I säkerhetsdokumentet skall det namnges en person som ansvarar för handledningen och övervakningen av medhjälpare och klubbledare i åldern år. Denna person skall ha fyllt 18 år och ha en tillräcklig yrkesskicklighet, t.ex. ridlärarkompetens. Den ansvarige skall finnas i verksamhetens omedelbara närhet. Klubbledare i klubbar som är avsedda för barn under 7 år skall ha fyllt 18 år. Rekommendationer i fråga om gruppstorlek: Om de kunder som deltar i en långritt har god ridvana skall kundgruppens storlek vara högst 7 kunder/ledare. Om de kunder som deltar i en långritt eller ett läger är oerfarna ryttare skall det alltid finnas minst två kompetenta ledare med, dock högst 7 kunder/ledare. I ett ridhus eller på en ridplan skall det finnas högst nio ryttare per ledare. Gruppstorleken skall avvägas i förhållande till ridbanans eller ridhusets storlek. Gruppstorleken skall anpassas enligt kundernas behov. 9

11 Det högsta tillåtna antalet kunder i grupperna i olika aktiviteter skall antecknas i säkerhetsdokumentet. För att garantera utländska kunders säkerhet skall det finnas ett i förhållande till deltagarantalet tillräckligt antal språkkunniga ledare. Fast anställda skall ha skriftliga befattningsbeskrivningar, varav personens uppgifter och ansvar framgår. I fråga om den fast anställda personalen skall man iaktta kravet på straffregisterutdrag enligt 6 2 mom. i lagen om straffregister (770/1993) vid varaktigt arbete med minderåriga. 7.2 Förstahjälps- och säkerhetsutbildning för personalen Med beaktande av verksamhetens natur och art skall personalen ha tillräckliga färdigheter att ge första hjälpen och vidta räddnings- och första släckningsåtgärder. Alla medarbetare, även frivilliga, skall kunna larma hjälp och känna till de olika sätten att larma hjälp och hur man skall handla i en nödsituation. Deltagarna skall alltid kunna få tag på minst en person som fått utbildning i första hjälpen (minst FRK:s Fhj1 eller motsvarande kunskaper) och en person som fått utbildning i första släckningsåtgärder. För dem som fått utbildning i första hjälpen skall det ordnas repetition tillräckligt ofta (t.ex. FRK:s Fhj 1-kort är i kraft 3 år). Kraven på förstahjälps- och räddningskunskaper är större när verksamheten sker i terräng eller utanför tätorter. Då skall instruktörerna ha utbildning i första hjälpen på minst FRK:s Fhj 2-nivå (eller motsvarande kunskaper och färdigheter) tillämpad på aktiviteterna i fråga. Alla medarbetare skall känna till uppgiftsfördelningen (vem räddar, ger första hjälpen, larmar hjälp, går och guidar fram utryckningsfordon osv.) och hur ledarskapsansvaret bestäms vid en olycka. Uppgiftsfördelningen och ledarskapsansvaret skall antecknas i säkerhetsdokumentet. För hela personalen skall det minst en gång om året ordnas säkerhetsutbildning och en beredskapsövning där man i praktiken repeterar åtgärderna för att larma hjälp, användningen av räddnings- och släckningsutrustning, återupplivning och tillvägagångssätt vid de vanligaste sjukdoms- och olycksfallen. I synnerhet skall räddningsåtgärderna och personalens samarbete tränas. I beredskapsövningen skall också ingå en genomgång av hur djuren räddas. Om utbildningen och övningarna skall det föras dagbok, där man antecknar utbildningens datum, längd, teman och deltagarna i den samt vem som ledde utbildningen/övningen. På långritter, terrängritter och läger skall speciella situationer och nödsituationer övas i den terräng där aktiviteterna verkligen sker. Övningar kan ordnas i samarbete med till exempel räddningsmyndigheter och andra verksamhetsutövare. 8 KUNDERNA I bilagorna 6 och 7 finns anvisningar för besökare i stallet och för ryttare. Anvisningarna kan användas som hjälp när kunderna ges information om säkerheten vid ridning. 10

12 8.1 Ryttarens utrustning Ryttare skall använda en hjälm av godkänd modell (CE-märkt). Hjälmen skall vara av passlig storlek och den skall kläs på rätt sätt. Skodonen skall ha en bred och låg klack. Skodonen skall vara sådana som inte fastnar i stigbygeln och inte heller slinker igenom den, inte t.ex. joggingskor. Skodonen får inte heller vara för stora i förhållande till stigbygeln. Lämpligast är till exempel rid- eller gummistövlar. Klädselrekommendationer: Byxorna skall helst vara töjbara med sömmar som inte skaver och byxben som inte glider upp. Man skall klä sig enligt väderleken när man deltar i en ridtjänst. Fladdrande och frasande kläder, plagg med huva och ryggsäckar bör undvikas, eftersom hästarna kan bli skrämda för dem och de kan fastna i t.ex. trädgrenar. Handskar som lämpar sig för ridning rekommenderas. Långt hår skall vara fäst. Örhängen, ringar och piercingsmycken skall helst undvikas. För ryttare rekommenderas säkerhetsväst (CE-märkt). Vid terrängridningen skall man vid behov använda reflexväst eller någon annan fast reflex. Innan en ridtjänst inleds bör verksamhetsutövaren kontrollera att deltagarna har en ändamålsenlig klädsel som ger ett tillräckligt skydd mot t.ex. väderleken. Verksamhetsutövaren är skyldig att förse kunderna med behövlig personlig skyddsutrustning (hjälm, reflex) och se till att skyddsutrustningen har fästs på rätt sätt. Kunderna bör informeras i förväg om vilket slags klädsel och utrustning som behövs, t.ex. i det skriftliga förhandsmaterialet. Det är bra om verksamhetsutövaren är beredd att även låna ut annan personlig skyddsutrustning (säkerhetsväst) och kläder (regnställ, varma kläder, lämpliga skodon) till kunderna. 8.2 Instruktioner till kunderna Personalen skall ge kunden vägledning i hur man skall bete sig i stallet, hur man handskas med hästarna, hur man tar hänsyn till de andra ryttarna och hur behövliga redskap används. Stallets regler skall gås igenom med kunden. Kunden skall informeras om de risker som hänför sig till ridning (t.ex. hästarnas oberäkneliga beteende, olika hästars särdrag, såsom tendens att sparka) och om hur man skall gå till väga för att förebygga olyckor (t.ex. rätt klädsel, hur man sitter upp, hur hästen skall hanteras, avståndet till andra hästar under ridningen). Dessutom skall man betona nyttan och nödvändigheten av att använda skyddsutrustning och gå igenom hur den kläs på, fästs och tas av. Ledaren skall se till att såväl hjälmen som sadeln och betslet är rätt fästa. Kunderna skall ges instruktioner om hur man går till väga i en eventuell nödsituation, hur man larmar hjälp och vem som är ansvarig för aktiviteten. När man skall rida ut i trafiken eller i terräng skall kunderna informeras om trafikreglerna för ryttare och om allmänna anvisningar och säkerhetsfrågor som hänför sig till ridning i trafiken. Ryttarna skall också ges anvisningar om vett och etikett gentemot medtrafikanterna. 11

13 Kunderna skall underrättas om eventuella åldersgränser och begräsningar i fråga om rusmedel. Om det är absolut förbjudet att inta rusmedel skall det uppges tydligt (t.ex. i samband med förhandsinformationen). Det är alltid förbjudet att inta rusmedel eller rida, köra eller sköta hästar onykter. Verksamhetsutövaren har alltid både rätt och skyldighet att förhindra eller avbryta utförandet av tjänsten med hänvisning till säkerhetsaspekterna. Kunderna skall helst undvika att ta med sig egna sällskapsdjur (hundar, katter) till djurstallen eller stallområdet. Om sällskapsdjur dock tas med, skall de hållas kopplade. Om det är fråga om ett programnummer av engångsnatur (t.ex. polterabend, rekreationsutflykt för en arbetsplats), skall kunderna före aktiviteten informeras om att det är frivilligt att delta. Kunderna får inte tvingas att delta i aktiviteten. 8.3 Kunder som deltar i långritter, terrängritter och läger Om verksamhetsutövaren på förhand får uppgifter om deltagarna är det lättare att förbereda de behövliga åtgärderna. Om deltagarna är barn, grupper med särskilda behov, rörelsehämmade eller utlänningar, skall verksamhetsutövaren anpassa uppläggningen av programmet till gruppens krav. Ändringarna kan gälla t.ex. hur krävande aktiviteten är eller hur länge den pågår. Kunder som deltar i långritter eller terrängritter skall behärska grunderna i ridning. Kundernas ridfärdigheter skall klarläggas före starten t.ex. genom en provridning på ridbanan. Det är bra att kartlägga kundernas hälsotillstånd i förväg. Det kan göras med en separat blankett för hälsouppgifter, med hjälp av vilken man får reda på t.ex. sjukdomar eller allergier som skall beaktas vid aktiviteten. Uppgifterna är till hjälp bl.a. vid planeringen av programmet och måltiderna. I fråga om blanketten för hälsouppgifter skall kraven i personuppgiftslagen (523/1999) iakttas och blanketterna skall förvaras och förstöras efter programmet på ett tillbörligt sätt. Om utländska kunder deltar i långritter eller läger skall det bland personalen finnas så många tillräckligt språkkunniga ledare som deltagarantalet kräver. 8.4 Barn och unga kunder Arbetet med barn och barngrupper kräver mer personal, som har längre praktisk erfarenhet än de som arbetar med äldre och mera långt hunna kunder. En ledare skall alltid finnas närvarande när barn handskas med hästar, också före och efter ridningen. Personer under 18 år får delta i långritter, vandringsritter och läger endast med vårdnadshavarens samtycke, som skall bekräftas på ett tillförlitligt sätt (t.ex. ett skriftligt lov med vårdnadshavarens underskrift). Stall som erbjuder ridtjänster, de som ordnar långritter eller läger, ridskolor och klubbar skall ha kontaktuppgifter till barnens och de unga kundernas vårdnadshavare så att dessa vid behov kan kontaktas. 12

14 8.5 Grupper med särskilda behov I fråga om grupper med särskilda behov (t.ex. handikappritt, ridterapi och socialpedagogisk hästverksamhet) accentueras kraven på personalens antal och yrkeskunskap. Grupper med särskilda behov skall ledas förutom av den person som leder ridningen även av personer med behövlig specialkompetens, såsom instruktör i handikappridning eller ridterapeut, eller av tillräckligt många personer med specialpedagogisk yrkeskunskap som svarar för gruppen. När man arbetar med grupper som har särskilda behov, skall uppmärksamhet fästas vid samarbetet och informationsförmedlingen (bl.a. tillräcklig förhandsplanering av aktiviteten och utredning av särskilda risker och behov) mellan de personer som är ansvariga för att leda ridningen och specialgruppens egna ledare (t.ex. föräldrar, fysioterapeut, ungdomsarbetare) samt vid kundgruppens storlek och valet av lämpliga hästar. Vid planering av faciliteter för grupper med särskilda behov är det bra att i fråga om ridhus ta hänsyn till det som framförs i undervisningsministeriets publikation nr 63 Hinderfria idrottsplatser. 9 BYGGNADER OCH KONSTRUKTIONER 9.1 Byggnaders och konstruktioners allmänna säkerhet Allmänt Byggnader (t.ex. stall, inkvarteringsutrymmen) och konstruktioner skall lämpa sig för sitt bruksändamål. Byggnader som används för inkvartering skall uppfylla kraven i hälsoskyddslagstiftningen [hälsoskyddslagen (763/1994) ja hälsoskyddsförordningen (1280/1994)]. Uppmärksamhet skall fästas vid val av byggnadsmaterial och vid gångvägars säkerhet. Även maskiner och apparater som eventuellt är i bruk skall lämpa sig för aktiviteten i fråga och uppfylla de bestämmelser som gäller för dem (t.ex. statsrådets beslut om säkerhetsföreskrifter för maskiner 1314/1994). Brandsäkerhet Enligt uppgifter från försäkringsbolag har bränderna i byggnader på lantbruk ökat betydligt i Finland under de senaste tio åren (vanligaste orsaker är elbränder, värmeanläggningar, underhålls- och reparationsarbeten). I byggnader och konstruktioner (t.ex. djurstall, ridhus, läktare, inkvarteringsutrymmen) skall bestämmelserna i Finlands byggbestämmelsesamling (bl.a. i fråga om hållfasthet och brandsäkerhet) och brandsäkerhetsbestämmelserna i räddningslagstiftningen iakttas. Enligt ovan nämnda bestämmelser och författningar skall byggnaderna ha tillräckligt många utrymningsvägar (t.ex. skall djurstall och övriga utrymmen ha minst två utgångar som är oberoende av varandra) och utrymningsvägarna skall vara tydligt utmärkta. I byggnaderna skall det finnas brandvarnare/brandlarmanläggningar och lättillgänglig, funktionsduglig utrustning för första släckningsåtgärder. Med brandvärnsautomatik 13

15 (sprinklers, brandlarm- eller brandvarnarsystem, brandvarnare osv.) kan man åstadkomma en betydlig förbättring av brandsäkerheten. Det är bra att planera organiseringen av släcknings- och räddningsåtgärder i förväg i samarbete med räddningsmyndigheterna. Under alla årstider skall man se till att räddningsvägarna är framkomliga och att räddningsenheter kan komma nära byggnader och inhägnader (bilparkering, snöröjning). Det skall också tydligt märkas ut var man kan få vatten för släckning. Elsäkerhet 9.2 Djurstall För att förebygga brandskador bör man sköta om underhållet, servicen och regelbundna kontroller av elapparater och installeringar ( i synnerhet belysningsarmaturer och värmeanläggningar). Elledningar och apparater samt övriga redskap som kan skada en häst eller som hästarna kan skada skall vid behov skyddas eller placeras så att hästarna inte kan komma i kontakt med dem. Förebyggande av brott I fråga om byggnader och konstruktioner skall man också tänka på förebyggande av brott. Byggnadstekniskt inbrottsskydd (t.ex. lås), elektronisk övervakning och bevakning förebygger förutom inbrott och skadegörelse även eventuella anlagda bränder. Stallbeteende I byggnaderna skall det finnas anvisningar, t.ex. skyltar, om gott beteende i stallet, t.ex. i fråga om utfodringen av hästarna, att hålla dörrar stängda och hur saker förvaras. Privata utrymmen, dit det inte är meningen att kunder skall komma, skall märkas ut. Stallets regler skall delas ut till nya kunder och minderårigas föräldrar samt placeras på en synlig plats i stallet, t.ex. en anslagstavla. I reglerna skall det tydligt anges vad som är förbjudet (t.ex. att skrika i stallet eller springa i gångarna) och vad som skall iakttas t.ex. vid arbete i boxarna (t.ex. hur hästarna skall vara fast). Rökförbud skall gälla hela stallområdet med undantag av skilt angiven rökplats. Underhåll och kontroll Byggnaderna och konstruktionerna skall underhållas och kontrolleras regelbundet. Verksamhetsutövaren skall iaktta inrikesministeriets föreskrift A58 om sotning. För underhållet och kontrollen skall det utses en ansvarig person, vars namn och kontaktuppgifter skall framgå av säkerhetsdokumentet. Med djurstall avses ett stall eller annan motsvarande byggnad eller konstruktion som är avsedd att ha hästar i eller som skydd mot väder och vind. Djurstallet skall vara tryggt, snyggt och välskött. I fråga om utrymmen och övriga omständigheter skall djurstallet vara lämpligt för verksamhetens ändamål. 14

16 Djurstallet skall uppfylla minimikraven i djurskyddslagstiftningen (djurskyddslagen 247/1996, djurskyddsförordningen 396/1996 och jord- och skogsbruksministeriets beslut nr 14/EEO/1998 om djurskyddskrav vid hållande av hästar) i fråga om konstruktioner, material, storlek och omständigheterna på platsen. Hästen skall kunna stå och vila i en naturlig ställning och röra sig i stallet. Golvet får inte vara halt eller ha sådana öppningar att hästens hovar kan skadas eller fastna. Även i den övriga verksamheten skall man beakta omständigheter som främjar hästens välbefinnande och säkerhet, eftersom de inverkar på hästens beteende och sålunda indirekt på kundens säkerhet. I nödsituationer skall det gå att snabbt få ut hästarna ur djurstallet. Gångvägar och dörröppningar skall vara tillräckligt vida så att personer och hästar lätt kan ta sig från ett utrymme till ett annat. I ett djurstall där boxarna finns i två rader bör gången mellan boxarna var minst 2,5 m bred. I djurstall där hästar hålls både i spiltor och i boxar, bör gången mellan spilt- och boxraden vara minst 3,0 m bred. Djurstallet skall ha minst 2,2 m högt i tak på insidan (JSMb nr 14/EEO/1998 3, kravet skall uppfyllas senast ). På gångar och vid väggar bör det inte förvaras saker. Redskapen för skötseln av hästarna bör i mån av möjlighet förvaras i ett särskilt utrymme. 9.3 Inhägnader och ridhus Ridområdet skall vara inhägnat. Underlaget skall vara jämnt och elastiskt, men inte ge efter. I underlaget får det inte finnas stora stenar eller andra hårda föremål. Ridbanornas stängsel och hallväggar samt underlag skall vara trygga och tillverkade av material som är lämpligt för hästar. Det får inte finns vassa hörn eller piggar i marken eller i konstruktionerna. Stängslens, väggarnas och underlagets skick skall kontrolleras och ses över vid behov. Ingångarna till ridbanorna skall vara tillräckligt breda. I inhägnaderna skall det finnas förbudsmärken mot utfodring av djuren utan tillstånd. Elstängsel skall förses med ett varningsmärke som visar att de är elektrifierade Åskådarläktare inomhus och utomhus skall avskiljas från ridbanan med ett staket. Det skall vara tryggt att ta sig in på läktarna. Publiken skall instrueras att bete sig rätt i närheten av inhägnaderna och ridhus (t.ex. inga hundar, förbud mot att skrika, röka och förtära alkohol). 9.4 Stallets omgivning Verksamhetsutövaren skall se till att området är tillräckligt väl upplyst. En bra belysning ökar kundernas och personalens säkerhet och förebygger skadegörelse och brott. De vägar längs vilka man förflyttar sig från stallet till ridbanan skall vara så säkra som möjligt. Det rekommenderas att förflyttningsvägarna och körvägarna planeras så att man undviker att korsa vägar. Förflyttningsvägarna skall hållas i skick (t.ex. plogning och halkbekämpning vid vinterunderhåll). Parkeringsplatserna skall placeras så att kunderna inte behöver gå med hästarna genom parkeringsplatsen från djurstallet till ridbanan. Uppmärksamhet skall fästas vid att räddningsvägarna hålls framkomliga och räddningsenheter kan ta sig nära byggnader och inhägnader (parkering, snöplogning). 15

17 10 RUTTER OCH OFFENTLIGA TILLSTÄLLNINGAR 10.1 Rutter Vid planering av ridrutter skall uppmärksamhet fästas vid bl.a. följande: Trygg terräng som lämpar sig för ridning, t.ex. en lätt rutt görs i terräng med en lindrigt upp- och nedgående profil. Tillräckligt god sikt: I branta kurvor och ridvägskorsningar skall växtligheten röjas så att sikten är tillräcklig och oväntade möten inte kan uppstå. Även en breddning av spåret ökar säkerheten. Tillräckligt avstånd från trafikleder och andra störningskällor (Ratsastuskeskuksen suunnittelu- ja rakentamisopas. Rakennustieto, Helsinki 1994). Dimensionering och anläggande av ridrutter: Spårets minimibredd är 1 meter. Behovet av fritt utrymme vid spåret är 1,5 m och i höjdriktningen 3,0 meter. Den behövliga bredden för spår för fri galopp är 2,0 m. (Kevyen liikenteen suunnittelu, Vägverket 1998, Finlands Ryttarförbunds material Hevoskehä 2003, osa B: Ulkoilu- ja hevosreitit) Rutterna skall korsa så få vägar som möjligt. Ruttens svårighetsgrad (terräng, längd, färdhastighet) skall planeras enligt deltagargruppen (nivå, ålder, grupp med särskilda behov). När en rutthelhet planeras skall riskerna bedömas, dvs. de farliga delarna av rutten och åtgärderna för att förebygga olyckor skall tänkas ut. Utverkande av tillstånd av markägaren/innehavaren. Vid planering av rutter skall lagen om enskilda vägar (358/1962) iakttas. För regelbunden och organiserad verksamhet skall markägarens eller väglagets tillstånd begäras. I övriga fall ingår ridning i allemansrätten. Om man måste korsa körvägar skall stället märkas med behövliga varningsskyltar (varningsmärket Annan fara). Om man på ridrutter delvis måste nyttja körvägar/lättrafikleder, skall tydliga anvisningar om dessa uppgöras för kunderna. Det finns olika rutter konstruerade rutter och långrittsrutter. Långrittsrutterna består i huvudsak av skogs- och åkervägar och stigar, där rekommendationerna ovan bör iakttas i mån av möjlighet. Enligt 46 i vägtrafiklagen (267/1981) skall ryttare i tillämpliga delar iakttaga stadgandena om fordonsförare. Enligt bestämmelserna skall ryttare färdas på körbanan och i allmänhet får ryttare inte använda sig av lättrafikleder. Enligt vägtrafikförordningen (182/1982) är det emellertid möjligt att tillåta ridning på en lättrafikled med ett trafikmärke (trafikmärke 427 Ridväg ). Enligt 15 i ordningslagen (612/2003) är det förbjudet att rida och att köra med hästfordon eller andra motsvarande fordon på motionsslingor och andra liknande löparbanor, på skidspår som iståndsatts för allmänt bruk och på idrottsplaner, om inte något annat har angetts. 16

18 10.2 Offentliga tillställningar Vid anordning av offentliga tillställningar skall verksamhetsutövaren utöver det säkerhetsdokument som nämns i dessa anvisningar vid behov göra bl.a.: En skriftlig anmälan om tillställningen (till polisen på den ort där tillställningen ordnas) enligt 14 i lagen om sammankomster (530/1999) En anmälan enligt 13 i hälsoskyddslagen (763/1994) om verksamheter som särskilt räknas upp i lagen (t.ex. beredning, försäljning och servering av livsmedel), en anmälan enligt 18 om en anläggning som levererar hushållsvatten och en anmälan enligt 37 om en offentlig tillställning där livsmedel säljs eller överlåts (anmälan görs till kommunens hälsoskyddsmyndighet) En räddningsplan enligt räddningslagstiftningen [räddningslagen (468/2003) och statsrådets förordning om räddningsväsendet (787/2003)]. På offentliga tillställningar skall det finnas ett tillräckligt antal ordningsvakter (lagen om ordningsvakter 533/1999). Varor som säljs eller delas ut (t.ex. priser) på allmänna tillställningar (t.ex. tävlingar, övriga ridevenemang) skall vara trygga och uppfylla bestämmelserna. I bilaga 4 till anvisningarna räknas upp till vem verksamhetsutövaren kan vända sig för att få vägledning i fråga om offentliga tillställningar och allmänt när företagsverksamheten inleds och medan den pågår. 11 RIDUTRUSTNING OCH PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING Ridutrustningen och den personliga skyddsutrustningen skall lämpa sig för ridning och den personliga skyddsutrustningen (hjälmar och säkerhetsvästar) skall vara CE-märkt. Säkerhetsstigbyglar rekommenderas vid ridning. Ridutrustningen och den personliga skyddsutrustningen skall vara hel, ren och lättillgänglig. Trasig och obrukbar utrustning skall förstöras så att den under inga omständigheter kan förväxlas med användbar utrustning. Verksamhetsutövaren skall regelbundet kontrollera utrustningens skick (bl.a. hjälmar, sadlar, betsel) och se till att de förvaras på ett tillbörligt sätt. Ridutrustningen och den personliga skyddsutrustningen skall ses över med jämna mellanrum och en underhållsdagbok skall föras om detta. Utrustningen skall förvaras och underhållas enligt tillverkarens anvisningar. Det skall finnas en namngiven person som ansvarar för ridutrustningen och den personliga skyddsutrustningen, och hans eller hennes kontaktuppgifter skall framgå av säkerhetsdokumentet. Om kunderna använder sin egen personliga skyddsutrustning och övriga säkerhetsutrustning, skall ledaren/utbildaren försäkra sig om att den är ändamålsenlig med tanke på aktiviteten. Verksamhetsutövaren ansvarar för att all utrustning är ändamålsenlig och övervakar att den används på rätt sätt. Personalen skall föregå med gott exempel och alltid använda behövlig och godkänd personlig skyddsutrustning. 17

19 Verksamhetsutövaren skall regelbundet kontrollera hästarnas ben, hovar och skor. För ridning utomhus på vintern skall hästarna skos på lämpligt sätt. 12 BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER 12.1 Förstahjälps- och räddningsberedskap Verksamhetsutövaren skall ha skriftliga instruktioner för nödsituationer (t.ex. olycksfall, sjukdomsattack, eldsvåda, osförgiftning). Av instruktionerna skall framgå vad som skall göras i en nödsituation, hur ansvaret fördelas (vem gör vad) och hur man tillkallar hjälp. På stallets/ridcentrets anslagstavla skall det allmänna nödnumret 112 och den säkerhetsansvariges samt läkar- och veterinärjourens telefonnummer finnas synligt uppsatta. Invid telefonnumren skall det finnas skriftliga anvisningar för den som ringer, med stallets adress och köranvisningar för utryckningsfordon. Ledare/utbildare skall helst spara numren till larmcentralen och den säkerhetsansvarige som snabbval i sina mobiltelefoner. Av instruktionerna skall framgå vad man gör efter en olycka: vem informerar om olyckan inom den egna organisationen, vem underrättar deltagarnas anhöriga och medierna, vem gör en anmälan hos myndigheterna (produktsäkerhetstillsynen i kommunen, länsstyrelsen eller Konsumentverket, polisen, arbetarskyddsdistriktet), hur händelsen följs upp och hur inträffade olyckor rapporteras och analyseras. Stallet skall ha ett eget medicinskåp eller en förstahjälpsväska för människor. Tillräcklig och med tanke på verksamhetens natur lämplig förstahjälps- och räddningsutrustning skall alltid finnas med vid aktiviteterna och den skall vara lätt att tillgå. Ledaren skall försäkra sig om möjligheten att slå larm. Om möjligt, skall det finnas tydlig skyltning med hjälp av vilken kunderna hittar en telefon och kan tillkalla hjälp. Det är bra om verksamhetsutövaren på förhand tar reda på det lokala räddningsväsendets resurser och faktiska insatstid, dvs. hur lång tid det tar från larmet tills hjälpen kommer. Om tiden är lång, skall verksamhetsutövaren ha större beredskap att själv vidta räddningsåtgärder. I byggnaderna skall det finnas en av räddningsmyndigheterna fastställd mängd underhållen utrustning för första släckningsåtgärder. Släckningsutrustningen skall placeras synligt och lättillgängligt samt märkas ut tydligt. Utrustningen skall underhållas och kontrolleras enligt bestämmelserna. Även annan materiel skall anskaffas med hänsyn till hurdana farliga situationer det kan uppstå enligt bedömningen. Med tanke på nödsituationer skall man på stallområdet öva snabb utrymning av platsen, även hur hästarna fås ut ur stallet så snabbt som möjligt (kurs i att rädda djur, Räddningsbranschens Centralförbund i Finland SPEK). Det är bra att ha en gemensam övning med lokala räddningsmyndigheter Beredskap för nödsituationer på långritter, vandringsritter och läger På långritter och läger skall särskild uppmärksamhet fästas vid beredskapen att ge första hjälpen. Det innebär högre krav på personalens förstahjälpsutbildning, och i förstahjälpsutrustningen skall det ingå utrustning som behövs för att hålla patienten varm. I första- 18

20 hjälpsutrustningen skall det också ingå utrustning för att stoppa blödningar samt spjälningsredskap, om det inte går att få hjälp inom en rimlig tid. Med tanke på eventuell smitta som kan överföras via blodet skall det i förstahjälpsutrustningen också ingå bl.a. engångshandskar och återupplivningsskydd. Verksamhetsutövaren skall försäkra sig om att hjälp kan tillkallas. Han skall se till att mobiltelefoner fungerar och batterierna är tillräckligt laddade. En ruttbeskrivning och tidsplan skall lämnas för kännedom på verksamhetsutövarens verksamhetsställe med anteckning om ställföreträdande person som ansvarar för ruttens säkerhet. På långritter, vandringsritter och läger skall deltagarna ges anvisningar om hur de ska handla om de går vilse. Verksamhetsutövaren skall också göra upp skriftliga anvisningar med tanke på att deltagare kommer bort: hur man organiserar spaningarna och tillkallar hjälp. När det finns grundad anledning att anta att en person försvunnit eller skadats, skall fallet anmälas till polisen. I sådana fall leder polisen spaningarna. 13 UNDERLEVERANSER OCH HYRA AV BOXPLATS Enligt lagen om konsumtionsvaror och konsumenttjänster ansvarar den näringsidkare eller andra tjänsteleverantör, som erbjuder en tjänst till konsumenten för tjänstens säkerhet. Detta gäller också uthyrnings- och underleveransverksamhet. När underleverantörer anlitas för tjänster skall verksamhetsutövaren försäkra sig om att hela tjänsten är säker (dvs. den verksamhetsutövare som erbjuder ett tjänstepaket ansvarar för att tjänsthelheten är säker). Underleverantörers tjänster omfattas av samma säkerhetskrav som den huvudsakliga verksamhetsutövarens. När ridtjänster tillhandahålls som underleveranser skall det i ridtjänsten ingå en yrkeskunnig ledare och behövlig ridutrustning och personlig skyddsutrustning. Kunderna skall ges vägledning i fråga om det rätta och trygga sättet att använda utrustningen och deras ridfärdigheter skall kontrolleras. Vid uthyrning av boxar skall byggnaderna och konstruktionerna uppfylla kraven i punkt 9. Kunder som hyr en box skall underrättas om stallets regler, och reglerna skall också ges dem i skriftlig form. Därtill skall reglerna finnas framme på anslagstavlan. Kunder som hyrt en boxplats skall ges säkerhetsvägledning. Verksamhetsutövaren bör informera om bra rutter och ge kunderna anvisningar om ritter i terräng. Att rida ensam i terräng rekommenderas inte. Kunder som rider i terräng, i synnerhet de som rider ensamma, bör tala om för stallpersonalen vart de tänker rida. Verksamhetsutövaren skall ge kunderna anvisningar om hur de skall rida i trafiken och på ridrutter och hur de skall ta hänsyn till andra som rör sig där samt t.ex. grannar och markägare. Skriftliga avtal om hyres- och helinackorderingstjänster rekommenderas. 14 HÄSTARNA OCH DERAS LÄMPLIGHET FÖR RIDTJÄNSTER De hästar som ställs till kundernas förfogande skall vara skolade för aktiviteten i fråga. De skall vara vänliga mot människor och deras beteende skall vara så pålitligt som möjligt. Hästar som används i ridtjänster skall helst vara minst fem år gamla. 19

21 Om det vid vissa tjänster eller aktiviteter endast används vissa hästar eller om det finns begränsningar som hänför sig till hästarna (t.ex. ryttarens vikt), skall dessa antecknas i säkerhetsdokumentet. Verksamhetsutövaren och personalen skall ha tillräcklig erfarenhet av att handskas med djur. Om en deltagare i en tjänst är oerfaren i fråga om hästar, skall ledaren/utbildaren ständigt övervaka umgänget med hästarna med tanke på eventuella överraskande situationer. Verksamhetsutövaren ansvarar alltid för transport och lastning av hästar. Under lastningen skall utomstående hållas på tillräckligt långt avstånd från lastningssituationen. Verksamheten skall uppfylla bestämmelserna i djurskyddslagen och förordningen samt jord- och skogsbruksministeriets beslut nr 14/EEO/1998, där det finns bestämmelser om bl.a. ställen där djur hålls och om skötseln och behandlingen av djur. 15 LIVSMEDELSSÄKERHET Verksamhetsutövaren skall se till att livsmedel som eventuellt säljs/serveras i samband med ridtjänster (t.ex. långritter, läger, olika slag av offentliga tillställningar) är säkra. Om tjänsten inbegriper måltidstjänster, skall verksamhetsutövaren alltid ta kontakt med kommunens hälsoinspektör och ta reda på med vilka förutsättningar mat kan lagas och/eller serveras och vad som skall beaktas i egenkontrollen. Enligt 36 i hälsoskyddslagen (763/1994 jämte ändringar) skall en verksamhetsidkare vara förtrogen med de hygieniska risker som är förenade med livsmedelshanteringen i det egna företaget samt göra upp en plan och genomföra den för att förhindra och avhjälpa missförhållanden som medför sanitära olägenheter (egenkontroll). Enligt 40 i hälsoskyddslagen skall verksamhetsutövaren ansvara för att alla som arbetar i livsmedelslokaler har en tillräcklig livsmedelshygienisk kompetens för sina arbetsuppgifter, och de anställda skall vid behov utbildas och vägledas i livsmedelshygien. Dessutom skall personer, som i sitt arbete hanterar sådana oförpackade livsmedel som lätt blir förskämda, enligt hygienkompetensförordningen (1115/2001) och en ändring av den (1227/2002) visa sin livsmedelshygieniska kompetens antingen genom att avlägga ett särskilt kompetenstest eller med en godtagbar examen eller utbildning. 16 ANMÄLNINGAR OCH FÖRSÄKRINGAR 16.1 Anmälningar Om offentliga tillställningar skall verksamhetsutövaren vid behov göra anmälningar enligt punkt Om hållandet av hästar yrkesmässigt eller annars är storskaligt, skall verksamhetsutövaren enligt djurskyddslagstiftningen [djurskyddslagen (247/1996) och djurskyddsförordningen (396/1996)] göra en skriftlig anmälan till länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Anmälningsskyldigheten gäller också yrkesmässig eller storskalig försäljning, förmedling, uthyrning, uppfödning, träning och utbildning av djur samt omhän- 20