RONALD A.KNIBBE CHRISTIANNE L.H.HUPKENS Dryckesmonstren inom EG och spridningen av nya alkoholdrycker Ser man på alkoholstatistiken finns det en systematisk skillnad mellan å ena sidan medelhavslanderna och å andra sidan de nordligare landerna i Europa (Produktsehap voor gedestilleerde dranken 1992). I de forra (exkl. det forna Jugoslavien) ar totalkonsumtionen per capita hogre an i de senare (Skandinavien, Tyskland, Belgien, Holland, Storbritannien och Irland).l Det finns också systematiska skillnader i forsaljningsstatistiken i fråga om valet av alkoholdryck. I norr dricker man framfor allt ol och sprit, medan man soderut foredrar vin. Forsii.ljningsstatistiken ger emellertid endast en begransad bild av de geografiskt betingade skillnaderna ifråga om dryckesvanor (i det har fallet: medelhavskulturen v. den nordeuropeiska). På basen av olika ad hoc-jamforelser mellan studier som gjorts inom respektive region forefaller det som om skillnaderna inte skulle inskranka sig en- 1. Ur nordisk synvinkel ar terminologin en aning forbryllande, eftersom undersokningen begransar sig tilllandema inom EG. Nar forfattarna genomgående anviinder motsatsparet "mediterranean countries" v. "northern countries in Europe" har vi har ofta ersatt det med det geografiska motsatsparet "norr och soder", eftersom det bast torde motsvara fiirfattarnas intentioner. Ibland anvands aven "Nordeuropa" och "nordeuropeisk'~ också om det inte motsvarar gangse nordiskt språkbruk; o.a. Schema I. SkilInader i dryckesmonstren mellan mede 1- havslcinderna och Nordeuropa Medelhavs- londerna Nordeuropa totalkonsumtion hog låg huvudsaklig vin ol eller sprit dryck dryckesfrekvens hog låg antal glas litet stort per gång i vilket mest till maten mest utom sammanhang? måltiderna bart till konsumtionen per capita respektive valet av alkoholdryck. I schema 1 har vi sammanfatlat de olika dimensioner, på vilka medelhavslanderna respektive Nordeuropa kan antas skilja sig från varandra. Det man vanligen forknippar med alkoholkulturen i landerna vid Medelhavet ar den dagliga konsumtionen av vin, framfor allt i samband med måltiderna. Man dricker sii.11an så många glas per gång, men eftersom man gor det ofta blir totalkonsumtionen (dvs. per vecka eller år) ofta hog. I norr har man av tradition druekit mest ol och sprit. Man har antagit atl merparten av befolkningen begransar sin alkoholkonsumtion till mer - 123-
eller mindre speciella tillfallen, som inte har med måltiderna att gora, och att antalet glas per gång ar relativt hogt. Ifall man tolkar skillnaderna mellan de två regionerna i termer av "våta" respektive "torra" dryckeskulturer, kunde man vanta sig en storre andel nykterister i de nordeuropeiska landerna. En dylik, tentativ beskrivning av de geografiska skillnaderna mellan dryckesmonstren i olika delar delar av Europa utesluter sjalvfallet inte att det inte också kunde finnas relevanta skillnader mellan landerna inom respektive region (for medelhavslandernas del, se t.ex. Lolli & Sadoun & Silverman 1965; Nordeuropa, se t.ex. Hauge & Irgens Jensen 1986). Faktum ar emellertid att forsaljningsstatistiken antyder att skillnaderna inom respektive region ar mindre an skillnaderna mellan dem. Efter c. 1960 har det emellertid skett en vis s konvergens, ifråga om både konsumtion per capita och typ av alkohol. Med undantag av Spanien (+54%) antingen sjonk alkohol konsumtionen i samtliga medelhavslander mellan 1960 och 1990 (Frankrike -27%; Portugal-20%; Italien -30%), eller bibeholls ungefar konstant (Grekland). Samtidigt, och utan undantag, steg totalkonsumtionen i de nordeuropeiska landerna. Samma tendens mot en konvergens kunde också tydligt observeras ifråga om valet av alkoholdryck. Sedan 1960 har vinkonsumtionen gått ner i alia medelhavslander, medan den okat i norr. Nar det galler ol var skilinaden inte lika stor. 01- konsumtionen steg namligen både i medelhavslanderna och i de nordligare delarna av Europa. Den relativa (raknad i procent) okningen var emellertid storre i medelhavslanderna (Hupkens et al. 1992). Jamfort med de traditionella alkoholdryckerna var det framfor allt forandringarna i sattet att konsumera de "nya" sorterna som var markant (dvs. vin i norr och ol i soder). Brannvinskonsumtionen fluktuerade inte specielit mycket under tidsperioden, med undantag for vissa lander, av vilka Finland (+114%) och Danmark (+76%) ar de mest anmarkningsvarda. Denna konvergens har tolkats som ett uttryck for en moderniseringsprocess (Sulkunen 1989), som bl.a. gjort det lattare att anamma livsstilar och konsumtionsmonster från andra kulturer. I de nordeuropeiska landerna kan man också tanka sig att sekulariseringen spelat en viss roll, eftersom den mojliggjort en mer tolerant installning till alkohol. Vi kommer i denna artikel att mer i detalj visa på vilket satt dryckesmonstren skiljer sig mellan å ena sidan medelhavslanderna och å andra sidan de nordeuropeiska landerna. Vi kommer också att analysera vilka delpopulationer som ar specielit benagna att vilja prova nya typer avalkoholdrycker. Eftersom den enkat vi anvant begransar sig till landerna inom den europeiska gemenskapen ar det geografiska området begransat (och utesluter de flesta landerna i Skandinavien och Mellaneuropa samt alla lander i Osteuropa). De tre huvudfrågor enkaten ger oss en mojlighet att besvara ar: (1) I vilken mån skiljer sig landerna vid Mede1- havet från landerna i Nordeuropa (annu) i fråga om den andel (i procent) som dricker ol och/eller vin, ifråga om den mangd ol och vin man konsumerar, samt ifråga om hur ofta man sammanlagt dricker alkohol. Tyvarr ger enkaten inga svar betraffande vare sig den mangd man konsumerar per gång eller totalkonsumtionen; (2) I vilket sammanhang man dricker (till maten eller ej); (3) Vilka delpopulationer som ar de mest sannolika konsumenterna av nya drycker. Eftersom brannvinet inte i ett enda EG-land (forutom i Holland), hor till det traditionella sortimentet, eller representerar en ny typ av dryck, presenteras inga skilda resultat for spritdryckernas del. Den forsta frågan ar huvudsakligen deskriptiv. Den andra och den tredje beror spridningen av nya alkoholdrycker. Den andra ganer i vilket sammanhang man brukar konsumera den nya drycken: till maten eller vid andra tillfallen? For de nordeuropeiska landernas del innebar detta att man frågar sig om vinet konsumeras ungefar på samma satt som olet: dvs. dricker man det framfor allt utom måltiderna, eller, alternativt, till maten? Kanske det, så att saga, forhåller sig så att det inte enbart ar flaskorna som importeras från medelhavsområdet utan också de normer som foreskriver nar och hur vi skall konsumera innehållet? Det skulle innebara att man i norr infort en forhållandevis ny dryckessituation vid sidan av de traditionella. Motsvarande fråga kan stanas angående olkonsumtionen i medelhavsområdet. Dricker man alltså ol i stallet for vin till maten, eller dric- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:3-124-
ker man som i Nordeuropa, dvs. i huvudsak utom måitiderna? Ur sociologisk synvinkel kan man anta att de som konsumerar de nya dryckerna anser sig vara former an den majoritet som annu inte anammat de nya dryckesvanorna. Om man betraktar saken ur denhar synvinkeln kan de nya alkoholvanorna tolkas som ett forsok att skapa en social distinktion, och att efterstrava en darmed sammanhangande hogre sodal status (Bourdieu 1979). Vi forvantar oss att det framfor alit ar de yngre åldersgrupperna samt de hogutbildade som genom att overgå till nya alkoholdrycker på detta satt forsoker hoja sin status. Vi kommer darfor att analysera ifall olika delpopulationer, uppdelade enligt ålder och utbildningsnivå, skiljer sig i fråga om sina konsumtionsmonster. DATA OCH METODER Inom den Europeiska gemenskapen genomfors varje år en enkatundersokning, kallad "Eurobarometern'~ vars syfte ar att ge information om beofolkningens attityder gentemot EG och dess politik. Varje år fogas till enkaten några frågor som ror specifika amnesområden. 1988 gii.llde några av dessa konsumtionen av alkohol. Ytterligare information om datainsamlingsmetoderna finns att las a i en artikel av Hupkens et al. (i tryck). Har skall vi endast kommentera några av de viktigaste resultaten. Ungefar 1 000 intervjuer utfordes i varje enskilt land, med undantag for Luxemburg (N = 300) och Storbritannien (N = 1300). Sammanlagt 11 729 svarare intervjuades i deras eget hem av professionella intervjuare. Eftersom man huvudsakligen anvande sig av en kvotsamplingsmetod, dar man utgick från kon, ålder och yrke, ar det omojligt att analysera bortfallet. Antagligen ar det i forsta hand de som ar sallan hemma som ar underrepresenterade. Vi anser oss andå kunna utgå ifrån att urvalet ar representativt for den kategori "genomsnittsmedborgare" som ar antriiffbara hemma, och som låter sig intervjuas. Enkaten inneholl två uppsattningar frågor kring konsumtionen av alkohol. I den forsta frågade man intervjupersonerna hur ofta de konsumerar ol, vin, aperitif samt spritdrycker. I den andra om svararna under den foregående dagen hade druckit en eller flera av ovannamnda drycker, och huruvida detta hade skett i samband med måltid (lunch eller middag) eller ej. Eftersom vi inte var intresserade av att klassificera konsumtionen av aperitiver (t.ex. vermouth, portvin, sherry) for sig, hanfors dessa har till kategorin vin. De frågor som stalldes angående alkoholkonsumtionen foregående dag kommer att utnyttjas for att analysera i vilket sammanhang dryckerna anvands. For alla andra aspekter av alkoholkonsumtionen kommer frågorna om dryckesfrekvens att anvandas. De nyktra ute slots ur analysen. Som nyktra definierades de som uppgav att de "aldrig" dricker någonsomhelst form av alkohol, och som inte heller hade druckit foregående dag. Det forefoll inte att finnas några systematiska skillnader i fråga om andelen nyktra i medelhavslanderna och i Nordeuropa. ResuItaten i denna artikel bygger på det material som presenteras i Hupkens et al. (i tryck). Den viktigaste skilinaden mellan artiklarna ar att vi har framfor allt koncentrerar oss på de eventuella skillnaderna mellan de sydligare och de nordligare landerna inom den Europeiska gemenskapen. For att de eventuella geografiska skillnaderna skall framtrada tydligare anvander vi i huvudsak stapeldiagram och inte tabeller. RESULTAT Konsumtionen av antingen icke-vin eller icke-ol I figur 1 ser vi i vilken mån de olika landerna skiljer sig från EG-genomsnittet i fråga om andelen man som inte drieker vin respektive inte drieker ol (men daremot nog konsumerar någon annan typ av alkohol). I samtliga lander vid Medelhavet ar andelen man som inte drieker ol hogre an, eller lika hog som (Spanien), genomsnittet inom EG, medan andelen i Nordeuropa vanligen ar lagre, eller lika stor (Storbritannien och Holland). Nar det gii.ller vin forefalier det som om andelen man som inte drieker vin skulle vara lagre an genomsnittet inte enbart i så gott som alla medelhavslander (undantag: Spanien), utan också i - 125 -
Figur 7. Andelen man som inte dricker vin/ol. Avvikelser från EG-medeltalet DEN r---.,iiii.. -----r-----;----;---~ PDR L --'-...::~~~~...!... 1- ' _.J -20-10 EG-mede~ +10 + 20 + 3D + 40 tal PROCENT.ICKE-VIN.ICKE.()L EG-MEDEL T AL 14 o 13,2 Figur 2. Konskvoter for icke-vin- (2a) och icke-ol-drickarna (2b); % kvinnor / % man. Avvikelser från EG-medeltalet 2a DEN ~----~iiiiii~iiiiii~iiii~ii----l PDR '-- --"==-.-L- L- ---'. ~ -0,5 EG-mede~ + O, 5 + 1 +2 tal.icke-vin KVDT EG-MEDELKVOT o. 63 Danmark, Tyskland, Belgien och Luxemburg. I Holland, Storbritannien och Irland ar andelen icke-vin-konsumenter relativt hag. Jamfort med dem som inte dricker ol ar de geografiska skillnaderna i fråga om icke-vin-konsumenterna mindre. Det kan likviil konstateras att andelen icke-vinkonsumenter i de nordeuropeiska landerna ar hogre an i de flesta medelhavslander. Bland kvinnorna kunde man inte finna några systematiska skillnader mellan norr och soder ifråga om andelen icke-vin- respektive ickeol-konsumenter. Daremot skiljer sig norr och soder ifråga om hur stora skillnaderna ar mellan man och kvinnor som inte dricker vin respektive inte dricker ol. For att illustrera detta har vi skapat konskvoter, genom att dividera andelen kvinnor som inte dricker vin respektive ol med andelen man som inte dricker vin/ol. Ar kvoten storre an 1 innebar det att fler kvinnor an man inte dricker denna typ av dryck. Ar konskvoten t.ex. ifråga om icke-ol inom EG 3.0 innebar det att 3.0 gånger fler kvinnor an man inte dricker ol. Ar kvoten mindre an 1 betyder det att andelen kvinnor som inte dricker ifrågavarande dryck ar mindre an bland mannen. Konskvoten 0.6 for icke-vin betyder alltså att fler kvinnor an man, bland dem som dricker inom EG, konsumerar drycken ifråga. Det vi ser i figur 2 år inte de faktiska konskvoterna i de olika landerna utan avvikelserna från genomsnittskvoten inom EG. Detta for att det skall vara lattare att se skillnaderna mellan Syd- och Nordeuropa. Låt oss ge ett exempel på hur figur DEN 2b PDR -2-1 EG-mede~ +1 +2 +3 +4 + S tal KVDT.ICKE.()L EG-MEDELKVOT 3.0 2 askall tolkas. Den visar att konskvoten for ickevin-konsumenter i Italien ar ung. 1 poang hogre an EG-genomsnittet, medan den i Holland ar 0.20 poang under det. De faktiska konskvoterna i Italien och Holland ar darfor 0.63 + 1 = 1.63 i Italien och 0.63-0.20 = 0.43 i Holland. Granskar vi figur 2 a narrnare ser vi att skillnaderna mellan konen ifråga om vinkonsumtionen ar mindre an genomsnittet i norr och storre an genomsnittet i soder. Danmark forefaller att vara ett markant undantag. Beaktar vi emellertid den extremt låga andelen man (1.5 %) och kvinnor (3.4 %) i Danmark som inte konsumerar vin, kan vi saga att konskvoten i detta fall i alia handelser inte ar speciellt informativ. Når det galler ol ar situationen den omvanda (figur 2 b). I norr ar skillnaderna mellan man och kvinnor når det giiller andelen olkonsumenter av- - 126-
Figur 30. Hur ofta (dagar per vecka) monnen konsumerar vin/ol. Avvikelser från EG-medeltalet. Exkl. dem som inte dricker vare sig ol eller vin FREKVENS.3,-----------------------------------, Figur 3b. Hur ofta (dagar per vecka) kvinnorna konsumerar vin/ol. Avvikelser från EG-medeltalet. Exkl. dem som dricker varken ol eller vin FREKVENS +1,5,---------------------------------~ +2 ---------------------------------------- +1 -------------------------- ------- - +1 ----------------------- - ----- -- +0,5 ---------------- ---- - ----- EG-medee r-..""'--orr'-...,...,rj""--..i--...,-b---... tal -1 - ----- -- ------------------------ EG-medeel--...,--'-- " tel -0,5-2 --------------------------------------- -1 ------------ ----------------------- _VIN EG-MEDELFREKVENS 3 2.3 sevart hogre an i medelhavslanderna. Detsamma galler hur ofta man drieker vin och ol. I norr skiljer sig man och kvinnor mest från varandra nar det galler olkonsumtionen och minst ifråga om vin, medan det i soder ar tvartom. Vi kan alltså på basen av detta dra slutsatsen att konsskillnaderna ar mindre nar det galler konsumtionen av de nya dryckerna (vin i norr och ol i soder) jamfort med skillnaderna ifråga om de mer traditionella dryckerna (vin i soder och Ol i norr). Hur ofta man dricker vin och ol inom EG Figur 3 visar skillnaderna mellan norr och soder ifråga om hur ofta man drieker vin. Den vertikala axeln i figur 3 a och 3 b visar i hur hag grad frekvensen ifråga om vin/olkonsumtion avviker från genomsnittet inom EG. For att man skall få en skattning av den faktiska dryckesfrekvensen ifråga om vin eller ol måste man till EG-medeltalet addera den siffra som står på den vertikala axeln (t.ex. ar den faktiska frekvensen betraffande vinkonsumtionen i Danmark 3.0-1.3 = 1.7). Med undantag av kvinnorna i Grekland ar dryckesfrekvensen ifråga om vin bland såval man som kvinnor i medelhavslanderna hogre an genomsnittet, medan den i norr ar mindre an genom- EG-MEDELFREKVENS 2.1 1,3 snittet (undantag: kvinnorna i Holland och Luxemburg). Ett ovantat resultat nar det galler ol ar att den hogsta frekvensen forekommer i Spanien, och inte, vilket man kunde vanta sig, i norr dar olet ar den traditionella drycken. Det finns inga systematiska skillnader mellan kvinnorna i norr och soder ifråga om hur ofta man drieker ol. Med undantag av Spanien och Belgien, dar kvinnorna oftast drieker ol, ror sig skillnaderna ifråga om hur ofta kvinnorna drieker ol i de olika landerna mellan 1.0-1.3 gånger per vecka. Figur 3 a visar också att skillnaderna mellan de olika landerna nar det galler olet for mannens del, med några få undantag, inte heller ar stora. De storsta skillnaderna finns mellan å ena sidan Tyskland och Belgien, dar mannen drieker oftare an genomsnittet, och å andra sidan Italien och Frankrike, dar de drieker mer sallan an genomsnittet. Den viktigaste slutsatsen ar emellertid att oldriekarna i de flesta landerna inom EG ifråga om frekvens, med några und antag nar, inte skiljer sig så mycket från varandra. Inkluderar vi också konsumtionen av vin, ol, aperitif och brannvin (figur 4) kan vi konstatera att både man och kvinnor (med undantag av kvinnorna i Grekland) i medelhavslanderna dricker oftare an genomsnittet, medan både man och Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:3-127-
Figur 4. Konsumtionen av 51, vin, aperitif och sprit; antalet gånger per vecka DEN Figur 5. Hur ofta man dricker vin/51 utom måltiderna KONSUMTION. % 100.---------------------------------~ 80 f--.-----.-- 60 40 1--11111----- 20 POR -3-2 - 1 E&mede~ + 1 tal ANTAL SITUATIONER +2 +3 o {V;:;.. &- t- "'{- Q-v... {vy ",+ R-'?-,:<, '?- Av... g'?- 0«- o 0'" ~ "0 y «g- Cj «.VIN.OL E&MEDELTAL 21.5 53.2 E&MEDELTAL _MAN 5.5 II KVINNOR 3.2 kvinnor i Nordeuropa (med undantag av kvinnorna i Belgien och Luxemburg) drieker mer sallan an genomsnittet. Ivilket sammanhang dricker man? Svaren på frågan om nar man dricker återges som den relativa andelen gånger man drieker ol och vin utom måltid. Man kan t.ex. konstatera att 21.5 % av de situationer dar man drieker vin samt 53.2 % av de situationer dar man drieker ol inom EG sker utom måltiderna (figur 5). I samtliga lander, med undantag av Tyskland, dricker man oftare vin an ol till maten. Figur 5 visar emellertid också att de olika landerna skiljer sig avsevart ifråga om i vilken mån valet av dryck ar beroende av situationen. I medelhavslanderna drieker man oftare an i norr vinet uttryckligen till maten. Daremot finns det inga tydliga skilinader nar det galler ol. I sj alva verket sker over halften av olkonsumtionen i både Danmark, Vasttyskland och Belgien i samband med måltid och inte, vilket man hade vantat sig, huvudsakligen i andra sammanhang. I Holland, Storbritannien och Irland sker merparten av 01- konsumtionen utom måltiderna. Bland medelhavslanderna finns det både lander dar man drieker det mesta av olet till maten (Grekland, Italien, Spanien), och lander dar man drieker det mesta av olet utom måltiderna (Frankrike, Portugal). Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vin i nastan alla lander oftare drieks till maten an ol, och att detta galler framfor allt landerna vid Medelhavet. Daremot finns det inga systematiska skilinader ifråga om nar man konsumerar ol. Konsumtionen av nya drycker enligt ålder och utbildningsnivå Skilinader mellan olika åldersgrupper For att reducera antalet figurer presenterar vi enbart data over skillnaderna mellan den yngsta (15-25 år) och den aldsta (> 55 år) åldersgruppen. Den mellanliggande ålderskategorin placerade sig ungefar mitternellan. Skillnaderna uttrycks som kvoter och visas i figur 6-8. For att gora figurerna lattare au tolka visar staplarna hur mycket kvoten for varje enskilt land avviker från 1 (dvs. ingen skillnad mellan grupperna vad galler ålder el. utbildning). Den horisontella axeln visar de faktiska kvoterna. T.ex. ar kvoten for åldersgruppernas 01- konsumtion i Tyskland 0.6, vilket innebar att de unga inte drieker ollika ofta som de iildre. - 128-
Figur 6. Olkonsumtionsfrekvensen bland man; kvoter enligt ålder DEN POR 0,4 2,2 KVOT II MAN EG-MEOELKVDT 1. O 7 I nastan alia lander dricker de yngre mindre vin an de aldre. De yngre som dricker vin gor det också mer salian an de aldre. Det finns i det har avseendet inte några systematiska skillnader mellan norr och soder. Det finns inte heller systematiska skillnader mellan norr och soder betraffande åldersfordelningen nar det galler konsumtionen av ol. I nastan alia lander inom Gemenskapen ar det så att det framst ar ungdomar som dricker ol. Det finns emellertid en viss skillnad mellan norr och soder ifråga om sambandet mellan ålder och hur ofta man dricker ol. I medelhavslanderna dricker yngre man oftare ol an aldre; i norr ar det tvartom. Bland kvinnorna ar skillnaderna mindre, men pekar andå i samma riktning. I de flesta medelhavslanderna dricker unga kvinnor ol något oftare an aldre, medan de unga kvinnorna i norr dricker ol mer sallan, eller lika ofta, som de aldre. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att sambandet mellan åider och konsumtionen av icke-ol resp. icke-vin ar detsamma overallt inom EG. Det forefalier alltså inte som om de yngre i Nordeuropa skulle vara speciellt benagna att ty sig till det nyare vinet. Relationen mellan ålder och olfre- Figur 7. Vinkonsumtionsfrekvens; kvoter en!. utbildning DEN POR 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 1,6 1,8 KVOT II MAN 111 KVINNOR EG-MEOELKVOT 0.79 0.95 Figur 8. Olkonsumtionsfrekvens; kvoter en!. utbildning DEN POR 0,4 o, b 0,8 KVOT II MAN II KVINNOR EG-MEOELKVDT O. 95 1. 01 kvens skiljer sig daremot i norr och i soder. I medelhavslanderna tenderar de yngre mannen och kvinnorna att dricka ol oftare, medan de yngre i Nordeuropa gor det mer sallan eller lika ofta som Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:3-129 -
de aldre åldersgrupperna. SkiJlnader enligt utbildning Också har har vi forenklat jamforelsen genom att vi enbart tagit med dem som fått heltidsutbildning i hogst 16 år (lågutbildade) respektive minst 20 år (hogutbildade). Resultaten for de ovriga grupperna låg mitternellan. Landerna i norr och soder skiljer sig klart i fråga om det satt på vilket utbildningsnivån påverkar vin- respektive olkonsumtionen. Uppgifterna om hur ofta man dricker vin eller ol framgår av figur 7 och 8. I medelhavslanderna finns det farre vinkonsumenter bland de hogutbildade. De hogutbildade som dricker gor det också mindre ofta an de lågutbildade. Norrover ar det tvartom; vinkonsumtionen okar med utbildningsnivån, ifråga om både antalet drickare och frekvens. Daremot ar skillnaderna mellan norr och soder mindre nar det galler relationerna mellan utbildning och olkonsumtion. Trenden pekar likval i samma riktning. I de flesta medelhavslanderna dricker de hogutbildade oloftare an de lågutbildade, medan det i Nordeuropa ar tvartom. Sammanfattningsvis galler alltså att det ar de hogutbildade som tenderar konsumera de nya dryckerna, medan de lågutbildade foredrar att hålla sig till de traditionella. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION De viktigaste resultaten sammanfattas i schema II. For att forenkia det hela har skillnaderna mellan de olika landerna reducerats till tre kategorier: enhetlighet (uniformity; som innebar en avsaknad av geografisk och nationeli variation); regional variation (skillnader mellan norr och soder) samt nationeli variation. Den forsta slutsatsen vi kan dra ar att det endast ar ifråga om frekvensen bland de man och kvinnor som dricker ol som vi kan finna ett enhetligt monster. Det bor dock framhållas att det finns lander dar olkonsumtionen ar exceptionelit hogfrekvent (se figur 3 a,b). Den andra viktiga slutsatsen ar att det bland mannen ar de regionaia skillnaderna som dominerar, medan de nationella skillnaderna dominerar bland kvinnorna. SchemaII visar att talet om Schema II. Sammanfattning av de viktigaste skillnaderna i dryckesmonstren Nykteristerna Konsumtion av icke-ol Konsumtion av icke-vin Frekvens 01- konsumtion Totalantalet Frekvens vinkonsumtion dryckessituationer Ivilket sammanhang dricks vinet? Ivilket sammanhang dricks olet? Man Kvinnor nationella ski 11- nationella ski 11- noder nader regionaia skillna- nationella ski 11- der/enhetlighet nader regionaia ski IIna- nationella ski 11- der nader nationella skilinader regionaia skilinader regionaia skilinader nat. skillnader/ enhetlighet regionaia regionaia skilinader skilinader regionaia skilinader nationella skilinader ett medelhavs- respektive ett nordeuropeiskt dryckesmonster for mannens del har en viss validitet. Mannen i soder dricker hellre vin an ol. De dricker också i huvudsak till maten, och den sammanlagda alkoholkonsumtionsfrekvensen ar hogre. Nar det galler kvinnors drickande ar det framfor allt de nationella skillnaderna som dominerar konsumtionen. Det ar bara ifråga om hur ofta och i vilket samrnanhang man dricker vin, samt det totala antalet dryckessituationer, som skillnaderna mellan norr och soder ar storre an de nationella skillnaderna. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att alkoholkonsumtionen i Europa annu år 1988, trots all konvergens betraffande per capita-konsumtion och valet av alkoholdryck, fortfarande i forsta hand praglas av regionala och nationella skillnader, och att det knappast alls finns några gemensamma drag. Schema ID visar i vilken grad landerna i Nordeuropa och medelhavslanderna skiljer sig i fråga om relationen mellan å ena sidan ålder och utbildning och å andra sidan konsumtionen av vin och ol. Hypotesen var att det framfor allt ar de yngre och valutbildade som provar de nya dryckerna. - 130 -
Schema III. Sammanfattning av sambandet mellan å ena sidan ålder och utbildning och å andra sidan konsumtionen av ol/vin unga personer Medelhavslanderna Nordeuropa man kvinnor man kvinnor D en hogre an- ja ja ja ja del oldrickare D en hogre 01- ja ja nej nej konsumtionsfrekvens D en hogre nej nej nej nej andel vindrickare D en hogre vin- nej nej nej nej konsumtionsfrekvens hogutbildade D en hogre an- ja ja nej nej del oldrickare D en hogre 01- ja ja nej nej konsumtionsfrekvens D en hogre nej nej ja ja andel vindrickare D en hogre vin- nej nej ja ja konsumtionsfrekvens Nar det galler de åldersbetingade skillnaderna i konsumtionen av ol och vin varierar resultaten. I medelhavslanderna, dar olet ar en ny typ av alkoholdryck, var resultaten de vantade : det ar framst de unga som dricker det. Men också i norr ar det fler unga som dricker ol, också om olet dar ar en traditioneli alkoholdryck. Unga manniskor i Nordeuropa dricker inte lika ofta vin, och ifall de gor det dricker de mer sallan. Det forefaller alltså som om de yngre s roll som introduktorer av nya alkoholdrycker skulle begrans a sig till spridningen av ol i medelhavslanderna. En mojlig forklaring ar kanske att vinet i hela Europa, oberoende av ålder, forknippas med mer formella situationer såsom gemensamma måltider, eller det att man har gaster. Det kanske forhindrar unga i Nordeuropa från att uppfatta vinkonsumtion som ett satt att markera sin status i forhållande till aldre åldersgrupper. Skillnaderna mellan de hog- och lågutbildade ar de forvantade. I soder ar det de hogutbildade som oftare dricker ol, medan de hogutbildade i norr foredrar vin. Vi kan alltså tryggt dra den slutsatsen att de hogutbildade spelar en central roll i spridningen av de nya alkoholvanorna, och att de darmed bidrar till att minska de geografiska skillnaderna i dryckesmonstren. Sedan ar det intressant att fråga sig om spridningen av de nya alkoholvanorna ar ett monster som kommer att fortgå. Sambanden mellan å ena sidan utbildningsnivå och (i medelhavslanderna) ålder och å andra sidan konsumtionen av nya drycker tyder på att man forknippar de nya dryckerna med prestige. Detta kan innebara att ef terfrågan på dessa kommer att stiga bland andra delgrupper i samhailet, vid sidan av de unga och valutbildade. Samtidigt bor vi notera en annan ny trend som kan fungera i motsatt riktning. Det forefaller namligen nu som om det vore mer populart att satsa på nationella och lokala traditioner framom att vara kosmopolitisk, genom att anamma vanor från andra kulturer. Ett exempel på det ar att det i dag i Holland och Belgien ar viktigare att kanna till 100 olika lokala och traditionella olmarken, framom att vara insatt i vinkulturens finesser. Vinet kommer foljaktligen kanske att forlora en del av sin status som prestigefylld dryck också langre norrut. Något som inom en nara framtid eventueilt kommer att påverka alkoholkonsumtionsmonstren ar planerna på en harmonisering av alkoholbeskattningen. Också om det just nu ser ut som om forhandlingarna på denna punkt hade upphort, kan det gott handa att de senare återupptas. En harmonisering av beskattningen skulle troligen i forsta hand påverka vinpriserna. I Nordeuropa skulle detta innebara att vinet skulle bli billigare, vilket - i kombination med en fortsatt spridning av vinkonsumtionen samt det att 01- konsumtionen inte visar några tecken på att mattas av - troligen kommer att leda till en hogre totalkonsumtion. I medelhavsianderna leder harmoniseringen daremot antagligen till att priset på vin kommer att stiga. Detta kommer i sin tur kanske att ytterligare påskynda den minskning av vinkonsumtionen som redan skett och, eventuelit, också minska totalkonsumtionen. Oversiittning: Thomas Rosenberg - 131 -
LITTERATUR Bourdieu, P.: Distinetion. A Social Critique of the Judgement of Taste. Harvard University Press. Cambridge 1984 Hauge, R. & Irgens-Jensen, O.: The relationship between aleohol eonsumption, aleohol intoxieation and negative eonsequenees in four Seandinavian eountries. British Journal of Addietion 81 (1986): 515-524 Hupkens, C.L.H. & Knibbe, R.A. & Drop, M.J.: Aleohol eonsumption in eountries of the European Community. Addiction. (under tryckning) Produktshap voor gedestilleerde dranken. World Drink Trends. 1992 NTC publieations ltd, Henley on Thames, u.k. 1992 Sadoun, R. & Lolli, G. & Silverman, M.: Drinking in French eulture. Rutgers Centre of A1cohol Studies. New Brunswick, New Jersey 1965. ENGLISH SUMMARY Ronald A. Knibbe & Christianne L.H. Hupkens : Drinking patterns in EC and the diffusion of new beverages (Dryckesmonstren inom EG och spridningen av nya alkoholdryci!-er) Since about 1960 the per capita figures about beverage choice and total alcohol consumption show a decrease in the historical difference between Mediterranean (predominantly wine; high level consumption) and Northern (predominantly beer or spirits; low level consumption) countries in Europe. These trends have been interpreted as a growing uniformity in drinking patterns within Europe. However, per capita figures allow only a very limited description of the prevailing drinking patterns in the Northern and Mediterranean countries. In this study we have used survey data from 1988 from all 12 countries in the European Community to describe in more detail the extent to which the drinking patterns in Northern and Mediterranean countries are similar or (still) different. We have also analysed the contribution that the younger and more educated consumer brings to the diffusion of relatively 'new' alcoholic beverages (wine in the Northern countries; beer in the Mediterranean countries). Because the consumption of these relatively new beverages might be associated with social prestige we expected that the younger and more educated were more likely to adopt new beverages. The results show that the men in the two regions still differ in most aspects of their drinking patterns. Men in the Mediterranean countries are less likely to drink beer and more likely to drink wine. They drink wine more frequently and a larger proportion of the wine drinking occasions is with meais. Also the total number of drinking situations is higher among men in the Mediterranean countries. National differences dominate most aspects of women's consumption. Only with respect to the frequency and the context of wine consumption and the total num- ber of drinking situations, are the regional differences between the Mediterranean countries, on one hand, and the Northern countries, on the other, more prominent than the national differences. The overall picture is that despite the recent trend of convergence in per capita consumption and beverage choice, there are still large regional (men) or national (women) differences in drinking patterns in Europe. With respect to the role of the younger and more educated in the diffusion of new beverages, it was found that the results in the more educated group were mixed. Younger men and women in the Mediterranean countries are more likely to drink beer than older men and women. However, younger people in the Northern countries are less likely to drink wine, although it is a relatively new beverage in these countries. The poper concludes with a short discussion of the possibie impact of two recent trends on future developments. One trend concerns a possibie influence resulting from a renewed appreciation for local or national traditions with respect to alcohol. This might slow down the further diffusion of new beverages in the Northern and Mediterranean countries. Another point is the possibie harmonization of taxes on alcoholic beverages in the European community. This will probably most strongly influence the price of wine. Because this harmonization will mostly mean a higher price for wine in the Mediterranean countries, it might support the trend of a decrease in wine consumption in these countries. For the Northern countries the harmonization will probably mean a decrease in price and most likely stimulate a higher consumption of wine. Key words: European community, drinking patterns, uniformity, diversity, new beverages, diffusion - 132-