Vad är E-Bio? E-bio är benämningen på film som visas på en digital projektor från en digital källa. Filmen kan vara inscannad film som digitaliserats eller helt digitalt producerad film. När man jämför kvalitén på e-bio och traditionell film har filmens upplösning betydelse. Det är svårt att definiera en exakt upplösning på film, eftersom den är uppbyggd av korn. Dessa korn är slumpvis utplacerad på filmrutan samtidigt som filmremsan ligger rörlig i bio projektorn, detta ger en mjukare upplevs av filmen än en digital projicerad film. En annan kvalitets aspekt är försämringen i tiden för celluloid film jämfört med digitalfilm, då den kemiska filmen försämras av repor, dam och blekning. Om man vill uppskatta vilken upplösning som krävs för en digital film kan det beräknas av människans förmåga att uppfatta linjer. Vi kan uppfatta ca 30 linjepar per betraktningsvinkelgrad. För att motsvara det behövs en upplösning på ca 4K (dvs. 4000 linjers upplösning). För att skapa den mjukare känsla som motsvarar en 4K film kan en film framställd i 2K och översamplas till 4K vid visning. En film framställd i 2K kan därför motsvara en traditionell film, och till och med överträffa kvalitén när celluloidfilmen kopierats och används. E-bio idag och i framtiden Digitalisering av produktionen, distributionen och visningen av film är tveklöst den största förändringsfaktorn som Svenska Filminstitutet och filmbranschen måste räkna med under den närmaste tioårsperioden. E-bio gynnar landsortsbiografer eftersom filmer kan kopieras upp i många fler exemplar på ett billigare sätt jämfört med traditionell film. Ett problem för småbiograferna är dock att utrustningen är väldigt dyr. Idag finns det en e-bio på ett tiotal orter i Sverige. Ett av Sveriges kulturpolitiska mål handlar om att kulturen, till exempel möjligheten att titta på aktuella filmer, ska vara tillgänglig i hela landet. Riksorganisationen Folkets Hus & Parker startade ett ambitiöst, tvåårigt pilotprojekt i slutet av augusti 2002 på åtta orter i Sverige; Kiruna, Gällivare, Arvidsjaur, Skelleftehamn, Sandviken, Smedjebacken, Degerfors och Göteborg. Idag är flera biografer intresserade av denna teknik. Sverige ligger i fronten inom utvecklingen av e-bio och framtiden ser ljus ut för e-bion. Nyligen blev det klart att samtliga riksdagspartier ställer sig bakom ett massivt stöd för utvecklingen av digital bio i Sverige, vilket innebär bättre chanser till att se biopremiärer även på mindre orter i landet. Kulturutskott har uppmanat regeringen att lämna förslag på hur den så kallade e-bion ska kunna få stöd att byggas ut i Sverige. Regeringen har nu 1-2 år på sig att utreda frågan. Om inget hänt inom ett år är det kulturutskottets uppgift att ligga på och kämpa för e-bions spridning. Med e-bio blir det möjligt att utnyttja biograferna till flera evenemang förutom bio. Genom bredbandsuppkoppling och en satellitmottagare kan till exempel stora rockkonserter och sportevenemang visas live på storduk, repertoaren av smalare film kan utökas även ute i landsorterna och universitet och högskolor skulle kunna använda e-bio i sina distansundervisningar.
Projektorer Ett av de stora problemen vid övergång till E-bio är att projektorerna som står i biograferna endast stödjer traditionell analog film så ett byte av projektor är nödvändigt för att kunna hantera den nya tekniken. För att klara de krav som biofilm ställer med sin stora skärm osv. så kan inte vilken projektor som helst användas, den måste bland annat vara tillräckligt ljusstark, ha tillräckligt hög uppdateringsfrekvens och hög upplösning. Lösningen på det problemet är en relativt ny teknik som heter DLP. DLP - Digital Light Processor DLP teknikens hjärta är ett litet chip kallat DMD (Digital Micromirror Device) med upp till 2,2 miljoner speglar som var för sig inte är större än en femtedel av ett hårstrås bredd. Dessa speglar belyses av ljus som reflekteras ut på bioduken. Se figur ett. Speglarna kontrolleras digitalt o kan vinklas fram o tillbaka för att skapa olika ljusintensiteter genom att reflektera ut olika mycket av ljuset. Det ljuset som ej reflekteras ut genom linsen absorberas för att ej påverka bildens kvalité. För att få en färgbild så finns det två metoder, antingen låter man ljuset som reflekterats passera genom ett roterande färghjul eller så kan ljuset passera genom ett prisma som delar upp det i de olika färgerna rött grönt o blått för att sedan reflekteras via tre separate DMD chip. Se figur två och tre. Fördelen med tre stycken chip är att man ej behöver synka speglarna till det roterande hjulet utan får en helt kontinuerlig ström av alla färgkanalerna. Ekonomisk jämförelse mellan E-bio och traditionell bio E-bio filmer är enklare och billigare att distribuera för att det är mycket enklare att kopiera digitalt och många fler kopior kan göras. Transportkostnaden blir även mycket lägre eftersom filmer kan skickas elektroniskt. Det finns även möjligheter att visa direktsänd media. Nackdelen med E-bio är den höga investeringskostnaden. En projektor och server kostar 1-1.5 miljoner och har en livslängd på 3-5 år. En traditionell projektor kostar 250000 ny och 30000-50000 begagnad och har en livslängd på 50 år. Fast priserna på de digitala projektorerna förväntas gå ner kraftigt de närmaste åren. Det finns även företag i Belgien som hyr ut E-bio utrustning ganska billigt. Det har funnits en del diskussioner om att regeringen ska subventionera E-bio med påtryckningar från kulturutskottet. Eftersom kopieringen och distributionen blir enklare så kan man ha premiärer på landsbygden samtidigt som i storstaden och detta bidrar till att piratkopieringen minskar på landsbygden. Nu är fallet sådant att en film finns att ladda ner på Internet flera månader innan den har premiär på landsbygden. I dagsläget är det så att när den analoga filmen kommer till småorterna är den sliten, har sämre kvalitet och intresset för den har svalnat. Stora skillnaderna i kostad är vid filminspelningar. Enligt en prisjämförelse så kostar 220 timmars digitalinspelning $16000 till skillnad från en analog film där 220 timmar kostar $1.8 miljoner. En annan jämförelse är kopieringkostnaden. En digital kopia kostar runt 3000 kronor medan en 35mm filmkopia kostar över 20000 kr.
Format Det finns ingen standard än för E-bio formatet än men de som används mest är HD format 1920x1080 24P. Detta för att de kameror som används vid digital filmproduktion är Sony HDCAM kameror som använder sig av det formatet. Komprimeringen sker med hjälp av MPEG2, Motion JPEG2000 eller Motion JPEG-LS med färgupplösning på 4:4:4 eller 4:4:2 och minst 36 bitars färgdjup (12 bitar per kanal). E-bio Säkerhet Ett av de största skälen till att e-bio möter motstånd inom filmbranschen är rädslan för piratkopiering eftersom den visuellt sett minimala komprimeringen av masterbanden av filmer gör att distributörerna i stort sett tillhandahåller direkta kopior av originalfilmerna finns risken att olagliga kopior lättare kan framställas utan att tumma på bildkvaliteten. Detta innebär att distributionskedjan måste vara tillräckligt säker oavsett vilken transportform den ter sig i. Förslag på hur distributionen kan ske är t.ex. genom en satellituppkoppling, via bredband, genom databand, hårddiskar, dvd-skivor eller fiberoptik. Själva bioteatern utrustas med två grundläggande komponenter en projektor och en server, vilka båda måste använda sig av standardiserade tekniker. Servern mottar, avkodar och lagrar den digitala filmen på ett av sätten beskrivet ovan och sänder sedan denna till projektorn när så begärs. Genom att integrera kryptering i de interna systemen kan därigenom undvika piratkopiering dessutom utvecklas nya tekniker för att vattenmärka filmerna så att de enbart kan lagras på servern som är avsedd för det, samt enbart spelas upp på avsedd projektor. Förutom detta skulle även speciella spelscheman kunna läggas upp på servern eller direkt på filmen för att undvika att filmen spelas upp vid fel tillfällen. E-bio innebär inte enbart digitala biofilmer utan även liveframträdanden, sportevenemang och liknande, vilka streamas till servern från källan och sätter därmed krav på även denna informationstransport. Man skall förstås inte kunna hacka sig in på en direktsänd digital konsert, utan också dessa kommunikationsvägar måste låsas med speciella krypteringssystem och avkodare för de licenserade servrarna.
Bilaga 1 - Figurer Figur 1 Speglarna på ett DMD-chip
Figur 2 En chip system med roterande färghjul Figur 3 Tre chip system med prisma