Bildbaserad information till personer med utvecklingsstörning Hur utformar man den? Frågor och reflexioner under arbetet med Klara Meras bildbaserade broschyr. Sammanställd av: Elisabet Lindström och Birgitta Wennberg 1
INLEDNING...3 BAKGRUND...3 SÅ HÄR ARBETADE VI:...5 VILKET FORMAT?...5 VILKEN FÄRG?...5 VILKET INNEHÅLL?...6 HUR FÖRMEDLA ETT INNEHÅLL?...6 VARFÖR BILDBROSCHYREN SER UT SOM DEN FÖR NÄRVARANDE GÖR:...10 TEKNISK FRAMSTÄLLNING...12 ERFARENHETER AV ANVÄNDNING...12 KONTAKTA OSS...14 Text: Elisabet Lindström och Birgitta Wennberg 2000 Klara Mera, Handikapp & Habilitering, Stockholms läns landsting 2
Inledning Den här skriften riktar sig till Dig som är intresserad av att utforma bildbaserad information till personer som har mycket begränsad läsförmåga. Vi beskriver här vårt arbete med att ta fram en broschyr om Klara Meras verksamhet. Broschyren är riktad till personer med utvecklingsstörning som inte kan läsa. Vi vill gärna dela med oss av våra frågor och reflexioner under den process som arbetet med broschyren har varit. Vi hoppas att våra erfarenheter kan inspirera Dig till att utforma, använda och utvärdera bildbaserad information. Hur man utformar bra bildbaserad information till personer med utvecklingsstörning är en angelägen fråga som kräver kunskap. Vi hoppas att detta område på sikt vidareutvecklas, så att fler personer inom målgruppen får tillgång till information på sina villkor. Denna skrift har möjliggjorts med hjälp av medel från Hjälpmedelsinstitutet och FoUUavdelningen inom Handikapp & Habilitering, Stockholms läns landsting. Bakgrund Klara Mera - center för begåvningsstöd arbetar för att ge ökad tillgång till och ökad kunskap om begåvningsstödjande hjälpmedel. Vi vänder oss till vuxna personer med måttlig och lindrig utvecklingsstörning, deras anhöriga och personal. Verksamheten bedrivs i en lägenhet som är utrustad med hjälpmedel och anpassningar, för att konkret visa olika möjligheter och lösningar som förenklar, gör det lättare att förstå och komma ihåg. Klara Mera drivs av Handikapp & Habilitering inom Stockholm läns landsting. 3
När Klara Mera startade gjorde vi ett trevikt informationsblad om verksamheten. Bladet kopierades upp på aprikosfärgat papper. På bladet finns Klara Meras logotyp, en karta och foto på medarbetarna. All övrig information är i text. 4
En stor del av Klara Meras målgrupp är personer som har begränsad läsförmåga eller som inte kan läsa alls på grund av de begränsningar i abstraktionsförmåga som deras funktionsnedsättning ger. Vi såg därför ett stort behov av att göra en informationsbroschyr om vår verksamhet som gick att förstå även av personer som inte kan läsa. Arbetet med att ta fram en bildbaserad broschyr blev mer omfattande och tidskrävande än vi från början kunde ana. Vid utformningen av broschyren försökte vi använda våra teoretiska kunskaper om begåvnings-nedsättning, bildtolkning och informationsdesign i kombination med våra praktiska erfarenheter. Vi samlade och studerade de exempel som vi kunde hitta på bildstödd information om verksamheter liknande vår. Många frågor uppstod under arbetets gång och det blev tydligt för oss hur lite det finns dokumenterat om hur personer med utvecklingsstörning tolkar bilder och uppfattar information. Så här arbetade vi: Vilket format? Vi började arbetet med att fundera kring vilket format som skulle vara lämpligt för den bildbaserade informationsbroschyren. Klara Meras text-baserade broschyr är ett trevikt, aprikosfärgat A4-blad. Om den bildbaserade versionen hade en likadan yttre form borde det vara lättare att förstå att de hör ihop, handlar om samma sak. Men är ett trevikt blad svårare att förstå och hantera än ett dubbelvikt blad? I de informationsskrifter vi gick igenom såg vi, att i ett trevikt blad är det svårt att förstå i vilken ordning man ska läsa sidorna och vilken information som hör ihop. Vi valde därför att arbeta vidare med dubbelvikt A4-format, där man lättare ser vad som är början och slut, och åt vilket håll man ska bläddra. Det liknar mer vanliga böcker och tidningar, som de flesta har erfarenhet av. Vilken färg? Färgmarkeringar av olika slag används ofta som begåvningsstöd. Vi försöker att konsekvent använda det aprikosfärgade papperet för all information från Klara Mera. Detta för att personer med utvecklingsstörning och andra lätt ska känna igen och hitta vår information, och associera färgen med oss. Vår önskan var därför att den bildbaserade broschyren också skulle ha denna färg. 5
Vilket innehåll? Vi ville förmedla samma innehåll som i den textbaserade broschyren, det vill säga vilka som får komma till Klara Mera vad man kan ha Klara Mera till inom vilka områden man kan ha problem och hitta exempel på lösningar på Klara Mera Hur förmedla ett innehåll? Vi försökte först hitta ett sätt att komplettera texten med bilder; att översätta texten i den trevikta broschyren till bilder. Men hur skulle bild och text förhålla sig till varandra? Om bilderna skulle komplettera texten, borde de läsas på samma sätt som texten, d v s från vänster till höger. Men hur skulle bilderna egentligen placeras? Över eller under texten? Eller kanske i texten? Före eller efter det ord vi ville illustrera? Vi gick igenom olika informationsmaterial som bygger på att bilden ska komplettera texten och göra den lättare att förstå. Bildernas placering i relation till texten var olika i alla material vi studerade. Vi hittade inget riktigt övertygande exempel att använda som förebild, men vi upptäckte en fälla: Risken är stor att man använder de bilder som råkar finnas i ett lätt tillgängligt system, t ex Pictogram, i anslutning till att motsvarande ord dyker upp i texten. Resultatet blir då en text där ganska begripliga ord som pengar, laga mat är översatta. Andra ord som hjälpmedel, vardag, självständig finns ingen Pictogrambild för. Orden lämnas då oöversatta trots att de många gånger är mer generella och svårare att förstå. Orden är också viktiga för att man ska förstå sammanhanget. En risk är då att en person som läser bilderna får fel uppfattning om innehållet och inte tycker att informationen berör honom / henne, eller missförstår informationen helt. Kanske begreppen i sig är alltför abstrakta att förstå för en person med utvecklingsstörning, och då kan ingen bild göra dem konkretare. Vi började då att fundera på att informationen i stället skulle bestå huvudsakligen av bilder, där texten fick komplettera bilden. På vilket sätt skulle vi då placera bilderna? Vi ville på något sätt hålla samman de bilder, d v s den information, som hörde ihop. Att använda sekvenser med läsriktningen från vänster till höger var inte längre självklart. Vi gjorde olika skisser för att få en uppfattning om hur resultatet skulle bli: 6
svårighet lösning Exempel på skiss: Läsriktning från vänster till höger. vad insatserna kan bestå av vilka som får komma till Klara Mera Bilderna som hörde ihop kunde kanske lika gärna placeras under varandra och läsas uppifrån och ner? Ett annat förslag var att placera bilder i små grupper med ring eller ram runt: Exempel på skiss: Bilderna placerade i grupper. Vi undrade om text över huvud taget skulle finnas med. Varför skulle det finnas text i information till personer som inte kan läsa? Till vem vände sig egentligen texten? Vi bestämde oss för att försöka utforma broschyren så att all nödvändig information förmedlades med bilderna. 7
Vi diskuterade vilken typ av bilder som skulle användas. Vi valde att om möjligt använda Pictogram, eftersom detta bildsystem har stor spridning och är välkänt för många personer med utvecklingsstörning. Därför skulle läsaren av bildbroschyren kunna känna igen Pictogrambilderna och uppleva att informationen riktar sig till honom / henne. Men alla de hjälpmedel och anpassningar vi ville ha med fanns inte som Pictogram. Skulle det då vara förvirrande att visa några hjälpmedel som Pictogram och andra med någon annan typ av bild, t ex som foto? Vi behövde också på något sätt i bild visa vilka hjälpmedel som hörde ihop i grupper och sätta någon sorts rubriker på grupperna. Rubriken skulle tala om vad bilderna i gruppen hade gemensamt. Att på det viset kunna använda överordnade och underordnade begrepp / symboler i hierarkiska system kräver att man kan abstrahera och generalisera, och är därför svårt för personer med utvecklingsstörning Bland de informationsmaterial vi tittade på fanns en broschyr från dåvarande Omsorgsnämnden i Stockholms läns landsting. Där har man valt att visa några konkreta, praktiska exempel på hur personer med utvecklingsstörning kan ha användning av Habiliteringscentren. Händelseförloppet illustreras i bildserier om tre bilder. I varje serie finns en person att identifiera sig med, en person med ett problem som blir löst. I en av serierna visas en person som kan gå och handla själv med hjälp av bildstöd. I en annan serie kan en person visa vad hon menar genom att peka på en bild av dansa. En annan person ser gladare ut när hon fått hjälp av sjukgymnasten att sitta bättre i rullstolen. Vi undrade om personer med utvecklingsstörning lättare kan generalisera ( Det här är någonting för mej ) utifrån ett sådant konkret exempel - även om personen inte har just det problemet själv? Eller är det lättare att generalisera utifrån en mer allmän beskrivning av ett problemområde, t ex att gå och handla, att tala om vad man menar. Hur upplever en person med utvecklingsstörning svårigheter i vardagslivet? Hur kategoriserar man, d v s ordnar i grupper som på något sätt hör ihop? Kan man uttrycka att man har tidsproblem? Eller kategoriserar man mer utifrån situationer? åka-bussen-problem? I den textbaserade broshyren hade vi skrivit rubriker som planera, komma ihåg, kommunicera. Det är exempel på funktioner som kan underlättas med hjälpmedel och anpassningar. Men planerar, kommer ihåg och kommunicerar gör man ju i många olika situationer i vardagen. Den här indelningen kanske inte alls var användbar för de personer vi ville informera? Det finns inte mycket dokumenterad kunskap om hur personer med utvecklingsstörning delar in begrepp i kategorier; grupper som på något sätt hör ihop. Vi funderade nu på om vi kunde använda olika storlek på bilderna för att konkret visa att innehållet ordnats i olika nivåer? 8
Vi skissade på större bilder som rubriker och lite mindre bilder för att visa exempel under rubrikerna. Ett annat förslag var att i stället markera olika typ eller nivå av innehåll med olika typ av bild. T ex att visa på funktion ( laga mat ) med Pictogram, som är en mer generell bild. Man kunde då visa de enskilda hjälpmedlen (timer, receptbok, microvågs-ugn osv) med mer konkreta bilder som innehåller mer detaljer, t ex teckningar eller fotografiska bilder. Vi bestämde oss för att prova detta och började leta lämpliga bilder för funktioner bland Pictogram. För att illustrera en funktion; skulle vi välja bild på en aktivitet eller på ett föremål som förknippas med aktiviteten? Det var svårt att hålla enhetligt eftersom: Vissa aktiviteter inte finns som Pictogram. Man är hänvisad till att använda bild på föremål, t ex: armbandsur ringa - telefon använda/titta på klockan - klocka, armbandsur Vissa aktivitetsbilder är svåra att generalisera, t ex: skriva skriva - det är svårt för många förknippa detta med att skriva på datorn, kanske skriva med bilder. En annan svårighet med bilder kan vara om läsaren förväntas byta roll / agera olika utifrån olika bilder. Vi funderade t ex på vilka Pictogrambilder som skulle kunna illustrera frasen Kom och titta! : Här blir man uppmanad, personen på bilden pratar till mej se Men här ska jag identifiera mej, göra likadant som personen på bilden. 9
Hittills hade vi varit inriktade på att ganska direkt försöka översätta textbaserad information till bildbaserad information. Vi förstod dock vid det här laget att detta inte var så alldeles enkelt. Vi började nu undra om det var möjligt att förmedla innehållet i en text till en person med utvecklingsstörning, utan att använda så abstrakta begrepp. Vad var det vi ville förmedla till den som läser broschyren? Var det i första hand fakta om Klara Meras verksamhet? Eller var det en upplevelse av hur det skulle kunna vara att besöka Klara Mera? Eller kanske att läsaren skulle kunna identifiera sig med de problem och lösningar som vi visar på Klara Mera; Det här skulle kunna vara något för mej. Varför Bildbroschyren ser ut som den för närvarande gör: Med alla dessa funderingar som bakgrund, tog vi som utgångspunkt frågan: Vad är unikt för Klara Mera, vad vill vi förmedla? Vi bestämde oss för att försöka förmedla en upplevelse av hjälpmedel i naturlig miljö I broschyren använder vi metaforen Gå runt och titta på Klara Mera. Vi vill ge den som tittar i broschyren en illusion av att befinna sig på Klara Mera och kunna se hur det ser ut där. Illusionen börjar på första sidan, som består av en bild på ytterdörren. Läsaren går in genom dörren (se omslaget) och besöker sedan de olika rummen. Exempel på sidor i broschyren. Vi försöker ha minimalt med text. All väsentlig information ska finnas i bild. Miljöerna är diskret färgsatta, medan hjälpmedel och anpassningar har starka färger. Färgskalorna används som begåvningsstöd. De ger hjälp att fokusera på det viktiga. 10
Vi har valt att bryta illusionen med överskrifter till varje miljö. Dessa är konsekvent i Pictogram-bilder. Överskrifterna ska ge ytterligare information, förklara genom att visa aktiviteter som är möjliga att göra med hjälp av föremålen i bilderna. På sista sidan bryts också illusionen, där finns mer generell information om Klara Mera och hur man kommer i kontakt med oss. Detta finns med även som en service till den stödperson som eventuellt läser broschyren tillsammans med personen med utvecklingsstörning. Denna sida har en diskret grå bakgrund som skiljer sig från de övriga sidornas vita, för att visuellt markera att det är en annan typ av information. På sista sidan finns förutom Pictogram, foton, och logotype också information i text. Den här typen av allmän information brukar ofta komma först i ett informationsmaterial, men vi har valt att lägga den sist. Det som är viktigast för läsaren kommer först: Vad är det här för ett ställe? Vad kan jag se och göra här? Om personen blir intresserad får han / hon sedan information om Hur kan jag komma dit?. På sista sidan har vi försökt välja ut den information som är relevant. T ex har vi bara med ett sätt att ta kontakt med Klara Mera, nämligen att ringa. Vi tror att de flesta personer med utvecklingsstörning är mer vana vid att ringa än att faxa eller använda e-post. Vi tror också att det är lättare för en person med utvecklingsstörning att förstå och använda en mer generell information, om man först genom miljöbilderna får en upplevelse av vad ett besök på Klara Mera kan innebära. Under arbetets gång visade det sig att utrymmet med en dubbelvikt A4-sida inte räckte till innehållet; vi insåg att bildbaserad information tar plats. Materialet utökades med en dubbelvikt A4-sida till. Det visade sig att eftersom bildinnehållet var i många färger, var det inte lämpligt eller ens möjligt att använda ett färgat blad som bakgrund. 11
Det var svårt att få bra kontraster och färger, och den färgade bakgrunden gjorde det svårare att skilja ut vad som var viktig information på sidan. Vi bestämde oss för att använda vitt papper. Av vår strävan efter yttre likhet i form och färg mellan de två informations-broschyrerna blev alltså inte mycket kvar. Den återstående likheten är att båda broschyrerna har Klara Meras logotyp på framsidan. Teknisk framställning För att göra miljöbilderna i bildbroschyren började vi med att ta foton i lokalen med digital kamera. Fotona bearbetade vi sedan i ett bildredigerings-program där vi ritade in konturerna på de delar vi ville ha med, både miljöer och enskilda hjälpmedel. Sedan kunde vi anpassa storlek och färglägga delarna på det sätt som vi önskade. Till sist använde vi ett layout-program för att kombinera bakgrunder, hjälpmedel, Pictogrambilder, foton och text till färdiga sidor. Erfarenheter av användning Den bildbaserade broschyren har använts i Klara Meras verksamhet under ca ett år. Bildbroschyren har tagits emot positivt. Alla som kommit i kontakt med den har tyckt att den ser trevligt ut och är rolig att bläddra i. Broschyren har huvudsakligen använts för att informera personer med utvecklingsstörning inför besök på Klara Mera. Målsättningen har varit att skicka ut broschyren i god tid före inbokat besök, så att personen på ett konkret sätt får information om att besöket ska ske, hur miljön på Klara Mera ser ut och hur vi som jobbar här ser ut. I de flesta fall har besöket initierats av en arbetsterapeut eller logoped som personen redan har kontakt med. De har då använt broschyren för att tillsammans med personen förbereda besöket. Personen har sedan kunnat använda broschyren som minnesstöd, för att komma ihåg var han varit och vad han tittat på. Den har också fungerat som stöd för att berätta för andra i omgivningen om besöket. 12
Broschyren har väckt intresse och nyfikenhet hos personerna. Vi har bett arbetsterapeuten alt. logopeden anteckna exempel på spontana kommentarer om broschyren som sådan: Vad är det här för någonting? Vad fin den är! Det här skulle jag vilja gå på, åka och kolla på i morgon Och om enskilda bilder i broschyren: En sån skulle jag vilja ha, så att jag inte blir så trött Inte en sån! Det blir bra när jag får egen lägenhet En person hade med sig en väl tummad broschyr till besöket och jämförde; letade upp hjälpmedel i lokalen och pekade på motsvarande bild i broschyren. Några arbetsterapeuter och logopeder har kommenterat formatet: - På A5-sidorna blir bilderna små och många personer med utvecklingsstörning har synsvårigheter. - Det blir också mycket information på ett uppslag där det ryms två miljöbilder. Trots att innehållet är anpassat för att rikta fokus mot det viktiga, kan det finnas risk för att bilderna upplevas som röriga. Vi har fått förslag på att i stället använda A4-format med en miljöbild på varje sida. Ingen av de personer med utvecklingsstörning som använt materialet har direkt uttryckt problem med att se eller uppfatta bilderna. Men det kan ju bero på att funktionsnedsättnigen ger svårigheter att komma på att det skulle kunna se ut på ett annat sätt. En informell utvärdering av broschyren har gjorts i samarbete med Klippan (FUB, Stockholm län). En grupp av personer med måttlig och lindrig utvecklingsstörning fick titta på broschyren och berätta vad de tyckte. De flesta av dessa personer kan läsa, men har svårt att tillgodogöra sig innehållet i texter. Gruppen blev mycket intresserad av bildbroschyren. De tittade noga på miljöbilderna och hittade saker som de kände igen. Broschyren väckte också frågor: Vad är det där för något? Några i gruppen som hade erfarenhet av hjälpmedlet kunde då berätta för de andra: Det är en sorts klocka. Flera tyckte att det vore bra om det fanns mer skrivet i broschyren! Rubrikraden med Pictogrambilder tyckte de inte gav så mycket ledning. Vi fick förslag om att komplettera med en rubrikrad som i LättLäst text berättar om bilden. Gruppen önskade alltså mer text, trots att flera av dem inte har så stor användning av det. Vi tolkade detta som att personerna inte var vana vid helt bildbaserad information. Det viktiga brukar vara skrivet med bokstäver och ord. Att använda bilder som informationskälla är troligen också något man måste öva på, skaffa sig erfarenheter av. Många i gruppen hade också kommentarer om den karta som finns på baksidan av broschyren, för att visa hur man hittar till Klara Mera. 13
De som provat att hitta med hjälp av kartan tyckte att det var svårt. Vi fick förslag på hur kartan kunde förbättras genom att man ritade in några hus som är lätta att känna igen. Ett annat förslag var att göra en vägbeskrivning i ord, där vi talar om var man ska svänga osv. Vi fick här bekräftat att användandet av kartor är svårt för personer med utvecklingssstörning. Det ställer stora krav på abstraktionsförmåga vad gäller rumsuppfatt-ning. Kartan i den bildbaserade broschyren fungerar möjligen som service till den stödperson som eventuellt följer med. En vägbeskrivning för personen med utvecklings-störning borde i stället vara en serie bilder tagna längs den väg personen ska gå. Speciellt viktigt är det då att i bild visa hur det ser ut där man ska svänga och åt vilket håll man ska svänga. Det måste finnas olika vägbeskrivningar beroende på varifrån besökaren kommer och med vilket färdmedel. Av de förslag till förändringar vi fick såg vi som mest angeläget att komplettera broschyren med bra bildbaserade vägbeskrivningar. När vi nu sänder ut broschyren skickar vi med en vägbeskrivning som är aktuell för besökaren. Med dessa erfarenheter som grund ser vi att bildbroschyren fyller en funktion, och vi vill fortsätta använda den för att informera om Klara Meras verksamhet. Kontakta oss Om Du som har läst denna skrift om arbetet med bildbroschyren har kommentarer, frågor eller funderingar, är Du välkommen att ta kontakt med oss. Klara Mera Tjustgatan 5 118 27 Stockholm Tel: 08-640 09 95 Fax: 08-640 29 86 e-post: klara.mera@swipnet.se 14
15