Utvärdering av sjökalkningens eventuella effekter på öring och röding i jämtländska fjällsjöar

Utvärdering av sjökalkningens eventuella effekter på öring och röding i jämtländska fjällsjöar Joakim Norberg Student Examensarbete i biologi 30 hp Avseende magisterexamen Rapporten godkänd: 16 september 2009 Handledare: Jens Andersson

Innehållsförteckning 1. Introduktion...3 2. Syfte...4 3. Material och metod...5 3.1 Studerade sjöar...5 3.2 Kalkningshistorik...6 3.3 Provfiske och provfiskemetodik...7 4. Resultat...8 4.1 Kalkade sjöar mot kontrollsjöar...8 4.2 Detaljstudie Övre Stapelsjön...11 5. Diskussion...14 6. Tack till...16 7. Referenser...17 Bilagor 2

1. Introduktion Problemet med försurning började uppmärksammas på 1960-talet. Den främsta orsaken till försurningen var nedfallet av luftföroreningar, främst svaveldioxid från förbränning av olja, kol och andra fossila bränslen (Naturvårdsverket, 2002). Lägg därtill att stora delar av den svenska berggrunden består av sura bergarter, vilket innebär en låg toleransnivå mot surt nedfall då buffringskapaciteten i vissa områden är låg. Detta fick som följd kraftiga negativa effekter hos den vattenlevande floran och faunan (Almer et al., 1978; Munitz et al., 1984; Skogheim & Rosseland, 1984). Kalkningsåtgärder inleddes på försök 1976 i försurade sjöar över hela Sverige med tyngdpunkten förlagd till viktiga fiskesjöar i söder. Denna insats var en av många i ledet att försöka bromsa utbredningen av försurade sjöar. Resultaten av kalkningsinsatserna var övervägande positiva och 1982 påbörjades den storskaliga kalkningsverksamheten i Sverige (Naturvårdsverket, 2002). Vid försurning sker en sänkning av ph-värdet, vilket bland annat får som effekt att metaller frigörs. Fisk är bland annat känslig för oorganiskt aluminium som är en ph-beroende metall, vilken fäster på gälarna och leder till nedsatt funktion hos dessa. Höga halter eller lång exponering av oorganiskt aluminium leder till döden för fisk (Naturvårdsverket, 2002). Oftast är det rom- och yngelstadierna som är känsligast, då ett enzym som behövs för kläckning inaktiveras vid låga ph-värden. Följden blir att rommen inte utvecklas och att fiskyngel får skador. Vid ett ph-värde på 4,5 försvinner i stort sett all fisk, liksom de bottenlevande djur och mikroorganismer som livnär sig på dött organiskt material (Naturvårdsverket, 2009). Försurningen leder även till att antalet djur- och växtarter minskar. Förändringarna i djur- och växtsamhällen påverkar i sin tur konkurrensförhållanden och tillgång på föda för vissa arter, vilket leder till allvarliga förändringar i hela ekosystemets struktur och funktion (Naturvårdsverket, 2002). Olika uppföljningsprogram är vanliga efter genomförda kalkningsinsatser, som exempelvis provfisken i sjöar. Resultat från provtagningar och provfisken efter kalkningsinsatser på 1980-talet visade att kalkning hade positiva effekter på vattenkvalité, fiskfaunan vad gäller föryngring, artdiversitet och tätheter (Degerman et al., 1991). Det har även visat sig att eventuell återhämtning hos fiskpopulationer i en sjö efter kalkning beror på vilka arter som är närvarande innan kalkningsåtgärderna genomfördes. Som exempel visade Nyberg et al. (1986a) och Eriksson & Tengelin (1987) att uppgången i abborrepopulationen var tio gånger större i sjöar där andra fiskarter som är konkurrenter och predatorer på abborre var utslagna som en följd av försurning, än i sjöar där dessa fortfarande fanns kvar (Degerman et al., 1991). Problematiken med försurning i vissa delar av Jämtlandsfjällen uppmärksammades på allvar i början av 1970-talet. Vintern 1973-74 noterades bland annat kraftigt försurade snötäcken med höga svavelhalter. Snöprover tagna 1978 från Lofsdalen visade på ph-värden kring 4,5 och året därpå hade ph-värdet sjunkit ytterligare till 4,0 (Åslund, pers. medd.). I samband med detta rapporterade Sveriges fiskeskola som låg i Offerdalsfjällen från 1973 fram till 1981, stora fiskfångster i en sjö under tidiga 70-talet men under senare delen fram till 1979 hade fångsterna reducerats till närmare noll. Detta befarades först bero på utfiskning men samtidigt upptäcktes det också att bottenfaunan slagits ut i sjön.vidare reagerade samerna 1982 på att öringen i princip försvunnit ur sjön Bielnejaure, vilket även var sista året denna sjö fiskades med nät (Åslund, pers. medd.). I ett led att stoppa den negativa utvecklingen hos många 3

fiskebestånd gjorde länsstyrelsen i Jämtland försök med våtmarkskalkning i liten skala åren 1983 och 1984. Försöken var positiva med avseende på att höja ph-värdet och storskaliga kalkningsinsatser inleddes på allvar. På länsstyrelsen i Östersund valde man att angripa försurningsproblemen utifrån ett avrinningsområdesperspektiv, istället för att fokusera på enskilda sjöar och vattendrag. En väl genomtänkt arbetsplan utarbetades i ett försök att minimera misstagen från start. Kalkningen skedde i sådan ordning att i ett avrinningsområde kalkades den suraste sjön först, därefter den näst suraste osv. För att få största möjliga effekt av kalkningsinsatsen påbörjades denna också så högt upp i vattensystemet som möjligt. I Jämtlands län sprids det idag årligen ut omkring 20 000 ton miljökalk i 500 sjöar och 2450 km vattendrag. Kalkningsverksamheten har sin tyngdpunkt i de södra länsdelarna, men även i länets nordvästra fjällområden finns områden som kalkas idag. Det är länsstyrelsen som är huvudansvarig för kalkningsverksamheten samt effektuppföljning av verksamheten. I effektuppföljningsprogrammet ingår årligen tusentals vattenkemiska undersökningar och hundratals biologiska undersökningar av insekts- och fisklivet i kalkade såväl som okalkade vattensystem (www.z.lst.se/lansstyrelsebroschyr.pdf). 2. Syfte Syftet med denna rapport var att utvärdera om öring- och rödingbestånd, i jämtländska fjällsjöar som sannolikt påverkats negativt av försurning, genom kalkningsinsatser kan återskapas till att likna ett fiskbestånd i system opåverkade av antropogen försurning. I studien ingår fem historiskt sett försurade sjöar som kalkats samt fyra kontrollsjöar obetydligt påverkade av antropogen försurning. Denna rapport utvärderar effekterna på fiskbestånden av utförda kalkningsinsater genom standardiserade provfisken utförda före och efter kalkning i både försurningpåverkade sjöar och i kontrollsjöar. 4

3. Material och metod 3.1 Studerade sjöar Totalt har nio sjöar inkluderats i utvärderingen av kalkningens effekter på fiskebestånden (tabell 1, figur 1 och 2). Sju av sjöarna: Gråsjön, Dunsjön, Härjångssjön, Bielnejaure, Stapelsjön, Tjåurejaure och Kruppejaure provfiskades 2008 av författaren (tabell 2). Utöver dessa sju sjöar inkluderades ytterligare två sjöar, Trondtjärn och Svartvikstjärn, som provfiskats enligt samma metodik 2005 respektive 2006. Förutom vid de två redovisade provfisketillfällena (tabell 1) har Stapelsjön dessutom provfiskats vid ytterligare två tillfällen mellan de två provfisketillfällena. Data från alla fyra provfiskena har använts för att beskriva utvecklingen i denna sjö. Figur 1. Karta över södra provfiskeområdet. De undersökta sjöarna är belägna inom två olika områden i Jämtlandsfjällen (figur 1 och 2). De är båda oligotrofa och ligger i kalfjällsmiljö med en variation i höjden över havet mellan 690 och 1120 m.ö.h. Sjöarna ligger i ett område som domineras av svårvittrad berggrund vilket leder till att marken är känslig för försurning då den inte kan motverka det försurade nedfallet. I fem av de sjöar som länsstyrelsen ansåg vara försurade genomfördes kalkningsåtgärder medan fyra sjöar bedömdes vara lite eller obetydligt påverkade av försurning och kalkades därför inte. Figur 2. Karta över norra provfiskeområdet. 5

Tabell 1. Provfiskedatum för respektive sjö. provfiske 1 provfiske 2 Sjö natt 1 natt 2 natt 1 natt 2 Bielnejaure 7/8/1992-6/8/2008 7/8/2008 Dunsjön 3/9/1992-28/7/2008 29/7/2008 Stapelsjön 23/8/1991-8/8/2008 - Tjåurejaure 16/8/1991-10/8/2008 - Kruppejaure 12/8/1994-11/8/2008 - Trondtjärn 8/9/1992-1/8/2005 - Härjångssjön 8/9/1992-31/7/2008 - Gråsjön 22/9/1994 23/9/1994 26/7/2008 27/7/2008 Svartvikstjärn 9/8/1994-26/7/2006 - Tabell 2. Fakta provfiskade sjöar. Namn Geografisk position x-y M.ö.h. Yta (ha) Maxdjup (m) Arter Kalkad Tot. antal nät Bielnejaure 710345-138917 859 144 öring JA 32 Dunsjön 698352-134720 1120 104 öring + röding JA 24 Stapelsjön 709961-136522 833 23 öring JA 16 Tjåurejaure 709434-138937 944 18 öring JA 16 Kruppejaure 996 3,2 5 TOM JA 6 Trondtjärn öring NEJ 3 Härjångssjön 699589-13470 980 11,5 25,5 öring + röding NEJ 8 Gråsjön 1116 57 28 öring + röding NEJ 24 Svartvikstjärn 697 4 7 öring NEJ 8 6

3.2 Kalkningshistorik Tjåurejaure, Stapelsjön och Bielnejaure kalkades första gången 1992, sjöarna har sammanlagt kalkats 14 gånger, kalkmedlet som användes var av sorten kalkstensmjöl < 0,2 mm. Dessa tre sjöar kalkades senast 2008 och denna gång användes granulerad kalk som kalkningsmedel. Kalkmängden vid respektive kalkningsinsats varierar, från 8,2 ton i Stapelsjöarna 2005, till 73 ton i Bielnejaure 1992. Samtliga kalkningar utfördes med helikopter. Till skillnad från de tre tidigare sjöarna kalkades Dunsjön första gången 1999, med typen grovkalk 0,2-0,8 mm. Mängden utspridd kalk i denna sjö varierade kraftigt, från 2,7 ton till 42,6 ton vid de följande sex kalkningstillfällena. 3.3 Provfiske och provfiskemetodik Sjöarna har vid alla provtagningstillfällen provfiskats enligt fiskeriverkets standardiserade metodik för provfiske (Fiskeriverket informerar 2001:2).Näten som användes för provfiskena var av typen översiktsnät. Det finns flera olika typer av översiktsnät, bottennät och pelagiska skötar. Vidare har typen av bottennät utvecklats så att det idag finns tre olika typer: Norden med (12 olika maskstorlekar), Drottningholm (14 olika maskstorlekar) och Drottningholm (12 olika maskstorlekar). Vid det första provfisket användes Drottningholm (14 maskstorlekar) medan i det senare provfisket användes nät av typ Norden (12 maskstorlekar). Ingen hänsyn har tagits till skillnader i nättyp vid jämförelsen av provfiskeresultaten mellan fiskena innan respektive efter kalkning. Nätens tid i vattnet skall täcka in skymningen och gryningen, d.v.s. de perioder då de flesta fiskarter has sina aktivitetstoppar (Westin & Anér, 1987). Detta innebär en nättid i vattnet på cirka 12-14 timmar. För 2008 års provfiske har näten lagts i vattnet mellan 17:30-20:00 samt tagits upp 06:30-08:00, beroende på nättiderna från det tidigare provfisket. Tiderna varierar mellan sjöarna. Enligt fiskeriverkets standard skall fisket utföras under senare delen av juli eller i augusti. Detta för att minimera mellanårsvariationer beroende på skillnader i fiskens aktivitet. Årets provfiske skedde från 25 juli till 9 augusti. Tidigare provfisken sträckte sig i vissa fall så långt som in i september (tabell 1). Efter att näten har tagits ur vattnet avlägsnades fisken så snabbt som möjligt ur dessa. Fångsten artbestämdes och noterades för varje enskilt nät för att möjliggöra beräkning av fångst per ansträngning i termer av medelbiomassa och medelantal fisk per nät. All fångad fisk längdmättes till närmaste millimeter med stjärtfenans flikar sammanförda varefter den vägdes. Fångsten sorterades i längdklasser uppdelade i fem centimeters intervall. Därefter valdes slumpmässigt tio individer ut från varje längdklass med start i klassen 15-20 centimeter och på dessa individer hos både öring och röding togs otoliterna ut i fält för senare åldersbestämning i laboratorium. Detta genom att skallen klövs med ett längdsnitt. Hjärnan togs försiktigt bort och otolitparet plockades ut bakom och från sidorna av hjärnhålans botten med en spetsig pincett. De insamlade otoliterna studerades sedan under lupp och åldern för respektive individ bestämdes genom att räkna antalet sommar och vinterzoner på otoliterna. Konditionen hos fångade individer beräknades med Fultons formel, där V är vikten i gram och L är längden i cm enligt K = V 100 / L 3 7

Resultaten analyserades med Repeated measure ANOVA med avseende på förändringar i uppmätta variabler mellan kalkade och okalkade kontrollsjöar. Följande fyra responsvariabler testades: medelantal fångad öring/nät (F/A), medelbiomassa av öring (g)/nät, medellängd av öring (mm)/sjö samt CV (variationskoefficienten) för fångade öringars längd. Provfiskeresultaten för rödingpopulationerna redovisas endast som diagram i bilagorna 5-6 och 11-12; dessa skall endast ses som beskrivande resultat då inga enskilda statistiska test genomförts på grund av att för få individer infångats. 4. Resultat 4.1 Kalkade sjöar mot kontrollsjöar Fångst per ansträngning (F/A) av öring var högre i kalkade sjöar efter kalkning jämfört med före kalkning medan okalkade sjöar uppvisade en liten minskning mellan de olika provfisketillfällena. (Repeated measure ANOVA; sjötyp, F a_b = 0,8; p = 0,39; tid, F a_b = 15,7; p = 0,007 och kalk*tid F a_b = 30,1; p = 0,002) (figur 3). Figur 3. Medelfångst (± 1 standardavvikelse) per ansträngning (F/A) i antal öring från provfiske före och efter kalkning. 8

Biomassan av öring var högre i kalkade sjöar vid andra provfisketillfället jämfört med första provfisketillfället, medan okalkade sjöar uppvisade en svag nedgång mellan de olika provfisketillfällena (Repeated measure ANOVA; sjötyp, F a b = 0,63; p = 0,46; tid, F a_b = 3,79; p = 0,1 och kalk*tid F a_b = 8,62; p = 0,026) (figur 4). Figur 4. Medelfångst (± 1 standardavvikelse) per ansträngning (Gram/A) i biomassa öring från provfiske före och efter kalkning. Medellängden för öring uppvisade inga skillnader eller förändringar över tiden mellan kalkade sjöar och kontrollsjöar. (Repeated measure ANOVA; sjötyp, F a b = 0,073; p = 0,798; tid, F a_b = 2,63; p = 0,166 och kalk*tid F a_b = 0,06; p = 0,941) (figur 5). Figur 5. Medellängd öring (± 1 standardavvikelse) för kalkade respektive kontrollsjöar. 9

Variationskoefficienten (CV) för medelstorleken hos öringpopulationen i respektive sjö skilde sig ej åt mellan kalkade sjöar och kontrollsjöar och förändrades inte heller mellan fisketillfällena (Repeated measure ANOVA; sjötyp, F a b = 0,79; p = 0,42; tid, F a_b = 5,66; p = 0,063 och kalk*tid F a_b = 0,076; p = 0,79) (figur 6). Figur 6. Medelvariationskoefficienten (± 1 standardavvikelse) för medelstorleken öring per sjö för kalkade respektive kontrollsjöar. Konditionsvärdet för öring, inom längdintervallet 200-300 mm, var generellt lägre i kontrollsjöar samt vid det andra provfisketillfället jämfört med det första provfisketillfället. Dessutom var minskningen större i de sjöar som kalkats jämfört med de sjöar som inte kalkats. (Repeated measure ANOVA; sjötyp, F a b = 15,84; p = 0,016; tid, F a_b = 21,82; p = 0,010 och kalk*tid F a_b = 10,69; p = 0,031) (figur 7). Figur 7. Medelkonditionen hos öring/sjö i storleksklassen 200-300 mm för kalkade sjöar respektive kontrollsjöar. 10

4.2 Detaljstudie Övre Stapelsjön Resultaten för de ovan testade faktorerna från tidsserien utifrån de fyra provfiskena i Övre Stapelsjön redovisas i form av diagram och skall endast ses som beskrivande resultat då inga enskilda statistiska test genomförts. F/A öring uppvisar en långsam ökning fram till 2001 följt av en kraftig ökning från 2001 till 2008 (figur 8). På motsvarande sätt ökar biomassan av öring under denna period (figur 9). Figur 8. Medelantal fångad öring i Övre Stapelsjön vid respektive provfiskeår. Figur 9. Medelbiomassa fångad öring per nät i Övre Stapelsjön vid respektive provfiskeår. 11

Medellängden för öringen i Övre Stapelsjön uppvisar först en ökning fram till 1996 och därefter har medellängden sjunkit fram till 2008 (figur 10). Figur 10. Öringens medellängd i Övre Stapelsjön vid respektive provfiskeår. Variationskoefficienten (CV) för medellängden i Övre Stapelsjön visar på en uppgång perioden mellan 1991 och 1996 varefter CV är ganska konstant (figur 11). Figur 11. Variationskoefficienten (CV) för medellängden i Övre Stapelsjön vid respektive provfiskeår. 12

Öringens kondition är relativt hög och uppvisar en liten variation fram till 2001 varefter den sjunker till 2008 till relativt låga värden (figur 12). Figur 12. Öringens medelkondition vid respektive provfiskeår i Övre Stapelsjön. 5. Diskussion Jag fann att antalet och biomassa av öring (mätt i F/A) ökade i kalkade sjöar medan den i princip var oförändrad i de sjöar som inte kalkats (kontrollsjöarna). Detta tyder med största sannolikhet på att kalkning varit positivt för öringbeståndens utveckling. Huruvida F/A i det senare provfisket speglar hur beståndet såg ut före försurningens påverkan på sjöarna går dock inte att fastlägga då inget liknande provfiske genomfördes innan försurningen hade identifierats som ett problem. Däremot kan man konstatera att fångsterna efter kalkning i de tidigare försurade sjöarna låg på ungefär samma nivå som i de okalkade kontrollsjöar vid andra provfisketillfället (figur 3). Öringbestånden i de kalkade sjöarna har med andra ord återhämtat sig till nivåer som i liknande system har varit opåverkade av försurning. Detta indikerar också sannolikt att öringbestånden i dessa kalkade system har återhämtat sig till nivåer som fanns i dessa sjöar innan försurningen påverkade bestånden. För att kunna dra säkrare slutsatser och göra en komplett analys av kalkningens positiva effekter skulle dock ett antal sjöar vilka klassificerats som försurningspåverkade men där ingen kalkning genomförts behövts inkluderats i denna analys. En sådan grupp hade då fungerat som en ytterligare kontroll för att undanröja möjligheten att de sjöar som ansetts försurningskänsliga ändå skulle kunnat återhämta sig utan kalkning. Tyvärr är tillgången på sådana sjöar liten i Jämtlands län och de har därför ej varit möjliga att inkludera i detta arbete. De inkluderade okalkade sjöarna fungerar dock som en referens för att kontrollera att ökningen av antalet öringar i de kalkade sjöarna inte berodde på andra storskaliga förändringar i t.ex. klimat eller produktionsförutsättningar. Tidigare utförda studier av bland annat Hasselrot & Hultberg (1984), Hultberg & Andersson (1982), Eriksson et al. (1983) och Nyberg (1984), visar på 13

samma positiva effekter vad gäller kalkningsinsatsernas inverkan på åsterställandet av försurningspåverkade sjöar. Att kalkningen varit positiv för öringbestånden styrks även av resultaten som erhölls från Övre Stapelsjöns detaljstudie. Resultaten från denna sjö indikerar dock att förändringen i fiskantal till en början går långsamt men sedan ökar vilket indikerar att populationen till en början var mycket liten och initialt långt ifrån sjöns carrying capacity. Öringens medellängd uppvisar relativt små skillnader mellan provfisketillfällena, det går dock att urskilja en svag nedgång av medellängderna främst då för kalkade sjöar, denna nedgång är dock inte statistiskt säkerställd. De kalkade sjöarna hade vid första provfisketillfället ett litet öringbestånd huvudsakligen bestående av ett fåtal stora individer och låg eller ingen rekrytering. Efter kalkningsinsatserna har öringpopulationen återhämtat sig i antal och rekryteringen är relativt god vilket även lett till att beståndet som tidigare varit förskjuten mot ett fåtal stora individer nu består av individer med varierande storlek och ålder. I Övre Stapelsjön ökar först medellängden för att sedan avta. Detta resultat skulle kunna bero på att sjön i princip var tom på små öringar då kalkningen påbörjades och att resultaten av lyckad reproduktion först började märkas vid provfisket 2001. Vid provfisket 1996 fångades enligt denna hypotes i princip samma årsklasser som vid 1991 men då något större på grund av tillväxt under denna tidsperiod. Vad gäller variationskoefficienten för medellängden (CV) fann jag att det för öringpopulationerna i respektive sjö inte skilde sig mellan fisketillfällena även om det finns en tendens för en generell ökning i CV. Det är förvånande att CV-värdet vid första provfisketillfället var högre i de ännu okalkade försurade sjöarna jämfört med kontrollsjöarna, eftersom populationerna borde varit mer homogena i dessa sjöar. I en frisk och opåverkad öringpopulation bör det finnas individer från alla längdklasser representerade, dock med en större andel mindre öringar. En ökning av CV-värdet i kalkade sjöar hade varit ett positivt tecken för kalkningsinsatsen då detta hade indikerat en större bredd i storleksfördelningen hos öringpopulationen än tidigare. Kanske säger detta resultat inte annat än att CV är ett för trubbigt mått för att kunna detektera de eventuella förändringar som sker i storleksfördelningen i de undersökta sjöarna. Jag fann att konditionen för öringen i kalkade sjöar har blivit sämre medan den i princip var oförändrad i kontrollsjöarna. Detta skulle kunna förklaras av att ökningen i antal öringar har inneburit en ökad konkurrens om resurserna i de kalkade sjöarna. Denna konkurrens kan i sin tur ha lett till en rad konsekvenser för öringpopulationen, varav en är sämre kondition för individer i det undersökta storleksintervallet. Innan kalkningen påbörjats fanns ett litet antal, konditionsmässigt sett, välmående stora öringar. Ytterst få infångade individer var mindre än 250 mm. Efter kalkningsinsatserna har antalet öringar mindre än 250 mm ökat kraftigt (Bilaga 1). En ökning av antalet öringar leder till en minskning av resurser och därmed ökad konkurrens och sämre kondition, främst då hos de större individerna. Det troliga är att öringarnas kondition i de kalkade sjöarna idag ligger på mer naturliga nivåer jämfört med den tidigare då konkurrensen kan antas ha varit väldigt liten. Denna tes styrks av att konditionen hos öringen i de kalkade sjöarna utvecklades mot den nivå som konditionen för öringarna uppvisade i kontrollsjöarna. Vidare styrks denna hypotes av resultaten från Övre Stapelsjön där öringarnas kondition är relativt konstant så länge antalet öringar inte är så stort men då antalet ökar kraftigt fram till 2008 så minskar på motsvarande sätt konditionen. 14

Kalkning i försurningspåverkade sjöar orsakar en initial störning av ekosystemet men också en chans till återhämtning från miljöbetingad stress som försurningen inneburit (Nyberg et al. 1986a; Degerman & Nyberg, 1989). Vad gäller förändringar i tillväxtmönster i de kalkade sjöarna finns inga tydliga mönster och inte heller framträder några tydliga skillnader mellan de kalkade sjöarna och kontrollsjöarna. Detta kan åter indikera att öringpopulationerna i de kalkade sjöarna har återhämtat sig och både funktionellt och strukturellt är likvärdiga idag med öringbestånd som inte drabbats av försurning. Överlag har denna undersökning fastslagit effekterna av kalkningsinsatser som positiva för öringbestånden. Resultaten för biomassa och F/A visar detta på ett tydligt sätt. Det är dock viktigt att komma ihåg att kalkning endast är ett upprätthållande försvar i avvaktan på en mer permanent lösning av försurningsproblemet (Naturvårdsverket 2002). Tills den lösningen är framtagen kommer kalkningen ändå lokalt som regionalt att ha stor betydelse för bevarandet av hotade arter. 6. Tack Stort tack till min handledare Jens Andersson för hans stora tålamod och ovärdeliga hjälp med sammanställandet av denna rapport, Jan-Erik Åslund för hans engagemang och hjälp med erfarenheter inom kalkningsområdet, Per Byström för hjälp med statistiken och mycket annat, Per Anders Jämting för all hjälp ute i fält. 7. Referenser Litteratur Almer, B., Dickson, W., Ekström, C. & Hörnström, E. 1978. Sulfur pollution and the aquatic ecosystem. I: Nriagu, J.O. (red.). Sulfur in the environment. Part II. Ecological impacts. John Wiley & Sons, New York: 271 311. Degerman, E., Appelberg, M., & Nyberg, P. 1991. Effects of liming on the occurrence and abundance of fish populations in acidified swedish lakes.hydrobiologia 230: 201-212. Degerman, E. & P. Nyberg, 1989. Long-term effects of liming on fish populations in lakes. Inform. Inst. Freshwater Res, Drottningholm 54: 1-35. Eriksson, F., E. Hörnström, P. Mossberg & P. Nyberg, 1983. Ecological effects of lime treatment of acidified lakes and rivers in Sweden. Hydrobiologia 101: 145-164. Eriksson, M.O.G. & Tengelin, B. 1987. Short-term effects of liming on perch Perca fluviatilis populations in acidified lakes in south-west Sweden. Hydrobiologia 146: 187-191. Hasselrot, B. & H. Hultberg, 1984. Liming of acidified lakes and streames and its consequences for aquatic ecosystems. Fisheries 9: 4-9. Hultberg, H. & I. Andersson, 1982. Liming of acidified lakes: induced long-term changes. Wat. Air Soil Poll. 18: 311-331. Kinnerbäck, A. 2001. Standardiserad metodik för provfiske i sjöar. Fiskeriverket Informerar 2001(2): 1-33. Länsstyrelsen i Jämtland. 2003. Länsstyrelsebroschyr. http://www.z.lst.se/nr/rdonlyres/72d18572-8c41-49f5- AB47-D83C80E8AC7C/0/Lansstyrelsebroschyr.pdf Munitz, I.P., Seip, H.M. & Sevaldrud, I.H. 1984. Relationship between fish populations and ph for lakes southernmost Norway. Wat. Air Soil Poll. 23: 97 113. Naturvårdsverket. 2002. Kalkning av sjöar och vattendrag. Handbok 2002:1. Naturvårdsverket förlag. Naturvårdsverket. 2009. Färre försurade sjöar. http://www.naturvardsverket.se/sv/tillstandet-imiljon/forsurning/sjoar-och-vattendrag/ (senast uppdaterad: 2009-02-24). Nyberg, P. 1984. Effects of liming on fisheries. Phil. Trans. R. Soc. Lond. B305: 549-560. 15

Nyberg, P., Appelberg, M. & Degerman, E. 1986. Effects of liming on crayfish and fish in Sweden. Wat. Air Soil Poll. 31:669-687. Nyberg, P. & Degerman, E. 1988. Standardiserat fiske med översiktsnät. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, 1988(7): 1-22. Rosseland, B.O. & Skogheim, O.K. 1984. Attempts to reduce effects of acidification on fishes in Norway by different mitigation techniques. Fisheries 9: 10 16. Westin, L. & Anér, G. 1987. Locomotor activity patterns of nineteen fish and five crustacean species from the Baltic Sea. Env. Biol. Fish. 20: 49-65. 16

Bilaga 1 Storleksklasser kalkade sjöar Figur 1. Storleksfördelning av öring i Dunsjön endast vid andra provfisketillfället då ingen öring fångades vid första provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. Figur 2. Storleksfördelning av öring i Bielnejaure vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 17

Bilaga 2 Figur 1. Storleksfördelning av öring i Övre Stapelsjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. Figur 2. Storleksfördelning av öring i Tjåurejaure vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 18

Bilaga 3 Storleksklasser kontrollsjöar Figur 1. Storleksfördelning av öring i Trondtjärn vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. Figur 2. Storleksfördelning av öring i Svartvikstjärn vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 19

Bilaga 4 Figur 1. Storleksfördelning av öring i Gråsjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. Figur 2. Storleksfördelning av öring i Härjångssjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 20

Bilaga 5 Storleksklasser röding Figur 1. Storleksfördelning av röding i Härjångssjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. Figur 2. Storleksfördelning av röding i Gråsjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 21

Bilaga 6 Figur 1. Storleksfördelning av röding i Dunsjön vid första och andra provfisketillfället. Staplarna visar antal individer i resp. längdklass. 22

Bilaga 7 Tillväxt öring, kalkade sjöar Figur 1. Öringens medellängd vid resp. ålder i Tjåurejaure, före och efter kalkning. Felstaplar visar SE (standard error). Figur 2. Öringens medellängd vid resp. ålder i Bielnejaure, före och efter kalkning. Felstaplar visar SE (standard error). 23

Bilaga 8 Figur 1. Öringens medellängd vid resp. ålder i Övre Stapelsjön, före och efter kalkning. Felstaplar visar SE (standard error). Figur 2. Öringens medellängd vid resp. ålder i Dunsjön, efter kalkning. Felstaplar visar SE ( standard error). 24

Bilaga 9 Tillväxt öring, kontrollsjöar Figur 1. Öringens medellängd vid resp. ålder i Gråsjön vid första och andra provfisketillfället. Felstaplar visar SE (standard error). Figur 2. Öringens medellängd vid resp. ålder i Härjångssjön vid första och andra provfisketillfället. Felstaplar visar SE (standard error). 25

Bilaga 10 Figur 1. Diagrammet visar öringens medellängd vid resp. ålder i Trondtjärn, vid första och andra provfisketillfället. Felstaplar visar SE (standard error). 26

Bilaga 11 Tillväxt röding Figur 1. Rödingens medellängd vid resp. ålder i Dunsjön, före och efter kalkning. Felstaplar visar SE (standard error). Figur 2. Rödingens medellängd vid resp. ålde i Gråsjön, efter första och andra provfisketillfället. Felstaplar visar SE (standard error). 27

Bilaga 12 Figur 1. Rödingens medellängd vid resp. ålder i Härjångssjön, vid första och andra provfisketillfället. Felstaplar visar SE (standard error). 28

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap (EMG) 901 87 Umeå, Sweden Telefon 090-786 50 00 Texttelefon 090-786 59 00 www.umu.se