HAMPUS FALK- ISDE MEXICO / LAG VM 2010 I somras under härliga semestertider så fick jag ett samtal av självaste Lars Pärnebjörk. Han började samtalet med att fråga hur jag mådde, och jag svarade att det var bara bra, sen fråga han om jag ville köra ISDE i Mexico för Team Östra, och på mindre än en bråkdel av en sekund svarade jag JA, sen blev jag lite tyst, ehm.. ska kanske kolla med pappa först, och med jobbet o med min ekonomi. Då skratta han och sa att jag inte behövde komma med ett besked just då, men att jag har förfrågan. Och det var velle så beskedet var när jag fick min förfrågan om detta äventyr. Efter att ha pratat med nära och kära så bestämde jag och min pappa oss för att det är klart jag ska vara med, man vet ju aldrig när de blir en annan gång, och så börja förberedelserna för att detta skulle funka för mig. Pappa ställde upp till 100 % för att hjälpa mig att prata med LMS och Motorbolaget, det gjorde han mycket bra för jag fick massa stöd av båda två parterna. Tack så jätte mycket! Dagarna gick och en massa reservdelar och kläder har blivit nerpackat i märkta väskor. Allt som jag hade med mig var tvunget att vara märkt med ett nummer och att det fanns en packsedel för varje nummer. Jag hade med mig 7 lådor. Sen var det dags att lasta hojen. Men de var inte bara och bara, utan vi fick bygga oss en låda att ha den i. Lådan var inte större än att man fick ta bort framhjul o framskärm o vika ner styret samt lite annat, det var precis att den gick ner med andra ord, men den höll måtten så vi lasta i och tog med oss alla saker till Enköping där en stor container stod och vänta för oss alla deltagande Svenskarna.
När vi lastade hojjen med mera så var detta den 18 September 1,5 månad innan tävlingen började, så jag hade ju ingen hoj att åka på nu. Men som tur är, har jag snälla vänner som ställer upp att låna ut sina hojar, samt att jag var på en och annan provkörning. Så de blev körning även att jag inte hade något egentligen att köra på. När själva dagen för avfärd den 25 Oktober var kommen så skjutsade pappa mig till Krokek där jag åkte med lagkamraten Linus Karlsson (Östgöta) och hans pappa Örjan, hans bror Klas och en vän till dom vid namn Ture. Vid Arlanda flygplats så mötte vi alla andra förarna och alla mekaniker, många som jag aldrig träffat förr och några som jag pratat lite med. Och så var det 3 timmars flyg till Paris, sedan 11 timmars flyg till Mexico city att se fram emot. Väl framme i Mexico så väntade en 4 timmars bussresa till staden Morelia där racet ska avgöras under 6 dagar 1 6 november. Dag 1: Vi har kommit till hotellet, ett fint hotell med bra personal, Dock så hade vi hela tunga polisstyrkan på vårt hotell, alltid tungt beväpnat och fullt påklädd redo för strid i det pågående knarkkriget. Säkert eller osäkert, de visste vi inte. Men så åkte vi upp till paddocken (stora depån) som låg vid ett nybyggt köpcentrum och kolla runt lite, vår container hade inte kommit så vi åkte ut och kollade på några prov. Vi försökte hitta ställen att handla lite på och att äta på, Reka lite helt enkelt.
Dag 2: en god natt sömn och en stadig frukost så begav vi oss upp till paddocken för att kolla om vår container hade kommit, men icke, så vi åkte ut och skulle gå några prov, vägarna till vissa prov va bökiga grusvägar med mycke sten och backar. Vi lyckades åka bort oss ute i bergen då vi trodde vi skulle komma ut på en väg längre fram, men efter 2 timmar på fruktansvärt steniga, spåriga o branta stigar samt ett sönderslaget oljetråg fick vi vända, på vägen tillbaka så stanna vi i en liten by och köpte lite olja. Resten av den dagen blev till att kolla prov äta o slappa. Dag 3/4: Containern har vi fått reda på nu att den e fast i mexikanska gränsen pga. att vi hade mat med i packsedeln, (förbjud att ta in mat i Mexico) så de var bara vänta vidare på att få den på plats. Torsdagen var dagen då vi anmälde oss. Resten av tiden så gick vi och memorerade prov och tog det lugnt.
Dag 5: Idag har containern kommit fram så ett gäng mekaniker åker upp till paddocken för att slå upp själva lägret med mat tält och ombytestält samt mek tält. När de var uppsatt så fick förarna komma på plats och montera ihop sina hojar och börja testköra. I och med att Morelia ligger på så hög höjd över havet så var det inte många hojar som funkade med den bestyckning som vi var vana vid, jag fick flera gånger ge mig ut på testbanan och sen in och byta munstycke. Jag fick aldrig hojen att gå 100% men jag våga inte gå ner mer på huvudmunstycket (170 till 155 ). När jag sedan kände mig nöjd så tvätta jag av den lite lätt och gjorde den klar för race. Det togs Team bilder innan vi ställde in den i Parc Farmè där hojen får stå tills måndag morgon. På söndagseftermiddag så var det en parad genom en gata, inte alls långt från hotellet där alla länder fick gå på led och vifta med flaggor o le mycket, det togs flitigt med bilder och det var sjukt mycket folk, uppskattningsvis 40 000 som kollade på paraden. I slutet på paraden så var det lite uppvisning och en massa olika människor som prata om olika saker.
Race Day 1: Upp tidigt för att få i sig mycket frukost, sedan skjuts till paddocken där alla kläder och det jag behövde fanns. Sedan va de bara ta hjälmen och gå bort till Parc fermè där hojen stod och vänta.. Jag hade ju min minut att hämta ut hojjen på sen så var det 15 min innan min start minut var inne, så än va det inget att stressa upp sig för, men det är klart man blir lite nervös över att hojen inte skulle gå igång eller att något skulle strula. Väl på startrampen så funkade allt som en dans och hela dagen gick lugnt och ganska bra. Totalt 8 timmars åktid. Nöjd med åkning och däckomläggningen gick bra. Placering den första dagen kom jag 11 i min klass bland de 74 clublagen. Och laget kom på en 7:e plats Race day 2: samma morgon procedur och sedan ut på samma varv som dag 1, Dvs 4 prov/varv och vi körde 2 varv varje dag 8 tim. och c.a. 28 mil.. Denna dagen gick mycke bättre med åkningen, hade mer attack på proven och körde fullt ös. Men i början på andra varvet så började hojen bli väldigt svårstartad, jag förstod direkt att
de måste vara ventilerna. Men motorn funka bra så länge motorn var igång, de var bara vid start som den var trälig, så proven gick bra även att den var trasig Men då vid sista servicen, där man vanligtvis byter däck, så tog jag bort kammen och pilla bort shimset som låg på för mycke och bytte till ett mindre, på med allt i sin ordning igen och sen iväg till parc fermé. Dock var jag 16 minuter sen då så placeringen den dagen blev ju inge vidare varken för mig eller för laget. Synd för dagen hade gått bra annars. På kvällen va de av till hotellet för mat och massage. Race day 3: Nytt varv nya banor o svåra transporter visste jag vänta mig nu, men redan vid starten på morgonen så fick jag springa igång hojen, så jag förstod redan då att detta kan bli en kort dag. Och så blev det också. Hojen tvärstanna i ett berg som jag kunde rulla nerför och på väg ner så stötte jag på 2 funktionärer som jag stanna vid och sa att min hoj va paj, och på ett eller annat sätt så rapportera dom till servicen som jag va på väg till för efter 30 min så kom en svensk mek och hjälpte mig rulla upp hojen på berget framför mig. Och då jag var 10 åkminuter från att passera första servicen, och vi konka i 1timme upp för det där berget! Typiskt Väl tillbaka till paddocken så hade vi lite mer tid på oss att fixa till felet så denna gången bytte vi båda 2 insugs shimsen till mycke mindre och sen funka den klockrent. Passa även då på att byta olja och däck runt om innan jag ställde in den i parc ferme. Race day 4: I och med att jag bröt dagen innan så får jag starta bland de sista så jag starta inte fören halv 11. Det var ju inget försprång direkt att ha 100 slöa och trötta motionärer framför sig varken på prov eller transport. Men de var för de mesta att susa förbi när man såg något, det damma något så kopiöst emellanåt så det blev täta filterbyten. Proven gick jätte bra och jag slog flera svenskar och satte flera bra tider. Transporterna däremot var det värsta som finns, sten sten sten och lite stor sten. Den längsta transporten låg på 1h 25min och de va behövliga minuter för att orka med de där stenrösena. Dock väldigt coola transporter, inget av detta kan man få se i Sverige någonstans. Denna dagen
kom jag 10:a i min klass. Race day 5: den femte dagen så var det ett nytt varv med blandade prov från dag 1/2 och dag 3/4 och nästan helt nya transporter. Transporterna va hyfsat lätta men det fanns även där en och annan backe och sten. Inte mycket att prata om själva dagen mer än att det gick hyfsat bra även den dagen och sluta på en 11 plats i klassen. Kände aldrig att jag blev sådär jätte trött men fick ont i händerna av allt stötande i alla backar samt skavsår lite här och där.
Race day 6: Denna dagen skulle vi bara köra en lång transport till en crossbana för att köra ett heat sen var tävlingen slut. Men så blev det ju inte. När vi kom upp till paddocken så bytte vi om och gjorde oss klara med tejp o camelback, och bara att gå upp o hämta hojen, då kommer Patricia (svemo) och säger att dagen är inställd. För det har skett polis razzia mot en maffiaboss ute i skogarna så det är allt för osäkert att låta alla förarna bege sig ut. Så dagen blev inställd och ISDE 2010 är avslutat. Team Östra laget slutade på en 22;e plats. Men hade min hoj funkat och om jag skulle åkt som jag gjort dom andra dagarna hade vi hamnat på en 6;e plats vilket är en jätte bra placering bland 74 lag. Resten av den dagen så packa vi ner allt som skulle med i containern och lasta den klar, sen var det pris ceremoni på kvällen, och dagen efter flög vi hem. Det är väl kortfattat vad jag kan säga om denna resa, mycket mer har ju naturligtvis hänt under dagarna och vi har haft jätteroligt, jag hoppas mer än gärna att vi får ihop ett lag till Finland nästa år för det är något man måste få uppleva som förare och även som mek. Jag vill återigen tacka LMS enduro och LMS Huvudstyrelse för hjälp och support, Motorbolaget för lånet av delar och support. Och JLR motorsport för lånet av delar och support. TACK, det skulle aldrig funka utan er! Tack även till Krister Hjertström som alltid ställer upp 110% för detta!! // Hampus Falk